svärföräldrar

Den här komiska videon där man ser kungen och Silvia välkomna Daniel i familjen genom att läsa innantill på fusklappar har väl alla sett vid det här laget. Det skulle kunna vara ett inslag från Hey Baberiba. Verkligen en parodi. Daniel måste ju verkligen känna sig varmt välkommen i familjen.

Det kan inte har varit lätt för Daniel första gången han träffade sina blivande svärföräldrar. Kanske är det inte lätt för någon. För mig var det så längesen jag träffade svärföräldrarna första gången så jag minns faktiskt inte om jag var nervös. Dom bodde ju i en annan stad och jag och mannen hade varit tillsammans några månader när jag följde med dit. Idag bor jag inte med mina barns pappa men vi kommer bra överens och umgås precis som jag gör med hans föräldrar.

För väldigt , väldigt längesen träffade jag en kille på en fest. Vi hade trevligt tillsammans och bestämde att vi skulle fortsätta ses. Några dagar senare åkte jag hem till honom. Han var några år över 20 och bodde ensam i en lägenhet i centrala Stockholm. Jag hade inte varit där lång stund förrän det ringde på dörren och hans mamma och lillasyster dök upp. Tydligen hade han bjudit dit dom för att dom skulle få träffa mig. Jag kan väl inte påstå att jag kände mig särskilt bekväm i den situationen. Jag kände ju knappast killen i fråga och vi träffades inte mer än ett par gånger till innan allt rann ut i sanden.

Jag vet också personer som har väntat i flera år med att presentera en partner för föräldrarna eller träffa sina svärföräldrar. Det har inte handlat om kungen eller andra alltför jobbig och granskande föräldrar och svärföräldrar utan helt vanliga människor.

Så hur länge ska man vänta med att besöka svärföräldrar när man träffat någon? Är det bäst att hålla sig undan så länge det går eller bäst att få det överstökat snabbt? Vad gäller när man ska bjuda hem en ny partner till sina egna föräldrar? Ska man ta det så fort som möjligt eller förhala det så länge man bara kan? Visst jag förstår att det är olika från fall till fall och det bästa är väl något mellanting mellan första dejten och flera år. Fast lite diskussion är ju alltid kul. Så ungefär hur länge är lagom att vänta och varför drar man ut på det eller skyndar på det? Har någon en rolig berättelse om när ni träffade svärföräldrarna eller tog med partnern hem till era föräldrar får ni gärna dela med er.

Om det är någon som står inför ett första möte med svärföräldrar så har jag naturligtvis några goda råd. Folk som inte dricker kaffe uppfattas som suspekta av många svärföräldrar så även om du vanligtvis inte dricker kaffe gör ett undantag. Säg också att kaffet var stark och gott och låt dom får intryck att du normalt bälgar i dig kaffe även om det inte skulle vara så.Samma sak om det bjuds på alkohol. Nykterister kan anses suspekta så ta emot den rejäla whiskyn svärfar bjuder på och berätta utförligt hur god den är och det är ditt favoritmärke.
Serveras mat eller bakverk beröm anrättningen utförligt och fråga om recept.
Blir det en tur i trädgården eller garaget klappa på gräsklipparen , jordfräsen , båtmotorn , bilen eller andra maskiner och säg att det är rejäla grejer fråga lite om hästkrafter och sånt och verka imponerad.
Även om det är lögn dra gärna lite anekdoter där det kommer fram hur händig du är. Om du är kvinna berätta hur du lagar mat , bakar , stickar , syr och pysslar. Är du man berätta hur du snickrar , svarvar , fräser och meckar med motorer. Då framstår du som rejäl och bra.

Eller så kanske ni bara ska skita i mina tips och vara er själva. Dom flesta föräldrar är säkert bara glada att sonen eller dottern har träffat någon. Dom tycker nog bara det är kul att träffas och lära känna sonen eller dotterns partner så man behöver nog inte vara så nervös. Om det nu inte är kungen och drottningen man fått till svärföräldrar förstås. Det verkar inte vara någon höjdare.