Spanskan fattas mig

Många år var jag väldigt inställd på att bli mer eller mindre flytande på spanska. Jag pluggade en termin i Sevilla, en sommar i Cadiz och jag läste det på universitetet. Fick ta nåt test som visa att jag hade kunskaper nog att söka till universitets-spanska och läste inte på heltid utan 1-2 kvällar i veckan. Vi reste tre månader i Mexico och Centralamerika och fem veckor i Venezuela. Jag reste då och då till Spanien på kortare besök. Hyrde bil och reste runt så jag har sett en stor del av landet. 2005 fick min dåvarnade man jobb i Madrid så vi flyttade dit. Jag bodde där 1.5 år innan jag flyttade hem till Sverige. Inget lätt beslut att i förtid lämna en av dom städer jag älskar så mycket och att lämna mannen var så outhärdligt svårt beslut att jag inte kan uttrycka det i ord.

Idag 3.5 år senare finns mannen kvar som en av mina närmaste vänner och vi ses ofta. Senast igår åkte vi till djurpark och gick på restaurang med barnen och hade en jättemysig dag och kväll. Vi är inte längre gifta, delar inte säng eller bostad men trivs ändå att umgås. Han bor liksom jag idag i Sverige. Han har arbetat flera år med spanjorer i Madrid och träffar nu mycket spanjorer på sitt svenska jobb.

En gång i tiden, då vi bodde i Madrid, var spanska det språk jag talade mest. Hemma hade vi regel att tala svenska. Något jag ofta fick påminna dottern om. Särskilt när hon berätta om dagis (skola) så blev det helst spanska. Dessutom bröt vi ständigt mot regeln när vi umgicks med folk eftersom alla våra vänner var spanskspråkiga, ingen kunde svenska.

Idag talar jag nästan aldrig spanska. Visst läser jag fortfarande tidningar på spanska på nätet men idag blir det sällan böcker på spanska. Visst ser jag då och då någon film på spanska men inte som när jag bodde i Spanien och dagligen såg spansk TV. Jag klagar ofta att jag inte har någon att prata med. Det blir bara enstaka gånger jag pratar spanska och i början känner jag mig alltid osäker och dålig men det brukar lossna och gå över förväntan.

Ex-mannen som inte har pluggat spanska pratar en mycket god spanska. Mycket bättre än många svenska spanskalärare som tyvärr ibland pratar bedrövlig spanska. jag har ju någon att tala med om jag vill. Men det är så svårt att prata spanska med honom. Vi har ju alltid pratat svenska. Visst kan vi säga korta meningar för att barnen inte ska förstå men inte så mycket mer. Jag har faktiskt lättare att prata engelska med honom av någon anledning. Vi har ju varit en hel del i engelskspråkiga länder och har många engelskspråkiga vänner. Fast ändå spanskan fattas mig men den finns ju där.

När det gäller dottern som inte ville prata svenska jämt så förändrades det direkt när vi flyttade till Sverige. Från första dagen ville hon inte prata spanska fast jag i början försökte. Idag har hon glömt så mycket att jag och ex-mannen kan ha det som hemligt språk. Fast ett visst ordförråd har hon. Förutom vissa korta enklare meningar så är hon duktig på att säga vad olika saker heter på spanska.

Både hon och jag behöver öva mer. Får väl börja läsa böcker och prata mer spanska med hennes pappa och strunta i att det känns konstigt. Sen vet jag att den finns där. När jag behöver prata spanska så kommer det liksom automatiskt. Jag borde nog göra fler resor till Spanien. Men även om jag har ett bra liv i Sverige idag saknar jag spanskan i min vardag.

Buenas tardes

Jag måste protestera lite mot det här som jag läste i DN. Här står att "Buenas tardes”, god eftermiddag, är en hälsningsfras som knappast längre används i det moderna Spanien. Det fanns en tid då spanjorerna använde morgonens ”buenos dias”, eftermiddagens ”buenas tardes” och den sena kvällens ”buenas noches”. Allt detta är sen länge nästan försvunnit och "Hola" är den hälsningsfras som nu gäller oavsett ålder och samhällsklass. Man blir inte nödvändigtvis om man i dagens Spanien brister ut i ett djupt känt ”buenas tardes!”. Men man riskerar att betraktas som smått löjeväckande – en relikt från den tid då Franco regerade och åsnekärror var ett gängse transportmedel.

Fel, fel, fel anser jag. Buenas dias, Buenas tardes och Buenas noches används mycket flitigt i spanskan. Visst används hola också men det har på inget sätt konkurrerat ut andra hälsningsfraser. Ibland använder man kombinationen Hola Buenas som hälsningsfras.

Jag förstår inte alls varför DN publicerar en så uppenbart felaktig artikel. Hur som helst är det bara strunt man är absolut inte någon löjeväckande relik från Francos dagar om man hälsar med ett Buenas tardes. Spanjorerna gör det dagligen.

språktips

Det här med att hålla igång ett språk man inte använder så ofta är inte helt lätt. Jag har ju en gång varit mer eller mindre flytande på spanska även om jag gjorde misstag och man hörde att jag var utlänning. Trots att det är 2.5 år sen jag bodde i Spanien och dagligen pratade spanska, mycket spanska inte bara i affärer utan hade mitt hela umgänge på spanska, så sitter spanskan. I helgen pratade jag spanska och jag blir lika förvånad varje gång hur lätt det går. Börjar jag så flyter det liksom bara på. Grammatik och uttal sitter men det jag märker är att jag tappar ord när jag inte längre dagligen använder spanskan. Fortfarande kan jag säga allt jag vill men det är irriterande att ibland inte kunna hitta ord man vet att man kan eller att dom kommer efter en stunds funderande.

