torsdag, februari 12, 2009

Porrpengar eller inte?

Såg lite av en debatt på TV igår. Själva debatten var väl inte särskilt bra. Den handlade om att "Porrkungen" Bert Milton ville skänka 8 miljoner till Stadsmissonens arbete för hemlösa. Pengar som Stadsmissionen inte ville ta emot eftersom dom kom från porr. Tydligen har många hjälporganisationer ungefär samma policy för bidrag så detta verkar inte vara något unikt för Stadsmissionen. Samtliga organisationer vägrar även ta emot pengar som kommer från företag med verksamhet inom tobak och alkohol.

Jag vet inte riktigt vad jag själv tycker i frågan. Jag kan förstå hur Stadsmissionen resonerar. Jag förstår att den typen av organisation inte vill förknippas med porr. Samtidigt är 8 miljoner väldigt mycket pengar som kan hjälpa många hemlösa. Jag gillar inte själv porr men det är ändå ingen olaglig verksamhet att bli rik på. Även tobak och alkohol är laglig verksamhet även om det är sånt som förstör många människors liv och hälsa och en verksamhet som många ogillar.

Känner mig lite kluven så jag vet inte om jag tycker Stadsmissionen gör rätt eller fel. Känner att jag har förståelse för både dom som tycker att Stadsmissionen ska ta emot pengarna och dom som tycker tvärtom. Knepig fråga som jag aldrig tänkt på tidigare. Samtidigt tror jag att om jag var hemlös och i stort behov av hjälp från Stadsmissionen skulle jag troligen strunta i varifrån pengarna kom. Vad säger ni som läser? Gjorde Stadsmissionen rätt eller fel som tackade nej till Bert Miltons 8 miljoner? Ska hjälporganisationer vägra ta emot pengar för att pengarna kommer från en viss typ av verksamhet och var ska man då dra gränsen?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Någon slags policy har nog de flesta organisationer, föreningar osv. Jag tycker inte att man ska ta emot pengar om man starkt ogillar det som givaren står för. Det kan handla om politiska åsikter, människosyn, eller att givaren håller på med en verksamhet som är miljöskadlig, barnarbete,gränsar till kriminalitet osv.
/Anna S.

Anonym sa...

Jag anser att någonstans i samhället måste man våga stå upp för ideal. vi håller på att få ett sahälle som raljerar och ifrågasätter ideal. Dessutom tror jag det är viktigt att inse att porrindustin faktiskt säljer förnedring till människor. De som hamnar i porrbranschen är oftast människor som redan har utstått övergrepp som både barn och vuxen och jag ifrågasätter starkt att man ska stödja verksamheter som när sig på människor som redan är utsatta. Visserligen är åtta miljoner en gigantisk siffra och skulle säkert sitta fint för stadsmissonen. Men bara för att de är mycekt pengar och att verksamheten står för att stödja andra utsatta ska väl de kunna markera vad de tycker som organisation. En del av stadsmissonens verksamhet handlar ju också om att stödja kvinnor som hamnat snett och ofta får utstå sexuell förnedring. Det skulle ju gå stick i stäv med deras verksamhet om de tog emot pengar från porrindustrin. Jag tycker det är modigt att någon/några vågar stå upp och säja nej och vägra bli köpta.

Thérèse sa...

Anna och Erica - vilka bra och genomtänkta synpunkter ni kommer med. Kan faktiskt bara instämma. Har själv väldigt svårt för porr. Samtidigt tänkte jag att det är så mycket pengar så dom kan göra väldigt mycket nytta. Men visst all heder åt Stadsmissionen som inte låter sig köpas. Visst blir det snett när organisationer som ska stödja kvinnor som fått utstå sexuell förnedring tar emot pengar från porrindustrin. Precis som att cancerfonden skulle ta emot pengar från t.ex tobaksindustrin. I just det här fallet kan man ju dessutom misstänka att en känd porrföretagare försöker köpa sig ett bättre anseende.

Pumita sa...

Jag håller fullständigt med! Inga pengar från porrindustrin. Det finns ingen anledning att "tvätta deras image och göra dem rumsrena". Det måste finnas andra pengar som kan financiera verksamheten.

Rolf Nilsson sa...

När ska våra politiker börja ta bostadsbristen och de oskäligt höga boendekostnaderna i vårt samhälle på allvar? Då konsekvensen av detta leder till att fler och fler människor vräks och hamnar i hemlöshet.

Det borde inte vara några problem att få koncensus att agera mot detta, då alla partier vid förfrågan prioriterar arbetet mot hemlöshet.

Men mot för våra politiker verkar betyda till?

Då de istället för att agera i för samhället så viktiga frågor och tar sitt förtroendeuppdrag gentemot samhället på fullaste allvar, lägger över ansvarsfrågan till hjälplösa social/frivilligarbetare.
Som i hjälplösheten i sin tur känner vanmakt inför mötet med ännu en person som inte har ett tryggt hem att gå till.

Jag tror det är viktigt för allmänheten att få vetskap om, att som social eller frivilligarbetare saknar man de verktyg som behövs för att hjälpa hemlösa människor med deras primära behov. Vilket beror på att varken socialtjänsten eller någon av alla ”hjälp åt hemlösaorganisationer” förfogar över egna trygga hem åt våra hemlösa.

Och då den rådande ordningen är att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för utsatta människor i kommunen, så hänvisas därför bostadslösa människor utan egna resurser till socialtjänsten.
De i sin tur lägger sitt hjälplösa ansvar till ännu mer hjälplösa brukar/klient och frivilligorganisationer.

På detta människovidriga sätt omvandlas den bostadslöse från att vara en person som saknar bostad till att vara en "klient" med sociala problem. Problem som passar socialtjänsten och de kategoriboenden som socialtjänsten och frivilligorganisationer förfogar över.
För övrigt ingår det inte heller i socialtjänstens eller övriga organisationers huvudsakliga uppgift att ordna fram bostäder till hemlösa.

Så i och med detta förhållningssätt till våra hemlösa och fattiga har denna ständigt expanderande ”hemlösaindustri” (fattighusen) skapats och åter normaliserats i vårt samhälle.

Så på ett strukturellt plan har man därmed skapat ett socialt problem och en arbetsmarknad för redan etablerade av ett bostadspolitiskt problem.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa