När jag bodde i Madrid och skrev min gamla blogg så skrev jag regelbundet om svenskar i utlandet. Trots att jag inte kände en enda svensk i Madrid. Inspirerad av Nadia som skrivit det här och det här inlägget i ämnet så tänkte jag försöka få ihop något om mina egna erfarenheter.
Att jag inte lärde känna och umgicks med svenskar i Madrid var mest en slump. Jag bodde där lite mer än ett år och saknade inte svenska vänner alls. Jag flyttade ju dit med min svenska man och våra barn så vi pratade svenska hemma och klagade på spansk byråkrati och annat tillsammans. Dessutom hade jag bloggen där jag beskrev spanska företeelser och klagade ibland och jag hade mycket kontakt med vänner och familj i Sverige. Anledningen till flytten var att mannen fått jobb på ett universitet i stan och hans arbetskamrater var nästan alla spanska.
När vi kom till Madrid besökte vi svenska skolan där för att titta på den och eventuellt låta våra barn gå där. Vi tittade även på spanska skolor. Det jag såg av den svenska skolan i Madrid var inte så imponerande. Dagiset där dottern eventullt skulle gått hade ganska dåliga lokaler och lite personal. Dessutom låg det visserligen hyfsat nära där vi bodde men det var dåliga bussförbindelser och vår bil var kvar i Sverige. Dessutom var det ganska dyrt , 500 euro i månaden. Den spanska skola vi valde kostade mindre än häften , här var fina lokaler , gott om personal och man gjorde många utflykter och hade olika teman. Hade svenska dagiset i Madrid legat i Sverige hade det blivit klassat som ett uselt ställe tror jag. En annan sak som också delvis spelade in var att många svenska familjer som bott väldigt länge i Madrid knappast talade spanska och inte heller deras barn efter många år på skolan. Man umgicks mest med svenskar och bodde i samma område , dom flesta jobbade också på svenska företag. Så ska jag väl säga att det gällde absolut inte alla. En del spansk-svenska barn gick också på skolan. Dessutom var vi där på en trevlig luciafest.
Då jag fösta gången reste till Spanien en längre tid åkte jag för att plugga spanska i den vackra staden Sevilla. Där blev det så att jag mest umgicks med svenskar som gick på min skola. Trots att det är tio år sen har jag fortfarande kontakt och är nära vän med många av dom likaså med personer från Danmark , England och USA. Men spanska vänner var det ont om och det berodde delvis på mig själv som inte aktivt letade. En brittisk tjej hade en spansk pojkvän så honom och hans vänner umgicks jag lite med. En svensk kille bodde inneboende hos ett gay-par med två ettriga mini-hundar som nästan var som karaktärer i en Almodovar-film. Dom var mycket trevliga och mannen som ägde lägenheten var konstnär , hyfsat känd också tydligen. Vad hans fästman (det är väl korrekt då dom var förlovade?) gjorde vet jag inte riktigt. Konstnären målade tavlor och tog rejält med droger och hade en del fester som jag lyckades vara med på. Minst sagt blandat klientel på festerna och mycket droger öppet. Där fanns transvistiter och läderbögar och andra konstnärer samt en och annan student från universitetet i Sevilla. Minns en jättesnygg transvistit med enorm peruk som sjöng Cher hela kvällen och en annan transvistit som hade flamencoklänning och försökte lära mig danssteg men han var ganska full eller hög så danslektionen blev rätt misslyckad. Fast då vi umgicks ganska lite med dom här personerna kan jag knappast kalla dom spanska vänner.
När jag senare åkte till Cadiz och pluggade i tre månader umgicks jag inte lika mycket med svenskar. Dels var jag den enda svensken i min klass. Jag pratade också mest spanska med klasskompisarna , dels för att vi läste spanska på en hög nivå så alla kunde prata redan från början och dels för att jag hade klasskompisar som inte kunde engelska eller var ganska dåliga på det. Dessutom jobbade jag lite extra i en minimal bar , ett sk. hål-i-väggen och där var det mest spanska stammisar man förväntades småprata lite med. Fanns bara enklare tapas som oliver och gazpacho så det var inga som gick dit och åt utan man tog en öl med kollegorna efter jobbet innan man gick hem eller en öl/drink innan eller efter man gick ut och åt.
Åter till Madrid. Vi åkte dit för att min man hade fått jobb där. Eftersom vi inte kände någon när vi kom och mannen bara jobbade med spanjorer så blev det så att vi mest umgicks med spanjorer. Någon fransman , japan och polack fanns också i bekantskapskresten. Samtliga grannar var spanska. Våra barn gick i spansk skola. Så det blev liksom aldrig så att jag träffade svenskar. Undantaget var en svensk tjej som pluggade i Madrid som läst min blogg och ville ses. Vi sågs några gånger och fikade eller åt middag och det var trevligt.
Jag tror att om jag hade bott i ett land där kultur och livsstil skiljde sig ganska mycket från den svenska tror jag mitt behov av att träffa andra svenskar hade varit större. Kanske också om jag bott själv eller med spansk familj i Madrid. Som svensk som dessutom pratar spanska är det ganska lätt att leva i Spanien och livet skiljer sig inte så mycket från det man lever i Sverige. Trots alla mina skriverier här på bloggen om hur svenskar och spanjorer är så är vi ganska lika om jag ska vara seriös. Olikheter finns såklart men när jag skrivit om det har jag dragit saker till sin spets och generaliserat mycket.
För några år sen visade TV4s Kalla Fakta en dokumentär om svenskar på Costa del Sol. Svenskar som bara umgicks med varandra och ungdomar som gått många år i svenska skolan utan att prata spanska eller umgås med spanska ungdomar. Svenskarna i dokumentären satt också och beklagade sig över invandrare i Sverige som inte var integrerade och en man sa att "jag är ingen invandrare". När reportern hävdade att han var det gav han till slut med sig med påpekade "någon svartskalle är jag inte". Jag har också hört en radiodokumentär på samma tema. Förhoppningsvis är det här skräckexempel dom har lyckats hitta.
Jag tycker att om jag hade bott i ett annat land hade jag velat lära mig språket så mycket att jag klarade rent praktiskt klara vardagliga situationer som gå till läkare , tandläkare , handla , gåtill frisören , anlita hantverkare och annat och hänga med i nyheter och annat som händer i landet. Jag tycker också man bör lära sig lite om landets kultur. Men självklart kan det vara trevligt att umgås med landsmän och andra utlänningar. Det kan ju till och med vara svårt att som nykomling lära känna den inhemska befolkningen eller iallafall ta tid innan man gör det. Personligen har jag lite svårt att tänka mig att flytta till ett annat land och bara bo bland svenskar och bara umgås med svenskar. Fast långt bort från Sverige och kanske från Europa kommer ju då och då känslor av hemlängtan och saknaden efter andra svenskar eller européer även om man trivs i landet.
Visar inlägg med etikett bo utomlands. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bo utomlands. Visa alla inlägg
lördag, augusti 16, 2008
onsdag, augusti 13, 2008
consume con moderación
I Madrid är det väldigt torrt och få regninga dagar. I närheten finns inte heller några större floder eller sjöar. Jag har hört att floden Manzanares som rinner genom Madrid brukar torka ut på sommaren och kallas ibland el rio sin agua - floden utan vatten. Vattenbrist är något man är oerhört medveten om och överallt på busshållplaster och i tunnelbanor sitter såna här affischer. Det är Madrids kommun som sätter upp dom. På den första står det Consume con moderación - konsumera med måtta. På den andra står Madrid necesita más agua - Madrid behöver mer vatten. Längst ner på båda står telefono del agua 900 123 420 vad som nu menas med det. Ska man ringa dit om man hittar vatten? Ska man ringa och tipsa hur man kan spara vatten?
Tidningar och TV ger mängder av tips hur man kan spara vatten. En av dom vanligaste reklamfilmerna, eller kanske informationsfilm, med uppmaning att spara vatten var inspelad vid Atazar-dammen som jag skriver om i inlägget. Tipsen var av typen diska för hand i balja istället för diskmaskin, duscha istället för att bada, vattna i trädgården på kvällen, spola inte toan utan ha en pet-flaska med lite vatten bredvis toan att hälla i istället o.s.v.
Tidningar och TV ger mängder av tips hur man kan spara vatten. En av dom vanligaste reklamfilmerna, eller kanske informationsfilm, med uppmaning att spara vatten var inspelad vid Atazar-dammen som jag skriver om i inlägget. Tipsen var av typen diska för hand i balja istället för diskmaskin, duscha istället för att bada, vattna i trädgården på kvällen, spola inte toan utan ha en pet-flaska med lite vatten bredvis toan att hälla i istället o.s.v.
I Sverige har vi ju väldigt gott om vatten och dom regniga dagarna är många så det här kändes lite ovant när jag bodde i Madrid. Ska väl erkänna att jag inte ändrade min livsstil så mycket trots alla uppmaningar. Jag hade ingen trädgård att vattna och jag duschade oftare än jag badade men jag använde diskmaskin (som jag inte körde förrän den var helt full) och spolade toan på vanligt vis.
Situationen med vattenbrist är på inget sätt unik för Madrid utan gäller större delen av Spanien samt en stor del av världen. Vattnet i världen är mycket ojämnt fördelat. Man kan säga att vi människor egentligen bor på fel ställen. 8 av 10 människor bor i u-länder som ofta har för lite vatten på grund av torrt klimat, medan 2 av 10 bor i i-länder som ofta har gott om vatten. Det finns ett samband med vattenbrist och ökenspridning i världen och man tror att fler och fler konflikter i framtiden kommer att handla om tillgången till vatten.
Situationen med vattenbrist är på inget sätt unik för Madrid utan gäller större delen av Spanien samt en stor del av världen. Vattnet i världen är mycket ojämnt fördelat. Man kan säga att vi människor egentligen bor på fel ställen. 8 av 10 människor bor i u-länder som ofta har för lite vatten på grund av torrt klimat, medan 2 av 10 bor i i-länder som ofta har gott om vatten. Det finns ett samband med vattenbrist och ökenspridning i världen och man tror att fler och fler konflikter i framtiden kommer att handla om tillgången till vatten.
torsdag, april 17, 2008
när känner man sig helt hemma i ett nytt land?
Jag pratade nyligen med en kompis från London som bott i Sverige i väldigt många år. Just nu jobbar han i Frankrike men det är högst ofrivilligt och i höst hoppas han vara tillbaka i Sverige. Vi pratade lite om det här att bo i ett annat land. Han berättade att Sverige kändes hemma men ändå kände han sig inte som svensk och skulle nog aldrig känna sig som helt svensk. Ska jag vara ärlig har han ett språkligt hinder för att känna sig svensk tror jag. Visst pratar han svenska men ganska dåligt och han föredrar att använda engelska i dom flesta sammanhang för det är ju så enkelt att göra det i Sverige. Han och jag har ibland tänkt att vi skulle prata svenska med varandra för att han skulle få öva men ganska snart är vi tillbaka i engelskan igen för det är lättast så.