Jag har tänkt att se mer spansk film och läsa mer på spanska. Båda sakerna gör jag väl delvis men det är i perioder. Visserligen läser jag nästan dagligen spanska tidningar på nätet men jag har lite svårare att läsa böcker. Blir bara då och då.

Nyligen fick jag en trevlig present av en kompis mamma. 25 nummer av en tidskrift som heter La Aventura de la Historia. Eftersom historia är ett av mina stora intressen har jag låtit tidningarna ligga på mitt soffbord och läser nästan dagligen lite i dom. Ett jättebra sätt att få motivation att läsa och hålla igång ordförrådet. Något jag kan rekommendera alla som vill hålla igång ett språk eller kanske lära sig mer. Köp nischade tidningar av den typen man kanske inte läser från pärm till pärm på en kväll och sitt och bläddra och läs då och då. Lättare än att ta sig an en bok särskilt om man känner att tiden inte räcker till det. Är det något man är intresserad av så blir det nästan automatiskt så att man bläddrar och läser om tidningarna ligger framme.

Så är du intresserad av historia, sport, flugfiske, hundar, mode eller vad som helst köp på dig tidningar i ämnet på språket du vill hålla igång eller öva.

trött och gift med handbojor

När jag var yngre och hade färre barn pluggade jag under ett halvår spanska i den vackra staden Sevilla. Det var inte bara plugg och verbböjningar utan en hel del festande också. När jag en morgon kom till skolan tämligen trött och rödögd efter en kul natt på stan fråga min lärare hur det var med mig och jag svara att jag var casado vilket betyder gift. Vilket roade min lärare och klassen väldigt mycket. Det jag ville säga var trött som heter cansado.

När jag gick gymnasiet hade vi en utbytesstudent i klassen. Hon var från Sydney, Australien. Hon hade väldigt roligt åt dom två betydelserna ordet gift har i svenskan.

Om man ska fortsätta på temat språk och äktenskap så heter fru esposa på spanska med ett s på slutet blir det plural - fruar. Men ordet esposas betyder även handbojor på spanska.

Jag har skrivit detta förut men det är alltid lika kul om ni som läser vill dela med er av era språkliga felsägningar som har fått en helt annan betydelse än vad ni tänkt och blivit lite roliga. Iallfall roliga i efterhand, just då kanske det var lite pinsamt.

Lattesvenska

Sara har skrivit ett roligt inlägg om något hon kallar lattesvenska. Det är engelska uttryck som direktöversätts till svenska i olika tidningar. På engelska låter det helt okay men på svenska kan det bli lite märkligt. Som exempelt i Saras blogg att en känd mamma skulle kunna ta en kula för sitt barn.

Som den språkpolis jag tyvärr är har jag noterat att såna här uttryck blivit ganska vanliga i tidningar. Liksom att många svenskar i bloggar och dagligt tal använder engelska uttryck. Egentligen borde man väl bara rycka på axlarna åt det och säga att språket utvecklas. Fast jag kan inte låta bli att störa mig lite även om jag insett att det bara är att acceptera. Det kanske är jag som är gammalmodig och tråkig som tycker man ska prata och skriva ett språk i taget och översätta uttryck så dom låter okay på svenska. Men jag gillar Saras uttryck , lattesvenska.

hitta någon att prata med

Det här med att kunna ett språk men sällan prata det gör att man glömmer. Iallfall tappar man ordförrådet. Jag läser böcker och tidningar på spanska och skriver ibland mail men jag pratar väldigt sällan numera. I Madrid blev det ju dagligen. Dessutom hade jag inga svenska kompisar mest spanska och några franska som jag också pratade spanska med samt en jag pratade engelska med.

Jag har ibland tänkt att vi är många som någon gång pluggat ett språk eller har bott utomlands och inte vill tappa alltför mycket men inte har någon att prata med. Vi borde ju träffas men hur hittar man varandra? Men man ska ju inte bara prata samma språk man ska ju ha något att prata om med varandra också.

I lördags var jag på släktkalas i Stockholm. Det var en moster som fyllde jämt. Vi är en stor släkt och bor ganska nära varandra (dom flesta i Stockholm, några i Uppsala) men det blir liksom aldrig av att vi ses. En av mina kusiners sambo har en affär i centrala Stockholm. Jag brukar gå in och säga hej när jag har vägarna förbi. Hon är mycket trevlig , vi är i samma ålder och har barn i samma ålder. Så berättade hon att eftersom hon är halvspanjorska men född och uppvuxen i Sverige så har hon haft svårt att hålla igång spanskan. Särskilt sen hennse pappa dog för några år sen. Sen dess har hennes kontakt med släkten i Spanien varit ytterst sporadisk.

Så vi bestämde oss för att öva lite spanska på släktkalaset. Vi fick väl en minut innan min dotter dök upp och tog över , på spanska. Jag är verkligen imponerad av att hon kommer ihåg så mycket spanska som hon gör. Hon vill aldrig prata med mig men ser gära en film på spanska med mig. Vi har Bambi och några till barnfilmer på spanska. När hon måste så pratar hon. Jag har träffat ett par från Sydamerika som bor i samma område som mig som har en liten bebis. Med dom har dottern pratat spanska men sen sagt säg inte till mina kompisar att jag kan så här mycket spanska. Behöver vi springa till bussen eller skolan för att hon är sen ropar hon alltid corr! corre! till mig. Måste hon så pratar hon även om hon helst undviker det. Känns ändå bra att hon kan om hon vill.

