tisdag, mars 31, 2009
En shopaholics bekännelser
Jag har haft det tveksamma nöjet att se filmen En Shopaholics bekännelser. Vilket dravel. Kändes verkligen som en kalkonfilm eller parodi. Sex and the City kan jag gilla att se för jag är intresserad av kläder , skor och mode men den här huvudpersonen klädde sig mest som en sydeuropeisk vulgotant. Jag orkade faktiskt inte ens se färdigt filmen. Att jag såg den dubbad på spanska (en sorts all-latinamerkansk spanska) gör nog inte att jag tycker den var sämre. Den är lika dålig i englekst orginal och textad till svenska. Så det är absolut ingen film man behöver se. Vet inte ens varför jag gjorde det. Hade nog hoppats på snygga kläder men nej. Om jag ska försvara min egen dåliga smak såg jag inte eländet på bio i allafall.
alkoholism
Egentligen vill jag inte vara för personlig i bloggen men ändå blir jag det. Ibland raderar jag inlägg , ibland får dom stå kvar. Nu tänkte jag bli lite personlig.
Eftersom det sägs att ungefär 10% av Sveriges befolkning har problem med alkohol så antar jag att någon bloggläsare måste upplevt det på nära håll. Det finns en person jag känner som ALLTID dricker sig så full att personen i fråga inte minns något. En person som aldrig kan ta en öl eller ett glas vin utan det slutar i minnesluckor och nästa dag får sovas bort. På sätt och vis är detta så klart ett problem för omgivningen , särskilt dom allra närmaste , men samtidigt finns det i Sverige en överslätande attityd mot sånt. Vid vissa tillfällen är det likosm ok att bli ordentligt full. Visst jag vet alla kan dricka för mycket ibland. Men gör man det flera gånger i veckan under mer än 20 års tid så är det knappast ibland.
Vad gör man om man känner någon som dricker för mycket men som inte inser det själv? Säkert har många upplevt det. En familjemedelm , kompis , släkting eller jobbarkompis. Man påpekar detta men personen skämtar bort det och fortsätter dricka som han/hon alltid gjort.
Ska man bara stå bredvid och se på? Finns det något man kan göra?
Eftersom det sägs att ungefär 10% av Sveriges befolkning har problem med alkohol så antar jag att någon bloggläsare måste upplevt det på nära håll. Det finns en person jag känner som ALLTID dricker sig så full att personen i fråga inte minns något. En person som aldrig kan ta en öl eller ett glas vin utan det slutar i minnesluckor och nästa dag får sovas bort. På sätt och vis är detta så klart ett problem för omgivningen , särskilt dom allra närmaste , men samtidigt finns det i Sverige en överslätande attityd mot sånt. Vid vissa tillfällen är det likosm ok att bli ordentligt full. Visst jag vet alla kan dricka för mycket ibland. Men gör man det flera gånger i veckan under mer än 20 års tid så är det knappast ibland.
Vad gör man om man känner någon som dricker för mycket men som inte inser det själv? Säkert har många upplevt det. En familjemedelm , kompis , släkting eller jobbarkompis. Man påpekar detta men personen skämtar bort det och fortsätter dricka som han/hon alltid gjort.
Ska man bara stå bredvid och se på? Finns det något man kan göra?
måndag, mars 30, 2009
den glada busschaffören
Jag åker nästan aldrig buss. Men jag har ändå lyckats åka med en av dom få busschafförer som har en egen facebooks-grupp Vill man åka med Amos Makajula får man ta sig till Uppsala och åka stadsbuss. Han väntade på mig en gång när jag fick springa till bussen. Något tyvärr inte alla busschafförer gör. Sen pratade vi en stund och han var väldigt trevlig och så där underbart glad och vänlig att det smittar. Klart han ska ha en egen grupp av fans på facebook och bli omskriven i tidningar.
fredag, mars 27, 2009
självkritik
Jag måste idka lite självkritik. Jag är ingen bra bloggare. Jag har ingen som helst strategi och jag skriver för långa inlägg. Min blogg är spretig och handlar om allt som faller mig in. Ofta tänker jag att jag ska skriva om en sak och så svävar jag ut och det blir ett långt inlägg om flera saker. Till exempel det här inlägget var tänkt att enbart handla om kilometer noll men svävade ut till ett inlägg om hela Peuerta del Sol och det som finns däromkring.
Det blev säkert fem gånger så långt som jag hade tänkt. Vilket är vanligt. Jag skriver och kan liksom inte sluta utan svävar ut. Kanske kan man vara snäll och se det som skrivlust och stor kunskap om det jag skriver om. Eller så tycker man att jag är babblig och skriver långa inlägg som ingen orkar läsa.
Jag förstår verkligen att ingen orkar läsa mina inlägg för dom blir ofta väldigt mycket längre än vad jag har tänkt. Samtidigt är jag imponerad av att ni är så många som orkar läsa. Jag läser aldrig genom inlägg innan dom publicerar. Två inlägg som skrivs efter varandra kan ta 10-15 minuter även om dom är relativt korta. Jag är inte journalist eller utbildad inom skrivande på något sätt. Kanske är inte min svenska alltid den bästa och kanske är mina inlägg onödigt långa. Jag har ingen bloggcoach och tänker inte skaffa heller. Jag skriver så långa eller så korta inlägg jag vill dom blir hur svamliga som helst ibland. Varje gång är jag lika imponerad och glad att någon orkar läsa och kommentera. Jag blir otroligt glad för varje kommentar. Hoppas ni orkar fortsätta för jag vet inte om jag kommer att lära mig bli mer kortfattad och "bloggmässig"
Det här är för övrigt ett inlägg jag skrev i ganska viktig fråga som jag hoppas fler orkar läsa och kommentera. Det enda jag missade i inlägget var att fråga efter p-piller för män. Det har pratats om dom i årtionden men varför kommer det inte?
Det blev säkert fem gånger så långt som jag hade tänkt. Vilket är vanligt. Jag skriver och kan liksom inte sluta utan svävar ut. Kanske kan man vara snäll och se det som skrivlust och stor kunskap om det jag skriver om. Eller så tycker man att jag är babblig och skriver långa inlägg som ingen orkar läsa.
Jag förstår verkligen att ingen orkar läsa mina inlägg för dom blir ofta väldigt mycket längre än vad jag har tänkt. Samtidigt är jag imponerad av att ni är så många som orkar läsa. Jag läser aldrig genom inlägg innan dom publicerar. Två inlägg som skrivs efter varandra kan ta 10-15 minuter även om dom är relativt korta. Jag är inte journalist eller utbildad inom skrivande på något sätt. Kanske är inte min svenska alltid den bästa och kanske är mina inlägg onödigt långa. Jag har ingen bloggcoach och tänker inte skaffa heller. Jag skriver så långa eller så korta inlägg jag vill dom blir hur svamliga som helst ibland. Varje gång är jag lika imponerad och glad att någon orkar läsa och kommentera. Jag blir otroligt glad för varje kommentar. Hoppas ni orkar fortsätta för jag vet inte om jag kommer att lära mig bli mer kortfattad och "bloggmässig"
Det här är för övrigt ett inlägg jag skrev i ganska viktig fråga som jag hoppas fler orkar läsa och kommentera. Det enda jag missade i inlägget var att fråga efter p-piller för män. Det har pratats om dom i årtionden men varför kommer det inte?
I centrala Madrid
Den här kartan hittar man på en trottoar på Puerta del Sol , ett torg i hjärtat av Madrid. Kartan som är tämligen nött av alla fötter som har trampat på den visar att det här är Spaniens geografiska mittpunkt. Härifrån utgår alla statsvägar och härifrån räknas alla avstånd. Fast helt korrekt är det inte. Spaniens geografiska mittpunkt ligger ungefär 15 kilometer från platsen , i förorten Getafe söder om Madrid.
Puerta del Sol utgör dock någon slags mittpunkt i Madrid. Här hittar man stadens symbol björnen med smultronträdet och härifrån mynnar vindlande gågator i alla riktningar. Runt torget finns ett stort utbud av affärer och restauranger och här ligger även en hel del hotell. I närheten ligger också det stora och vackra torget Plaza Mayor. Där är det mysigt att sätta sig på någon av dom många restaurangerna , dricka en kaffe , ett glas vin eller något annat gott och äta några tapas eller ett gott bakverk. Fast helt billigt är det inte och man är knappast ensam utlänning. Men trots att Plaza Mayor är en turistmagnet och priserna minst sagt skyhöga är det ett mysigt ställe att sitta på. Vill man äta glass ska man istället bege sig till Puerta del Sol. Alldeles vid Björnen ligger ett litet glasställe som har Madrids absolut godaste glass. Missa inte den med kokossmak eller stracciatellan.
Vid Puerta del Sol ligger också Spaniens största El Corte Ingles. El Corte Ingles är en varuhuskedja som finns över hela Spanien. Mer NK än Åhlens kanske man skulle kunna beskriva det. Här finns allt från nyckelringar , filmer , böcker ,mat , kläder , husgeråd , leksaker och mycket annat på många våningsplan. Det är väl inte direkt någon spännande upplevelse att besöka El Corte Ingles. Visst hittar du lätt det du behöver men roligare är det förstås att vandra runt och kika i dom mindre butikerna på gågatorna. Vid Puerta del Sol ligger dessutom ett HM. Det finns ganska många HM i Madrid och övriga Spanien och det verkar som den svenska klädkedjan är väldigt populär bland los madrileños. Sen finns också dom välkända spanska motsvarigheterna till HM , Zara och Mango i närheten av Puerta del Sol plus många mindre klädaffärer. Här hittar man också Casa del Libros och Fnac som har stort utbud av böcker. Dock mest spanskspråkiga.
Vid Puerta del Sol finns också klockan som räknar ner till tolvslaget varje nyår. Varje nyår är direktsänder spansk TV från Puerta del Sol. Det är diverse uppträdanden och likande på en scen som ställts ordning och sen filmas klockan när det räknas ner till tolvslaget. När klockan slår sina tolv slag äter alla spanjorer en druva för varje gång klockan slår. Det är mycket svårare än det låter kan jag intyga. Någon har sagt till mig att klockan visar alltid rätt tid och visar Spaniens officiella tid som någon slags Fröken Ur.