Hur som helst så reser han ganska ofta till London och hälsar på familj och vänner. Han sa att för varje gång han kommer "hem" till England känns det mer och mer främmande. Fler och fler saker känns obegripliga och han har missat mycket vad som hänt trots att han är en mycket flitig tidningsläsare på nätet.
Så Sverige blir aldrig hemma och det gamla hemlandet känns mer och mer främmande och tanken på att återvända någon gång blir mindre och mindre lockande. Det är säkert ett dilemma han delar med många invandrare. Han har ju ändå mycket kontakt med sitt gamla hemland , det är billigt och enkelt att åka dit och hälsa på och man kan göra det över en helg. Många kan ju inte återvända till hemlandet och andra bor så långt borta att det blir både dyrt och för tidskrävande att åka "hem" ofta.
Nu bodde inte jag så länge i Spanien och jag flyttade tillbaka till Sverige mycket tidigare än jag planerat av olika orsaker. Men jag trivdes utmärkt i Spanien och skulle gärna ha stannat fler år än jag gjorde. Ibland tänker jag att det någon gång i framtiden ska finnas något sätt som gör att jag kan återvända och bo där en längre eller kortare tid. Men just nu är det inte aktuellt på länge och vad som händer i långt fram i tiden vet man så klart inte. Samtidigt som jag trivdes utmärkt , talar spanska och har spanska vänner så kände jag att jag aldrig skulle bli spansk. Aldrig känna mig helt spansk och människor skulle troligen aldrig se mig som spansk. Även om det så klart inte är något problem för att vara svensk i Spanien är ingen nackdel man möts inte av rasism , fördomar eller annat utan blir lätt accepterad överallt.
Min engelska kompis säger att han inte ser det som något problem att han aldrig blir svensk och att England blir mer och mer främmande. Han är lycklig och trivs bäst i Sverige och känner sig hemma där utan att behöva känna att han är svensk. Man kan så klart skapa sig en identitet som utlandssvensk (eller utlandsengelsk när det gäller min kompis då) och trivas väldigt bra med det och inte sträva efter att känna sig hundra procent tillhörig i det nya landet även om det är det som känns hemma.
Det låter så skönt att han bara accepterar och trivs med sin situation. Tyvärr tror jag inte alla i hans situation är lika nöja med det. Ni är ju en hel del som bor eller har bott utomlands som läser här. Det vore kul att höra era tankar om såna här saker. Naturligtvis kan även ni som aldrig bott utomlands så klart också dela med er av era tankar i ämnet. Jag vill inte att någon ska känna att dom inte kan kommentera. Jag uppskattar alla kommentarer väldigt mycket och tycker om att få många och långa kommentarer som inte nödvändigtvis måste handla om ämnet i inlägget. Det går också bra att kommentera anonymt om man föredrar det.
Hur som helst så reser han ganska ofta till London och hälsar på familj och vänner. Han sa att för varje gång han kommer "hem" till England känns det mer och mer främmande. Fler och fler saker känns obegripliga och han har missat mycket vad som hänt trots att han är en mycket flitig tidningsläsare på nätet.
Så Sverige blir aldrig hemma och det gamla hemlandet känns mer och mer främmande och tanken på att återvända någon gång blir mindre och mindre lockande. Det är säkert ett dilemma han delar med många invandrare. Han har ju ändå mycket kontakt med sitt gamla hemland , det är billigt och enkelt att åka dit och hälsa på och man kan göra det över en helg. Många kan ju inte återvända till hemlandet och andra bor så långt borta att det blir både dyrt och för tidskrävande att åka "hem" ofta.
Nu bodde inte jag så länge i Spanien och jag flyttade tillbaka till Sverige mycket tidigare än jag planerat av olika orsaker. Men jag trivdes utmärkt i Spanien och skulle gärna ha stannat fler år än jag gjorde. Ibland tänker jag att det någon gång i framtiden ska finnas något sätt som gör att jag kan återvända och bo där en längre eller kortare tid. Men just nu är det inte aktuellt på länge och vad som händer i långt fram i tiden vet man så klart inte. Samtidigt som jag trivdes utmärkt , talar spanska och har spanska vänner så kände jag att jag aldrig skulle bli spansk. Aldrig känna mig helt spansk och människor skulle troligen aldrig se mig som spansk. Även om det så klart inte är något problem för att vara svensk i Spanien är ingen nackdel man möts inte av rasism , fördomar eller annat utan blir lätt accepterad överallt.
Min engelska kompis säger att han inte ser det som något problem att han aldrig blir svensk och att England blir mer och mer främmande. Han är lycklig och trivs bäst i Sverige och känner sig hemma där utan att behöva känna att han är svensk. Man kan så klart skapa sig en identitet som utlandssvensk (eller utlandsengelsk när det gäller min kompis då) och trivas väldigt bra med det och inte sträva efter att känna sig hundra procent tillhörig i det nya landet även om det är det som känns hemma.
Det låter så skönt att han bara accepterar och trivs med sin situation. Tyvärr tror jag inte alla i hans situation är lika nöja med det. Ni är ju en hel del som bor eller har bott utomlands som läser här. Det vore kul att höra era tankar om såna här saker. Naturligtvis kan även ni som aldrig bott utomlands så klart också dela med er av era tankar i ämnet. Jag vill inte att någon ska känna att dom inte kan kommentera. Jag uppskattar alla kommentarer väldigt mycket och tycker om att få många och långa kommentarer som inte nödvändigtvis måste handla om ämnet i inlägget. Det går också bra att kommentera anonymt om man föredrar det.
fredag, januari 04, 2008
olika men ändå lika
Med stort nöje läste jag Annas roliga inlägg om en skåning i Norrland. Inläggen finns här och här och kan verkligen rekommenderas. På tal om att rekommendera bloggar så måste jag rekommendera Taiwan mon amour som skrivs av Sara som just nu är i Tokyo. Full av vackra bilder och uppdateras ofta.
Summan av Annas inlägg om hennes besök i Umeå var att Umeå inte var så exotiskt och traditionellt utan en kosmopolitisk universitetsstad med studenter och lärare från hela världen.
Jag drog en långsökt parallell till när jag bodde i en indisk by på landsbygden i södra Rajasthan mitt ute i ingenstans. Visst är Indien exotiskt för en svensk och mycket olikt Sverige och Umeå. Ännu mer annorlunda är det på den indiska landsbygden där många lever väldigt traditionellt och mycket fattigt. I min by hade vi inte elektricitet eller toaletter och många var analfabeter.
Jag har många gånger fått frågan vad jag pratade om med familjen jag bodde hos. Faktiskt så pratades inte om särskilt exotiska saker alls utan dom pratade mycket om barn , mat , matlagning , skola , kläder , kärlek , förlossningar ja till och med sex. Fast naturligtvis var jag nyfiken och frågade ut dom om saker som hinduism , kamelerna , vidskepelse och annat. Många samtal med min indiska familj , där dom äldre medlemmarna var analfabeter och hade svultit mycket i sina liv , var inte särskilt exotiska. Man undrade vad man skulle laga till middag , hur man lagade viss mat , bekymrade sig hur det skulle gå för barnen, berättade roliga bus barnen hittat på , pratade om någon som var kär i någon eller om när man själv varit det, diskuterade färg och material på kläder och smycken , vad var snyggast och var köpte man bäst kläder och mycket annat.
Människor är egentligen ganska lika överallt och har många gånger likartade funderingar , glädjeämnen och bekymmer.
Fast självklart var det svårt i Indien också många gånger. Svårt att komma så nära så djup fattigdom och att vara så rik jämfört med dom. Ingen i min indiska by hade överhuvudtaget någon möjlighet att ge sig ut att resa och definitivt inte så långt bort som till Sverige. Så var det ibland jobbigt att leva under så enkla förhållanden. Insåg hur fantastiskt det är att ha en toalett med en dörr man kan låsa, en dusch , elektricitet , rinnande vatten och obegränsat med mat.
Men även om människor i grunden är rätt lika fast vi lever under olika förhållanden och med olika förutsättningar så kan man ju så klart generalisera och hitta en massa olikheter om man vill. Som jag brukar göra när jag skriver här om hur svenskar och spanjorer är , vad som är typiskt svenskt och så. Fast det är inte så seriöst menat och hittills har ingen tagit illa upp så jag lär fortsätta generalisera då och då.
Summan av Annas inlägg om hennes besök i Umeå var att Umeå inte var så exotiskt och traditionellt utan en kosmopolitisk universitetsstad med studenter och lärare från hela världen.
Jag drog en långsökt parallell till när jag bodde i en indisk by på landsbygden i södra Rajasthan mitt ute i ingenstans. Visst är Indien exotiskt för en svensk och mycket olikt Sverige och Umeå. Ännu mer annorlunda är det på den indiska landsbygden där många lever väldigt traditionellt och mycket fattigt. I min by hade vi inte elektricitet eller toaletter och många var analfabeter.
Jag har många gånger fått frågan vad jag pratade om med familjen jag bodde hos. Faktiskt så pratades inte om särskilt exotiska saker alls utan dom pratade mycket om barn , mat , matlagning , skola , kläder , kärlek , förlossningar ja till och med sex. Fast naturligtvis var jag nyfiken och frågade ut dom om saker som hinduism , kamelerna , vidskepelse och annat. Många samtal med min indiska familj , där dom äldre medlemmarna var analfabeter och hade svultit mycket i sina liv , var inte särskilt exotiska. Man undrade vad man skulle laga till middag , hur man lagade viss mat , bekymrade sig hur det skulle gå för barnen, berättade roliga bus barnen hittat på , pratade om någon som var kär i någon eller om när man själv varit det, diskuterade färg och material på kläder och smycken , vad var snyggast och var köpte man bäst kläder och mycket annat.
Människor är egentligen ganska lika överallt och har många gånger likartade funderingar , glädjeämnen och bekymmer.
Fast självklart var det svårt i Indien också många gånger. Svårt att komma så nära så djup fattigdom och att vara så rik jämfört med dom. Ingen i min indiska by hade överhuvudtaget någon möjlighet att ge sig ut att resa och definitivt inte så långt bort som till Sverige. Så var det ibland jobbigt att leva under så enkla förhållanden. Insåg hur fantastiskt det är att ha en toalett med en dörr man kan låsa, en dusch , elektricitet , rinnande vatten och obegränsat med mat.
Men även om människor i grunden är rätt lika fast vi lever under olika förhållanden och med olika förutsättningar så kan man ju så klart generalisera och hitta en massa olikheter om man vill. Som jag brukar göra när jag skriver här om hur svenskar och spanjorer är , vad som är typiskt svenskt och så. Fast det är inte så seriöst menat och hittills har ingen tagit illa upp så jag lär fortsätta generalisera då och då.
fredag, december 07, 2007
nytt namn
För ett tag sen stötte jag ihop med en gammal kompis jag inte har sett på länge. Han kommer från Chile men har bott i Sverige sen han var 12 år. Han pratar perfekt svenska , har gått i svensk skola , har svenska kompisar och har haft svenska flickvänner (om han har det nu frågade jag inte). Han har jobb och är väl så integrerad man kan bli. Fast han har många latinamerikanska vänner och umgås mycket med andra latinamerikaner. När vi sågs berättade han att han har bytt namn. Han har ändrat sitt spanska namn till en mer svenskklingande variant. Han upplevde det som att det hade blivit tuffare att vara invandrare i Sverige och att man stötte på fler fördomar idag än tidigare. Om det verkligen är så eller han bara upplever det så spelar egentligen inte så stor roll. Det kändes bara för sorgligt att någon känner att han måste byta namn för att passa in. Namnet är ju en del av ens identitet och inte så lätt att byta. När jag hade gift mig och bytt efternamn tyckte jag det kändes konstigt jättelänge men nu är jag van med mitt efternamn och det skulle vara konstigt att byta. Tyvärr är han inte ensam alltför många invandrare i Sverige byter namn i hopp om att bemötas bättre. Men det känns väldigt sorgligt och jag trodde vi svenskar var mer toleranta. Sverige har ju varit ett invandrarland länge och vi borde vara vana att leva med människor från olika kulturer även om dom har annorlunda och "konstiga" namn som är svåra att uttala.
