Barnadödligheten i världen minskar

För ungefär två veckor sen kom en rapport från WHO som innehöll den globala hälsostatistiken för 2010. Siffrorna i rapporten var mer positiva än man trott. Ändå tror knappt någon bedömare att FN kommer att lyckas uppnå milleniemål som antogs 2000 och går ut på att halvera världsfattigdomen till 2015.

Det positiva förändringarna i WHOs hälsostatistik från 2010 är bland annat:

•Den globala barnadödligheten (barn som dör före sin femårsdag) har minskat med 30 procent mellan 1990 och 2008. Medan 12,5 miljoner barn avled 1990 var siffran nere i 8,8 miljoner 2008.

•Antalet undernärda barn har minskat från 25 till 16 procent mellan 1990 och 2010.

•Andelen födslar som sköts av sjukvårdspersonal har ökat globalt sett – fast i Afrika sker fortfarande hälften av alla födslar utan sjukvårdspersonal. Även inom andra områden håller hälsoläget i särskilt fattiga länder på att förbättras:

•Nya hiv-infektioner har minskat med 16 procent mellan 2001 och 2008.

•Andelen människor med tillgång till rent dricksvatten har ökat från 77 till 87 procent under samma tid.

•Antalet dödsfall i tuberkulos bland personer som inte har hiv har minskat från 1,7 miljoner till 1,4 miljoner mellan 2001 och 2008.

Korrespondenterna

På torsdagar klockan 21.30 sänder SVT programmet Korrespondenterna som också går att se i efterhand på SVT Play. Jag kan särskilt rekommendera andra delen som sändes för en vecka sen. Har ni inte sett det måste ni kika på SVT Play.

Det handlade om ursprungsfolk i olika delar av världen. Man besökte Tibet och pratade med människor om tibetanernas situation och vardagsliv. Man besökte även Bolivia och pratade med motsåndare och anhängare till president Evo Morales som själv tillhör ursprungsbefolkningen aymara. Dessutom gavs en intressant men otäck historisk bild över hur Bolivias ursprungsbefolkning, som är en stor majoritet i landet, levt under en apartheid-likande diskriminering fram till nyligen.

Sist besökte man den indiska ögruppen Andamanerna där ursprungsbefolkningen jerawas lever. Dom är bara ett hundratal och lever i djungeln utan någon som helst kontakt med indierna och turisterna på öaran. Fast skrapar man på ytan visar det sig att det både finns kontakter och exploatering av dom. Reportraran kunde lätt fixa ett möte med jerawas som dom aldrig genomförde och genom jerawas omårde hade man byggt en motorväg. Vid vägen satt en märklig skylt med uppmaningar i punktform att låta jerawas vara i fred. En punkt var mata ej jerawas.

Alla program brukar vara mycket välgjorda och sevärda och handla om olika teaman och skildra olika platser i världen. Men just det här andra programmet var extra intressant och välgjort. Rekommenderas!

Terrorism

En elektriker från Göteborgs-trakten som hade beställt reservdelar till en tryckkokare från Tyskland nekades betala via Skandiabankens internettjänst. Nu är det här inte så konstigt som det låter. Elektrikern heter nämligen Ahmed i förnamn och då är allt i sin ordning. Skandiabanken har på EUs order infört ett automatiskt system som jämför mottagarens namn och namnet i internettjänstens meddelandefält med dom namn som finns på EUs sanktionslista som terrorstämplade.

"Ska man skicka pengar till en Martin Svensson och det finns en Martin Andersson på sanktionslistan kommer systemet att reagera" förklarar man på Skanidabanken.
Inte så konstigt alltså men sen kan ju den som vill tro att det finns lika många Martin som Ahmed på sanktionslistan.

Den här typen av saker gynnar verkligen inte kampen mot terrorism utan skapar en farlig vi-och-dom känsla. Detta kan snarare vara grogrund för terrorism än ett sätt att motverka det. Bästa sätten att motverka terrorism är möten mellan människor och kulturer där vi lär oss se och respektera våra likheter och olikheter. En annan viktig sak för att bekämpa terrorism är att bekämpa fattigdom och öka utbildning. Även om inte dom som låg bakom terrordåden i New York 11 september 2001 var fattiga så är det från fattiga områden rekrytering av bland annat självmordsbombare främst sker. En annan sak som troligen inte heller motverkar terrorism är krigen som pågår i Afghanistan och Irak. Det som dom USA, Storbritannien och övriga stater som deltar i kriget mot terrorism gör där bidrar nog snarare till nyrekrytering av terrorister och ökat hot om nya terrordåd. För att ta med en sista punkt tror jag också på demokrati och yttrandefrihet som ett medel att minska terrorism. Har man möjligheter att på andra sätt göra sin åsikt hörd kan det kanske på sikt leda till mindre våld och mer debatt.