Själv funderar jag på att ta en spansk fika med kusinens sambo som behöver öva mer än jag och som är väldigt trevlig.

spanska svordomar

Svordomar är många gånger bland det först ord man lär sig när man kommer till ett annat land. Just i det spanska språket finns det otroligt mycket svordomar. Många anspelar på kroppsdelar mellan knäna och magen och vad den man svär åt och dennes släktingar har gjort och kan tänkas göra med dessa. Det spanska språket har så många svordomar att när nobelpristagaren Camilio José Cela sammanställde alla i ett svordomslexikon , Diccionario Secreto , fick han dela upp verket i två band. Han lär ändå inte ha fått med alla.

Själv är jag ganska dålig på att svära både på svenska och spanska men kan så klart dela med mig av några vanliga spanska uttryck om någon skulle behöva.
Puta (hora) Hijo de Puta (son till hora) Coño (fitta) Joder (Knulla) Mierda (skit) Hostia(nattvarsbröd/oblat) Maricon (bög)

Är man riktigt arg kan man stapla svordomar på varandra och komma med längre uttryck ofta med anspelning på olika suspekta sexuella aktiviteter diverse släktingar kan tänkas ha ägnat sig åt. Så det finns möjlighet att hålla på länge om man är på det humöret. Jag kan tänka mig att många spanjorer skulle kunna uppfatta svenska svordomar som en aning mesig och alltför få.

Eftersom spanska talas i många länder och områden är variationen på spanska svordomar stor även utanför Spanien. Trots att en spanjor utan problem förstår spanska från Latinamerika så finns en del egna uttryck i varje land och just svordomar och slang är sånt som ofta varierar mellan olika regioner och länder.

Vem snodde osten?

Jag hörde en ganska kul grej om den kinesiska bok-marknaden. När en bok väl slår igenom översvämmas marknaden av böcker med variationer på samma tema och samma titel. Kanske inget unikt kinesiskt förstås.

2002 blev den engelska magnetmentmanualen Vem snodde osten? (Who moved my cheese?) oerhört populär i Kina. Snart kom en uppsjö böcker på samma tema och med liknade titel skrivna av kinesiska författare ut. Vissa av dom har väldigt roliga titlar. Vad sägs om:

Vems ost borde jag sno?
Får jag sno din ost?
Vem törs sno min ost?
Jag orkar inte sno din ost
Frestande förföriska ost
Ingen kan sno min ost!
Den nya allegorin om ost
Gör din egen ost!
Lätt som en ost: att läsa världsberömda sagor
Från osten till företagsledningen
Slut på osten

Om så min personliga favorit: Kineser som äter ost? - Vem snodde min dumpling?

Risskålen av järn

Jag tycker det är kul med olika uttryck på svenska och andra språk. I Sverige fanns förr ett talessätt som löd "Statens kaka är liten men säker". Det används väl knappast alls idag och känns heller inte särskilt aktuellt.

I Kina finns motsvarnade uttryck men lyder då "Risskålen av järn" på kinesiska: 铁饭碗, uttalas tiefanwan

Risskålen av järn är i Kina benämningen på det statliga anställningssystemet som förr garanterade folk arbete, inkomst, bostad, etc. Kinas väg mot marknadsekonomi har beskrivits som sönderslagandet av risskålen av järn.
Jag gillar det kinesiska uttrycket. Låter lite roligare än den svenska motsvarigheten. Fast precis som uttrycket "statens kaka är liten men säker" kanske även uttrycket "rissakålen av järn" kommer att användas mer och mer sällan i framtiden.

låneord

Idag hörde jag på radion att fram till en bit in på 80-talet fick den journalist som använde utländska låneord i fransk radio eller TV böta. Spontant ställer jag mig lite skeptisk till sanningshalten i ett sånt påstående. Ni som känner till Frankrike får gärna intyga eller dementera påståendet.

Till vem skulle man böta? Hur stort bötesbelopp? Vilka ord är låneord och vilka är godkända? Vem definierar vilka ord som är okay och vilka som inte är det. Nästan alla språk innehåller mängder med låneord. Många låneord har funnits så länge i språket att dom blivit en del av språket. På medeltiden när Hansan var det starka handelsförbundet kring Östersjön började vi i Sverige använda många tyska låneord som idag är en del av svenska språket. Liksom det på 1700-talet kom många franska låneord till Sverige och idag är dom helt accepterade svenska ord. Idag ser vi ju ett stark inflytande från engelskan. Fast det är svårt att säga hur många engelska ord och uttryck som om några hundra år kommer att vara accepterade som svenska ord.

Hur mycket fransmännen har ansträngt sig för att undvika utländska låneord i språket vet jag inte. Skulle dom ha gjort det har dom inte helt lyckats. Språk är och ska vara föränderligt och det är naturligt att människor som talar ett språk påverkas av möten med andra språk. Att ord och uttryck lånas från olika språk. Jag tror inte att det går att förhindra och inte heller att det är önskvärt att förhindra.

