Kokainkungens flodhästar

Pablo Escobar var en av Sydamerikas mest kända och mytomspunna brottlingar. Pablo Escobar växte upp under knappa förhållanden i Medellin i Colombia. Han började sin kriminella bana som biltjuv. I tonåren stal han bilar, som han plockade sönder och sålde delar av. Snart insåg han att det fanns mer pengar att tjäna på droghandel. Han avancerade snabbt i drogbranschen och blev ledare för den ökända Medellin-kartellen. Mest var det kokain som smugglades och såldes runt om i världen. Pablo Escobar var känd för att vara hänsynslös. Det påstod att hans motto var plata o plomo dvs. pengar eller bly vilket innebar att antingen accepterade man en muta eller fick en kula i kroppen.
Trots det var han relativt populär i sin hemstad Medellin där han donerade pengar till skolor, idrottslag, vårdcentralen och annat, främst i slummen. Det hade Pablo råd med för i början av 90-talet var han enligt tidningen Forbes världens sjunde rikaste person.

Han byggde en lyxig hacienda utanför Medellin där överdådet var minst sagt stort. Ingen lyx saknades och det fanns lite udda inslag som privat tjurfäktningsarena och ett privat zoo. Där fanns alla möjliga exotiska djur som han smugglat in till Colombia från hela världen.

1993 sköts Pablo Escobar ihjäl under ett flyktförsök från polisen. Efter Pablos död förföll haciendan men vissa av djuren togs om hand. Dock inte ett gäng flodhästar som fanns där. Dessa rymde och förökade sig i området. Dom verkar trivas utmärkt och har blivit lite av en turistattraktion liksom Pablos gamla hem.

När en flodhäst nyligen sköts blev det ett ramaskri i Colombia. Den nyheten fullständigt dominerade media en tid. Det är många i Colombia som tycker om att ha flodhästar i naturen men långt ifrån alla. Flodhästen är ett farligt djur och rapporter har kommit in om bönder och fiskare som råkat ut för incidenter i flodsystemet.

Det debatteras livligt om man ska inhägna området, flytta flodhästarna till zoo eller skjuta av dom. Samtidigt är flodhästarna omtyckta. Experter från Sydafrika har varit på plats för att studera flodhästarna och lära colombianska forskare och veterinärer mer om djuren. En veterinär i området vill ha någon slags uppfödning och vill att flodhästkött i framtiden ska finnas på menyer i Colombia. Tydligen ska det smaka bra sägs det.

Vissa menar att då flodhästen är på väg att utrotas i stora delar av Afrika har djuren fått en fristad i Colombia där stammen kan växa och kanske till och med på sikt bli större än den i Afrika. I Afrika finns flodhästen idag bara i ganska få, små områden spridda över kontinenten och utanför Afrika är den helt utrotad. För 2000-3000 år sen fanns flodhästar även i delar av Mellanöstern.

Just nu är väl framtiden oviss för Colombias flodhästar. Men då dom blivit ganska populära är det nog ingen omedelbar risk att dom skjuts eller fångas in.

Utan ord - skymning i Karibien

 

Pumita som brukar hålla i fotokedajan Utan Ord har för tillfället en bloggpaus. Tills hon återkommer har jag lovat att vara vikarie och ni hittar fotokedjan här hos mig på måndagar. Läs mer om hur fotokedjan fungerar här

Antigua och Antigua

Jag kollade lite på min blogg vad jag hade skrivit om i januari 2006. Mest om Madrid och en del bilder. Men hittade också ett inlägg om en lite annorlunda och smårolig sak jag var med om under en resa i Centralamerika några år innan jag flyttade till Madrid. Det hela inträffade i januari eller februari för sex år sen. Jag kopierade hela inlägget och återvinner det här på den här bloggen.

För några år sen reste vi runt i Mexico och centralamerika i nästan 3 månader besökte mayaruiner i djungeln , enorma storstäder, var uppe i bergsbyar, vid tropiska kuster och badade och hade det allmänt trevligt. Två svenska vänner skulle också resa i samma område, dom skulle börja sin resa med spanskastudier i den lilla staden Antigua i närheten av Guatemalas huvudstad Ciudad de Guatemala eller Guate som alla säger. Så vi bestämde tid och plats då vi skulle mötas på torget i Antigua. Vi tog oss ner från Ciudad de Mexico/Mexico City längs den karibiska kusten ,via Yucatanhalvön och det lilla landet Belize.

Belize är en före detta engelsk koloni så det skiljer sig en hel del från sina grannländer, engelska och inte spanska är officiellt språk och man talar med en karibisk "jamaica-dialekt." Fast spanska fungerar också överallt. Vi stannade även till i Tikal den största mayastaden i norra Guatemalas djungler, helt fantastiskt precis som i djungelboken. Men jag får skriva mer om Belize och Tikal vid ett annat tillfälle.

Antigua i Guatemala. För ett tag sen skrev jag ett längre inlägg med många bilder om Guatemla det finns här

På utsatt dag var vi då framme i Antigua. Guatemala är ett litet land men bussresorna tar en förfärlig tid, bussarna är gamla, vägarna dåliga och man stanna nästan hela tiden, flera gånger var vi med om att bussen fick stanna för att göra någon provisorisk lagning i motorn. Så en resa på 10 mil kan mycket väl ta 2-4 timmar.