Jag tycker också att vi måste se terrorismen och terrororganisationer utifrån historien för att förstå varför dom finns och hur dom uppkommit. Den libanesiska organisationen Hizbollah påstås bedriva islamisk terror. 1982 ockuperade Israel hela Libanon och en fruktansvärd slakt på palestinska flyktingar i bland annat flyktinglägren som Sabra och Shatila genomfördes. Ur detta föddes Hizbollah. Det här försvarar terror men för att förstå måste vi även känna till historien om organistationers uppkomst. Precis som vi bör känna till historien om staten Israels uppkomst och hur ledare Hitler och Stalin kunde få makten.

Få skulle nog vilja kalla Nelson Mandela för terrorist eller ANC för terrororganisation. Faktum är att han av USA stämplades som det och det var helt nyligen han ströks från någon lista i Vita huset. Med dagens definitioner och krav på vilka organisationer och personer som hamnar på sanktionslistor hade ANC och Nelson Mandela klassats som terrorister. Så vem är terrorist och vem är frihetskämpe? Kan man bekämpa terrorism med ökat våld och förtryck och ökade motsättningar?

Precis som majoriteten av alla människor i Mellanöstern och övriga världen tar jag så klart avstånd mot terrorism och dödandet av civila. Fast det behöver jag nog inte påpeka det framgår säkert av inlägget även om det fokuserar på att jag tar avstånd från dagens metoder att bekämpa terrorism.

pruta

När jag såg Rapport idag fanns förutom inslaget om aborter som jag skrev om i inlägget nedan även ett inslag om märkeskopior i Kina. Reportern frågade några svenska turister i Beijing/Peking om vad dom betalat för kläder dom köpt och om dom prutade. En person sa att vill dom ha 100 kronor ska man inte betala mer än 20 kronor.

I en del länder är prutandet en del av att handla och man förväntas pruta. I staden Shenzhen i södra Kina tittade jag på ett par solglsögon jag inte visste om jag ville köpa. Hon som sålde föreslog ett pris jag sa att jag inte var intresserad , hon halverade priset. Jag bestämde mig för att jag inte ville ha dom och gick då kom hon springande efter mig och föreslog hälften av det halverade priset. Då köpte jag faktiskt dom och är i efterhand glad för det eftersom jag använder dom mycket. Vet inte riktigt om det kan räknas till prutande.

Jag har under många resor prutat mycket och tycker det är ganska kul. Dessutom har det visat sig att jag är bra på det. Fast jag kan också tycka det är lite problematiskt med att pruta. I dom länder där prutning är comme il faut är ofta befolkningen fattig och priserna redan låga för en svensk. Jag har sett svenskar stå och försöka pruta på redan små summor och försöka få ner dom några kronor. Som att betala 18 kronor istället för 20 kronor. Som svensk är man ofta väldigt välbärgad om man jämför med folk som säljer saker på marknader och liknade i fattiga länder. Många av dessa människor hankar sig fram i den informella sektorn och har det kanske ofta svårt att få det att gå ihop. Som svensk tycker jag då att jag kan betala ett visst överpris. Det svider inte i min plånbok och gagnar försäljaren. Säkert får man oftast som turist och utlänning betala mer än vad lokalbefolkningen gör. Istället för att pruta ner 20 kronor till 18 kronor kanske man kan betala 25-30 kronor som inte är mycket pengar för någon svensk men kan vara för den som säljer.

Även om jag tycker det kan vara kul att pruta och det förväntas att man ska göra det på vissa ställen tycker jag det inte känns helt oproblematiskt och vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till det.

