¡ Prospero año nuevo!

Ett riktigt gott nytt år önskar jag alla bloggläsare. Hoppas ni får ett trevligt nyårsfirande hur och var ni än väljer att fira. Hoppas ni fortsätter kika in här och kommentera även under 2008. För mig blir det ett lugnt firande hemma med familjen. Det är alltid mysigt. Nu skjuter ju försäljningen av nikotintuggummin , gymkort och bantningspulver i höjden. Själv brukar jag inte lova något. Vet inte vad jag ska lova och säkert är jag för lat för att hålla det ... börja träna kunde ju förstås vara bra men lova... nja. Brukar ni lova något?

Nu ska man väl egentligen sammanfatta året som gått. Vad har varit bra , dåligt , vad har hänt o.s.v. Men jag tror jag nöjer mig med att konstatera att 2008 ska bli ett jäkligt bra år. Ett av dom bästa. Det säger alla så det måste stämma.

Här i Sverige tittar vi ju på Grevinnan och betjänten och Svarte Orm firar nyår och reser i tiden på TV. Vid tolvslaget ska man se fyrverkerier , höra Jan Malmsjö läsa Tennysons dikt Nyårsklockorna på Skansen (på plats eller framför Tvn) , skåla i nåt bubbel och önska varandra gott nytt år.



Vill man istället fira mer spanskt kan man äta tolv vindruvor vid tolvslaget , en för varje slag. Att klara det i samma takt som klockan slår är mycket knepigare än det låter. Spanjorerna skålar också i bubbel och önskar varandra gott nytt år. På TV sänds nedräkningen från Puerta del Sol i centrala Madrid som också brukar vara ordentligt packat med folk. Man bygger upp en scen på torget och det är diverse underhållning och sånt. Känns lättsamt och fest och inte så tungt och högtidligt som det brukar vara på Skansen. Här finns en välkänd klocka och när den slagit tolv slag man ätit sina vindruvor är det nytt år.


Klockan på Sol

Gott nytt år!

och till frankofilerna Bonne Année!

bloggminnen

Jag började skriva på min förra blogg Mitt liv i utlandet i slutet av december för två år sen. Då hade jag precis flyttat till Madrid med man och två barn och vi planerade att bo där i minst två år. Nu blev det inte riktigt som vi hade planerat utan jag och barnen flyttade från Madrid för ett år sen. Mannen kom nyligen tillbaka till Sverige.

Anledningen till att jag började blogga var för att familj och vänner i Sverige skulle få reda pålite om vårt liv i Madrid. Jag hade knappt läst någon blogg innan jag började men straxt före jag lämnade Sverige visade en kompis mig en artikel i en tidning om en familj som flyttat till Frankrike och bloggade. En annan kompis hade tidigare mailat mig en kul sida om hockeyfrillor (besök på sidans bildgalleri över hockeyfrillor rekommenderas) och killen som hade gjort sidan hade en blogg som jag började läsa och gillade. Så efter ungefär en månad i den spanska huvudstaden satte jag själv igång att blogga.

I princip direkt hittade andra bloggare till min blogg.Bland dom första var Cliff Hanger som dåkallade sig El Mango och som jag fortfarande vill kalla honom... och Virvla Eftersom vem som helst kunde läsa och kommentera blev det mer tips och berättelser från Madrid och Spanien än bilder på mig och familjen när vi hade picknick under parkens olivträd. Tror inte riktigt det är min grej att skriva sånt. Men jag har inga regler utan skriver det jag känner för när jag känner för det.

Våren och sommaren 2006 hade jag fått ganska många läsare , många fler än jag har idag. Precis som idag blev man "bloggkompis" med vissa. Jag följde och kommenterade deras bloggar slaviskt och dom min. Trots att vi inte träffats känns det som man känner varandra och tycker om varandra. Många av dom här bloggkompisarna finns kvar och kommenterar flitigt här precis som jag på deras bloggar. En del som var flitiga bloggare och kommenterade flitigt då har slutat blogga och försvunnit. Det skulle vara kul att höra hur de gått för dom och hur dom har det. Lite sorgligt att dom bara försvann. Hoppas Cocotte , Cindy Epicentre, Nightoholic och ni andra har det bra och läser ni här skriv gärna en kommentar.

