Berömt foto

Den 5 mars 1960 var en sorgens dag i Kubas huvudstad Havanna. Det var ovanligt kyligt för årstiden, och himlen var gråmulen, vilket passade scenariot väl. Dagen före hade minst 76 människor omkommit när det franska fartyget La Coubre, fullastat med belgiska vapen, totalförstörts av två massiva explosioner i Havannas hamn.
Fotojournalisten och före detta modefotografen Alberto Diáz Gutiérrez, med artistnamnet Korda, fanns på plats i ett gathörn vid Colóns kyrkogård för att bevaka sorgeceremonin för dagstidningen Revolución. Korda fotograferade en del av höjdarna på ceremonin. Naturligtvis fotade han Fidel Castro som tagit över makten i landet några månader tidigare. Vid Fidels sida syntes Kubas nya finansminister och chef över riksbanken Ernesto "Che" Guevara. Korda knäppte två bilder på honom men tidningen var inte intresserad av en bild på finansministern. Tidningen Revolución valde istället att publicera bilder på Fidel och dom kända gästerna Sarte och Beavoir

Korda satte upp den refuserade bilden på väggen i sin ateljé. Inte förrän ett år senare när Dr Ernesto Guevara skulle föreläsa på universitetet i Havanna publicerades bilden i en tidningsannons


Det skulle dröja sju år till det internationella genombrottet. Bara månader innan Che Guevara 1967 greps och avrättades av bolivianska regeringsstyrkor och kubansk-amerikanska CIA-agenter, skrev journalisten Jean Lartéguy ett dokument om gerillarörelsen i Latinamerika. Artikeln illustrerades med bilden av Che och publicerades i Paris Match juli 1967.

Samma år hade italienaren Giangiacomo Feltrinelli köpt rättigheterna till rebellernas dagbok och fått tillstånd att gratis använda Kordas bild på omslaget. Efter Che Guevaras död hösten 1967 gav han ut Dagbok från Bolivia. Den irländska konstnären Jim Fitzpatrick såg bilden och omvandlade fotografiet genom att förstärka kontrasterna till max. Han tryckte tusentals affischer i svart och rött som han gav bort och dom kom sedan att användas och spridas bland annat vid studentrevolten i Paris i maj 1968.


Jim Fitzpatricks orginalaffisch.


Idag påstås bilden vara en av världens mest spridda och har synts inte bara på t-shirts och affischer utan diverse olika typer av varor. Giangiacomo Feltrinelli har troligen tjänat miljoner på bilden. Korda som avled 2001 krävde honom aldrig på pengar men fick mot slutet av sitt liv ändå 50000 dollar för bilden då det uppmärksammats att han inte tjänat ett öre (eller en enda peso) på foto. Korda skänkte alltihopa till den statliga kubanska hälsovården. Han menade att det var så Che hade velat att pengarna skulle ha använts.



Säga vad man vill om Che och det hans stod för men snygg var han. Rysligt snygg. Så visst hade det gått att stå ut med lite revolutionsprat för att få hångla mot någon bardisk eller något mer. Säkert var han inte lätt att leva med. Han skiljde sig från sin första fru, en kvinna från Guatemala, när han mötte kubanska Aleida Marcha. Aleida lever idag i Havanna och är omgift. Ches och hennes fyra gemensamma barn lever också på Kuba. Med sin första fru hade han dottern Hilda som dog 1995. Den första frun även hon med namnet Hilda är också död.

John Lee Anderson har skrivit två mycket läsvärda böcker om Che guevara, hans liv och den tid han levde i. Nyligen har det också kommit två filmer om Che med Benicio del Toro i huvudrollen. Jag har sett en av dom och den var helt klart sevärd. Naturligtvis kan man ha mycket åsikter om Che och den ideologi han stod för men det här inlägget var tänkt att fokusera på det berömda fotot och inte hur han var som person och hans politik. Även om han såg mycket bra ut så är jag så klart glad att han jag är tillsammans med och helst hånglar mot en bardisk med inte har särskilt många likheter med Che.

sparkling café och ca phe trung

Jag behöver minst en kopp kaffe för att komma igång på morgonen. Oftast dricker jag mitt kaffe svart men ibland har jag i lite varm mjölk.

Vill man prova lite mer originella sätt att dricka sitt kaffe kan man prova det japanska "sparkling café" - kolsyrat kaffe.

I Vietnam kan man beställa en "Ca phe trung" - starkt varmt kaffe med en rå äggula i.

Vietnam har för övrigt satsat väldigt mycket på kaffe och kaffeodling och har nu seglat upp som världens näst största kaffeexportör. Både i Hanoi och Saigon vimlar det idag av kaféer.

