Proggiga barnböcker

Väldigt rolig video om 70-talets barnböcker.

El Choco

Jag har precis läst en bok som heter El Choco. Boken handlar om Jonas Andersson från Kungälv som har problem med droger och har stora skulder. För att bli av med skulderna och få 50000 kronor att börja ett nytt drogfritt liv med blir han erbjuden att åka till Bolivia och ta med sig två resväskor tillbaka till Sverige. Jonas grips på flygplatsen i La Paz med nästan 3 kilo kokain i väskorna och döms till 8 års fängelse. Han hamnar i det ökända fängelset San Pedro i Bolivias huvudstad La Paz.

I två eller fler-rumslägenheter på lyxavdelningen La Posta på San Pedro – där Jonas i kraft av sina pengar har hyrt in sig – sitter knarkbaronerna som fortfarande styr över sina knarkimperier, medan fattiga fångar, inte sällan bolivianska indianer, lever i trånga cementceller på de sämsta avdelningarna.

Allt kan köpas för pengar, strafftid, bekvämlighet, inflytande. Och allt detta emanerar ur ett samhällssystem där kokainet är motorn och där presidentkandidater går till val på sitt försvar för odlingen av kokaplantan och inte sällan äger sådana odlingar själva. Kokaplantan framstår som landets enda naturtillgång, men det gör inte befolkningen mindre fattig.

I fängelset är de intagna inte inlåsta i sina celler; vakterna lägger sig inte i deras förehavanden utan kan lugnt stå en bit ifrån och titta på när fångar blir ihjälslagna av andra fångar. Innan Jonas Andersson gör misstaget att försöka smuggla kokain till Sverige, för att bli kvitt skulder till olika långivare, har han träffat en boliviansk kvinna vid namn Deysi; hon blir Jonas räddning. Hon söker upp honom och får bo tillsammans med honom. De gifter sig i fängelset, får två barn tillsammans och Jonas har på ett tidigt stadium bestämt sig för att hålla sig drogfri.

I boken varvas Jonas historia med beskrivningar av den politiska utvecklingen i Bolivia. Boken är spännande och läsvärd. Även om man känner sympati för Jonas och han framstår som en trevlig kille känns det inte som att man kommer honom riktigt nära.

När Kina vaknar kommer jorden att darra

Rubriken är ett citat som ofta tillskrivs Napoleon. Ibland hörs varianten "Kina är en sovande drake. Låta draken sova. För när draken vaknar kommer världen att skaka"

Citatet sammanfattar Västvärldens syn på Kina. Insikten om Kinas underutnyttjade potential blandas med oro för den egna framtiden.

Nu har Kina definitivt vaknat och landets ekonomiska utveckling bländar alla. Men bakom fantastiska tillväxtsiffror, en export utan motstycket och en förändrar livsstil för många kineser finns det både en baksida och ett vardagsliv i Kina. Kina genomgår sen en tid en ekonomisk utveckling och en förändring som saknar motstycke i historien. Men det är inte problemfritt.

Vill man lära sig mer om vardagsliv i Kina och möta både dom människor som på olika sätt är förlorare och dom som är vinnare i den nya marknadsekonomin rekommenderar jag Ola Wongs fantastiska böcker.

Ola Wong är en svensk journalist med kinesiskt påbrå som sen flera år rapporterar från Kina åt svenska tidningar. Hans texter brukar handla mer om vanliga kinesers situation än vad olika makthavare har för sig.

Kina kallas numera ibland världens verkstad eftersom en så otroligt stor del av världens tillverkningsindustri ligger här. Speciellt i området kring Pärlfloden i söder. Här finns enorma fabriker, billiga råvaror och billig arbetskraft som tillverkar saker för export. Baksidan av detta har Ola Wong skrivit om i den mycket läsvärda boken:
"Sjukt billigt - Vem betalar för ditt extrapris?"

En annan fantastik bok av Ola Wong som behandlar Kinas framtid är "När tusen eldar slickar himlen"
Jag läser den just nu och den är otrligt svår att lägga i från sig.

Till sist vill jag också rekommendera Ola Wongs första bok "No I'm from Borås" som jag läste för några år sen. En väldigt personlig bok som består av två delar. Dels handlar den om Olas farfars liv i ett Kina som förändrades från kejsardöme till kommunism till dagens kapitalistiska land. Ett väldigt spännade, händelserikt men också hårt liv.
Andra delen handlar om hur Ola som växt upp i Sverige med en kinesisk pappa och svensk mamma försöker lära känna och förstå pappans hemland. Hur det är att både känna sig hemma och som utlänning. Kultrurkrockar och annat.

Ola Wong är en författare ingen borde missa.

Åsne

Jag gillar Åsne Seierstad. Dels har jag gillat dom böcker av henne jag har läst och dels gillade jag henne när hon rapporterade från krigets Irak. När många andra journalister satt och berättade att det hade kommit information från det och det hållet och dom läste upp vad som sagts tog Åsne "en tur på byn". Snackade med lite vanligt folk och gjorde något av det.