Sen jag flyttade tillbaka till Sverige tycker jag det känns svårare att få idéer att skriva om och jag har också mindre tid att blogga. Men jag skriver när jag får någon idé och annars låter jag bara bloggen vara. Dom senaste dagarna har det blivit mycket skrivet , andra veckor blir det inget skrivet men jag kikar ofta in här för att läsa och svara på kommentarer.

Frankofon

Jag har ju redan bekänt att jag är smått sjukligt frankofil. Jag älskar verkligen Frankrike , fransk mat , kultur, franska språket och allt annat franskt. Tyvärr är min franska rysligt dålig. Jag har läst det skolan men glömt oroligt mycket. Förstår när folk pratar och kan läsa kortare och enklare texter på franska ganska hyggligt men kan inte säga så mycket själv och absolut inte skriva alls. Men någon dag har jag tänkt att jag ska göra något åt det.

Vi kanske inte är så många frankofiler , inte om man jämför med anglofilerna, men vi finns och jag vet att en och annan brukar kika in har på bloggen ibland. Igår fick jag höra att det finns en tidning på svenska för oss frankofiler. Kanske har den funnits länge och jag bara har missat den eller så är den relativt ny. Jag har inte sett tidningen bara som hastigast kikat in på hemsidan. Den skriver om Frankrike och den fransk språkliga världen men har också några sidor på franska om Sverige. Tidningen heter Frankofon

Som sagt har jag inte läst den och vet inte hur bra den är men handlar det om Frankrike kan det ju inte vara helt dåligt....

demokrati i Hong Kong , kanske

Hong Kong var ju aldrig någon demokrati under brittiskt styre och är det inte heller nu under kinesiskt. En valkommitté med 800 medlemmar utser i dag Hongkongs högsta ledare. Hälften av medlemmarna i områdets folkförsamling utses i direktval, medan resten handplockas av olika intresseorganisationer.

Straxt innan britterna lämnade över Hong Kong till Kina 1997 skapade Hongkongs brittiska ledning en så kallad Basic law, en grundlag, där full demokrati utlovades. Både den kinesiska och den brittiska regeringen godkände lagen, men ingen tidtabell angavs för demokratins förverkligande.Flera stora demonstrationer har hållits i Hongkong för att skynda på utvecklingen så att val av ledare enligt principen en röst per person kan hållas redan 2012.

Men folkkongressen lämnade negativt besked på lördagen att ett sådant val kan bli av först 2017.
Demokratiaktivisterna är en liten men väldigt aktiv skara i Hong Kong.

Eftersom Hong Kong är en av mina favoritstäder läser jag allt som skrivs om staden och glädjs med innevånarna om demokrati införs. Visst är bilden ovan med Hong Kongs flagga i förgrunden och vattnet och skyskraporna i bakgrunden vacker?

Plaza de Castilla

Alla som någon gång har besökt Madrid har säkert , iallafall på håll , sett dom här två lutande skyskraporna (brukar kallas så även om jag tycker det är att ta i) som är ett välkänt landmärke i staden. Dom kallas Las Torres Puerta de Europa och är 114 meter höga. Lutningen är 15°.




Tornen står vid Plaza de Castilla i norra Madrid som ligger nära den stora järnvägsstationen Chamartín. Plaza de Castilla är en stor knutpunkt för kollektivtrafiken. När jag bodde i Alcobendas norr om Madrid hamnade jag ofta här med metro och buss när jag skulle till och från olika delar av Madrid. Vid järnvägsstationen i närheten kan man också ta pendeltåget. Just i och runt Plaza de Castilla kanske inte finns så mycket intressant för en turist men vill man bara vandra runt i stan , kolla folkliv och kanske sitta på caféer kan man ju ta sig dit även om det finns många andra platser att göra det på. I tornen finns olika företag så vad jag vet går det inte att bara gå upp och beundra utsikten som turist.