Allt om Australien

Tänkte jag skulle fortsätta utnyttja er som läser för att få lite tips igen. Jag skulle vilja veta allt om Australien i allmänhet och Sydney i synnerhet. Jag har inte själv varit där och har dålig koll på landet. Fast jag har en känsla av att det är ett land som det är lätt att tycka om. Vad bör man absolut se och göra? Prisnivå? Mat? Shopping? Aussie livsstil? Atmosfär? Nöjen? Roliga tips, anekdoter, länkar och småsaker. Det bästa respektive det sämsta med Australien? Allt är kul och intressant att veta. Ni som inte har varit i Australien är naturligtvis också välkomna att svara , ni kanske har läst något eller fått något berättat av någon som varit där. Alla svar uppskattas och gör mig jätteglad.

consume con moderación

I Madrid är det väldigt torrt och få regninga dagar. I närheten finns inte heller några större floder eller sjöar. Jag har hört att floden Manzanares som rinner genom Madrid brukar torka ut på sommaren och kallas ibland el rio sin agua - floden utan vatten. Vattenbrist är något man är oerhört medveten om och överallt på busshållplaster och i tunnelbanor sitter såna här affischer. Det är Madrids kommun som sätter upp dom. På den första står det Consume con moderación - konsumera med måtta. På den andra står Madrid necesita más agua - Madrid behöver mer vatten. Längst ner på båda står telefono del agua 900 123 420 vad som nu menas med det. Ska man ringa dit om man hittar vatten? Ska man ringa och tipsa hur man kan spara vatten?

Tidningar och TV ger mängder av tips hur man kan spara vatten. En av dom vanligaste reklamfilmerna, eller kanske informationsfilm, med uppmaning att spara vatten var inspelad vid Atazar-dammen som jag skriver om i inlägget. Tipsen var av typen diska för hand i balja istället för diskmaskin, duscha istället för att bada, vattna i trädgården på kvällen, spola inte toan utan ha en pet-flaska med lite vatten bredvis toan att hälla i istället o.s.v.

I Sverige har vi ju väldigt gott om vatten och dom regniga dagarna är många så det här kändes lite ovant när jag bodde i Madrid. Ska väl erkänna att jag inte ändrade min livsstil så mycket trots alla uppmaningar. Jag hade ingen trädgård att vattna och jag duschade oftare än jag badade men jag använde diskmaskin (som jag inte körde förrän den var helt full) och spolade toan på vanligt vis.

Situationen med vattenbrist är på inget sätt unik för Madrid utan gäller större delen av Spanien samt en stor del av världen. Vattnet i världen är mycket ojämnt fördelat. Man kan säga att vi människor egentligen bor på fel ställen. 8 av 10 människor bor i u-länder som ofta har för lite vatten på grund av torrt klimat, medan 2 av 10 bor i i-länder som ofta har gott om vatten. Det finns ett samband med vattenbrist och ökenspridning i världen och man tror att fler och fler konflikter i framtiden kommer att handla om tillgången till vatten.

Where the Hell is Matt?

Hos Maria hittade jag det här charmiga klippet med Matt som dansar jorden runt. Kunde inte motstå att lägga upp det här.

aborter , lagar och män

Det görs uppskattningsvis 50 miljoner aborter i världen varje år. Av dessa är närmare 30 miljoner legala och nästan 20 miljoner är illegala abortingrepp. Uppskattningsvis dör 68 000 kvinnor varje år i samband med en illegal abort. Så klart är det bäst om man slipper genomgå en abort och man kan arbeta förebyggnade för att minska antalet aborter. Men hamnar man i en situation då man ser det som enda möjligheten anser jag att vi har en bra lagstiftning i Sverige. Där vem som helst oavsett plånbokens storlek kan få en medicinskt säker abort fram till 18 graviditetsveckan och kvinnan behöver inte uppge några skäl till sitt val att göra abort.

I vissa länder är frågan om abort väldigt kontroversiell och vissa länder har totalförbud mot abort , andra länder har vissa undantag där abort kan tillåtas. Så kan det förstås i praktiken vara förbjudet men har man pengar kan man alltid få en abort utförd på en privatklinik.

Den som är intresserad kan titta på den här kartan över abortlagar i världen.

Trots att det finns hur många skäl som helst för en kvinna att välja abort och hon är säker på att det är rätt beslut kan man bli känslomässigt påverkad och känna sig nedstämd. Man kan ibland också påverkas känslomässigt så pass allvarligt efter en abort att det får konsekvenser i vardagslivet. Man kan till exempel drabbas av sömnsvårigheter, ångest eller skuldkänslor. Fast hur man upplever det är oerhört individuellt och för dom som behöver finns möjlighet att gå och prata med en kurator på abortmottagningen.