Vid ena sidan av torget finns ett välkänt landmärke. Det är den stora reklamskylten för Tio Pepe , en känd bodega som tillverkar mycket god sherry. Särskilt deras fino (som är en typ av torr sherry) som jag verkligen kan rekommendera. Jag är sån som verkligen älskar fino men vissa kompisar som har fått smaka det hemma hos mig har inte varit lika entusiastiska. För mig var det kärlek vid första klunken men fino är lite speciellt så en del kanske behöver mer tid att vänja sig. Men gott är det. Rysligt gott. Sägs passa väldigt bra till skaldjur men som vegetarian har jag inte provat den kombinationen. För mig går det utmärkt att ta ett glas utan annat tilltugg än möjligen lite chips eller jordnötter.
sexualkunskap och attityder
I veckan hörde jag ett radioprogram om ungdomars sexvanor. Det var det gamla vanliga om att man har fler tillfälliga partners , är dålig på att använda kondom, att könssjukdomar ökar och sexualupplysningen är dålig. Tydligen är svensk ungdomar särskilt dåliga på detta med kondom , sämst i EU. I Sverige använder bara 50% av ungdomarna kondom jämfört med 90% i Spanien där ungdomarna tydligen är bäst på detta.
Jag vet inte hur dagens sexualkunskap i skolan ser ut men den jag hade var riktigt dålig. Samtidigt tror jag inte att kunskap saknas för vi bombarderas ständigt med information om sex. Går inte att öppna en tidning utan att det skrivs om sex. Vi pratar öppet om det. Ingen kan ha missat att det är viktigt att använda kondom och att det finns könssjukdomar och att man kan bli gravid av oskyddat sex.
Däremot tror jag att det kan finnas ett attitydproblem och att informationen om sex och preventivmedel kan vara lite missriktad. Jag har en känsla av att väldigt mycket information riktar sig till kvinnor. Det är kvinnor som ska gå på undersökningar , skaffa preventivmedel och som blir gravida.
Män i heterosexuella relationer behöver egentligen inte ta något ansvar för preventivmedel eller oönskade graviditeter. Det är kvinnan som går till barnmorskan och får p-piller , spiral eller vad det nu kan vara. Samma sak om sexet leder till en oönskad graviditet så är det kvinnan som gör abort och det är henne man pratar med om varför hon blivit gravid , varför hon gör abort o.s.v.
Kanske borde även män rutinmässigt kallas till gynundersökningar som rör preventivmedel. Visserligen kan inte gynekologen eller barnmorskan där man bokar tid veta hur den enskilda kvinnan lever men att skicka ut kallelser eller säga på telefon vid tidsbokning att då är du och din partner välkomna dden tiden. Samma sak när det gäller aborter , istället för att bara fokusera på varför kvinnan blivit gravid och vill göra en abort kanske man skulle man även titta på vad hon har för partner. Kanske kan såna små förändringar på sikt ändra attityder så även män blir lika delaktiga i detta med preventivmedel och aborter. Naturligtvis finns det män som följer med sin partner på gynundersökningar och är väldigt delaktiga i detta med att skaffa preventivmedel eller om partnern ska göra abort men det är absolut ingen självklarhet.
Samma attityd gäller egentligen också när man bestämmer sig för att skaffa barn. MVC (mödravårdscentralen) är oerhört inriktad på den gravida kvinnan. Vilket naturligtvis inte är så konstigt. Men man kanske även där kunde kalla både dom blivande föräldrarna till alla undersökningar. Vissa undersökningar som ultraljud , första besöket på MVC, föräldrarutbildning och likande kallas båda till men kanske skulle man kalla båda till samtliga besök. Många gånger tror jag att den blivande pappan känner sig ganska bortglömd när han följer med på undersökningar och där behövs kanske en attitydförändring så att man fokuserar på att det är både kvinnan och mannen som väntar barn. Även om man så klart vid dom rent medicinska kontrollerna och dom komplikationer som eventuellt kan uppstå måste man fokusera på kvinnan och barnet hon väntar. Men mannnen bör känna sig delaktig även i detta.
Nu är det möjligt att jag är helt fel ute. Det var längesen jag kunde kalla mig ungdom , hade sexualkunskap i skolan och väntade barn. Egentligen för längesen för att skriva ett sånt här inlägg bara med tankar jag fick efter att ha lyssnat på ett radioprogram där diverse "experter" uttalade sig. Men tycker någon att jag har helt fel så säg gärna emot.
Jag vet inte hur dagens sexualkunskap i skolan ser ut men den jag hade var riktigt dålig. Samtidigt tror jag inte att kunskap saknas för vi bombarderas ständigt med information om sex. Går inte att öppna en tidning utan att det skrivs om sex. Vi pratar öppet om det. Ingen kan ha missat att det är viktigt att använda kondom och att det finns könssjukdomar och att man kan bli gravid av oskyddat sex.
Däremot tror jag att det kan finnas ett attitydproblem och att informationen om sex och preventivmedel kan vara lite missriktad. Jag har en känsla av att väldigt mycket information riktar sig till kvinnor. Det är kvinnor som ska gå på undersökningar , skaffa preventivmedel och som blir gravida.
Män i heterosexuella relationer behöver egentligen inte ta något ansvar för preventivmedel eller oönskade graviditeter. Det är kvinnan som går till barnmorskan och får p-piller , spiral eller vad det nu kan vara. Samma sak om sexet leder till en oönskad graviditet så är det kvinnan som gör abort och det är henne man pratar med om varför hon blivit gravid , varför hon gör abort o.s.v.
Kanske borde även män rutinmässigt kallas till gynundersökningar som rör preventivmedel. Visserligen kan inte gynekologen eller barnmorskan där man bokar tid veta hur den enskilda kvinnan lever men att skicka ut kallelser eller säga på telefon vid tidsbokning att då är du och din partner välkomna dden tiden. Samma sak när det gäller aborter , istället för att bara fokusera på varför kvinnan blivit gravid och vill göra en abort kanske man skulle man även titta på vad hon har för partner. Kanske kan såna små förändringar på sikt ändra attityder så även män blir lika delaktiga i detta med preventivmedel och aborter. Naturligtvis finns det män som följer med sin partner på gynundersökningar och är väldigt delaktiga i detta med att skaffa preventivmedel eller om partnern ska göra abort men det är absolut ingen självklarhet.
Samma attityd gäller egentligen också när man bestämmer sig för att skaffa barn. MVC (mödravårdscentralen) är oerhört inriktad på den gravida kvinnan. Vilket naturligtvis inte är så konstigt. Men man kanske även där kunde kalla både dom blivande föräldrarna till alla undersökningar. Vissa undersökningar som ultraljud , första besöket på MVC, föräldrarutbildning och likande kallas båda till men kanske skulle man kalla båda till samtliga besök. Många gånger tror jag att den blivande pappan känner sig ganska bortglömd när han följer med på undersökningar och där behövs kanske en attitydförändring så att man fokuserar på att det är både kvinnan och mannen som väntar barn. Även om man så klart vid dom rent medicinska kontrollerna och dom komplikationer som eventuellt kan uppstå måste man fokusera på kvinnan och barnet hon väntar. Men mannnen bör känna sig delaktig även i detta.
Nu är det möjligt att jag är helt fel ute. Det var längesen jag kunde kalla mig ungdom , hade sexualkunskap i skolan och väntade barn. Egentligen för längesen för att skriva ett sånt här inlägg bara med tankar jag fick efter att ha lyssnat på ett radioprogram där diverse "experter" uttalade sig. Men tycker någon att jag har helt fel så säg gärna emot.
Free Dawit Isaak
Idag har dom fyra största svenska tidningarna en kampanj för den fängslade svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak. Han fänglslades i Eritrea hösten 2001 därför att han skrivit artiklar om att landet behövde demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är så klart jättebra att det här uppmärksammas men varför har det tagit så lång tid. Dawit Isaak har suttit fängslad utan rättegång i över sju år utan att svenska tidningar och svenska politiker har reagerat särskilt mycket. Men bättre sent än aldrig.
Här finns en namninsamling till stöd för Dawit Isaak som alla som känner sig manade kan skriva på.
Själv är jag ofta skeptisk till namninsamlingar. Det känns som det inte ger så mycket utan mest för att den som skriver på ska känna att han eller hon gjort en god gärning. Samtidigt kan det knappast skada heller att skriva på. Kanske kan en stark oppinion få både svenska politiker , UD och dom styrande i Eritrea att reagera. Hoppas det.
Runt om i världen sitter 143 journalister fängslade för saker dom skrivit. Dawit Isaak är den enda som är svensk medborgare. Jag hoppas att han och dom övriga 142 journalisterna släpps så fort som möjligt.
Här finns en namninsamling till stöd för Dawit Isaak som alla som känner sig manade kan skriva på.
Själv är jag ofta skeptisk till namninsamlingar. Det känns som det inte ger så mycket utan mest för att den som skriver på ska känna att han eller hon gjort en god gärning. Samtidigt kan det knappast skada heller att skriva på. Kanske kan en stark oppinion få både svenska politiker , UD och dom styrande i Eritrea att reagera. Hoppas det.
Runt om i världen sitter 143 journalister fängslade för saker dom skrivit. Dawit Isaak är den enda som är svensk medborgare. Jag hoppas att han och dom övriga 142 journalisterna släpps så fort som möjligt.
torsdag, mars 26, 2009
moilanen
Alla funderar väl ibland över utbildning och arbete. Har man jobb kanske man vill vidareutbilda sig och göra annat. Eller så studerar man och vet inte om man valt rätt eller som arbetslös kan väl också gå i tankar på att skaffa sig en utbildning. Men det är inte lätt att välja. Det finns så många utbildningar och det ska ju helst vara något man både tycker är intressant och som leder till jobb.
Kanske vill man starta eget men vad ska man göra som blir lönsamt och som man är duktig på?
Jag känner mig lite imponerad av folk som vågar satsa på det dom brinner för även om arbetsmarknaden är kärv. Eller dom som har lite udda intressen och lyckas hitta utbildningar inom området och faktiskt får jobb sen.
Om man verkligen är intresserad av något tror jag man ska våga titta utanför Sveriges gränser när det gäller studier och jobb. Det kan vara väldigt givande att under en period plugga eller arbeta i ett annat land och vissa utbildningar finns kanske inte ens i Sverige.
Jag vet en man som för många år sen väldigt gärna ville arbeta på en kvarn. Typ som mjölnare även om vi inte längre använder väderkvarnar utan dagens kvarnar är industrikvarnar. I Sverige finns överhuvudtaget ingen utbildning till "mjölnare" eller kvarnarbete. Den här mannen lyckades dock hitta flera utbildningar i Tyskland och studerade där i tre år. Väl tillbaka i Sverige hade han en så speciell utbildning att han lätt fick jobb. Senare träffade han en brittisk tjej , flyttade till London , gifte sig och bildade familj. Även där var hans utbildning attraktiv och han fick lätt jobb.
