fulblogg om barn

Jag pratade nyligen med en kompis som har ett barn. Dom får ofta frågan om det inte är dags för ett syskon snart. Dom är nöjda med ett barn men säger man det så får man ibland höra hur hemskt och ensamt det är att växa upp utan syskon. Har man fler än två barn gillar vissa människor tydligen också att påpeka det. Fast har man två barn av samma kön kan det vara okey att man skaffar ett tredje för alla förstår ju att man vill ha en flicka om man har två pojkar eller en pojke om man har två flickor.

Själv har jag en pojke och en flicka så jag måste nog betraktas som ytterst normal och osuspekt i barnsammanhang. Egentligen är det rätt obegripligt att utomstående kommenterar antalet barn en familj väljer att skaffa. Personligen tror jag inte det är så farligt att växa upp utan syskon eller växa upp med många syskon. Jag har själv ett syskon men jag tvivlar på att jag blev mindre ensam som barn för det. Min bror och jag hade under vår uppväxt olika vänner och jag kan väl inte direkt påstå att han och jag lekte så otroligt mycket med varandra.

Om man efter en viss ålder inte vill ha barn ses det också som lite suspekt av vissa. Särskilt om man är kvinna. Ännu mer suspekt blir det om man lever i ett förhållande och väljer att inte skaffa barn.

Själv är jag väldigt nöjd med två barn. Just nu tycker jag det räcker. Men visst kan jag känna bebissug ibland när jag träffar bebisar men samtidigt känner jag att det är ganska jobbigt med bebisar också. Träffade en kompis med en ettåring igår och även om dom är hur gulliga och charmiga som helst i den åldern så har det sina fördelar när barnen blir större och klarar mer själva. Hur ljuvligt och mysigt det än är med bebisar så är det ju otroligt kul när man kan börja prata med sina barn. När dom blir så stora att dom kan berätta saker , dela med sig av sina funderingar och ibland ganska roliga frågor.

Jag tycker det är jättekul med barn. Gillar att umgås både med mina egna och andra barn. Så är det ju något speciellt att se sina barn växa och utvecklas och få en egen personlighet. Något jag tror alla föräldrar håller med om. Det är stort att få barn och leva med barn. Personligen har jag svårt att tänka mig ett liv utan barn men jag fördömer absolut inte dom som inte vill ha barn. De är upp till var och en att bestämma vad som känns rätt.

Blev lite svamlig fulblogg i brist på annat eller kanske lite "smita-ifrån-pluggande-inlägg".