I veckan läste jag ut hennes bok "Ängeln i Grozny" och den kan jag varmt rekommendera liksom "Bokhandlaren i Kabul" och hennes reportagebok från Irak "Hundra och en dagar". Blev väl inte lika förtjust i boken "Med ryggen mot världen" som handlade om Serbien som jag läste för några år sen. Vet inte alls vad hon gör nu men hoppas hon skriver fler böcker i framtiden för hennes böcker är verkligen sidvändare som jag varmt kan rekommendera.

La Suma de los Dias

När jag för över tio år sen tillbringade en sommar med att plugg spanska i den lilla vackra staden Cadiz i södra Spanien sa min lärare åt oss att börja läsa böcker för att utöka ordförrådet och se hur olika grammatiska former användes i olika sammanhang. Vi läste då på en lite mer avancerad nivå , jag hade tidigare pluggat spanska ett halvår i Sevilla samt någon kvällskurs i Göteborg. Läsa böcker är ett jättebra sätt att lära sig ett nytt språk. Jag hade bara läst en Harry Potter bok på spanska så jag var lite sen att komma igång med läsning på spanska. Lärare föreslog Isabel Allende som en bra författare att börja med om man kan lite spanska men inte läst så mycket böcker. Novellsamlingen Cuentos de Eva Luna - Eva Lunas berättelser var tydligen bästa första bok. Jag håller med den är en bra bok att börja med om man inte har läst så mycket på spanska men vill komma igång. Sen kan man gärna fortsätta med fler böcker av Isabel Allende. Den sommaren och hösten läste jag det mesta Isabel Allende skrivit.

Mitt intryck av Isabel allende är att hon är en ganska ojämn författare. Några böcker jag har läst av henne har jag tyckt varit otrligt bra. Andra har känts både dåliga och inte alls tilltalat mig.

Mina Allende-favoriter är La casa de los espíritus (Andarnas hus), Eva Luna och Paula. Väldigt bra och läsvärda böcker.

Paula är en otroligt gripande bok om Isabels dotter som vid 28 års ålder faller i koma på grund av sjukdomen porfyri och blir sämre och sämre tills hon till slut dör efter nästan ett år som ett vårdpaket.

Nu har jag äntligen hittat en bok av Isabel allende som är nästan lika bra som Paula. La Suma de los Dias på svenska blir det väl summan av dagarna men den finns ännu inte översatt men borde komma eftersom den kom ut på spanska och engelska för mer än ett år sen. Boken inleds med att i december 1992 spred familjen Paulas aska och nu vill hon berätta för sin döda dotter vad som hänt sen dess. Boken genomsyras av sorg och saknad efter Paula men det är också en rolig bok där man får följa absurda händelser i Isabel Allendes minst sagt brokiga och udda familj. Både rolig och gripande och mycket läsvärd.
Kan man inte läsa spanska och orkar inte vänta på den svenska översättningen finns boken på engelska.

Vill man läsa Isabel Allende på spanska men är osäker om ens spanska räcker till så har hon även skrivit tre ungdomsböcker. Dom har inte jag läst men det är en slags äventyrsromaner. En utspelar sig i Himalaya , en i Afrikas djungel och en i Amazonas. Eftersom dom är skrivna för ungdomar är troligen inte språket särskilt knepigt
Böckerna heter La ciudad de las bestias (Odjurens stad), El reino del dragón de oro (den gyllene drakens rike) och El bosco de los pigmeos (Pygméernas skog)

Men oavsett om man kan spanska eller inte tycker jag absolut man ska läsa Paula och La Suma de los Dias på svenska eller engelska.

Spanskt tema på bokmässan

Under dom tio år jag bodde i Göteborg var jag på bokmässan flera gånger. Det brukar vara kul debatter och föredrag och så brukar man alltid göra av med mer pengar än man tänkt sig. Det finns ofta så mycket roligt i programmet och är så stort så även om man tillbringar hela dagen där är det svårt att hinna med allt. Varje år har bokmässan ett tema. I år är temat Spanien och den spanskspråkiga litteraturen. Så jag är lite sugen på att ta mig till Göteborg 24-27 september om jag har möjlighet. Det finns väldigt många stora spanskspråkiga författare som är relativt okända i Sverige och dåligt översatta till svenska. Har länge tänkt skriva ett blogginlägg om dom mest kända spanska författarna får se om och när det kommer.

Ett 30-tal spanskspråkiga författare är redan klara för bokmässan. Bland annat den chilenska författarinnan Isabel Allende , Baskiens stora författare Bernardo Atxaga, Lydia Cacho och Andrés Neuman.

"Spanien har en komplex historia och den spanska litteraturen är minst lika komplex. Här finns politik , kärlek , hat , rädsla och stora känslor" säger Marti Manen från Cervantesinstitutet som är med och arrangerar det spanska temat.