Min kompis kände sig osäker på om han ville bo kvar i Sverige men var inte heller säker på att han ville tillbaka till Chile. Hans föräldrar och syskon har sen många år återvänt till Chile och ibland känns avståndet stort och han saknade särskilt syskonbarnen. Samtidigt känner han att Sverige är hemma trots att han känner att aldrig kommer att passa in här till 100%. Knepigt att känna sig hemma på två ställen samtidigt som man inte känner sig hemma någonstans.
Min kompis kände sig osäker på om han ville bo kvar i Sverige men var inte heller säker på att han ville tillbaka till Chile. Hans föräldrar och syskon har sen många år återvänt till Chile och ibland känns avståndet stort och han saknade särskilt syskonbarnen. Samtidigt känner han att Sverige är hemma trots att han känner att aldrig kommer att passa in här till 100%. Knepigt att känna sig hemma på två ställen samtidigt som man inte känner sig hemma någonstans.
måndag, oktober 15, 2007
hemma?
Var hör man egentligen hemma?
Man känner sig mest hemma där trycket
från omvärlden är det minsta möjliga.
Det är inte alltid fallet där livet,
materiellt sett, är lättast att leva,
utan oftare där människorna är lättast
att leva med.
Gunnar Ekelöf i ”Vintergatan”, 1943.
Nja jag vet inte riktigt, människor är alltid mer eller mindre svåra att leva med. Fast kanske är dom lite svårare här uppe i norr där det är mörkt och kallt och det materiella verkar så viktigt. Eller kanske är det bara jag som ibland känner mig ensam och inte riktigt hemma här i stan , undrar vad jag gör här och om det var rätt att lämna Spanien. Vet inte om jag kände mig helt hemma i Spanien heller men på många sätt känns det lättare att leva där. Kanske inte resten av livet men jag hade gärna bott kvar några år. Fast Spanien finns ju kvar och någon gång i framtiden kanske jag kan bo där igen. Eller så kommer kanske Uppsala någon gång i framtiden att kännas hemma. På många sätt är det roligt och lärorikt att flytta mycket men nackdelen är att man till slut inte har någon plats som känns som hemma.
Man känner sig mest hemma där trycket
från omvärlden är det minsta möjliga.
Det är inte alltid fallet där livet,
materiellt sett, är lättast att leva,
utan oftare där människorna är lättast
att leva med.
Gunnar Ekelöf i ”Vintergatan”, 1943.
Nja jag vet inte riktigt, människor är alltid mer eller mindre svåra att leva med. Fast kanske är dom lite svårare här uppe i norr där det är mörkt och kallt och det materiella verkar så viktigt. Eller kanske är det bara jag som ibland känner mig ensam och inte riktigt hemma här i stan , undrar vad jag gör här och om det var rätt att lämna Spanien. Vet inte om jag kände mig helt hemma i Spanien heller men på många sätt känns det lättare att leva där. Kanske inte resten av livet men jag hade gärna bott kvar några år. Fast Spanien finns ju kvar och någon gång i framtiden kanske jag kan bo där igen. Eller så kommer kanske Uppsala någon gång i framtiden att kännas hemma. På många sätt är det roligt och lärorikt att flytta mycket men nackdelen är att man till slut inte har någon plats som känns som hemma.
lördag, juni 23, 2007
midsommar
Jag vet att det här är lite tjatigt men nu är det sån där storhelg igen då alla festar och är glada. Jag hade mysigt på dagen med mina barn och dansade runt midsommarstången och sånt. Sen blev det som vanligt sitta hemma och glo och känna mig ensam. Åter börjar jag fundera på om jag gjorde rätt som flyttade tillbaka till Sverige och bosatte mig i en stad där jag knappt känner någon utom mina föräldrar. Visst , jag har bara bott här i tre månader och jag vet att det tar tid att lära känna folk och att jag mest skulle vara med mina bar hur många kompisar jag än hade. Oftast är det väl okey att vara lite ensam men ibland är det så fruktansvärt trist att det inte finns en enda person i närheten som jag kan ringa och fråga om en fika , bio , ta en öl med eller vad som helst. Mitt mesta umgänge med folk sker på telefon ,skype eller sms. Just dagar då alla festar och har kul känns det extra mycket att inte känna folk som jag förut skrev när det var sista april och alla festade i stan och jag satt hemma och tittade på TV.
Jag kan ordna barnvakt om jag vill göra något men det är inte så kul att gå på krogen eller bio ensam. Så problemet är att hitta sällskap till olika aktiviteter.
Jag ska väl inte klaga alltför mycket. Nyss hade jag besök från Japan och om två veckor får jag besök från Madrid. Det är ju dom här veckorna mellan besök som ibland känns lite tråkiga och ensamma. Det är över 8 månader sen jag var ute på krogen , på fest eller bio. Nu kommer det nog inte att dröja 8 månader tills nästa gång för mina barns pappa kommer att vara här i sommar och han och jag har pratat om bio och säkert kan vi fixa någon utekväll också. Dessutom kommer vi väl att göra en del kul saker tillsammans med barnen. Så har jag ju en bröllopsfest att se fram emot i oktober.
Fast jag vill ju ändå lära känna människor i min nya hemstad. Inte bara folk att festa med utan gärna någon eller några man kan göra olika barnaktiviteter med.
Såna här dagar kommer alltid tankarna på om det var rätt att flytta från Madrid. Innan jag flyttade hade jag lite funderingar på att kanske lämna Madrid men stanna i Spanien. Kanske söka mig till kusten och jobba med turism , husförsäljning eller något sånt. Kanske hyfsat lätt att få såna jobb om man pratar bra spanska och kan några andra språk. Jag kollade aldrig seriöst upp den möjligheten. Blir ibland sugen på att göra det. Eller kanske försöka flytta till något annat land.
Är övertygad om att jag inom tre månader i Spanien skulle ha någon eller några jag kunde ta en kaffe med ibland. Samtidigt vill jag inte hålla på och flytta runt för mycket med mina barn. Jag gillar min lägenhet här och min nya hemstad. Samtidigt är klimatet kyligt och iallafall just nu är det ensamt. Jag kanske borde vänta med Spanien-flytt tills mina barn blir äldre. Eller släppa tanken på det helt. När mina barn blir äldre har jag förhoppningsvis bott här så länge att jag känner mer folk.
Jerry Seinfeld sa i ett avsnitt av Seinfeld att "dom människor du känner när du är 30 år är den grupp av folk du får nöja dig med resten av livet". Så illa kan det väl inte vara. Visst måste det gå att lära känna folk även i Sverige.
Nu blev det här både väl långt och väl personligt. Gillar egentligen inte att skriva så här personligt samtidigt som det ibland kan vara skönt att skriva av sig lite funderingar och få respons. Det här om jag gjort rätt som flyttat till Sverige och om jag verkligen vill bo här är ständigt återkommande funderingar. Har redan ältat det och att jag känner mig ensam här i telefonen idag både med kompisar i Sverige och utomlands. Har också fått höra hur kul svenska kompisar hade igår. Innerst inne är det väl bara jag och barnen som vet vad som är bäst för oss men just nu vet vi ingenting. Förhoppningsvis känner vi oss mer säkra på vad vi vill i framtiden. Just idag är det regnigt och allmänt trist och jag är lite smått nere så det får väl förklara mitt inte alltför positiva inlägg
Jag kan ordna barnvakt om jag vill göra något men det är inte så kul att gå på krogen eller bio ensam. Så problemet är att hitta sällskap till olika aktiviteter.
Jag ska väl inte klaga alltför mycket. Nyss hade jag besök från Japan och om två veckor får jag besök från Madrid. Det är ju dom här veckorna mellan besök som ibland känns lite tråkiga och ensamma. Det är över 8 månader sen jag var ute på krogen , på fest eller bio. Nu kommer det nog inte att dröja 8 månader tills nästa gång för mina barns pappa kommer att vara här i sommar och han och jag har pratat om bio och säkert kan vi fixa någon utekväll också. Dessutom kommer vi väl att göra en del kul saker tillsammans med barnen. Så har jag ju en bröllopsfest att se fram emot i oktober.
Fast jag vill ju ändå lära känna människor i min nya hemstad. Inte bara folk att festa med utan gärna någon eller några man kan göra olika barnaktiviteter med.
Såna här dagar kommer alltid tankarna på om det var rätt att flytta från Madrid. Innan jag flyttade hade jag lite funderingar på att kanske lämna Madrid men stanna i Spanien. Kanske söka mig till kusten och jobba med turism , husförsäljning eller något sånt. Kanske hyfsat lätt att få såna jobb om man pratar bra spanska och kan några andra språk. Jag kollade aldrig seriöst upp den möjligheten. Blir ibland sugen på att göra det. Eller kanske försöka flytta till något annat land.
Är övertygad om att jag inom tre månader i Spanien skulle ha någon eller några jag kunde ta en kaffe med ibland. Samtidigt vill jag inte hålla på och flytta runt för mycket med mina barn. Jag gillar min lägenhet här och min nya hemstad. Samtidigt är klimatet kyligt och iallafall just nu är det ensamt. Jag kanske borde vänta med Spanien-flytt tills mina barn blir äldre. Eller släppa tanken på det helt. När mina barn blir äldre har jag förhoppningsvis bott här så länge att jag känner mer folk.
Jerry Seinfeld sa i ett avsnitt av Seinfeld att "dom människor du känner när du är 30 år är den grupp av folk du får nöja dig med resten av livet". Så illa kan det väl inte vara. Visst måste det gå att lära känna folk även i Sverige.
Nu blev det här både väl långt och väl personligt. Gillar egentligen inte att skriva så här personligt samtidigt som det ibland kan vara skönt att skriva av sig lite funderingar och få respons. Det här om jag gjort rätt som flyttat till Sverige och om jag verkligen vill bo här är ständigt återkommande funderingar. Har redan ältat det och att jag känner mig ensam här i telefonen idag både med kompisar i Sverige och utomlands. Har också fått höra hur kul svenska kompisar hade igår. Innerst inne är det väl bara jag och barnen som vet vad som är bäst för oss men just nu vet vi ingenting. Förhoppningsvis känner vi oss mer säkra på vad vi vill i framtiden. Just idag är det regnigt och allmänt trist och jag är lite smått nere så det får väl förklara mitt inte alltför positiva inlägg
lördag, maj 12, 2007
längtan och kärlek till Madrid
Det kan vara jobbigt och konstigt att flytta till ett annat land men det är faktiskt ännu märkligare att komma "hem" igen. Några minuters prat med en vän i Madrid ikväll fick mitt Madrid-sug att nå nya nivåer.
