varför väcker Kuba sån känslor?

Begreppet Axis of Evil eller på svenska Ondskans Axelmakter har blivit spritt sen George Bush använde uttrycket i ett tal 2002. Personligen tycker jag uttrycket känns tramsigt , föga diplomatiskt och definitivt inte något som gynnar fred och smaförstånd mellan länder. Dessa "Ondskans axelmakter" var från början Iran , Irak och Nordkorea , senare har även Kuba , Libyen och Syrien tillkommit.

Just Kuba verkar ha en förmåga att väcka otroligt starka känslor hos människor här i Sverige. Många antingen älskar eller hatar Kuba. Någon nyanserad bild kan vara svårt att få. Fast vill man läsa något hyfsat nyanserat om Kuba på svenska skulle jag rekommendera Thomas Gustafssons tegelstenstjocka bok Kuba - salsa och konflikt i Karibien. Thomas Gustafsson har också en mycket bra kubablogg som verkligen rekommenderas.

Kuba är ett lite och dessutom fattigt land. Det går inte att jämföra med rika länder i Europa när det gäller levnadsstandard och mycket annat.

Kuba är inte en demokrati med flera partier och val som liknar dom svenska. Val finns dock men det går bara att rösta på kandidater i kommunistpartiet eller organisationer som står partiet nära. Jag är inte insatt i Kubas valsystem och kan därför inte kommentera det mer än att det inte är som det svenska och knappast kan kallas demokratiskt.

På Kuba finns ingen opposition mot den sittande regeringen som kan verka öppet och lagligt och inte heller finns det media av olika politisk färg. Man kan så klart inte skriva och säga allt öppet men hur härd censuren är vet jag inte. jag är verkligen ingen expert på Kubas politiska system utan konstaterar bara att demokrati och åsiktsfrihet som vi tänker på i Sverige inte finns på Kuba.

Men på Kuba har alla tillgång till gratis utbildning och sjukvård vilket inget annat land i Latinamerika har. Kuba är det enda land i Latinamerika som har fri abort. I en stor del av Latinamerika är preventivmedel både dyra och svåra att få tag på så i till exempel Peru gör varje kvinna i snitt två aborter under sitt liv , två illegala aborter. Så fri abort som utförs av kunnig personal på ett sjukhus borde vara en rättighet. Till Kuba kommer studenter från andra delar av världen t.o.m från USA för att läsa på dom gratis universitetsutbildningar som finns.

Sjukvården på Kuba håller bra kvalitet men det råder brist på mediciner. Precis som det råder
brist på bensin och andra varor vilket ofta skylls på USAs handelsembargo mot Kuba som pågått sen 60-talet. Trots att Kuba är ett litet fattigt land har man i årtionden sänt sjukvårdspersonal till andra länder i Latinamerika och Afrika där insatser behövts.

Visserligen är många på Kuba trångbodda och bostäderna har knappast svensk standard men ingen kuban behöver sova på gatan utan alla har tak över huvudet. Runt Havanna finns inte stora slumområden som runt dom flesta andra latinamerikanska storstäder.

På Kuba finns inte som i dom flesta länder i Latinamerika en liten klick rika som äger allt. Möjligen kanske vissa politiska höjdare då. Men man har inte fattiga som sover på gatan, tigger och hankar sig fram i den informella sektorn.

Rasism och diskriminering som är ett stort problem i Latinamerika där ofta ju vitare i skinnet desto bättre gäller har man aktivt motarbetat på Kuba. Jag har hört att man varit mycket framgångsrik med detta och att den stora andel svarta kubaner idag inte alls är diskriminerade i samhället. Något dom verkligen var tidigare. Fast det här vet jag väldigt lite om så jag kan ha helt fel.

Jag tycker inte att Kuba är ett föredöme när det gäller demokrati och åsiktsfrihet men ett föredöme när det gäller utbildning och sjukvård. Jag ser inte Kuba som något ideal men jag ser det inte heller som något avskräckande exempel. Jag är egentligen för dåligt insatt i Kuba för att skriva ett sånt här inlägg. Jag tycker inte att något annat land ska gå in i Kuba och "befria" det. Jag tycker att kubanerna själva ska få bestämma hur dom vill att deras land ska se ut oavsett om det är dagens system eller något annat. Hur starkt eller svagt stöd kommunistpartiet verkligen har bland kubaner vet jag inte. Men en lite mer nyanserad bild av Kuba i Sverige där både bra och dåliga saker tas upp tycker jag skulle vara önskvärt. Som det känns nu tycker jag bara man fokuserar på det som är dåligt med Kuba.

Det här är ett försök att diskutera något jag inte har så bra koll på egentligen. Min bild av Kuba är nog ganska romantiserad och handlar mer om salsa , rom , vackra kolonialstäder , vackra stränder med vajande palmer , bra dykning och sånt och inte så mycket politik.

