Pelle Svanslös

En av Uppsala mest kända profiler är Pelle Svanslös. Han bodde (eller bor) på Åsgräd och vid övergångställerna i hans hemtraker sitter såna här söta skyltar under Herrgårman.

Det finns faktiskt en del Pelle Svanslös turism här i stan. Vi har ett väldigt fint Peller Svnslös hus där kulisserna från julkaledern om Pelle Svanlös finns. Där kan barn leka och bli målade som katter i ansiktet när deras föräldrar fikar och har uppsikt över barnen. Själv blev jag dock för leksugen för att sitta med dom andra vuxna i sällskapet och fika. Kul ställe som inte är så dyrt, något jag kan rekommendera om man är i Uppsala med barn. Man kan också gå Pelle Svanslös promenader där man får en guidad visning i kvarterne där han bodde (bor). Finns för både barn och vuxna. Det finns också en speciell brevlåda där breven som postas där får en Pelle Svanslös stämpel. Upplands museet i stan har så klart en Pelle Svanslös hörna. På Åsgränd finns också en Pelle glugg. Ett källarfönster som påminner om ett dockskåp fast inredningen är för en kattfamilj. Man måste dock vara liten, sätta sig på huk eller böja sig mycket för att se in.

Ren Fyriså

Genom Uppsala rinner Fyrisån och av någon anledning gillar folk att slänga skräp i den , det är allt från glasspapper, ölburkar , gamla skor till cyklar. I april varje år görs en rensning av ån. Gammalt skräp plockas upp. I år har några personer gjort en utställning av gamla cyklar man hittat i ån. Kollade om min cykel som försvann i augusti var med men kunde inte se den. Misstänker dock att den hamnat i ån då den stod parkerad alldeles bredvid när den försvann. Dom som gjort konstverket har också en blogg Ren Fyriså som jag inte hunnit kolla så mycket på men man kan se rensningen av ån i bilder. Om några Uppsalabor läser det här så tycker jag vi bestämmer oss för att sluta slänga skräp i ån och definitivt inte kasta i cyklar i fortsättningen.

 

Kung Björns Hög

Jag är historienörd som lever en stor del av mitt liv i det förflutna. Eller stor del är väl överdrivet , det är något som familjen och vissa vänner påstår. Men min familj klagade ofta på att varje gång vi var ute och reste var dom var tvungna att åka och titta på någon ruin eller något annat. Fast dom överdriver lite. Jag åkte ofta själv och tittade på ruiner.

Uppsala där jag bor nu har mycket historiska saker att titta på. Många väldigt kända platser som slottet , domkyrkan och gamla uppsala högar. Men det finns också väldigt sevärda och intressanta platser som är lite mer okända. Straxt väster om staden ligger naturområdet Hågadalen som för längesen var en vik av Mälaren. Här fann viktiga bosättningar tidigt. Man kan lätt ta sig till Kung Björns hög eller Håga Högen som är en 3000 år gammal gravhög. Kung Björn ligger dock inte där för han ska ha styrt i Håga på 800-talet. Dock osäkert om han verkligen funnits eller är en mytisk figur. Men vid det som idag kallas Håga By finns en utgrävd stormannagård från den tiden kung Björn skulle ha levt på platsen. Nära Hågahögen finns en vacker skeppssättning dvs. en grav där stenblock placerats ut i form av ett skepp. Just Hågahögen är ca 10-12 meter hög och 45-50 meter i omkrets och syns vida omkring. I området finns en fornborg från järnåldern, flera mindre gravar och många skålgropar eller älvkvarnar som dom heter med ett vackrare namn.

Här finns också både skog och betesmark för kor , får och hästar. Grunden från åtminstone två gamla torp känner jag till. Det är vackert och värt ett besök men väldigt dåligt skyltat för den som söker mer information om fornborgar , skeppsättningar och gravhögar. Man får läsa på innan och skaffa sig en karta så man vet var man ska leta.

Utsikten från Hågahögen

vår

Nyligen fick våren ett bakslag över hela landet. Förra veckan vräkte det ner snö som nästan genast började smälta iallfall dagtid då kvicksilvret orkade upp över noll. Idag fick jag för första gången riktiga vårkänslor trots att snön låg kvar på många ställen i stan. Det var soligt , lite varmare än vanligt (jag gick utan vantar och frös inte) och kändes riktigt skönt att vara ute på eftermiddagen och tidig kväll.