Kanske mattas mitt Madrid-sug av med tiden. Kanske kan jag bo där igen någon gång i framtiden. Kanske blir Madrid med tiden som den där pojkvännen som i ungdomen krossad ens hjärta men som man fem år senare kan möta på stan med fru, barn och radhus och le åt minnet (inget som hänt mig utan bara en liknelse) av det som en gång var. Till skillnad från pojkvännen som i ungdomen krossade ens hjärta kommer Madrid att ta emot mig med öppna armar när jag kommer på besök. På besök hoppas jag att jag snart kommer.
Jag vet att jag har gjort rätt som flyttat tillbaka till Sverige men ändå kan jag inte låta bli att sakna staden jag kommit att tycka så mycket om. Eller att sakna ett liv i Spanien där solen är lite varmare och sommaren lite längre. Samtidigt finns de många andra länder som också väntar på att bli upptäckta. Fast Madrid och Spanien kommer nog alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Återigen vill jag lobba för en vacker sångtext om Madrid för den som kan spanska. Den lyckas verkligen fånga känslan av Madrid finns i mitt inlägg att flytta
Kanske mattas mitt Madrid-sug av med tiden. Kanske kan jag bo där igen någon gång i framtiden. Kanske blir Madrid med tiden som den där pojkvännen som i ungdomen krossad ens hjärta men som man fem år senare kan möta på stan med fru, barn och radhus och le åt minnet (inget som hänt mig utan bara en liknelse) av det som en gång var. Till skillnad från pojkvännen som i ungdomen krossade ens hjärta kommer Madrid att ta emot mig med öppna armar när jag kommer på besök. På besök hoppas jag att jag snart kommer.
Jag vet att jag har gjort rätt som flyttat tillbaka till Sverige men ändå kan jag inte låta bli att sakna staden jag kommit att tycka så mycket om. Eller att sakna ett liv i Spanien där solen är lite varmare och sommaren lite längre. Samtidigt finns de många andra länder som också väntar på att bli upptäckta. Fast Madrid och Spanien kommer nog alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Återigen vill jag lobba för en vacker sångtext om Madrid för den som kan spanska. Den lyckas verkligen fånga känslan av Madrid finns i mitt inlägg att flytta
fredag, maj 11, 2007
En historia från Sevilla
För ganska många år sen blev jag intresserad av att lära mig spanska. Eller jag valde mellan flera språk och studieorter men till slut bar det av till Sevilla i södra Spanien. Sevilla är en underbar stad. Otroligt spansk och otroligt vacker , säkert Spaniens , ja kanske Europas, vackraste stad. Sevilla är nog verkligen sinnebilden av det romantiska Spanien. Här lever verkligen traditioner som flamenco , tjurfäkning , siesta, fiesta och gränderna är trånga , husen gamla , solen het , tapasen godare än någon annanstans. Jag älskade Sevilla från första stund och den kärleken har bestått år efter år.
Jag bodde i en ganska sunkig lägenhet som hade det perfekta lägen mitt i stan , mellan katedralen , Barrio Santa Cruz (gamla stan som är otroligt mysig) och shoppinggatan calle Sierpes. Många av mina klasskompisar bodde i värdfamilj så det var ofta hos mig vi hade fester och annat kul.
Jag hade en balkong som vette mot en smal gågata och under min lägenhet låg en skoaffär. Från balkongen kunde jag blicka ut över en upplyst Giralda , katedralens vackra torn på kvällar och nätter. Många sena nätter blev det i det festglada Sevillla. Jag var väl då inte lika ansvarsfull och präktig som nu och jag hade färre barn. På gatan nedanför min balkong passerade alla påskprocessioner så jag såg dom på försa parkett med en kall Cruzcampo i handen och slapp trängas. Runt hörnet låg ett bilfritt torg med mysiga tapasbarer. Bara i mitt hus fanns sju barer.
Sevilla är en underbar stad och mitt halvår i Sevilla var underbart. Mina dagar såg väl ut som många studenters , skola på förmiddagen, siesta , läxa och sen ofta fest eller iallfall några tapas och något gott att dricka. På den tiden betalade man med pesetas i Spanien och det var fortfarande ett land där svenskt studiebidrag räckte länge.
Tyvärr är det ju sällan bara underbart. Efter några månader i Sevilla hände en tråkig sak. Jag kom hem från skolan mitt på dagen och det var otroligt varmt som det kan bli i Sevilla. Trött och dövad av hettan och kanske för mycket uteliv bestämde jag mig för att ta siesta. Alla affärer stänger några timmar mitt på dagen så jag tänkte lägga mig och sova en stund. Lägenheten saknade luftkonditionering så för att få in lite luft i lägenheten lät jag balkongdörren stå lite öppen. Jag var på andra våningen , det var mitt på dagen och på gatanunder balkongen låg affärer. Precis under balkongen låg en skoaffär. Dom hade ett par meter höga skyltfönster så det fann liksom inget att klättra på. Ja , jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att någon skulle klättra in via min balkong.
När jag vaknar minns jag vagt en dröm att någon stått vid forändan av min säng. Tänkte inte mer på det. Framåt kvällen började jag leta efter min kamera och lite pengar jag hade hemma. Kunde inte fatta var jag lagt dom. Sambon gick till och med ner och rotade i soporna om dom blivit slängda av misstag. Där fick han höra en oslagbar kommentar av några passerande amerikaner som började prata om honom "I can´t really understand it , the food here is really cheap".Min plånbok med körkort och VISAkort var också borta samt en mobil. Då insåg jag att jag nog inte hade drömt , någon hade troligen stått vi fotändan av min säng och sen försvunnit med diverse av mina saker och pengar. Inte kul. Ringde och spärrade kort och sånt.
Nästa dag gick jag och en kompis till polisen för att göra en anmälan. En liten man som var lika bred om midjan som han var hög, torkade ständigt sin svettiga flint med en servett och bad mig svara på massor av frågor och fylla i buntvis med papper. Naturligtvis ville han veta mina föräldrars namn och min mammas nam som ogift trots att jag var myndig sen flera år. Spanska myndigheter verkar gilla att fråga efter föräldrarnas namn hur gammal man än är. Något jag fick uppleva flera gånger i Madrid och då var jag tvåbarnsmor som för flera år sen passeat trettio. Hur som helst blev mannen förtvivlad att jag råkat ut för det här hemska i hans vackra stad , han bad om ursäkt hur många gånger som helst. Han lovade dessutom att snabbt skicka hem en tekniker till mig.
Från polisstationen hem till mig var det cirka 15 minuters promenad. När jag och kompisen kom hem var redan en tekniker på plats hos sambon. Ännu en rundlätt herre som torkade flinten med en servett och ständigt upprepade Que calor! (vilken värme). Han hade kostym och portfölj , ur portföljen tog han upp något pulver och en pensel och började leta fingeravtryck på fönster och glasbordet som fanns i lägenheten. Fick lite känslan av kommisarie Clouseau möter Kalle Blomkvist på spanska. Kul och trevligt var det. Min brittiska kompis bjöd honom på öl som han villigt tog emot (det var ju varmt) och vi fick öva spanska. På den tiden var min spanska ganska dålig , det var först efter Sevilla när jag pluggade spanska hemma i Sverige och 3 månader i Cadiz som jag blev riktigt duktig. Just Cadiz-tiden lyfte språket något enormt ,då pluggade jag spanska på avancerad nivå och blev verkligen duktig. Sen var ju Madrid bra för att få igång språket igen och få upp det där flytet som jag tappat eftersom jag inte använt spanskan på länge. Madrid fick mig också att se Spanien som ett andra hemland , gav mig spanska vänner och en stad att älska och längta till. Madrid gjorde också mina barn iallfall delvis spanskspråkiga och fick dom att känna sig delaktiga i ett annat land , språk och kultur. Ikväll pratade jag med en vän i Madrid , bara några minuter men min Madrid-längtan slog till med full kraft. Förhoppningsvis ska jag snart dit på ett besök iallfall.
Naturligtvis var det här mycket obehagligt och jag tyckte inte om att vara ensam i lägenheten precis efter det hade hänt. Inte heller hittade man mina saker men jag fick tillbaka en del på försäkring och banken fixade ett nytt VISA och av Vägverket fick jag nytt körkort.
Det här är ingen varning utan bara en personlig berättelse som jag ville skriva ner. Jag känner mig lika trygg i Spanien som i Sverige. Naturligtvis ska man använda sunt förnuft och vara försiktig oavsett om man befinner sig i Sverige eller utlandet.
Jag bodde i en ganska sunkig lägenhet som hade det perfekta lägen mitt i stan , mellan katedralen , Barrio Santa Cruz (gamla stan som är otroligt mysig) och shoppinggatan calle Sierpes. Många av mina klasskompisar bodde i värdfamilj så det var ofta hos mig vi hade fester och annat kul.
Jag hade en balkong som vette mot en smal gågata och under min lägenhet låg en skoaffär. Från balkongen kunde jag blicka ut över en upplyst Giralda , katedralens vackra torn på kvällar och nätter. Många sena nätter blev det i det festglada Sevillla. Jag var väl då inte lika ansvarsfull och präktig som nu och jag hade färre barn. På gatan nedanför min balkong passerade alla påskprocessioner så jag såg dom på försa parkett med en kall Cruzcampo i handen och slapp trängas. Runt hörnet låg ett bilfritt torg med mysiga tapasbarer. Bara i mitt hus fanns sju barer.
Sevilla är en underbar stad och mitt halvår i Sevilla var underbart. Mina dagar såg väl ut som många studenters , skola på förmiddagen, siesta , läxa och sen ofta fest eller iallfall några tapas och något gott att dricka. På den tiden betalade man med pesetas i Spanien och det var fortfarande ett land där svenskt studiebidrag räckte länge.
Tyvärr är det ju sällan bara underbart. Efter några månader i Sevilla hände en tråkig sak. Jag kom hem från skolan mitt på dagen och det var otroligt varmt som det kan bli i Sevilla. Trött och dövad av hettan och kanske för mycket uteliv bestämde jag mig för att ta siesta. Alla affärer stänger några timmar mitt på dagen så jag tänkte lägga mig och sova en stund. Lägenheten saknade luftkonditionering så för att få in lite luft i lägenheten lät jag balkongdörren stå lite öppen. Jag var på andra våningen , det var mitt på dagen och på gatanunder balkongen låg affärer. Precis under balkongen låg en skoaffär. Dom hade ett par meter höga skyltfönster så det fann liksom inget att klättra på. Ja , jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att någon skulle klättra in via min balkong.
