nytt namn

För ett tag sen stötte jag ihop med en gammal kompis jag inte har sett på länge. Han kommer från Chile men har bott i Sverige sen han var 12 år. Han pratar perfekt svenska , har gått i svensk skola , har svenska kompisar och har haft svenska flickvänner (om han har det nu frågade jag inte). Han har jobb och är väl så integrerad man kan bli. Fast han har många latinamerikanska vänner och umgås mycket med andra latinamerikaner. När vi sågs berättade han att han har bytt namn. Han har ändrat sitt spanska namn till en mer svenskklingande variant. Han upplevde det som att det hade blivit tuffare att vara invandrare i Sverige och att man stötte på fler fördomar idag än tidigare. Om det verkligen är så eller han bara upplever det så spelar egentligen inte så stor roll. Det kändes bara för sorgligt att någon känner att han måste byta namn för att passa in. Namnet är ju en del av ens identitet och inte så lätt att byta. När jag hade gift mig och bytt efternamn tyckte jag det kändes konstigt jättelänge men nu är jag van med mitt efternamn och det skulle vara konstigt att byta. Tyvärr är han inte ensam alltför många invandrare i Sverige byter namn i hopp om att bemötas bättre. Men det känns väldigt sorgligt och jag trodde vi svenskar var mer toleranta. Sverige har ju varit ett invandrarland länge och vi borde vara vana att leva med människor från olika kulturer även om dom har annorlunda och "konstiga" namn som är svåra att uttala.

Min kompis kände sig osäker på om han ville bo kvar i Sverige men var inte heller säker på att han ville tillbaka till Chile. Hans föräldrar och syskon har sen många år återvänt till Chile och ibland känns avståndet stort och han saknade särskilt syskonbarnen. Samtidigt känner han att Sverige är hemma trots att han känner att aldrig kommer att passa in här till 100%. Knepigt att känna sig hemma på två ställen samtidigt som man inte känner sig hemma någonstans.