Naturligtvis borde man tänka längre än så men min bild av Thailand (där jag har varit , på Kuba har jag aldrig varit men skulle vilja åka dit) handlar mer om god mat , vänliga människor , försäljare , vackra buddhistiska tempel och sånt än att landet inte är någon demokrati. Samma sak gäller väl Kina som jag har besökt jag tänker mer på mat , kultur och intryck än på diktaturen när jag tänker på Kina. Ändå tycker jag att frågor som demokrati och åsiktsfrihet är viktiga. Precis som jag tycker att allas rätt till sjukvård och utbildning är viktiga frågor. Jag kanske borde läsa om Thomas Gustafssons bok om Kuba för det var ganska många år sen jag läste den. Kubas nuvarande ledare Raúl Castro är 78 år så vad som händer när han inte längre orkar är väl i dagsläget ovisst men det ska bli intressant att se om Kuba kommer att förändras efter Castro eller fortsätta på samma linje. Jag hoppas att vad som än händer efter Castro är det något som har stöd hos majoriteten av den kubanska befolkningen.

Men varför måste man hata eller älska Kuba? Kan man inte se det som ett litet fattigt land med många problem men också stora framsteg på vissa områden? Jag tycker inte heller att Kuba eller andra länder ska kallas "Ondskans axelmakter".

världens tråkigaste jobb?

Nadia som befinner sig i Chiles huvudstad Santiago skrev om jobb som inte finns i Sverige. Jobb som egentligen alla kan utföra själva. Hon skrev om en kvinna som satt i hissen i ett köpcenter och tryckte på knapparna för dom olika våningsplanen så den som åker hiss ska slippa denna betungande syssla.

Jag har också stött på "hissflickor" åtminstone två gånger. Båda gångerna i Venezuelas huvudstad Caracas. I Sydamerikas största affärsgalleria Centro Comercial Sambil samti en av stdens skyskrapor där turistinformation låg högst upp. Om det var våning 54 eller 37 är jag och ressällskapet lite oense om , vi var på både våning 37 och 54 i olika skyskrapor i Caracas, men högt var det och utsikten över staden var fantastisk. Turistinformationen i Caracas hade ingen karta över staden vilket var anledningen till att vi gick dit. Däremot ville dom ge oss massor av fågelplanscher och rekommenderade olika ställen i Venezuela dit man kunde åka för att skåda fågel. Jag är inte så förtjust i fåglar och fågelskådning med två småbarn kändes väl inte så lockande.

Min son var i den åldern väldigt förtjust i att trycka på knapparna i hissar varje gång vi åkte hiss. Vilket hissflickan absolut inte tillät och sonen blev ganska missnöjd.

Jag har hört talas om hissflickor på varuhus i Tokyo men vet inte om det är något som fortfarande förekommer eller som tillhör historien.

Kan man tänka sig ett tråkigare jobb än att sitta i en hiss och trycka på knappar hela dagen? Fast i Venezuela är arbetslösheten väldigt hög så även det tråkigaste jobbet är ett jobb som ger en lön varje månad och man slipper hanka sig fram i en osäker tillvaro bland alla som säljer saker på gatan. Fast det måste ändå vara ohyggligt tråkigt att tillbringa dagarna sittandes i en hiss och trycka på knappar.

Hittade den här bilden från 20- eller 30-talet som föreställer hissflickorna på Stockmanns varuhus i Helsingfors Jag vet inte när dom försvann men jag har själv varit där flera gånger utan att stöta på en enda hissflicka.

Guatemala

Pumans dotter är en av mina favoritbloggar som tillhör min dagliga läsning. Även om jag inte känner Pumita mer än genom bloggen tror jag vi har en del gemensamt som bland annat vår kärlek till den spanskspråkiga världen. Vi har också rest en del i samma områden i Mexico och Centralamerika. Till skillnad från mig är Pumita ganska duktig på att skriva om den här delen av världen på sin blogg. Alla som går in på hennes blogg måste absolut ta en titt på den fantastiska headern som föreställer den vackra sjön Lago Atitlan i Guatemala. Sjön är omgiven av flera vulkaner och staden som syns på bilden är Panajachel , den största staden vid Lago de Atitlan.

Jag har också rest i Guatemala och efter några veckor där har man hunnit se större delen av det varierande och fascinerande landet. Här finns en stor färgstark befolkning som är ättlingar till mayaindianerna. Dom pratar ett antal olika gamla mayaspråk, går klädda i otroligt vackra och färgglada kläder och håller hårt på sina traditioner. Marknaderna i landet är otroligt färgstarka, roliga och kaotiska , det kanske är en bra beskrivning på hela landet.