Kaffe har länge druckits i Mellanöstern och på den arabiska halvön. Både Etiopien och Jemen brukar påstå att kaffe ursprungligen kommer från deras länder. Att det överhuvudtaget kom till Europa i början av 1600-talet påstås vara ett gäng prästers förtjänst. Dom hade druckit drycken hos turkarna och blivit stormförtjusta. Dom ville bjuda påven Klemens III på en kopp. Det var inte helt lätt eftersom kaffe kom med muslimerna kallades det "Satans dryck" av många kristna. Men påven var inte sämre än att han kunde ändra sig. Efter en klunk kaffe lär han ha sagt "Denna satans dryck är så god att det vore en stor synd om bara de otrogna fick dricka den. Vi ska lura satan och döpa om den så att det blir en sant kristlig dryck"

Hämta hem äkta hälften

Inget land i Västeuropa har lagar som straffar vänsterprassel. Men när Franco var spansk fascistledare och diktator 1939-75 kunde man faktiskt ring polisen om mannen eller frun var hos sin älskarinna/älskare. Polisen ryckte då ut och hämta hem den otrogne till den äkta sägen. Den otrogna fick inga böter eller annat straff utan fördes bara hem. Kanske under lite moralisk uppläxning om poliserna var på det humöret. Idag är spansk polis lika ointresserad som sina svenska kollegor att rycka ut i såna här ärenden. Det är väl ganska skönt att spansk polis inte lägger ner tid och resurser på att jaga vänsterprasslare längre. Även om det inte är någon trevlig aktivitet så är det inte olagligt.

Venezuelas nationaldag

Idag 5 juli är det Venezuelas nationaldag. En släkting som fyller år idag passade på att fira sin 50 års dag i Venezuela för några år sen. Hon hade hoppats på festligheter i samband med födelsedagen. Men i Venezuela är man lika dålig som i Sverige på att fira nationaldag. Visst finns det någon parad och ett fåtal flaggviftare men dom allra flesta njuter av en ledig dag kanske på någon av landets många underbara stränder. Dom flesta affärer håller stängt men dom flesta restauranger är öppna så efter en dag på stranden kan man gå ut och äta med familj eller vänner. Det här är två av mina favoritstränder i Venezuela. Den övre bilden visar Playa Grande i Choroni nära staden Maracay och den nedre visar La Galera på ön Isla Margrita utanför landets kust. Nationaldagen firas till minne av självständigheten från Spanien 5 juli 1811. I samband med självständigheten tog man bort dödstraffet helt och det har aldrig återinförts så Venezuela är det första land i världen som förbjöd dödstraff i lag och som haft förbudet längst. Något alla venezuelaner är medvetna om och stolta över.

Francos barnbarn

Franco som var spansk diktator mellan 1939 och 1975 var gift med Carmen Polo. Paret fick en dotter , Maria del Carmen Franco y Polo , 1926. Efter sin fars död 1975 blev hon av Spaniens kung Juan Carlos upphöjd till hertiginna med titeln "Duquesa de Francoo" (hertiginna av Franco).
Maria del Carmen gifte sig 1950 med markisen av Villaverde, läkaren Cristobal Martínez y Bordiú. Paret fick sju barn. Alla är idag mer eller mindre kändisar i Spanien trots att få spanjorer idag har sympatier för deras morfar och den tid han styrde Spanien. Den äldsta dottern Maria del Carmen Martinez y Bordiú gifte sig 1972 med Spaniens dåvarande ambassadör i Stockholm, "prins" Alfonso de Borbón y Dampierre, hertig av Cadiz pretendent till Frankrikes tron. Fast det finns tydligen ett antal personer som gör anspråk på Frankrikes tron trots att fransmännen inte är särskilt sugna på någon ny kungafamilj.

Andra av Francos barnbarn har varit TV-kändisar och dejtat fotomodeller och ytterligare en har en antikaffär. Även om dom själva aldrig pratar offentligt om sin morfar har dom ofta figurerat i den spanska skvallerpressen.

På tal om Franco så röstade Madrids kommun igår för ett förslag att ta ifrån Franco två medaljer samt titeln hedersmedborgare i staden Madrid som staden tidigare delat ut till diktaton då han levde. Troligen kommer Francos grav också att i framtiden flyttas. Han ligger nu i dalen Valle de los Caidos utanför Madrid. På berget ovanför hans grav står världens största stenkors. Den spanska regeringens förslag är att platsen ska bli ett minnesmärke för alla som stupade i inbördeskriget på 30-talet och Francos kvarlevor ska flyttas till familjegraven i hans hemby i Galicien i norra Spanien.

Moderskärlek

Den här tavlan heter Moderskärlek och är målad 1882 i Cadiz av en då 22 årig Anders Zorn. Zorn kanske är mest känd för sina så kallade Zorn-kullor , stora yppiga , nakna , gärna badande dalkullor.

Zorn har dock målat mycket mer än bara stora , frodiga kvinnor. Han var en flitigt anlitat porträttmålare i societeten både i Sverige och utomlands och idag finns hans målningar på konstmuseer i hela världen.

Zorn reste också väldigt mycket och tillbringade långa perioder i Spanien , mest i Madrid och Cadiz, där han målad. Han vistades i Spanien 1881-1885 och lärde sig till och med språket. Just tavlan Moderskärlek som föreställer en mamma i Cadiz och hennes barn är hans mest kända spanska tavla. den är idag i privat ägo.

Zorn reste ganska mycket och blev berömd och anlitat som porträttmålare i länder som Spanien , Portugal , USA , England, Frankrike och Tyskland. Han besökte även Ryssland, Ungern , Turkiet och reste runt i Nordafrika.