Jag läste om en annan svensk som hade doktorerat i vinkunskap på ett utländskt universitet för en sån utbildning finns inte i Sverige. Om jag minns rätt hade han läst i USA och Frankrike. Även hans utbildning borde vara gångbar i Sverige på Systembolaget , hos vinimportörer och andra.
Jag vill också minnas att jag läst om någon tjej som ville jobba med ädelstenar på något sätt och hittade en utbildning i utlandet.
En av dom som värderar föremål på TV-programmet Antikrundan berättade att han inte hade hittat någon utbildning i Sverige utan valt att plugga i London. Där hade han läst en sorts konsthistorisk utbildning med inriktning på att lära sig känna igen och värdera gamla föremål.
Det finns säkert en uppsjö av utbildningar som inte finns i Sverige eller inriktningar på befintliga svenska utbildningar som ser annorlunda ut i utlandet. Det kan säkert vara värt att kolla för det är nog aldrig fel att vara ensam om en viss inriktning eller utbildning. Att ha läst hela eller delar av sin utbildning i ett annat land kan säkert också vara bra om man vill arbeta utomlands. Även om jag har fått intrycket av att svenska utbildningar har gott rykte i utlandet. Dessutom kan det vara givande på många sätt att bo i ett annat land under en period.
Jag tycker det är beundransvärt att våga satsa på det man vill och är intresserad av och strunta i hur arbetsmarknaden ser ut. Visst är det viktigt att få jobb men man ska nog inte fixera sig helt vid arbetsmarknaden. Den kan ändras och prognoser kan slå fel. Så jag tror man ska låta intresse väga över ganska mycket i val av utbildningar och vill man och har möjlighet tycker jag man ska läsa hela eller delar av utbildningen utomlands. Går man på universitet finns det olika utbytesprogram som gör att man lätt kan åka till ett universitet i ett annat land och läsa en eller flera terminer där.
Kanske vill man starta eget men vad ska man göra som blir lönsamt och som man är duktig på?
Jag känner mig lite imponerad av folk som vågar satsa på det dom brinner för även om arbetsmarknaden är kärv. Eller dom som har lite udda intressen och lyckas hitta utbildningar inom området och faktiskt får jobb sen.
Om man verkligen är intresserad av något tror jag man ska våga titta utanför Sveriges gränser när det gäller studier och jobb. Det kan vara väldigt givande att under en period plugga eller arbeta i ett annat land och vissa utbildningar finns kanske inte ens i Sverige.
Jag vet en man som för många år sen väldigt gärna ville arbeta på en kvarn. Typ som mjölnare även om vi inte längre använder väderkvarnar utan dagens kvarnar är industrikvarnar. I Sverige finns överhuvudtaget ingen utbildning till "mjölnare" eller kvarnarbete. Den här mannen lyckades dock hitta flera utbildningar i Tyskland och studerade där i tre år. Väl tillbaka i Sverige hade han en så speciell utbildning att han lätt fick jobb. Senare träffade han en brittisk tjej , flyttade till London , gifte sig och bildade familj. Även där var hans utbildning attraktiv och han fick lätt jobb.
Jag läste om en annan svensk som hade doktorerat i vinkunskap på ett utländskt universitet för en sån utbildning finns inte i Sverige. Om jag minns rätt hade han läst i USA och Frankrike. Även hans utbildning borde vara gångbar i Sverige på Systembolaget , hos vinimportörer och andra.
Jag vill också minnas att jag läst om någon tjej som ville jobba med ädelstenar på något sätt och hittade en utbildning i utlandet.
En av dom som värderar föremål på TV-programmet Antikrundan berättade att han inte hade hittat någon utbildning i Sverige utan valt att plugga i London. Där hade han läst en sorts konsthistorisk utbildning med inriktning på att lära sig känna igen och värdera gamla föremål.
Det finns säkert en uppsjö av utbildningar som inte finns i Sverige eller inriktningar på befintliga svenska utbildningar som ser annorlunda ut i utlandet. Det kan säkert vara värt att kolla för det är nog aldrig fel att vara ensam om en viss inriktning eller utbildning. Att ha läst hela eller delar av sin utbildning i ett annat land kan säkert också vara bra om man vill arbeta utomlands. Även om jag har fått intrycket av att svenska utbildningar har gott rykte i utlandet. Dessutom kan det vara givande på många sätt att bo i ett annat land under en period.
Jag tycker det är beundransvärt att våga satsa på det man vill och är intresserad av och strunta i hur arbetsmarknaden ser ut. Visst är det viktigt att få jobb men man ska nog inte fixera sig helt vid arbetsmarknaden. Den kan ändras och prognoser kan slå fel. Så jag tror man ska låta intresse väga över ganska mycket i val av utbildningar och vill man och har möjlighet tycker jag man ska läsa hela eller delar av utbildningen utomlands. Går man på universitet finns det olika utbytesprogram som gör att man lätt kan åka till ett universitet i ett annat land och läsa en eller flera terminer där.
spanska svordomar
Svordomar är många gånger bland det först ord man lär sig när man kommer till ett annat land. Just i det spanska språket finns det otroligt mycket svordomar. Många anspelar på kroppsdelar mellan knäna och magen och vad den man svär åt och dennes släktingar har gjort och kan tänkas göra med dessa. Det spanska språket har så många svordomar att när nobelpristagaren Camilio José Cela sammanställde alla i ett svordomslexikon , Diccionario Secreto , fick han dela upp verket i två band. Han lär ändå inte ha fått med alla.
Själv är jag ganska dålig på att svära både på svenska och spanska men kan så klart dela med mig av några vanliga spanska uttryck om någon skulle behöva.
Puta (hora) Hijo de Puta (son till hora) Coño (fitta) Joder (Knulla) Mierda (skit) Hostia(nattvarsbröd/oblat) Maricon (bög)
Är man riktigt arg kan man stapla svordomar på varandra och komma med längre uttryck ofta med anspelning på olika suspekta sexuella aktiviteter diverse släktingar kan tänkas ha ägnat sig åt. Så det finns möjlighet att hålla på länge om man är på det humöret. Jag kan tänka mig att många spanjorer skulle kunna uppfatta svenska svordomar som en aning mesig och alltför få.
Eftersom spanska talas i många länder och områden är variationen på spanska svordomar stor även utanför Spanien. Trots att en spanjor utan problem förstår spanska från Latinamerika så finns en del egna uttryck i varje land och just svordomar och slang är sånt som ofta varierar mellan olika regioner och länder.
Själv är jag ganska dålig på att svära både på svenska och spanska men kan så klart dela med mig av några vanliga spanska uttryck om någon skulle behöva.
Puta (hora) Hijo de Puta (son till hora) Coño (fitta) Joder (Knulla) Mierda (skit) Hostia(nattvarsbröd/oblat) Maricon (bög)
Är man riktigt arg kan man stapla svordomar på varandra och komma med längre uttryck ofta med anspelning på olika suspekta sexuella aktiviteter diverse släktingar kan tänkas ha ägnat sig åt. Så det finns möjlighet att hålla på länge om man är på det humöret. Jag kan tänka mig att många spanjorer skulle kunna uppfatta svenska svordomar som en aning mesig och alltför få.
Eftersom spanska talas i många länder och områden är variationen på spanska svordomar stor även utanför Spanien. Trots att en spanjor utan problem förstår spanska från Latinamerika så finns en del egna uttryck i varje land och just svordomar och slang är sånt som ofta varierar mellan olika regioner och länder.
onsdag, mars 25, 2009
Våffeldagen
Idag är det cirka 2045 år sen Maria fick ihop det med den heliga anden. Det exakta årtalet är omtvistat. Det här firas så klart i kyrkan och länge var dagen en helgdag i Sverige. Idag är vi svenskar inte så kristna av oss så vi nöjer oss med att fira med att äta våfflor. Förr kallades dagen för Vår Fru dagen och det har i folkmun blivit Våffeldagen. Tror faktiskt att det blir våfflor hemma hos mig också idag. Mina barn har uttryckt önskemål om det och det var väldigt längesen jag åt våfflor så varför inte. Visst kan väl en så trevlig sak som att två får ihop det och skaffar barn vara något att fira.
I det katolska Spanien finns många gator och torg uppkallade efter den här dagen som kallas den obefläckade avelsen. Plaza de la Conceptión , calle de la Conceptión och likande. Den obefläckade avelsen är till och med ett spanskt kvinnonamn Inmaculada Concepción. Vilket inte låter så konstigt på spanska som på svenska.
Annars är kvinnonamn som innehåller Maria väldigt vanliga i Spanien. Finns många kombinationer som Maria Carmen , Maria Teresa , Maria Dolores , Maria Rosario och många fler. Maria är det vanligaste kvinnonamnet i Spanien fast bland nyfödda flickor är just nu Lucia det populäraste namnet. Även spanska män kan heta Maria men då i kombination med José som förra spanska premiärminister Maria Aznar. Maria är också det vanligaste svenska kvinnonamnet.
I det katolska Spanien finns många gator och torg uppkallade efter den här dagen som kallas den obefläckade avelsen. Plaza de la Conceptión , calle de la Conceptión och likande. Den obefläckade avelsen är till och med ett spanskt kvinnonamn Inmaculada Concepción. Vilket inte låter så konstigt på spanska som på svenska.
Annars är kvinnonamn som innehåller Maria väldigt vanliga i Spanien. Finns många kombinationer som Maria Carmen , Maria Teresa , Maria Dolores , Maria Rosario och många fler. Maria är det vanligaste kvinnonamnet i Spanien fast bland nyfödda flickor är just nu Lucia det populäraste namnet. Även spanska män kan heta Maria men då i kombination med José som förra spanska premiärminister Maria Aznar. Maria är också det vanligaste svenska kvinnonamnet.
klagomål
Den brittiska resebolagens branschorganisation har publicerat en mängd bisarra klagomål turister kommit med. Ganska rolig lista men samtidigt skrämmande att folk har så dålig koll.
En man klagar på att han fick sin smekmånad förstörd i Afrika då en elefanthane oblygt visat upp sin bastanta erektion.Jag kände mig otillräcklig, klagade mannen till sitt resebolag.
