Idag såg jag den Betty Blue en gammal klassik film som blev rätt omtalad när den kom. Minns att jag då såg den på bio och tyckte den var så himla bra då den kom på 80-talet. har inte sett den sen dess och nu blev jag rätt besviken. En ganska seg historia utan någon egentlig handling. Man blir nästan irriterad att hon är så galen och hennes kille alltid tar henne i försvar fast hon beter sig totalt vansinnigt. Han framstår som gullig, snäll men också väl mesig. Dom omtalade sexscenerna är mycket realistiska. Så realistiska att man undrar om dom inte gör det på riktigt. Annars mycket dricka, röka och vansinne. Den går att se även om den bitvis känns både fånig och orealistisk.
Så skippa Betty Blue och se istället den tyska filmen Mot Väggen som jag såg igår. Mycket bra film. Den handlar om två turkiska invandrare i Tyskland. En drygt 40 årig deprimerad man som har försökt ta livet av sig, dricker för mycket, tar för mycket droger och träffar många olika kvinnor. Han går med på ett låtsasäktenskap med en drygt 20 år gammal flicka med turkiska föräldrar som känner sig som en tysk och vill leva som sina tyska jämnåriga men föräldrarna motsätter sig att hon flyttar hemifrån, bor själv, har tysk pojkvän mm. Trots den 40 åriga mannens alla problem kan dom acceptera honom som svärson eftersom han är turk. Paret bor tillsammans med lever skilda liv men så blir dom förälskade i varandra.
Kanske låter inte min beskrivning av filmen så väldigt spännande men det är en mycket välgjord och sevärd film som har fått otroligt bra kritik och vunnit diverse filmpriser. En film som bör ses. Problem som rasism och att leva i två olika kulturer och olika generationers värderingar kommer fram i filmen. Mycket sevärd till skillnad från Betty Blue.
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
fredag, oktober 02, 2009
måndag, juli 27, 2009
Svarta Nejlikan
Jag har länge tänkt se filmen Svarta Nejlikan som handlar om den svenska diplomaten Harald Edelstams tid i Chile. Han var svensk ambassadör i Chile när Pinochet genomförde sin militärkupp 1973. Han räddade ca 1300 chilenare och andra latinamerikaner undan diktaturen genom att ge dom svenska pass. En sorts okänd 70-talets Raol Wallenberg.
Filmen är absolut sevärd och en intressant men otäck bit historia. Den ger nästan en känsla av dokumentär när miljöer filmas. Visst är den spännande och otäck men jag kan inte låta bli att bli lite besviken också. Först och främst språkligt. Om Harald Edelstam pratade spanska vet jag inte men i filmen gör han det ytterst lite. Alla som varit i latinamerika vet att det sällan funkar att gå fram till en militär eller polis eller någon annan på gatan och prata engelska. Hur det funkar i Chile vet jag inte men även om det funkar idag tror jag knappast det gjorde det på 70-talet. Kanske lite fånigt av mig men jag stör mig ofta på att folk pratar engelska i filmer som ska utspela sig någon annanstans i världen. Bitvis känns filmen inte heller helt trovärdig. jag har t.e.x svårt att tänka mig att en blond, blåögd , svensk kvinna anställd på ambassaden blir förd till ett fängelse och torterad. Möjligen utvisad och förklarad icke önskavärd i landet men hon får knappast samma behandling som chilenare som stött Allende.
Ändå är filmen helt klart sevärd och vill man se en film som utspelar sig under och efter militärkuppen i Chile som verkar trovärdig har min inte så mycket att välja på. Det känns också märkligt att Edelstam är så okänd i Sverige när han är desto mer känd i Latinamerika. Visst får man sympatiska känslor för honom. Det är ett mycket bra och ambitiöst filmprojekt att ta upp en historisk person som inte förtjänar att glömmas bort. Så sevärd film även om jag inte ger den toppbetyg.
Jag är lite nyfiken på om filmen har visats i Chile och hir den har mottagits där. Vore kul att veta så om någon som läsaer här vet det får ni gärna skriva en kommentar eller ett mail.
Filmen är absolut sevärd och en intressant men otäck bit historia. Den ger nästan en känsla av dokumentär när miljöer filmas. Visst är den spännande och otäck men jag kan inte låta bli att bli lite besviken också. Först och främst språkligt. Om Harald Edelstam pratade spanska vet jag inte men i filmen gör han det ytterst lite. Alla som varit i latinamerika vet att det sällan funkar att gå fram till en militär eller polis eller någon annan på gatan och prata engelska. Hur det funkar i Chile vet jag inte men även om det funkar idag tror jag knappast det gjorde det på 70-talet. Kanske lite fånigt av mig men jag stör mig ofta på att folk pratar engelska i filmer som ska utspela sig någon annanstans i världen. Bitvis känns filmen inte heller helt trovärdig. jag har t.e.x svårt att tänka mig att en blond, blåögd , svensk kvinna anställd på ambassaden blir förd till ett fängelse och torterad. Möjligen utvisad och förklarad icke önskavärd i landet men hon får knappast samma behandling som chilenare som stött Allende.
Ändå är filmen helt klart sevärd och vill man se en film som utspelar sig under och efter militärkuppen i Chile som verkar trovärdig har min inte så mycket att välja på. Det känns också märkligt att Edelstam är så okänd i Sverige när han är desto mer känd i Latinamerika. Visst får man sympatiska känslor för honom. Det är ett mycket bra och ambitiöst filmprojekt att ta upp en historisk person som inte förtjänar att glömmas bort. Så sevärd film även om jag inte ger den toppbetyg.
Jag är lite nyfiken på om filmen har visats i Chile och hir den har mottagits där. Vore kul att veta så om någon som läsaer här vet det får ni gärna skriva en kommentar eller ett mail.
lördag, juli 04, 2009
Ice Age 3
Just nu har jag lite bloggsvacka. Det fina vädret och ledighet gör att jag inte har lust att hänga framför datorn. Trots fint väder tog jag mig idag i väg på bio. Vi såg Ice Age 3 i modernt 3D format. Faktiskt en jätterolig film som man kan se med stort nöje även om man inte har barn. Det här är den tredje 3D filmen jag ser på bio i år och dom är faktiskt väldigt bra och välgjorda inte alls som när jag var barn och satt med pappglasögon där ena "glaset" (var i plast) var rött och det andra blått. Jättebra film men kanske inte för dom alldra yngsta barnen. Finns det 3D bio där du bor betal dom extra tior det kostar för det är värt det.
torsdag, juni 25, 2009
Änglar och demoner
Jag hade tänkt lägga upp bilder men något verkar strula. Återkommer senare med bilder och tänkta inlägg. Tills vidare tänkte jag höra om någon som läser här har sett filmen Änglar och Demoner. Jag har blivit lite sugen på att se den. Inte för att det är bioväder just nu men svensk sommar är nyckefull , om några dagar kan det vara 12 grader och regn om vi har otur. Jag har inte läst boken. Har läst Da Vinci koden av samma författare och såg även filmen när den kom. Men varken bok eller film imponerade särskilt mycket på mig. Så jag kanske skulle skippa Änglar och Demoner också. Eller är det en mycket spännande och sevärd film?
fredag, juni 12, 2009
varning för oflyt
Jag har just sett filmen Allt flyter. Det är inget ni behöver göra. Tvärtom , undvik den så mycket det går.