Isländskan är däremot känd för att ha lyckats hålla alla ord från främmande språk borta. Man gör om orden något isländskt. Ord som biologi , geologi , zoologi heter saker i stil med läran om liv , bergarter , djur. Kopiator lär heta något i stil med kasta-papper om jag inte är helt felinformerad. Veterinär heter djurläkare. Jag kan ingen isländska men jag hittade en kul lista på några ord som gjorts om till isländska.

bibliotek = bókasafn (boksamling)
kontor = skrifstofa (skrivstuga)
teater = leikhús (spelhus)
pass = vegabréf (vägbrev)
dator = tölva (sammansättning av tal och völva (spåkvinna) )
telefon = sími (tråd)
barometer = loftvog (luftvåg)
margarin = smjörlíki (något smörliknande)
bli opererad = vera skorinn upp (bli uppskuren)
demonstrera = halda kröfugöngu (hålla kravgång)
www = veraldarvefurinn (världsväven)

mer om engelska

Igår skrev jag om hur dåliga spanjorer generellt är på engelska (kika fyra inlägg ner) och fick några intressanta kommentarer. Engelska är som alla vet det språk som är mest spritt och använt vid olika internationella kontakter. Väldigt många icke-engelskspråkiga människor talar det som andra språk. Men åsikten att man kan använda engelska överallt i världen är en illusion. Som jag skrev fungerar det ganska dåligt i Spanien utanför turistområden.

I hela Latinamerika fungerar oftast inte engelska liksom i Ryssland , Kina , Japan , gamla franska kolonier i Afrika och många andra områden. Många japaner och kineser studerar engelska under tio år i skolan och ändå kan de flesta elever inte tala det. Och mycket få européer kan efter mångåriga studier i engelska nå samma språkliga nivå som infödda engelsktalande. Även människor som pratar hygglig engelska kan vara begränsad när det gäller vissa områden. Dom flesta svenskar är väldigt bra på engelska men går man ut i käket och ska namnge olika köksredskap och hushållsmaskiner eller till bilverkstan och ska namnge motordelar och verktyg är många nog väldigt begränsade.

Även FN och andra internationella organisationer använder fler språk än engelska. Inom FN är dom officiella språken sex stycken , arabiska , kinesiska , engelska , franska , ryska och spanska.

Engelska är naturligtvis det bästa internationella språk vi har idag och det fyller samma funktion som franskan under 1700-talet och latinet under medeltiden. Om jag ska vara lite provokativ nu så tycker jag nog egentligen inte att engelska är det bästa valet av ett internationellt språk.
Engelska är ett väldigt ordrikt språk och dessutom är stavningen och uttalet ganska krångligt och inte konsekvent. Jag har en brittisk kompis som är lärare för ganska små barn i England och hon säger att barnen har väldigt stora problem att lära sig stava och en stavningsreform har diskuterats i evigheter men att det ska bli så är föga sannolikt.

Jag kan inte själv så många språk att jag kan föreslå ett språk som är lättare att lära sig stava och uttala och som inte har lika många ord som engelskan och som skulle kunna fungera som världsspråk. Men jag tycker spanska skulle vara ett bättre val för där är uttal och stavning konsekvent och språket har betydligt färre ord. Någon som läser här kanske har bättre förslag och då är det kul om ni delar med er. Säg också gärna emot mig om ni tycker det här bara är ogenomtänkt svammel.

Jag tror också att eftersom engelska inte fungerar överallt är det bra att kunna något eller några fler större språk. Fast jag vet att det tar tid och är jobbigt att lära sig nya språk.

Spanjorer och engelska

Häromdagen träffade jag en kompis som är forskare i ekonomi och anställd på universitetet här i stan. Hon berättade att hon nyligen varit på en internationell konferens med forskare från många länder. I såna sammanhang hålls en mängd föredrag , alla på engelska , och alla pratar engelska med varandra. Alla - utom spanjorerna som hade envisats med att hålla sina föredrag på spanska.

Jag är inte förvånad. Vi flyttade till Madrid för att min man som är forskare fick en tjänst på två år vid universitetet där. Vi umgicks mycket med hans spanska kollegor och många av dom pratade engelska både dåligt och ogärna. Det handlade ändå om folk som pluggat på universitet och forskat hur länge som helst. Nu ska jag för rättvisans skulle även påpeka att några pratade utmärkt engelska men dom flesta gjorde det absolut inte. Ska man bo i Spanien och arbeta tillsammans med spanjorer bör man nog lära sig spanska. Vi pratade enbart spanska med våra vänner i Madrid och barnen gick i spanska skolor. Nu kunde både jag och maken redan riktigt bra spanska men den blev ju absolut bättre av att bo i Madrid. Den har också fastnat på ett annat sätt , trots att jag sällan pratar spanska numera sitter det verkligen dom gånger jag gör det.

Det är absolut inte så att den som besöker Spanien kan räkna med att ta sig fram på engelska i synnerhet inte om man lämnar hotellet och restauranger och affärer som mest besöks av turister. Fast med ett lexikon , några få ord och fraser och kroppsspråk funkar det bra. Spanjorer tar absolut inte illa upp för att du inte pratar deras språk och dom anstränger sig för att förstå.

I spanska tidningar har jag flera gånger läst att spanjorerna är dom EU-medborgare som är sämst på andra språk än sitt eget. Bara britterna är värre.
Visst läser man engelska i skolan men man exponeras inte för engelska språket i Spanien på samma sätt som vi gör i Sverige. TV och film är dubbat och det mesta av den musik som spelas är på spanska , stora världsstjärnor släpper ofta en spansk version av sina album i den spanskspråkiga världen. I Sverige är den mesta av all kurslitteratur på engelska något som förvånar spanjorer som läser hela sin universitetsutbildning på spanska. Så ska man också komma ihåg att spanska trots allt är ett stort språk som man många gånger kan klara sig på även vid utlandsresor. Svenskans användning när man är ute och reser är ju ytterst begränsad så vi måste ju nästan kunna ett annat språk om vi vill göra oss förstådda.