Har man levt en tid i Spanien och lärt känna en del av den spanskspråkiga litteraturen blir man förvånad att så många stora och väldigt lästa författare är totalt okända i Sverige och kanske inte ens översatta. Är man intresserad av att lära känna fler spanskspråkiga författare men inte känner att spanskan räcker till för att läsa dom finns dom ofta översatta till engelska. Ska försöka skriva ett inlägg om dom största och mest lästa spanskspråkiga författarna så småningom , men det känns lite svårt att välja , vilka får man absolut inte glömma?

Läs mer om bokmässan och vilka författare som kommer här

Babes in Beijing

Alla som är intresserade av dagens Kina måste läsa Babes in Beijing (Foreign Babes in Beijing på engelska) av Rachel Dewoskin. Helt underbar bok om kulturkrockar , att flytta till ett nytt land och lära sig ett nytt språk.
När Rachel DeWoskin är 21 år flyttar hon från New York till Beijing och börjar arbeta på en amerikansk PR-firma. Hon blir också en av huvudpersonerna i en tv-såpa som heter Foreign babes in Beijing som handlar om relationsproblem och kulturkrockar mellan kineser och västerlänningar.

En kompis satte boken i händerna på mig och sa att jag måste läsa den. Jag hade inte så stora förväntningar men fastnade direkt. En bok jag verkligen kan rekommendera och jag tror alla som någon gång bott utomlands och tampats med ett nytt språk och en ny kultur kommer att känna igen sig på en hel del ställen. Boken är välskriven och lättläst och även om den mest fokuserar på vardagslivet tar den även upp saker om Kinas historia , politik , kultur , livsstil och mycket annat. Så läs den!

Vem snodde osten?

Jag hörde en ganska kul grej om den kinesiska bok-marknaden. När en bok väl slår igenom översvämmas marknaden av böcker med variationer på samma tema och samma titel. Kanske inget unikt kinesiskt förstås.

2002 blev den engelska magnetmentmanualen Vem snodde osten? (Who moved my cheese?) oerhört populär i Kina. Snart kom en uppsjö böcker på samma tema och med liknade titel skrivna av kinesiska författare ut. Vissa av dom har väldigt roliga titlar. Vad sägs om:

Vems ost borde jag sno?
Får jag sno din ost?
Vem törs sno min ost?
Jag orkar inte sno din ost
Frestande förföriska ost
Ingen kan sno min ost!
Den nya allegorin om ost
Gör din egen ost!
Lätt som en ost: att läsa världsberömda sagor
Från osten till företagsledningen
Slut på osten

Om så min personliga favorit: Kineser som äter ost? - Vem snodde min dumpling?

två boktips

Arundhati Roys De små tingens gud är en sån där bok man inte kan lägga i från sig när man börjar läsa. Det är en helt fantastisk läsupplevelse. En släktkrönika från Kerala i södra Indien med ett härligt persongalleri men här finns också motsättningar , politik , kärlek och kastsytem. En bok som man absolut inte bör missa.

Nu har jag till min glädje hittat en bok som påminner lite om Arundhati Roys De små tingens gud. Trots att boken inte alls utspelar sig i Indien, utan i USA och Pakistan, finns lite av samma stil. En berörande släktkrönika , kärlekshistoria och ett samhälle med motsättningar i förändring.
Trådarna i Väven är den pakistanska författarinnan Uzma Aslam Khans andra bok och den har översatts till många språk. Jag har haft boken i flera år men först nu blev det av att läsa den. Jag fastnade direkt och kan varmt rekommendera den.

Har ni varken läst De små tingens gud eller Trådarna i Väven har ni två stora läsupplevelser framför er.

Andarnas hus och Arn

Filmen är ju oftast sämre än boken brukar det sägas. Har en bok man läst och tyckt mycket om blivit film så blir man väldigt ofta besviken. Fast det finns undantag. Det finns böcker som blivit riktigt bra filmer. Själv tyckte jag otroligt mycket om Flyga Drake när jag såg filmen och jag tror inte någon som läst boken blir besviken. Jag läste dock boken efter filmen.

Sen finns det riktigt skräckexempel. Astrid Lindgrens bok Mio min Mio blev ju en förskräcklig film.

Ett annat skräckexempel är Andarnas hus. Jag såg filmen häromdagen. Jag har sett den förut men det var längesen. Det är även längesen jag läste Isabel Allendes bok. Filmen följer boken väldigt dåligt och både händelser och karaktärer är ändrade. Filmen ger också en väldigt ytlig och stundtals obegriplig bild av Chiles 1900-tals historia. I huvudrollerna finns idel kända Hollywoodskådisar som Meryl Strepp , Winona Ryder , Jeremy Irons , Antonio Banderas och Glen Close. Visst är skådisarna duktiga, Winona är vacker och Antonio är snygg men vissa repliker är väl pekorala liksom högtravande och klyschiga på samma gång. Själv störde jag mig på att alla dessa Hollywoodstjärnor skulle vara chilienare samtidigt som dom pratade engelska. Jag har ibland lite svårt för filmer som utspelar sig i ett icke-engelskspråkigt land och alla karaktärerna är från det landet men alla pratar ändå engelska.