När våren verkligen kommer , det blir ljusare , varmare, soligare och man får dom där riktiga vårkänslorna känns det som det varit värt all väntan. Det känns som det har varit värt alla kalla och mörka januaridagar och alla regniga och grå novemberdagar. Även om man inte riktigt tänker så under kalla , mörka och regniga höst- och vinter-dagar.

Våren kommer väl att dröja lite till och det kan fortfarande bli bakslag men snart så... Dom här vårkänslorna får man aldrig på samma sätt när man bor längre söderut. Dom två vårar jag bott i Spanien övergick en kort kall vinter till att bli otroligt varmt nästan direkt. Våren var en ganska kort och rak process inte den krångliga och veliga process som det är i Sverige.

Svandammen och Slottet

Fyrisån en söndagskväll

Fyrisån för två veckor sen

Plastis på Vaksalatorg där jag nästan aldrig sett någon åka skridskor

Stora Torget Uppsala en fredagseftermiddag än så länge fullt av vinterklädda människor

Vaksalatorg utan plastis och med gröna träd

Bilden är från i somras , ett hus med vackra rosor som jag passerar nästan dagligen

fotoutmaning - doftjasmin

Pumita har skickat en fotoutmaning till mig. Man ska ta fjärde fotot i fjärde bildmappen i sin dator och berätta något om bilden.

Det här är en bild jag har haft med på bloggen tidigare. Det föreställer en doftjasmin och bilden är tagen sommaren 2008 i stadsparken i Uppsala. Bilden är faktiskt tagen med min mobilkamera. För att berätta något mer om när bilden är tagen var jag tvungen att kika på foton bredvid i mappen. Det var en skön sommardag och jag var där med barn och andra , klappade djuren som dom har i stadsparken på sommaren , kikade på fåglar i Svandammen och fikade på caféet i stadsparken. När jag var i närheten av doftjasminen reagerade jag direkt på hur gott det doftade från busken. Det fick mig att titta närmare på blommorna och ta upp mobilen och ta en bild.

utan ord

Pumita har tagit bloggpaus och tills hon kommer tillbaka hittar ni fotokedjan Utan Ord hos mig på måndagar.

Kajor och duvor

Jag tycker ganska bra om min nya (eller nya och nya har bott här 1.5 år nu) hemstad Uppsala. Stan är ganska liten men det mesta finns och det finns många trevliga museum och mysiga fik. Vill man ha en större stad med bättre utbud ligger Stockholm 40 minuters tågresa bort. Vet inte om jag kommer att vilja bo i Uppsala resten av mitt liv men just nu känns det bra att bo här.

bild från filmen Fåglarna

Men lite måste jag få klaga också. Uppsala lär vara den stad i Sverige som har mest kajor. Det betvivlar jag inte för här finns sjukt mycket kajor. Ofta ser man stora svarta moln av kajor svepa fram på himlen. Ibland flyger dom så lågt att man nästan känner det som i Hitchcocks film Fåglarna från 1963. Uteplatser och bilar blir snabbt nerbajsade och nedskräpade av kajorna. Duvorna är väl också rätt duktiga på att hjälpa till med det. Jag tillhör inte dom som är så där väldigt förtjust i fåglar , särskilt inte fåglar i stora mängder i städer. Duvor finns ju överallt men så mycket kajor som det finns i Uppsala tillhör knappast vanligheten.

bild från filmen Fåglarna

När jag pluggade spanska i Sevilla under ett halvår för en evighet sen bodde jag på det vackra och mysigatorget Plaza Salvador precis bredvid kyrkan iglesia Salvador. Det ligger mitt i centrum och här finns gott om små tapasbarer där folk samlas för att ta en kaffe , en öl eller ett glas vin och kanske några tapas , prata , njuta i solskenet och titta på folk. En trevlig plats där man gärna dröjer sig kvar.

Plaza Salvador

Men torget verkar också vara favoritplats för Sevillas duvor. Här samlas sjukt mycket duvor och människor som matar dom. Nästan lite smått obehagligt med så många duvor på samma ställe. Jag ska väl påpeka att jag har ingen fobi för fåglar men jag är inte heller så förtjust i dom. Att ställa mig och mata duvor eller ägna fritiden åt att ge sig ut i skogen och skåda fågel känns väldigt främmande för mig. Speciellt duvor och andra stadsfåglar känns inte särskilt renliga och skräpar ner en hel del. Luftens råttor brukar stadsduvor ibland kallas och det ligger väl en del i det. Själv föredrar jag nog råttor framför duvor om jag måste välja.

