Orsa björnpark och tigrar

Barnet på bilden är min sjuåriga dotter. För några månader sen hade dom en blöjreklam på en ica vi brukar handla på. En del i reklamen var en stor pappskylt med en tiger och ett barn i blöja med hål vid huvudet. Den som ville kunde bli fotograferad som blöjbarn bredvid en tiger. Min dotter älskar tigrar och ville så klart det.

Dottern är med rätta bekymrad för dom vilda tigrarnas framtid. I går kom rapporter om att det inte fanns några tigrar kvar i två tigerreservat i Indien. För ungefär 100 år sen beräknas det ha funnits 100000 vilda tigrar spridda från Indonesien till Turkiet och Nordöstra Ryssland. Idag finns det bara ungefär 3500 vilda tigrar kvar i världen. För hundra år sen fanns det åtta tigerarter i världen idag är tre av dom utdöda och dom övriga fem starkt hotade.

För lite mer än en vecka sen var jag i leksand och hälsade på en kompis. Jag hade det mycket trevligt med god mat och dryck och trevligt umgänge. Eftersom min dotter var med och min kompis har barn bestämde vi oss för att spendera en dag i Orsa björnpark. Ett ställe jag verkligen kan rekommendera. Även om jag varit på många djurparker med mina barn får jag lite obehagskänslor av stora vilda djur i bur. Men absolut inte här. Djuren har verkligen stora ytor att röra sig på och det är ingen garanti att man ser djuren. Parken är mycket brant så vi turades om att dra kompisens tvååring i vagn och det var riktigt jobbigt. Eftersom det är så brant har man en fantastisk utsikt över Orsasjön , bergen och skogarna. Dalarna är vckert. otrligt vackert. Man har också byggt höga broar så man kan gå ut över vissa hägn och se djuren uppifrån om man inte har anlag för höjdskräck.

Djuren som finns i parken är Isbjörn , Kamtjatkabjörn, Brunbjörn, Järv, Amurtiger eller Sibirisk tiger, Lodjur, Varg, Räv och Berguv. Inträdet är inte heller så rysligt dyrt om man jämför med många djurparker. Det finns också flera intressanta utställningar och andra aktiviteter.

Området där isbjörnarna fanns kallades Polar World och där fanns förutom isbjörnarna intressanta och ambitiösa utställningar om hur polarområderna påverkades av klimatförändringar och om det traditionella livet för människorna i dessa områden. Samt roliga interaktiva frågesporter, lekrum och ett rum som skulle ge en känsal av polarnatten.

Vi tillbringade en hel dag på parken och såg alla djur utom den skygga järven. Men för min dotter var tigrarna det viktigaste. Hon verkligen älskar tigrar och har ett gäng gosedjurstigrar (förrådet fylldes på med en till vid Orsa Björnpark9 och flera dokumentärer om tigrar. Hon är besviken på mig som har tagit bort den enda tatuering jag har haft. Ett tigerhuvud i svartvitt på överarmen.

Tigrarna höll till högst upp i parken. Området kallades Tiger Mountain och där fanns ett hus tigrarna kunde gå in i som innehöll två våningar med information om tigrar. Tigern kan simma 30 kilometer och ät ett av dom få kattdjur som inte spinner. Tyvärr är pälsen eftertraktad på svarat marknaden och en del kroppsdelar populära i traditionell kinesisk medicin så djuret är stark utrotningshotat. Men den främsta faktorn är nog att människor brett ut sig och stora skogar som tigern levt i har försvunnit. I Thailand vaktar tungt beväpnade vakter tigerreservaten och i det relativt glest befolkade östra Sibirien klarar sig amurtigern bättre än många av sina släktingar.

Jag kan verkligen varmt rekommendera Orsa björnpark. Även om man inte har vägarna förbi är den värd en omväg. Den ligger i Grönklitt 16 kilometer norr om Orsa men det är bra skyltat från Orsa.

Min Dalaresa innehöll också ett stopp i Falun på hemvägen och en träff med en gammal barndomsvän jag inte sett på 13 år. Sånt kan ju gå hur som helst. Men detta var bara så fantastiskt kul. Det kändes som om dom 13 åren inte hade existerat trots att vi båda hade hunnit gift och skilt oss och bott på olika ställen och han hunnit bygga upp ett välkänt företag som han just startat när vi sist sågs. Det kommer absolut bli fler träffar. I år. Det kommer verkligen inte att dröja 13 år tills nästa gång.

Peoples beer

Ett spanskt par som jag är bekant med skulle åka på en jobbresa till Sverige. Eller mannen skulle på konferens , frun följde med för hon var nyfiken på Sverige. Dom hade bestämt sig för att flyga till Köpenhamn och ta sig över bron och hyra en bil och bila upp till Mälardalen där konferensen skulle hållas. Dom ville se lite av landet. Men eftersom planet landade sen eftermiddag eller tidig kväll så hade dom bokat ett hotell i en väldigt liten stad i södra Sverige några timmars bilresa från Malmö. När dom kom fram och hade installerat sig på rummet så bestämde dom sig för att gå ut och äta. Klockan var runt tio på kvällen , en normal spansk middagstid. Den lilla staden låg tämligen öde och dom passerade flera stängda restauranger men till slut hittade dom en liten pizzeria som fortfarande var öppen. Dom beställde varsin pizza och en flaska vin. Den unga svenska tjejen som jobbade på pizzerian sa "We don't have wine we only have peoples beer". Ok , då tar vi öl istället sa spanjorerna. Peoples beer? Vad kan det vara? Ordet betyder ingenting på spanska ens om man översätter det till Cerveza del Pueblo".

I Spanien finns alkoholfri öl och sen bara öl. Den är inte indelad i styrka och någon folköl har ingen hört talas om. Mina spanska bekanta tyckte iallafall att folkölen smakade som vilken öl som helst. Pizzerian höll egentligen på att stänga så dom gick snabbt efter att ha ätit sina pizzor och druckit sin peoples beer.

Dom tänkte att det kanske finns någon öppen bar eller likande där vi kan ta ett glas vin innan vi går tillbaka på hotellet. Det var en vardagskväll och den lilla staden låg helt öde , ingen bar eller restaurang verkade öppen så dom gick tillbaka till hotellet. På vägen passerade dom en öppen mack. Där kan vi ju köpa med oss en flaska vin och ta ett glas hemma på hotellet tänkte dom. För i Spanien är det inga problem att köpa vin, sprit och öl på mackar.

Dom gick in och bad om en flaska vin. Det var tydligen väldigt roligt för både dom två som jobbade där och den enda kunden började skratta. Nåt vin kunde dom inte få köpa där men dom sålde också Peoples beer. Det skippade mina spanska bekanta och gick tillbaka till hotellet.

Nu är det här ingen partsinlaga mot Systembolaget utan mer en berättelse om en kulturkrock. Jag har inget emot Systemet , tvärtom jag tycker deras utbud är fantastiskt och jag dricker så lite och så sällan att jag inte har några problem att planera mina inköp efter deras öppentider. Samtidigt skulle jag inte bli ledsen om öl och vin fick säljas på ICA och Konsum. Men det spelar heller ingen roll att det inte säljs där.

botemedel mot autism

Jag läste om skådespelerskan Jenny McCarthy som hävdar att hon har botat sin sons autism genom att utesluta mjölkprodukter och gluten ur hans kost.

Jag har hört detta förut. Jag har också hört om stora tillskott av magnesium och B6 skulle bota autism. Mirakelmedlet Omega3 som sägs hjälpa mot det mesta lär också kunna bota autism.

Ingen av dessa metoder är ännu vetenskapligt bevisade och inga svenska läkare ger dessa kostråd till föräldrar med autistiska barn. Om det vore så enkelt att man kunde bota autism genom att ta bort gluten och mjölk ur kosten eller ge stora kosttillskott av B6 och magnesium skulle inte alla som får diagnosen autism också ordineras detta? Jag har hört att det finns föräldrar som lägger ner tid och pengar på olika alternativa behandlingsmetoder som homeopati , antroposofiska behandlingar , kostomläggning och annat men jag har aldrig hört att det gett resultat. I nuläget tror jag inte det finns någon bot mot autism däremot kan en person med autism lära sig otroligt mycket och fungera väldigt bra med hjälp av rätt träning.

Jag har själv en autistisk son. Många år efter jag fått hans diagnos gick jag och hoppades på ett botemedel och sökte information om sånt på nätet och i bibliotek. Idag är det inte hela världen att han är autistisk och bara det senaste året har han utvecklats enormt och gjort otroligt stora framsteg. En släkting som inte hade träffat honom på 8-9 månader sa att det var som en helt annan kille och det var otroligt hur bra kontakt man fick. Hur det fortsätter vet man så klart inte men det viktiga för mig är att sonen har det bra och är lycklig.