Boken Andarnas hus är bra så läs gärna den men filmen kan man skippa. Efter att jag sett filmen nu i veckan tänkte jag den elaka tanken att "jag måste sluta titta på dålig film". Filmen är väl inte riktigt SÅ dålig men inte heller SÅ bra och den är definitivt mycket olik boken.

Nyligen såg jag även den andra filmen om Arn. Den är också en sån film där replikerna stundtals känns pekorala och att se den kända svenska skådespelareliten i lösmustascher och ringbrynja blir lite maskerad. Personligen tyckte jag inte Arn-böckerna var något mästerverk men dom är heller inte alls dåliga utan läsvärda.
Handlingen är ungefär:

Arn växer upp i kloster , Arn sjunger för munkarna , aldrig har en gosse sjungit så vackert , Arn rider snabbast av alla på sin superhäst , Arn vinner bågskytte , Arn talar latin och franska , Arn är bäst med svärdet , Arn vinner bågskytte, Arn är en stilig ung man från en rik och fin familj, Arn träffar Cecilia, fagrare mö har aldrig skådats , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn rider snabbast av alla , Arn är god mot trälarna , Arn jagar , Arn röker kött , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn är skickligast med svärdet , de unga tu förenas i köttet , Arn vinner bågskytte.....

På fyllan förenas Arn och Cecilias syster i köttet. Att ha samlag med två systrar är en svår synd För det blir han dömd att åka till det heliga landet och i 20 år slåss med tempelriddarna mot dom onda muslimerna. Cecilia som inte visste att Arn och hennes syster haft ett "one-night-stand" blir också dömd , hon spärras in i kloster i 20 år. Dessutom är hon med barn efter allt förenade i köttet Arn och hon ägnat sig åt.

"Varje människa är som Gud har skapat henne och ofta sämre" (Miguel Cervantes)

Alla har vi väl någon eller några böcker eller författare vi länge tänkt läsa men det blir aldrig av. Jag har fortfarande inte läst Flyga Drake fast jag tänkt på det hur länge som helst. Älskade verkligen filmen. Fast egentligen bör man väl kanske läsa boken innan man ser filmen. Eller jag vet inte. Vindens skugga låg hemma hos mig i över ett halvår innan jag äntligen läste den. Isabel Allendes La suma de los dias skulle jag också gärna läsa men den har varit utlånad när jag har kollat på biblioteket.

Den bok jag dock tänkt på att läsa i många år men det verkar aldrig bli av är Don Quijote de la Mancha av Spaniens nationalskald Miguel Cervantes. Boken har kallat världens första moderna roman och blev för några år sen utsedd till den bästa bok som någonsin skrivits i någon stor omröstning. För några år sen bläddrade jag i ett exemplar på spanska men tyckte språket kändes väl jobbigt och ålderdomligt. Fast det kanske finns varianter där språket moderniserats och boken finns ju att läsa på svenska också.

Jag har bara sett historien i en tecknad film som gick i flera avsnitt på barnprogrammen när jag var liten. Minns att jag då gillade den teckande varianten. Fast boken är oftast bättre än filmen. Jag kan förresten skryta med att jag har varit och sett väderkvarnarna som Don Quijote slogs mot.
Här hittade jag ett intressant inlägg med bilder och fakta om platsen skrivet av Mimo som har en fantastisk sida med fakta om Spanien , recept , bilder och som bloggar från Madrid. Rekommenderas!

Ni som läser får gärna dela med er av boktips och gärna avslöja vilka böcker ni länge tänkt läsa utan att komma till skott.

Jean-Marie Gustave Le Clézio

Årets val av nobelpris i litteratur tycker jag var alldeles utmärkt. Jag har läst några böcker av Jean-Marie Gustave Le Clézio Han är en spännande författare som både skriver bra och har haft ett spännande liv. Så klicka gärna på hans namn och läs lite mer om honom. Dom böcker jag har läst har varit mycket läsvärda och jag vill gärna läsa mer av honom. Kan varmt rekommendera hans böcker till er som ännu inte har hittat honom.

Liksom jag är han förtjust i Stig Dagerman och i höstas tilldelades han också Dagerman-priset i Älvkarleby i norra Uppland. Le Clézio är intresserad av världen och att skapa förståelse mellan olika kulturer och han är intresserad av att bekämpa fattigdom och orättvisor samt har ett miljöengagemang.

Le Clézio var också den som introducerade Stig Dagerman i Frankrike och såg till att han översattes till franska. Jag hörde Le Clézo i ett TV-program fritt citera Dagerman. Han sa ungefär "Ibland känner man sig ensam men samtidigt känner man inte för att umgås med folk". Man kan ha stunder då man känner sig asocial men ändå ensam. Vi kan nog alla känna igen oss i det ibland. Le Clézios recept på detta var att skriva.