En familj klagade på att det var för mycket sand på stranden vid deras resmål.
Ytterligare en familj var missnöjda för att ingen hade talat om för dom att det fanns fiskar i havet.
Ett kärlekspar fick en dubbelsäng trots att dom bokat varsin säng så nu vill kvinnan hålla resebolaget ansvarig för att hon blev gravid. Det hade aldrig hänt om dom fått varsin säng enligt kvinnan.
En person som åkte till Goa i Indien var missnöjd med maten. Jag blev äcklad när jag upptäckte att nästan alla restauranger serverade curry. Jag gillar inte kryddstark mat.
En person var missnöjd med shoppingen på resmålet. Vi köpte Ray-Ban solglasögon för femtio kronor av en kille på gatan och det visade sig vara förfalskningar klagade en resenär.
Långa flygresor är heller inte så kul. Några britter som turistat på Jamaica klagade över att det tog nio timmar för dom att flyga hem men för amerikanerna tog det bara tre timmar.
Det här youtube-klippet som säkert dom flesta sett vid det här laget handlar också om klagomål på rummet. Det är från TV4s program Semestersvenskar. MikeBike som skriver bloggen Bloggfrossa har skrivit ett roligt inlägg om klippet
En man klagar på att han fick sin smekmånad förstörd i Afrika då en elefanthane oblygt visat upp sin bastanta erektion.Jag kände mig otillräcklig, klagade mannen till sitt resebolag.
En familj klagade på att det var för mycket sand på stranden vid deras resmål.
Ytterligare en familj var missnöjda för att ingen hade talat om för dom att det fanns fiskar i havet.
Ett kärlekspar fick en dubbelsäng trots att dom bokat varsin säng så nu vill kvinnan hålla resebolaget ansvarig för att hon blev gravid. Det hade aldrig hänt om dom fått varsin säng enligt kvinnan.
En person som åkte till Goa i Indien var missnöjd med maten. Jag blev äcklad när jag upptäckte att nästan alla restauranger serverade curry. Jag gillar inte kryddstark mat.
En person var missnöjd med shoppingen på resmålet. Vi köpte Ray-Ban solglasögon för femtio kronor av en kille på gatan och det visade sig vara förfalskningar klagade en resenär.
Långa flygresor är heller inte så kul. Några britter som turistat på Jamaica klagade över att det tog nio timmar för dom att flyga hem men för amerikanerna tog det bara tre timmar.
Det här youtube-klippet som säkert dom flesta sett vid det här laget handlar också om klagomål på rummet. Det är från TV4s program Semestersvenskar. MikeBike som skriver bloggen Bloggfrossa har skrivit ett roligt inlägg om klippet
måndag, mars 23, 2009
Ett paket från Madrid
När jag kom hem idag fanns ett paket att hämta på posten (kassaservice på ICA om jag ska vara korrekt). Ett paket från det soliga Spanien. Ett paket från min bloggkompis Karlavagnen i Madrid.
Världens bästa Karlavagn har varit snäll och skickat mig spanskt rökt paprikapulver Pimentón de la Vera (länk till ett inlägg där jag skriver lite mer om det spanska rökta paprikapulvret) som är mycket gott och användbart men svårt att få tag i här. Jag fick alla tre smaker söt (dulce) stark (picante) och sötstark (agridulce)och det kommer definitivt att användas.
När jag började blogga trodde jag aldrig att jag skulle lära känna så många fina människor. Många av mina bloggkompisar har jag mycket kontakt med på facebook och via mail. Två av er har jag träffat och jag hoppas få träffa fler av er i framtiden. Trots att vi bor utspridda i flera länder och världsdelar och aldrig har träffats känns det som många av er är goda vänner. Är det någon bloggkompis som har vägarna förbi Uppsala så säg bara till så sätter jag på kaffe. Jag är övertygad om att jag skulle ha jättekul med er alla om vi sågs. Att ha lärt känna så många fina människor jag troligen inte skulle träffat annars är faktiskt en av dom bästa sakerna med att blogga.
Dessutom har jag upptäckt att jag faktiskt tycker det är roligt att skriva och bli läst vilket jag inte tänkt på innan. Jag uppskattar verkligen era kommentarer och tycker det är jättekul att diskutera med er så ta er gärna tid att lämna en kommentar. Det går bra att lämna även på inlägg längre ner i bloggen. Jag läser och svarar på alla kommentarer.
Tack igen till världens bästa Karlavagnen En blogg man inte får missa om man är intresserad av Spanien och liksom jag gillar katter.
Last baby blues
I helgen träffade jag en otroligt söt kille. Vi fann varandra direkt och kom överens hur bra som helst. Jag blev alldeles varm och glad av att vara med honom. Kunde inte slutat titta på honom med ett fånigt leende. Kunde inte låta bli att gosa med honom hela tiden. Det var första men vi träffades för han har bara hunnit bli en vecka gammal. Men i kommer att ses igen. Många gånger.
I helgen hann jag också med att busa lite med en annan liten kille jag känner. Vi har inte setts på ett tag och han har blivit så stor. Snart nio månader och hur söt som helst.
En del av mig drabbas alltid av bebissug när jag träffar små nyfödda. Jag älskar verkligen bebisar. Samtidigt vill jag faktiskt inte ha fler barn. Jag är nöjd med två stycken och tycker det är skönt att dom blivit lite större så vi kan prata och umgås på ett annat sätt. Fast jag inte vill ha fler barn kan jag på något skumt sätt känna det lite vemodigt att jag aldrig mer kommer att ha en liten nyfödd. Särskilt när jag träffar små nyfödda. Jag kommer aldrig mer att ha en bebis att pussa på. Jag kommer aldrig mer att amma. Jag kommer aldrig mer att köpa blöjor och kläder i storlek 50. Jag kommer aldrig mer att mata någon med smakportioner. Jag kommer aldrig mer att hjälpa någon lära sig krypa och gå.
Jag upptäckte att det finns ett namn för den här sista-barnet-deppigheten Last baby blues kallas det. Det är på något sätt slutet på en livsfas. Tydligen är det ganska vanligt att föräldrar drabbas av Last baby blues i större eller mindre utsträckning. Ändå har jag inte tidigare hört talas om det. Fast för min del handlar det nog om en mycket mild variant av last baby blues. Jag vill inte ha fler barn. Det är bara det att bebisar är så underbara.
I helgen hann jag också med att busa lite med en annan liten kille jag känner. Vi har inte setts på ett tag och han har blivit så stor. Snart nio månader och hur söt som helst.
En del av mig drabbas alltid av bebissug när jag träffar små nyfödda. Jag älskar verkligen bebisar. Samtidigt vill jag faktiskt inte ha fler barn. Jag är nöjd med två stycken och tycker det är skönt att dom blivit lite större så vi kan prata och umgås på ett annat sätt. Fast jag inte vill ha fler barn kan jag på något skumt sätt känna det lite vemodigt att jag aldrig mer kommer att ha en liten nyfödd. Särskilt när jag träffar små nyfödda. Jag kommer aldrig mer att ha en bebis att pussa på. Jag kommer aldrig mer att amma. Jag kommer aldrig mer att köpa blöjor och kläder i storlek 50. Jag kommer aldrig mer att mata någon med smakportioner. Jag kommer aldrig mer att hjälpa någon lära sig krypa och gå.
Jag upptäckte att det finns ett namn för den här sista-barnet-deppigheten Last baby blues kallas det. Det är på något sätt slutet på en livsfas. Tydligen är det ganska vanligt att föräldrar drabbas av Last baby blues i större eller mindre utsträckning. Ändå har jag inte tidigare hört talas om det. Fast för min del handlar det nog om en mycket mild variant av last baby blues. Jag vill inte ha fler barn. Det är bara det att bebisar är så underbara.
"och historiens dom kommer att bli ohyggligt hård"
Rubriken när från ett berömt tal av Olof Palmes där han fördömer Francos diktatur och kallar regimen satans mördare.
Fast Palme har knappast fått rätt. 1975 dog Franco och Spanien blev en diktatur men man har valt att tiga och glömma det som hände under diktaturen. I dagens Spanien finns inte mycket som påminner om åren då Franco satt vid makten. Men skrapar man på ytan finns fortfarande oläkta sår hos många familjer och platser som påminner om hemskheter och brutalitet. Än idag finns gator och torg som bär Francos eller någon annan hög fascistledares namn. Francos gamla fascistparti existerar knappast i dag. Man har cirka 2000 medlemmar och inget folkligt stöd alls. Ändå står partiets grundare José Antonio Primo de Rivera staty i flera spanska städer. Den sista Francostatyn togs bort alldeles nyligen. Fracos vilar dock i en krypta under världens största kors , 150 meter högt i Valle de los Caidos utanför Madrid och här håller munkarna i det närbelägna klostrer dagligen mässor vid hans grav. En kuslig plats som jag har besökt. Troligen det närmaste man kan komma Franco-diktaturen i dagens Spanien.
En spansk kompis sa en gång till mig att dom läser knappast något om Francos tid i skolan. Det är som om Spanien föddes när Franco dog sa hon.
Idag kan man möjligen skönja början till en liten försiktig förändring. Det har försiktigt börjats tala om dom 36 år då Franco styrde och regeringen har diskuterat att flytta Francos kvarlevor från Valle de los Caidos till hans hemby Ferrol vid den galiciska kusten i norr. Den sista Franco-statyn som stod på en offentlig plats har nyligen plockats ner från ett torg i den nordspanska staden Santander.
I söndags kväll sände SVT en mycket sevärd dokumentär , Mari Carmen España - Tystnadens slut , om hur känsligt det fortfarande är att prata om diskturen i dagens Spanien och om några människors kamp för att få öppna massgravar från inbördeskriget och försöka identifiera sin släktingar. Bland annat intervjuades abboten som sedan 30 år dagligen håller mässa vid Francos grav liksom en äldre man som varit politisk fånge och satts i tvångsarbeta att bygga anläggningen i Valle de los Caidos. Vi får också följa en kvinnas kamp för att få tillstånd att öppna den massgrav där hennes farfar som avrättades under inbördeskriget ligger. Hon vill få honom identifierad och begravd i familjegraven.
Mari Carmen España - Tystnadens slut, är en stark berättelse om en nation som vägrar ta itu med sitt förflutna. Till skillnad från länder som Tyskland och Sydafrika har Spanien aldrig bett om ursäkt för den terror som den tidigare regimen stått för. Istället lades locket på efter Francos död och ämnet har i över 30 år varit ett blocköverskridande tabu, "Tystnadens pakt".