Plaza Salvador men inga duvor på bilden

Städer där det samlas otroligt mycket fåglar på en viss plats finns ju flera. Trafalger Square i London är känt likson San Marcus Platsen i Venedig. Jag har besökt båd platserna men utan att mata alla duvor. Dessutom är det otroligt mycket duvor på det stora torget Zocalo i Mexico City och fullt av folk som matar dom.

Den vackra kyrkan Iglesia Salvador på Plaza Salvador

Plaza Salvador är ett vackert och mysigt torg och absolut värt ett besök. Det var ett trevligt ställe att bo på under ett halvår. Sevilla är också en stad jag ofta längtar till. Men torget skulle varit trevligare med lite färre duvor och Uppsala skulle vara trevligare med färre kajor.

Utan ord

Se flera bilder utan ord hos Pumita

snö , snö , massor av snö

Jag är ingen vän av snö och kyla. Tvärtom. Inte njuter jag vintersporter som skridskor och skidor utan håller mig helst inne så mycket det går när det är kallt. Nu har vi fått väldigt mycket snö på kort tid. Visst är det vackert och det blir ljusare. Särskilt vackert är det att titta på när man befinner sig inomhus. Fast i söndags hade jag kul med dottern i pulkabacken en bra stund. Kallt var det men roligt.

Alltid när årets första snö kommer blir det "kaos" i trafiken. Som om folk glömmer vilket klimat vi har här i landet. Igår var jag tvungen att ge mig ut i snöstormen och efter att ha provat lite bilkörning på morgonen kände jag att jag skulle föredra buss. För en resa som normalt skulle ha tagit cirka 30 minuter räknade jag med den dubbla tiden. men jag var för optimistisk. Jag kom fram en halvtimme försent. Bussresan tog 1.5 timmar.
Även i morse kände jag att buss var att föredra framför cykling , bil eller gå. En resa som tar cirka en kvart tog en timme. Bussarna kommer ju aldrig och när dom kommer slirar dom i lössnön eller väntar på andra fordon som fastnat. Hörde en som sett en buss köra av vägen och fastna här i närheten av där jag bodde.

En sak som är bra med vinterbilkörning här i Sverige är att alla människor åtminstone är vana vid det och kan (nåja) köra på snö och is. Dom två dagar det var snö i Madrid när jag bodde där var det kaos. Vinterdäck har ingen och köra på vinterväglag har man inte så otroligt stor vana vid. Ändå försökte dom flesta Madridbor köra som om snön inte fanns på gatorna.

Bilden ovan tog jag i ett bostadsområde i Uppsala idag för att visa hur mycket snö vi har. Proportionerna kanske ser lite konstiga ut men den stora snögubben var faktiskt enorm. Säkert 4 meter hög ungefär.

Om jag ska skylla på snön eller något annat vet jag inte. Men igår hade jag och 900 andra hushåll i Uppsala strömavbrott i tre timmar. Mycket irriterande. Jag kom inte ut på nätet , kunde inte ringa (bara från mobilen) , inte se på TV och inte göra te vilket jag höll på med när strömmen bröts. Säkert snön och kylans fel. I närheten av där jag bor ligger ett område med studentkorridorer. Där hade 300 studenter roat sig med snöbollskrig under strömavbrottet. Tydligen ett seriöst sånt där man var uppdelade i lag och krigade om vissa områden. Hade jag vetat det när jag satt hemma och var irriterad skulle jag ha smitit iväg dit och kastat lite snöboll istället.

Fast helst hade jag satt mig på ett plan till varmare breddgrader och återkommit hit i mars- april. Snö och kyla är inte min grej.

cykling med eller utan hjälm

Jag är verkligen inte händig , jag har fått be om hjälp för att skruva ihop IKEA-möbler och fixa annat hemma. Kan man inte slå , skaka eller blåsa på grejer för att få igång dom så brukar jag låta någon annan titta på det. Men på något fånigt sätt tar det emot att be om hjälp , man känner sig besvärlig så lite drar jag mig för det. Fast dom få gånger jag faktiskt lyckas fixa något känner jag mig väldigt stolt. Någon som känner igen sig?