Det är en svensk film om ett gäng män som börjar med konstsim och åker till VM i Berlin. Jag blev mycket besviken. Hade väl inte trott att filmen skulle vara någon höjdare men kanske okay iallafall men det var verkligen inget som var bra med den filmen. Jag blev så besviken. Så ska ni ladda hem , låna , hyra, köpa eller något , välj en annan film.
Det är en svensk film om ett gäng män som börjar med konstsim och åker till VM i Berlin. Jag blev mycket besviken. Hade väl inte trott att filmen skulle vara någon höjdare men kanske okay iallafall men det var verkligen inget som var bra med den filmen. Jag blev så besviken. Så ska ni ladda hem , låna , hyra, köpa eller något , välj en annan film.
tisdag, mars 31, 2009
En shopaholics bekännelser
Jag har haft det tveksamma nöjet att se filmen En Shopaholics bekännelser. Vilket dravel. Kändes verkligen som en kalkonfilm eller parodi. Sex and the City kan jag gilla att se för jag är intresserad av kläder , skor och mode men den här huvudpersonen klädde sig mest som en sydeuropeisk vulgotant. Jag orkade faktiskt inte ens se färdigt filmen. Att jag såg den dubbad på spanska (en sorts all-latinamerkansk spanska) gör nog inte att jag tycker den var sämre. Den är lika dålig i englekst orginal och textad till svenska. Så det är absolut ingen film man behöver se. Vet inte ens varför jag gjorde det. Hade nog hoppats på snygga kläder men nej. Om jag ska försvara min egen dåliga smak såg jag inte eländet på bio i allafall.
måndag, mars 16, 2009
Che - El Argentino
Regissören Steven Soderbergh har gjort en film om Che med Benicio del Toro i huvudrollen. En riktig mastodontfilm. Den som hade premiär på bio i Sverige i helgen är visst bara den ena av två delar.
Jag har sett nästan hela och blev faktiskt positivt överraskad. Den är mycket bra och välgjord men jag tror man bör ha åtminstone ett litet hum om Kubas historia för det går ibland ganska fort och förklaras inte så ingående. Jag tycker inte att Che varken framställs som ett helgon eller ett monster utan han får både bra och dåliga sidor. Samtidigt känns det inte heller som att man kommer honom så där riktigt nära. Visst får vi se många av hans personlighetsdrag men ändå känns det på något sätt som man inte riktigt lär känna människan bakom myten. Men filmen är mycket bra och sevärd och Benicio del Toro är suverän som Che.
Trots att filmen är amerikansk är dialogen på spanska. Vilket jag tycker gör att den känns mer realistisk. En Che som pratar engelska hade känts så där. Jag såg inte filmen på bio utan på en hembränd dvd utan text och tycker inte det var några som helst problem att hänga med i spanskan.
Helt klart en sevärd film som jag absolut kan rekommendera.
torsdag, mars 12, 2009
Mi hermano se llama Flamenco
Hos Karlavagen hittade jag det här roliga videoklippet som driver med spanska språket och Almodovar. Skrattade så mycket att jag inte kunde låta bli att lägga upp det här.
onsdag, mars 11, 2009
Vicky Cristina Barcelona
I går såg jag äntligen filmen Vicky Cristina Barcelona. Penelope Cruz vann en välförtjänt Oscar för sin roll i den här filmen.
Filmen är absolut sevärd. En lite småtrevlig romantisk historia. Två amerikanska turister i Barcelona blir föremål för en konstnärs intresse. Saker kompliceras av att hans före detta hustru, som tidigare försökt döda honom, dyker upp. Penelope Cruz som spelar ex-frun är klart bäst. I andra roller ser man Scarlett Johansson och Javier Bardem. Ett annat stort plus är dom vackra bilderna från Barcelona som kan ge vem som helst längtan till Spanien.
Inte den bästa film jag sett men absolut klart sevärd och Penelope Cruz förtjänar absolut en Oscar för sin roll. Så se Vicky Cristina Barcelona ni kommer inte att bli besvikna.
fredag, mars 06, 2009
Andarnas hus och Arn
Filmen är ju oftast sämre än boken brukar det sägas. Har en bok man läst och tyckt mycket om blivit film så blir man väldigt ofta besviken. Fast det finns undantag. Det finns böcker som blivit riktigt bra filmer. Själv tyckte jag otroligt mycket om Flyga Drake när jag såg filmen och jag tror inte någon som läst boken blir besviken. Jag läste dock boken efter filmen.
Sen finns det riktigt skräckexempel. Astrid Lindgrens bok Mio min Mio blev ju en förskräcklig film.
Ett annat skräckexempel är Andarnas hus. Jag såg filmen häromdagen. Jag har sett den förut men det var längesen. Det är även längesen jag läste Isabel Allendes bok. Filmen följer boken väldigt dåligt och både händelser och karaktärer är ändrade. Filmen ger också en väldigt ytlig och stundtals obegriplig bild av Chiles 1900-tals historia. I huvudrollerna finns idel kända Hollywoodskådisar som Meryl Strepp , Winona Ryder , Jeremy Irons , Antonio Banderas och Glen Close. Visst är skådisarna duktiga, Winona är vacker och Antonio är snygg men vissa repliker är väl pekorala liksom högtravande och klyschiga på samma gång. Själv störde jag mig på att alla dessa Hollywoodstjärnor skulle vara chilienare samtidigt som dom pratade engelska. Jag har ibland lite svårt för filmer som utspelar sig i ett icke-engelskspråkigt land och alla karaktärerna är från det landet men alla pratar ändå engelska.
Boken Andarnas hus är bra så läs gärna den men filmen kan man skippa. Efter att jag sett filmen nu i veckan tänkte jag den elaka tanken att "jag måste sluta titta på dålig film". Filmen är väl inte riktigt SÅ dålig men inte heller SÅ bra och den är definitivt mycket olik boken.
Nyligen såg jag även den andra filmen om Arn. Den är också en sån film där replikerna stundtals känns pekorala och att se den kända svenska skådespelareliten i lösmustascher och ringbrynja blir lite maskerad. Personligen tyckte jag inte Arn-böckerna var något mästerverk men dom är heller inte alls dåliga utan läsvärda.