Jag vill inte skriva så mycket om honom här men han kan prata , läsa , skriva , räkna , surfar på nätet , lagar mat , dukar, duschar , tvättar håret och sköter all hygien själv , han kan simma 400 meter, är duktig på att sjunga och mycket annat. Men det är inte så att han har någon lättare form av autism (om en sån finns) , han är normalbegåvad men har stora svårigheter på många områden speciellt gäller det den sociala biten som till exempel umgänge med andra människor.

Då och då har det hänt att människor i min omgivning föreslagit att jag ska prova att ändra hans kost. Min son gillar mat väldigt mycket och äter precis allt. Jag vill inte på egen hand hålla på och laborera med hans mat eller ge honom stora mängder kosttillskott. Ingen läkare eller dietist som jag har pratat med har heller rekommenderat det. Jag litar ändå på att dom läkare som träffar min son vill hans bästa. Generellt tycker jag man ska vara försiktig med olika dieter till växande barn om ingen läkare eller dietist rekommenderar det av någon orsak.

Visst man förlorar väl inget på att under en period prova med en kostomläggning men jag känner mig skeptiskt till att det ska fungera och dessutom är det inte ett problem att min son är autistisk. Utan autismen är han inte heller min roliga , kramiga och goa kille. Så rent hypotetiskt är det inte självklart att jag skulle vilja att han skulle bli "botad" om det fanns ett mirakelpiller. Det skulle vara mer angeläget med ett mirakelpiller som kunde bota omgivningens intoleras mot avvikande människor. Min sons sjukdom syns inte på utsidan vilket kan göra folk ute förvirrade när en kille som ser "vanlig" ut beter sig underligt på olika sätt.

Visst går det att genom olika dieter att lindra och kanske till och med bota olika sjukdomar. Även om jag inte alls är påläst i ämnet så ställer jag mig skeptisk till att autism skulle vara en sjukdom som man kan bota med en viss diet. Om någon är intresserad så hittade jag den här sidan om att kost kanske kan lindra autism. Jag är fortfarande skeptisk efter att ha läst sidan. På Riksföreningen Autisms utmärkta sida finns mer att läsa om autism.

att köpa sexuella tjänster

En sak som slog mig när jag bodde i Madrid var att prostitutionen var så öppen. Det fanns några platser där det var gott om prostituerade och på vissa gator jag ofta gick i centrala delen av staden fanns det bland alla roliga affärer jag gillade att besöka en hel del sexklubbar. Som jag förstått är inte heller bordeller ovanliga i Spanien fast jag har aldrig sett någon. Jag ska väl säga att även i Sverige finns det ganska öppen prostitution. Under många år var jag ganska ofta tvungen att passera Göteborgs mest kända prostitutionsstråk men även om det var öppet där så var det betydligt färre kvinnor och inte lika öppet som i Madrid.

En gång när jag mannen och barnen var på väg till Madrids zoo promenerade vi genom en park. Mannen höll den då 4 åriga dottern i handen och jag och sonen gick några meter bakom och pratade. Vi passerade ett ställe med några ganska prostituerade som hade bara t-shirts och trosor. En hade inte ens trosor. Några män som såg ut som karikatyrer av hallikar stod bredvid tjejerna. Det var helg och ganska tidig förmiddag. Hon utan trosor gick fram till mannen som höll dottern i handen och erbjöd honom sina tjänster , hon var helt klart sluddrig och påverkad. Mannen blev väldigt chockad att barnen såg detta.

I min ungdom råkade jag två gånger få veta att svenska killar jag kände hade köpt prostituerade på resor i Asien. Typ man är ung , blir full , hamnar på strippklubb i Bangkok , blir ännu fullare och köper med sig en tjej hem. Jag minns att jag blev äcklad och chockad , speciellt den ena av dom var en ganska bra kompis till mig. Jag har själv varit i Bangkok men undvek medvetet stans mest kända prostituions- och sexklubbs-stråk för jag visste att det skulle göra mig så illa berörd.

Av en tillfällighet fick jag också reda på att en av min mans kollegor som jag tyckte mycket om på universitetet i Madrid hade besökt prostituerade. Här handlade det inte om någon nyfiken ungdom på resa utan en social och trevlig kille med ett bra och välbetalt jobb och som dessutom hade flickvän sen många år. Inte för att det spelar någon roll men den här mannen var varken svensk eller spanjor utan gästforskare från ett annat land. Att han dessutom köpt kvinnor med missbruksproblem från tredje världen billigt kändes långt ifrån okey. Han har alltid varit otroligt vänlig och trevlig mot mig och jag gillar honom mycket. Fast nu när jag vet det här känns det som om han har en syn på att det finns olika slags kvinnor. Såna som mig , den gifta tvåbarnsmamman som man respekterar och umgås med och andra man kan köpa för några hundra euro.

Jag oggilar prostitution men jag ogillar självklart inte dom som prostituerar sig. Däremot ogillar jag torskarna som köper deras tjänster. Jag vet att det även finns kvinnor som köper manliga prostituerade men det är inte lika vanligt men ändå lika förkastligt. Jag tycker att köper man en annan människans kropp indikerar det att man har en människosyn där det är okey att köpa och utnyttja en annan människas kropp och stödja en verksamhet som åtminstone jag tycker är tveksam och kanske stödjer man indirekt också trafficing och hallickar.

Eftersom prostitution är så utbrett i hela världen så finns det naturligtvis gott om köpare. Det syns inte vem som är en torsk , det kan vara den trevliga jobbarkompisen , grannen , pojkvännen , brorsan eller vem som helst. Om min pojkvän hade köpt prostituerade även om det var på en fylleresa i ungdomen skulle jag ha stora svårigheter att acceptera detta och jag skulle tycka att det sa en del om hans människosyn. Jag skulle troligen tycka det vore otroligt jobbigt om jag fick reda på det. Jag har aldrig varit i den situationen men tyckte det var tillräckligt jobbigt att veta att folk jag kände även ytligt gjort det.

Jag tycker inte prostitution är okey. Jag är ganska övertygad om att få väljer det sättet att försörja sig frivilligt. Man sitter knappast hos SYO-konsulenten och diskuterar att jag gillar ju sex och pengar så prostituerad kanske är något jag ska satsa på. Jag har svårt att köpa bilden av "den lyckliga horan".

En annan sak jag tycker är obergipligt när det gäller torskar är synen dom verkar ha på sex. Eller finns det olika typer av sex? En typ med flickvänner och en annan typ med prostituerade? Anser dom att det finns två olika sorters kvinnor , en sort man köper för sex och en annan sort man tar hem och presenterar för föräldrarna och kanske gifter sig med.

Alla längtar säkert efter sex och närhet ibland och tycker det är hur mysigt som helst. men är inte själva poängen att båda ska vara med på det , båda ska vara tända på varandra och helst ska det väl finnas någon typ av känslor för att det ska bli riktig bra? Även om kanske inte känslorna finns på samma sätt i ett one-night-stand som i ett förhållande så är båda tända på varandra, eller åtminstone tända i fyllan , och ibland kanske det leder till någon fortsättning. Fast nu kom jag ifrån ämnet. Är inte poängen med sex att det ska vara för att båda vill, är sugna på varnadra och njuter? Kan man verkligen få den känslan av att köpa sex hos en prostituerad?

barnkalas

Jag brukar inte skriva så mycket om vad jag gör på dagarna här. Mest för att jag inte gör så spännande saker. Kan inte heller riktigt se hur intressant det skulle vara att berätta om att jag fikar med någon , går på fest , går på krogen och fixar ett oseriöst hångel mot någon bardisk eller vad det kan vara. Inte ens bröllop och begravningar har blivit nämnda under tiden jag bloggat. Fast det här är inte någon regel. Ibland skriver jag sånt jag gör , nämnde ju till exempel nyligen en middag med bara par som jag ska på om en och en halv vecka.

Tidigare skrev jag också att jag skulle ha barnkalas för min sjuåring. Hon fyller i början av augusti när det är sommarlov och svårt att få hela klassen att komma. Så i söndags kom vi äntligen till skott och hade kalas med klassen och två andra kompisar. 12 sjuåringar! Hur kul som helst. Jag skulle vara lektant men dom var inte så intresserad av mina lekar. Mest nyfikna på dotterns rum och leksaker. Så vi åt korv och tårta och var ute och hade skattjakt efter godispåsar. Fiskdamm som jag tänkte fick jag höra var för små barn , såna som kanske är 5 eller 6 år sa sjuåringen. Så lekte vi ute en stund.