Jag har länge tyckt att min cykel går så trögt. Det känns som om den bara blivit trögare och trögare att trampa och jag blir helt svettig efter en kortare cykeltur. Jag har tittat på den utan att hitta något och tänkt -äh jag får ju bra benmuskler iallafall. I morse ville den inte gå framåt alls. Då upptäckte jag att handbromsen ligger mot framhjulet. Alldeles själv och på egen hand lyckades jag faktiskt skruva bort handbromsen och det kändes som om jag fått en helt ny cykel. Tror inte jag ska våga mig på att fixa den , känns för krångligt och jag har ju fotbroms.

Sen jag flyttade till Uppsala cyklar jag ganska mycket. Staden är platt och liten så avstånden är korta och jobbiga backar få. Så det är perfekt att cykla som en stor del av stadens befolkning verkar göra. Även om jag kör bil också blir det mycket cyklande.

Nästan varje dag cyklar jag till och från skolan med min dotter. I Sverige är det lag på att alla under 15 år ska ha cykelhjälm så dottern och alla hennes kompisar har det. Ibland brukar jag tänka att jag borde föregå med gott exempel och ha hjälm åtminstone när jag cyklar med mina barn. Fast jag har aldrig använt cykelhjälm , äger ingen och känner mig inte så motiverad att köpa någon. Vad gör man av hjälmen när man går på stan? Har den på sig eller bär den under armen? Verkar jobbigt. Jag cyklar dessutom inte i några enorma hastigheter och har en vanlig treväxlad damcykel med cykelkorg. Fast det kanske ändå är oansvarigt av mig att inte föregå med gott exempel och ta på mig en cykelhjälm. Det sägs ju att barn gör som föräldrarna gör och inte som föräldrarna säger. Fast just mina barn har aldrig sagt något om att jag inte har hjälm.

Så vad säger ni som läser. Om man cyklar med barn under 15 år som har hjälm bör man själv ha cykelhjälm då? Varför eller varför inte ha cykelhjälm?

Den här bilden är ett par år gammal och jag har tidigare haft med den här på bloggen. Den föreställer järnvägsstationen här i Uppsala med galet mycket cyklar framför. Så där ser det jämt ut där och på många andra ställen här i stan. Uppsala är verkligen en stad där alla cyklar och det är extremt mycket cyklister överallt. Inte mig emot för jag tycker det är trevligt att cykla. Däremot kan jag ibland reta mig på cyklister när jag kör bil i stan. Det verkar vara en stor andel cyklister som cyklar för att dom inte har körkort och alltför många verkar inte så kunniga när det gäller trafikregler.

Åkattraktion?

Jag kan inte låta bli att kommentera det här. Kalix i Norrbotten ska få sin första rulltrappa i en ny galleria med 16 butiker. Om det finns några Kalix-bor som aldrig har åkt rulltrappa tidigare så ska dom få åka först av alla och sen bli bjudna på lunch enligt gallerians chef Eva Ljungqvist. Nu tror jag nog att dom flesta i Kalix har åkt rulltrappa trots att det inte finns på orten. Dom flesta har nog varit utanför bygden någon gång och till exempel Luleå som har flera rulltrappor ligger bara 7.5 mil bort.

Även om rulltrappor funnits sen slutet av 1800-talet i världen och sen 1930-talet i Stockholm så är det inte så konstigt att man inte haft det i Kalix tidigare. På många mindre orter finns kanske bara ett fåtal små affärer så man har ingen användning av en rulltrappa. Jag har en nära vän som sen många år bor i det rulltrappsfria Leksand. Fast det innebär inte att hon inte har åkt rulltrappa många gånger. Så stor upplevelse är det faktiskt inte att åka rulltrappa att jag tror att Kalix-borna kommer att gå man ur huse för att prova stans nya åkattraktion.

Fast gallerians chef verkar tro det:
- Vår affärsidé är inte bara att ha butiker utan också vara ett aktivitetshus och därför har vi en digiwall, digital klättervägg och bowlingbana. Så har vi förstås den nya rulltrappan, säger Eva Ljungqvist.
Men jag tror nog att dom flesta Kalix-bor är mer intresserade av både klättervägg och bowlingbana än rulltrappa.

Jag skulle nog aldrig själv kunna bo i en så liten stad som Kalix eller bo på landet. Tycker att Uppsala känns för litet med dåligt utbud på många områden och väldigt dött. Det var verkligen en kontrast att flytta hit från Madrid som kallas staden som aldrig sover. Men vi är alla olika och många trivs att bo i en mindre stad eller på landet andra inte.