Missade ni filmen tycker jag absolut ni ska se reprisen SVT2 Torsdag 26 mar 2009 kl 13.05
SVT2 Lördag 28 mars 2009 kl 13.45
Kunskapskanalen Lördag 28 mars 2009 kl 21.00
Eller se den Här på Svt-Play
Fast Palme har knappast fått rätt. 1975 dog Franco och Spanien blev en diktatur men man har valt att tiga och glömma det som hände under diktaturen. I dagens Spanien finns inte mycket som påminner om åren då Franco satt vid makten. Men skrapar man på ytan finns fortfarande oläkta sår hos många familjer och platser som påminner om hemskheter och brutalitet. Än idag finns gator och torg som bär Francos eller någon annan hög fascistledares namn. Francos gamla fascistparti existerar knappast i dag. Man har cirka 2000 medlemmar och inget folkligt stöd alls. Ändå står partiets grundare José Antonio Primo de Rivera staty i flera spanska städer. Den sista Francostatyn togs bort alldeles nyligen. Fracos vilar dock i en krypta under världens största kors , 150 meter högt i Valle de los Caidos utanför Madrid och här håller munkarna i det närbelägna klostrer dagligen mässor vid hans grav. En kuslig plats som jag har besökt. Troligen det närmaste man kan komma Franco-diktaturen i dagens Spanien.
En spansk kompis sa en gång till mig att dom läser knappast något om Francos tid i skolan. Det är som om Spanien föddes när Franco dog sa hon.
Idag kan man möjligen skönja början till en liten försiktig förändring. Det har försiktigt börjats tala om dom 36 år då Franco styrde och regeringen har diskuterat att flytta Francos kvarlevor från Valle de los Caidos till hans hemby Ferrol vid den galiciska kusten i norr. Den sista Franco-statyn som stod på en offentlig plats har nyligen plockats ner från ett torg i den nordspanska staden Santander.
I söndags kväll sände SVT en mycket sevärd dokumentär , Mari Carmen España - Tystnadens slut , om hur känsligt det fortfarande är att prata om diskturen i dagens Spanien och om några människors kamp för att få öppna massgravar från inbördeskriget och försöka identifiera sin släktingar. Bland annat intervjuades abboten som sedan 30 år dagligen håller mässa vid Francos grav liksom en äldre man som varit politisk fånge och satts i tvångsarbeta att bygga anläggningen i Valle de los Caidos. Vi får också följa en kvinnas kamp för att få tillstånd att öppna den massgrav där hennes farfar som avrättades under inbördeskriget ligger. Hon vill få honom identifierad och begravd i familjegraven.
Mari Carmen España - Tystnadens slut, är en stark berättelse om en nation som vägrar ta itu med sitt förflutna. Till skillnad från länder som Tyskland och Sydafrika har Spanien aldrig bett om ursäkt för den terror som den tidigare regimen stått för. Istället lades locket på efter Francos död och ämnet har i över 30 år varit ett blocköverskridande tabu, "Tystnadens pakt".
Missade ni filmen tycker jag absolut ni ska se reprisen SVT2 Torsdag 26 mar 2009 kl 13.05
SVT2 Lördag 28 mars 2009 kl 13.45
Kunskapskanalen Lördag 28 mars 2009 kl 21.00
Eller se den Här på Svt-Play
moster , faster , farbror och morbror?
Jag kallar min farbrors fru för min faster och mina morbröders fruar och min mosters man för mostrar och morbror. Jag och alla andra i släkten har alltid gjort det. En koll i ordboken ger mig rätt. Men jag har upptäckt att många inte gör det utan använder uttryck som mosters man eller ingift morbror. Det finns naturligtvis inget rätt och fel vad man ska säga. Fast personligen tycker jag mosters man och farbrors fru låter som en viss distans. Som om dom inte är riktiga släktingar på något sätt. I och med att dom gift in sig i släkten bör dom väl vara lika mycket släkt tycker jag. Dessutom bör man väl hellre välkomna människor lite extra mycket i familjen än tvärtom?
Fast jag har förstått att många inte använder moster , faster , morbror och farbror om andra än just föräldrarnas syskon. Det kanske inte ens handlar om distans till personen.
Jag är lite nyfiken på vad ni som läser tycker. Ska man kalla även ingifta för moster , faster , morbror och farbror? Hur gör ni? Varför eller varför inte?
Fast jag har förstått att många inte använder moster , faster , morbror och farbror om andra än just föräldrarnas syskon. Det kanske inte ens handlar om distans till personen.
Jag är lite nyfiken på vad ni som läser tycker. Ska man kalla även ingifta för moster , faster , morbror och farbror? Hur gör ni? Varför eller varför inte?
söndag, mars 22, 2009
Colonia Tovar
Efter att ha läst Nadias spännande inlägg om Nueva Germania kunde jag inte låta bli att återvinna ett gammalt inlägg jag skrivit på samma tema. Det handlar om en tysk koloni i Venezuela som jag har besökt. Inlägget publicerades här första gången i februari 2008. Isabel Allende skriver om byn i romanerna Eva Luna och Eva Lunas berättelser men innan jag kom till Venezuela trodde jag det var en påhittad by i Allendes böcker.
2000 meter upp i bergen cirka 70 kilometer väster om Venezuelas huvudstad Caracas ligger en märklig stad som heter Colonia Tovar. Det är en tysk stad uppe i dom venezuelanska bergen. Staden är ett populärt utflyktsmål för befolkningen i Caracas när dom längtar efter lite sval bergsluft och färre avgaser. När man kommer ut ur Caracas hemska bilköer är det mindre än en timmes körning på en fin motorväg.
Stadens historia börjar 1843 då 358 tyskar från trakten av Kaiserstuhl i Baden begav sig till den franska hamnstaden Le Havre och sen vidare till Sydamerika. Efter visst flackande bosatte dessa sig på platsen av dagens Colonia Tovar. Man inrättade sig enl. alemannisk tradition: Bönderna odlade traditionella grönsaker och frukt samt bryggde Venezuelas första öl, husen byggdes i korsvirke. Bygemenskapen fungerade som ett avskilt samhälle och glömdes successivt nästan bort. Man upprätthöll fram till 1942 sina egna lagar. Det moderna samhällets intåg skedde först efter att Colonia Tovar 1964 knutits samman med omvärlden genom en asfalterad väg. Byn är idag en turistattraktion och ett utflyktsmål för Caraceños.
Här bor idag några tusen innevånare. Många blonda och blåögda. Tidigare har man talat tyska men det försvinner mer och mer och den tyska som talas idag är en gammaldags dialekt med många spanska låneord. Invånarna har tack vare avskildheten bevarat mycket av det alemanniska kulturarvet. Mitt i den venezuelanska djungeln finns ett samhälle med korsvirkeshus och stadsport i tysk stil, ett tyskt bryggeri och kvinnor i tyska folkdräkter. Kultur och turism har utvecklats till byns största näringsgren.
Klimatet är svalt jämfört med den heta kusten och det relativt varma Caracas. Nätterna här uppe kan bli riktigt kyliga.
Här kan man uppleva en bit Tyskland i Venezuala. Äta bratwurst med surkål och andra tyska delikatesser och bli serverade av blonda servitriser i tyska folkdräkter. Man kan köpa gökur som snidas på plats och även keramik , sterainljus och träsniderier av olika slag är populära souvenirer. Det är populärt att handla sylt och marmelad på marknaden. Stadens produkter är så populära ett en del säljs i vissa affärer och på vissa restauranger i Caracas.
Eftersom platser var så isolerad och otillgänglig och faktiskt nästan bortglömd av det övriga samhället in på 60-talet. Det finns tecken på att nazistiska krigsförbrytare gömde sig här efter andra världskriget.
Visst är det väldigt turistiskt idag och det vimlar av hotell och restauranger och det tyska kanske inte känns helt äkta. Men det är ändå en speciell plats som absolut kan vara värt ett besök trots horder av turister. Även om vi svenskar nog inte upplever en tysk by och tysk mat är lika exotiskt som venezuelanerna som besöker byn gör.
Colonia Tovars hemsida (spanska)
2000 meter upp i bergen cirka 70 kilometer väster om Venezuelas huvudstad Caracas ligger en märklig stad som heter Colonia Tovar. Det är en tysk stad uppe i dom venezuelanska bergen. Staden är ett populärt utflyktsmål för befolkningen i Caracas när dom längtar efter lite sval bergsluft och färre avgaser. När man kommer ut ur Caracas hemska bilköer är det mindre än en timmes körning på en fin motorväg.
"stadsporten"
Stadens historia börjar 1843 då 358 tyskar från trakten av Kaiserstuhl i Baden begav sig till den franska hamnstaden Le Havre och sen vidare till Sydamerika. Efter visst flackande bosatte dessa sig på platsen av dagens Colonia Tovar. Man inrättade sig enl. alemannisk tradition: Bönderna odlade traditionella grönsaker och frukt samt bryggde Venezuelas första öl, husen byggdes i korsvirke. Bygemenskapen fungerade som ett avskilt samhälle och glömdes successivt nästan bort. Man upprätthöll fram till 1942 sina egna lagar. Det moderna samhällets intåg skedde först efter att Colonia Tovar 1964 knutits samman med omvärlden genom en asfalterad väg. Byn är idag en turistattraktion och ett utflyktsmål för Caraceños.
kyrkan
vattenhjul utanför en restaurang
Här bor idag några tusen innevånare. Många blonda och blåögda. Tidigare har man talat tyska men det försvinner mer och mer och den tyska som talas idag är en gammaldags dialekt med många spanska låneord. Invånarna har tack vare avskildheten bevarat mycket av det alemanniska kulturarvet. Mitt i den venezuelanska djungeln finns ett samhälle med korsvirkeshus och stadsport i tysk stil, ett tyskt bryggeri och kvinnor i tyska folkdräkter. Kultur och turism har utvecklats till byns största näringsgren.
affär
Klimatet är svalt jämfört med den heta kusten och det relativt varma Caracas. Nätterna här uppe kan bli riktigt kyliga.
hotell
Här kan man uppleva en bit Tyskland i Venezuala. Äta bratwurst med surkål och andra tyska delikatesser och bli serverade av blonda servitriser i tyska folkdräkter. Man kan köpa gökur som snidas på plats och även keramik , sterainljus och träsniderier av olika slag är populära souvenirer. Det är populärt att handla sylt och marmelad på marknaden. Stadens produkter är så populära ett en del säljs i vissa affärer och på vissa restauranger i Caracas.