Förhoppningsvis är inte kvinnan ensam utan det finns en man som kan stötta och kanske även han blir känslomässigt påverkad av aborten. Lever man i ett förhållande är det väl vanligen ett gemensamt beslut som man pratar om. Fast det kan ju också vara så att förhållandet är över eller det bara var en tillfällig historia med mannen. Ska man då berätta? Har han på något sätt rätt att veta? Borde det vara så att man ska uppge mannens namn så han blir kontaktad av sjukvården om inte kvinnan vill kontakta honom om det här?

Det kan ju vara så att han har familj och har varit ute och vänstrat eller att han hunnit skaffa ett nytt förhållande. Då kanske det bara gör mer skada en nytta om ett gammalt ex eller en gammal engångshistoria dyker upp några månader senare och berättar att hon är gravid och ska göra abort. Frun eller den nya flickvännen lär knappast uppskatta en sån situation och det är ju inte så mycket mannen kan göra. Fast visst borde han kunna vara lite stöd men det kanske finns andra i kvinnans närhet som är ett bättre stöd än ett gammalt ex hon knappt pratat med på månader eller en man hon knappast känner. Naturligtvis tycker jag att mannen får ta konsekvenserna och ställa upp för barnet om kvinnan väljer att föda det oavsett om han har familj, ny flickvän eller något annat men det är ju en annan diskussion.

Jag frågade en kille vad han tyckte om det här och han sa att han inte ansåg att mannen har rätt att veta och ibland kanske det är bäst att inte veta. "Det man inte vet har man inte ont av" som han uttryckte det. Fast det känns ju också som en ganska självisk inställning och jag vet inte om den är representativ för majoriteten av männen.

Personligen tycker jag inte att mannen har någon automatisk rätt att få veta. Det är upp till kvinnan om hon vill berätta eller inte. Samtidigt kan jag tycka att det borde vara mannes angelägenhet lika mycket som kvinnans. Dom flesta vill nog berätta och det kan ju vara schysst att tala om det men många gånger kanske det är lika bra eller bättre att låta bli. Det finns ju inget rätt och fel eller någon mall hur man ska göra. Var och en får väl besluta vad som känns bäst i just den situationen den personen befinner sig. Men vad tycker ni som läser? Har mannen alltid rätt att få veta eller finns det situationer där det är bättre att låta bli att berätta?

una pregunta

Jag fick en fråga i en kommentar på inlägget nedan men jag kan tyvärr inte hjälpa tjejen som frågade. Kanske någon som läser bloggen har något tips till henne så jag lägger ut frågan i ett inlägg.

Känner du - eller kanske någon annan som läser bloggen? - till något barnhem i Syd- eller Centralamerika som man kan kontakta? Vill göra ett projektarbete i trean om barnhem på något sätt. Vill i så fall erbjuda volontärhjälp i 2 veckor, men utan att gå via organisation. Jättesnällt om någon tipsar! Helst i Venezuela, Mexico eller sådär.. men det spelar ingen större roll

matpriser och hungerkravaller

Jag brukar baka ibland. Oftast blir det matbröd. Olivbröd är en favorit som är lätt att göra och blir väldigt gott. När jag före jul köpte en liten påse mjöl på Willys kostade den 6.50 och nu kostar samma påse 9.50. En ökning på 46%. Alla har säkert märkt att matpriserna på kort tid ökat ganska mycket både i Sverige och utomlands. För mig och dom flesta andra svenskar är dom där tre kronorna mjölet har ökat med en ganska liten summa och vi kan fortsätta köpa det och annan mat.

För många människor i världen är den ökningen skillnaden mellan att äta sig mätt och svälta. Världsmarkandspriset på ris som är en basföda för miljarder människor har fördubblats sedan årsskiftet, vete har ökat med 130% och priset på många andra grödor har stigit kraftigt.Nyligen såg jag en lista över länder som sedan årsskiftet drabbats av hungerkravaller. Den var skrämmande lång. Jag kommer inte ihåg alla länder men några är

Haiti , Niger, Senegal, Kamerun, Burkina Faso, Somalia Marocko, Mauretanien, Elfenbenskusten, Egypten, Mexiko, Jemen, Indien, Indonesien, Filippinerna med fler. Enligt FNs jordbruksorgan FAO råder det extrem matkris i 36 länder. Enligt Världsbanken hotas 100 miljoner människor av svår hunger.