Handlingen är ungefär:
Arn växer upp i kloster , Arn sjunger för munkarna , aldrig har en gosse sjungit så vackert , Arn rider snabbast av alla på sin superhäst , Arn vinner bågskytte , Arn talar latin och franska , Arn är bäst med svärdet , Arn vinner bågskytte, Arn är en stilig ung man från en rik och fin familj, Arn träffar Cecilia, fagrare mö har aldrig skådats , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn rider snabbast av alla , Arn är god mot trälarna , Arn jagar , Arn röker kött , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn är skickligast med svärdet , de unga tu förenas i köttet , Arn vinner bågskytte.....
På fyllan förenas Arn och Cecilias syster i köttet. Att ha samlag med två systrar är en svår synd För det blir han dömd att åka till det heliga landet och i 20 år slåss med tempelriddarna mot dom onda muslimerna. Cecilia som inte visste att Arn och hennes syster haft ett "one-night-stand" blir också dömd , hon spärras in i kloster i 20 år. Dessutom är hon med barn efter allt förenade i köttet Arn och hon ägnat sig åt.
Sen finns det riktigt skräckexempel. Astrid Lindgrens bok Mio min Mio blev ju en förskräcklig film.
Ett annat skräckexempel är Andarnas hus. Jag såg filmen häromdagen. Jag har sett den förut men det var längesen. Det är även längesen jag läste Isabel Allendes bok. Filmen följer boken väldigt dåligt och både händelser och karaktärer är ändrade. Filmen ger också en väldigt ytlig och stundtals obegriplig bild av Chiles 1900-tals historia. I huvudrollerna finns idel kända Hollywoodskådisar som Meryl Strepp , Winona Ryder , Jeremy Irons , Antonio Banderas och Glen Close. Visst är skådisarna duktiga, Winona är vacker och Antonio är snygg men vissa repliker är väl pekorala liksom högtravande och klyschiga på samma gång. Själv störde jag mig på att alla dessa Hollywoodstjärnor skulle vara chilienare samtidigt som dom pratade engelska. Jag har ibland lite svårt för filmer som utspelar sig i ett icke-engelskspråkigt land och alla karaktärerna är från det landet men alla pratar ändå engelska.
Boken Andarnas hus är bra så läs gärna den men filmen kan man skippa. Efter att jag sett filmen nu i veckan tänkte jag den elaka tanken att "jag måste sluta titta på dålig film". Filmen är väl inte riktigt SÅ dålig men inte heller SÅ bra och den är definitivt mycket olik boken.
Nyligen såg jag även den andra filmen om Arn. Den är också en sån film där replikerna stundtals känns pekorala och att se den kända svenska skådespelareliten i lösmustascher och ringbrynja blir lite maskerad. Personligen tyckte jag inte Arn-böckerna var något mästerverk men dom är heller inte alls dåliga utan läsvärda.
Handlingen är ungefär:
Arn växer upp i kloster , Arn sjunger för munkarna , aldrig har en gosse sjungit så vackert , Arn rider snabbast av alla på sin superhäst , Arn vinner bågskytte , Arn talar latin och franska , Arn är bäst med svärdet , Arn vinner bågskytte, Arn är en stilig ung man från en rik och fin familj, Arn träffar Cecilia, fagrare mö har aldrig skådats , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn rider snabbast av alla , Arn är god mot trälarna , Arn jagar , Arn röker kött , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn är skickligast med svärdet , de unga tu förenas i köttet , Arn vinner bågskytte.....
På fyllan förenas Arn och Cecilias syster i köttet. Att ha samlag med två systrar är en svår synd För det blir han dömd att åka till det heliga landet och i 20 år slåss med tempelriddarna mot dom onda muslimerna. Cecilia som inte visste att Arn och hennes syster haft ett "one-night-stand" blir också dömd , hon spärras in i kloster i 20 år. Dessutom är hon med barn efter allt förenade i köttet Arn och hon ägnat sig åt.
onsdag, november 19, 2008
Chavez inside the coup
I oktober2003 sände Dokument utifrån på SVT en oerhört intressant dokumentär som heter Chavez inside the coup. Några irländska journalister kom till Venezuela 2002 för att göra en dokumentär om landets president Hugo Chavez. Dom råkade befinna sig i presidentpalatset Miraflores i huvudstaden Caracas när statskuppen mot Chavez och hans regering genomfördes 11 april 2002. Så dom filmar verkligen inifrån kuppen dom dagar den varade. Tack vare stora folkliga protester och kuppmakarnas avsaknad av stöd från stora delar av militären kunde Chavez återvända till makten.
Svensk medias rapport från dessa dagar var under all kritik. Överlag hyllades en statskupp mot en folkvald president. Något som vissa medier som bland annat Sveriges radio senare gick ut med att man hade begått ett misstag.
Man kan tycka vad man vill om Chavez och kritisera honom precis som man kan kritisera president Bush men är man för demokrati ska man aldrig applådera en statskupp mot en folkvald regering. Vi skulle alla fördöma en statskupp i Sverige oavsett om vi röstat på Reinfeldt och Alliansen eller inte. Chavez är speciell och kontroversiell men trots allt vald av en majoritet av befolkningen i val som godkänts av FNs observatörer.
Jag var för några år sen själv i Venezuela en längre tid och såg att så väl Chavez supportrar som oppositionen bedrev propaganda på gatorna. Större delen av landets media ägs fortfarande av oppositionen som i radio , TV och tidningar bedriver kampanj mot Chavez vilket naturligtvis bör få förekomma i en demokrati. Jag träffade människor som var både för och mot Chavez. Jag pratade med några män som ogillade honom men ändå gick ut och demonstrerade mot statskuppen och för återinsättandet av Chavez därför att dom ansåg att ska vi bli av med honom ska han röstas bort och statskupper är alltid förkastliga.
Venezuela idag är absolut inget kommunistiskt land eller ens i närheten av att bli det som det ibland nästan framställs i tidningar. Chavez har ett mycket stort stöd hos landets fattiga majoritet och man har genomfört en hel del förbättringar för dessa som en framgångsrik analfabetiseingskampanj och viss sjukvård i slumområden. Naturligtvis finns det stora problem i Venezuela. Om Chavez är lösningen på landets problem och kommer att kunna lyfta en stor del av befolkningen ur fattigdom får framtiden utvisa. Han har dock ett starkt stöd bland fattiga människor inte bara i Venezuela utan i hela Latinamerika.
Ett inlägg om Chavez skulle kunna bli hur långt som helst. Så mitt syfte med det här inlägget är att varmt rekommendera dokumentären som jag nyligen såg om. Den finns inte på SVTs sida men tycker man det är okay går den att ladda ner som dom flesta filmer. Mycket intressant att se en statskupp från insidan. Ser man filmen i orginalversion är den på engelska och det pratas mycket spanska men då textas det på engelska.
Samt att jag vill fördöma en stor del av rapporteringen i svensk media under dagarna för kuppen. Jag anser att det alltid är fel att applådera en statskupp mot en folkvald president och regering hur mycket man än ogillar den.
Minnesmärke på en bro nära presidentpalatset i Caracas där flera av dom som demostrerade mot kuppen blev skjutna. Klicka på bilden för att se den större och då går det även att läsa texten.
