torsdag, december 27, 2007

namnbyte

Enligt den här artikeln är svenskar ovanligt pigga på att byta namn. Något man tydligen inte sysslar med lika mycket "nere på kontinenten". Läste att det var populärt med namn som ska klinga lite adligt. Några nya namn som godkänt i år är Isensteirna , Lejonblad, Guldhjelm och Clintståhl men även Borste , Måntroll , Gåsull och Draköga. Adlig kling eller inte , jag vet inte. Förstår inte heller varför man skulle vilja vara adlig eller vilja ge sken av att vara det. Adeln har väl ändå ingen roll att spela i Sverige år 2007? Känns mer som en gammal förlegad kvarleva. Förr hade ju adeln diverse privilegier men dessa är helt avskaffade. Inte heller kan man bli adlad i Sverige längre och vad är det för vits med att vara adel numera egentligen.

Hur som helst har jag personligen aldrig känt något sug efter att byta namn. Jag har gjort det en gång - när jag gifte mig - och tyckte länge det kändes konstigt. Men jag ville gärna ha samma efternamn som mina barn som föddes innan jag gifte mig. Namnet är ju en del av ens identitet och Therese Sundqvist lät konstigt mycket konstigare än mitt gamla son-namn. Fast nu är jag van och tycker att mitt namn känns bra men det tog tid att vänja sig. Inte heller har jag haft något sug efter ett ovanligt namn. Min mamma har ett väldigt ovanligt efternamn men jag fick pappas och har flera gånger fått frågan om jag inte velat eller tänkt byta. Men nej det verkar krångligt. Vad spelar det för roll vad man heter och om man är ensam om sitt namn eller inte?

Nu var det absolut inte min mening att verkar nedlåtande eller dömande. Känns ens eget namn fel eller man av någon anledning vill byta så ska man så klart göra det. Det vanligast namnbytet är inte heller att man vill ha ett adligt klingande namn eller något annat utan att man vill ändra stavningen på sitt nuvarande namn så den blir lite mer originell. Andersson blir Anderzon.

En mindre grupp vill ha ett namn som inte sticker ut.Det finns de med ett utländskt klingande namn som tycker att de passar bättre in bättre med ett svenskt klingande namn. Att det var en mindre grupp gör mig lite glad för jag har en kompis som bytt sitt spanskklingande namn mot ett mer svenskklingande för att passa in bättre. Vilket gjorde mig lite ledsen att höra.

5 kommentarer:

Sara sa...

Jag bara skrattade åt en del av namnen; Gåsull och Guldhjelm.
Men det de skriver längre ner i inlägget är nog vanligare än man tror. Tyvärr är det bättre att ha ett svenskklingande namn på sin CV än något mer exotiskt. Även om det verkar konstigt.
Det verkar också som att det är enklare att byta namn i Sverige än i andra länder där det är snudd på omöjligt?

Thérèse sa...

Sara - jag har också intrycket av att det är lättare att byta namn i Sverige än i många andra länder men jag har inte kollat. Fast tydligen kostar det 1500 kronor att ta sig ett nytt påhittat efternamn. Gifter man sig och byter namn är det gratis. Tyvärr är det väl en del som byter till något mer svenskklingande. Väldigt trist att det ska vara så. Blev lite sorgsen när jag hörde om en kompis som gjort det...

Pumita sa...

Att gifta sig till ett nytt namn kanske är gratis men jag vet inte om jag skulle rekommendera det iaf. ;) *asg*

Thérèse sa...

Pumita - ha ha , ja man ska väl helst ha något mer skäl än att man är sugen på att byta namn när man gifter sig.

Anonym sa...

Sent ute med kommentar är jag. Men det är jag som är Gåsull. Inte fan vill jag vara märkvärdig för det. Men allt detta tjafs för ett namnbyte. Nä knip igen när ni inte vet varför.
Tjingeling Ding