Eftersom platser var så isolerad och otillgänglig och faktiskt nästan bortglömd av det övriga samhället in på 60-talet. Det finns tecken på att nazistiska krigsförbrytare gömde sig här efter andra världskriget.
Visst är det väldigt turistiskt idag och det vimlar av hotell och restauranger och det tyska kanske inte känns helt äkta. Men det är ändå en speciell plats som absolut kan vara värt ett besök trots horder av turister. Även om vi svenskar nog inte upplever en tysk by och tysk mat är lika exotiskt som venezuelanerna som besöker byn gör.
Colonia Tovars hemsida (spanska)
vegetariska dumplings
Jag blev nyligen bjuden på hemgjorda vegetariska dumplings som var hur goda som helst. Naturligtvis fick jag receptet och tänkte försöka mig på att göra dom vid något tillfälle. Dumplings är fyllda, ångkokta degknyten som är mycket populära i Kina. Receptet låter lite tidskrävande men ibland är det kul att laga mat som tar lite tid. Gärna tillsammans med familjen eller vänner.
Jag har tidigare gjort vårrullar tillsammans med min thailändska kompis och det tog väl en hel eftermiddag men vi var fyra stycken som tillagade vårrullarna och hade kul och trevligt tillsammans. Får se om och när det blir några dumplings men lägger ut receptet här om någon annan känner sig manad. Jag kan intyga att det blir väldigt gott.
cirka 24 stycken, 45 minuter
Om man vill kan man ha i tofu för en matigare känsla, men det behövs egentligen inte.
1 paket dim sum-, wonton- eller gyozaplattor
4 shiitakesvampar eller 2-3 torkade kinesiska svampar
cirka 15 g risnudlar
125 g kinakål
125 g pak choy, mangold eller spenat
50 g tofu (kan uteslutas)
2 salladslökar eller kinesisk gräslök
1 msk riven färsk ingefära
2 msk soja
3 msk sesamolja
Dippsås:
3 msk soja
1 msk kinesisk mörk vinäger eller risvinäger
1 msk sesamolja
1 krm vitpeppar
cirka 1/2 tsk hot sauce, sambal oelek eller tabasco
Häll kokande vatten över svampen om den är torkad. Låt ligga i blöt i 30 minuter, låt rinna av och hacka.
Täck risnudlarna med kokande vatten i en annan skål. Låt stå i 10 minuter. Låt rinna av och hacka.
Koka upp vatten i en kastrull. Förväll först kinakålen någon minut tills den mjuknar, lyft upp och låt rinna av. Lägg sedan i pak choy (alternativt mangold eller spenat) och gör likadant. Pressa ur all vätska ur bladen och strimla.
Tärna tofu (om du vill att det ska ingå) och blanda med bladen, salladslöken och ingefäran. Tillsätt soja, sesamolja, svamp och nudlar. Blanda noga.
Ställ en skål vatten framför dig. Lägg ut en degplatta, fukta fingertopparna och blöt kanterna på plattan. Lägg en tesked fyllning i mitten och vik ihop kanterna till ett knyte.
Placera knytena i en ångkokningsinsats (kan bland annat köpas billigt i asiatiska butiker), penslad tunt med olja, i en kastrull med en bottenskyla kokande vatten. Ångkoka knytena i fem minuter.
Dippa knytena i såsen.
Jag har tidigare gjort vårrullar tillsammans med min thailändska kompis och det tog väl en hel eftermiddag men vi var fyra stycken som tillagade vårrullarna och hade kul och trevligt tillsammans. Får se om och när det blir några dumplings men lägger ut receptet här om någon annan känner sig manad. Jag kan intyga att det blir väldigt gott.
cirka 24 stycken, 45 minuter
Om man vill kan man ha i tofu för en matigare känsla, men det behövs egentligen inte.
1 paket dim sum-, wonton- eller gyozaplattor
4 shiitakesvampar eller 2-3 torkade kinesiska svampar
cirka 15 g risnudlar
125 g kinakål
125 g pak choy, mangold eller spenat
50 g tofu (kan uteslutas)
2 salladslökar eller kinesisk gräslök
1 msk riven färsk ingefära
2 msk soja
3 msk sesamolja
Dippsås:
3 msk soja
1 msk kinesisk mörk vinäger eller risvinäger
1 msk sesamolja
1 krm vitpeppar
cirka 1/2 tsk hot sauce, sambal oelek eller tabasco
Häll kokande vatten över svampen om den är torkad. Låt ligga i blöt i 30 minuter, låt rinna av och hacka.
Täck risnudlarna med kokande vatten i en annan skål. Låt stå i 10 minuter. Låt rinna av och hacka.
Koka upp vatten i en kastrull. Förväll först kinakålen någon minut tills den mjuknar, lyft upp och låt rinna av. Lägg sedan i pak choy (alternativt mangold eller spenat) och gör likadant. Pressa ur all vätska ur bladen och strimla.
Tärna tofu (om du vill att det ska ingå) och blanda med bladen, salladslöken och ingefäran. Tillsätt soja, sesamolja, svamp och nudlar. Blanda noga.
Ställ en skål vatten framför dig. Lägg ut en degplatta, fukta fingertopparna och blöt kanterna på plattan. Lägg en tesked fyllning i mitten och vik ihop kanterna till ett knyte.
Placera knytena i en ångkokningsinsats (kan bland annat köpas billigt i asiatiska butiker), penslad tunt med olja, i en kastrull med en bottenskyla kokande vatten. Ångkoka knytena i fem minuter.
Dippa knytena i såsen.
Babes in Beijing
Alla som är intresserade av dagens Kina måste läsa Babes in Beijing (Foreign Babes in Beijing på engelska) av Rachel Dewoskin. Helt underbar bok om kulturkrockar , att flytta till ett nytt land och lära sig ett nytt språk.
När Rachel DeWoskin är 21 år flyttar hon från New York till Beijing och börjar arbeta på en amerikansk PR-firma. Hon blir också en av huvudpersonerna i en tv-såpa som heter Foreign babes in Beijing som handlar om relationsproblem och kulturkrockar mellan kineser och västerlänningar.
En kompis satte boken i händerna på mig och sa att jag måste läsa den. Jag hade inte så stora förväntningar men fastnade direkt. En bok jag verkligen kan rekommendera och jag tror alla som någon gång bott utomlands och tampats med ett nytt språk och en ny kultur kommer att känna igen sig på en hel del ställen. Boken är välskriven och lättläst och även om den mest fokuserar på vardagslivet tar den även upp saker om Kinas historia , politik , kultur , livsstil och mycket annat. Så läs den!
Las fallas och andra fiestor
Är man i Spanien och det är någon form av lokal fiesta på gång i närheten bör man inte missa det. Det finns fiestas och ferias överallt , året om i alla spanska städer och byar. Ofta är dom roliga och färgstarka och är det något spanjorer kan så är det att festa. Man dansar , äter tapas och dricker vin (öl , fino , läsk funkar också) och har kul. Alla är där. Alla stilar och alla åldrar från gammelmormor till små nyfödda. Man slipper fylla , svineri och folk som spyr i rännstenen utan det är bara kul , kul , kul och mycket fest. Naturligtvis förekommer det att spanjorer blir fulla men dom brukar kunna bete sig eller så åker man hem och sover om man fått några glas för mycket.
Stora och kända fiestor är bland annat Feria de Abril i Sevilla två veckor efter påsk , Fiesta de Caballo i Jerez de la Frontera i maj , San Fermin i juli i Pamplona , Feria i Malaga i augusti. I juni firas San Juan speciellt vid kusten och under påsken firas Semana Santa med processioner över hela landet. Dom största och mest berömda processionerna hittar man i Sevilla. Karnevalen firas överallt och särskilt mycket i Cadiz , på Teneriffa och Gran Canaria. Fiestas de Moros y Cristianos firas i Alicante , La Tomatina i byn Buñol är en fiesta med ett gigantiskt tomatkrig i augusti , i byn Romaria i Galicien i nodvästra Spanien, slog sig en del norska vikingar ner så där firas i augusti varje år en vikingafiesta. ... jag skulle kunna räkna upp hur många som helst. Det finns också en fiesta
En av dom mer ökända fiestorna är den i byn Manganeses de la Polvorosa som förut inleddes med att en get kastades från byns kyrktorn. Dagarna innan geten kastades ner från kyrktornet tog byns ynglingar med den på barrunda. 2001 förbjöds dock get-kastningen men fiestan firas fortfarande i januari varje år.
I torsdags avslutades en av Spaniens mest kända fiestor , Las Fallas i Valencia.
Las Fallas är den största fiestan i Valencia som kulminerar då gigantiska papier maché-figurer förs i procession genom staden, varefter samtliga utom vinnaren i paraden bränns upp natten mellan 19-20 mars. Festligheterna varar från 15 till 19 mars och hålls till regionens skyddshelgon Sankt Josefs ära; 19 mars är Sankt Josefsdagen. Men redan den 1 mars börjar man hetta upp stämningen med aktiviteter och arrangemang som masclétas och petardos; knallfyrverkeri och tunga smatterband.
Jag har besökt en hel del fiestor och alltid haft lika kul men Las Fallas har jag ännu inte besök. jag har inte ens varit i Valencia bara kört förbi. Så jag är nyfiken både på staden Valencia och Las Fallas. Så bilderna från Las Fallas är från Wikipedia.
Valencia är förresten den plats som paella kommer ifrån. Det är i området runt Valencia som nästan allt spanskt ris odlas. Idag kan man avnjuta denna rätt i olika varianter över hela Spanien. den har blivit en spansk nationalrätt men kännare påstår att man serveras den godaste paellan i Valencia.
Här finns en artikel om Valencia , svärdheter , shopping , boende och annat för den som är intresserad av att besöka staden. Jag är definitivt intresserad av att någon gång åka till Valencia.
lördag, mars 21, 2009
Vem snodde osten?
Jag hörde en ganska kul grej om den kinesiska bok-marknaden. När en bok väl slår igenom översvämmas marknaden av böcker med variationer på samma tema och samma titel. Kanske inget unikt kinesiskt förstås.
2002 blev den engelska magnetmentmanualen Vem snodde osten? (Who moved my cheese?) oerhört populär i Kina. Snart kom en uppsjö böcker på samma tema och med liknade titel skrivna av kinesiska författare ut. Vissa av dom har väldigt roliga titlar. Vad sägs om:
Vems ost borde jag sno?