Svensk medias rapport från dessa dagar var under all kritik. Överlag hyllades en statskupp mot en folkvald president. Något som vissa medier som bland annat Sveriges radio senare gick ut med att man hade begått ett misstag.
Man kan tycka vad man vill om Chavez och kritisera honom precis som man kan kritisera president Bush men är man för demokrati ska man aldrig applådera en statskupp mot en folkvald regering. Vi skulle alla fördöma en statskupp i Sverige oavsett om vi röstat på Reinfeldt och Alliansen eller inte. Chavez är speciell och kontroversiell men trots allt vald av en majoritet av befolkningen i val som godkänts av FNs observatörer.
Jag var för några år sen själv i Venezuela en längre tid och såg att så väl Chavez supportrar som oppositionen bedrev propaganda på gatorna. Större delen av landets media ägs fortfarande av oppositionen som i radio , TV och tidningar bedriver kampanj mot Chavez vilket naturligtvis bör få förekomma i en demokrati. Jag träffade människor som var både för och mot Chavez. Jag pratade med några män som ogillade honom men ändå gick ut och demonstrerade mot statskuppen och för återinsättandet av Chavez därför att dom ansåg att ska vi bli av med honom ska han röstas bort och statskupper är alltid förkastliga.
Venezuela idag är absolut inget kommunistiskt land eller ens i närheten av att bli det som det ibland nästan framställs i tidningar. Chavez har ett mycket stort stöd hos landets fattiga majoritet och man har genomfört en hel del förbättringar för dessa som en framgångsrik analfabetiseingskampanj och viss sjukvård i slumområden. Naturligtvis finns det stora problem i Venezuela. Om Chavez är lösningen på landets problem och kommer att kunna lyfta en stor del av befolkningen ur fattigdom får framtiden utvisa. Han har dock ett starkt stöd bland fattiga människor inte bara i Venezuela utan i hela Latinamerika.
Ett inlägg om Chavez skulle kunna bli hur långt som helst. Så mitt syfte med det här inlägget är att varmt rekommendera dokumentären som jag nyligen såg om. Den finns inte på SVTs sida men tycker man det är okay går den att ladda ner som dom flesta filmer. Mycket intressant att se en statskupp från insidan. Ser man filmen i orginalversion är den på engelska och det pratas mycket spanska men då textas det på engelska.
Samt att jag vill fördöma en stor del av rapporteringen i svensk media under dagarna för kuppen. Jag anser att det alltid är fel att applådera en statskupp mot en folkvald president och regering hur mycket man än ogillar den.
Minnesmärke på en bro nära presidentpalatset i Caracas där flera av dom som demostrerade mot kuppen blev skjutna. Klicka på bilden för att se den större och då går det även att läsa texten.
måndag, oktober 27, 2008
Tårtan
Jag känner en som har den gamla kultserien Tårtan på dvd. Jag har fått låna den och jag, min dotter och min pappa har tittat en hel del i helgen. Alla blev vi lika roade trots att pappa och jag inte tillhör målgruppen för ett barnprogram. Verkligen en serie jag kan rekommendera för alla er som mot förmodan har missat den. Min dotter blev så förtjust att hon i telefonen till han som äger dvdn försäkrade sig om att det är ett långlån. Saknade han den var han välkommen att komma hem till oss och titta med henne och hennes gosedjursapa Sigge. Får väl se om han får "Tårtan-abstinens" och antar erbjudandet. Jag har inte sett serien sen jag var barn och den gick på TV. Som vuxen kan jag väl konstatera att den är lite ojämn men vissa avsnitt är riktiga pärlor , sjukt roliga.
För er som inte sett den eller inte minns så är det tre bröder som lämnar sjömanslivet och blir ägare till ett bageri.
Innehållet är ofta avsiktligt lätt motbjudande, och har karakteriserats som en makaber blandning av "Freud, deg och snorkråkor".De tre bröderna driver bageriet på ett sätt som inte når upp till gängse hygieniska krav. Detta är också anledningen till att myndigheterna i seriens sista avsnitt stänger bageriet, varvid de tre bröderna motvilligt blir tvungna att gå till sjöss igen. Mycket av handlingen var improviserad, men varje avsnitt var en parodipå en filmgenre; till exempel var ett avsnitt filmat som film noir och avsnittet med Mjölmannen parodierade superhjältar enligt skaparen Carl-Johan de Geer.
Det här klippet tillhör inte dom bästa avsnitten men var det enda jag hittade på youtube. Visst blir man sugen på att se mer? Dvdn innehåller alla 14 avsnitt och lite extramaterial. Jag gillar särskilt avsnitten med apan Saba och när hälsovårdsnämnden hittar spindlar, möss och fåglar bland bakverken och i ströbrödet.
Här hittade jag en intervju från 1997 med två av huvudpersonerna och lite klipp från serien.
För er som inte sett den eller inte minns så är det tre bröder som lämnar sjömanslivet och blir ägare till ett bageri.
- Janos - Den äldste av de tre bröderna. Han går alltid klädd i alltför små kläder och är gruppens realist. Han ser sig själv som "nästan chefen" över butiken och gör sitt bästa för att bestämma över sina bröder. Han är ofta på ett glatt humör, men är något lättstött. Han har även en extrem degfobi.
- Hilding - Mellanbrodern. Ivrig och nyfiken, men blir lätt besviken. Hilding kan verka något nedstämd men har ett barns nyfikenhet. Han klampar omkring i tofflor, och bär alltid en smutsig basker. Hilding visar sig vara modigare än vad man kan tro, då han i avsnitt tre räddar apan Saba undan djurskötarna.
- Frasse - Den yngsta brodern. Han är extremt klumpig, och något trögtänkt, men alltid glad. Han har en stor aptit för både deg och socker, och han älskar djur.
Innehållet är ofta avsiktligt lätt motbjudande, och har karakteriserats som en makaber blandning av "Freud, deg och snorkråkor".De tre bröderna driver bageriet på ett sätt som inte når upp till gängse hygieniska krav. Detta är också anledningen till att myndigheterna i seriens sista avsnitt stänger bageriet, varvid de tre bröderna motvilligt blir tvungna att gå till sjöss igen. Mycket av handlingen var improviserad, men varje avsnitt var en parodipå en filmgenre; till exempel var ett avsnitt filmat som film noir och avsnittet med Mjölmannen parodierade superhjältar enligt skaparen Carl-Johan de Geer.
Det här klippet tillhör inte dom bästa avsnitten men var det enda jag hittade på youtube. Visst blir man sugen på att se mer? Dvdn innehåller alla 14 avsnitt och lite extramaterial. Jag gillar särskilt avsnitten med apan Saba och när hälsovårdsnämnden hittar spindlar, möss och fåglar bland bakverken och i ströbrödet.
Här hittade jag en intervju från 1997 med två av huvudpersonerna och lite klipp från serien.
fredag, september 19, 2008
filmen Flyga drake
Jag skrev nyligen om boken A Thousand Splendid Suns av Khaled Hosseini. En helt fantastisk bok som jag verkligen fastnade i. Såg nyligen att den finns på svenska med titeln Tusen strålande solar. Khaled Hosseini har även skrivit boken Flyga Drake som jag länge tänkt läsa. Har inte kommit till skott med boken än men såg filmen igår. Helt fantastisk film , otroligt gripande , vackra vyer och bra skådespelare. Kan verkligen rekommenderas. En film som berör en otroligt mycket.
Ska nog ta och köpa boken i pocket för jag har en kompis jag brukar byta pocket-böcker med och har inte hon läst den så måste jag absolut se till att hon gör det. Vet inte om det är dumt att se filmen först och läsa boken sen fast jag har känslan av att det ofta är bättre än att göra tvärtom. Khaled Hosseini har bara skrivit dom här två böckerna men han är en av dom bäst säljande engelskspråkiga författarna just nu så han kommer säkert med fler böcker. Att han skriver på engelska beror på att han är född i Kabul men lämnade Afghanistan som barn och har sen dess bott i USA. I fortsättningen kommer jag att vara som en hök på hans böcker varje gång han kommer med något nytt. Läste att Tusen strålande solar också ska bli film men den har inte börjat spelas in än så det är oklart när den kommer upp på biograferna.
måndag, augusti 25, 2008
Sex and the City
Häromdagen var jag och såg Sex and the City filmen. Jag har gillat TV-serien även om jag inte följt den slaviskt och nu är det snart tre år sen som jag hade TV3. Visserligen laddade jag ner några säsonger i början av sommaren för att fräscha upp minnet innan jag skulle se filmen men av olika skäl kom jag inte iväg på filmen förrän nu i helgen.
Naturligtvis blev det klänning och riktigt höga klackar till en sån film. Sen mina knän blev bra efter mer än ett års jobbiga inflammationer som periodvis gjorde att jag knappt kunde gå har jag blivit väldigt förtjust i klackar , nästan ju högre desto bättre och gärna jämt. Mer extrem än jag varit tidigare då jag bara hade klackar då och då. Jag har nog en ganska ytlig och fåfäng sida som varken kommer fram här i bloggen eller i verkliga livet. Jag är betydligt mer intresserad av mode , kläder , skor , smink, hår , mitt utseende och sånt än vad folk som känner mig (och även folk som läser bloggen) tror. Jag går gärna i klänning eller kjol och numera med klackar till och går inte så gärna ut osminkad även om jag absolut kan det. Fast kläder , skor och smink är kul så är det långt ifrån det viktigaste i livet och inget jag diskuterar särskilt ofta eller skulle ha lust att skriva blogginlägg om.
Men filmen då. Måste säga att jag faktiskt blev lite besviken. Tjejerna hade inte alls lika mycket karaktär som i serien. Även om det fanns en hel del småroliga kommentarer och repliker så var dom mer stela och tråkiga och inte så bitska, fräcka och roliga som i serien. Filmen var inte heller så rolig och mysig som många avsnitt av serien utan mer lite sorglig och ledsam i långa period. Jämfört med Tv-serien var det ganska dåligt med sexscener men det tyckte jag inte spelade någon roll. Däremot fanns det några repliker som störde mig enormt. Att klaga på en väninna som inte vaxat bikinilinjen och på en annan som lagt på sig några kilo men inte ens var mullig känns inte roligt bara omoget. Kändes också som filmen slutade ungefär som TV-serien.
Visst var det kul att titta på kläderna för det har bland annat varit lite därför jag fastnat för serien. kläderna okey ögongodis och många klädbyten var det. Fast jag tycker nog att kläderna i serien var både roligare och mer inspirerade kombinationer. I TV-serien rökte huvudpersonen en hel del men i filmen förekom inte ett enda bloss. Fast rökningen tillförde inte serien något så det var inget jag saknade i filmen utan jag bara noterade det.
Dålig var det inte men inte heller bra. Jag känner inte att jag behöver se om den. Avsnitt av TV-serien kan jag däremot gärna se om. Har ju fem säsonger som jag laddat ner. Är inte så stort fan att jag skulle köpa dvd-boxen.
Naturligtvis blev det klänning och riktigt höga klackar till en sån film. Sen mina knän blev bra efter mer än ett års jobbiga inflammationer som periodvis gjorde att jag knappt kunde gå har jag blivit väldigt förtjust i klackar , nästan ju högre desto bättre och gärna jämt. Mer extrem än jag varit tidigare då jag bara hade klackar då och då. Jag har nog en ganska ytlig och fåfäng sida som varken kommer fram här i bloggen eller i verkliga livet. Jag är betydligt mer intresserad av mode , kläder , skor , smink, hår , mitt utseende och sånt än vad folk som känner mig (och även folk som läser bloggen) tror. Jag går gärna i klänning eller kjol och numera med klackar till och går inte så gärna ut osminkad även om jag absolut kan det. Fast kläder , skor och smink är kul så är det långt ifrån det viktigaste i livet och inget jag diskuterar särskilt ofta eller skulle ha lust att skriva blogginlägg om.
Men filmen då. Måste säga att jag faktiskt blev lite besviken. Tjejerna hade inte alls lika mycket karaktär som i serien. Även om det fanns en hel del småroliga kommentarer och repliker så var dom mer stela och tråkiga och inte så bitska, fräcka och roliga som i serien. Filmen var inte heller så rolig och mysig som många avsnitt av serien utan mer lite sorglig och ledsam i långa period. Jämfört med Tv-serien var det ganska dåligt med sexscener men det tyckte jag inte spelade någon roll. Däremot fanns det några repliker som störde mig enormt. Att klaga på en väninna som inte vaxat bikinilinjen och på en annan som lagt på sig några kilo men inte ens var mullig känns inte roligt bara omoget. Kändes också som filmen slutade ungefär som TV-serien.
Visst var det kul att titta på kläderna för det har bland annat varit lite därför jag fastnat för serien. kläderna okey ögongodis och många klädbyten var det. Fast jag tycker nog att kläderna i serien var både roligare och mer inspirerade kombinationer. I TV-serien rökte huvudpersonen en hel del men i filmen förekom inte ett enda bloss. Fast rökningen tillförde inte serien något så det var inget jag saknade i filmen utan jag bara noterade det.
Dålig var det inte men inte heller bra. Jag känner inte att jag behöver se om den. Avsnitt av TV-serien kan jag däremot gärna se om. Har ju fem säsonger som jag laddat ner. Är inte så stort fan att jag skulle köpa dvd-boxen.
måndag, juli 21, 2008
gränsen för otrohet?
