torsdag, februari 26, 2009

dresscode

Både Sandbarnet och Var Dag ett Äventyr har skrivit intressanta inlägg om att ta seden dit man kommer när det gäller kläder. Båda bloggarna är mycket läsvärda så har ni ännu inte hittat dit har ni mycket rolig och intressant läsning att upptäcka.

När jag var i Indien klädde jag mig i Salwar Kameez för att så gott det gick smälta in i den lilla byn där jag bodde. Att gå omkring där i shorts och linne hade känts som en omöjlighet. Eftersom knappt några utomstående hade besökt byn och definitivt inga européer fick jag ändå lite väl mycket uppmärksamhet men det var vänlig och nyfiken uppmärksamhet. När jag kom till större städer som Udaipur och Dehli märkte jag att min Salwar Kameez gav mig mindre oönskad uppmärksamhet än vad en svensk sommarklänning gjorde. Så jag använde mina Salwar Kameez (köpte tre stycken som fortfarande ligger i min garderob och sällan används) en hel del. Fast visst gick jag också i klänning och kjol ibland.

Jag fick en del beröm av indier för att jag klädde mig i deras kläder. Samtidigt kunde jag inte helt bli kvitt känslan av maskerad ibland. Det var liksom inte jag eller den typ av kläder jag skulle välja även om jag trivdes i dom och dom var vackra.

Jag tycker i princip att alla ska få klä sig som dom själva vill. Jag skulle ha svårt för att en speciell typ av klädsel var ett tvång från staten eller familjen.

Jag har inget emot kvinnor som går i burka, chador eller har sjal så länge det är något dom själva väljer. Jag har inget emot att kvinnor klär sig så i Sverige eller andra länder om dom själva vill.

Jag liksom dom flesta av oss tycker nog det är helt okay att klä sig lite annorlunda när vi besöker vissa länder. Fast jag liksom många andra tycker inte heller att dom som kommer på besök till Sverige ska ändra sin klädstil.

Jag tycker det är kul när det finns variation i klädstil oavsett om det handlar om traditionella kläder som salwar kameez och chador eller bara en viss stil som punkare eller något annat.

Jag har förresten en historia från hemmaplan om klädkoden för att komma in på en bar. Det var en kall och regnig höstkväll för många år sen. Vi var ett gäng som hade varit på teater och skulle ta en öl. Alla var väldigt vanligt klädda men en kille i sällskapet hade gummistövlar. Det blev stopp i dörren. Trots att det inte var något särskilt tjusigt ställe man behövde vara uppklädd på. Medan vi stod där och diskuterade med vakten kom en tjej endast iklädd bikini-överdel , minimala shorts och en genomskinlig regnkappa. Hon kom in utan problem. Vakten hämtade till och med en anställd och båda verkade lika tveksamma till gummistövlar. Vi diskuterade en stund med dom men tänkte sen ge upp och leta efter ett annat ställe. Då blev vi till slut insläppta om han med gummistövlarna lovade att ha byxorna utanpå stövlarna så dom syntes så lite som möjligt.


Jag är ju inte så förtjust i att lägga upp bilder på mig själv här på bloggen men den här har varit med förut. Den är väl ci8rka 1.5-2 år gammal och jag är iklädd en av mina salwar kameez

2 kommentarer:

Della sa...

Jag tycker också folk ska få klä sig som de vill. Men skulle jag vara tvungen att välja mellan ytterligheter skulle jag hellre välja för mycket kläder än för lite. Nu i Jordanien utmärkte sig en del europeiska tjejer i tonåren genom att ha minimala shorts och linnen, och de stack verkligen ut i mängden. Det verkar väldigt naivt, men jag tror knappast de var medvetna om kulturskillnaderna och vad de sände för signaler.

Thérèse sa...

della - Jag håller absolut med dig att står valet mellan för lite eller för mycket kläder väljer jag också för mycket. Att jag valde bort klänning , linnen , shorts i Indien även i större städer där det finns folk (ett fåtal) som går klädda så var för att slippa den uppmärksamhet man kan få av för lite kläder. Jag hade inte gått omkring i minimala shorts och linne i Jordanien. Minimala shorts hade jag nog inte gått runt med någonstans faktiskt , äger nog inte några och känner inte behov av det.