Jag skulle nog vilja uppmana Monsieur Le Clézio att börja blogga. Det är perfekt om man känner sig ensam men ändå inte vill vara social. Man kan skriva ner tankar kring något man får respons och kan diskutera i kommentarerna. Man är liksom social , skriver och berättar något, diskuterar men samtidigt är man inte särskilt social. Man kan vara hur sunkigt klädd, eller inte klädd alls och helt osminkad , man behöver inte vara verbal och umgås men samtidigt är man inte helt ensam. Blogga måste vara det perfekta sättet att inte känna sig ensam men slippa vara social och få skiva.

Även om jag känner igen känslan Le Clézio beskriver med Dagermans ord är det ingen vanlig känsla hos mig. Mina blogginlägg brukar inte komma till då för då skulle det inte bli mycket skrivet. Brukar skriva då jag kommer på något att skriva om och har en stund över. Men det roligaste med att blogga är era kommentarer och att diskutera med er. Så läser ni här , lämna gärna en kommentar eller två. Alla kommentarer gör mig glad och jag svarar alltid på dom. Glöm heller inte att läsa Le Clézio.

el buho biblioteca

Tänkte skriva något men bestämde mig för att göra som ugglan på bilden istället , stänga av datorn och ta en lugn kväll med en bok. Alltså ingen bloggpaus , bara en lugn kväll med datorn avstängd , återkommer redan imorgon. Nåja lugn och lugn , har en del annat att göra också innan jag får mysa med boken. Har snart läst ut Montefiores böcker om Stalin , Den unge Stalin och Stalin: Den röde tsaren och hans hov, som är otroligt spännande och intressanta. Kan varmt rekommenderas. Båda böckerna har blivit bestsellers i över 30 länder. Har jag snart läst ut dom så jag skulle gärna vilja ha lite boktips om någon vill dela med sig.

Kul att ni var några som vågade gissa på inlägget nedan. Men bara Erik i Vilanova hade rätt. Japan är det enda land i världen där man hade fler träd år 2000 än år 1900. Japanerna är tydligen väldigt flitiga när det gäller att plantera och vårda träd.

I natt hade jag Stalin i sängen

Ja inte den gamla Sovjetledare förstås för honom hade jag inte velat dela säng med även om det påstås att han var en jäkel på att förföra kvinnor redan som ung utan makt. Däremot somnade jag med Simon Sebag Montefiores bok Den unge Stalin som jag låg och läste. En bok man verkligen fastnar i. Jag kan verkligen rekommendera den och Montefiores andra bok Stalin : den röde tsaren och hans hov

Två biografier om Stalin kanske inte låter så spännande men Cambridge-historikerna Montefiore böcker är både spännade och fascinerande. Böcker man verkligen fastnar i. Han har gjort ett gediget arbete och rotat fram tidigare ej tillgängligt material i dom ryska arkiven. Det är en mycket spännade tid före , under och efter den ryska revolutionen som skildras. En tidsepok som jag liksom många svenskar inte kunde så mycket om. Att Stalin inte var någon mysfabror vet alla redan och den åsikten ändras inte av att läsa böckerna. För den som har tid och möjlighet kan jag verkligen rekommendera Montefiores båda böcker.

I Sverige finns för övrigt 76 personer som har efternamnet Stalin. Fast på svenska brukar man uttala det med betonining på sista stavelsen så det blir Stalin. På Södra Förstadsgatan i Malmö finns en skylt med tandläkare Stalin. Jag har många gånger tänkt ta en bild på skylten när jag gått förbi. Försökte googla fram en bild men fick bara fram att tandläkare Stalin var expert på patienter med tandläkarskräck. Han är säkert en bra tandläkare men det är nog inte bara jag som reagerat på skylten. Kan tänka mig att alla dom som heter Stalin i efternamn har fått en hel del kommentarer.

Nu kom jag ifrån ämnet lite. Skulle bara skriva : Läs Motefiores böcker om Stalin! Dom är otroligt intressanta och läsvärda.