Nyligen såg jag en bra film på TV som hette De älskande på café de Flore. Filmen visades i två delar och handlar om Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. För er som inte har sett den så är den absolut sevärd. Bra skådisar , intressant historia , vackra Paris-miljöer och allt på franska. Bland mycket som tas upp i filmen får man också följa det speciella förhållande dessa två hade. Dom hade en överenskommelse att dom fick ha förhållanden med andra men alltid skulle berätta allt för varandra. Båda hade förhållanden med andra som varade i åratal liksom kortare historier.
Senare lär Simone de Beauvoir ha sagt att det kanske inte var något hon skulle rekommendera och speciellt en del av personerna i deras andra förhållanden hade blivit väldigt sårade.
För dom flesta skulle det nog vara väldigt svårt att ha en sån överenskommelse i sitt förhållande. Jag har inga moraliska synpunkter på det utan är två personer överens och anser att det funkar så lägger jag mig inte i. Fast själv tror jag att jag skulle ha svårt att leva så.
Jag kom att tänka på en psykolog jag träffade när jag för längesen deltog i ett experiment man
fick lite betalt för. Man skulle svara på lite frågor om påhittade hjälpprojekt i u-länder. Efteråt frågade psykologen eller om han var psykologstudent om vi skulle gå ut och ta en öl. Fråga mig inte varför men det gjorde vi. Han var väl säkert okey men han hade några papper om vad man sätter gränsen för otrohet. Han ville att jag skulle svara på en skala från 1-10 hur mycket otrohet olika saker var som t.ex en kyss , hångel ,sex , flirt mm.
Jag var väl inte överdrivet road för jag tyckte han tjatade för mycket. Dels visste jag inte vad jag skulle svara och dels hade jag ingen pojkvän att vara otrogen mot eller som kunde vara otrogen mot mig. Fast det visste ju inte han och man kan ju ha åsikter om det trots avsaknad av pojkvän. Kanske var det mest för han tjatade så mycket om det och liksom pressade mig på svar som jag blev less. Som sagt han var okey men det blev ingen mer träff än den ölen för lite tjatig var han iallafall just då.
Nu är inte jag någon psykolog och tänker inte tjata utan här är det frivilligt att svara. Var går gränsen för otrohet? En kyss? sexchatt/flirtande över nätet som aldrig leder till något fysiskt? att ha en nära vän av motsatta könet som man delar tankar och förtroende med som man inte alltid delar med sin partner? hångel? flirtade? känslor för någon annan som man aldrig lever ut? eller något annat?
Om ens partner är otrogen ska man alltid utan pardon bryta då eller kan det vara lika bra att förlåta och gå vidare tillsammans eller är det för svårt? Om man själv varit otrogen ska man då alltid berätta eller kan det vara lika bra att inget säga för det man inte vet har man inte ont av och det kommer ändå aldrig att hända igen? Ska man om man senare ångrat att man inte berättat ta upp det långt senare kanske flera år efter det hände och kanske till och med efter det att man separerat?
Naturligtvis har vi alla olika åsikter och värderingar om vad gränsen går , om man ska bryta eller förlåta och om man ska berätta eller inte. Det finns inga rätt eller fel svar på sånt här men jag är lite nyfiken på vad ni som läser här tycker och hur ni resonerar. Eftersom jag skriver om andra länder ibland skiljer sig sånt här mellan olika länder? I så fall på vilket sätt? Fast mest är jag intresserade av era värderingar och varför oavsett var ni kommer ifrån.
Senare lär Simone de Beauvoir ha sagt att det kanske inte var något hon skulle rekommendera och speciellt en del av personerna i deras andra förhållanden hade blivit väldigt sårade.
För dom flesta skulle det nog vara väldigt svårt att ha en sån överenskommelse i sitt förhållande. Jag har inga moraliska synpunkter på det utan är två personer överens och anser att det funkar så lägger jag mig inte i. Fast själv tror jag att jag skulle ha svårt att leva så.
Jag kom att tänka på en psykolog jag träffade när jag för längesen deltog i ett experiment man
fick lite betalt för. Man skulle svara på lite frågor om påhittade hjälpprojekt i u-länder. Efteråt frågade psykologen eller om han var psykologstudent om vi skulle gå ut och ta en öl. Fråga mig inte varför men det gjorde vi. Han var väl säkert okey men han hade några papper om vad man sätter gränsen för otrohet. Han ville att jag skulle svara på en skala från 1-10 hur mycket otrohet olika saker var som t.ex en kyss , hångel ,sex , flirt mm.
Jag var väl inte överdrivet road för jag tyckte han tjatade för mycket. Dels visste jag inte vad jag skulle svara och dels hade jag ingen pojkvän att vara otrogen mot eller som kunde vara otrogen mot mig. Fast det visste ju inte han och man kan ju ha åsikter om det trots avsaknad av pojkvän. Kanske var det mest för han tjatade så mycket om det och liksom pressade mig på svar som jag blev less. Som sagt han var okey men det blev ingen mer träff än den ölen för lite tjatig var han iallafall just då.
Nu är inte jag någon psykolog och tänker inte tjata utan här är det frivilligt att svara. Var går gränsen för otrohet? En kyss? sexchatt/flirtande över nätet som aldrig leder till något fysiskt? att ha en nära vän av motsatta könet som man delar tankar och förtroende med som man inte alltid delar med sin partner? hångel? flirtade? känslor för någon annan som man aldrig lever ut? eller något annat?
Om ens partner är otrogen ska man alltid utan pardon bryta då eller kan det vara lika bra att förlåta och gå vidare tillsammans eller är det för svårt? Om man själv varit otrogen ska man då alltid berätta eller kan det vara lika bra att inget säga för det man inte vet har man inte ont av och det kommer ändå aldrig att hända igen? Ska man om man senare ångrat att man inte berättat ta upp det långt senare kanske flera år efter det hände och kanske till och med efter det att man separerat?
Naturligtvis har vi alla olika åsikter och värderingar om vad gränsen går , om man ska bryta eller förlåta och om man ska berätta eller inte. Det finns inga rätt eller fel svar på sånt här men jag är lite nyfiken på vad ni som läser här tycker och hur ni resonerar. Eftersom jag skriver om andra länder ibland skiljer sig sånt här mellan olika länder? I så fall på vilket sätt? Fast mest är jag intresserade av era värderingar och varför oavsett var ni kommer ifrån.
måndag, juli 14, 2008
en film och två böcker
I mitt förra inlägg gnällde jag över att jag vaknat med ont i halsen och känt mig hängig hela dagen. I går kände jag inte det minsta av någon begynnande förkyldning så jag och dottern gick på bio. Vi såg Kung fu Pandan och även jag som vuxen gillade den. Miljöerna var väldigt vackra och väldigt kinesiska och historien väldigt charmig. Så för den som har något barn att gå med kan jag verkligen rekommendera filmen.