Visst känner man verkligen att det finns moderskärlek hos den unga kvinna i Cadiz som Zorn målade av på 1880-talet. En tavla man blir varm och glad av.

Cape Sounion

En av dom platser jag otroligt gärna skulle vilja besöka är Aten. Jag är övertygad om att jag kommer att älska det. Jag har läst hur mycket som helst om antiken (t.o.m tagit universitetspoäng i Antikens kultur och samhälle för längesen), jag gillar storstäder och medelhavet och älskar Rom. Dessutom tycker jag mycket om det jag har sett av Grekland, vilket är ett antal öar, och åker gärna dit igen.

Cape Sounion är den sydligaste spetsen av landskapet Attika där Aten ligger. Udden domineras helt av ett tempel tillägnat havets gud Poseidon som byggdes ca 440 B.C. Härifrån är det 69 kilometer till Aten och att passera här med båt är det närmaste Aten jag hittills har varit.

Vikingarna kommer till Andalusien och börjar tillverka ost

Idag bor många skandinaver i Andalusien i södra Spanien och ännu fler åker dit som turister. Men redan på 800-talet kom faktiskt skandinaver till Andalusien och det påstås att det var skandinaver som började tillverka ost i dessa trakter. Sommaren 843 ska ett 50-tal vikingaskepp ha belägrat Lissabon, dock utan framgång. Året efter , 31 juli 844 slog en vikingaflotta till mot Galicien , man anföll staden La Coruña. Tjugo dagar senare hemsöktes Lissabon innan man fortsatte söderut mot Cadiz och seglade upp för floden Guadalaquvir till Sevilla. Staden evakuerades , innevånarna flydde och vikingarna plundrade Sevilla. En del av vikingahären försökte ta sig mot Cordoba , andra seglade ut i Medelhavet. Men hela vikingaflottan anfölls och drevs på flykt. Efter detta inleddes en del mer fredliga kontakter mellan vikingarna och innevånarna i Andalusien och det påstås att vissa vikignar slog sig ner där för gott eller under några år och tillverkade ost eller tjänade i kalifens armé. Vikingarna ska även ha gift sig med kvinnor från trakten och vissa av dessa ska senare ha flyttat med sina män till Sverige. Fast det här är mest spekulationer och väldigt vagt dokumenterat. I Frans G Bengtssons roliga och läsvärda roman Röde Orm förekommer detta.

vallonbruk , slott och sten

Vallonerna är en franskspråkig i Vallonien i södra Belgien. Dom var kända som duktiga smeder och i början av 1600-talet vävades vallonsmeder till nya järnbruk i Sverige. Dom flesta valloner hamnade i trakten av Norrköping, Finspång och i norra Uppland. En stor del av vallonerna återvände till Belgien när deras kontrakt gick ut och dom levde ofta för sig själva med sina landsmän och bevarade sina egna seder och traditioner. Hur många som blev kbvar i Sverige är man oense om men enligt Nationalencyklopedin stannade cirka 900 individer permanent i Sverige och än idag har en del svenskar efternamn som skvallrar om vallonättlingar till exempel Anjou , Baude, Bayard , Hübinette, Drougge, Tillman , Allard, Dubois och många andra.

Just i norra Uppland finns flera intressanta och välbevarade vallon-bruk som är väl värda ett besök. Ett av dom finaste med den mest välbevarade smedjan är det i Österbybruk. Här finns förutom smedjan och herrgården som inrymmer hotell och restaurang också lantbrukshistoriskt museum med maskiner diverse konstnärer som ställer ut.Konstnären Bruno Liljefors höll till här. Själva bruket och herrgården ligger väldigt vackert och det är trevligt att promenera runt i parken.

Nära Österbybruk ligger också Dannemora gruva där man brutit järnmalm från mededltiden fram till 1992. Numera är det ganska förfallet runt gruvan men det finns ett intressant museum som visar på gruvbrytningens historia.

Ytterligare några kilometer bort ligger Örbyhus med slottet med samma namn. Det var här Erik XIV blev förgiftad enligt sägnen av ärtsoppa. Erik XIXs kvarlevor har undersökt och visat sig innehålla stora mängder arsenik. En annan makaber upptäckt man gjorde när man öppnade hans kista i Västerås domkyrka var att Eriks fötter hade huggits av eftersom kistan var lite för kort. Örbyhus slott ligger vackert vid Venedelsjön och med en park som är trevlig att promenera i. Slottet har anonr från 1300-talet och här finns Vasa-familjens rum och Eriks sängkammare under fångenskapen.

Ett stycke söder om Örbyhus slott finns en rest sten som enligt legenden berättar en egendomlig historia. Det sägs att vid just denna plats möttes två kurirer, den ena från Örbyhus slott, den andre från Stockholm. Det berättas att Johan III gett order att hans bror, Erik XIV ska avrättas men ångrar sig sedan varpå han skickar ett nytt bud som ger order om motsatsen. Ett stycke söder om slottet möts dock den andre kuriren av en budbärare från slottet på väg till Stockholm med bud om att Erik var död. Vid platsen där kurirerna möttes restes en sten, som sedan dess kallats Kurirstenen eller Vändomstenen.