Vi hittade ett litet mysigt guesthouse med takterass och lite kök där man kunde laga sin egen mat. I tre dagar hängde vi omväxlande på torget och omväxlande på internetcafé och letade efter våra vänner, vi mailade utan att få svar. Försökte få kontakt med någon i Sverige som visste något , utan resultat. Vi började bli riktigt orolig, vi visste att planet skulle gå via London så vi kollade efter flygolyckor, strejker, kraftiga förseningen, kapningar och annat på nyheterna som kunde ge någon förklaring. Ingenting! Även dom som bodde på vårat guesthouse var involverade i gissningar kring vad som hade hänt våra vänner.
Så till slut kom ett kort mail "det blev lite fel vi ses imorgon"
Nästa morgon väcktes vi av att våra vänner kom inrusande i vårat rum (vi hade mailat namn och adress på guesthouset)

Dom hade när dom köpte sin flygresa till Guatemala frågat "Måste man flyga till Guatemala City/Ciudad de Guatemala eller kan man flyga direkt till Antigua?" Resebyrån svarade att visst det gick bra att flyga direkt till Antigua så dom köpte biljetter dit. Från London flög dom till Miami och sen ut över Karibiska havet men inte mot väster , Centralamerika och Guatemala utan åt andra hållet,åt öster. Vilket dom själv kunde se på kartan i planet som visade var dom befann sig. Antigua är nämligen en av öarna i det lilla karibiska öriket Antigua och Barbuda. Ruskigt dyrt ställe där dom rikaste rika semestrar. Våra backpackervänner trivdes visserligen gott i det tropiska klimatet men kände att dom var på fel ställe. Efter långa diskussioner med flygbolaget lyckades dom till slut efter några dagar får en biljett till Guatemala och vi kunde ses.Anledning till att vi inte fått mail var att dom inte hade hittat några internetcaféer på Antigua.

För kartfanatsten och den som bara vill se var Antigua och Guatemala (tyvärr står inga städer med på kartan men Antigua ligger i bergen i södra Guatemala ) lägger jag in en karta uppe i högra kanten finns ön Antigua och nere i vänstra kanten hittar ni Guatemala. Högerklicka och välj visa bild för att se den större. Så vill jag påminna om mitt längre inlägg om Guatemala med många fina bilder , skrevs i augusti i år och går att läsa här

lamor och alpackor

Lama vid Machu Picchu i Peru

En quechaflicka och hennes lama i Cuzco i Peru

Lama med unge

Alpacka

Alpacka i Bolivia

Det brukar inte vara så mycket djur här på bloggen. Men visst är lamadjuren och den nära släktingen alpacka otroligt charmiga på något vis. Inlägget är väl också lite en ursäkt att visa bilder från Sydamerika. Dom är tagna från Wikipedia. Jag har inte varit i Peru och Bolivia , än. Däremot har jag träffat lamor i Venezuela. Snart ska jag kanske få träffa lamor igen. Dock inte i Sydamerika. En kompis känner ett par som föder upp lamor här i Sverige. Eventuellt ska jag snart med på ett besök till lamorna. Ska bli hur kul som helst. Sen hoppas jag så klart att det inte dröjer alltför länge innan jag får se lamor i Sydamerika igen.

bailamos

En stor skillnad med att gå på en lokal fiesta/feria i Spanien mot en liknade tillställning i Sverige är att det alltid dansas. Alla spanjorer oavsett ålder verkar älska att dansa och dessutom kunna det riktigt bra. Det är kul att se både gamla och riktigt små barn dansa och ha roligt.

Nidbilden av en svensk fest är väl att det är ordentlig fylla och endast ett par tjejer står och dansar lite halvt uttråkade i ett hörn. Nu vet ju jag och ni som läser att riktigt så illa är det inte i verkligheten, men det är defintivt färre personer som dansar i Sverige än i Spanien.

Länge var jag själv inte så intresserad av att dansa även om jag gjorde det då och då. När jag som 24 åring flyttade till Göteborg fick jag snabbt många nya vänner. En av mina kompisar ville alltid dansa när vi var ute och festade. Han hade ofta svårt att få med någon. Men ibland smittades jag av hans entusiasm och varje gång jag dansade insåg jag hur kul det var. Ändå kan jag inte påstå att det blev någon vana. Det var mest när min danssugna kompis var med ute som jag dansade.

När jag åkta till Sevilla för att plugga spanska blev det ett halvår av mycket verbböjande och ännu mer festande. Vi brukade sena kvällar alltid hamna på något disco och där fanns gott om spanjorer som ville dansa. Det var då jag kände oj vad kul det här är!

I Sevilla träffade jag en tjej som var lärare i flamenco på en dansskola. Hon visade mig några gånger hur man dansar sevillanas (den lokala varianten av flamenco). Jag tyckte det var alltför svårt och lärde mig aldrig. På Feria de Abril ville två åttaåriga Sevilla-tjejer visa mig stegen. Dom dansade själva helt fantastiskt och var så vackra i sina traditionella prickiga flamenco-klänningar så mina klumpiga försök väckte stor munterhet.

Efter Sevilla fortsatte jag studera i den vackra sydspanska staden Cadiz. Här jobbade jag vid sidan av studierna extra på en bar. Många av mina stamgäster brukade gå till en salsaklubb. Där hamnade jag också trots att jag inte kunde ett enda salsasteg. Men det var inget problem. Det fanns gott om gaditanos (cadiz-bor) som gärna lärde en bortkommen svenska stegen. Salsa är faktiskt inte så svårt. Stegen är ganska enkla och har man någon som kan som för så lär man sig snabbt. Efter ett tag blev jag ganska duktig. Tyvärr är min salsa idag mycket ringrostig men det borde gå att bättra på hyfsat snabbt om jag skaffar någon att dansa med.