kulturnatten och ett lästips

Många städer har någon form av kulturnatt. I Uppsala har man det andra lördagen i september varje år. Eller natt och natt , det är gott om aktiviteter på dagen också. Mest för barn. Förra året gick jag inte ut på stan och innan dess har jag inte bott i Uppsala på 15 år. Men i år var jag ute hela kvällen. Det var alldeles för mycket jag hade velat se och göra så jag hann bara en bråkdel. Såg bland annat olika band spela på olika utomhusscener mest latinamerikansk musik och ett rockband , bland annat lyssnade jag på ett argentinskt-uruguayiskt band som spelade låtar av en av Laura Canoura en Uruguays mest kända sångerskor och en massa härlig salsa, samba ,andinsk musik och ett band som spelade och sjöng visor från Chile, jag var på biblioteket där det fanns olika aktiviteter , var på på två museum , besökte en medeltidsmarkand, lyssnade på en trubadur jag känner lite , såg en utställning om röda korsets historia , såg ecce homo i Domkyrkan (det pågick demonstration från kristna grupper utanför) , tittade på ett ljusspel, såg uppvisning i tango, vek origami-tranor, gick otroligt mycket, åt massor av godis och tog en fika på det kända uppsalakaféet Ofvandahls som är med i bland annat Pelle Svanslös-filmen. Där hade man fri scen hela kvällen så människor läste sina egna och andras dikter. Vi satt dock i ett annat rum och pratade istället. Sprang också på några gamla bekanta jag inte sett på evigheter och en gammal lärare från högstadiet. En mycket mysig och lyckad kväll.

Min dotter tyckte att stan med allt folkliv var som Madrid. I början av kvällen var det kanske det men senare blev det tyvärr mer och mer fulla ungdomar. När vi runt midnatt gick till bilen som skulle skjutsa oss hem pågick en del kulturaktiviteter fortfarande man nu hade stan nästan helt tagits över av fulla tonåringar och många var ordentligt full. Kulturnatten är verkligen trevligt och ett bra initiativ men lite trist att det blivit så mycket ungdomsfylla. Själv drack jag inget starkare än kaffe men jag var ute med en sjuåring och några vuxna som var mer intresserade av fika än öl. Det var en trevlig kväll och nu är jag egentligen för trött för att blogga och äta upp det sista av godiset. Har någon vägarna förbi Uppsala om ett år kan jag verkligen rekommendera kulturnatten men vill man undvika värsta ungdomsfyllan kan man gå ut på eftermiddagen och kanske ge sig av från stan ca 22-22.30-tiden.

Nu ska jag lägga mig och läsa i den underbara boken A Thousand Splendid Suns av Khaled Hosseini som också skrivit boken Flyga drake. Kan verkligen rekommendera A Thousand Splendid suns. Man fastnar direkt i boken , just nu vill jag inte vara social utan mest ligga och lösa trots att jag tog mig iväg ut på kulturnatten. Vet inte om den finns på svenska än men den är lätt att läsa på engelska. Flyga drake blir absolut mitt nästa läsprojekt. Vill gärna se filmen också , såg att stället jag brukar hyra film på hade den.

Nedan finns en länk till en pdf-fil med kulturnattens program om någon är intresserad.

programmet för kulturnatten i Uppsala 2008

en film och två böcker

I mitt förra inlägg gnällde jag över att jag vaknat med ont i halsen och känt mig hängig hela dagen. I går kände jag inte det minsta av någon begynnande förkyldning så jag och dottern gick på bio. Vi såg Kung fu Pandan och även jag som vuxen gillade den. Miljöerna var väldigt vackra och väldigt kinesiska och historien väldigt charmig. Så för den som har något barn att gå med kan jag verkligen rekommendera filmen.



För den som föredrar böcker framför bio eller inte har något barn att gå med kan jag slänga in två boktips. Jag har precis läst Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Den utspelar sig Barcelona på 40-talet och börjar med raderna

"Jag minns fortfarande den där gryningen när pappa första gången tog mig med till De bortglömda böckernas gravkammare."

Det är vad jag kallar prima inledning! En gravkammare för bortglömda böcker redan på första raden. Boken fortsätter lika lovande och jag kan verkligen rekommendera den. Jag har haft den i min ägo sen början av året och det var inte förrän nu i sommar jag tog mig tid att läsa den.

En annan bok som jag nyligen läste är Carry me home av Diane McWhorter. Tyvärr tror jag inte den finns i svensk översättning men trots att den är 700 sidor är det ingen jobbig engelska och ämnet är mycket intressant. Diane McWhorter växte upp i överklassen i Birmingham , Alabama i den amerikanska södern på 60-talet. I hennes skyddade värld märkte hon ganska lite av dom rasmotsättningar som fanns. Hennes bok är verkligen ett gediget arbete i ämnet och hon har fått det prestigefyllda Pulitzerpriset för den. Jag hittade det här sex år gamla reportaget om boken och författaren för den som är intresserad.

Nu ska jag lägga mig, stänga av mobil , vara osocial och läsa , ta det lugnt och hoppas bli av med förkyldningen så jag kan gå på bio imorgon och titta på clowner med barnen på onsdag. Har någon en bra huskur mot förkyldning särskilt halsont och huvudvärk så blir jag glad om ni delar med er. Har ni några bra bok eller filmtips så får ni också gärna dela med er. Flyga drake är väl en av dom böcker som länge stått på min "måste-läsa-lista".

10 frågor om läsvanor

Både Pumans dotter och Sandbarnet har publicerat det här inslaget med 10 frågor om läsvanor och boktips. Så jag tänkte att jag också skulle avslöja mina läsvanor och komma med lite boktips. Är det någon mer som vill göra samma sak så ser jag fram emot att läsa om era läsvanor. Annars får ni gärna komma med boktips i kommentarerna. Jag vet att jag kanske inte svarar helt korrekt på alla frågor och räknar upp många böcker istället för att svara än men jag tog mig lite friheter.