Jag har inte fördjupat mig i ämnet men har förstått att det finns många orsaker som bland annat dåliga skördar , mer spannmål går till drivmedel istället för mat , ökade produktions- och transportkostnader på grund av stigande priser på olja och gas, ökad efterfrågan från Kina och Indien mm. FN har begärt 500 miljoner dollar i extra nödhjälpsbidrag av sina medlemsstater. Att kunna äta sig mätt varje dag på en nyttig och varierande kost borde vara en mänsklig rättighet men tyvärr är det inte det för väldigt många människor i världen.

Samtidigt har många som handlar med livsmedel sett kraftigt ökade vinster. Fyra multinationella företag står för merparten av all handel med livsmedel. Det är amerikanska Cargill, Bunge och Archer Daniels Midland, samt franska Louis Dreyfus. Cargill ökade vinsten med 86% till 6,4 miljarder kronor under perioden december till och med februari. Archer Daniels Midland ökade vinsten med 42% till 3,2 miljarder kronor under december till februari.

Rumänien

Egentligen är Rumänien en vit fläck på min karta. Jag har verkligen dålig koll på landet. Ändå försökte jag åka dit en gång för längesen. Tog tåget från Budapest men det blev stopp vid gränsen. Vi skulle få vänta där hela natten för att på morgonen fixa med visum. Vi var redan väldigt trötta och Rumänien kändes inte så viktigt så då var det mer lockande att ta tåget tillbaka till Budapest och sen vidare till Wien. Det här var när jag var ung och tågluffade och Rumänien fortfarande styrdes av Ceauşescu. Något återbesök har det inte blivit och landet ligger väl inte i topp bland mina drömresor även om jag tror det kan vara kul att åka dit.

Jag har en avlägsen släkting som är gift med en kvinna från Rumänien. Dom åker regelbundet dit och hälsar på och jag har fått höra om några bröllopsfester. Fyra dagars fest med 300 personer verkar vara rumänskt bröllop. Låter ju kul men också ganska jobbigt om jag ska vara ärlig. Jag fick också veta att i norra Rumänien mot gränsen till Ukraina har man ganska speciella gravstenar. Väldigt mycket information om den döda står på gravstenen , allt från dryckesvanor till information om den dödes älskarinnor.

Förresten så har det rumänska språket utvecklats ur latinet precis som italienska , spanska, franska och portugisiska. Rumänien var en viktig romersk provins och kallades då Dacia precis som det inhemska bilmärket kallas idag. Jag vet att det finns en hel del ord som liknar ord på andra latinska språk. Till exempel heter hus casa både på spanska och rumänska och sova heter dormir på båda språken. Fast rumänskan är också starkt påverkad av dom slaviska språken i omgivningen. Min släktings fru som är en bit över pensionsåldern har berättat att när hon var ung så var det franska som alla lärde sig som andraspråk i Rumänien. Ungefär som vi i Sverige idag lär oss engelska. Så franska är väldigt gångbart bland medelålders och äldre rumäner. Fast idag har det tappat en del av sin status och unga väljer oftast att lära sig engelska som andraspråk.

Så har ju förstås greve Drakula bott någonstans i Rumänien och jag tror att man kan besöka hans borg. Har för mig att det är en av landets större turistattraktioner. Fast som sagt jag har inte så mycket koll på Rumänien och en resa dit har kanske inte högsta prioritet för mig.

Världsklocka

Hittade en länk hos en annan bloggare. Det är en världsklocka med olika siffror som tickar. Väldigt läskig och stressande fast kanske också tankeväckande. Ändå kan jag inte låta bli att länka den. Så om ni vågar kan ni klicka på länken.

Världsklockan

emmigration

Ibland saknar jag verkligen att bo i ett varmt land och en större stad. Jag hade nog gärna stannat ett tag till i Madrid men kanske inte för alltid. Fast Spanien ligger ju kvar och det kanske kommer andra tillfällen att bo och arbeta där eller i något annat trevligt land i framtiden.

Idag är det ju väldigt lätt att flytta utomlands för en längre eller kortare period. Man kan plugga eller jobba något år och trivs man kanske det öppnas möjligheter att stanna. Trivs man inte kan man alltid flytta tillbaka till Sverige.