Under mina resor i Latinamerika har jag dansat mer på några veckor än jag gör på ett år i Sverige. Särskilt i Venezuela dansades det överallt. Trots att jag reste med små barn och inte var ute sena kvällar blev det många tillfällen att dansa salsa och annat med dansant venezuelanos. Man fick nästan känslan av att var helst en grupp venezuelaner träffas så tar någon fram musik och kanske en gitarr och dom andra dansar. Alla venezuelanos verkar dessutom ha rytmen i höfterna och dansar som gudar men dom har överseende med en svenska som dansar hellre än bra.

Numera går jag sällan på discon eller fester utan det blir mest dans hemma med barnen. För dom älskar att dansa. I synnerhet min dotter är galen i att dansa och väldigt duktigt. Själv är jag inte det minsta duktig på att dansa och ganska omusikalisk överhuvudtaget , sjunger inte bra och spelar endast enkla grejer på gitarr och flöjt och då behöver jag titta på noter. Men jag tycker det är otroligt roligt att dansa och bryr mig inte så mycket om det blir ful-dans. Huvudsaken är att man har kul tillsammans. Jag kan inga olika sorters danser förutom min ringrostiga salsa utan jag dansar till musiken som det känns kul. Men i Spanien där alla dansar och alla är så duktiga på att dansa känns det lite extra kul att dansa. Jag har definitivt dansat mer under några år i Spanien och Latinamerika än under hela mitt liv i Sverige.

Egentligen tycker jag att spanska eller latinamerikanska fiestor är dom roligaste ställen man kan dansa på. Det är så blandat med olika folk och åldrar som har kul tillsammans. Går man på ett disco eller liknade är det inte alls samma blandning även om det också kan vara kul. Jag tycker det är roligt att mina barn redan som små upptäckte hur kul det kan vara att dansa för det är verkligen otroligt roligt.

¡Por qué no te callas!

Just nu pågår det 17de iberoamerikanska mötet , Cumbre Iberoamerican, som som samlar länder på iberiska halvön och Latinamerika , i Chiles huvudstad Santiago. Officiellt handla om hur socialpolitiken kan förbättras. Men det har varit en del motsättningar och gräl. Dels ett gräl mellan Argentina och Uruguay om finländska Metsä-Botnias nu startklara massafabrik nära de två ländernas gräns, dels öppna politiska motsättningar mellan den Venezuelaledda revolutionära vänstern och den mittenvänster som representeras av Brasilien och Spanien. Bolivias president Evo Morales klagade i sitt tal över att kolleger ser honom och Chavez som Latinamerikas vänstervariant av de senaste årens stående politiska skämt om Storbritanniens Tony Blair som USA-presidenten George Bushs knähund.
- På grund av kamrat Hugo Chavez ovillkorliga stöd behandlar de oss som djur - han är den store och jag är den lille, sade Morales.

Men det som har fått mest uppmärksamhet är när Venezuelas president Hugo Chavez Frias kallade Spaniens förra premiärminister José Maria Aznar för en fascist och en rasist. Då ville Spaniens nuvarande premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero försvara sin företrädare och påpekade att Aznar åtminstone var demokratiskt vald. Men Chavez ville inte tillåta Zapatero att tala till punkt utan avbröt hela tiden och till slut ilsknade den spanska kungen Juan Carlos till och sa till Chavez ¡Por qué no te callas! Varför håller du inte tyst! Nu är ju det här med att avbryta inget ovanligt varken i Spanien eller Latinamerika utan snarare tvärtom fast inte på såna här möten så klart.

När Nicaraguas president Daniel Ortega senare höll ett anförande och sa en massa saker om Spanien lämnade kungen mötet i vredesmod. Men mötesvärdinnan, Chiles president Michelle Bachelet lyckades lugna ner stämningen och gav ordet till Zapatero som sa
- Man kan vara radikalt oenig utan att bli ohövlig.
Vilket möttes av en hel del applåder från övriga mötesdeltagare.

Nu tänkte jag inte gå in på någon politisk analys av det här. Man kan ju inte låta bli att tycka att Chavez ibland beter sig som en upprorisk tonåring , ja lite punk faktiskt. Som en tonårig punkare på släktmiddag som häver ur sig saker för att chockera släkten. Han slänger ur sig kommentarer som chockerar dom korrekta politikerna. Ofta helt odiplomatiskt och vid helt fel tillfälle. Det som funkar när han håller tal till sina anhängare är kanske inte lika smidigt på toppmöten och i FNs generalförsamling där han inför chockerade deltagare antydde att George Bush var djävulen. Men man kan ju inte anklaga den frispråkiga Chavez för att vara tråkig. Jag tillhör nog dom som iallafall hittills tycker mer positivt än negativt om Chavez.

Spanska kungen var inte heller särskilt diplomatisk som bad Chavez hålla tyst. Han är väl inte heller känd för att alltid säga dom mest diplomatiska saker och att han gillar att ta sig ett glas mer än han borde är också välkänt precis som hans älskarinnor är en offentlig hemlighet i Spanien. Även om han inte är lika punk och kommer med lika extrema uttalanden som Chavez är den spanska kungen inte heller tråkig.

Anna och Nadia har också skrivit om bråket mellan Chavez och spanska kungen.


Kung Juan Carlos stormar ut från mötet

Spaniens naionaldag

Idag är det spanska nationaldagen. Den fira inte så mycket av vanliga spanjorer utan precis som i Sverige är man glad över att få en ledig dag. Affärerna är stängda och folk är lediga från jobbet. Dom festa ägnar sig inte åt några parader eller flaggviftande utan njuter av en ledig dag med familj och/eller vänner.

Spanien har haft sin nuvarande flagga sen 1785 med undantag för under republiken före och under spanska inbördeskriget (1931-39) då flaggan hade en lila rand istället för en röd lägst ner.