När jag påstår att spanjorer inte kan engelska och engelska funkar dåligt så är det inte samma sak som att man inte kan ett enda ord engelska. Naturligtvis fastnar lite av det dom läser i skolan. Kanske kan man dra en parallell med dom främmande språk vi läser i svenska skolor utöver engelska. Jag har själv läst franska i flera år men kan knappast säga något. Jag använder det aldrig och hör det mycket sällan så det mesta av det jag lärt mig har fallit i glömska även om jag under en resa till Paris så klart klarar lite artighetsfraser och att beställa på restauranger. Det är säkert många som har läst andra språk än engelska i skolan och det har förflutit några år sen man använde språket som känner igen sig. Men när det gäller min franska ska det bli bättre , mycket bättre , jag riktigt bra --någon gång i framtiden.

kritisera och rätta uttal och grammatik

För ganska längesen jobbade jag på dagis och fick då gå en endagskurs om barns språkutveckling. Då fick jag lära mig att när barn säger fel ska man upprepa det barnet sagt men säga orden rätt istället för att säga det heter inte så utan så. Till exempel om ett barn säger:
-Då gedde jag han nallen.
- Jaha så då gav du honom nallen.

Samma taktik borde ju kunna användas även till vuxna som pratar ett språk dom inte riktigt behärskar. För det är ju lite trist att hålla på och säga det är fel , det heter faktiskt så och så. Naturligtvis beror det väl på hur bra personen behärskar språket. Om man håller på att lära sig ett nytt språk och det blir fel i var och varannan mening är det ju ändå bra att våga öva och prata mycket. Samtidigt blir det lite trist när man ska berätta något att ständigt bli korrigerad.

Jag träffade en gång en svensk kvinna som pratade med en kvinna från ett annat land och sa då samma fel som hon sa , i all välmening , för att hon lättare skulle förstå hennes svenska. Fast jag tror egentligen det är en dålig hjälp. Dels lär man sig inte rätt och även om man uttalar ord fel och använder fel verbformer kanske man ändå vet vad som är det rätta och då blir det konstigt att någon annan av någon sorts artighet står och gör samma fel.

Om jag ska generalisera så tycker jag att svenskar kanske är lite rädda för att rätta någon som pratar dålig svenska när man ändå förstår. Däremot är svenskar väldigt snabba att rätta varandra på engelska även om det bara är ytterst små fel som en engelskspråkig person förstår utan problem. En brittisk kompis som har levt många år i Sverige förvånades över detta. När han bodde i Sverige var han flera gånger med om att en person uttalade ett engelskt ord lite fel men han hade inga problem att förstå däremot kunde svenskar som var med säga jag förstår inte vad du säger. Det handlade alltid om ytterst små uttalsfel och var absolut inte obegripligt för en engelskspråkig. Naturligtvis är inte alla svenskar så , det är en grov generalisering men tyvärr gäller det nog ganska många. Ska man generalisera vidare har många svenskar svårt att rätta en utlänning som gör misstag när han eller hon pratar svenska.

Jag tillhör nog dom som tycker det är lite svårt att komma med kritik överhuvudtaget och att rätta en icke svenskspråkig persons svenska om personen inte uttryckligen har bett om det. Däremot skulle jag nog gärna vilja veta om jag själv gör fel när jag pratar ett språk jag inte behärskar så bra. Särskilt om det är fel jag kanske fastnat lite i och gör om och om igen inte om det är enstaka slavfel som jag egentligen känner att oj det blev fel i samma sekund som jag sagt orden.

När jag började plugga spanska i Spanien för över tio år sen och pratade bristfällig spanska ute på stan blev jag sällan rättad av spanjorer. Tvärtom upplevde jag det ofta som att jag blev uppmuntrad och fick beröm för min spanska trots att den var allt annat än bra på den tiden. Fast det är inte heller en så dum taktik. För det är jobbigt att prata ett språk när man vet att man ständigt gör fel men ändå måste man försöka prata för att lära sig. Fel är ju inte hela världen man gör sig faktiskt förstådd ändå. Jag är nog ändå sån som inte obehindrat babblar på utan tycker det är jobbigt att det hela tiden blir fel. Fast jag vet att jag måste babbla på för att det ska bli rätt i framtiden. Helst skulle jag vilja sitta i ett klassrum och lära mig och sen när jag kommer ut bland folk och öppnar munnen ska språket flyta perfekt såväl när det gäller uttal som grammatik. Men det är ju tyvärr inte realistiskt för någon och det kan faktiskt vara lite kul att prata på och säga lite märkliga saker också och man lär sig otroligt mycket den vägen.

Kafe hutsa nahi nuke? Ez dakit euskaraz hitz egiten.

Jag känner en tjej som har en spansk mamma och en svensk pappa. Hennes mamma är från Baskien i norra Spanien och baskiska är det språk mammans familj talar i första hand även om dom liksom alla basker även talar spanska. Tjejen jag känner har bott i Sverige hela sitt liv och talar ingen baskiska och väldigt lite spanska. När hon gick i skolan hade hon rätt till hemspråk men skolan ansåg att eftersom baskiska var första språket i familjen var det hemspråket hon skulle få men någon lärare i baskiska hittades aldrig.