Annat var det förr. För Karl-Oskar , Kristina och andra utvandrare var flytten verkligen ett livsavgörande beslut och det fanns sällan möjlighet att åka hem efter en kort tid. Inte heller kunde man som idag hålla kontakt med familjen i hemlandet via skype och mail. Ett brev kunde ta evigheter att komma fram och man kunde få vänta länge på ett svar med nyheter från hemtrakten. Inte heller kunde man hålla svenskan vid liv genom att läsa svenska tidningar eller bloggar på nätet och se program på svt eller lyssna via radion. Flygbiljetter för att regelbundet hälsa på släkt och vänner i Sverige är överkomliga i pris.

Den svenska emmigrationen till USA är väl mest känd. Där det fortfarande i vissa delstater finns orter med svenska namn och dom svenka efternamnen är vanliga även om få idag talar svenska. Min farfar hade en bror som emmigrerade till USA. Det gick ganska bra för honom. Han gifte sig med en amerikanska, bodde i New York större delen av sitt liv och flyttade sen som pensionär till Florida. Har ett vagt minne av när han och hans fru kom på besök när jag var liten. Dom hade rutiga byxor (kanske spelade dom golf?) och han pratade svenska med kraftig amerikansk accent. Men idag finns alla möjligheter att hålla svenska språket vid liv så man behöver inte hamna i Dolph Lundgren-syndromet och prata som Dolph Lundgren gjorde på 80-talet och Victoria Silvstedt gör idag.

Fast alla hamnar nog inte i Dolph Lundgren-syndromet oavsett möjligheter att hålla språket vid liv. För cirka 10 år sen träffade jag en man i Sevilla. Han var över 90 år och hade som femåring emmigrerat från Sverige med sina föräldrar. Han ville öva svenska en stund så vi pratade lite på ett kafé. Varför dom hamnat och blivit kvar i Sevilla vet jag inte. Men hans svenska var helt utan brytning och han pratade spanska med andalusisk dialekt och såg ut som en spansk äldre herre. Han var mycket trevlig och pratglad.

Den svenska emmigrationen till USA är den som är mest känd men många svenskar som lämnade Sverige på 1800-talet och tidigt 1900-tal hamnade också i andra länder och andra delar av USA än staterna i norr. Välkänt är också dom svenskar mest från Norrland som åkte till Ryssland efter ryska revolutionen ofta kallas dom kirunasvenskarna trots att långt ifrån alla kom från Kiruna.

En hel del svenskar hamnade också i Sydamerika främst i Brasilien och Argentina. I svenskstaden Oberá i provinsen Misiones i norra Argentina bär många svenska efternamn och forfarande finns en del äldre som talar svenska även om språket försvinner mer och mer. I början av 1900-talet bildades en svenskkoloni på Östra Kuba namnet på kolonin var Bayate. Den svenska journalisten Thomas Gustafsson har skrivit en bok om kolonin som jag måste försöka läsa någon gång.

Det finns säkert många andra platser runt om i världen där svenskar slog sig ner under den största emmigrationsvågen. En del flyttade inte så långt utan hamnade i grannländerna och en ganska stor svenskkoloni fanns också i Tyskland. Idag finns ju svenskar spridda över hela världen. En del har slagit ner sina bopålar för gott och integrerat sig väl och sakar inte Sverige. Andra lider av svår hemlängtan och umgås mest med andra svenskar. Vissa stannar länge på en plats en del bara för en kort period. Jag tror att man lär sig väldigt mycket av att bo i ett annat land under en kortare eller längre period. Mina år i Spanien har inte bara gett mig ett nytt språk och nya vänner utan jag har lärt känna en annan kultur och livstil och fått ett nytt land som känns lite hemma. Har man möjlighet att bo och arbeta eller studera utomlands under en period tycker jag absolut man ska ta den. Blev det inte som man tänkt sig ligger Sverige alltid kvar.

julefrid

Ett 50-tal grekisk-ortodoxa och ett 30-tal armeniska präster rök i hop och började slåss inne i födelsekyrkan i Betlehem på annandag jul. Dom skäggiga männen var beväpnade med kvastar och stenar och skällsorden ven i luften. Ansvaret för kyrkan delas av de romersk-katolska, grekisk-ortodoxa och armenisk-apostoliska myndigheterna och minsta intrång på någon annans område kan skapa spänningar mellan grupperna.
Flera präster och städare hade igår kommit till kyrkan för att sopa golv och tvätta väggar inför det armeniska och ortodoxa julfirandet i januari och det var när några ortodoxa troende steg över på den armeniska delen av kyrkan som bråket mellan prästerna utbröt.Palestinsk polis tvingades ingripa för att sära på de båda grupperna.