För den som föredrar böcker framför bio eller inte har något barn att gå med kan jag slänga in två boktips. Jag har precis läst Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Den utspelar sig Barcelona på 40-talet och börjar med raderna
En annan bok som jag nyligen läste är Carry me home av Diane McWhorter. Tyvärr tror jag inte den finns i svensk översättning men trots att den är 700 sidor är det ingen jobbig engelska och ämnet är mycket intressant. Diane McWhorter växte upp i överklassen i Birmingham , Alabama i den amerikanska södern på 60-talet. I hennes skyddade värld märkte hon ganska lite av dom rasmotsättningar som fanns. Hennes bok är verkligen ett gediget arbete i ämnet och hon har fått det prestigefyllda Pulitzerpriset för den. Jag hittade det här sex år gamla reportaget om boken och författaren för den som är intresserad.
Nu ska jag lägga mig, stänga av mobil , vara osocial och läsa , ta det lugnt och hoppas bli av med förkyldningen så jag kan gå på bio imorgon och titta på clowner med barnen på onsdag. Har någon en bra huskur mot förkyldning särskilt halsont och huvudvärk så blir jag glad om ni delar med er. Har ni några bra bok eller filmtips så får ni också gärna dela med er. Flyga drake är väl en av dom böcker som länge stått på min "måste-läsa-lista".
För den som föredrar böcker framför bio eller inte har något barn att gå med kan jag slänga in två boktips. Jag har precis läst Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Den utspelar sig Barcelona på 40-talet och börjar med raderna
"Jag minns fortfarande den där gryningen när pappa första gången tog mig med till De bortglömda böckernas gravkammare."Det är vad jag kallar prima inledning! En gravkammare för bortglömda böcker redan på första raden. Boken fortsätter lika lovande och jag kan verkligen rekommendera den. Jag har haft den i min ägo sen början av året och det var inte förrän nu i sommar jag tog mig tid att läsa den.
En annan bok som jag nyligen läste är Carry me home av Diane McWhorter. Tyvärr tror jag inte den finns i svensk översättning men trots att den är 700 sidor är det ingen jobbig engelska och ämnet är mycket intressant. Diane McWhorter växte upp i överklassen i Birmingham , Alabama i den amerikanska södern på 60-talet. I hennes skyddade värld märkte hon ganska lite av dom rasmotsättningar som fanns. Hennes bok är verkligen ett gediget arbete i ämnet och hon har fått det prestigefyllda Pulitzerpriset för den. Jag hittade det här sex år gamla reportaget om boken och författaren för den som är intresserad.
Nu ska jag lägga mig, stänga av mobil , vara osocial och läsa , ta det lugnt och hoppas bli av med förkyldningen så jag kan gå på bio imorgon och titta på clowner med barnen på onsdag. Har någon en bra huskur mot förkyldning särskilt halsont och huvudvärk så blir jag glad om ni delar med er. Har ni några bra bok eller filmtips så får ni också gärna dela med er. Flyga drake är väl en av dom böcker som länge stått på min "måste-läsa-lista".
tisdag, juni 24, 2008
Arn de Gothia
Arn växer upp i kloster , Arn sjunger för munkarna , aldrig har en gosse sjungit så vackert , Arn rider snabbast av alla på sin superhäst , Arn vinner bågskytte , Arn talar latin och franska , Arn är bäst med svärdet , Arn vinner bågskytte, Arn är en stilig ung man från en rik och fin familj, Arn träffar Cecilia, fagrare mö har aldrig skådats , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn rider snabbast av alla , Arn är god mot trälarna , Arn jagar , Arn röker kött , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn är skickligast med svärdet , de unga tu förenas i köttet , Arn vinner bågskytte.....
Det här skrev jag när jag i januari funderade på att se Arn på bio. Jag var lite sugen att se den men samtidigt lite tveksam för jag hade hört att den inte var alltför bra och kritikerna hade väl inte heller varit så entusiastiska. Jag kom aldrig iväg på bio men idag har jag sett Arn på dvd. Vet inte riktigt vad jag tyckte. Jag har läst böckerna och gillade dom men filmen var väl inte dålig men ingen höjdare. En del från böckerna saknades , en del partier kändes väldigt sega och filmen kändes lite för lång. Hela svenska skådespelareliten var samlad så ibland fick man lite känslan av maskerad. Ibland var språket väldigt högtravande och kändes nästan pekoralt och ibland var det vanlig vardagssvenska. Jag hade nog tyckte det varit bättre att genomgående hålla en linje när det gäller språk. Hursom helst en trea är filmen definitivt värd , vissa skådisar är lysande och miljöerna är vackra.
Dock hade jag fel i det jag skrev i januari. Till min stora besvikelse var det väldigt lite bågskytte med och inte heller rökte Arn kött men dom unga tu förenades i köttet oräkneliga gånger. Fast man fick inte se mer än att dom rullade runt i gräset sen vände kameran mot trädtopparna och stråkmusik spelades. Men det störede inte mig för ibland kan jag tycka sexscener i filmer är onödigt långa och sega och inte tillför handlingen så mycket. Jag skulle inte avråda någon att se filmen men jag kommer nog inte att se om den fast jag är nog för nyfiken för att inte se fortsättningen.
Det här skrev jag när jag i januari funderade på att se Arn på bio. Jag var lite sugen att se den men samtidigt lite tveksam för jag hade hört att den inte var alltför bra och kritikerna hade väl inte heller varit så entusiastiska. Jag kom aldrig iväg på bio men idag har jag sett Arn på dvd. Vet inte riktigt vad jag tyckte. Jag har läst böckerna och gillade dom men filmen var väl inte dålig men ingen höjdare. En del från böckerna saknades , en del partier kändes väldigt sega och filmen kändes lite för lång. Hela svenska skådespelareliten var samlad så ibland fick man lite känslan av maskerad. Ibland var språket väldigt högtravande och kändes nästan pekoralt och ibland var det vanlig vardagssvenska. Jag hade nog tyckte det varit bättre att genomgående hålla en linje när det gäller språk. Hursom helst en trea är filmen definitivt värd , vissa skådisar är lysande och miljöerna är vackra.
Dock hade jag fel i det jag skrev i januari. Till min stora besvikelse var det väldigt lite bågskytte med och inte heller rökte Arn kött men dom unga tu förenades i köttet oräkneliga gånger. Fast man fick inte se mer än att dom rullade runt i gräset sen vände kameran mot trädtopparna och stråkmusik spelades. Men det störede inte mig för ibland kan jag tycka sexscener i filmer är onödigt långa och sega och inte tillför handlingen så mycket. Jag skulle inte avråda någon att se filmen men jag kommer nog inte att se om den fast jag är nog för nyfiken för att inte se fortsättningen.
söndag, maj 04, 2008
Juno
Nu har jag äntligen sett filmen Juno och jag kan bara instämma i hyllningskören. Trots ämnet är det verkligen en "feel-good-film" med smarta och roliga repliker. 16 åriga Juno blir gravid med sin bästa vän. Hon tänker göra abort men det blir inte så utan istället väljer hon att föda barnet och adoptera bort det till en familj dom hittar. Juno besväras av gravitetens fysiska påfrestningar, samtidigt som hon ser fram emot att skänka lycka till två främmande människor. Hon lär känna de blivande adoptivföräldrarna. Filmen bjuder på en hel del skratt och varma ögonblick som sitter kvar långt efter att sluttexterna börjat rulla. Den är inte bara unik i sitt ämne, utan även hur den hanterar ett så pass tungt tema och omvandlar det till en alldeles underbar film som riktar sig till såväl gamla som unga hos båda könen. Ämnet i sig kommer säkert hålla den manliga publiken på avstånd, men det är trots allt en film som alla borde se.