Som vuxen har hon nu fått ökat intresse för att lära sig baskiska och hon bad mig höra om någon som läser här känner till om och var man kan studera baskiska i Sverige. Hon bor i Stockholm.

Baskiska är ett språk som talas i norra Spanien och i södra Frankrike av cirka en miljon människor. Baskiska är totlat olikt alla andra språk och inte släkt med något av dom. Det finns olika teorier om språkets ursprung. Den vanligaste teorin är att baskiska antas vara den enda kvarlevan av de språk som talades i sydvästra Europa innan området romaniserades.

Här finns en text om baskiska språket på baskiska den som är intresserad kan gå in och kika hur språket ser ut. Troligen fullkomligt obegripligt för dom flesta av oss. Rubriken i det här inlägget är också baskiska och betyder "Kan jag få en kaffe? Jag talar inte baskiska"

I Spanien har man fyra officiella språk , spanska eller catillanska som man säger i Spanien , baskiska , katalanska och gallego (galiciska? på svenska). Kan man spanska förstår man lite katalanska och gallego men inte någon baskiska alls.

Nu blev det mycket annat i det här inlägget. Om någon känner till någonstans i Sverige (helst Stockholmsområdet) där man kan lära sig baskiska. Jag känner en tjej som vill lära sig baskiska och hon skulle bli jätteglad om någon visste var man kan göra det.

Señora Körkort

När jag bodde i Spanien hade alla jag mötte svårt för mitt namn. Varken mina spanska vänner eller andra jag mötte kallade mig något annat än Teresa även om jag presenterade mig som Therese. För Therese kan man ju inte heta i Spanien... Men det var inget problem , jag bryr mig inte om folk lägger till ett a för att lättare kunna uttala mitt namn. Jag började till och med presentera mig som Teresa för nya människor för det var enklast så , mindre förvirring.

Dom gånger jag var tvungen använda även efternamn blev knepigare. Att uttala och stava Sundqvist var i princip alltid omöjligt. Naturligtvis kunde jag alltid bokstavera efternamnet och sen få höra spanska försök att uttala det.

En gång när sonen blev så sjuk att vi fick åka till sjukhuset var jag tvungen att lämna lite uppgifter i receptionen. Men namnet behövde jag inte bokstavera för hon i receptionen tog mitt körkort och fyllde i dom personuppgifter som fanns där. Sen blev jag frågad om lite andra saker och då titulerad Señora Körkort.

Kvinnan som satt i receptionen på sjukhuset i Madrid hade så klart inga kunskaper i svenska och antog att det som stod överst på mitt körkort var mitt efternamn och inte ordet körkort. Så både jag och min son hade i hennes papper fått efternamnet Körkort.

När jag förklarade vad hon skrivit skrattade vi båda gott och hon ändrade Körkort till Sundqvist.
En annan sak som kunde bli komplicerad i bland i Spanien var att alla spanjorer har två efternamn , sin mammas och sin pappas , så när man ska fylla i olika papper finns alltid en ruta för första och en ruta för andra efternamnet. Vid något tillfälle som vid bokning av tågbiljetter och hyrbil via internet ville datasystemet inte godkänna mig förrän jag hade fyllt i två efternamn. Lite knepigt när man bara har ett. Men det går ju att upprepa det. Finns faktiskt spanjorer som heter Perez Perez , Garcia Garcia och liknade i efternamn så varför inte Sundqvist Sundqvist. Fast oftast fungerade datasystem även med bara ett efternamn och människor godtog att jag som utlänning nöjde mig med ett efternamn.

lära barn ett språk som inte är föräldrarnas modersmål

Ni som läst ett tag vet att när vi bodde i Madrid gick mina barn i spansk skola. När vi lämnade Madrid pratade dom en hel del spanska dom klarade sig i skolan och kunde leka med spanska kompisar. Nu har dom tyvärr tappat ganska mycket. Jag har ofta funderat på hur jag ska kunna hålla deras spanskan vid liv. Jag har känt att det har känts konstigt att prata spanska med dom. Även om jag pratar bra spanska gör jag ibland grammatiska misstag och en infödd spanjor hör naturligtvis att jag är utlänning.

Länge var mina barn inte heller så intresserade av att hålla spanskan vid liv men numera är dom lite mer intresserade. Vi är inte så ambitiösa men ser ibland ser vi barnfilm och läser sagor på spanska. Dom kan hänga med och klarar enklare konversationer samt har ett ganska bra ordförråd så dom brukar tala om för sina kompisar vad olika saker och olika Disney-figurer heter på spanska.

Det optimala hade varit om jag hade hittat en grupp barn som regelbundet träffades och lekte på spanska och kanske kunde jag och föräldrarna ta en spanskspråkig fika samtidigt. Har inte hittat någon sån grupp men har inte heller letat. Barn som bor i Sverige och har en eller två spanskspråkiga föräldrar pratar nog i väldigt stor utsträckning svenska när dom leker med andra barn.

Jag har hört mina barn svara vuxna på spanska och uttalet är väldigt bra men språket är som sagt begränsat. Jag tror ändå att vi har lyckats hitta en nivå som känns ganska bra även om det är synd att dom förlorat så mycket av spanskan. Dom kan fortfarande en hel del och börjar dom läsa det i skolan senare och vi gör några resor till spanskspråkiga länder tror jag det snabbt kommer mer. Numera är dom ganska stolta över att kunna berätta för kompisar hur man säger olika saker på spanska.