Spanien är verkligen regionernas land och det visar man i det spanska riksvapnet som ofta förekommer på flaggan och som finns avbildat här nedan. Ibland flaggas de även med flagga utan riksvapnet som bara är röd-gul-röd.



Uppe i riksvapnets vänstra hörn finns en borg mot röd bakgrund som är vapenmärket för Castillien. I nedre vänstra hörnet sys Aragoniens flagga med gul botten och fyra röda balkar. I det övre högra hörnet finns ett vitt fält med ett lejon vilket är kungadömet Leons fana medan det nedre ögra fältet med Sankt Mikaels gyllene kedja är en symbol för Navarra. I nedre kanten av vapenskölden finns ett granatäpple , symbolen för Granada som var det femte av dom gamla kungarikena som uppgick i Spanien. Kungahuset Bourbons vapen finner man i mitten innanför en röd ring , det föreställer tre hillebarder mot en blå bakgrund.
På sidorna om vapenskölden finns två pelare som ska symbolisera Herkules stoder som ju enligt sägnen skulle stå på varsin sida av Gibraltarsund. Inskriptionen Plus Ultra som går att läsa på banderollen hänvisar till dom gamla kolonierna bortom den Iberiska halvön. Ovanpå pelarna finns två kronor som ska föreställa kung Ferdinands och drottning Isabels kronor. Det var ju när dom förenade sina kungariken 1479 som Spanien skapades. Ovanför riksvapnet syns också en kungakrona som ska visa att Spanien är en monarki.


Columbus grav i katedralen i Sevilla

Att man firar nationaldag just 12 oktober beror på att det var den här dagen landsteg Christoffer Columbus ,eller Cristobal Colon som han kallas på spanska, första gången på amerikansk mark. Troligen på någon av Bahamasöarna i Karibien. Dagen firas också i många lände i Latinamerika och i USA och kallas där Dia de la Raza eller Columbus day. Fast förutom Spanien är det bara Ekvatorialguiena i Afrika som har nationaldag idag.

På vissa ställen i Latinamerika och USA brukar grupper för ursprungsbefolkningen demonstrera eller på andra sätt manifestera att Columbus upptäckt av Amerika inte är så mycket att fira - för dom iallafall.

aymara och quechua

Hörde ett intressant radioprogram om dom gamla indianspråkens påverkan på spanskan i Bolivia på radion förra veckan. I Bolivia, Latinamerikas fattigaste land, värnar nu regimen om de urgamla språken aymara och quechua med rötter från Inkatiden. President Evo Morales, som själv är aymara-indian, vill att spansktalande i statens tjänst också lär sig ett indianspråk. Talarna av quechua och aymara är inte alltid lika entusiastiska själva.

Quechua och aymara kan låta ganska lika för den som liksom jag inte kan något av språken men skillnaderna är ganska stora och språken är inte släkt med varandra. Quechua är det språk som inkaindianerna talade och aymara talades av en grupp som erövrades av inkas. 24% av Bolivias befolkning talar aymara och 37% talar quechua. Språken talas förutom i Bolivia även i grannländer som Chile, Peru (där quechua också är officiellt språk vid sidan av spanska), Ecuador och Colombia.

I programmet intervjuades en ung mamma som aldrig talade sitt språk aymara med sin lilla dotter för hon ansåg att spanska hade dottern mer nytta av. En familj som växlade mellan quechua och spanska intervjuades också. I vissa situationer användes det ena språket och det andra i andra situationer.

Tyvärr är det väl så att trots att flera länder i Latinamerika säger sig värna om dom gamla indianspråken så är det inte så i verkligheten. Spanska anses finare och för att få vissa jobb eller studera på universitetet krävs i allmänhet spanskakunskaper. Ursprungsbefolkningarna tillhör i allmänhet dom fattigast i Latinamerika och deras språk ses ofta lite som "underklassens språk" och inte lika fint som spanska som talas av eliten.

Trots att quechua och aymara inte har samma status som spanskan i Bolivia fick man i radioprogrammet höra om vissa ord som lånats in till den bolivianska spanskan och blivit vanligare än det motsvarande spanska ordet. Ett exempel var ordet bakfull där det spanska ordet resaca helt ersatts av ett ord från quechua.

Lyssna på programmet Språket här om ni är intresserade av språk i Bolivia.

Che

Idag är det 40 år sen Ernesto "Che" Guevara mördades av CIA i den lilla staden La Higuera i Bolivia. I dagarna har det också kommit ut en ny bok om Che på svenska som heter kort och gott Che och är skriven av Björn Kumm. Che Guevara har blivit något av en symbol för vänstern och hans välkända porträtt finns på allt från tröjor till tändare.

Dom flesta käner säkert till att Che var en argentinsk läkare som deltog i Fidel Castros revolution på Cuba. Senare blev han kubansk industriminister men lämnade sin post för att delta i guerillakrig i Afrika och Sydamerika. På Cuba lever fortfarande hans före detta fru och fem barn som var små när deras pappa dog i Bolivia.

Jag har läst Jon Lee Andersons två böcker om Ches liv och kan rekommendera dom. Mycket intressanta, spännande och välskrivna. För oavsett vad man tycker om Che är hans levnadshistoria mycket intressant. På Cuba finns hans porträtt tydligen överallt och han är väldigt hyllad. 1997 hittades hans kvarlevor i Bolivia och fördes till Cuba och begravdes i staden Santa Clara. Eftersom det är 40 år sen Che dog berättar Fidel Castro om sin vän i den kubanska tidningen Granma. Artikeln finns här (på spanska)


Hittade den här bilden på en ettårig Che som just börjat gå

Gästbloggare Per skriver om amazonas djungler

För en månad sen var Per som skriver 70tals bloggen (som han tyvärr är rysligt dålig på att uppdatera) på en resa till Manaus i Brasilen. Manaus är en ganska stor stad som ligger mitt inne i Amazonas vid Amazonfloden. Jag tycker det låter som en väldigt spännande och annorlunda plats. Per har varit snäll och gästbloggar här om sin resa. Tusen tack Per! Och om någon annan har lust att gästblogga om en resa eller något annat är det bara att höra av er till mig.