Var vill du helst bo?
	stor stad
	mindre ort
	landsbygd
pollcode.com free polls

För att återgå till rulltrappor så är det ganska gott om dom i Uppsala trots att man inte kan kalla staden stor. I Musikens hus eller Uppsala Konsert och Kongress finns stadens längsta längsta rulltrappa.


Musikens hus.
Bygget har varit väldigt omdiskuterat i Uppsala. Radio Uppland ställde i april 2003den mer öppna frågan "Behöver Uppsala ett Musikens hus?"; då svarade 16 % ja medan 84 % svarade nej. Undersökningar på Uppsala Nya Tidnings webbplats gav liknande resultat. Dessa opinionsundersökningars tillförlitlighet har emellertid ifrågasatts eftersom de inte var vetenskapliga. Vid sidan av kontroversiella frågor som husets placering och byggnadens utseende så kretsade debatten om konserthuset främst kring frågan hur kommunen bör prioritera sina resurser. Åtskilliga menade att de miljoner som investerades i ett konsert- och kongresshus i stället borde ha använts inom vård , skola och omsorg. Andra hävdade tvärtom att pengarna var väl investerade eftersom de menade att en ökad kultur- och kongressverksamhet i regionen också kunde leda till ökade inkomster i det lokala näringslivet. En vanlig åsikt var också att en stad av Uppsalas storlek bör ha ett konserthus och att behovet av kulturella mötesplatser också är viktigt, utöver offentliga institutioner såsom vårdinrättningar och skolor. Man påpekade då också gärna att de flesta jämförbara svenska städer redan hade konserthus sedan länge.


Rulltrappan i Musikens hus

Om någon som läser det här är väldigt förtjust i rulltrappor så har jag hört att världens längsta ska vara Central-Mid-Levels escalator i Hong Kong. En utomhusrulltrappa med tak som skyddar mot den starka solen som tar en från stan centrala delar upp till bostadsområden på berget. Dock går den bara uppåt så ner får man gå i vanliga trappor. Det lär också finnas en väldigt lång rulltrappa i en tunnebanestation i Moskva.


Central-Mid-Levels escalator , Hong Kong

kulturnatten och ett lästips

Många städer har någon form av kulturnatt. I Uppsala har man det andra lördagen i september varje år. Eller natt och natt , det är gott om aktiviteter på dagen också. Mest för barn. Förra året gick jag inte ut på stan och innan dess har jag inte bott i Uppsala på 15 år. Men i år var jag ute hela kvällen. Det var alldeles för mycket jag hade velat se och göra så jag hann bara en bråkdel. Såg bland annat olika band spela på olika utomhusscener mest latinamerikansk musik och ett rockband , bland annat lyssnade jag på ett argentinskt-uruguayiskt band som spelade låtar av en av Laura Canoura en Uruguays mest kända sångerskor och en massa härlig salsa, samba ,andinsk musik och ett band som spelade och sjöng visor från Chile, jag var på biblioteket där det fanns olika aktiviteter , var på på två museum , besökte en medeltidsmarkand, lyssnade på en trubadur jag känner lite , såg en utställning om röda korsets historia , såg ecce homo i Domkyrkan (det pågick demonstration från kristna grupper utanför) , tittade på ett ljusspel, såg uppvisning i tango, vek origami-tranor, gick otroligt mycket, åt massor av godis och tog en fika på det kända uppsalakaféet Ofvandahls som är med i bland annat Pelle Svanslös-filmen. Där hade man fri scen hela kvällen så människor läste sina egna och andras dikter. Vi satt dock i ett annat rum och pratade istället. Sprang också på några gamla bekanta jag inte sett på evigheter och en gammal lärare från högstadiet. En mycket mysig och lyckad kväll.

Min dotter tyckte att stan med allt folkliv var som Madrid. I början av kvällen var det kanske det men senare blev det tyvärr mer och mer fulla ungdomar. När vi runt midnatt gick till bilen som skulle skjutsa oss hem pågick en del kulturaktiviteter fortfarande man nu hade stan nästan helt tagits över av fulla tonåringar och många var ordentligt full. Kulturnatten är verkligen trevligt och ett bra initiativ men lite trist att det blivit så mycket ungdomsfylla. Själv drack jag inget starkare än kaffe men jag var ute med en sjuåring och några vuxna som var mer intresserade av fika än öl. Det var en trevlig kväll och nu är jag egentligen för trött för att blogga och äta upp det sista av godiset. Har någon vägarna förbi Uppsala om ett år kan jag verkligen rekommendera kulturnatten men vill man undvika värsta ungdomsfyllan kan man gå ut på eftermiddagen och kanske ge sig av från stan ca 22-22.30-tiden.