Mina barn har ju inte heller någon spanskspråkig släkt. I så fall tror jag det hade varit enklare och dom hade varit mer motiverade. Dom hade varit troligen varit mer intresserade om dom behövt språket för att prata med släktingar. Men om ni som läser har fler tips hur jag ska göra för att mina barn inte ska tappa all spanska vill jag gärna att ni delar med er.

Som förälder kan jag känna att det är lite trist att dom har tappat så mycket spanska. Samtidigt tycker jag att ska man prata ett språk med sina barn bör man prata det språk man behärskar bäst i mitt fall då svenska. Annars kan det bli så här konstigt som den chilenska familjen Nadia skriver om på sin blogg. Dom vill att dottern ska lära sig engelska och pratar bara engelska med henne trots att dom pratar en engelska med kraftig brytning och många grammatiska fel. Dottern har så effektivt hållits borta från familjens modersmål som är det språk som talas i landet där hon bor att hon knappt kan svara på enkla frågor på spanska samtidigt som hon pratar en engelska som är allt annat än felfri.

Hur fort kan man lära sig ett nytt språk?

Jag skulle vilja kunna många språk. Jag tycker det är kul att lära mig språk men nackdelen är att det tar så lång tid. Att prata och förstå spanska riktigt bra har tagit mig många år av studier och två års boende i Spanien samt många månader i Latinamerika. Förutom spanska behärskar jag engelska bra och kan ytterst dålig franska. Har läst det i skolan , glömt det mesta , kan inte säga mycket men förstår en del när jag hör och läser kanske till viss del tack vare min spanska.

För ett tag sen träffade jag en amerikan som bott i Sverige ett år. Jag trodde att han var svensk så bra svenska pratade han. Han påstod att det var en kombination av svensk sambo och vägran att prata engelska. Även min japanska granne som bott här i ungefär två år pratar idag väldigt bra svenska. Tills nyligen pratade vi alltid engelska men numera är det svenska som gäller.

Häromdagen såg jag en TV-intervju med den svenska skådespelerskan Lia Boysen. Hon har en av huvudrollerna i den franska filmen Les Grandes personnes som har premiär i Sverige på fredag. PÅ sex veckor hade hon lärt sig sina franska repliker samt dom andra skådespelarnas repliker. Innan kunde hon ingen franska alls. Hon sa att hon inte kunde så mycket idag heller men i det lilla klipp från filmen som visades i intervjuven lät hennes franska helt okay så vitt jag kunde bedöma.

Jag har också träffat folk som har bott i Sverige i åratal utan att lära sig svenska. Speciellt gäller det nog folk från engelskspråkiga länder eller människor som pratar mycket bra engelska innan. För i Sverige klarar man sig alltid på engelska. Även om det måste vara tråkigt att bo här år efter år och inte kunna ens förstå enklare svenska , se på Tv , läsa tidningar mm.

Till viss del beror det så klart på vilja och hur mycket man anstränger sig men ändå är det väldigt olika hur snabbt människor lär sig ett nytt språk och hur bra uttal man skaffar sig. Man kan prata ett språk felfritt men med kraftig brytning och då anser jag nog att man kan språket flytande även om vi i Sverige ofta har en tendens att betrakta utlänningar som bryter eller svenskar som pratar engelska med kraftig svensk brytning som personer som inte behärskar svenska eller engelska.

När man ska lära sig ett nytt språk beror det nog också på hur nära språket ligger andra språk man kan. En svensk har säkert lättare att bli flytande på danska på kort tid än på till exempel finska.

Hur fort tror ni det är möjligt att bli riktigt bra på ett språk? Om man av någon anledning måste kunna ett nytt språk om några månader , ett halvår eller ett år , skulle dom flesta som anstränger sig klara det då? Jag är osäker när det gäller mig själv men jag vet inte , har ännu inte försökt. Jag vill ju lära mig franska , kanske skulle jag boka en resa till Frankrike i sommar , sätta ett mål att jag ska kunna det då... Fast det är nog tveksamt om jag har tid och ork att på så kort tid hårdplugga franska utöver annat pluggnade, extrajobb och barn.

buy a congratulation

Jag la nyligen in en google översättare här på bloggen. Den hittas i högra spalten under presentationen av mig och min blogg. Inte för att jag tror att så många som inte kan svenska läser här men om någon enda gör det kan det vara kul om den personen förstår lite. Dessutom var det kul att se sin blogg på andra språk.

Igår träffade jag en man från USA som kärleken fört till Sverige som det brukar heta. Han hade bott här en tid så han pratade flytande svenska. Han berättade att i början när han gick och lärde sig svenska övade han att läsa texter och lyckades han inte förstå ord och meningar använde han sig ibland av gratis översättare på nätet. Alla som någon gång använt nätets olika gratisprogram för överättning vet att man måste gå in och ändra lite för en del meningar blir konstiga. Så även här på bloggen om man läser den på spanska och engelska som jag har gjort.

Amerikanen berättade för mig att han vid ett tillfälle hade lagt in meningen : Åka till IKEA och köpa en hylla och fått resutlatet buy a congratulation.

främmande, osvensk och ful

Man kanske kan säga en del om kultur och mentalitet i ett land om man studerar språket. Som jag skrev i förra inlägget måste Sverige vara det enda landet i världen där man säger att man ska få "främmande" när man ska få besök. "Främmande" kan betyda en mycket nära anhörig eller vän.