Jag skulle alltså åka på konferens i Brasilien och presentera mitt arbete där. Jag fick välja på en konferens i Stockholm eller den i Brasilien, så valet var ju tämligen enkelt. För er som inte vet det så bor jag i Madrid och jag jobbar där som forskare på universitetet UAM. Konferensen hade förresten det oerhört inspirerande namnet 11’th ICFSI. Brasilien ja, då tänker man kanske mest på karneval med lättklädda flickor utmed Copacabana i Rio de Jainero, men det var inte dit jag skulle utan till en stad som heter Manaus.


notera att den svarta floden Rio negro och den ljusbruna floden flyter samman, men att de inte blandas! Man ser en skarp rand mellan de två vattnen. Pga. olika vattentemperatur och hastighet så uppkommer detta udda fenomen.

Amazonas är namnet både på en flod och området med regnskog i norra delen av Brasilien och huvudstaden där heter Manaus. Floden som ligger vid Manaus heter dock Rio Negro, men den mynnar ut i Amazonas i närheten. En ganska liten stad med få tillgångar som måste köpa det mesta som behövs. Det naturliga transportmedlet är givetvis båt utmed floderna. Man ser bensinmackar som ligger ute i floderna lite här och var.

Att resa till Brasilien är ju inte direkt det billigaste (kostade 1.200€), å andra sidan så var det ju inte jag som betalade:) Det tog 10 timmar från Madrid till San Paulo där jag fick byta plan till inrikesflyg till Manaus. Det tog ca 4 timmar med flygbolaget TAM. Men eftersom jag hade en kväll att sega på flygplatsen i San Paulo tog jag in på hotell i en liten förstad nära flygplatsen. Det kostade 70 Reais och då ingick 10 minuters transport i minibuss fram och tillbaka till hotellet samt frukost. 100 brasilianska dollar, som på portugisiska uttalas ”reaj” motsvarar ca 37€ eller 350 kr.

Väl installerad på hotellet begav jag mig således ut för att ta pulsen på Brasilien. Ganska betongig och trist förstad, men man såg en och annan gammal amerikanare av 50-tals modell, vilket var festligt att se. Jag hittade en krog i närheten där jag beställde en mystisk soppa med bläckfisk i. Den varken såg god ut eller smakade gott. Det gjorde däremot ölen! Härligt att få nästan helliters flaskor med isande kall pilsner. Som avrundning försökte jag använda min spanska för att konversera med bartendern och några stammisar. Det flöt inte på helt lätt kan jag säga. Men genom att peka på en spritflaska med en mygga på så fick jag mig ett litet dricksglas upphällt åt mig... –Ehh? Es contra mosqitos? Stort skratt uppstod i lokalen!


Brahma var det mest typiska ölmärket där jag var. Typiskt lättdrucket men uppfriskande blask.

Väl framme i Manaus på förmiddagen nästa dag så stod folk givetvis i lång kö på ett ställe för att reklamera försvunnet baggage. Hände inte mig denna gång eftersom jag endast hade handbagage med mig, men jag känner så väl igen mig i scenen när Stig Helmer står och stirrar på ett tomt gnisslande matarband!

En hel del konferensfolk kom med samma flyg och vi blev skjutsade till hotellet i buss. Känns alltid spännande att sitta och titta ut genom bussfönstret när man kommit till ett nytt ställe och begrunda stadsplanering, palmer och vegetation osv. Utanför hotellet blev vi bemötta av målade och dansande indianer (dansskolselever från Rio tror jag dock), fick varsitt radband runt halsen, välkomstdrink samt passerkort till våra hotellrum. Vårt hotell hette Tropical Manaus och låg ca 16 km från Manaus centrum. Området Punta Negra bestod väl mest av olika hotell och små restauranger som låg utmed floden Rio Negro. Hotellet var i alla fall mycket modernt och swimmingpoolen var mycket trevlig. Den invigdes givetvis omgående. Ett gäng tyskar med ölmagar satt under ett parasoll och drack något ur en kokosnöt. Själv tog jag mig en pilsner.


Välkomst kommittén

Det mest fascinerande med hotellet var dock att det låg ett gratis zoo på baksidan av det, och inte så litet heller faktiskt! Där fanns mängder av apor, papegojor, jaguarer, vildsvin, kapybaror, krokodiler mm. Det hela låg tropiskt inbäddat i djungel. Här tog jag en hel del kort. Det var givetvis oerhört fuktigt och tropiskt varmt som i en ångbastu, men de positiva och spännande intrycken gjorde att man stod ut med det.


Kapybaror på zoo, som jättestora hamstrar ungefär. Äts tydligen av indianerna.


Fåglar är föresten motiv på många av deras sedlar.

För den intresserade kunde man tidigt i ottan gå ut utanför hotellet ner mot floden och skåda fågel. Tyvärr spenderade jag en hel del tid åt att sitta och lyssna på olika talare, men första dagen gick åt till den så kallade Survival Tour.