Mamman och lillebror till en av dotterns vänner var kvar under hela kalas och eftersom barnen lekte så bra satt vi och drack kaffe och åt godis. Lillebror är egentligen 4 månader en föddes 3.5 månader för tidigt så han är bara en månad. Han vägde bara 789 gram och var bara 34 centimeter när han föddes. Dom låg länge på sjukhus men han klarade sig utan men och är en jättegullig, charmig och pigg kille som jämt skrattar och tittar koncentrerat på mig med sina stora vackra ögon varje gång jag håller honom. Ibland försöker han också komma åt mina bröst som inte har någon mjölk till honom. Han har massor var mörkt ostyrigt hår som står åt alla håll och är farligt söt. Man blir smått bebis-sugen av att vara med honom. Eftersom hans föräldrar (speciellt hans mamma) har blivit bra kompisar till mig på grund av att våra döttrar leker så mycket träffar jag honom ofta. Det är så kul att ha bebisar i närheten och se hur dom växer och utvecklas även om jag i maj när han föddes var lite orolig och stressad att allt skulle gå bra när han kom femton veckor för tidigt.

Hur som helst jag överlevde barnkalaset. Tyckte det var så kul att jag mer än gärna har fler. Det var maskerad och själv var jag och dottern utklädda till katt. På kalaset fanns cowboys , spöken , prinsessor , hundar , leoparder, skelett , häxor och annat kul. Den lilla bebisen var också utklädd , till dalmatiner. Hur söt som helst.

Både jag och dottern var mycket nöjda med kalaset. Min son ville dock inte vara med på kalas med sjuåringar så han var hos mina föräldrar några timmar och hade haft kul. Varit ute och plockat svamp i skogen och ätit favoritmaten kyckling.

Så Johanna ursäkta att du inte fick någon inbjudan. Men du bor en bit bort och jag vet att du har mycket att göra just nu. Fast du får väldigt gärna komma och vara lektant och gulla med min favoritbebis på nästa kalas för jag ska definitivt ha fler kalas. Det vara bara så kul! Så Johanna även om du inte kommer på kalas så är du såklart välkommen , min dotter har bara träffat dig två gånger men gillar dig jättemycket för ni har ju samma filmsmak. Hon glömmer vad du heter så oftast blir det flickan som också älskar Amelie Men välkommen att vara lektant på kalas!

singel eller ensamstående?

Läste nyligen en krönika i en föräldrartidning av programledaren Tilde de Paula som fick mig att tänka på att två olika ord för samma fenomen kan ge helt olika associationer. För att citera Tilde:

"Singel och ensamstående är inte samma sak.
En singel är en glad tjej på höga klackar med läppglans.
En ensamstående är en trött kvinna på gränsen till ett sammanbrott.
En singel har ett rikt socialt liv.
En ensamstående har ett socialt liv som sträcker sig till föräldramöten.
En singel är stark. Fri. Och Lycklig.
En ensamstående har ansträngd ekonomi, känner sig otillräcklig, sliter och släpar."

Jag tycker nog att hon har en poäng med sitt resonemang och det finns säker andra exempel på ord för samma fenomen där det ena ordet är mer positivt laddat och det andra har en mer negativ klang.

Just det här fick mig att tänka på en middag jag snart ska gå på. Jag känner inte dom andra på middagen så bra men vet att det blir jag och några gifta par. Säkert trevliga trevliga människor och jag skulle inte tro att någon reagerar på att jag kommer ensam. Paret som har middagen är svensk-thailändskt och hon lagar den mest underbara thai-mat och det blir säkert väldigt trevligt.

Trots att jag vet att det är fånigt känner en liten del av mig som jag är någon sorts loser i sällskapet. Fick till och med frågan att om jag träffar någon så kan jag så klart ta med honom. Så visst jag kan ju ta med barnens pappa , en kompis eller en granne eller ta på min vigselring och säga att tyvärr kunde inte min man komma ikväll. Fast naturligtvis skulle jag aldrig göra något så fånigt. Så mycket loser känner jag mig inte. Jag är också övertygad om att dom andra som kommer är trevliga och ingen kommer att sitta och förhöra mig om varför jag kommer ensam, om det finns någon pojkvän , om jag inte klarar av förhållanden och aldrig kommer att träffa någon och sånt som man bara ser i filmer av typen Bridget Jones dagbok. Inte heller kommer dom att ha tagit dit en manlig singel-ensamstående i lämplig ålder som dom försöker para ihop mig med. Sånt hör nog också mest hemma i filmer eller åtminstone inte bland folk jag känner.

Jag har tidigare varit på och haft tillställningar när jag har varit en del av ett par och det har varit singlar-ensamstående där och jag har aldrig reflekterat över det. Inte heller har jag tyckt det varit något fel på mina singel-ensamstående kompisar när jag inte var det. Så det här är bara en fånig tanke som dykt upp hos mig och egentligen ägnar jag den inte så mycket tid att den borde få ett blogginlägg. Det här skulle handla om olika ord med samma betydelse men med olika associationer men blev istället ett väl personligt inlägg om funderingar som säkert många känner igen från något tillfälle.

Jag är övertygad om att det kommer att bli väldigt trevligt och mycket god mat och jag kommer inte att känna mig det minsta som en loser när jag väl sitter på middagen. Det är bara en fånig tanke som flyktig slagit mig nu. Om man ska generalisera så tror jag en hel del personer som går ensamma på tillställningar med enbart par har känt sig fel och malplacerade många gånger trots att omgivningen inte tänkt den tanken. Om jag ska generalisera ännu mer så tror jag att kvinnor som går ensamma på en sån middag oftare känner sig som losers än män i samma situation.

Fast jag kan ha helt fel. Säg gärna emot mig då. Naturligtvis går det också bra att hålla med om ni gör det. Det här är ju bara lösa tankar om ett problem som inte ens är något problem egentligen. Jag ska ha en trevlig kväll med trevliga människor och äta god mat. Det blir inte mindre trevligt för att jag går dit ensam.

Här finns Tilde de Paulas krönika att läsa

amning

Egentligen borde inte kanske inte skriva ett sånt här inlägg. Jag är mycket nöjd med att ha två barn, planerar inte fler , är inte gravid och jag har inte ens någon att skaffa barn med. Fast kanske är jag påverkad av att flera av dom bloggar jag läser regelbundet nyss har fått eller snart ska få barn.

I Sverige förväntas ALLA amma och helst amma väldigt länge. Annars är man nästan en dålig mamma. I Sverige ser man också mammor amma offentligt nästan överallt. Jag har fikat och ätit lunch med kompisar som ammat och har suttit på restauranger och kaféer där det suttit kvinnor vid bordet bredvid och ammat. Det här är absolut inget som stör mig. Tvärtom tycker jag det är helt okey. Dock inget jag själv har känt mig bekväm med att göra när jag ammade utan jag gick gärna undan lite när jag ammade ute så jag och barnet fick lite lugnt runt oss. I många andra länder såsom i Spanien där jag har bott ammar absolut inte kvinnor offentligt. Det är heller inte lika självklart att amma utan gravida kvinnor kan få frågan ska du amma eller inte. Eller man kan höra gravida kvinnor säga att jag har inte bestämt mig för om jag ska amma eller inte.

Jag tycker att man som förälder ska göra så som det känns bäst och jag tycker man ska slippa kritik om man av olika skäl inte vill eller kan amma. Bröstmjölken är ju skapad för barnet och det är så klart bra att amma. Våra kroppar är gjorda för att amma och för naturliga förlossningar men vill man absolut inte föda vaginalt så tycker jag så klart att man bör kunna få kejsarsnitt. Fast själv tycker jag kejsarsnitt verkar läskigare än en vanlig förlossning.

I ett globalt perspektiv är amning så klart bra. Har man inte tillgång till rent vatten och möjlighet att köpa bröstmjölksersättning och tillreda den så sterilt som möjligt så är ju amning det enda alternativet. Vi har säkert alla hört historier om fattiga kvinnor som luras i tron på att det är bäst för barnet att betala pengar dom inte har för ersättning istället för att amma. Så har dom inte tillgång till vatten och inte råd att ta den mängd ersättning som krävs utan späder med mer vatten. Vilket gör att barnet kan drabbas av sjukdomar , undernäring och kanske till och med dö. Men det är ju inte situationen för svenska nyblivna mödrar.

Som jag redan skrivit tycker jag att amning eller inte är ett val mamman ska göra och omgivningen ska inte fördöma och komma med pekpinnar. Fast det skadar ju inte att prova att amma och känner man att det inte funkar eller man inte vill så kan man gå över till bröstmjölksersättning.

Nu tänkte jag bli lite personlig och berätta om mina egna erfarenheter av amning som har varit ganska olika dom två gånger jag har fått barn.