Får jag sno din ost?
Vem törs sno min ost?
Jag orkar inte sno din ost
Frestande förföriska ost
Ingen kan sno min ost!
Den nya allegorin om ost
Gör din egen ost!
Lätt som en ost: att läsa världsberömda sagor
Från osten till företagsledningen
Slut på osten
Om så min personliga favorit: Kineser som äter ost? - Vem snodde min dumpling?
2002 blev den engelska magnetmentmanualen Vem snodde osten? (Who moved my cheese?) oerhört populär i Kina. Snart kom en uppsjö böcker på samma tema och med liknade titel skrivna av kinesiska författare ut. Vissa av dom har väldigt roliga titlar. Vad sägs om:
Vems ost borde jag sno?
Får jag sno din ost?
Vem törs sno min ost?
Jag orkar inte sno din ost
Frestande förföriska ost
Ingen kan sno min ost!
Den nya allegorin om ost
Gör din egen ost!
Lätt som en ost: att läsa världsberömda sagor
Från osten till företagsledningen
Slut på osten
Om så min personliga favorit: Kineser som äter ost? - Vem snodde min dumpling?
fredag, mars 20, 2009
kinakrog med hemsida och egen video
Ska man gå på en restaurang man aldrig varit på förut kan det vara kul att titta på hemsidan. Läsa menyer och se bilder från stället. Många restauranger har väldigt fina webbsidor.
Den här restaurangen kan knappast skryta med att ha lagt ner mycket arbete på sin sida.
Skrattade ordentligt när jag såg sidan. Så anti alla tjusiga webbsidor och så mycket vi bryr oss inte hur vår sida ser ut. Fast är det någon idé att ens ha en sida på nätet om den ser ut så där? Både stället och sidan har funnits i flera år så osäkert om någon ändring av sidan finns på agendan.
Om någon är nyfiken på hur stället och maten ser ut finns det här you tube klippet att avnjuta. det är en klassik fulkina
Den här restaurangen kan knappast skryta med att ha lagt ner mycket arbete på sin sida.
Skrattade ordentligt när jag såg sidan. Så anti alla tjusiga webbsidor och så mycket vi bryr oss inte hur vår sida ser ut. Fast är det någon idé att ens ha en sida på nätet om den ser ut så där? Både stället och sidan har funnits i flera år så osäkert om någon ändring av sidan finns på agendan.
Om någon är nyfiken på hur stället och maten ser ut finns det här you tube klippet att avnjuta. det är en klassik fulkina
haremsbyxor , pannband och axelvaddar
Jag är egentligen väldigt intresserad av mode , kläder , skor , smink och sånt men det framgår sällan här på bloggen. Jag tycker om att bläddra i så kallade "glossiga magasin" och kolla kläder , skor , sminkningar och sånt. Jag tänker nog mer än jag skulle vilja på hur jag klär och sminkar mig även om jag så klart kan gå ner till ICA osminkad i en sunkig urtvättad tröja.
Men nu verkar modet delvis vara på väg åt det gräsliga hållet så jag kände för att skriva ett inlägg. Ni behöver absolut inte hålla med mig och gör ni inte det var inte rädda för att säga emot i kommentarerna. jag tvingar ingen att tycka som jag och jag har inga problem med att vissa personer inte delar mina åsikter. Det här blir ett ganska ytligt och smått fånigt inlägg men det är kul att skriva om sånt ibland också.
Men nu mode! Tidningen Glamour skriver: Svarta, trendiga haremsbyxor – perfekt till hemmamyset OCH på klubben tillsammans med ett par pumps. jag vill bara skrika NEJ. Hur är detta möjligt? Kan någon verkligen tycka att haremsbyxa är snyggt? Det är ett mode vi gärna kan skippa
Så är det den där gräsliga pannbandstrenden. Den enda som passat bra i pannband är Björn Borg och då var det 70-tal. Inte ens på honom funkar det idag.
Så har jag läst att stora axelvaddar är på väg tillbaka. Jättekul att ha om man går på en 80-talsfest , klär sig i neonfärgade kläder , sminkar sig med blå mascara , sjunger och dansar till 80-tals hits men mindre kul att ha annars. Skippa dom stora axelvaddarna.
Jeans skulle vara trendigt läste jag någonstans. Det brukar väl inte bli otrednigt. jag har inget emot jeans. Dom kan vara ljusa , mörka , trasiga , hela , vida smala (själv har jag helst smala) däremot har jag svårt för jeansjackor , jeansskjortor , jeanskjolar , jeansklänningar och sånt. Vet inte varför. Har faktiskt i min ägo en helt oanvänd lysande gul-grön jeansjacka av något känt märke. Har utan framgång försökt ge bort den. Har själv fått den i present. Vet inte varför jag har så svårt för jeansjackor. Vet att jag inte alltid får medhåll i det men jag har aldrig använt en jeansjacka , jeansskjorta , jeansklänning eller jeanskjol och kommer nog inte börja med det heller.
Trots att jag är modeintresserad har jag själv en ganska tråkig eller vanlig klädstil. Mycket svart en del grått , brunt , vitt och ganska få färglada plagg även om man kan hitta en och annan grej. Går helst klädd i klänning , höga klackar , kavaj eller kappa beroende på årstid. Jag trivs ju så men ibland tänker jag att jag borde variera mig lite. Lite andra stilar , lite andra färger. Lite fegt att hålla sig mest till svart. Fast några haremsbyxor , pannband , stora axelvaddar eller jeansjacka blir det inte för mig.
Men nu verkar modet delvis vara på väg åt det gräsliga hållet så jag kände för att skriva ett inlägg. Ni behöver absolut inte hålla med mig och gör ni inte det var inte rädda för att säga emot i kommentarerna. jag tvingar ingen att tycka som jag och jag har inga problem med att vissa personer inte delar mina åsikter. Det här blir ett ganska ytligt och smått fånigt inlägg men det är kul att skriva om sånt ibland också.
Men nu mode! Tidningen Glamour skriver: Svarta, trendiga haremsbyxor – perfekt till hemmamyset OCH på klubben tillsammans med ett par pumps. jag vill bara skrika NEJ. Hur är detta möjligt? Kan någon verkligen tycka att haremsbyxa är snyggt? Det är ett mode vi gärna kan skippa
Så är det den där gräsliga pannbandstrenden. Den enda som passat bra i pannband är Björn Borg och då var det 70-tal. Inte ens på honom funkar det idag.
Så har jag läst att stora axelvaddar är på väg tillbaka. Jättekul att ha om man går på en 80-talsfest , klär sig i neonfärgade kläder , sminkar sig med blå mascara , sjunger och dansar till 80-tals hits men mindre kul att ha annars. Skippa dom stora axelvaddarna.
Jeans skulle vara trendigt läste jag någonstans. Det brukar väl inte bli otrednigt. jag har inget emot jeans. Dom kan vara ljusa , mörka , trasiga , hela , vida smala (själv har jag helst smala) däremot har jag svårt för jeansjackor , jeansskjortor , jeanskjolar , jeansklänningar och sånt. Vet inte varför. Har faktiskt i min ägo en helt oanvänd lysande gul-grön jeansjacka av något känt märke. Har utan framgång försökt ge bort den. Har själv fått den i present. Vet inte varför jag har så svårt för jeansjackor. Vet att jag inte alltid får medhåll i det men jag har aldrig använt en jeansjacka , jeansskjorta , jeansklänning eller jeanskjol och kommer nog inte börja med det heller.
Trots att jag är modeintresserad har jag själv en ganska tråkig eller vanlig klädstil. Mycket svart en del grått , brunt , vitt och ganska få färglada plagg även om man kan hitta en och annan grej. Går helst klädd i klänning , höga klackar , kavaj eller kappa beroende på årstid. Jag trivs ju så men ibland tänker jag att jag borde variera mig lite. Lite andra stilar , lite andra färger. Lite fegt att hålla sig mest till svart. Fast några haremsbyxor , pannband , stora axelvaddar eller jeansjacka blir det inte för mig.
torsdag, mars 19, 2009
spanska barer , hög musik och fängslade barägare
Fem och ett halvt års fängelse blev det för den barägare i Barcelona som plågat sina grannar med hög musik kväll efter kväll. Enligt domstolen hade tre närboende "utvecklat symptom på depression och oro som krävde läkarvård" till följd av barägarens fem högtalare som spelat musik nonstop från klockan 21 till klockan 3 på natten. Oljudet var att beteckan som en tortyrmetod fastslog domarna. Den barägaren hade installerat den kraftiga ljudanläggningen utan tillstånd. Baren bommades igen 2006 av dom lokal myndigheterna. Då hade den bara hållit öppet 13 månader. Tre år efter stängningen behövde fortfarande ett par av grannarna äta medicin. Enligt tidningen El Periodico är staffet det strängaste som utdömts i Spanien för ett brott av den här typen. Barägaren säger att hon ska överklaga.
Var man än befinner sig i Spanien är det aldrig långt till en bar. Många barer är väldigt små , i princip bara "hål i väggen" men dom brukar servera goda tapas , kaffe , öl , vin och annat. Står man och hänger vid bardisken kan man ofta få en pratstund både med den som jobbar i baren och andra gäster.
I mitt hus i Madrid fanns tre barer. På en av dom brukade grannarna gå ner och ta en drink och småprata före söndagsmiddagen. Man träffade nästan alltid på folk i huset om man gick ner och tog en kaffe på någon av barerna. Alla tre stängde ganska tidigt på kvällen också.
När jag pluggade i Sevilla ett halvår bodde jag i ett hus med sju barer , flera hade öppet mycket sent och spelade hög musik. Dessutom vette min balkong mot ett torg där det fanns ett antal uteserveringar och mycket folkliv. Så tyst var det aldrig men det störde mig inte. Jag blir inte särskilt störd och har inga problem att sova om granne spelar musik sent eller det är fest. Så länge alla ljud låter trevliga och det inte förekommer bråk så bryr jag mig inte och sover bra.
Var man än befinner sig i Spanien är det aldrig långt till en bar. Många barer är väldigt små , i princip bara "hål i väggen" men dom brukar servera goda tapas , kaffe , öl , vin och annat. Står man och hänger vid bardisken kan man ofta få en pratstund både med den som jobbar i baren och andra gäster.