Här finns på en liten yta storstäder som Guatemala City/Ciudad de Guatemala , tropisk regnskog som gömmer en av mayarikets största och vackraste städer - Tikal. Att vandra runt bland dom mäktiga ruinerna samtidigt som apor och papegojor tjattar i träden är ett upplevelse. Här finns på en liten yta mängder av vulkaner och många aktiva. Här finns vackra kolonialstäder som pärlan Antigua. I staden Chichicastenango ligger centralamerikas största marknad och ett besök där är verkligen en upplevelse. Det finns höga berg , vackra floder, kust mot både karibien (en liten men vacker kuststräcka) och Stilla havet med långa vackra och nästan folktomma stränder. Att resa i landet är också en upplevelse , vägarna är liksom bussarna dåliga och bussarna stannar ständigt för att ta upp och släppa av folk. En resa på tio mil kan ta flera timmar. Men det gör inte så mycket för jag har alltid haft kul med mina medresenärer. Vi var alltid dom enda utlänningarna på bussarna och med en liten svensk bebis och en sexåring så fick man snabbt många nya vänner. Ett stort antal vänliga kvinnor har kallat sig mina barns guatemalska mammor. Visserligen fick jag lite bannor ibland för att dottern som var bebis inte hade hål i öronen , folk kunde ju tro att hon var en pojke , hu så hemskt! Jag kan förresten avslöja att hon fyllde sju år för två veckor sen och har fortfarande inte hål i öronen. Men den dag hon själv vill ta är det förstås helt okey för mig.

Guatemala är förstås inte bara storslagen natur , färgstark kultur, vackra städer och en fascinerande maya-historia utan tyvärr också stor fattigdom. Det är alltid jobbigt att se stor och utbredd fattigdom på nära håll under resor i länder som Guatemala. Speciellt jobbigt tycker jag det är att se fattiga , magra och smutsiga barn. Men det är ju tyvärr inget som är unikt för Guatemala.

Men Guatemala är ett fascinerande och färgstarkt land som jag gärna skulle återvända till och som jag varmt rekommenderar för den som vill resa i området. Missa absolut inte Tikal , Antigua och Lago de Atitlan (jag tyckte mycket om den lilla staden San Pedro vid Lago de Atitlan, för att komma dit tar man båt tvärs över sjön från den större staden Panajachel) men huvudstaden Guatemala City/Ciudad Guatemala tycker jag personligen inte var så speciell så den kan man missa. Vill man plugga spanska på resan finns en uppsjö av språkskolor i Antigua som till bra priser erbjuder intensivkurser ofta har man inga klasskompisar utan undervisas enskilt av en lärare så man gör troligen snabbt framsteg. Jag har inte själv pluggat spanska där.

Trots mina försök känns det svårt att i ord beskriva känslan av Guatemala. Så jag slänger in en enorm bildkavalkad att njuta av istället. Ska också erkänna att jag inte tagit alla bilder , några är från Wikipedia men jag har varit på alla ställen som visas. Dock har jag inte flugit över Flores men jag har varit där ett par dagar. Därifrån tar det en timme med bil till Tikal (en resa genom tät regnskog) dit jag gjorde en dagsutflykt men det finns möjlighet att övernatta vid ruinstaden också.

Lago de Atitlan , i bakgrunden vulkanen med samma namn

Lago de Atitlan och vy över staden San Pedro de la Laguna

branta stränder runt Lago de Atitlan

San Pedro de la Laguna vid Lago de Atitlan

Grönsaksmarknad i San Pedro de la Laguna

staden Flores i norra Guatemala

staden Flores från ett flygplan

Tikal , många av byggnaderna är så höga att dom sticker upp långt över regnskogens trädtoppar

Marknad

Marknaden i Chichicastenango

Chichicastenango

Livingstone vid karibiska kusten

gata i Antigua och i bakgrunden vulkanen Agua. Vulkanen hade förresten ett mindre utbrott efter många års vila när jag var där. Inte farligt på något sätt utan tvärtom vackert att efter mörkrets inbrott kunna sitta på takterassen till hotellet och njuta av det vackra naturfenomenet.

Antigua

kyrka i Antigua

Utan ord

Fler bilder hos Pumita

82 åriga ex-president Fidel Castro har hakat på bloggtrenden

Idag fyller den gamla revolutionären Fidel Castro 82 år. Eftersom jag inte är bjuden på kalaset har jag ingen aning om hur han firar men eftersom han är ganska sjuk så jag gissar på ett stillsamt firande utan rom och salsa. Som dom flesta redan vet är han inte längre Cubas president. Den posten har hans bror Raul tagit över. Men han fördriver sina dagar som pensionär med att blogga. Fast jag är lite skeptisk till att kalla hans sida blogg. Jag tycker att en definition av en blogg är att läsarna ska kunna kommentera på något sätt. Det går inte att göra på Fidels "blogg". Men han är väldigt produktiv , skriver ingen alltför svår spanska utan den som kan hyfsad spanska bör kunna läsa den och han använder ibland en del roliga uttryck. Fast jag kommer nog inte att följa Fidels blogg för så rolig är den inte.

Fidels blogg finns här

Lite mer information om "bloggen", Fidel och Cuba finns på Thomas Gustafssons utmärkta Cuba-blogg
Fast själv är jag en mer flitig läsare av hans utmärkta Spanienblogg