När jag vaknar minns jag vagt en dröm att någon stått vid forändan av min säng. Tänkte inte mer på det. Framåt kvällen började jag leta efter min kamera och lite pengar jag hade hemma. Kunde inte fatta var jag lagt dom. Sambon gick till och med ner och rotade i soporna om dom blivit slängda av misstag. Där fick han höra en oslagbar kommentar av några passerande amerikaner som började prata om honom "I can´t really understand it , the food here is really cheap".Min plånbok med körkort och VISAkort var också borta samt en mobil. Då insåg jag att jag nog inte hade drömt , någon hade troligen stått vi fotändan av min säng och sen försvunnit med diverse av mina saker och pengar. Inte kul. Ringde och spärrade kort och sånt.
Nästa dag gick jag och en kompis till polisen för att göra en anmälan. En liten man som var lika bred om midjan som han var hög, torkade ständigt sin svettiga flint med en servett och bad mig svara på massor av frågor och fylla i buntvis med papper. Naturligtvis ville han veta mina föräldrars namn och min mammas nam som ogift trots att jag var myndig sen flera år. Spanska myndigheter verkar gilla att fråga efter föräldrarnas namn hur gammal man än är. Något jag fick uppleva flera gånger i Madrid och då var jag tvåbarnsmor som för flera år sen passeat trettio. Hur som helst blev mannen förtvivlad att jag råkat ut för det här hemska i hans vackra stad , han bad om ursäkt hur många gånger som helst. Han lovade dessutom att snabbt skicka hem en tekniker till mig.
Från polisstationen hem till mig var det cirka 15 minuters promenad. När jag och kompisen kom hem var redan en tekniker på plats hos sambon. Ännu en rundlätt herre som torkade flinten med en servett och ständigt upprepade Que calor! (vilken värme). Han hade kostym och portfölj , ur portföljen tog han upp något pulver och en pensel och började leta fingeravtryck på fönster och glasbordet som fanns i lägenheten. Fick lite känslan av kommisarie Clouseau möter Kalle Blomkvist på spanska. Kul och trevligt var det. Min brittiska kompis bjöd honom på öl som han villigt tog emot (det var ju varmt) och vi fick öva spanska. På den tiden var min spanska ganska dålig , det var först efter Sevilla när jag pluggade spanska hemma i Sverige och 3 månader i Cadiz som jag blev riktigt duktig. Just Cadiz-tiden lyfte språket något enormt ,då pluggade jag spanska på avancerad nivå och blev verkligen duktig. Sen var ju Madrid bra för att få igång språket igen och få upp det där flytet som jag tappat eftersom jag inte använt spanskan på länge. Madrid fick mig också att se Spanien som ett andra hemland , gav mig spanska vänner och en stad att älska och längta till. Madrid gjorde också mina barn iallfall delvis spanskspråkiga och fick dom att känna sig delaktiga i ett annat land , språk och kultur. Ikväll pratade jag med en vän i Madrid , bara några minuter men min Madrid-längtan slog till med full kraft. Förhoppningsvis ska jag snart dit på ett besök iallfall.
Naturligtvis var det här mycket obehagligt och jag tyckte inte om att vara ensam i lägenheten precis efter det hade hänt. Inte heller hittade man mina saker men jag fick tillbaka en del på försäkring och banken fixade ett nytt VISA och av Vägverket fick jag nytt körkort.
Det här är ingen varning utan bara en personlig berättelse som jag ville skriva ner. Jag känner mig lika trygg i Spanien som i Sverige. Naturligtvis ska man använda sunt förnuft och vara försiktig oavsett om man befinner sig i Sverige eller utlandet.
söndag, april 22, 2007
trafik här och där
Anna skriver om spanjorer som vill hjälpa kvinnor att fickparkera. Jag kan fickprkera men har själv varit med om att spanska män kommit fram och velat hjälpa mig så fort man slår på blinkers. Särskilt i Malaga där Anna bor faktiskt. I Madrid var det inte så vanligt.
Jag har inte kört bil i så många länder , kanske 5-6 stycken utöver Sverige. Men varje gång man åker utomlands vistas man ju i allmänhet i landets trafik och det är alltid intessant att studera och jämföra med Sverige.
När jag och en kompis tidigt en morgon efter en 30 timmar lång tågresa anlände till den indiska huvudstaden Dehli tog vi en taxi till vrat hotell. Vi hamnade mitt i morgonrusningen och Dehlis trafik är minst sagt kaotisk. Vi noterade att så gott som alla biar hade bucklor , trasiga backspeglar och annat. En dyr , ny och lyxig Ferrari gled upp bredvid våran taxi. Även den var bucklig på sidan. Man kan ju undra om det är värt att lägga pengar på en lyxig bil när man kör i indisk trafik. Jag har nog svårt att tänka mig att lägga alltför mycket pengar på ett lyxåk även i den svenska trafiken.
Som jag vid något tillfälle tidigare skrivit kan en taxiresa från flygplatsen till hotellet i många länder bjuda på en provkarta över tänkbara sätt att bli av med körkortet i Sverige.
Har man en längre tid kört i hetsig trafik i utlandet och kommer hem och säter sig bakom ratten i Sverige är det nästan magiskt. När man blinkar för att köra om bilen framför glder den snällt åt sidan. Alla i bilen sitter fastspända och billyset är påslaget trots att det är en ljus och solig sommardag. Svenska bilister verkar nästan aldrig tuta. Något som används mycket flitigt i många andra länder. Fast i går kväll när jag stannade för ett rödljus gled en bil upp bredvi min. Det tog ett tag innan rödljuset slog om och föraren i bilen bredvid blev så otålig att han tutade på rödljuset.
Fast min känsla när jag bodde i Spanien förra året är att man försöker förbättra trafiksäkerheten. Promillegränsen har sänkts rejält , TV visare en hel del otäcka bilder vad som kan hända om man kör och dricker. Tidigare kollade man bara om föraren hade druckit om ha eller hon var inblandad i en olycka. Nu sägs det att man gör kontroller liknand dom i Sverige. Även fartkontroller ska bli vanligare påstås det men hur det fugerar i praktiken vet jag inte. Spansk trafik är iallfall helt okey att köra i. Även om jag har kört en kort sträcka i Indien så känner jag mer tvekan att sätta mig bakom ratten där.
Jag har inte kört bil i så många länder , kanske 5-6 stycken utöver Sverige. Men varje gång man åker utomlands vistas man ju i allmänhet i landets trafik och det är alltid intessant att studera och jämföra med Sverige.
När jag och en kompis tidigt en morgon efter en 30 timmar lång tågresa anlände till den indiska huvudstaden Dehli tog vi en taxi till vrat hotell. Vi hamnade mitt i morgonrusningen och Dehlis trafik är minst sagt kaotisk. Vi noterade att så gott som alla biar hade bucklor , trasiga backspeglar och annat. En dyr , ny och lyxig Ferrari gled upp bredvid våran taxi. Även den var bucklig på sidan. Man kan ju undra om det är värt att lägga pengar på en lyxig bil när man kör i indisk trafik. Jag har nog svårt att tänka mig att lägga alltför mycket pengar på ett lyxåk även i den svenska trafiken.
Som jag vid något tillfälle tidigare skrivit kan en taxiresa från flygplatsen till hotellet i många länder bjuda på en provkarta över tänkbara sätt att bli av med körkortet i Sverige.
Har man en längre tid kört i hetsig trafik i utlandet och kommer hem och säter sig bakom ratten i Sverige är det nästan magiskt. När man blinkar för att köra om bilen framför glder den snällt åt sidan. Alla i bilen sitter fastspända och billyset är påslaget trots att det är en ljus och solig sommardag. Svenska bilister verkar nästan aldrig tuta. Något som används mycket flitigt i många andra länder. Fast i går kväll när jag stannade för ett rödljus gled en bil upp bredvi min. Det tog ett tag innan rödljuset slog om och föraren i bilen bredvid blev så otålig att han tutade på rödljuset.
Fast min känsla när jag bodde i Spanien förra året är att man försöker förbättra trafiksäkerheten. Promillegränsen har sänkts rejält , TV visare en hel del otäcka bilder vad som kan hända om man kör och dricker. Tidigare kollade man bara om föraren hade druckit om ha eller hon var inblandad i en olycka. Nu sägs det att man gör kontroller liknand dom i Sverige. Även fartkontroller ska bli vanligare påstås det men hur det fugerar i praktiken vet jag inte. Spansk trafik är iallfall helt okey att köra i. Även om jag har kört en kort sträcka i Indien så känner jag mer tvekan att sätta mig bakom ratten där.
söndag, april 08, 2007
spanska ljud
Det är ju skillnader på svenskar och spanjorer. Något man märker när man bor i Spanien. Fast naturligtvis är likheterna större än skillnaderna. En stor skillnad är ljudnivån. Spanjorer låter alltid. Spanjorer verkar älska ljud. Åker man taxi i Madrid eller en annan spansk stad är stereon ofta på och eftersom det är varmt är vindrutan nervevad men då hörs all trafik så föraren måste höja stereon. Eftersom det sällan är första dagen i taxichaffisens liv som förare är alla apparater hårt nedslitna och högtalarna skräller , tjuter och dånar trafiken dånar också och han kanske sjunger med i dom smäktande spansk balladerna. Mitt i allt hörs en dam i högtalar som med metallisk röst mässar ngot som verkar vara en komihåg-lista över alla Madrids gator och torg. Mellan varje gata hinner man med ett höt piiiip också.
Nu har det blivit mycket bättre och det är hårdare regler för spanska förare oavsett om dom kör taxi eller privat bil men har man otur kan en körningfrån flygplatsen till hotellet bjuda på en provkarta över alla sätt att förlora körkortet i Sverige. Där kan du sitta i baksätet och hoppas att dom skramlande Madonnorna och heliga bilderna i fönstret fortfarande ska ha sin magiska kraft och det har dom. Nästan varje gång. På tal om spanska trafikregler verkar det vara en regel att alltid köra om bilen framför , det spelar ingen roll hur långt fram den ligger eller hur fort den kör. Kör alltid om.
Men det här skulle handla om spanska ljud. Min mamma som inte talar spanska tycker att dom låter högljudda nästan arga och jobbiga. Det känns väl inte riktigt så för mig som förstår språket. Hur som helst var vi på ett av Madrids mest kända konstmuseum när mamma var på besök. Under djup tystnad skrider man från tavla till tavla och kan i undantagsfall viskande kommentera vad man ser när man beundrar all vacker konst. Då brakar en hel gruppresa in i rummet intill. Dom klampar , pratar , skrattar och ropar. Dom pratade högt om alla tavlor och vad dom såg. Till slut kunde vi inte låta bli att titta in i det rummet också. Det var fyra prydliga , sadiga spanska medelålders damer. Dom hade mycket trevligt. Fyra spanska damer kan låta som femtio protesternade svenskar när dom samtidigt får sina Volvos repade på en parkeringsplats.
När jag nyss flyttade in i en ny lägenhet i Sverige fick jag ett papper med diverse regler. Inte duscha efter ett visst klockslag , tänk på att ditt TV-tittande kan störa grannen mm. Ingen spanjor skulle någonsin komma på tanken att inte ta en dusch när han eller hon känner för det om det så är mitt i natten. Att titta på TV och ha volymen uppvriden ordentligt anser dom flesta spanjorer är en mänsklig rättighet. TV står ofta på och med ganska ordentlig volym så att grannarna som har sin TV på lika högt skulle bli störda verkar helt obegripligt. Än så länge har jag inte sett så mycket av mina svenska grannar men varken mitt duschande eller TV-tittande verkar ha stört dom. Inte heller mina barn. Iallafall inte än så länge
Som vanligt med såna här jämförelser är det här naturligtvis generaliserigar och jag överdriver kanske en aning men det fattar säkert ni som läser.
