söndag, mars 22, 2009

Colonia Tovar

Efter att ha läst Nadias spännande inlägg om Nueva Germania kunde jag inte låta bli att återvinna ett gammalt inlägg jag skrivit på samma tema. Det handlar om en tysk koloni i Venezuela som jag har besökt. Inlägget publicerades här första gången i februari 2008. Isabel Allende skriver om byn i romanerna Eva Luna och Eva Lunas berättelser men innan jag kom till Venezuela trodde jag det var en påhittad by i Allendes böcker.

2000 meter upp i bergen cirka 70 kilometer väster om Venezuelas huvudstad Caracas ligger en märklig stad som heter Colonia Tovar. Det är en tysk stad uppe i dom venezuelanska bergen. Staden är ett populärt utflyktsmål för befolkningen i Caracas när dom längtar efter lite sval bergsluft och färre avgaser. När man kommer ut ur Caracas hemska bilköer är det mindre än en timmes körning på en fin motorväg.


"stadsporten"



Stadens historia börjar 1843 då 358 tyskar från trakten av Kaiserstuhl i Baden begav sig till den franska hamnstaden Le Havre och sen vidare till Sydamerika. Efter visst flackande bosatte dessa sig på platsen av dagens Colonia Tovar. Man inrättade sig enl. alemannisk tradition: Bönderna odlade traditionella grönsaker och frukt samt bryggde Venezuelas första öl, husen byggdes i korsvirke. Bygemenskapen fungerade som ett avskilt samhälle och glömdes successivt nästan bort. Man upprätthöll fram till 1942 sina egna lagar. Det moderna samhällets intåg skedde först efter att Colonia Tovar 1964 knutits samman med omvärlden genom en asfalterad väg. Byn är idag en turistattraktion och ett utflyktsmål för Caraceños.


kyrkan


vattenhjul utanför en restaurang

Här bor idag några tusen innevånare. Många blonda och blåögda. Tidigare har man talat tyska men det försvinner mer och mer och den tyska som talas idag är en gammaldags dialekt med många spanska låneord. Invånarna har tack vare avskildheten bevarat mycket av det alemanniska kulturarvet. Mitt i den venezuelanska djungeln finns ett samhälle med korsvirkeshus och stadsport i tysk stil, ett tyskt bryggeri och kvinnor i tyska folkdräkter. Kultur och turism har utvecklats till byns största näringsgren.


affär

Klimatet är svalt jämfört med den heta kusten och det relativt varma Caracas. Nätterna här uppe kan bli riktigt kyliga.


hotell

Här kan man uppleva en bit Tyskland i Venezuala. Äta bratwurst med surkål och andra tyska delikatesser och bli serverade av blonda servitriser i tyska folkdräkter. Man kan köpa gökur som snidas på plats och även keramik , sterainljus och träsniderier av olika slag är populära souvenirer. Det är populärt att handla sylt och marmelad på marknaden. Stadens produkter är så populära ett en del säljs i vissa affärer och på vissa restauranger i Caracas.



Eftersom platser var så isolerad och otillgänglig och faktiskt nästan bortglömd av det övriga samhället in på 60-talet. Det finns tecken på att nazistiska krigsförbrytare gömde sig här efter andra världskriget.



Visst är det väldigt turistiskt idag och det vimlar av hotell och restauranger och det tyska kanske inte känns helt äkta. Men det är ändå en speciell plats som absolut kan vara värt ett besök trots horder av turister. Även om vi svenskar nog inte upplever en tysk by och tysk mat är lika exotiskt som venezuelanerna som besöker byn gör.

Colonia Tovars hemsida (spanska)

4 kommentarer:

Nadia sa...

Exotisk med en tysk by i VEnezuela är det ju dock! Verkar vara ett kul ställe att besöka om man har vägarna förbi Caracas.

Thérèse sa...

Nadia - Ja det är ett exotiskt ställe även om byn känns lite väl turistisk och tyskare än dom flesta byar i Tyskland. Men det är ett kul ställe att besöka och inte så långt från Caracas.

Anonym sa...

Jag har alltid trott att Isabel Allende skrev om Colonia Dignidad i Chile, idag Villa Baviera. Det bevisar bara att det finns gott om liknande platser runt om i världen. Ganska kusligt, egentligen.

Thérèse sa...

Anonym - Nej det ska tydligen vara byn i Venezuela som är förebild. Eva Luna utspelas också i Venezuela eller ett sorts fiktivt Venezuela för jag tror aldrig att landet eller staden nämns i boken. Ganska kusligt att det finns flera såna här platser. även om det idag mest känns som ett exotiskt utflyktsmål för venezuelanerna