Vi var ca 10 personer som deltog och vi startade med färd i medelstor båt uppför Rio Negro, häftig känsla bara det. På sina breda ställen är floden ungefär lika bred som mellan Malmö och danska kusten. Vi fortsatte in i nån förgrening av floden och kom till en liten flytande inhemsk restaurang som låg i utkanten av djungel. Där fortsatte vi i eka som vår guide paddlade in under de mäktiga mangroveträdens valv. Det blev aldeles mörkt och man hörde tjatter från fåglar och andra varelser. Så hoppade vi iland, väl insmorda med anti-mygg medel.

Vi fick varsin vandringsstav och en annan guerrilla-liknande guide dök upp. Så började den 3 timmar långa vandringen. Vi fick se olika träd, bla. gummiträdet och guiden skar bort bark fråan träd som användes i olika medicinska syften. Inne i kakaonötterna som guiden kapade med sin machete lever ofta larver. Guiden plockade ur en larv och stack på en pinne och sa varsågod att smaka. Han lovade att dom bara smakade kakao, fast den kråmade sig och såg ut som en stor maggot så jag provade inte... (äter dock larver i hallon utan problem)

Vidare fick vi se självlysande blad, lära oss hur man klättrar upp i träd och gunga i lianer. Vi sköt pilbåge och blåste pil genom rör doppat med kuraregift. En annan festlig grej var att vi fick dricka vatten genom enorma rotkablar som hängde ner från jättestora träd. Smakade helt ok och det rann faktiskt ganska mycket vatten ur dom. Alla fick dricka säkert 1 dl var.

Temperaturen och luftfuktigheten var nästintill olidlig och jag bokstavligt badade i svett. Men så kom det plötsliga uppfriskande skyfallet och var man inte genomdränkt av svett innan så blev man det garanterat nu! Det heter ju regnskog inte för intet! Vi tog skydd under lövade regnskydd vi hittade och den andra guiden visade hur man gjorde upp eld med flintasten som riktades mot nån stor klump av kåda. Regnet slutade och vi fick se olika typer av sinnrika fällor som tillverkas av ursprungsbefolkningen som lever i regnskogen. Tex armborst-annordning för fångst av kapybara, fällor för vilda höns och en sån där cool grej där man åker upp i luften med en spänd snara.

Efter vandringen i regnskogen åkte vi tillbaka till restaurangen och åt fisk med ris mole och stekt banan toppat med lime. Sedan kunde vi bada i floden. Helt fantastiskt skönt, säkert 27 grader i vattnet. Som tur var sa guiden att pirajorna och krokodilerna höll till på ett annat ställe av floden... Tyckte dock att jag såg nåt orovackande bubbel en bit ifrån...

Det hela avslutades med att vi fick besöka en äkta by där ursprungsbefolkningen levde. Dom höll på att tillreda nån dryck för att fira att nån flicka skulle bli könsmogen. Det togs en hel del kort naturligtvis, tyvärr blev alla mina dåliga eftersom det är ganska mörkt under vegetationen. Det hela kändes an aning pinsamt tyckte jag när vi satt och skulle titta på deras dans och ceremoni där vi också fick dricka ur en träskål. Lite som vita kolonisatörer som betraktar dom dansande vildarna... Olustigt som sagt. Här är dock ett kort på en av danserna där barnen var med.


"Vildarna" dansar...

På onsdagen åkte alla deltagare båt och vi åkte över området där amazonas och rio negro möts. Ganska häftigt att se hur svart och ljusbrunt vatten ligger bredvid varandra, ungefär som olja och vatten som inte blandas. Vi åkte sen i mindre snabbgående båtar under enorma valv av regnskog på smala grenfloder. Vi såg nästan dom rosa delfinerna som finns där och hoppar. Ett gäng japaner försökte fiska pirayor genom att slå med bamburör på vattenytan. Såg festligt ut.


Typisk flodbåt för transport eller guidad tur.

Det hela avslutades med att vi kunde köpa souvernirer, tex torakde och lackade pirayor. Små barn kom i båtar och visade upp djur och ville förstås ha pengar. Jag fick hålla ormen och klappa sengångaren (ett trevligt men slött djur, lite som en koala), samt klappade krokodil som dom knipt ihop käften med med fiskelina...


anaconda och sengångare

Sedan fick vi gå över träbroar och se enorma näckrosor (water lillys) och krokodiler. På båtresan hem förfriskade jag mig i baren på båten med en blandning av deras inhemska dryck som smakar ungefär som tequila, blandat med krossad is, myntablad, lime och soda. Inte så dumt faktiskt! Och härmed avslutar jag mitt inlägg.

lästips om Chavez och Venezuela

Hittade den här artikeln av John Pilger om Venezuelas president Hugo Chavez. Kan verkligen rekommendera den.

Naturligtvis kan man ogilla Chavez precis som man kan ogilla ledare i vilket annat land som helst. Det jag däremot reagerar på är att han ofta framställs som någon galen och maktlysten diktator. Det visar ju på stor okunskap och fundering vilka källor svenska journalister som skriver om Venezuela har. Att jämföra Chavez med Stalin , Hitler eller Castro som inte var/är folkvalda är absurt.

Chavez är vald i flera demokratiska val som godkänts av FNs valobservatörer. President Chavez har sitt absolut största stöd bland venezuelas fattiga och det är också dom som har märkt förbättringar under hans år som president. Man har genomdrivit en stor och framgångsrik analfabetiseringskampanj , vaccinationsprogram för fattiga barn , gratis läkarvård i fattiga områden , man har byggt nya hus istället för dom skjul många fattiga bor i , vissa matvaror subventioneras i särsklida affärer. Men främst har han gett venezuelas och latinamerikas fattiga hopp om en bättre tillvaro och att dom som styr landet faktiskt lyssnar på dom och försöker förbättra deras villkor. Till skillnad från tidigare presidenter kommer inte Chavez från den venezuelanska överklassen utan från ganska fattiga förhållanden. Känslan av att presidenten är en av dom är symboliskt viktig för många i den stora gruppen fattiga i landet. Naturligtvis finns det många och stora problem i Venezuela också som bland annat den utbredda korruptionen , höga arbetslösheten och inflationen. Många fattiga venezuelaner har otrygga jobb i den informella sektorn.