Nu har det blivit mycket bättre och det är hårdare regler för spanska förare oavsett om dom kör taxi eller privat bil men har man otur kan en körningfrån flygplatsen till hotellet bjuda på en provkarta över alla sätt att förlora körkortet i Sverige. Där kan du sitta i baksätet och hoppas att dom skramlande Madonnorna och heliga bilderna i fönstret fortfarande ska ha sin magiska kraft och det har dom. Nästan varje gång. På tal om spanska trafikregler verkar det vara en regel att alltid köra om bilen framför , det spelar ingen roll hur långt fram den ligger eller hur fort den kör. Kör alltid om.
Men det här skulle handla om spanska ljud. Min mamma som inte talar spanska tycker att dom låter högljudda nästan arga och jobbiga. Det känns väl inte riktigt så för mig som förstår språket. Hur som helst var vi på ett av Madrids mest kända konstmuseum när mamma var på besök. Under djup tystnad skrider man från tavla till tavla och kan i undantagsfall viskande kommentera vad man ser när man beundrar all vacker konst. Då brakar en hel gruppresa in i rummet intill. Dom klampar , pratar , skrattar och ropar. Dom pratade högt om alla tavlor och vad dom såg. Till slut kunde vi inte låta bli att titta in i det rummet också. Det var fyra prydliga , sadiga spanska medelålders damer. Dom hade mycket trevligt. Fyra spanska damer kan låta som femtio protesternade svenskar när dom samtidigt får sina Volvos repade på en parkeringsplats.
När jag nyss flyttade in i en ny lägenhet i Sverige fick jag ett papper med diverse regler. Inte duscha efter ett visst klockslag , tänk på att ditt TV-tittande kan störa grannen mm. Ingen spanjor skulle någonsin komma på tanken att inte ta en dusch när han eller hon känner för det om det så är mitt i natten. Att titta på TV och ha volymen uppvriden ordentligt anser dom flesta spanjorer är en mänsklig rättighet. TV står ofta på och med ganska ordentlig volym så att grannarna som har sin TV på lika högt skulle bli störda verkar helt obegripligt. Än så länge har jag inte sett så mycket av mina svenska grannar men varken mitt duschande eller TV-tittande verkar ha stört dom. Inte heller mina barn. Iallafall inte än så länge
Som vanligt med såna här jämförelser är det här naturligtvis generaliserigar och jag överdriver kanske en aning men det fattar säkert ni som läser.
fredag, mars 09, 2007
samma vardag här som där
Som flera som läser här vet har jag bott i Madrid tills ganska nyligen. Kan inte påstå att jag längtar tillbaka till Madrid. Just nu känns tillvaron här i Sverige väldigt bra och det är lätt att leva här. Jag känner mig väldigt nöjd med livet och tillvaron i stort. Visst skulle jag egentligen vilja bo någonstans där solen lyser oftare och varmare än här men det är faktiskt det enda jag saknar.
Roade mig lite med att titta på Expressens reseguider och var naturligtvis tvungen att kolla vad dom skrev om Madrid. Jag insåg att jag har väldigt dålig koll på turistande i den spanska huvudstaden.
Visst har jag besökt flera kända museum och en och annan rolig affär. Men större delen av tiden i Madrid var en vardag inte helt olik min svenska vardag. Jag lämnade och hämtade barn på dagis och i skola , handlade , lagade mat , tvättade, gick till lekparken och sånt. Det blir faktiskt vardag var man än bor. I allmänhet är man väl ganska dålig på att besöka sevärdheter på hemorten oavsett var man bor.
Jag insåg när jag läste Expressens reseguide att jag är nog ganska dålig på att tipsa om vad man ska göra och se i Madrid. Här har jag gjort ett försök men det skulle väl inte godkännas som turistguide. Jag tyckte dock att Expressens guide glömde restaurangen La Bola som är ett ganska känt och speciellt ställe i Madrid som severar den typiska rätten cocido madrileño. Det är alltid fullt och ska man beställa bord kan man få vara ute månader i förväg. Jag besökte stället för ett år sen och skrev då det här om La Bola och tillagningen av cocido madrileño. Gå in och läs!
Vet inte riktigt vad jag tänkte med det här inlägget mer än att jag nog är bättre på att beskriva spanskt samhälle och livsstil än komma med turisttips.
Till min stora förtjustning efterfrågades det i en kommentar mer om skillnader mellan svenskar och spanjorer. Så det kommer absolut.
När jag startade om med ny blogg hade jag tänkt ha en massa fina bilder. Nu har jag varit ganska lat på det området. Bilden ovan är tagen i Madrid häromdagen. En kompis i Madrid som fotar mycket mailade den till mig idag.
fredag, mars 02, 2007
Gästbloggare Per skriver om IKEA
Per som skriver bloggen Jag minns mitt 70-tal hörde av sig till mig och ville gästblogga här. Jag har inte alltid tid och idéer att skriva något här på bloggen så jag tycker det är mycket trevligt att någon annan ibland vill skriva.
Per bor i Madrid och skriver om IKEA i utlandet. Utomlands har IKEA oftast en liten mataffär med svensk mat där utlandssvensken kan köpa sin glögg och julskinka till jul , påskmust och svenska påskägg till påsk och året om en massa svenska läckerheter som knäckebröd , köttbullar , inlagd sill , gravad lax, Kalles kaviar och mycket mer. Tyvärr hade inte IKEA i Madrid saltlakrits , något jag då och då saknade väldigt mycket när jag bodde här. Fast nu när jag är tillbaka i Sverige äter jag ganska sällan saltlakrits trots att det är väldigt gott.
Nåväl , nedan följer Pers gästinlägg här på bloggen.
Ungefär en 30 minuters promenad bort från där jag bor ligger ett enormt köpcenterkomplex. Det heter Plaza Norte 2 och innefattar bla IKEA. Jag tror Therse har skrivit om detta i sin förra blogg men det skadar aldrig att ta det igen. På IKEA i utlandet finns även en affär vid namn "Tienda Sueca" utanför kassorna där dom säljer svenska mat, vilket betyder "Svenskaffären". Jag har aldrig varit inne på själva möbelavdelningen eftersom jag bor i en färdigmöblerad lägenhet. Däremot är IKEA väldigt populärt hos spanjorerna. Man ser kärror som dras på parkeringen med "bokhyllan Nicke" och liknande. De troliga svärorden väl hemma med möbeln, som skall hopmonteras med ett schema borde troligen bli: -Coño!, Puta de madre!, mierda!, joder! =fitta, hor-mamma, skit, knulla...
Så till själva shoppingen av de svenska matprodukterna. Nedan är en bild på kvittot jag fick denna gång jag handlade där. Priserna är väl sisådär rimliga. Matpriser i Spanien är inte så värst mycket billigare än i Sverige nuförtiden kan kommenteras dessutom.
Klicka för attt förstora!
Mången nyfiken spanjor ses glida förbi hyllorna efter att ha inhandlat nån möbel. Idag var det riktig bjudfest dessutom så det låg fat överallt med provsmakningar av massa produkter. Jag frossade vilt i sill, kalles kaviar (den med ostrand i) i liten kannapé, ballerina-kex, blandgodis, lantchips, havreflarn... För en sydamerikansk kvinna fick jag uttala mig om hur man uttalade fläderbärssaft samt om jag gillade den och om den var söt osv. Det mest vanliga är att spanjorerna köper ett paket ballerina eller singoalla.
Utanför kassorna och bredvid Tienda Sueca kan man köpa "kokt med bröd" och äta på plaststolar. Det alternativet gick bort direkt för mig, även om man i Spanien kan skölja ner läckerheten med starköl. Det finns betydlig trevligare och genuinare tapasbarer ett stenkast därifrån.
Av kvittot ovan så framgår vad jag köpte denna gång. MEN! Jag missade svenskt godis kom jag på efteråt! Dom har tex ahlgrens bilar, hallonbåtar, salt sill, marabou mjölkchoklad, lantchips, Olw-dillchips etc. Dessvärre är det dåligt med riktigt salt godis som piratos, balkar, djungelvrål mm. Synd! Det är ju det man saknar som utlandssvensk. Lustigt att se översättning till spanska på kvittot. Jag vet inte riktigt vad exempelvis lingonsylt ska betyda på kvittot: "Mr. Ar. Rojos"=??? Ok rojos=röda men resten? På engelska tror jag dom översätter det med "lingon-berry pot".
Jag köpte givetvis "Svenskt Kaffe" som omnämns i Sällskapsresan. Det spanska bryggkaffet är väl visserligen helt ok, men det är nån extra-touch på det svenska kaffet, det måste jag säga. Sen inhandlades givetvis klassiker av mat som man nästan aldrig åt i sverige, förutom möjligtvis på julafton. Tex Köttbullar lingonsylt och sill.
Dom har en del öl och saft och liknande också. Tex Norrlands guld (5.3%), "old gold" (finns det i Sverige?) och Spendrups 33:a på burk. Några säsongsbetonade grejer fans i hyllan som tex Norrlands julöl och glögg -utan alkohol(!?). Ungefär samma pris som på bolaget. En liter öl kan man få för ca 5.50:- på en stormarknad tex i Spanien som jämförelse. Märket "Mahou" är vanligast i Madrid och en literflaska kostar 1€ på vanliga mataffärer. 1 liter fransk vodka av märket "Karloff" kostar förresten 3.60€, dvs 34 kr! Och det smakar helt ok om man skall blanda grogg med cola eller nåt.
Ost från Sverige är något jag saknar med alla goda sorter som Herrgård och Västerbotten osv. I Spanien finns en hel del ost fast den är vanligen inte helt baserad på komjölk utan är ett hopkok av ko, get och får-mjölk och smakar därför annorlunda än den svenska ost man är van vid. Ok ibland, men jag föredrar nog lagrad herrgård trots allt. Tog forresten med en osthyvel från Sverige. Något som inte finns i Spanien. Man skär med kniv. Andra typiska "Svensk-attiraljer" är potatisskalare och diskborste (i Spanien diskar man uteslutande med scotchbrite, det man nu måste diska för hand).
Äkta svensk ost! Mycket godare än den konstiga spanska osten
En annan grej man saknar är knäckebröd. Deras variant "Siljans knäcke" med stora skivor med hål i är typiskt svensk och gott, gärna med kalles på. Jag brukar knäcka skivorna i bitar med karateslag. Som en en liten utvikning kan sägas att det väl är det enda bestående av min "karate-karriär". Jag gick några gånger som student på karate i Hamberg, ett område i Uppsala, men fick ont under fotsulorna när vi jargongerade med "anjin san!"
När jag kom hem berredde jag mig hastigt en härlig lax-macka av knäcke med lite salt och peppar på och med ett underlager av morfars brännvinsost -Inte så illa!