När min son föddes ville jag absolut amma för det hade man hört var det bästa. Jag försökte och försökte med ganska blandat resultat. Det kändes som om det alltid strulade. Efter cirka 3 månader gav jag delvis upp och började ge bröstmjölksersättning parallellt med amningen. Efter 4-5 månader gav jag upp amningen helt och kände mig mycket misslyckad. När min son var några år gammal fick han diagnosen autism något som absolut inte märktes det första året utan att något är fel brukar man märka senare. Jag har i efterhand fått höra att amningsproblem är väldigt vanliga hos autistiska barn då sjukdomen är medfödd men märks först efter några år. Nu vill jag inte skrämma någon , problem med amning kan ha mängder av orsaker och autism är ovanligt. Sen tycker jag förstås inte det är hela världen att ha ett autistiskt barn. Men det skulle bli ett helt inlägg att förklara att det faktiskt inte är så jobbigt.

När min dotter föddes sex år senare funkade amningen utan några som helst problem. Jag ammade henne i 9-10 månader och sen blev det liksom naturligt att vi slutade. Hon var inte lika sugen och jag tyckte det var skönt att sluta. Men jag har kompisar som ammat sina barn i 1.5-2 år. Jag tyckte det var väldigt praktiskt att amma. Man hade alltid maten med sig , den hade rätt temperatur och var steril. Visst var man beroende av att vara med barnet jämt men det var bara mysigt. Dottern sov dessutom mycket i min säng så det var ganska lätt att amma nattetid utan att gå upp och många gånger var jag bara halvvaken.

Så till det här med att få bröst som taxöron om man ammar. Jag har inte och har aldrig haft hängbröst. Tyvärr har inte bh-storleken ökat efter amningen heller men det kan jag leva med. Jag tycker det finns så många myter om att en graviditet förstör kroppen något enormt. Kroppen förändras så klart för att man blir äldre men jag är inte full av bristningar eller har hängbröst. Jag har inte gått på några mirakeldieter ,tvärtom tog det mig säkert minst ett halvår att komma i mina gamla byxor efter graviditeten. Jag väger straxt under 50 kilo vilket kanske är en aning för lite till mina 162 centimeter fast jag har alltid varit kort och smal. Men jag äter vad jag vill och kommer fortfarande i kläder jag hade innan jag födde barn. Jag är absolut inte något undantag utan dom flesta av mina kompisar ser ut ungefär som innan dom födde barn. Om man får se ett antal nakna 30-35 åringar tror jag inte i allmänhet det syns någon skillnad på vem som fött barn och ammat eller inte. Om man kikar runt i ett omklädningsrum på gymet eller badet kan man knappast se att den har fött barn men inte den på kvinnor i en viss ålder. Sen förändras självklart kroppen med åren oavsett om man fött barn eller inte har man inte samma kropp när man är 35 som när man var 20.

Jag har inget råd att ge i amningsfrågan. Jag tycker alla ska göra så som det känns bäst för dom och vill man inte amma eller tycker att det inte funkar ska man inte kritiseras för det. Min mamma har varken ammat mig eller min bror och vi har överlevt , inte varit särskilt sjuka och har inga allergier. Jag tror det är ganska många i vår generation som inte blev ammade eller bara blev ammade en mycket kort tid. Det är inte skadligt för barnet att få ersättning istället för modersmjölk och den som väljer att inte amma är ingen dålig mamma.

sommarpratare

Jag har missat dom flesta som har sommarpratat på radion i år. Vissa år har jag varit ganska flitig lyssnar och andra år har jag jag knappt lyssnat på någon. I år har jag lyssnat på max tio sommarpratare. Två stycken program berörde mig lite extra och jag skulle gärna rekommendera dom till dom som har tid och lust att lyssna på nätet i efterhand. Programmen går att lyssna på i 30 dagar efter att dom sänts.

Humorduon Klara Zimmergren och Mia Skäringer pratade mycket öppenhjärtigt om bland annat sitt arbete , separationer och sex med fel person som ger ångest efteråt. Väldigt gripande , träffande, självutlämnade och mycket bra.

>komikern Mikael Tornving berättade om sin uppväxt med en pappa som var alkoholist. Det fick mig att vilja skriva ett blogginlägg om alla barn som fasar inför julen , inte vill ta hem kompisar och ständigt går med en klump i magen av rädsla för att en eller båda föräldrarna ska dricka sig fulla. Även om barnen drabbas hårdast så drabbas ju alla anhöriga kring en alkoholist som fortsätter dricka. Som Mikael Tornving sa "Jag tror inte det går att rädda en missbrukare som inte vill bli räddad". Det är hemskt för omgivningen att se en person dricka sig sjukare och sjukare trots att man gör allt för att personen inte ska dricka. Tyvärr en verklighet för alltför många då man räknar att ungefär 10% av Sveriges befolkning är alkoholister och endast ett litet fåtal av dessa är så utslagna att man ser dom på bänkarn. Dom flesta har familj , jobb och ett ganska vanligt liv men människor runt omkring kommer till skada av deras drickande. Om siffran 10% stämmer så är det otroligt många barn som på olika sätt drabbas av att ha en förälder som har alkoholproblem. Vanligt är det nog tyvärr för jag tror att vi alla vet någon eller några som dricker för mycket.

Båda programmen handlade också om mycket annat och mer lättsamma saker. Bland annat hade Mikael Tornving gjort samma upptäckt som jag gjorde när jag en natt i juni körde bil från Dalafjällen till Uppsala (länk till mitt inlägg om fjällresan). Han hade precis som jag kört bil en natt och precis som jag under resan lyssnat på nattradion. Mellan midnatt och klockan sex på morgonen sänder P3 och P4 gemensamt programmet Vakna
. Mikael Tornving lyckades ge en suvrän beskrivning av programmet. Han sa ungefär att : "Dom som är vakna klockan tre på natten och ringer radion är knappast något tvärsnitt av befolkningen och bara det gör det lite spännade. Det var två killar i studion , människor ringde in pratade lite och önskade en låt. Det verkade inte finnas någon växel eller annat filter som sorterade bort dom värsta kokosnötterna utan telefonen gick direkt in till killarna i direktsändning"

Jag har precis samma intryck jag hade av programmet. Lite kul och spännande var det definitivt att lyssna på men jag hade inte samma tur som Mikael Tornving. När han lyssnade ringde en kille in och ville fria till sin tjej som satt bredvid honom i bilen. Tjejen vägrade svara fast killarna i radion tjatade och ett tag blev stämningen minst sagt märklig. Sen ville killen spela en romantisk låt för tjejen och önskade något med Motorhead. Hoppas det gick bra och han fick ett ja till slut. Annars var det gott om speciella personer som ringde in även den natten jag körde med sovande ressällskap och lyssnade på nattradion.

när mamma var barn

När jag var barn var ganska mycket var annorlunda i Sverige men mycket var också sig likt. Ibland brukar man säga att vi ska lära av historien trots att hela mänsklighetens utveckling är ett bevis på att vi ingenting lär av historien. Men en sak kan vi säkert alla instämma i när det gäller det förflutna , allt förändras. Det var absolut inte bättre förr bara annorlunda.Jag ska väl också påpeka att bilden inte är historisk utan faktiskt har jag själv tagit den idag med min mobilkamera. Den är medvetet suddig, ändå är det nog det tydligaste fotot jag haft med här, för jag gillar inte att synas här på bloggen även om jag gör undantag ibland. Ska jag vara fåfäng kan jag också påpeka att jag hunnit bli ganska snyggt solbränd i sommar men det syns inte på den här bilden och det spelar inte heller så stor roll.

Min 6 åriga (ja hon fyller faktiskt 7 år om en vecka) dotter blev väldigt förvånad när jag berättade för henne att när jag var liten hade man inga mobiltelefoner, telefonsvarare , nummerpresentatör , datorer eller internet och på TV fanns bara två kanaler som inte visade program på dagarna och TV-reklam fanns inte. Min kompis som var på besök från Paris kände visserligen till det svenska Systembolaget sen tidigare men blev lite förvånad över att höra att i Uppsala finns endast fem ställen man kan handla alkohol på. Dessutom hade han synpunkter på priserna även om han gillade det stora utbudet. Jag har en systemkatalog från 1985 liggande hemma som jag plockade fram. Då var inte utbudet direkt imponerande. Katalogen är en kvadratisk sak på 30 sidor och ölen tar upp endast en sida.

På tal om alkohol så tror jag både attityder och sättet att dricka har förändrats ganska mycket i Sverige. På min lokal ICA har man i frukt- och grönsaks-disken en skylt där det står "75% av alla hjärtinfarkter går att undvika med frukt , grönt och vin" Jag har känslan av att det skulle blivit ett himla liv om ICA hade haft en sån skylt när jag var barn. När jag var barn drack nog dom vuxna vin på fester och så men troligen inte lika ofta och lika mycket som nu. När mina föräldrar var barn var det nog knappast någon som drack vin och ketchup fanns inte.