Venezualas huvudstad Caracas

Chavez är speciell och säger kanske inte alltid dom mest smidiga och diplomatiska saker. Han har ett eget TVprogram Alo Presidente (på spanska) som sänds varje vecka. Det går också att se programmen på webben. Jag såg några avsnitt när jag för några år sen besökte Venezuala. Det är mer underhållande än man kan tro , Chavez är en lysande talare och riktigt rolig men visst är det propaganda.

Det går att skriva mycket om Chavez och han verkar beröra folk. Jag är ingen fanatisk och okritisk Chavez-supporter men försiktigt optimistisk när det gäller utvecklingen i Venezuela. Allt som görs för att minska fattigdom i världen är bra , alltför många regeringar bryr sig inte eller väldigt lite om fattiga i sina länder och i världen. Om Chavez bolivariska revolution verkligen kommer att minska fattigdomen i Venezuala får väl framtiden utvisa.

Om någon är intresserad av att läsa en intressant objektiv bok om Chavez och Venezuela kan jag rekommendera Richard Gotts In the shadow of the Liberator samt Hugo Chavez : The Bolivarian revolution i Venezuela av samma författare.
Den som vill läsa en blogg på svenska om Chavez kan gå in på Dagens Chavez

Ska påpeka att min kärlek till Venezuela har inget med Chavez att göra. Jag besökte landet för några år sen och reste runt och såg allt från Amazonas djungel till Andernas snöklädda toppar , mäktiga floder och vattenfall , storstäder , vackra koloniala städer , karibiska stränder och karibiska öar med underbara och färgsprakande korallrev, vänliga människor och överallt medryckande salsamusik. Dessutom är det ett billigt land att turista i , såväl resor som boende , shopping och restaurangbesök är billiga och ofta mycket prisvärda.

Pinochets kläder till salu

För den som känner för att förnya sin garderob är kläder som har tillhört den avlidne diktatorn Augusto Pinochet är till salu hos en skräddare i Chiles huvudstad Santiago. Men en hake är att kläderna får tydligen bara köpas av personer som kan identifieras som anhängare till Pinochet. Nu var väl inte Pinochet direkt känd för sina snygga kläder. När han hade makt gick han väl mest i uniform om jag minns rätt men det är väl antagligen hans civila kläder som ska säljas. Varför man skulle vara sugen på att ha en gammal diktators kläder är för mig en smula obegripligt.

Venezuelas nationaldag

Idag är det Venezuelas nationaldag. För några år sen beslutade en släkting som fyller år idag att fira sin 50 årsdag på den venezuelanska ön Isla Margarita. Hon tänkte att det skulle vara kul spansk-karibisk fest med salsa och annat kul på födelsedagen. Det var det inte utan allt var stängt och folk hade en ledig dag. Tydligen var dom lika dåliga på att fira sin nationaldag som vi svenskar är. Släktingen tyckte ändå att resan var lyckad och dom gjorde en utflykt till världens högsta vattenfall Salto Angel i Venezuelas djungel. Jag fick också ett fint pärlhalsband från Isla Margarita när släktingarna kom hem.

Själv besökte jag Venezuela för några år sen och tycker det är ett fantastiskt land att turista i. Skrapar man bara ihop pengar till flygbiljetten så är det otroligt billigt att leva , äta , shoppa , resa där. Landet är vackert och bjuder på allt från Amazonas djungel till Karibiska stränder med färgglada dykning på korallrev och Andernas toppar samt internationella storstäder med enormt utbud av restauranger och shopping. Huvudstaden Caracas skryter med att vara Sydamerikas restaurangtätaste stad och man har också Sydamerikas största shoppinggalleria. Överallt hörs musik , medryckande karibiska rytmer. Människorna är vänliga , hjälpsamma och skämtar mycket.

Synd att så få turister hittar hit för det är verkligen ett land jag varmt kan rekommendera att turista i. Det är enkelt och billigt att resa runt med bussar och inrikesflyg. Eller nåja , enkelt vet jag inte. Busstationerna i Venezuela är ofta ganska röriga med massor av olika bussbolag och priser och standard kan variera kraftigt. Man får gå runt och leta bästa pris och en tid som passar. Dom flesta bussbolag har stora skyltar med priser och tidtabell vid sin disk vid busstationen. Lite omständigt men absolut inte jättekrångligt. Bussarna jag reste med var både billiga och bekväma.



Ett annat land som också har nationaldag idag är den lilla örepubliken Kap Verde utanför Afrikas västkust. Där har jag aldrig varit så jag vet inte hur det är att turista där men det vore absolut kul att åka dit någon gång. Jag tror det är väldigt fint men ganska fattigt.

mer om tvåspråkighet

Vi är ju ett gäng bloggare som den 20de varje månad skriver ett inlägg om ett speciellt tema. Den här månaden skrev vi om tvåspråkighet. Om jag kan inte riktigt släppa ämnet Tolkens inlägg var som vanligt väldigt bra. Hon påpekade att dom flesta människor i världen är flerspåkiga. Hon skrev också att hon suttit mitt emot en rappare på pendeltåget i Paris och knappt förstått vad han sa till sina kompisar. Men att hon säkert kan mer "politisk/statsvetenskplig" franska än rapparen och hans kompisar.