Nu ska jag lägga mig och läsa i den underbara boken A Thousand Splendid Suns av Khaled Hosseini som också skrivit boken Flyga drake. Kan verkligen rekommendera A Thousand Splendid suns. Man fastnar direkt i boken , just nu vill jag inte vara social utan mest ligga och lösa trots att jag tog mig iväg ut på kulturnatten. Vet inte om den finns på svenska än men den är lätt att läsa på engelska. Flyga drake blir absolut mitt nästa läsprojekt. Vill gärna se filmen också , såg att stället jag brukar hyra film på hade den.

Nedan finns en länk till en pdf-fil med kulturnattens program om någon är intresserad.

programmet för kulturnatten i Uppsala 2008

fontäner och musikens hus

Alltid när jag ska ta med bilder i fotokedjor som utan ord så sitter jag och kikar genom datorn och kan aldrig bestämma mig. Den här veckan var jag till och med ute och fotade lite på stan. Jag ville gärna ha någon vacker fontän men dom som finns i Uppsala är inte så imponerande. Fast den här vid Vaksala torg gillar jag.


Här är en bild på samma fontän från i vintras då den var utan vatten. I cirkeln runt fontänen finns bilder som föreställer olika yrken tror jag. Ska faktiskt erkänna att jag egentligen aldrig har tittat närmare på den fast jag ofta åkt förbi.

I bakgrunden på bilden syns musikens hus eller Uppsala konsert och kongress som det heter. Ett hus som delat stadens befolkningen. En del tycker om det , andra tycker det är rysligt fult. Jag tycker mest det känns malplacerat där det ligger , vid ett gammalt kullerstenstorg med torghandel omgivet av gamla hus passar det liksom inte in. Det är relativt nytt , firade ettårs jubileum i helgen. Jag var där på invigningen och har varit uppe och tittat på utsikten och fikat där någon gång och dessutom såg jag Fredrik Lindströms show "Svenskar är också människor" om svenskar och svenskhet där i mars.


Här har jag en bild på huset tagen några månader innan det invigdes. Är det snygg och modern arkitektur eller bara gräsligt fult?

Även om den här bilden inte visar så mycket mer än bygget av huset i bakgrunden av min lyxiga after eight latte så slänger jag in den också. Den är tagen lite mer än ett år innan huset invigdes.


Så var det fontäner. Den här som står utanför centralstationen i Uppsala är Näckens Polska av Bror Hjorth. En ganska känd och i mitt tycke glad fontän med folk som dansar. på sommaren brukar det planteras vackra blommor runt den. Annars brukar den få mycket uppmärksamhet för Näckens enorma könsorgan. Som är det första en besökare med tåg ser när han eller hon kliver ut från stationen. Det syns väl inte så bra på den här bilden som jag hittade på kommunens hemsida, inte heller syns paret som dansar ovanför Näcken, så jag får kanske ge mig dit och fota lite.

Gamla Uppsala

Jag hade för en tid sen besök från Skåne. Det blev lite turistande här i stan. Bland annat var vi ute vid Gamla Uppsala högar (klicka på länken för en kort beskrivning av platsens historia) tittade på gravhögarna , den lilla vackra kyrkan , det fina muséet och tog en fika på det närbelägna café och restaurang Odinsborg där den som känner för det kan dricka mjöd i horn. Fast jag skippade mjödet och nöjde mig med en glass.

kungshögarna

baksidan av kyrkan

Det otroligt fina muséet. Genom det stora fönstret har man en fantastisk utsikt mot högarna

skylt på taket, Odinsborg

Odinsborg

Muséet är verkligen väldigt fint och lärorikt och kan definitivt rekommenderas. Odinsborgs restaurang på övervåningen ska vara väldigt bra och här har man ett av Uppsalas bästa julbord när det är säsong. Året om kan man prova att dricka mjöd i horn. Mjöd finns också att köpa i caféet på bottenvåningen. I närheten ligger även Disagården en bondgård från 1800-talet där man kan se hur jordbruk gick till då , vad man odlade och annat. Har man barn med kan dom få klappa djur. Även här finns ett café. Men vi hoppade över ett besök där för det var mer turistande i stan som skulle hinnas med. Den som är intresserad av historia och har vägarna förbi Uppsala ska absolut inte missa Gamla Uppsala.