Samtidigt är det ett allvarligt ämne och det är rent ut sagt förjävligt att mängder av kvinnor varje år dör i illegala aborter eller tvingas föda barn för att adoptera bort. I Sverige tvingas ingen idag adoptera bort sitt barn och väljer man att föda och behålla ett oplanerat barn som ensam mamma finns det stöd att få. Precis om man väljer att göra abort i samma situation. Fast det är fortfarande kvinnorna som tar ansvar och beslut i såna här frågor och kanske inte alltid självklart att mannen bryr sig - särskilt inte om förhållandet är över. Många gånger kanske inte kvinnorna ens känner att det är någon idé att kontakta mannen utan smidigast att göra abort.
Jag är inte så säker på att jag själv skulle berätta om förhållandet var över. Det beror lite på hur långt förhållande vi haft och vilken relation vi har och hur jag tror han skulle reagera. Har vi ingen kontakt , jag tror att han inte skulle bry sig eller han har gått vidare med en ny tjej och jag vill gå vidare är det inte särskilt troligt att jag skulle berätta om en oönskad graviditet om jag inte valde att föda barnet. Skulle bara kännas som jag var besvärlig men samtidigt tycker jag egentligen att mannen har rätt att veta. Principiellt tycker jag nog att han borde ta något sorts ansvar men vet jag att han inte skulle göra det utan bara tycka jag är jobbiga skulle det vara lättast att låta bli att säga något. Fast finns det nog gott om män som fått veta och inte brytt sig. Samtidigt finns det säkert gott om män som brytt sig och varit otroligt stöttande trots att förhållandet varit över. Hade jag fortfarande ett förhållande med mannen skulle vi självklart prata om det men det är ju inte situationen i filmen. Nu blev det lite lösa och allvarliga funderingar som kan vara kul att få läsarreaktioner på.
Annars kan jag bara tipsa alla som ännu inte sett Juno att gå och se den. Den är jätterolig och inte så allvarlig som mitt inlägg blev trots det allvarliga ämnet. Jag hoppas också att alla män som drabbas av en oönskad graviditet är där och ställer upp trots att förhållandet är slut.
tisdag, februari 12, 2008
Sicko
I dagarna släpps Michael Moores senaste film Sicko på dvd. Jag missade den på bio men har nu kommit över den på ett kanske inte helt lagligt sätt.
Jag har sett flera av hans dokumentärfilmer och tyckt dom varit varierande bra men den här är verkligen sevärd. Tror det måste vara en av hans bästa filmer. Den handlar om sjukvårssystemet i USA. Första halvan av filmen får vi möta människor som verkligen har hjärtskärande berättelser. Dom flesta har sjukförsäkring men har ändå blivit nekade vård. Några har dött för att dom blivit nekade vård. Vi får bland annat möta några vars lungor skadades när dom hjälpte till som frivilliga i uppröjningen av World Trade Center efter 11 september. Även dom har nekats vård. Vi får också möta en läkare som jobbade på ett försäkringsbolag och hon berättar att den läkare som kan neka flest ansökningar om behandling via sjukförsäkringen får en bonus.
Andra halvan av filmen ger sig Michael Moore ut på resa för att jämför andra länders sjukvårdssystem. Han åker till Kanada , England , Frankrike och Kuba. Visst är hans filmer lite spektakulära och visst kan det kännas en aning tjatigt när han upprepade gånger frågar var man ska gå för att betala för vården. När han får veta att man inte behöver betala något blir han varje gång lika förvånad. Men det är småsaker. Filmen är väldigt bra och jag kan absolut rekommendera den.
Jag har sett flera av hans dokumentärfilmer och tyckt dom varit varierande bra men den här är verkligen sevärd. Tror det måste vara en av hans bästa filmer. Den handlar om sjukvårssystemet i USA. Första halvan av filmen får vi möta människor som verkligen har hjärtskärande berättelser. Dom flesta har sjukförsäkring men har ändå blivit nekade vård. Några har dött för att dom blivit nekade vård. Vi får bland annat möta några vars lungor skadades när dom hjälpte till som frivilliga i uppröjningen av World Trade Center efter 11 september. Även dom har nekats vård. Vi får också möta en läkare som jobbade på ett försäkringsbolag och hon berättar att den läkare som kan neka flest ansökningar om behandling via sjukförsäkringen får en bonus.
Andra halvan av filmen ger sig Michael Moore ut på resa för att jämför andra länders sjukvårdssystem. Han åker till Kanada , England , Frankrike och Kuba. Visst är hans filmer lite spektakulära och visst kan det kännas en aning tjatigt när han upprepade gånger frågar var man ska gå för att betala för vården. När han får veta att man inte behöver betala något blir han varje gång lika förvånad. Men det är småsaker. Filmen är väldigt bra och jag kan absolut rekommendera den.
lördag, januari 26, 2008
små duvor
För några år sen var jag på bio i den lilla staden Cumana i nordöstra Venezuela. Att gå på bio i Venezuela var lite annorluda än i Sverige och definitivt mer livat. Publiken ropade ut varningar till skådisarna , applåderade vissa scener och pratade med varandra. Publiken sprang också ut och in och köpte mer popcorn och läsk. Till skillnad från i Spanien dubbar man inte film i Venezuela. Fast i dom större spanska städerna finns alltid flera biografer som visar film V.O det vill säga Version Orginal med spansk text.
Förutom i Venezuela och Sverige har jag bara varit på bio i Danmark ,Grekland , Spanien och Portugal. Biograferna ser ganska lika ut i dom länder jag har gjort biobesök och över hela världen verkar folk äta popcorn på bio.
Popcorn heter förövrigt palomitas på spanska vilket ordagrant betyder små duvor. Lustigt. Jag har svårt att se likheten. I delar av Latinamerika tror jag att man istället för palomitas använder ordet popcorn men i Spanien heter det alltid palomitas.
små duvor?
Förutom i Venezuela och Sverige har jag bara varit på bio i Danmark ,Grekland , Spanien och Portugal. Biograferna ser ganska lika ut i dom länder jag har gjort biobesök och över hela världen verkar folk äta popcorn på bio.
Popcorn heter förövrigt palomitas på spanska vilket ordagrant betyder små duvor. Lustigt. Jag har svårt att se likheten. I delar av Latinamerika tror jag att man istället för palomitas använder ordet popcorn men i Spanien heter det alltid palomitas.
små duvor?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