Alldeles vid slottet ligger en golfbana och jag har hört att golfrestaurangen ska ha god mat men har inte själv besökt den. Däremot noterade jag att trots att regnet vräkte ner och det var kallt och ruggigt när jag besökte slottet var golfarna ute. Jag spelar inte själv golf men om jag gjorde det skulle jag nog inte gå i ösregn eller mellan snödrivor och slå på bollar utan nöja mig med att golfa på dagar med bra väder.

Ett sånt här inlägg borde ha bilder men att åka och kika på vallonbruk i helgen var en verklig impulsgrej och jag tänkte inte på att fota. Jag har varit väldigt lite i norra Uppland och det kommer definitivt bli fler besök för mig.

Santa María la Blanca och Alcazar i Toledo

70 kilometer söder om Madrid ligger den lilla staden Toledo. Staden nås snabbt och lätt från Madrid med bil , buss eller tåg och är verkligen värd en utflykt. Hela staden Toledo är som ett stort historiskt museum.Bland alla spännande byggnader finns Santa María la Blanca som byggdes som en synagoga på 1200-talet men sen kom att användas som ett heligt rum för tre religioner. På fredagarna höll muslimerna bön här , på lördagarna judarna och på söndagarna dom kristna. Efter att dom kristna återerövrat hela Spanien i den så kallade Reconquista så användes Santa María la Blanca enbart som kyrka innan huset fick bli anstalt för "fallna" kvinnor , soldatbarack och lagarlokal. Nu är synagogan restaurerad till sin forna prakt och är ett välbesökt museum.

Bland andra intressanta byggnader i staden märks den gamla moriska borgen Alcazar. Borgen blev också berömd under spanska inbördeskriget då den omringats av republikanska styrkor och där inne höll Francos anhängare stånd under leding av överste Moscardó. Republikanerna hade tillfångatagit överstens son och via en fälttelefon fick översten meddelande att om man inte gav upp Alcazr skulle sonen avrättas. Översten bad att få tala med sin son:

Luis Moscardó- Hallå pappa!
Översten- Vad händer?
Luis Moscardó- Ingenting det säger bara att de ska skjuta mig om du inte ger upp Alcazar
Översten- Jag förstår. Ge din själ åt Gud. Ropa leve Spanien och dö som en fosterlandsälskare.
Luis Moscardó- Farväl jag älskar dig, pappa
Översten- Jag älskar dig, min son

Sonen avrättades. Kort därefter kom förstärkning och Toledo intogs av Francos styrkor. Efter kriget var överste Moscardó en av dom första som aldades av franco. Han blev Greve Alcazar de Toledo.

Alcazar var länge en vallfärdsplats för Franco-anhängare där man i telefoner kunde lyssna till dialogen mellan översten och hans son Luis. Men nu är det enbart en ett spännande museum med en fantastisk utsikt över staden och floden Tajo.

Alcazar i Toledo

Toldeo var också hemstad för en av Spaniens främsta målare El Greco egentligen Domenikos Theotokopoulos som var född på Kreta men levde större delen av sitt liv i Spanien. Han levde mellan 1541 och 1614 och många av hans målningar finns på det kända konstmuseumet Prado i madrid men hans hem går att besöka i Toledo.

El Santo Cáliz

Bilden sägs föreställa den heliga graalen. Det vill säga bägaren som Jesus och hans lärjungar drack ur vid den sista måltiden. Det finns flera ställen som gör anspråk på att ha den heliga graalen och i boken Da Vinci Koden spelar myten om graalen en stor roll. Fast där är den ju inte en dryckesbägare.

Just den här graalen är nog den mest kända , den finns i katedralen i Valencia. Själva bägaren är från romersk tid och skulle kunna stämma tidsmässigt men den juvelprydda foten har tillkommit senare. Påven har varit där och bett framför den och därmed på något sätt tydligen bekräftat att det kan vara den riktiga graalen. Jag har hört att den brukar visas upp bakom ett skottsäkert glas inne i katedralen men när jag själv var där hölls den lägligt gömd.

Lärjungen Petrus skulle ha tagit med sig graalen till Rom där hans anhängare använde den vid nattvard fram till 200-talet. Under förföljelserna av kristna förde Sankt Laurentius graalen i säkerhet till Huesca i norra Spanien. Under 1200 år placerades graalen på olika platser i provinsen Aragonien för att sen på 1400-talet hamna i katedralen i Valencia och där har den varit sen dess. Sankt Laurentius led sen själv martyrdöden i Rom. Han sägs ha lagts på ett järnhalster över glödande kol och grillats till döds. Halstert finns än idag att beskåda i kyrkan San Lorenzo i Rom.

Själv är jag inte det minsta troende och tycker väl det här mest känns som en saga men ändå hade det varit lite kul att fått sett graalen. Missar man graalen så är ändå kyrkan värt ett besök för den är väldigt vacker och rikt utsmyckad.