I mitt hus i Madrid fanns tre barer. På en av dom brukade grannarna gå ner och ta en drink och småprata före söndagsmiddagen. Man träffade nästan alltid på folk i huset om man gick ner och tog en kaffe på någon av barerna. Alla tre stängde ganska tidigt på kvällen också.
När jag pluggade i Sevilla ett halvår bodde jag i ett hus med sju barer , flera hade öppet mycket sent och spelade hög musik. Dessutom vette min balkong mot ett torg där det fanns ett antal uteserveringar och mycket folkliv. Så tyst var det aldrig men det störde mig inte. Jag blir inte särskilt störd och har inga problem att sova om granne spelar musik sent eller det är fest. Så länge alla ljud låter trevliga och det inte förekommer bråk så bryr jag mig inte och sover bra.
onsdag, mars 18, 2009
leka fattig
Jag hittade den här bloggen idag. En reporter på Aftonbladet ska leva på socialbidrag (eller försörjningsstöd som det egentligen heter) en månad och skriva om detta. Hon ställer sig frågan går det att leva på socialbidrag. Riksnormen för en ensamstående är 2910 kronor efter hyra och el betalats. Det ska täcka mat , telefon , tidningar , hygienartiklar , kläder mm.
Jag kan inte hjälpa att jag stör mig lite på det här projektet , en månad på socialbidrag. Reportern vet att hon har en hyfsad lön nästa månad och hade förra månaden. Hon vet att det är en begränsad tid så om en månad kan hon fira med champagne på en guldkrog och köa dom där dyra skorna hon vill ha eller något sånt. Den här bloggen känns inte "på rikigt" utan mer som att hon "leker fattig" en månad för att sen återgå till sitt vanliga liv.
Det blir liksom inte på riktigt och bloggen känns ganska ointressant. Klart man kan leva på socialbidrag men man lever inte med några marginaler och har inte direkt råd att unna sig något. Många människor och hela familjer lever på och t.o.m under socialbidragsnormen i Sverige i flera månader , ja till och med flera år. Det hade varit intressantare och Aftonbladet hade låtit några av dom här personerna blogga om sin vardag och hur dom gör för att få pengarna att räcka till. Det hade känts mer som "på riktigt" än det den här reportern sysslar med. Dessutom får dom som går på socialbidrag en längre tid alltför sällan utrymme i media. Jag läser på bloggen att reportern ska vara med i radio och tala om hur det är att leva på socialbidrag. Något hon har gjort i några dagar och ska göra under en mycket begränsad tid. Varför tar inte radion dit någon som lever på socialbidrag "på riktigt"? Det finns 379000 människor i Sverige som gör det i dag så det borde inte vara svårt att hitta någon.
Jag kan inte hjälpa att jag stör mig lite på det här projektet , en månad på socialbidrag. Reportern vet att hon har en hyfsad lön nästa månad och hade förra månaden. Hon vet att det är en begränsad tid så om en månad kan hon fira med champagne på en guldkrog och köa dom där dyra skorna hon vill ha eller något sånt. Den här bloggen känns inte "på rikigt" utan mer som att hon "leker fattig" en månad för att sen återgå till sitt vanliga liv.
Det blir liksom inte på riktigt och bloggen känns ganska ointressant. Klart man kan leva på socialbidrag men man lever inte med några marginaler och har inte direkt råd att unna sig något. Många människor och hela familjer lever på och t.o.m under socialbidragsnormen i Sverige i flera månader , ja till och med flera år. Det hade varit intressantare och Aftonbladet hade låtit några av dom här personerna blogga om sin vardag och hur dom gör för att få pengarna att räcka till. Det hade känts mer som "på riktigt" än det den här reportern sysslar med. Dessutom får dom som går på socialbidrag en längre tid alltför sällan utrymme i media. Jag läser på bloggen att reportern ska vara med i radio och tala om hur det är att leva på socialbidrag. Något hon har gjort i några dagar och ska göra under en mycket begränsad tid. Varför tar inte radion dit någon som lever på socialbidrag "på riktigt"? Det finns 379000 människor i Sverige som gör det i dag så det borde inte vara svårt att hitta någon.
Sakura
Det har varit soligt och relativt skönt väder några dagar nu. Det mesta av snön har smält bort och jag vågar mig på att cykla igen. Som jag skrev har jag verkligen drabbats av äkta svenska vårkänslor Våren i Skandinavien är något speciellt. Men någon gång skulle jag vilja möta våren i Japan. Åka dit den korta tid när körsbärsträden , sakura, blommar. Vandra under dom vackra blommorna och fira hanami.
Hanami betyder "att beskåda blommor". När sakura blommor söker sig människor ut och har picknick med familj , vänner och arbetskamrater under dom blommande träden. Min japanska kompis berättade att vill man ha en bra picknick-plats måste man paxa en tidigt på morgonen. Det brukar vara en uppgift för den yngsta och senast anställda på kontoret att vakta platsen hela dagen tills jobbarkompisarna kommer efter arbetets slut och picknicken drar igång. Man äter och dricker gott och har trevligt och dom vackra sakura-träden pyntas ofta med lyktor. I sydligaste delen av landet firas Hanami i januari medan den i norr firas i maj.
Den kortlivade körsbärsblomman ses som en symbol för och påminnelse om det korta och vackra men förgängliga livet. Den har dyrkats sedan urminnes tider och är Japans nationalblomma. Dess ankomst betyder också att våren har kommit och att det är dags att gå ut i parken, beundra blomman och ha lite kul.
Jag har ännu inte varit i Japan men det är ett land jag verkligen vill åka till. Så bilderna är inte mina utan tagna från Wikipedia. Bilden nedan är väldigt japansk , i bakgrunden det berömda berget Fuji framför snabbtåget Shinkasen och blommande sakura. Vackert och väldigt japanskt.
Självklart kommer jag att åka till Japan någon dag. Lovar ständigt min japanska kompis att jag ska komma på besök. Så vill jag gärna delta i hanami och uppleva blommande sakura. Så nästa vår (eller någon annan vår , min framtid känns rätt oviss just nu) kanske jag får njuta av blommande sakura. I år får jag nöja mig med svenska vårkänslor och en liten lampa med målning av blommande sakura som jag fått i present. Ganska trevligt det också.
måndag, mars 16, 2009
Risskålen av järn
Jag tycker det är kul med olika uttryck på svenska och andra språk. I Sverige fanns förr ett talessätt som löd "Statens kaka är liten men säker". Det används väl knappast alls idag och känns heller inte särskilt aktuellt.
I Kina finns motsvarnade uttryck men lyder då "Risskålen av järn" på kinesiska: 铁饭碗, uttalas tiefanwan
Risskålen av järn är i Kina benämningen på det statliga anställningssystemet som förr garanterade folk arbete, inkomst, bostad, etc. Kinas väg mot marknadsekonomi har beskrivits som sönderslagandet av risskålen av järn.
Jag gillar det kinesiska uttrycket. Låter lite roligare än den svenska motsvarigheten. Fast precis som uttrycket "statens kaka är liten men säker" kanske även uttrycket "rissakålen av järn" kommer att användas mer och mer sällan i framtiden.
Che - El Argentino
Regissören Steven Soderbergh har gjort en film om Che med Benicio del Toro i huvudrollen. En riktig mastodontfilm. Den som hade premiär på bio i Sverige i helgen är visst bara den ena av två delar.
Jag har sett nästan hela och blev faktiskt positivt överraskad. Den är mycket bra och välgjord men jag tror man bör ha åtminstone ett litet hum om Kubas historia för det går ibland ganska fort och förklaras inte så ingående. Jag tycker inte att Che varken framställs som ett helgon eller ett monster utan han får både bra och dåliga sidor. Samtidigt känns det inte heller som att man kommer honom så där riktigt nära. Visst får vi se många av hans personlighetsdrag men ändå känns det på något sätt som man inte riktigt lär känna människan bakom myten. Men filmen är mycket bra och sevärd och Benicio del Toro är suverän som Che.
Trots att filmen är amerikansk är dialogen på spanska. Vilket jag tycker gör att den känns mer realistisk. En Che som pratar engelska hade känts så där. Jag såg inte filmen på bio utan på en hembränd dvd utan text och tycker inte det var några som helst problem att hänga med i spanskan.
Helt klart en sevärd film som jag absolut kan rekommendera.
vår
Nyligen fick våren ett bakslag över hela landet. Förra veckan vräkte det ner snö som nästan genast började smälta iallfall dagtid då kvicksilvret orkade upp över noll. Idag fick jag för första gången riktiga vårkänslor trots att snön låg kvar på många ställen i stan. Det var soligt , lite varmare än vanligt (jag gick utan vantar och frös inte) och kändes riktigt skönt att vara ute på eftermiddagen och tidig kväll.
När våren verkligen kommer , det blir ljusare , varmare, soligare och man får dom där riktiga vårkänslorna känns det som det varit värt all väntan. Det känns som det har varit värt alla kalla och mörka januaridagar och alla regniga och grå novemberdagar. Även om man inte riktigt tänker så under kalla , mörka och regniga höst- och vinter-dagar.
Våren kommer väl att dröja lite till och det kan fortfarande bli bakslag men snart så... Dom här vårkänslorna får man aldrig på samma sätt när man bor längre söderut. Dom två vårar jag bott i Spanien övergick en kort kall vinter till att bli otroligt varmt nästan direkt. Våren var en ganska kort och rak process inte den krångliga och veliga process som det är i Sverige.
När våren verkligen kommer , det blir ljusare , varmare, soligare och man får dom där riktiga vårkänslorna känns det som det varit värt all väntan. Det känns som det har varit värt alla kalla och mörka januaridagar och alla regniga och grå novemberdagar. Även om man inte riktigt tänker så under kalla , mörka och regniga höst- och vinter-dagar.
Våren kommer väl att dröja lite till och det kan fortfarande bli bakslag men snart så... Dom här vårkänslorna får man aldrig på samma sätt när man bor längre söderut. Dom två vårar jag bott i Spanien övergick en kort kall vinter till att bli otroligt varmt nästan direkt. Våren var en ganska kort och rak process inte den krångliga och veliga process som det är i Sverige.
Svandammen och Slottet
Fyrisån en söndagskväll
Fyrisån för två veckor sen
Plastis på Vaksalatorg där jag nästan aldrig sett någon åka skridskor
Stora Torget Uppsala en fredagseftermiddag än så länge fullt av vinterklädda människor
Vaksalatorg utan plastis och med gröna träd
Bilden är från i somras , ett hus med vackra rosor som jag passerar nästan dagligen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