1. Vilken bok läste du senast?
En röd hjältinnas död av Qiu Xiaolong. Trots att jag ganska sällan läser deckare tyckte jag den här som utspelar sig i Shanghai var väldigt bra och speciellt gillade jag skildringarna miljöerna i dagens (eller ja 90-talets) Shanghai

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Har precis börjat läsa Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Fast jag måste försöka läsa Flyga drake som alla verkar gilla och jag tänkt läsa i månader. Skulle vilja se filmen som går på bio nu men jag vet inte om jag ska läsa boken eller se filmen först.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Jag har ingen aning , har aldrig tänkt på det men misstänker tyvärr att det är övervägande manliga

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Fastnar jag i boken så räknar jag inte sidorna då blir jag nästan lite besviken när lutet närmar sig. Fast jag har svårt att lägga ifrån mig böcker jag inte tycker är bra. Vill gärna ge dom en chans och fortsätter läsa och hoppas. Då kanske jag räknar sidor men jag har blivit bättre på att avbryta när jag inte gillar boken.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Mest är det nog tips från vänner och bloggar eller recensioner men jag går gärna runt på biblioteket eller bokhandeln på måfå och leta. Alltid fastnar man för någon bok.

6. När blir en bok för lång?
När handlingen är seg och man inte känner sig engagerad. Retar mig även på om språket är alltför dåligt. Men jag brukar ändå fortsätta för på något sätt hoppas jag boken ska bli bättre men så blir det sällan. Med åren har jag dock blivit bättre på att slå igen böckersom inte faller mig i smaken.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Jag läser gärna och ofta på engelska. Då och då blir det någon bok på spanska också men jag önskar att jag var bättre på det för att inte tappa för mycket ord. Vill läsa på spanska och tycker om det men av någon anledning blir det inte av så ofta som jag skulle vija.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Här tar jag mig friheten att räkna upp några böcker jag tycker ALLA borde läsa. Kanske inte korrekt svar på frågan men då delar jag med mig av lite boktips. Midnattsbarn av Salman Rushdie , Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez , Andarnas hus av Isabel Allende , De små tingens gud av Arundhati Roy , Trådarna i väven av Uzma Aslam Khan , Om ni låter mig tala av Moema Viezzer (dock en väldigt otäck bok om en kvinna som kämpa för gruvarbetarnas rättigheter i Bolivia på 70-talet myckt fattigdom och förtryck) , Mig äger ingen av Åsa Lindeborg , Priset på vatten i Finistere av Bodil Malmsten "Stadserien" (Vävarnas barn , Krigen barn , Vita bergens barn , Mina drömmars stad , Minns du den stad , I en förvandlad stad , Stad i världen) av Per Anders Fogelström precis som Alf Henrikssons böcker om historia där fakta och anekdoter blandas som Svensk historia , Isländsk historia , Antikens historia och kinesisk historia. Jag tycker även om mycket annat Salman Rushdie och Garcia Marquez har skrivit som till exempel Rushdies Morens sista suck. Har även läst någon mer bok av Bodil Malmsten som jag gillat. Tyckte också om Åsne Seierstads bok Hundra och en dag om sin tid som reporter i Bagdad under Irak-krigets början. Jag kan nog fortsätta med hur många tips som helst men det är kul om ni som läser också delar med er av era boktips.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall , när ger du upp?
Det här har jag egentligen redan svarat på. Jag har svårt att lämna en bok även om den är tråkig. Jag vill gärna ge den en chans. Fast jag har blivit bättre på det. Men jag läser nog ganska mycket innan jag lämnar den. Kanske hälften iallfall, men det varierar.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Jag läser väldigt mycket historia både fakta och historiska romaner samt gamla texter som många antika greker , Olaus Magnus böcker om Sverige mm. Jag gillar också reseskildringar och guideböcker. Men jag varvar gärna med mer lättsamt. Är en stor fan av Harry Potter och har alla böcker. Har även allt av Tolkien och har läst Ringentrilogin flera gånger. Kan också tycka om kärleksromaner men det måste vara lite mer kvalitet och realism än harlekin-böcker. Har också tre uppslagsverk Natonalecyklopedin , Nordisk familjebok och bonniers uppslagsverk varje del är väl cirka 20 band. Har en hel del böcker på spanska och engelska. För er som läser spanska kan jag rekommendera Pasión India av Javier Moro som var en bestseller i Spanien för cirka 2-3 år sen , tror inte den finns på svenska men kanske på engelska. Bibeln och en psalmbok har jag också fas dom är inte så vällästa men vill man läsa om biblisk historia och varför Jesus troligen inte är en historisk person utan en myt ska man absolut läsa Den Jesus som aldrig funnits av Roger Viklund. Hemma hos mig finns också en hel del barnböcker. Men som sagt historiska romaner och faktaböcker från alla tidsåldrar och olika delar av världen/olika händelser är definitivt överrepresenterad.