Plaza de Castilla ligger i slutet av den långa Paseo de la Castellana som syns på bilden med tornen i bakgrunden. Paseo de la Castellana börjar vid Atocha-stationen i centrala staden och skär genom stadsdelen Salamanca , där om rika bor och det finns gott om dyra märkesbutiker. Fortsätter man vidare passerar man Real Madrids hemmaarena Santiago Bernabeu straxt innan man når fram till Plaza de Castilla och tornen. I närheten ligger också det stora sjukhuset Hospital La Paz. Det var här Franco avled. Jag har faktiskt varit där med ett av mina barn och efter det besöket samt några besök på vårdcentralen har jag bara positivt att säga om spansk sjukvård.

Det här inlägget var egentligen bara en ursäkt att få visa lite Madridbilder.

babyprylar

Danska konsumentverket , Forbrugerstyrelsen, har undersökt inköpen som förstagångsföräldrar gör för sina barn. Och resultaten visar att mer än vart tredje föräldrapar (35%) har förköpt sig på babyprylar – de har helt enkelt köpt saker för dyrt eller köpt onödiga saker.

Nu var det några år sen jag var förstagångsförälder men även då fanns det otroligt mycket prylar man "måste" ha. Dessutom gott om totalt meningslösa prylar som leksaker till ett spädbarn eller ännu värre babyparfym - parfym till dom små. Samtidigt är det väldigt kul att handla grejer till sin baby. Men egentligen behöver inte ett spädbarn så mycket mer prylar än lite kläder , blöjor , en vagn , en säng och kanske lite annat smått. Jag köpte någon sorts skötväska som jag i princip aldrig använde men jag har hört andra säga att det är så bra och så praktiskt.

Ett litet spädbarn är inte särskilt intresserad av leksaker utan mer av mammas och pappas ansikten och små prylar som färgglada band eller likande som den kan titta på. Bebisar brukar gilla färgglad grejer som rör sig. Min kompis son fyllde nyligen ett år och han var mer intresserad av papperna och snörena på paketen än deras innehåll. Fast några maracas tyckte han var kul precis som kastrullerna i köket. Jag brukar ofta tycka att mina kompisars bebisar har så otroligt mycket prylar. Fast det hade säker mina barn också.

Jag tror att många föräldrar är osäkra på vad man behöver och inte behöver. Så finns det ju så otroligt mycket prylar till småbarn. Ganska många onödiga och många dyra. Samtidigt är det kul att köpa saker till bebisen också. Men jag har intrycket av att det verkar ha blivit en väldig konsumtionshysteri på området.

En pryl som jag själv tycker verkar helt meningslös är dom så kallade lära-gå-stolarna. Jag tvivlar på att barnen lär sig gå fortare med dom och dom flesta barn använder soffbord , stolar och annat som stöd när dom börjar resa sig och gå. Fungerar alldeles utmärkt. En babysitter verkar inte heller så nödvändigt för små barn kan ligga på en filt eller bäras av mamma och pappa. Tror jag hade en babysitter men den användes inte så flitigt.

Fast jag känner nu när mitt yngsta barn har fyllt sex år att jag har lite dålig koll på det här området och vilka babyprylar man ska ha och inte ha.

julefrid

Ett 50-tal grekisk-ortodoxa och ett 30-tal armeniska präster rök i hop och började slåss inne i födelsekyrkan i Betlehem på annandag jul. Dom skäggiga männen var beväpnade med kvastar och stenar och skällsorden ven i luften. Ansvaret för kyrkan delas av de romersk-katolska, grekisk-ortodoxa och armenisk-apostoliska myndigheterna och minsta intrång på någon annans område kan skapa spänningar mellan grupperna.
Flera präster och städare hade igår kommit till kyrkan för att sopa golv och tvätta väggar inför det armeniska och ortodoxa julfirandet i januari och det var när några ortodoxa troende steg över på den armeniska delen av kyrkan som bråket mellan prästerna utbröt.Palestinsk polis tvingades ingripa för att sära på de båda grupperna.