Vackra takmålningar

Yo el Rey

 

Spanska kungar signerar aldrig dokument med sitt namn utan skriver enbart Yo el Rey det vill säga jag kungen. Alla vet ju ändå vem som är kung. Här syns sex kungar och en drottnings namnteckning. Det är Don Felipe II, Don Enrique II, Don Alfonso XII, Reyes Católicos dvs. det katolska kungaparet Fredinand och Isabel , Isabel har skrivit Yo la Reyna - Jag drottningen, Don Carlos I och Don Pedro I som har skrivit med en kalligrafi som ser arabisk ut. Det går att klicka på bilden för att se den större.

Det här sättet för kungen att underteckna dokument används fortfarande i Spanien så den nuvarande kungen Juan Carlos I skriver också endast Yo el Rey på officiella dokument.

Kung Björns Hög

Jag är historienörd som lever en stor del av mitt liv i det förflutna. Eller stor del är väl överdrivet , det är något som familjen och vissa vänner påstår. Men min familj klagade ofta på att varje gång vi var ute och reste var dom var tvungna att åka och titta på någon ruin eller något annat. Fast dom överdriver lite. Jag åkte ofta själv och tittade på ruiner.

Uppsala där jag bor nu har mycket historiska saker att titta på. Många väldigt kända platser som slottet , domkyrkan och gamla uppsala högar. Men det finns också väldigt sevärda och intressanta platser som är lite mer okända. Straxt väster om staden ligger naturområdet Hågadalen som för längesen var en vik av Mälaren. Här fann viktiga bosättningar tidigt. Man kan lätt ta sig till Kung Björns hög eller Håga Högen som är en 3000 år gammal gravhög. Kung Björn ligger dock inte där för han ska ha styrt i Håga på 800-talet. Dock osäkert om han verkligen funnits eller är en mytisk figur. Men vid det som idag kallas Håga By finns en utgrävd stormannagård från den tiden kung Björn skulle ha levt på platsen. Nära Hågahögen finns en vacker skeppssättning dvs. en grav där stenblock placerats ut i form av ett skepp. Just Hågahögen är ca 10-12 meter hög och 45-50 meter i omkrets och syns vida omkring. I området finns en fornborg från järnåldern, flera mindre gravar och många skålgropar eller älvkvarnar som dom heter med ett vackrare namn.

Här finns också både skog och betesmark för kor , får och hästar. Grunden från åtminstone två gamla torp känner jag till. Det är vackert och värt ett besök men väldigt dåligt skyltat för den som söker mer information om fornborgar , skeppsättningar och gravhögar. Man får läsa på innan och skaffa sig en karta så man vet var man ska leta.

Utsikten från Hågahögen

Missbedömning

Guantánamo på Kuba där USA håller människor fängslade utan rättegång och dom är ett kul ställe. Så summerade venezuelanska Dayana Mendoza som bär titeln Miss Universum sitt besök där. Hon besökte nyligen Guantánamo tillsammans med miss USA , Crystle Stewart. Varför två skönhets-missar besöker Guantánamo har jag ingen aning om. Är dom där för att underhålla soldaterna? Vad gör dom då? Jonglerar? Sjunger? Går omkring lättklädda? För av uttalandet att döma var dom knappast där för att prata politik och mänskliga rättigheter.

Uttalandet fick stark kritik från flera håll. Några dagar senare gick folk som håller i tävlingen ut med en överslätande kommentar på misstävlingens internetsida. Dayana Mendoza syftade på soldaternas vänliga mottagande och gästfrihet och inget annat.

Man ska väl inte ha fördomar att skönhetsmissar är nerbantade, plastikopererade, utseendefixerade tjejer som så fort dom ska prata politik som ett mantra rabblar "Jag vill ha fred på jorden". Men Dayana Mendozas uttalande tar knappast död på den typen av fördomar.

Fångar på Guantánamobasen.

Att USA har en militärbas på Kuba kan förresten tyckas märkligt. Efter det spansk-amerikanska kriget på Kuba 1898 blev Kuba formellt självständigt men var i praktiken mer eller mindre en lydstat till USA. 1903 hyrde USA basen på obestämd tid. Sedan den kubanska revolutionen har Castro-styret försökt få bort basen utan att lyckas. USA betalar hyran varje år. Kuba vägrar lösa in checken. Kuba anser att hyreskontraktet inte gäller eftersom det kom till under våld. Enligt Amnesty hålls i nuläget 430 personer fångna på obestämd tid på Gunantánamo. President Obama har dock sagt att fånglägret ska stängas inom ett år.

Mc Donalds på Guantánamobasen , den enda Mc Donalds på hela Kuba.

"och historiens dom kommer att bli ohyggligt hård"

Rubriken när från ett berömt tal av Olof Palmes där han fördömer Francos diktatur och kallar regimen satans mördare.