Dom här skäggen verkar inte ha hört talas om varken julefrid eller att "vända andra kinden till".

källa

geografikunskaper

Hittade det här på Aftonbladet. Det handlar om countrysångerskan Kellie Pickler som tävlar i en frågesport på amerikansk TV. En del av konversationen låter så här:

När ämnet geografi och frågan ”I vilket land är Budapest huvudstad” dyker upp blir det blankt i Picklers ögon. Hon tittar skeptiskt upp på programledaren Jeff Foxworthy och säger:
”Det här är kanske en dum fråga... men jag trodde att Europa var ett land.””Jag vet att de pratar franska där, eller hur?”
”Är Frankrike ett land?”
Sen fortsätter det
Rätt svar är Ungern (Hungary, på engelska). Sedan följer en konversation som inte låter sig översättas, men lyder:
"Hungry?” säger hon förvånat.
"That's a country?
"I've heard of Turkey, but Hungry?
"I've never heard of it."

Jag har också träffat amerikaner som varit ruggigt dåliga på geografi. Bland annat träffade jag två amerikanska killar när jag pluggade spanska i Cadiz. En svensk kille på skolan berättade för den ena amerikanen att han bodde i en stad i Sverige som hette Jönköping. Amerikanen hävdade att han visste var Sverige låg men inte Jönköping så den svenska killen tog fram en karta och visade. "Åh det är i Europa" sa amerikanen häpet.

En rast vi hade stod vi och pratade lite och en tjej frågade dom två amerikanska killarna hur många som bodde i USA. Dom började diskutera med varandra om det kunde vara 1 miljon människor för i hela världen bodde väl 10 miljoner trodde den ena killen. Hans kompis trodde att det kanske var mer än 10 miljoner människor i hela världen och förelog 10 miljoner i USA och 100 miljoner i världen. Men det möttes genast av protester , "Inte kan det väl bo 100 miljoner människor i världen".

Dom två amerikanska killarna hade hyrt en bil och skulle köra runt lite i Portugal. Dagen innan dom skulle ge sig iväg frågade en av dom mig om jag varit i Portugal och vilka platser jag kune rekommendera. Jag sa att Lissabon var en väldigt vacker stad. "Jaha vad är det för plats , ligger det i Portugal , är det en stor stad?" frågade amerikanen. När jag sa att det var Portugals huvudstad så tittade dom förvånat på mig.

Att förväxla Sverige och Schweiz är också en klassiker. I Bangkok träffade jag två tyskar som inte hade någon koll på var dom var och vart dom skulle. Dom skulle resa lite i Thailand och grannländerna sa dom. När jag sa att jag skulle flyga vidare till Malaysia hade dom ingen aning om var det låg eller hade hört talas om det.

Fast ibland tycker kanske vi svenskar att vi är lite väl duktiga och blir häpna när amerikaner inte har någon koll på Sverige eller Europa. Jag tror att många svenskar har otroligt dåliga geografikunskaper när det gäller Afrika. Ofta verkar det som om Afrika är ett enda land. Där det kryllar av svält , fattigdom , aids och man kan åka på safari och se spännande djur. Väldigt många svenskar skulle nog inte klara att räkan upp 10-15 afrikanska länder och deras huvudstäder. Man känner till Egypten , Marocko , Tunisien , Sydafrika , Kenya , Tanzania, Etiopien, Moçambique där Henning Mankell bor och kanske något mer land och huvudstäder är det väl si och så med.

Även svenskars kunskaper om Latinamerika kan nog många gånger vara lite si och så men just Afrika är nog den världsdel dom flesta har sämst koll på. Även om vi kan betydligt mer om USA så skulle nog väldigt många göra fel om man skulle namnge alla delstater på en vit karta eller glömma några om man skulle räkna upp dom.

Fast många svenskar har dålig koll på delar av världen tror jag ändå att vi med internationella mått är rätt hyfsade på geografi och har koll på omvärlden och svensk media har bättre utlandsbevakning än många andra länder. Fast just Afrika tror jag tyvärr är en världsdel som dom flesta svenskar och andra europeer har riktigt dålig koll på och ofta behandlar som om det var ett enda land och inte 54 (då är Västsahara medräknat) länder som alla är väldigt olika.