Per bor i Madrid och skriver om IKEA i utlandet. Utomlands har IKEA oftast en liten mataffär med svensk mat där utlandssvensken kan köpa sin glögg och julskinka till jul , påskmust och svenska påskägg till påsk och året om en massa svenska läckerheter som knäckebröd , köttbullar , inlagd sill , gravad lax, Kalles kaviar och mycket mer. Tyvärr hade inte IKEA i Madrid saltlakrits , något jag då och då saknade väldigt mycket när jag bodde här. Fast nu när jag är tillbaka i Sverige äter jag ganska sällan saltlakrits trots att det är väldigt gott.
Nåväl , nedan följer Pers gästinlägg här på bloggen.
Ungefär en 30 minuters promenad bort från där jag bor ligger ett enormt köpcenterkomplex. Det heter Plaza Norte 2 och innefattar bla IKEA. Jag tror Therse har skrivit om detta i sin förra blogg men det skadar aldrig att ta det igen. På IKEA i utlandet finns även en affär vid namn "Tienda Sueca" utanför kassorna där dom säljer svenska mat, vilket betyder "Svenskaffären". Jag har aldrig varit inne på själva möbelavdelningen eftersom jag bor i en färdigmöblerad lägenhet. Däremot är IKEA väldigt populärt hos spanjorerna. Man ser kärror som dras på parkeringen med "bokhyllan Nicke" och liknande. De troliga svärorden väl hemma med möbeln, som skall hopmonteras med ett schema borde troligen bli: -Coño!, Puta de madre!, mierda!, joder! =fitta, hor-mamma, skit, knulla...
Så till själva shoppingen av de svenska matprodukterna. Nedan är en bild på kvittot jag fick denna gång jag handlade där. Priserna är väl sisådär rimliga. Matpriser i Spanien är inte så värst mycket billigare än i Sverige nuförtiden kan kommenteras dessutom.
Klicka för attt förstora!
Mången nyfiken spanjor ses glida förbi hyllorna efter att ha inhandlat nån möbel. Idag var det riktig bjudfest dessutom så det låg fat överallt med provsmakningar av massa produkter. Jag frossade vilt i sill, kalles kaviar (den med ostrand i) i liten kannapé, ballerina-kex, blandgodis, lantchips, havreflarn... För en sydamerikansk kvinna fick jag uttala mig om hur man uttalade fläderbärssaft samt om jag gillade den och om den var söt osv. Det mest vanliga är att spanjorerna köper ett paket ballerina eller singoalla.
Utanför kassorna och bredvid Tienda Sueca kan man köpa "kokt med bröd" och äta på plaststolar. Det alternativet gick bort direkt för mig, även om man i Spanien kan skölja ner läckerheten med starköl. Det finns betydlig trevligare och genuinare tapasbarer ett stenkast därifrån.
Av kvittot ovan så framgår vad jag köpte denna gång. MEN! Jag missade svenskt godis kom jag på efteråt! Dom har tex ahlgrens bilar, hallonbåtar, salt sill, marabou mjölkchoklad, lantchips, Olw-dillchips etc. Dessvärre är det dåligt med riktigt salt godis som piratos, balkar, djungelvrål mm. Synd! Det är ju det man saknar som utlandssvensk. Lustigt att se översättning till spanska på kvittot. Jag vet inte riktigt vad exempelvis lingonsylt ska betyda på kvittot: "Mr. Ar. Rojos"=??? Ok rojos=röda men resten? På engelska tror jag dom översätter det med "lingon-berry pot".
Jag köpte givetvis "Svenskt Kaffe" som omnämns i Sällskapsresan. Det spanska bryggkaffet är väl visserligen helt ok, men det är nån extra-touch på det svenska kaffet, det måste jag säga. Sen inhandlades givetvis klassiker av mat som man nästan aldrig åt i sverige, förutom möjligtvis på julafton. Tex Köttbullar lingonsylt och sill.
Dom har en del öl och saft och liknande också. Tex Norrlands guld (5.3%), "old gold" (finns det i Sverige?) och Spendrups 33:a på burk. Några säsongsbetonade grejer fans i hyllan som tex Norrlands julöl och glögg -utan alkohol(!?). Ungefär samma pris som på bolaget. En liter öl kan man få för ca 5.50:- på en stormarknad tex i Spanien som jämförelse. Märket "Mahou" är vanligast i Madrid och en literflaska kostar 1€ på vanliga mataffärer. 1 liter fransk vodka av märket "Karloff" kostar förresten 3.60€, dvs 34 kr! Och det smakar helt ok om man skall blanda grogg med cola eller nåt.
Ost från Sverige är något jag saknar med alla goda sorter som Herrgård och Västerbotten osv. I Spanien finns en hel del ost fast den är vanligen inte helt baserad på komjölk utan är ett hopkok av ko, get och får-mjölk och smakar därför annorlunda än den svenska ost man är van vid. Ok ibland, men jag föredrar nog lagrad herrgård trots allt. Tog forresten med en osthyvel från Sverige. Något som inte finns i Spanien. Man skär med kniv. Andra typiska "Svensk-attiraljer" är potatisskalare och diskborste (i Spanien diskar man uteslutande med scotchbrite, det man nu måste diska för hand).
Äkta svensk ost! Mycket godare än den konstiga spanska osten
En annan grej man saknar är knäckebröd. Deras variant "Siljans knäcke" med stora skivor med hål i är typiskt svensk och gott, gärna med kalles på. Jag brukar knäcka skivorna i bitar med karateslag. Som en en liten utvikning kan sägas att det väl är det enda bestående av min "karate-karriär". Jag gick några gånger som student på karate i Hamberg, ett område i Uppsala, men fick ont under fotsulorna när vi jargongerade med "anjin san!"
När jag kom hem berredde jag mig hastigt en härlig lax-macka av knäcke med lite salt och peppar på och med ett underlager av morfars brännvinsost -Inte så illa!
tisdag, februari 20, 2007
att hitta lägenhet i Madrid
Anna Malaga frågade mig i en kommentar i förra inlägget hur vi valde område och lägenhet i Madrid och jag märkte att mitt svar blev så långt att det fick bli ett eget inlägg.
När vi kom ner bodde vi tillfälligt i en lägenhet i Fuencarral i norra Madrid. Den tillhörde en kollega till maken som skulle arbeta i Oxford i tre månader. Det var en liten lägenhet med 3 dormitorios (sovrum) och ett pyttelitet kök och vardagsrum/matrum. Den hade en fantastisk takterass med utsikt över stan. Perfekt att äta lunch på , på vintern när vi bodde där men det gick troligen inte att vistas där på sommaren.
Från Fuencarral är det bara en station med RENFE till UAM (Universitetet där maken jobbar och där barnens skolor låg). För den här lägenheten betalde vi 750 € i månaden. Vilket var mycket billigt för att vara Madrid.
Vi började genast ringa på annonser och åka runt och titta på en mer permanent bostad. Webplatsen Segunda mano är ett bra ställe att börja titta på om man letar lägenhet i Madrid eller någon annastans i Spanien.
Eftersom centrala staden är väldigt dyrt och universitet ligger starxt norr om stan bestämde vi oss för att söka i norra delarna.
Området Fuencarral är helt ok men en aning dött. Med spanska mått finns här få restauranger och affärer.
Ganska snart blev vi intresserade av den lilla staden Alcobendas med 150000 inv som ligger 13 km norr om Madrid och 2 eller 3 RENFE hållplatser från universitetet. Från Alcobendas är bussförbindelserna in till centrala Madrid utmärkta och snart ska tunnelbanan dit öppnats som höll på att byggas när jag bodde där. Här fanns stora parker och verkade lugnt och barnvänligt men också gott om affärer och restauranger.
Naturligtvis var det inte särskilt billigt här heller.
Vi hittade en ganska stor lägenhet med 3 dormitorios (sovrum) och vardagsrum. Lägenheten hade en stor mysig balkong mot en trädgård som delades av dom boende. I trädgården låg också en pool enbart för boende i området. Så hade vi tillgång till ett gym som jag knappast såg insidan av. Var där och spelade pingis med barnen någon gång.....
För den här lägeneten betalade vi 875 € i månaden vilket var billigt. Vi tittade på liknande lägenheter i samma område för 950-1000€. Att ha en pool man delar med grannarna kan låta väldigt lyxigt men är inte alls ovanligt i Madrid där sommaren är lång och mycket varm och havet långt borta.
Jag trivdes väldigt bra i Alcobendas. Personligen tycker jag att norra delarna av Madrid verkar trevligare än dom södra. Fast jag ska erkänna att jag har dålig koll på dom södra delarna av stan. Så egentligen borde jag inte ha någon åsikt.
Det är väldigt dyrt att bo i Madrid. Ska man hyra något betalar man vanligen en deposition på 1-2 månadshyror och hyresvärden vill ofta ha en så kallad bankgaranti. Man kan säga att det innebär att banken där du har ditt konto går i borgen för dig. Smiter du från hyran eller något betalar banken till hyresvärden och kräver sen dig på pengarna.
Madrid är en helt fantastisk stad där man kan hitta det bästa från alla delar av Spanien. Tyvärr är det väldigt dyrt att både köpa och hyra bostad där. Jag har hört om Madridbor som köper hus och lägenheter långt bort och pendlar för att det är så hysteriskt dyrt. I en tidning läste jag om några familjer som flyttat ända till Extremadura och gick upp hur tidigt som helst för att köra till jobb i Madrid.
Men det byggs väldigt mycket i och runt Madrid så förhoppningsvis kommer hyrorna inte att vara fullt lika hysteriska i framtiden när tillgången på bostäder blir bättre.
När vi kom ner bodde vi tillfälligt i en lägenhet i Fuencarral i norra Madrid. Den tillhörde en kollega till maken som skulle arbeta i Oxford i tre månader. Det var en liten lägenhet med 3 dormitorios (sovrum) och ett pyttelitet kök och vardagsrum/matrum. Den hade en fantastisk takterass med utsikt över stan. Perfekt att äta lunch på , på vintern när vi bodde där men det gick troligen inte att vistas där på sommaren.
Från Fuencarral är det bara en station med RENFE till UAM (Universitetet där maken jobbar och där barnens skolor låg). För den här lägenheten betalde vi 750 € i månaden. Vilket var mycket billigt för att vara Madrid.
Vi började genast ringa på annonser och åka runt och titta på en mer permanent bostad. Webplatsen Segunda mano är ett bra ställe att börja titta på om man letar lägenhet i Madrid eller någon annastans i Spanien.
Eftersom centrala staden är väldigt dyrt och universitet ligger starxt norr om stan bestämde vi oss för att söka i norra delarna.
Området Fuencarral är helt ok men en aning dött. Med spanska mått finns här få restauranger och affärer.
Ganska snart blev vi intresserade av den lilla staden Alcobendas med 150000 inv som ligger 13 km norr om Madrid och 2 eller 3 RENFE hållplatser från universitetet. Från Alcobendas är bussförbindelserna in till centrala Madrid utmärkta och snart ska tunnelbanan dit öppnats som höll på att byggas när jag bodde där. Här fanns stora parker och verkade lugnt och barnvänligt men också gott om affärer och restauranger.