Fast Palme har knappast fått rätt. 1975 dog Franco och Spanien blev en diktatur men man har valt att tiga och glömma det som hände under diktaturen. I dagens Spanien finns inte mycket som påminner om åren då Franco satt vid makten. Men skrapar man på ytan finns fortfarande oläkta sår hos många familjer och platser som påminner om hemskheter och brutalitet. Än idag finns gator och torg som bär Francos eller någon annan hög fascistledares namn. Francos gamla fascistparti existerar knappast i dag. Man har cirka 2000 medlemmar och inget folkligt stöd alls. Ändå står partiets grundare José Antonio Primo de Rivera staty i flera spanska städer. Den sista Francostatyn togs bort alldeles nyligen. Fracos vilar dock i en krypta under världens största kors , 150 meter högt i Valle de los Caidos utanför Madrid och här håller munkarna i det närbelägna klostrer dagligen mässor vid hans grav. En kuslig plats som jag har besökt. Troligen det närmaste man kan komma Franco-diktaturen i dagens Spanien.

En spansk kompis sa en gång till mig att dom läser knappast något om Francos tid i skolan. Det är som om Spanien föddes när Franco dog sa hon.

Idag kan man möjligen skönja början till en liten försiktig förändring. Det har försiktigt börjats tala om dom 36 år då Franco styrde och regeringen har diskuterat att flytta Francos kvarlevor från Valle de los Caidos till hans hemby Ferrol vid den galiciska kusten i norr. Den sista Franco-statyn som stod på en offentlig plats har nyligen plockats ner från ett torg i den nordspanska staden Santander.

I söndags kväll sände SVT en mycket sevärd dokumentär , Mari Carmen España - Tystnadens slut , om hur känsligt det fortfarande är att prata om diskturen i dagens Spanien och om några människors kamp för att få öppna massgravar från inbördeskriget och försöka identifiera sin släktingar. Bland annat intervjuades abboten som sedan 30 år dagligen håller mässa vid Francos grav liksom en äldre man som varit politisk fånge och satts i tvångsarbeta att bygga anläggningen i Valle de los Caidos. Vi får också följa en kvinnas kamp för att få tillstånd att öppna den massgrav där hennes farfar som avrättades under inbördeskriget ligger. Hon vill få honom identifierad och begravd i familjegraven.

Mari Carmen España - Tystnadens slut, är en stark berättelse om en nation som vägrar ta itu med sitt förflutna. Till skillnad från länder som Tyskland och Sydafrika har Spanien aldrig bett om ursäkt för den terror som den tidigare regimen stått för. Istället lades locket på efter Francos död och ämnet har i över 30 år varit ett blocköverskridande tabu, "Tystnadens pakt".

Missade ni filmen tycker jag absolut ni ska se reprisen SVT2 Torsdag 26 mar 2009 kl 13.05
SVT2 Lördag 28 mars 2009 kl 13.45
Kunskapskanalen Lördag 28 mars 2009 kl 21.00
Eller se den Här på Svt-Play

Alhambra

Alhambra (den röda borgen) i sydspanska Granada är nog en av dom vackraste platserna i landet. Stämningen är smått magisk i det gamla moriska palatset som ligger på en höjd ovanför den mysiga staden Granada. Även om man gärna vandrar där i dagar så är Alhambra lätt att nå för en dagsutflykt från Malaga eller turistorterna längs Costa del Sol. Är man i närheten bör man absolut inte missa Alhambra. Palatset är från 1250-talet och har otroligt vackra trädgårdar och fontäner. Väggar och tak har fantastiskt vackra utsmyckningar i form av träsniden och kakeldekor. Alhambra sägs vara unikt när det gäller västlig islamisk arkitektur.

Regionernas land

När vi svenskar tänker på Spanien tänker nog många på ett realtivt enhetligt land. Fast Spanien är allt annat än enhetligt. Det är verkligen regionernas land. Spanien är otroligt decentraliserat och dom 17 regionerna har stort självstyre. Det finns också stora regionala skillnader i kultur och historia.

Man har i Spanien fyra officiella språk förutom spanska (castillano) så är det baskiska , galiciska och katalanska. Men språken är bara officiella språk i den region där dom talas. En katalansk eller baskisk parlamentsledamot kan inte hålla sina anförande i Cortes (parlamentet) i Madrid på sitt lokala språk. Vilket inte är ovanligt i andra länder med fler officiella språk som till exempel Belgien och Kanada.

Baskien och Katalonien har länge jobbat för att FIFA (Internationella Fotbollsförbundet) ska låta dom ha egna lag i internationella sammanhang såsom till exempel Wales , Skottland och Färöarna har. Men spanska fotbollsförbundet säger blankt nej.

Alla regioner har egna helgdagar och egna flaggor. Utanför alla lokal myndigheter hänger tre flaggor regionens , Spaniens och EUs.

Många basker , galicier och katalaner anser att deras kultur , region och språk är så annorlunda att dom hävdar att Spanien egentligen består av fyra nationer. Dom tre och resten av Spanien. Fast jag tror ändå att det är relativt få galicier , basker och katalaner som vill bilda en egen stat. Men hos många finns nog önskan om att bli någon form av förbundsstater. att Spanien ska bli en federation där deras redan långtgående självstyre ska utökas ytterligare.


Dom regionala språken är väldigt levande och många skolor undervisar helt på dessa språk. Så vill man bo och leva i Barcelona eller San Sebastian tror jag att man missar en del om man bara pratar spanska. Jag tror man bör försöka lära sig åtminstone lite av dom lokala språken om man väljer att bo och leva där dessa talas.