Den som vill se hela klippet där Kellie Pickler demonstrerar sina bristande kunskaper i geografi kan klicka här

usla arbetsförhållanden

Ofta tänker vi inte på hur det vi handlar är producerat. Man går bara till affären och köper den mat man vill ha eller kläder och saker man gillar. Det kan ju ofta vara svårt och tidskrävande att ta reda på varifrån en vara eller råvaran till en produkt kommer och under vilka förhållanden den har producerats.

Idag rapporterade hjälporganisationen Actionaid om läget på bananplantager i Costa Rica. Plantagen besprutas med farliga kemikalier när arbetarna arbetar helt utan skyddskläder. Lönerna har sänkt och många tvingas arbeta 15 timmar om dagen för att få ihop till ackordet. Kvinnor tvingas till sex för att få behålla jobbet och dom som klagar får sparken. I Sverige äter vi 19 kilo bananer per person och år , många av dom från Costa Rica.

Nyligen rapporterades det om situationen för bomullsarbetare i Uzbekistan. Skolor stängs och barn tvingas ut på fälten för att skörda bomull. Arbetsdagarna är långa och slitsamma och dåligt betalda. Uzbekistan är en av världens största bomullsproducent och en del av bomullen hamnar i kläder som bland annat säljs hos HM.

Även tobak är en gröda där barnarbete ofta förekommer. I länder som Brasilien och Malawi där mycket tobak odlas arbetar barn på tobaksplantagen och plantagen besprutas utan att arbetarna alltid har skyddskläder. Tobak är dessutom en gröda som förstör miljön , jorden utarmas snabbt på näringsämnen och ny jord måste odlas upp inte sällan är det på nerhuggen eller bränd regnskog nya tobaksplantage växer upp.

En del av dom snittblommor vi kan köpa i Sverige vintertid odlas i Colombia under förhållanden som inte heller är särskilt trevliga.

Listan på varor som produceras under förhållanden som är vidriga för dom anställda och där barnarbete förekommer kan säkert göras hur lång som helst. Jag har hört om te, kaffe , kakao och mycket annat tidigare. Jag är själv inte så duktig på att ta reda på ursprunget på dom varor jag köper trots att jag blir väldigt arg och ledsen varje gång jag hör rapporter om hur varor och mat produceras under vidriga förhållanden. Jag skulle verkligen vilja bli bättre på det och handla mer rättvisemärkt men det är väl ren lathet och gammal vana. Så är det väl lite snålhet också , rättvisemärkt kaffe är ganska mycket dyrare men det är det egentligen värt att betala för att veta att det produceras schysst. Jag tycker dock att frågorna är väldigt viktiga och kan man som konsument påverka borde man göra det. Så är förstås frågan hur kontrollen går till av rättvisemärkta produkter och hur man kan veta att det verkligen är schysst producerat om det har rättvisestämpel. Så är det inte alltid lätt att välja när man står i affären kanske hungrig och stressad och det kanske inte alltid finns bra alternativ till det man vill köpa.

Toalettmöte i Indien

I Indien samlas idag hälso- och sanitets-experter från 40 länder till det sjunde Världstoalettmötet. Målet är "toalett för alla år 2025". Det är inget lite problem för u-länderna - och världen. Så det är verkligen ett skitviktigt möte.


Romerska offentliga toaletter i Ostia utanför Rom

svensk okunskap om u-länder

Svenskarna vet mindre om utvecklingen i världen än vietnameser. Det visar en undersökning som FN har gjort. Svensken tror att medellivslängden är 30 år i utvecklingsländerna , vietnamesen svarar mellan 65 och 69 år. Rätt svar är 65 år. Telefonintervjuver har gjorts bland 5000 personer i Sverige , Finland , Norge , Danmark och Vietnam. Danskarna är mest pessimistiska men svensken är väldigt okunnig om situationen i u-länderna.

Det är faktiskt något jag länge tänkt på att många svenskar är okunniga om världen utanför Västeuropa och USA. Att bilden av u-länderna som ofta förmedlas i till exempel tidningar och TV ofta bara visar hemskheter och elände. Många tänker bara på svältande barn med flugor i ögonen när man nämner Afrika. Bilden av u-länder i svensk media är ofta väl ensidig och ibland till och med fördomsfull.

Nu gäller det här absolut inte alla svenskar. Det finns naturligtvis gott om svenskar med stort engagemang och stor kunskap om u-länder. Fast det känns lite tråkigt att vi var mest okunniga i den här undersökningen.