Så finns ju det klassika exemplet osvensk som ett positivt ord. Något som inte finns i sån många andra länder. Fast det är inte helt konsekvent i Sverige. En person kan vara härligt osvensk men man säger inte vilken härligt osvensk kötthantering eller vilken härligt osvensk sopsortering.

Diskuterade det här med en kompis som läst franska på universitetet och i Frankrike. Han påstod att franskan inte har ett ord för ful när det gäller människor. Ord som laid , vilain och moche som man hittar om man slår på ful i ett svensk-franskt lexikon ska inte ha exakt samma betydelse som svenskans ful enligt min kompis. Själv lyckades jag inte riktigt fatta detta när jag läste franska i skolan och fick aldrig riktigt klart för mig vad min kompis menade med skillnaden mellan svenskans ful och franskans laid , vilain och moche. Kanske kan någon som läser hjälpa mig att reda ut detta.

Det finns säkert en mängd uttryck i olika språk som är ganska speciella och kanske säger något om landets kultur och mentalitet. Kommer ni på något så dela gärna med er.

läsa på spanska

För evigheter sen när jag första gången åkte till Sevilla och började plugga spanska läste jag inte så mycket på spanska. Mest tidningar. Kan bara komma ihåg en bok , Anne Franks dagbok som jag läste på spanska. När jag ett år senare och efter lite spanskastudier i Göteborg återvände till Cadiz för att under tre månader läsa spanska på avancerad nivå och jobba lite på en bar läste jag nästan hela tiden. Efter tips från min lärare började jag med Cuentos de Eva Luna av Isabel Allende. Tydligen en bea bok att börja med om man vill börja läsa på spanska. Jag har läst en del av Isabel Allende på spanska och tycker hennes böcker är ganska bra och har hyfsat lätt språk. Däremot tycker jag hon är ojämn. Vissa av hennes böcker har jag inte gillat alls medan andra har jag fastnat i.

Jag gillar Cuentos de Eva Luna och Eva Luna liksom Andarnas hus, Paula och Inés del alma mía. Däremot blev jag inte så förtjust i Ödest dotter , Poträtt i Sepia och Afrodite. Har inte läst allt av henne men tycker nog hon är en bra författare att börja med om man vill läsa på spanska.

Andarnas hus brukar räknas till den latinamerikanska traditionen av magisk realism men vill man läsa en riktigt bra bok i den genren så skulle jag rekommendera Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez , det är en av mina favoritböcker. Fast kanske lite jobbigare att läsa på spanska. Jag har dock läst andra böcker av Garcia Marquez på spanska och det har funkat bra. Har också läst Harry Potter och Hundarna i Riga av Henning Mankell på spanska för längesen. Fast egentligen tycker jag bättre om att läsa böcker som är skrivna på spanska av spanskspråkiga författare och inte översättningar

Numera är jag så pass bra på spanska att jag inte brukar ha några problem att ta mig genom en bok. Tänker dock ofta att jag ska läsa mer på spanska för det är suveränt för ordförrådet men det blir tyvärr inte av så ofta. I spanskan finns dessutom en hel del olika verbböjningar att hålla reda på och när man håller på att lära sig språket är läsning ett bra sätt att se hur dom olika böjningarna används. Jag känner att grammatiken sitter men att jag tappar ord nu när jag inte pratar spanska så ofta.

När jag började läsa skönlitteratur på spanska hade jag med mig ett block där jag skrev upp ord jag inte förstod och slog upp dessa. Det var en skön känsla att se att för varje bok jag läste blev det färre och färre glosor i blocket. När jag började läsa böcker på spanska var jag egentligen inte tillräckligt kunnig för det men jag kämpade mig genom böckerna och märkte hur mycket nya ord jag lärde mig för varje bok. Det är väldigt kul att kunna läsa på ett nytt språk och märka att man gör så stora framsteg. Så det kan jag absolut rekommendera till alla som lär sig ett nytt språk.

Isabel Allende har skrivit åtminstone tre ungdomsböcker som kanske är lite mer lättlästa. Jag har inte läst någon av dom men hört att dom ska vara ganska bra. Dom heter Odjurens stad (La ciudad de las bestias), Den gyllene drakens rike (El reino del dragón de oro) och Pygméernas skog (El bosco de los pigmeos) så dom kanske kan vara något för den som vill börja läsa på spanska. Naturligtvis finns det andra författare man kan börja med också. Det blev bara så att jag började med Isabel Allende för min lärare rekommenderade det.

En annan sak jag har läst en del på spanska är poesi. När jag pluggade i Cadiz hade vi vissa dagar något som handlade om kultur där vi lyssnade på musik och läste och skulle förstår texterna. Så läste vi också en hel del spanskspråkiga poeter. Jag har i princip aldrig läst poesi på svenska men tack vare min lärare i Cadiz tycker jag om att göra det på spanska. Två stora favoriter är den spanska poeten Federico Garcia Loraca och den chilienska poeten Pablo Neruda. Några andra läsvärda är José Angel Buesa , Vicotor Jara och Jorge Luis Borges. Även om poesi inte liknar vardagsspråket kan det vara ett kul sätt att se hur språket kan användas så jag tycker alla som lär sig ett nytt språk också borde läsa lite poesi på språket.

Någon gång skulle jag vilja orka lära mig bra franska. Så om någon läser det här har tips på bra och lättlästa franskspråkiga författare får ni gärna dela med er. Kom gärna med fler tips på spanskspråkiga författare och poeter som funkar även om man inte är jätteduktig på språket.