Correos

Det här inlägget om franska Posten som en av mina favoritbloggare skrivit skulle jag själv kunnat skriva. Inte om franska Posten då för den har jag inte så mycket erfarenhet av. Men läser man Saras inlägg känns det som det är mitt lokala Correos (spanska posten) - kontor i Alcobendas hon har besök. Det var nästan så jag blev förvånad när jag flyttade tillbaka till Sverige och kunde hämta ut paket på Posten på någon minut utan krångel.

En annan sak som jag ofta undrade över med den spanska posten var hur ett brev eller paket mellan Stockholm och Madrid ibland kunde ta några dagar och ibland 2-3 veckor. Posten skickas väl med flyg och en flygning mellan Arlanda och Barajas tar lite mindre än 4 timmar. Visst förstår jag att det tar ytterligare tid med sortering och att bära ut posten men 2-3 veckor? Vad händer med breven och paketen under den tiden? Åker dom runt i världen som Stig-Helmers väska i Sällskapsresan eller ligger dom i ett rum och väntar på att en brevbärare ska orka ta med just mina brev eller paket.

Det här tjusiga huset ligger i centrala Madrid och heter Palacio de Communicaciones och var länge huvudpostkontor i staden. När Spanien var en diktatur under Franco var Posten en stor och viktig organisation som sysselsatte många fler än idag. Censuren var nämligen utbredd så man behövde folk som satt och kollade all post så inga förbjudna saker skrevs eller skickades i paket.

Det är också på grund av Francos diktatur som Spanien fick dubbad TV. Franco styrede landet 1939-75 och det var ju under den här perioden TV växte fram. För att inget olämpligt skulle sägas i utländska filmer var man tvungen att dubba allt utländskt på spansk TV för då kunde man ju säga något annat när politiskt inkorrekta eller omoraliska saker sas och ingen av dom spanska tittarna märkte det. TV i Spanien är fortfarande dubbat och mitt intryck är att dom flesta spanjorer vill ha det så men nu ändras förstås inga repliker i utländska filmer när dom dubbas. Själv har jag svårt för dubbad Tv men det kanske är en vanesak. Såg helst spansk film på TV när jag bodde i Spanien för att slippa se kända skådisar prata spanska med fel röster.

Franco-staty

Det här är en staty av Francisco Franco. Säkert känner dom flesta till att han var Spaniens diktator 1939-75. Han tog makten efter att ha vunnit ett blodigt inbördeskrig , spanska inbördeskriget som pågick 1933-39.

Fram tills idag har den här statyn stått på Plaza de Ayuntamiento (Rådhusplatsen) i staden Santander i norra Spanien. Förra året bestämde spanska regeringen att alla symboler som påminner om Francos styre ska bort från offentliga platser. Idag hade turen kommit till den här statyn. Det är inte så att man idag 33 år efter Francos död ser statyer och minnesmärken över den forna diktatorn överallt i Spanien. Det är faktiskt inte särskilt vanligt men förekommer. Jag har själv aldrig sett en staty över Franco trots att jag rest runt mycket i Spanien. Däremot har jag bland annat sett en skola och en gata som bar hans namn.

Jag och säkert många andra svenskar kan tycka det är lite märkligt att statyer och minnesmärken på gamla diktatorer finns kvar. Det är inget unikt för Spanien och säkert finns det många länder där det är mycket värre.

Dagens Spanien är ett helt annat land än det land Franco styrde. Sen Francos död 1975 har landet genomgått en enorm förändring och idag är det som vilket annat modernt västeuropeiskt land som helst. Hans gamla fascistparti Falange Española har bara cirka 2000 medlemmar och får få röster i valen. Man kan inte höra folk prata om att det var bättre på Francos tid och det finns nog väldigt få som längtar tillbaka. Samtidigt sägs det att det är ett ganska känsligt ämne och att Spanien inte har gjort upp med sitt förflutna. Det finns många hemskheter från inbördeskriget och diktaturen som aldrig pratats om offentligt.

Nu kan inte jag påstå att jag har upplevt det som en känslig fråga bland mina spanska vänner. Dom som är jämnåriga med mig var barn när Franco dog och har inga direkta minnen av diktaturen. Visst finns det i familjen berättelser särskilt från inbördeskriget men det är inget dom personligen har upplevt. En kompis berättade att det enda hon minns av Franco som dog när hon var 6 år var att skolan stängde , alla affärer höll stängt , folk stannade hemma från jobb och det var ovanligt lugnt och stilla ute på gatorna i den lilla staden i Andalusien där hon växte upp. Så minns hon lite annat som en klänning hon hade på sig och att en kompis som bodde på samma gata kom och lekte med henne.

Jag förstår att ett land vill plocka bort minnesmärken av en diktator. Samtidigt kan man inte bara radera en epok ur ett lands historia. När man tar bort minnesmärken på offentliga platser kanske man kunde skapa museum eller andra ställen där sånt kan visas upp i samband med att man informerar om dom här åren. För även om det inte är en trevlig epok i den spanska historien är det bra att informera om den särskilt för att undvika att det upprepas. I Sverige har vi ju haft (och kanske fortfarande har) projektet Levande Historia som informerat om förintelsen. I Tyskland finns museum och likande som tar upp förintelsen och nazism på ett informativt sätt. Spanien och andra länder som har lidit under diktaturer och inbördeskrig borde kanske tänka på liknade initiativ.