Då fanns ikoner bara i ortodoxa kyrkor. Såpa var något man surade golvet med och surf var ett tvättmedel. Fast surfa kunde man också göra i Söderhavet det hade alla sett i Elvis-filmen Blue Hawaii eller barnprogrammet Villervalle i Söderhavet. Här hemma gick det bra att vindsurfa om man var lite cool och trendig.

En chaterresa till Kanarieöarna , Mallorca , Rhodos eller något annat ställe i Sydeuropa sågs som väldigt exotiskt. I princip ingen familj med småbarn skulle få för sig att tillbringa julen i Thailand. Nu är man ju nästan en udda figur om man aldrig satt sin fot i Thailand.

Dom flesta åt svensk husmanskost. Ris och pasta åt man bara då och då. Potatis var det absolut vanligast. Kina-mat , pizza och pasta var lite exotiskt och spännande. Ingen skulle komma på tanken att till lunch äta kallt ris och rå fisk och försöka få i sig anrättningen med två träpinnar. Ja , det fanns nog knappt någon sushirestaurang i Sverige när jag var barn. Grillen sålde korv och hamburgare men kebab var sällsynt. Att vara vegetarian var ytterst ovanligt och ansågs nog av många som lite suspekt.

Telefonerna hade snurrskiva och ringde man någon som inte var hemma så fick man försöka senare för ingen nummerpresentatör eller telefonsvarare fanns. Man skrev brev för hand eller på skrivmaskin , stoppade i kuvert och skickade med posten. Jag vet inte när jag sist skrev ett handskrivet brev men det är nog många år sen. Mail skriver jag däremot ofta.

Dvd var ännu inte uppfunnet och videon kom väl så småningom. Hade man ingen video kunde man hyra en movie-box när man hyrde film. Tror inte det finns idag , finns väl inte heller så många ställen som hyr ut video-film längre.

Det fanns få invandrare och dom som fanns betraktades som en exotisk färgklick och inte som några konstiga och jobbiga figurer. Flyktingförläggningar fanns inte. Min kompis som kom till Sverige som barn från Argentina fick bo på hotell med familjen. När dom sen fick stanna (beslutet togs fort) fick föräldrarna jobb som läkare och ekonom som dom var utbildade till i hemlandet.

Listan kan säkert göras väldigt lång och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ett luddigt förr som sträcker sig mellan 70-80-tal då jag var barn och bakåt till kanske 50-talet. Sverige och svenskarna levde annorlunda och begrepp som folkhem och solidaritet var fortfarande något viktigt och reellt. Hjälp mig gärna att fylla på listan och kika även in hos Cliff hanger som gjort en liknade lista där han bland annat påpekar att då fanns Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Som sagt förslag på flera saker som förändrats eller tillkommit är bara kul så kommentera gärna.

att hitta en gammal vän

Alla undrar vi väl ibland vad som hänt med den där bästisen vi hade i förskolan eller på lågstadiet. Ofta tappar man ju tyvärr kontakten efter en tid. Jag har egentligen bara en nära vän jag känt sen mellanstadiet som jag pratar med ofta och träffar då och då. Tyvärr bor vi en bit ifrån varandra så vi ses inte så ofta som vi skulle vilja. Men vi pratar , mailar och smsar ofta. Eftersom jag flyttat en del har jag tyvärr ofta tappat kontakten med många vänner efter en tid. Bor man kvar på en mindre ort blir det kanske så att man stöter på gamla klasskompisar då och då och då har lättare att hålla kontakt.

På låg- och mellan-stadiet hade jag en bästis som jag var med nästan jämt. På högstadiet gick vi i olika skolor men hade fortfarande ganska mycket kontakt. När hon var 16 flyttade hon till England. Som 20åring kom hon tillbaka till Sverige ett tag och vi umgicks en del. Sen flyttade hon tillbaka till England och vidare till Irland och någonstans på vägen förlorade vi kontakten. Jag har utan resultat letat efter henne på facebook men visste inte om hon hade gift sig och bytt efternamn.

Idag sprang vi av en slump på varandra i Stockholm. Det var helt fantastiskt! Som om ingen tid gått alls , vi hade hur mycket som helst att prata om och hennes barn var hur mysiga som helst. Ibland kan det ju tyvärr bli lite stelt och krystat och man känner att man inte har så mycket att säga varandra när man möter gamla klasskompisar. Så kändes det absolut inte mellan oss. Hur som helst bor hon fortfarande på Irland men har precis kommit till Sverige för att njuta av den svenska sommaren i en månad. Hon bor hos sin mamma som inte alls bor långt från mig så vi ska definitivt passa på att ses och ta igen förlorad tid. Nu när vi kan maila, messa och skypa är det inte heller några problem att hålla kontakt när hon återvänder till Irland. Vem vet kanske åker jag och hälsar på för jag har aldrig varit i Dublin men länge velat åka dit.

Det här kanske blev ett lika tråkigt och personligt inlägg som det om mina snygga och bekväma högklackade skor som jag tog bort. Fortfarande lika glad för skorna som jag hittade på rea för en tredjedel av priset men knappast värt ett blogginlägg. Hur som helst alla som har stött på en gammal god vän efter många år och känt att ni fortfarande har mycket gemensamt förstår hur kul del känns att få kontakt igen. Hon är verkligen en supergullig tjej som jag då och då har tänkt på och undrat hur hon har det. Så det är verkligen kul att fått kontakt igen.

svammel om språk

Jag har hört att lär man känna en person på ett visst språk har man svårt att byta språk med den personen senare. Till exempel utlänningar som träffar en svensk och flyttar till Sverige fortsätter gärna prata det språk dom pratade från början även efter dom lärt sig perfekt svenska. Samma sak för svenskar som flyttar utomlands. Naturligtvis är det inte så för alla men det lär vara väldigt vanligt.

Jag har inte själv varit i samma situation så jag vet inte hur jag skulle göra. Men i bostadsområdet där jag bor bor ganska få invandrare. Jag har iallfall i några sammanhang träffat två män från olika länder i Latinamerika. Vi känner inte varandra särskilt väl och har inte direkt umgåtts men småpratar på spanska när vi möts i området eller på ICA i närheten. För en tid sen träffade jag en av dom i sällskap med hans tonårsdotter. Jag och hans dotter småpratade lite och det visade sig att hon var född i Sverige. Vilket fick mig att inse att han och dottern pratar lika bra svenska som jag. En tid senare träffade jag den andra mannen och hans svenska fru. Så då insåg jag att han också pratar perfekt svenska och har bott i Sverige längre än jag trodde.

Ändå har vi fortsatt småprata på spanska. Delvis för att vi började med det men säkert också för jag tycker det är kul att öva min spanska eftersom jag så sällan har någon att prata med numera. Jag tror inte jag skulle tycka det skulle kännas konstigt att gå över till att prata svenska när vi ses men som sagt vi ses sällan och känner varandra mycket ytligt. Vet inte om det hade varit ett problem att byta samtalsspråk med någon jag känt väldigt väl. Jag träffar ju inte direkt någon av dom här männen varje vecka utan det är högst oregelbundet.

Det har inte med språk att göra men båda har förresten klagat på att svenskarna sitter hemma eller bara besöker varandra när det är så här varmt sommarväder. Då ska man vara ute , umgås , träffa nya människor o.s.v tycker dom. Fast vart ska man gå? I mitt område finns bara en pizzeria om man vill gå ut , ta en kaffe eller en öl och träffa folk. Fast där är inte direkt någon trängsel. Mest folk som kommer och beställer en hämtpizza så risken är stor att man får sitta ganska ensam och inte träffa någon. Lekparken i området är ofta ganska full av folk men dit går man ju bara om man har barn i rätt ålder. Även om jag har det och går dit ofta så brukar jag ytterst sällan prata med dom andra föräldrarna. Det var på något sätt mycket lättare och vanligare i lekparken i Madrid.

En av dom andra få spanskspråkiga i området har jag faktiskt också lyckas lära känna lite grann. Hennes dotter och min dotter går i samma skola och brukar leka ibland. Det har hänt att vi har pratat spanska men tyvärr ganska sällan. Mest blir det svenska som hon pratar helt perfekt fast med barnen pratar hon spanska och då har jag passat på att haka på ibland. Lite synd egentligen för jag borde passa på att utnyttja dom jag kan prata spanska med och hon är otroligt trevlig , vi kan sitta och snacka länge , men oftast på svenska.

Om jag får avsluta med lite skryt nu så har jag alltid trott att så lite som jag har pratat sista året måste min spanska ha blivit bedrövlig. Jag har ju förstås inga problem att läsa, skriva mail och förstå men pratar alltför sällan numera. Men tydligen har spanskan fastnat någonstans för sätter jag väl igång att prata så flyter det på förvånansvärt bra och latinamerikanerna i mitt område har gett mig massor av beröm för min spanska.