Dom här skäggen verkar inte ha hört talas om varken julefrid eller att "vända andra kinden till".

källa

dramatisk resa till BB

Läste om ett par som fått barn för några dagar sen. Innan avfärd till BB hade mannen halkat på trappan och brutit foten. Så kvinnan som hade värkar började köra den 10 mil långa vägen till BB. Men efter halva vägen blev värkarna allt intensivare så dom bytte förare. Mannen kunde inte gasa med sin brutna högerfot så han gasade med en kofot i handen , kopplade med sin vänsterfot och kvinnan satt bredvid och skötte växlingen.
Låter dramatiskt. Men allt gick bra och dom fick en liten söt dotter.

Fast också på något sätt lite typiskt svenskt. I många andra länder hade det nog varit självklart att be någon granne köra istället även om man inte kände grannen så bra. Nu har jag inte någon koll på den här historien och det är klart man kan ju bli så stressad när man ska föda och maken bryter foten att man inte tänker på att varken fråga grannar , ringa taxi eller ambulans.

Jag kommer att tänka på att många svenskar (och säkert också en del icke-svenskar) hellre irrar runt länge i affären och letar efter en vara än frågar personalen. Man vill inte besvära varken grannar eller personal. Jag är nog själv sån och jag tog faktiskt spårvagn till BB när jag skulle föda mitt första barn. Men jag bodde väldigt nära. Visst kan jag irra runt och leta istället för att fråga i en affär men jag har blivit bättre på att fråga.

Det här kanske var en aningen långsökt parallell men det första jag tänkte på när jag läste om den dramatiska färden till BB. Eller det andra , det första jag tänkte på var hur söt babyn var.

sega

Mina barn är i Småland sen några dagar. Även om jag längtar efter dom så är det väldigt skönt att vara ensam hemma. Men också lite tråkigt. Jag har en hel del plugg att göra för nackdelen med att plugga är att man aldrig är helt ledig. Fast jag har varit väldigt ledig. Inte gjort mycket alls. Det är ju så otroligt skönt att bara sega och jag är väldigt bra på det. Hur skönt som helst. Jag är nog ganska lat egentligen.

Hörde en gång Victoria Silvstedt berätta att hon fått ett par hundratusen dollar för att flyga privatjet till Marocko , gå på en fest där och dricka champagne i en timme. Jag skulle lätt kunna anmäla mig som frivillig till såna jobb. Då kan jag göra ett eller ett par om året och sen sega resten av tiden.

Fast det är klart jag är inte så känd som Victoria. Inte heller lika blond och vi har definitivt inte samma bh-storlek. Så det kan ju vara en anledning att ingen betalar mig ett par hundratusen dollar för att gå på fest i Marocko. Jag har ingen önskan att bli känd och sega är nog tråkigt i längden. Så jag får väl gneta på som vanligt med plugg och jobb.

En annan sak med att inte ha barnen här är att det är så trist att laga mat till sig själv och äta ensam. Jag är ganska duktig på att slarva och inte äta ordentligt även annars. Fast jag gillar mat , både att äta och laga men inte ensam. Det vore trevligt att bli bjuden på middag eller bjuda någon på middag. Eller att någon frivillig kom hit och lagade en massa god mat till mig.

Zapatero

Visst är dom lite lika , Spaniens premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero och Rowan Atkinsons karaktär Mr Bean? Det är Zapatero på dom övre bilderna och Mr Bean på dom nedre.





Fast Zapatero är mycket mer seriös än Mr Bean. Man börjar inte fnissa när han dyker upp på spansk TV. Inte fnissa för att han är fumlig och ständigt klantar till det iallafall.

