söndag, december 09, 2007

kunskaper om omvärlden


Lago Atitlan med vulkanen San Pedro i bakgrunden

Jag skrev ju i förra inlägget om bristande geografikunskaper hos amerikaner och till viss del svenskar. När man som svensk reser i Latinamerika får man ofta frågan om man är från USA. När man berättar att man är från Sverige i Europa brukar många bli ganska nyfikna och fråga en del. Ofta är latinamerikanernas kunskaper om Europa ganska skrala och om Sverige brukar dom inte veta något. Men det finns naturligtvis undantag och många har ändå en viss koll på dom större länderna som Spanien , Frankrike, England och Tyskland.


byn San Pedro la Laguna vid Lago Atitlan

En man jag träffade i Acapulco i Mexico var otroligt intresserad av vikingar och blev förtjust över att träffa någon från Sverige. Jag fick en mindre föreläsning om vikingar och om Leif Eriksson som grundade en bosättning i Amerika , L'Anse aux Meadows på Newfoundland i Kanada I Mexico hände det också flera gånger att studenter kom fram och ville öva sin engelska med mig. I Venezuela träffade jag en kvinna vars dotter bodde i Göteborg så hon hade besökt Sverige flera gånger. Hon tyckte det var fint men kallt och tyst.


hus vid vattnet vid Lago Atitlan

Många har ingen eller dålig kunskap om Sverige och Europa men det betyder inte att dom inte tycker det är lite spännande och exotiskt att möta någon från ett så avlägset land. För majoriteten av människorna i Latinamerika finns det ingen som helst möjlighet att ge sig ut och resa ända till Europa och Sverige. Det känns ganska jobbigt att se fattigdom på nära håll när man reser. Ibland har mina barn träffat jämnåriga som levt under helt andra förhållanden. Bland annat blev vi hembjudna till en familj som bodde i ett skjul i San Pedro la Laguna i Guatemala som är med på bilderna i det här inlägget. Deras barn var jämnåriga med mina och jag kunde inte låta bli att tänka på vilken otroligt olika framtid dom och mina barn har.


Grönsaksmarknad i San Pedro la Laguna

I en liten stad i norra Guatemala dit få turister hittar och det inte finns så mycket att se eller göra fastnade jag en natt. Där kände jag marken skaka till när jag skulle sova. Det hade varit jordbävning i södra Mexico och den kändes bort till Huehuetenango i norra Guatemala.

På morgonen innan vi skulle lämna staden gick vi ut för att äta frukost. Vi hittade en restaurang som var ganska fullsatt av frukostätare men klämde oss ner vid ett bord. I Guatemala äter man rejäl frukost bönor , ris , kött , majsbrödet tortilla. Jag som har svårt att äta på morgonen undrade hur jag skulle få i mig det. Fast när jag bodde hos en indisk familj i en by i södra Rajasthan åt jag faktiskt ris till frukost varje dag i en månad. Ingen favorit men det gick. Hur som helst började servitrisen i Huehuetenango fråga var vi kom från och när hon fick reda på att vi var europeer kallade hon på sina kollegor och vi blev minst sagt uttittade. Dom ställde mängder av frågor och var hur vänliga som helst och nu skulle det fixas fram europeisk frukost trots våra protester. Vi fick rostat bröd , marmelad och kaffe. När vi åt stod ett gäng servitriser runt bordet och frågade om det smakade bra vid varje tugga. Flera av restaurangens gäster samlades också runt vårt bord och tittade och frågade. Kändes inte helt lätt att äta frukost , svara på frågor och bli uttittad. Lite ovant och påträngande var det så klart men ändå vänligt.


Byn San Pedro la Laguna vid foten av vulkanen San Pedro och Lago Atitlan

Annars har jag inte blivit särskilt uttittad i Latinamerika. Däremot i den indiska byn där jag bodde en månad hängde byns barn efter en när man var ute och kom till huset där vi bodde för att titta på oss. Ibland kunde det dyka upp 40-50 barn på en gång för att titta på oss eller gå efter oss ute. Dom var vänliga och nyfikna och "bara barn" men det kändes ändå märkligt och ovant med all uppmärksamhet.

Det här inlägget var väl mest en ursäkt att visa lite bilder från Lago Atitlan och byn San Pedro i Guatemala. Otroligt vackert ställe. I byn San Pedro fanns förutom kaffeodlande byinnevånare också en mindre hippiekoloni som fastnat där någon gång för längesen. På tal om kunskaper om Sverige träffade jag i San Pedro en byinnevånare som gillade ABBA men att dom var svenska visste han inte. Han blev så glad att han spelade ABBA för mig och ville bjuda på ruskigt mycket öl.

4 kommentarer:

Nadia sa...

Fint inlägg, och vilka fina bilder!

Pumita sa...

Ååh, nu får jag Guate-längtan! San Pedro var riktigt mysigt och Atitlán är en av de vackraste platserna på jorden. Lika fint som Titicaca. :)

Anonym sa...

Verkligen fina bilder! Hâller med om att "omvärldskunskapen" kunde vara bättre, men det gäller nog inte speciellt svenskar, utan är nog ganska universellt misstänker jag. Framför allt beror det väl pâ undervisningen i skolan. Ju mer jag lär mig, desto mer irriterad blir jag pâ att undervisningen när jag gick i skolan var sâ västvärlds-fixerad. Det är ju inte lärarnas fel heller, det stâr t o m i läroplanen att det ska vara sâ.

Thérèse sa...

Nadia - tack , trakten runt Lago Atitlan i Guatemla är verkligen jättefin.

Pumita - jag skrev det här i ett infall av Guate-längtan. Jo det är verkligen jättefint. Titicaca har jag tyvärr inte sett (än)

Sofia - jo du har säkert rätt att det är ganska universellt och så beror det ju på intresse också. Håller med om att undervisningen är för väs-fixerad i skolan eller iallafall var den det när ag gick i skolan.