Flerspråkiga människor behärskar kanske inte dom olika språken i alla situationer utan man har kanske ett språk som man talar med familjen , ett annat på jobbet eller i skolan. I Sverige har det ibland hörts klagomål på att engelskan fått så framträdande roll inom många ämnen på universitetet och därför kanske vetenskapliga termer på svenska saknas i många ämnen. Forskarna skriver på engelska och studenternas kurslitteratur är på engelska.

I Paraguay i Sydamerika har man två officiella språk som nästan alla behärskar , spanska och guarani. De lär finnas ett talesätt i landet som lyder "Vi gör affärer på spanska men förför på guarani". Spanskan används alltså i mer formella sammanhang men i privatlivet används guarani.

Många svenska familjer som bor utomlands kanske bara använder svenska hemma. På jobbet, i skolan och ute i samhället talar man landets språk. Har man inte bara svenska vänner kanske man även i stor utsträckning använder landets språk i sitt sociala umgänge.

Det går säkert att hitta många exempel världen över som påminner om Paraguay. Det här är något jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om. Men jag tänkte för en gångs skull skriva ett hyfsat kort inlägg

Banco del Libro

I går delades Alma-priset ut. Ett barnbokspris till Astrid Lindgrens minne. Priset delas ut av kronprisessan Victoria vid en cermoni på Skansen. I år gick priset till den venezuelanska organisationen Banco del Libro , Bokbanken. I 46 år har denna icke-vinstdrivande institution sett till att fattiga barn i Venezuelas slumstäder och bondbyar får böcker och lust att läsa mer. Man har numera även ett eget förlag , radiosändningar , utbildning av lärare och bibliotekarier och mycket annat men kärnan i verksamheten är att sprida böcker och lust att läsa främst till fattiga områden. Det kan vara allt från Caracas väldiga slumstäder till djungelbyar och bergsbyar. Böckerna fraktas på så skilda sätt som med lastbil , flodbåt och mulåsna.

Jag tycker organisationen verkar väldigt bra och intressant. Idag kan nästan alla i Venezuela läsa och skriva men under 70-talet lär organisationen ha spelat en stor roll för utrotandet av analfabetismen (den är inte helt uttrotad , tror jag har hört att läskunningheten ligger på 80-90 % i landet)

Svenska Dagblandet har en intressant artikel om Banco del Libro som jag kan rekommendera. Den intresserade kan kika på organisationens faktaspäckade hemsida Igår sände SVT en mycket bra och intressant dokumentär om Banco del Libro. För den som missade programmet rekommenderar jag att man sätter sig framför SVT2 på lördag 15.30 alternativt spelar in och ser senare. Tyvärr verkar man inte kunna se programmet på webben men läs om det här

nu blir det reklam

Jag har tidigare skrivit och länkat till Lindas texter om japansk matlagning Nu har hon skrivit en till text om japansk mat som ni hittar här dom två föregående finns här och här . Alla tre är mycket ispirerande för den som är intresserad av japansk mat.

Min bloggkompis Nadia har tillfälligt lämnat Chile och befinner sig på en spänannde resa i Peru. Just nu är hon i huvudstaden Lima men hon ska besöka den gamla inkastaden Cuzco , vandra på inkaleden och se Machu Picchu. En resa jag själv inte skulle ha något emot att göra. Nadia skriver väldigt bra och lägger ofta upp fina bilder så ni som inte har hittat dit än måste göra ett besök.


Inkastaden Machu Picchu

Böcker och turism i Venezuela

Jag känner att jag har varit en dålig bloggare på sista tiden. Alla andra jag läser är så produktiva men själv saknar jag både idéer och tid.

Hur som helst såg jag idag på Packat och klart som innehöll ett mycket bra repotage om Venezuela. Mycket bra text om dom platser i landet som besöktes om man klickar på länken ovan. Fast jag invänder mot att bankomater är sällsynta. I alla städer finns det lika gott om bankomater som det gör i Europa. Dom är lätta att använda också.

Jag reste runt i Venezuela under fem veckor för tre år sen och det är verkligen ett fantastiskt land. Ett av mina favoritländer. Jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst om att resa i Venezuela och mina intryck därifrån.

Här finns allt. Man kan dyka på vackra korallrev , bada på vackra karibiska stränder , vandra i Anderna , besöka ursprungsbefolkningen i Amazonas , se världens högsta vattenfall Salto Angel som är 978 meter högt, besöka moderna storstäder med massor av shoppingcenter där allt finns. I Venezuelas huvudstad Caracas ligger Sydamerikas största shoppinggalleria.

Att det är mycket billigt att turista där och det överallt hörs salsarytmer gör det inte heller till något tråkigt resmål.

Det är billigt och lätt att resa runt i landet med bussar och inrikesflyg. Jag och familjen köpte bara en tur och retur biljett till huvudstaden Caracas och sen reste vi runt. Som överallt i Latinamerika är väl inte befolkningens kunskaper i engelska så lysande. Det är bra att kunna åtminstone några spanska uttryck och ha med ett lexikon och en parlör.


Salto Angel
Jag har tyvärr inte sett Salto Angel men dom jag känner som har varit där säger att det är en mycket mäktig upplevelse så jag ska försöka ta mig dit om jag besöker Venezuela igen.


På tal om Venezuela så tillkännagavs idag Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Det går till organisationen Banco del libro Bokbanken ,med bokbussar, bokbåtar och bokmulor kämpar venezuelanska läsrörelsen Banco del libro, för att barn i såväl kåkstäder som djungel ska ha böcker att läsa.
Jag ska väl erkänna att jag inte känner till organisationen så väldigt bra men det låter som en mycket bra organisation som gör en bokmal som mig mycket glad.
Här finns en presentation av Banco del libro på svenska.