Naturligtvis var det inte särskilt billigt här heller.
Vi hittade en ganska stor lägenhet med 3 dormitorios (sovrum) och vardagsrum. Lägenheten hade en stor mysig balkong mot en trädgård som delades av dom boende. I trädgården låg också en pool enbart för boende i området. Så hade vi tillgång till ett gym som jag knappast såg insidan av. Var där och spelade pingis med barnen någon gång.....
För den här lägeneten betalade vi 875 € i månaden vilket var billigt. Vi tittade på liknande lägenheter i samma område för 950-1000€. Att ha en pool man delar med grannarna kan låta väldigt lyxigt men är inte alls ovanligt i Madrid där sommaren är lång och mycket varm och havet långt borta.
Jag trivdes väldigt bra i Alcobendas. Personligen tycker jag att norra delarna av Madrid verkar trevligare än dom södra. Fast jag ska erkänna att jag har dålig koll på dom södra delarna av stan. Så egentligen borde jag inte ha någon åsikt.
Det är väldigt dyrt att bo i Madrid. Ska man hyra något betalar man vanligen en deposition på 1-2 månadshyror och hyresvärden vill ofta ha en så kallad bankgaranti. Man kan säga att det innebär att banken där du har ditt konto går i borgen för dig. Smiter du från hyran eller något betalar banken till hyresvärden och kräver sen dig på pengarna.
Madrid är en helt fantastisk stad där man kan hitta det bästa från alla delar av Spanien. Tyvärr är det väldigt dyrt att både köpa och hyra bostad där. Jag har hört om Madridbor som köper hus och lägenheter långt bort och pendlar för att det är så hysteriskt dyrt. I en tidning läste jag om några familjer som flyttat ända till Extremadura och gick upp hur tidigt som helst för att köra till jobb i Madrid.
Men det byggs väldigt mycket i och runt Madrid så förhoppningsvis kommer hyrorna inte att vara fullt lika hysteriska i framtiden när tillgången på bostäder blir bättre.
måndag, februari 19, 2007
Flytta utomlands
Både Anna i Malaga och Tolken har skrivit om vad man bör tänka på när man flyttar utomlands. Tolken uppmanade mig att också svara på det och skriva uifrån personliga erfarenheter och värderingar.
Nu har ju jag nyligen flyttat hem efter ett år i Madrid. När jag och familjen flyttade till Madrid var det tänkt att vi skulle stanna i minst två år , troligen längre. Jag trivs bra i Spanien och Madrid så det hade varit mycket trevligt att stanna men det fanns andra skäl som gjorde att saker och ting inte funkad och nu är jag glad att jag har åkt "hem". Även om jag naturligtvis då och då saknar Madrid och Spanien. Fast det är inte långt bort och billiga flygiljetter är lätt att hitta om Spanien-suget blir för starkt.
Att vi flyttade utomlands och hamnade just i Madrid var mest en slump. Barnens pappa fick jobb där. Efter att han hade doktorerat sökte han jobb både i Sverige och andra länder. Det var i Madrid han fick napp först.
Jag har för ganska många år sen pluggat spanska en termin i Sevilla och en sommar i Cadiz och en termin på universitetet i Göteborg. Något som jag tycker alla som är yngre och vill lära sig ett nytt språk borde prova. Att åka iväg och pluggaspråk på plats är ett utmärkt sätt lära känna ett nytt land.
Läser man på ett svenskt universitet eller högskola finns det också möjligheter att via utbytesprogram läsa en eller flera terminer i ett annat land.
Jag är ju intresserad av språk och hade absolut kunnat tänka mig att flytta till ett land och börja lära mig ett nytt språk. Fast visst var det praktiskt att både jag och maken pratade bra spanska redan när innnan. Vi ha också varit lngre perioder i Spanien och Latinamerika med barnen så dom kunde lite.
När allt det praktiska runt flytten som bostad , skolor och annat skulle fixas var det en tillgång att kunna språket och ha lite koll på hur samhället fungerade. Makens spanska chef och kollegor var också väldigt hjälpsamma när vi var på plats.
Just nu trivs jag väldigt bra med att vara tillbaka i Sverige igen men jag är absolut inte främmande för att flytta utomlands i framtiden. Jag gillar värme och tycker att vi har ett hemskt klimat i Sverige och skulle väldigt gärna bo i ett varmt land.
Egentligen kan jag nog tänka mig att bo nästan var som helst om det fungerar bra med familj , jobb , bostad och annat. Har man en fugerande vardag och trivs spelar det inte så stor roll var man bor. Klimat , storstad/landsbygd och annat blir mindre viktigt. Fast jag gillar värme och större städer så en storstad i Sydeuropa eller tropikerna skulle inte vara helt fel. Hong Kong är absolut en av mina favoritstäder men det är ju stor skillnad att besöka en plats som turist och bo och leva där. Att någon gång bo i Paris eller Sydfrankrike vore inte heller fel , inte minst för att lära mig språket bra.
Det viktiga när man har barn är nog en bra fungerande skola och bra sjukvård. Något som man säkert kan hitta i dom flesta länder. Jag är mycket nöjd med den spanska skolan och sjukvården.
Visst är det en fördel att bo i Europa eftersom det snabbt och billigt går att åka till Sverige och besöka släkt och vänner. Fast det viktigaste är att man trivs och har en fungerande vardag och om det sen är i hemkommunen eller på andra sidan jorden spelar inte jättestor roll för mig.
Man får räkna med att det tag ett tag att känna sig hemma på en plats , lära känna folk , komma in i sättet att leva , få vardagen att fungera.
Spanien är nog på många sätt ett lätt land att flytta till och trivas i som svensk. Fast naturligtvis finns det företeelser man kan reta sig på Spanien också precis som i Sverige och i andra länder.
Jag vill kunna känna mig trygg och säker på platsen där jag bor och kunna röra mig ute i samhället med så få begränsningar som möjligt.
Jag skulle inte vilja leva i ett inhägnat område där det bara bor västerlänningar. Jag vill kunna jobba , iallfall efter ett tag , i det nya landet.
Visst kan det vara skönt att kunna språket när man kommer till ett nytt land men inget måste. Dom flesta språk går ju att lära sig. Jag skulle vilja bli riktigt bra på franska någon gång i livet så en längre vistlse i Frankrike i framtiden vore roligt.
Det enda jag saknade i Madrid var saltlakrits och personer som känt mig länge som nära vänner och familj.
Det jag nu saknar från Spanien är främst klimatet men också en del spansk mat , café cortado och spanska grönsaker och oliver som smakar mer än i Sverige.
Nu har många av mina favoriter redan svarat på det här men jag skulle tycka att det skulle vara kul att höra hur Krokofanten hamnade i Paris
Nu har ju jag nyligen flyttat hem efter ett år i Madrid. När jag och familjen flyttade till Madrid var det tänkt att vi skulle stanna i minst två år , troligen längre. Jag trivs bra i Spanien och Madrid så det hade varit mycket trevligt att stanna men det fanns andra skäl som gjorde att saker och ting inte funkad och nu är jag glad att jag har åkt "hem". Även om jag naturligtvis då och då saknar Madrid och Spanien. Fast det är inte långt bort och billiga flygiljetter är lätt att hitta om Spanien-suget blir för starkt.
Att vi flyttade utomlands och hamnade just i Madrid var mest en slump. Barnens pappa fick jobb där. Efter att han hade doktorerat sökte han jobb både i Sverige och andra länder. Det var i Madrid han fick napp först.
Jag har för ganska många år sen pluggat spanska en termin i Sevilla och en sommar i Cadiz och en termin på universitetet i Göteborg. Något som jag tycker alla som är yngre och vill lära sig ett nytt språk borde prova. Att åka iväg och pluggaspråk på plats är ett utmärkt sätt lära känna ett nytt land.
Läser man på ett svenskt universitet eller högskola finns det också möjligheter att via utbytesprogram läsa en eller flera terminer i ett annat land.
Jag är ju intresserad av språk och hade absolut kunnat tänka mig att flytta till ett land och börja lära mig ett nytt språk. Fast visst var det praktiskt att både jag och maken pratade bra spanska redan när innnan. Vi ha också varit lngre perioder i Spanien och Latinamerika med barnen så dom kunde lite.
När allt det praktiska runt flytten som bostad , skolor och annat skulle fixas var det en tillgång att kunna språket och ha lite koll på hur samhället fungerade. Makens spanska chef och kollegor var också väldigt hjälpsamma när vi var på plats.
Just nu trivs jag väldigt bra med att vara tillbaka i Sverige igen men jag är absolut inte främmande för att flytta utomlands i framtiden. Jag gillar värme och tycker att vi har ett hemskt klimat i Sverige och skulle väldigt gärna bo i ett varmt land.
Egentligen kan jag nog tänka mig att bo nästan var som helst om det fungerar bra med familj , jobb , bostad och annat. Har man en fugerande vardag och trivs spelar det inte så stor roll var man bor. Klimat , storstad/landsbygd och annat blir mindre viktigt. Fast jag gillar värme och större städer så en storstad i Sydeuropa eller tropikerna skulle inte vara helt fel. Hong Kong är absolut en av mina favoritstäder men det är ju stor skillnad att besöka en plats som turist och bo och leva där. Att någon gång bo i Paris eller Sydfrankrike vore inte heller fel , inte minst för att lära mig språket bra.
Det viktiga när man har barn är nog en bra fungerande skola och bra sjukvård. Något som man säkert kan hitta i dom flesta länder. Jag är mycket nöjd med den spanska skolan och sjukvården.
Visst är det en fördel att bo i Europa eftersom det snabbt och billigt går att åka till Sverige och besöka släkt och vänner. Fast det viktigaste är att man trivs och har en fungerande vardag och om det sen är i hemkommunen eller på andra sidan jorden spelar inte jättestor roll för mig.
Man får räkna med att det tag ett tag att känna sig hemma på en plats , lära känna folk , komma in i sättet att leva , få vardagen att fungera.
Spanien är nog på många sätt ett lätt land att flytta till och trivas i som svensk. Fast naturligtvis finns det företeelser man kan reta sig på Spanien också precis som i Sverige och i andra länder.
Jag vill kunna känna mig trygg och säker på platsen där jag bor och kunna röra mig ute i samhället med så få begränsningar som möjligt.
Jag skulle inte vilja leva i ett inhägnat område där det bara bor västerlänningar. Jag vill kunna jobba , iallfall efter ett tag , i det nya landet.
Visst kan det vara skönt att kunna språket när man kommer till ett nytt land men inget måste. Dom flesta språk går ju att lära sig. Jag skulle vilja bli riktigt bra på franska någon gång i livet så en längre vistlse i Frankrike i framtiden vore roligt.
Det enda jag saknade i Madrid var saltlakrits och personer som känt mig länge som nära vänner och familj.
Det jag nu saknar från Spanien är främst klimatet men också en del spansk mat , café cortado och spanska grönsaker och oliver som smakar mer än i Sverige.
Nu har många av mina favoriter redan svarat på det här men jag skulle tycka att det skulle vara kul att höra hur Krokofanten hamnade i Paris
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