Som jag påpekade finns idag inte mycket i Spanien som påminner om Franco-diktaturen och det finns inget stöd för hans gamla parti och få om ens några spanjorer längtar tillbaka. Det närmaste man kan komma diktaturen idag är nog ett besök vid Valle de los Caidos utanför Madrid. Där ligger Franco begravd i en krypta i berget under ett enormt stenkors som syns på långt avstånd. Här finns också ett kloster där munkarna läser böner för den gamla diktatorn. I Valle de los Caidos ligger förutom Franco också en del oidentifierade offer från inbördeskriget både republikaner och fascister. Jag har besökt Valle de los Caidos en gång och tycker det är en kuslig plats.

El Cid och Santiago Matamoros

I inlägget nedan där jag visar en bild från El Escorial skrev jag i kommentarerna att den spanska nationalhjälten El Cids svärd finns i El Escorial. Inser att jag farit med osanning. Svärdet som heter Tizona går att beskåda på Museo de burgos i staden Burgos i norra Spanien. Fast före 1999 fanns det faktiskt i en monster i El Escorial men då besökte inte jag stället.


El Cids svärd som har inskriptionerna IO SOI TISONA FUE FECHA EN LA ERA DE MILE QUARENTA vilket är medeltida spanska och betyder Jag är Tizona tillverkad år 1040 samt AVE MARIA ~ GRATIA PLENA ~ DOMINUS TECUM som är latin och betyder heliga Maria full av grace Herren är med dig.

El Cid är som sagt en nationalhjälte i Spanien. Han levde mellan år 1040-1094 och föddes som Rodrigo Diaz i staden Burgos i vars katedral han idag ligger begravd i en järnkista. Han var inte från någon förmögen adelsfamilj men var en skicklig krigare. Han sted mot muslimerna under kung Alfonso VI. Av någon aledning hamnade han i onåd hos kungen och gick i landsflykt. Flera av hans riddarkompisar följde honom i landsflykt. Han lämnade sin fru och sina döttrar i ett kloster för att ge sig ut och strida och återfå sin heder. Under en period tog han tjänst hos den muslimska emiren i Zaragoza och det var då han fick sitt smeknamn. El Cid är en förspanskning av arabiskansk ord al-Sayyid som betyder Min Herre och var en av dom finaste titlar en skicklig riddare kunde få.

Efter en tid i Zaragoza fortsatte El Cid sitt kringflackande och stridande. Hans män bestod av såväl muslimer som kristna och såväl muslimska som kristna städer plundrades. Han red på sin berömda häst Bebeica och svingade sitt lika berömda svärd Tizona. Fler och fler krigare slöt upp i hans här. År 1094 lyckades man erövra hela det muslimska kungariket Valencia. El Cid utropades till kung över Valencia. Han dog innan han fick möjlighet att återförenas med sin älskade hustru.

Efter sin död blev El Cid föremål för en rad hjältedikter och folksånger och hans sorgliga slut berörde många. En av dom mest kända är den medeltida trubadurdikten Cantar de mio Cid. det har skrivits flera teaterpjäser om hjältens liv. Det har också gjorts filmer om El Cid bland annat på 60-talet en mastodonthistoria på flera timmar med Charlton Heston och Sofia Loren i huvudrollerna.

Under 1500- och 1600-talets förföljelser av muslimer och judar förvandlades El Cid till en av reconquistans stora hjältar under namnet El Cid Campeador - El Cid den tappre och segerrika. Att det ingick både muslimer och kristna i hans styrka , att han hade tjänst hos en muslims emir och att hans smaknamn hade arabiskt ursprung valde man dock att förtiga.

I samma typ av propaganda användes även aposteln Jakob eller Santiago som han kallas på spanska. Santiago lär ha avrättats i Palestina runt år 40. På något sätt fördes hans kropp av gudomliga krafter på en båt av sten över Medelhavet , ut genom Gibraltarsund och upp till Galicien. Där fick han vila i fred i över 800 år tills en eremit fick en uppenbarelse om detta och påven intygade att så var fallet. En stor och mäktig katedral byggdes över hans grav i staden Santiago de Compostela. Den finns förresten avbildad på baksidan av dom spanska euromynten av lägre valör. Katedralen och staden är verkligen värda ett besök. Hit vallfärdar mängder av pilgrimer årligen.

Under striderna mot muslimerna dök Jakob upp som en ängel till häst , slogs på dom kristna spanjorernas sida och döda så många fiender att han fick tillnamnet Matamoros - Morerdödaren. Santiago hade under sin levnad varken stridit eller suttit på en häst , inte heller hade han varit utanför Palestina.


Santiago Matamoros i fullfärd med att slakta morer. Statyn finns i en kyrka i Palencia i norra Spanien. Båda bilderna är från Wikipedia för jag har varken sett svärdet eller stayn. Burgos är en liten trevlig stad som jag har besökt men inte stadens museum. IPalencia har jag aldrig varit.