José Angel Buesa

Egentligen är jag dålig på att läsa poesi. Läser av någon oförklarlig anledning bara poesi på spanska trots att jag bara då och då läser skönlitteratur på spanska. Vet inte om det beror på att det spanska språket är mer poetiskt eller spanskspråkiga poeter skriver vackrare eller om jag bara blivit van att läsa poesi på spanska. Mina två absoluta favoriter är Federico García Lorca och Pablo Neruda och då kanske främst den sistnämnda. Fick nyligen ett tips från en kompis om en kubansk poet jag aldrig tidigare har hört talas om, José Angel Buesa som levde mellan 1910-82. Började läsa och blev fast. Nu är väl den här dikten lite väl personlig , mer personlig än jag brukar vara här på bloggen men kanske speglar den lite vad jag känner och den är väldigt vacker. Kom gärna med förslag på andra poeter jag ännu inte har upptäckt såväl spanska som svenska.

Te digo adiós y, acaso, te quiero todavía,
no puedo olvidarte, pero te digo adiós.

No sé si me quisiste, no sé si te quería,
o tal vez nos quisimos, demasiado, los dos.

Ese cariño nuestro apasionado y loco,
me lo metí en el alma, para quererte a ti.

No sé si te amé mucho, no sé si te amé poco,
pero sé que nunca volveré a amar así.

Te digo adiós y, acaso, con esta despedida
mis mejores sueños mueren dentro de mí.

Pero te digo adiós, para toda la vida
aunque toda la vida siga pensando en ti.

Arn

Jag var ganska länge sugen på att göra som rysligt många andra svenskar och gå och se filmen om Arn som går på bio nu. Läste böckerna när dom kom för 9 år sen (andra och tredje boken kom för 7 respektive 8 år sen) och vad jag minns så gillade jag dom då. Som den historienörd jag är så brukar jag gilla historiska romaner.

Filmen har inte fått så bra kritik och jag har hört dom som sett den och blivit besvikna så jag tänkte jag skulle läsa om första boken. Gillade den inte alls lika mycket utan blev faktiskt ganska besviken. Arn är någon sorts superhjälte som vet och kan allt och är bäst på allt. Boken var kanske inte dålig men inte heller bra. Ska man vara elak är handlingen ungefär så här:

Arn växer upp i kloster , Arn sjunger för munkarna , aldrig har en gosse sjungit så vackert , Arn rider snabbast av alla på sin superhäst , Arn vinner bågskytte , Arn talar latin och franska , Arn är bäst med svärdet , Arn vinner bågskytte, Arn är en stilig ung man från en rik och fin familj, Arn träffar Cecilia, fagrare mö har aldrig skådats , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn rider snabbast av alla , Arn är god mot trälarna , Arn jagar , Arn röker kött , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn är skickligast med svärdet , de unga tu förenas i köttet , Arn vinner bågskytte.....

På fyllan förenas Arn och Cecilias syster i köttet. Att ha samlag med två systrar är en svår synd För det blir han dömd att åka till det heliga landet och i 20 år slåss med tempelriddarna mot dom onda muslimerna. Cecilia som inte visste att Arn och hennes syster haft ett "one-night-stand" blir också dömd , hon spärras in i kloster i 20 år. Dessutom är hon med barn efter allt förenade i köttet Arn och hon ägnat sig åt.

Nu kanske jag är onödigt elak. Vet inte varför jag tyckte böckerna var ganska bra förut men blev besviken nu och känner inte för att se filmen. Är det någon som har sett filmen som tycker att jag borde tänka om och ge den en chans? Normalt brukar jag gilla historiska filmer likväl som historiska romaner.

nobelpris

Satt i bilen , nyklippt och fin efter ett alldeles för dyrt frisörbesök när årets nobelpris i litteratur tillkännagavs. Eftersom det har gått till en författare jag har läst och tycker om så kändes det lite kul. Doris Lessing är enligt mig ett myckt bra val. Fast jag hade gärna velat att priset skulle gå till en spanskspråkig författare för det var ganska längesen och det finns många bra.

En av mina favoriter är den mexikanska författaren Carlos Fuentes som jag verkligen kan rekommendera. Jag tror dom flesta av hans böcker finns översatta till svenska.

En annan spanskspråkig favorit som ibland nämns i nobelpissammanhang är peruanen Mario Vargas Llosa som jag ockå varmt kan rekommendera. Han är numera bosatt i Madrid och många av hans böcker finns på svenska. Han kan som få skildra latinamerikanska trauman. Ska man bara läsa en bok av honom skulle jag rekommendera Bockfesten (La fiesta del chivo) som handlar om Rafael Leónidas Trujillo som var diktator på Santo Domingo.