hur lär man känna nya människor?

Det känns som det blivit mycket länkande till Saras blogg men den är väldigt bra helt enkelt. Ni som inte upptäckt den än måste absolut surfa dit och läsa.

Sara har skrivit ett väldigt bra inlägg om hur det är att vara ny i en stad där man inte känner någon. Alla vi som har flyttat en del känner säkert igen oss. Även om man inte har flyttat mycket kan man ha upplevt perioder av ofrivillig ensamhet. Även om det är mysigt med familjen , barnen , partnern så tror jag man behöver kompisar också.

Hur gör man för att lära känna folk som nyinflyttad till en stad där man inte känner någon? Som barn räckte det ju med att ett annat barn stod utanför mitt hus så kunde man gå ut och börja leka. Hade man sen samma favoritgodis var man bästisar direkt. Som vuxen kan man ju inte direkt gå ut till andra vuxna som står utanför ens hus och fråga vilket favoritgodis dom har och om man ska leka.

När jag kom tillbaka till Uppsala efter massor av år i Göteborg och några i Spanien hade jag inte bott här på 14-15 år. Nästan alla gamla vänner hade jag tappat kontakten med och dom jag hade kvar kontakten med hade flyttat från stan. Första tiden var hemsk , jag har aldrig känt mig så ensam. Värst var det på såna dagar då alla "ska" festa umgås och ha kul och jag satt hemma. Visserligen med mina barn och vi hittade på mysiga saker så det var trevligt men jag längtade verkligen efter mer umgänge med andra vuxna.

Fortfarande är mitt sociala liv sämre än var det någonsin har varit innan jag flyttade hit men inte så rysligt dåligt ändå. Sakta men säkert har jag lärt känna folk och idag känner jag mig inte längre så ensam. Några av mina barns kompisar har föräldrar jag börjat umgås med. Barnens pappa kom hem från Madrid och han kände lite folk i stan så via honom träffade jag mer folk. Efter visst motstånd gick jag med i facebook och där har jag hittat några gamla vänner som bor kvar eller bor i Stockholm som jag har träffat och det har varit jättekul. Idag väntar en fika med en gammal barndomskompis som jag hittat via facebook efter 15 års tystnad.

En av mina barndomskompisar som bor över 20 mil från Uppsala är numera här flera gånger i månaden. Hon kör någon sorts veckopendling fast hon inte är här hela veckor. Det har också utökat mitt sociala liv.

Så har jag börjat inse att även folk jag inte träffat så mycket ändå kan vara bra vänner. Förra veckan kom en inbjudan till en disputationsfest på en av stans finare restauranger från en person jag gillar men egentligen bara känner vagt. Sånt blir man otroligt glad över.
Även om jag nu har lärt känna tillräckligt med folk för att ha hunnit med en hel del sociala grejer som roliga fester . middagar , luncher , fika , bio , museum , pic-nic och annat.

När det var som mest ensamt och jobbigt hade jag planer på att gå kurser och aktivera mig i föreningar eller något. Tänkte till och med tanken att börja nätdejta - inte för att jag var singel och ville träffa någon utan mer för att komma ut och träffa lite nya människor. Visserligen var det bara en tanke och inget jag på allvar skulle göra men jag tänkte lite oseriöst på det ibland. Det kändes väl inte riktigt rätt att göra så mot dom jag skulle dejta och inte heller rätt mot någon annan eftersom jag inte direkt var singel. Jag har aldrig provat nätdejting men känner mig inte heller lockad av det även om jag naturligtvis inte tycker att det är fel att dom som tycker det känns okay gör det.

Men eftersom jag och vissa av mina vänner flyttat mycket har jag kompisar utspridda i Sverige och världen så periodvis har det blivit mycket telefon , mail , sms , skype men även bloggen har varit en social grej. Dom av er som kikar in här regelbundet och kommenterar och jag kikar på era bloggar känns som nära vänner fast vi aldrig har träffats. Två bloggkompisar har jag träffat och fler har jag mailat och haft kontakt med på¨facebook regelbundet. Jag hoppas få träffa fler av er i framtiden för jag tror jag skulle ha väldigt trevligt tillsammans med många av er.

Sara , om du någon gång flyttar till Uppsala (eller bara har vägarna förbi) så behöver du inte känna dig ensam. Jag kan bjuda på kaffe , vin och mat. Vi kan prata allt från ytligheter som kläder och smink till relationer , barn , Frankrike , resor och annat.