Som sagt jag har bara flera gånger hört att det är svårt att byta språk om man har börjat umgås med någon på ett språk. Tror nog att det stämmer för ganska många. Nu var inte mina exempel på ytliga bekanta man byter några artighetsfraser då och då med så bra det kom väl med mer för jag är glad att jag ibland kan prata lite spanska trots att jag inte längre bor i Spanien. Så är jag glad att jag inte låter helt hopplös utan det går faktiskt riktigt bra att prata spanska.

gränsen för otrohet?

Nyligen såg jag en bra film på TV som hette De älskande på café de Flore. Filmen visades i två delar och handlar om Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. För er som inte har sett den så är den absolut sevärd. Bra skådisar , intressant historia , vackra Paris-miljöer och allt på franska. Bland mycket som tas upp i filmen får man också följa det speciella förhållande dessa två hade. Dom hade en överenskommelse att dom fick ha förhållanden med andra men alltid skulle berätta allt för varandra. Båda hade förhållanden med andra som varade i åratal liksom kortare historier.
Senare lär Simone de Beauvoir ha sagt att det kanske inte var något hon skulle rekommendera och speciellt en del av personerna i deras andra förhållanden hade blivit väldigt sårade.

För dom flesta skulle det nog vara väldigt svårt att ha en sån överenskommelse i sitt förhållande. Jag har inga moraliska synpunkter på det utan är två personer överens och anser att det funkar så lägger jag mig inte i. Fast själv tror jag att jag skulle ha svårt att leva så.

Jag kom att tänka på en psykolog jag träffade när jag för längesen deltog i ett experiment man
fick lite betalt för. Man skulle svara på lite frågor om påhittade hjälpprojekt i u-länder. Efteråt frågade psykologen eller om han var psykologstudent om vi skulle gå ut och ta en öl. Fråga mig inte varför men det gjorde vi. Han var väl säkert okey men han hade några papper om vad man sätter gränsen för otrohet. Han ville att jag skulle svara på en skala från 1-10 hur mycket otrohet olika saker var som t.ex en kyss , hångel ,sex , flirt mm.

Jag var väl inte överdrivet road för jag tyckte han tjatade för mycket. Dels visste jag inte vad jag skulle svara och dels hade jag ingen pojkvän att vara otrogen mot eller som kunde vara otrogen mot mig. Fast det visste ju inte han och man kan ju ha åsikter om det trots avsaknad av pojkvän. Kanske var det mest för han tjatade så mycket om det och liksom pressade mig på svar som jag blev less. Som sagt han var okey men det blev ingen mer träff än den ölen för lite tjatig var han iallafall just då.

Nu är inte jag någon psykolog och tänker inte tjata utan här är det frivilligt att svara. Var går gränsen för otrohet? En kyss? sexchatt/flirtande över nätet som aldrig leder till något fysiskt? att ha en nära vän av motsatta könet som man delar tankar och förtroende med som man inte alltid delar med sin partner? hångel? flirtade? känslor för någon annan som man aldrig lever ut? eller något annat?

Om ens partner är otrogen ska man alltid utan pardon bryta då eller kan det vara lika bra att förlåta och gå vidare tillsammans eller är det för svårt? Om man själv varit otrogen ska man då alltid berätta eller kan det vara lika bra att inget säga för det man inte vet har man inte ont av och det kommer ändå aldrig att hända igen? Ska man om man senare ångrat att man inte berättat ta upp det långt senare kanske flera år efter det hände och kanske till och med efter det att man separerat?

Naturligtvis har vi alla olika åsikter och värderingar om vad gränsen går , om man ska bryta eller förlåta och om man ska berätta eller inte. Det finns inga rätt eller fel svar på sånt här men jag är lite nyfiken på vad ni som läser här tycker och hur ni resonerar. Eftersom jag skriver om andra länder ibland skiljer sig sånt här mellan olika länder? I så fall på vilket sätt? Fast mest är jag intresserade av era värderingar och varför oavsett var ni kommer ifrån.

Polisen i Sevilla

Jag tror att jag berättade den här historien för längesen på min gamla blogg men jag tänkte ta mig friheten att dra den igen. Pratade om den igår med en kompis som var med och han sa att det var bloggmaterial så vi kör.

För tio år sen åkte jag till Sevilla och började plugga spanska. Jag kunde inte många ord på spanska. Ska jag vara ärlig lärde jag mig ganska mycket men kanske inte så mycket som jag borde ha gjort på ett halvår. Efter skolan umgicks jag mest med svenskar och engelskspråkiga personer. När jag sen ett år senare åkte till Cadiz i tre månader lyfte min spanska verkligen och jag började läsa böcker och blev ruggigt bra. I Cadiz umgicks jag dels med spanjorer och dels hade jag klasskompisar som kunde lite eller ingen engelska. Jag var också ensam svensk i klassen och vi läste spanska på en ganska avancerad nivå så spanska blev det språk vi talade tillsammans efter skolan. Dessutom jobbade jag på en bar med nästan bara spanska stamgäster som förväntade sig att jag småpratade med dom. Jag tjänade uselt men såg det som ett sätt att få öva språket.

Åter till Sevilla. Jag bodde verkligen mitt i centrum på en gågata full av affärer. Under min lägenhet låg en skoaffär. I Spanien och särskilt i södra Spanien stänger det mesta för siesta ungefär mellan 14-17. Det var ungefär när allt började stänga som jag kom hem från skolan. En dag var jag ganska trött och det var väldigt varmt. Så jag öppnade balkongen och la mig på sängen för att ta en liten siesta. Jag hade en konstig dröm att någon stod och tittade på mig vid fotändan av sängen. Kändes lite otäckt när jag vaknade men jag var ju ensam i lägenheten så det måste ha varit en dröm.

Någon timme senare märkte jag att plånbok , kamera, mobiltelefon och lite andra saker var borta. Letade överallt men insåg till slut att någon måste klättrat in via balkongen och tagit mina grejer. Kameran var inte värd så mycket och i plånboken kanske jag hade cirka 1000 kronor. Men det är ju jobbigt att bli av med VISA-kort , körkort och annat man har i plånboken. Så var det ju fruktansvärt obehagligt att någon eller några varit inne i lägenheten mitt på dagen när jag låg och sov.

Eftersom många spanjorer pratar väldigt dålig engelska eller ingen alls så tog jag med mig en svensk kompis till polisen dagen efter inbrottet. Han var väl inte mycket bättre än mig på spanska men vi tänkte hjälpas åt och fixa anmälan på spanska. Polisen var oerhört vänlig och jag fick fylla i hur mycket papper som helst och svara på massor av frågor. Han pratade dock ingen engelska men min kompis och jag fixade anmälan hur bra som helst på spanska. Polisen visade otroligt stor sympati och förhörde sig om hur jag mådde efter det som hade hänt och beklagade det flera gånger. Det kändes väldigt bra och seriöst.

Under den här perioden i Sevilla fastade vi otroligt mycket. Det var utgång flera gånger i veckan. Så också den här kvällen. Några andra kompisar och lite öl väntade på oss i min lägenhet. Vi gick hemåt genom staden och kände oss verkligen nöjda med hur bra det hade funkat att svara på frågor , fylla i blanketter och berätta vad som hänt. Väl framme vid mitt hus så stod en man och ringde på min porttelefon. Han såg ut ungefär som George i Seinfeld fast lite tjockare , mer flint och mer andalusiskt utseende. Han skulle upp till min lägenhet och säkra spår.

Han hade med sig en portfölj med diverse spännande grejer. Ja , det såg ut som en riktig detektivutrustning. Han penslade något pulveraktigt på balkongdörrens fönster och glasbordet och kollade sen fingeravtryck med ett enormt förstoringsglas. Han var klädd i vit skjorta och kostym , klagade ständigt på värmen för det var en extremt varm dag och torkade svetten från flinten med en näsduk. Han tog tacksamt emot två öl från mina kompisar och pladdrade på om olika brott han undersökt. Varannan mening han sa var que calor - vilken värme. Hela situationen kändes en aning absurd. Han kändes som en parodi på någon detektiv typ Inspector Clouseau.

Fast samtidigt kändes det oerhört seriöst att polisen skickade hem en man för att under två timmar leta spår i min lägenhet för ett relativt litet brott som jag hade råkat ut för. Kameran och andra grejer jag blev av med var inte värda särskilt mycket jobbigast var att fixa nytt VISA och körkort från Sverige och få det skickat till Spanien. Så klart också besvärligt att vara helt utan pengar eller möjlighet att ta ut men jag fick låna så jag klarade mig tills mitt bankkort kom. Så var det förstås otroligt obehaglig känsla att någon varit i min lägenhet när jag låg och sov.

thaimassage

För längesen hade jag en pojkvän som brukade bjuda mig på diverse besök på skönhetssalonger. Jag minns inte riktigt men jag tror jag var på några ansiktsbehandlingar , fick benen vaxade, naglarna fixade och sånt jag brukar göra själv. Han trodde väl att tjejer gillade sånt men jag har aldrig känt mig riktigt bekväm på såna ställen. Så efter att han försvann ur mitt liv så har jag knappt satt min fot på ett sånt ställe.

För några år sen när jag bodde i Göteborg så tränade jag på ett gym där man även kunde få massage. Eftersom jag kände den ena tjejen som gav massage blev jag övertalad att prova och visst var det skönt. Men samtidigt känner jag inte riktigt för att betala flera hundra för det. Så det blev bara ett par besök för min del.

När jag för några år sen var i Bangkok fanns ett ställe bredvid mitt hotell där man kunde få thaimassage och det var väldigt billigt. Jag bestämde mig för att prova och blev verkligen fast. Det blev flera besök där under mina dagar i Bangkok.

Thaimassage är en gammal form av massage med rötter i Indien. Genom att behandla tryckpunkter på kroppen och sedan sträcka ut kroppen blir den behandlade avslappnad. Thaimassage har kallats "yoga för den late" vilket troligen syftar till strechingsmomenten i massagen. Eftersom jag har yogat ganska mycket kan jag bara instämma. Man känner sig som efter ett yogapass när man har fått thaimassage.

Iallafall blev jag för en tid sen bjuden på thaimassage här i Uppsala. Vilket var en mycket uppskattad present. Eftersom det kostar 400-500 kronor i timmen i Sverige är det knappast troligt att jag kommer att betala för det särskilt ofta. Jag kan verkligen rekommendera thaimassage för det är hur skönt som helst. Fast visst var det en annan känsla att få det in Bangkok än i Uppsala även om själva massagen var lika bra här i stan.

Stället där jag fick massagen hade även akupunktur. För några år sen provade jag akupunktur. Jag hade inflammationer i knäna och min läkare skrev en remiss till en sjukgymnast som utförde akupunktur. Så det kostade inte särskilt mycket utan landstingets högkostandsskydd gällde det vill säga man betalar besök hos läkare , sjuksköterska , sjukgymnast mm. upp till 900 kronor per år det man går utöver är gratis. Jag var skeptisk men läkaren övertalade mig att prova. Det funkade faktiskt. Jag gick 10 gånger och fick ligga cirka en halvtimme med nålar instuckna på olika ställen i kroppen. redan efter några gånger var jag mycket bättre. En före detta jobbarkompis som också var skeptisk provade också akupunktur mot sin whiplash-skada och sa att hon blev mycket bättre.

Jag är ganska säker på att jag har hört att akupunktur har bevisad effekt mot vissa saker som smärta , inflammationer , illamående mm. Så kan man ju även få akupunktur som smärtlindring vid förlossning på vissa sjukhus (jag blev erbjuden när jag födde i Göteborg men avstod). Det finns även dom som slutar röka och bantar med hjälp av akupunktur men hur effektivt det är vet jag inte. För mig hjälpte det iallafall mot ledproblem. Jag hade aldrig innan trott att jag skulle bli så bra så snabbt med hjälp av nålarna. Nu är jag ju operarad i knäna och mina ledproblem verkar ha försvunnit så jag har inte behov av akupunktur men jag skulle absolut kunna tänka mig att prova igen.

Avslutningsvis tänkte jag tjata lite. Hoppas ni har hittat min nya blogg om klotter Är det någon som stöter på något kul klotter ute så dela gärna med er på den bloggen , bloggens gästbok eller maila mig så lägger jag ut det. Den kommer att uppdateras ganska ofta nu i början för jag har lite hjälp av en kompis som för många år sen skrev ner kul klotter i en bok som hon rotat fram.

moshi moshi genki?

Min japanska kompis sitter just nu på ett plan på väg hem till Japan. Det var väldigt trevligt att ses och vi hade kul. Barnen blev väldigt glada för dom ser honom som en kompis så han har lekt väldigt mycket med dom. Han hade med presenter till barnen som blev väldigt populära. Dessutom fick jag japanskt godis i en vacker ask och en del japansk mat. Det blev lite turistande i stan och middag på en restaurang. Annars var vi mest hemma och tog det lugnt och träffade min japanska granne. Vi passade också på att vika origami tranor. En gammal japansk legend lovar att den som viker tusen tranor blir garanterad ett långt och friskt liv. Många sjuka i Japan viker tranor tillsammans med vänner och sjuksköterskorna. Jag hann göra sju stycken så det är en bit kvar till tusen.

Så har jag roat mig med att spela fotboll. Inte med den japanska kompisen utan med ett gäng latinamerikaner som regelbundet träffas och spelar fotboll på en äng i närheten av där jag bor. Jag har inte spelat sen mellanstadiet så jag är helt öm i kroppen nu. Men jag var otroligt bra , Zlatan hade blivit imponerad...

Nej jag ska väl inte ljuga i bloggen. Jag var helt usel på fotboll men på något märkligt sätt gick jag in för det. Kastade mig i gräset och blev svettig , smutsig och fick ont överallt i min otränade kropp. Kul var det och hela matchen var på spanska , jag var enda svensken. Jag visste redan att spanska språket hade gott om svordomar men jag tror jag har utökat mitt förråd av svordomar ännu mer nu. Det är alltför sällan jag pratar spanska ändå blir jag imponerad av mig själv varje gång att det flyter så bra och att jag faktiskt inte har glömt så mycket. Ingen var väl egentligen så där imponerade bra och det var inte så seriöst. Själv spelade jag i jeans , tröja och gympadojor så alla var inte ens ombytta. Dom verkade bara vara passionerat fotbollsintresserade och ses då och då och spela på skoj. Jag hamnade där av en slump för jag råkade träffa en kille från Chile som jag känner som var på väg dit och han frågade om jag ville hänga på. Vet inte om jag kommer att göra om det även om det var kul. Fast jag tror att jag trots att jag blev smutsig och fick ont i hela kroppen skulle ha svårt att säga nej om jag blev tillfrågad att vara med igen. Ändå tror jag att jag föredrar att se på fotboll framför att utöva det.

Rubriken betyder förresten hej hur mår du? på japanska. Fast moshi moshi är bara hej när man svarar i telefonen. Träffas man i verkligheten säger man konichiwa när man hälsar. Det här och några småord som tack och hejdå är väl ungefär vad jag kan på japanska. Men jag behärskar konsten att vika origami-tranor. Här finns en instruktionsvideo för den som vill försöka. Föredrar man att titta på en skiss så kan man kika här

motion

Jag har inte skrivit så mycket om mina knän som jag operarade för någon månad sen. För ungefär ett år sen fick jag plötsligt och oväntat kraftiga inflammationer i knäna. Inga mediciner hjälpte trots att jag provade starka saker som cellgifter blev det bara värre och värre. Vissa dagar kom jag knappt upp ur sängen och en promenad från sängen till köket var en riktig ansträngning. Ordentligt ont hade jag också. Dessutom hittades inget fel på mig.

Men efter två operationer och lite nya mediciner är jag helt bra igen även om jag ännu inte blivit friskförklarad. Jag känner mig lite stel för jag har varit så orörlig länge men nu cyklar jag utan problem varje dag. Häromdagen drabbades jag av en rastlöshet som när man inte tränat på länge. Egentligen är jag ganska lat och verkligen inget träningsfreak men jag drog på mig gympaskorna och sprang ett varv i parken. Inte så väldigt långt men ändå att kunna springa igen var helt fantastikt. Jag är fortfarande smått euforisk. Fast jag ska erkänna att min kondition var usel. Nu tror jag inte att löpning kommer att bli någon vana men jag gillar att cykla , promenera , styrketräna , simma och yoga så jag kanske ska återuppta någon sån aktivitet. Yogan vore bra att komma igång med för att öka rörligheten , så borde jag göra något för att förbättra min kondition och kanske kombinera allt med styrketräning.

Det är verkligen en fantastisk känsla att vara frisk , rörlig , slippa ha ont , slippa mediciner och ha en fungerande kropp igen. Känner mig helt överlycklig. Men jag ska vara lite försiktig och kolla med en läkare vad som gäller angående träning. Idag tog jag och dottern en ganska lång promenad som avslutades med att vi köpte varsin glass och satt i gräset och åt. Kanske inte så hurtigt. Men nu när jag har en fungerande kropp ska jag verkligen försöka bli hurtigare och få bättre kondition och gärna bli lite starkare och vigare. Kom gärna med förslag på kul träning. Att springa tror jag att jag skulle ledsna på ganska snabbt även om det kan vara okey någon gång ibland. Måste bara försöka få det till en vana att motionera regelbundet. Vet att jag kan vara ganska lat men vet också att jag mådde väldigt bra när jag under några år styrketränade och yogade ett par gånger i veckan. Efter ett tag blev det verkligen ett beroende och jag kunde inte vara utan.

årets första dopp

Jag har tyvärr inte haft möjlighet att vara ute och njuta av det sköna vädret så mycket som jag skulle vilja dom senaste dagarna. Så när alla andra har hunnit bli solbrända är jag fortfarande lika blek som jag varit hela vintern. Men idag på eftermiddagen åkte jag iväg till en sjö för dottern ville bada. Själv kunde jag också bada hur kallt det än var när jag var sex år men numera är jag en riktig badkruka och vill helst ha 25 grader i vattnet innan jag doppar mig. Så jag badar väldigt sällan i Sverige. Idag jag tänkte nöja mig med att sola och titta på den badande dottern. Fast i ett ryck av självplågeri kastade jag mig i vattnet för ett snabbt dopp. Det var inte skönt utan ruggigt kallt. Fast dottern håller inte med. Hon badade länge och tyckte det var riktigt skönt. Själv tyckte jag nog det var skönast efter doppet då jag fick värma mig med ett solvarmt badlakan och hett kaffe. Vi hade definitvit några mysiga timmar vid sjön och jag hoppas att jag kommer att ha möjlighet att vara ute och njuta av det fina vädret mer dom kommande dagarna

kräset barn om att äta växter

När jag och dottern var ute och gick så berättade hon för mig vad olika djur åt. Hon är 6 år och älskar verkligen djur och drömmer om en egen hund. Hon berättade vilka djur som åt kött och vilka som åt växter. Så sa hon:

- människor äter kött
- ja, fast människor äter både kött och växter svarade jag
- inte jag , jag tycker att grönsaker är blä och jag har smakat gräs , det var inte gott.
- men du äter ju en del grönsaker, och potatis , pasta , ris och bröd är från växter svarade jag
- ja, så dricker jag saft som är från bär och det är ju växter och chokladen kommer från en växt så lite växter äter jag.

Min dotter är ganska käsen när det gäller mat. Hon är mycket misstänksam när det gäller att prova nya saker och grönsaker är särskilt läskigt. Helst äter hon kyckling och lax men all kött och fisk går bra. Fast jag hoppas det ska gå över. Min son var också lite kräsen när han var mindre men nu äter han precis allt. Han tycker liksom jag att det är jättekul att prova ny mat. Jag är vegetarian (fast jag just nu vacklar i frågan även om jag ännu inte vågat prova kött eller fisk men snart... kanske) men mina barn och deras pappa har alltid ätit kött. Jag har väl känt att det inte varit viktigt att göra dom till vegetarianer utan det är något dom själv får välja eller välja bort när dom känner för det.

i den gotländska sommarnatten

För ganska många år sen hamnade jag av en märklig slump på ett bröllop på norra Gotland. Gästerna var mycket blandade i åldrar och stilar och såväl lokalbefolkningen på orten som sommargäster fanns representerade. Det var en sån där riktigt ljum och perfekt sommarkväll och festen hölls utomhus. Sent på kvällen hamnade jag av en slump bredvid en gammal man från trakten. Han var närmare 90 år och mycket pratglad. På sin breda härliga gotländska dialekt berättade han att han var född och uppvuxen i trakten och hade aldrig bott någon annanstans. Ja , han bodde faktiskt kvar i föräldrarhemmet där han alltid hade bott. Inte ville han bo någon annanstans heller. Han sa att han bara ett fåtal gånger hade varit i Visby. Det var för mycket folk och bilar där och han undvek helst stan tyckte han. Han berättade att han i sin ungdom cyklat dit och det var ett antal mil. Utomlands hade han aldrig varit eller haft lust att åka. Bara två gånger hade an varit över till fastlandet och då hade han besökt Norrköping och Märsta där en släkting hade bott. Norrköping var inget vidare tyckte han men Märsta norr om Stockholm var vackert. Ja , som i alperna påstod han för alperna hade han sett på kort.

I dagens Sverige är vi väldigt globaliserade , duktiga på språk , reser mycket många har vänner utomlands och vi har stort intresse och kunskap om omvärlden. Ändå finns det fortfarande människor , kanske särskilt äldre på landet, som knappast har varit utanför sin hembygd. Charmigt på något sätt. Det här var en otroligt trevlig men en smula originell äldre herre.

Det här är såklart inget svenskt fenomen utan dom finns i små byar i Spanien , Frankrike , England ...ja överallt i det globaliserade Västeuropa. Fast det här att kunna resa för nöjes skull och kanske bo och plugga eller jobba utomlands en tid var förr bara förunnat ett fåtal privilegierade. På 30-talet var en resa från Stockholm till Köpenhamn något väldigt exotiskt som långt i från alla hade råd med. Naturligtvis vet jag att inte alla unga idag har råd eller ens lust att resa men betydligt fler har möjlighet och gör det än våra far- och mor-föräldrar gjorde när dom var unga.

Naturligtvis var den här mannen lite extrem även för sin generation. Men han var mysig , lite originell men väldigt trevlig att sitta och lyssna på över några öl i den vackra gotländska sommarnatten. Det kan kännas minst lika exotiskt att möta såna här människor i Sverige som möten med människor i främmande länder. Det var en lyckad fest och ett kul möte.

Bloggläsare och Portugal

Jag var nyligen med om något som kändes lite märkligt en kul. Jag känner en man från Portugal. Känner och känner , en väldigt ytlig bekant sen många år och vi ses nästan aldrig är mer korrekt. Nyligen träffades vi och det visade sig att han kände till min blogg. Jag tycker det är både kul men lite jobbigt när folk jag känner läser. Långt ifrån alla mina vänner vet att jag bloggar men det är mest för det inte har blivit av att tala om än att jag vill hålla det hemligt. Min blogg har inte så många läsare och ytterst få foton på mig så att okända som läst skulle komma fram på stan är inte direkt sannolikt. Men det här var nog så nära jag kommer det.

Iallafall så tyckte min portugisiska bekant att jag borde skriva om Portugal eftersom jag varit där flera gånger och svenskar känner inte till så mycket om landet. Jag kan bara hålla med men jag har pinsamt dåliga kunskaper om Portugal också. Om man ska generalisera lite känns det inte som om Portugal uppmärksammas mer i Spanien eller spanjorer känner till landet bättre än svenskar. Har hört att det ska finnas något talesätt att "Madrid och Lissabon är två huvudstäder med ryggarna mot varandra".

Kanske blir det något om Portugal i framtiden för det är verkligen ett fint land. Huvudstaden Lissabon är en pärla. Mycket vackrare än Madrid enligt mig. Algarvekusten med sina badorter är jättefint. I inlandet finns stora odlingar av korkek och oliver som ger landskapet karaktär. Det finns många underbara gamla borgar som är som sagoslott. Staden Coimbra med sitt universitet från 1200-talet och många studenter är värt ett besök. Likaså staden Porto i norr med sin stora bro och gröna omgivningar. Här görs portvin och vinho verde det vill säga grönt vin, grönt i betydelsen ungt och ofta med låg alkoholhalt. Vinho VerdeVinet kan både vara vitt och rött och namnet "grönt" betyder snarare att vinet är ungt, till skillnad från moget ("Vinho Maduro"). Ögrupperna Madeira och Azorerana har jag hört ska vara vackra men jag har aldrig varit där.

Fado är den mest typiska musiken i Portugal. En smäktande musik om längtan efter kärlek. Alentejanosånger som är som ett skådespel där en person är försångare och cirka 20 personer svarar genom att upprepa vad den förste sjungit. Landet har en lång och rik historia och gott om intressanta platser att besöka. Fast bilkörning i Lissabon vet jag inte om jag rekommenderar. Lätt att komma in i stan men det tog väldigt lång tid innan jag äntligen lyckades komma ut några dagar senare. Mina obetalda portugisiska parkeringsböter som spanska hyrbilsfirman skrattande förvandlade till konfetti bör nog vara preskriberade i dag.

Jag har också en känsla av att man som turist klarar sig bättre på engelska i Portugal än i Spanien. Vet inte varför kanske för att Portugal har textade TVprogram och inte dubbat som i Spanien. Däremot är inte portugisiska helt lätt att förstå om man kan spanska. Kanske i text men att prata med folk kan vara knepigt.

Jag kan absolut rekommendera Portugal som resmål och jag åker gärna dit igen.

gågata i centrala Lissabon


Torre de Belem gammalt sjömärke som står vid floden Tajos utlopp i Atlanten.


25 April-bron en av flera broar som förbinder dom båda sidorna av Lissabon och går över floden Tajo.