Zapatero har varit premiärminister i Spanien sen 2004. Han är partiledare för PSOE som är spanska socialdemokraterna. PSOE erövrade regeringsmakten i valet den 14 mars 2004, tre dagar efter terrordådet i Madrid då tre pendeltåg sprängdes och nästan 200 människor omkom. En del menar att terrordådet spelade stor roll för valutgången . Före attentaten var ett av PSOEs vallöften att dra tillbaka Spaniens soldater från Irak. Mer än nittio procent av spanjorerna var emot invasionen av Irak Dagen efter valet bekräftade Rodríguez Zapatero att man skulle ta hem alla omkring 1 300 soldater från Irak.

Under Rodríguez Zapateros tid vid makten har samkönade äktenskap legaliserats , kvinnlig tronföljd införts , har eller ska bebisbonus införas (jag vet inte om det är gjort än), barnaga förbjudits och det påstås också att Kataloniens självstyre har ökat men det har jag inte riktigt koll på. Vidare har jag också hört att Zapateros regering framgångsrikt förhandlat med ETA i Baskien. Fast personligen tycker jag inte det verkar så framgångsrikt. ETA la ner vapnen våren 2006 men bröt vapenvilan efter mindre än ett år.

Allt har säkert inte varit bra under Zapateros tid som premiärminister. Säkert finns det mycket som spanjorerna är missnöjda med. Spanjorer pratar gärna politik och berättar gärna hur missnöjda dom är med sina politiker. Jag tror dock att fler hittills är mer nöjda med den här socialdemokratiska (PSOE) regeringen än med den som leddes av Felipe González 1982-96. Speciellt mot slutet var González regering kantad av skandaler.

Jag har inte så mycket koll på Zapateros privatliv men vet att han är från Valladolid , utbildad jurist , gift , har två barn och bor i Madrid.

slutrökt på franska caféer

Från och med 1 januari kommer dimman att lätta på dom franska caféerna och bistroerna. Frankrike gör precis som Sverige och många andra länder och inför totalt rökförbud på restauranger. Visst kan jag som inte röker tycka det är skönt att slippa sitta i en dimma när jag går ut och äter , fikar eller tar en öl. Visst är det bra att personalen på caféer och restauranger slipper vara passiva rökare. Samtidigt tycker jag det är lite hårt att jaga ut rökare i kylan. Man kunde väl ha särskilda rökrum eller något.



Visst , det är farligt , dyrt och äckligt att röka och otrevligt att andas in andras cigarettrök när man själv inte röker. Samtidigt vet jag som före detta rökare , som ibland tyvärr saknar cigaretterna , att det också kan vara ganska mysigt att ta ett bloss tillsammans med en kopp kaffe eller en öl. Det är ju inte så mysigt att lämna sin kaffe inomhus och gå ut i svensk eller fransk januarikyla och röka. Fast visst är allt som kan få fler att sluta och färre att börja röka bra. Om rökförbud på caféer och restauranger ger den effekten vet jag inte.



Många har väl också någon sorts bild av just franska caféer som lika dimmiga av rök som den brittiska puben på bilden ovan (numera tror jag att man i England har rökförbud på pubarna). Där sitter fransmän i sina baskrar , en baguette under armen och med en gauloises i mungipan , smuttar på en kopp svart kaffe eller ett glas rödvin och diskuterar högljutt. Fast det är ju bara en oerhört generaliserad bild som inte ens stämmer för enligt undersökningar som gjorts är majoriteten av franska folket är positiva till förbudet och kommer inte att sluta gå ut.

I Sverige infördes rökförbud på caféer och restauranger 1 juni 2005 och jag tror att majoriteten av svenska folket är positiva till förbudet. Det är nog jag också men jag tycker kanske att det kunde finnas rökrum där rökarna kunde stå inne i värmen och blossa istället för att jagas ut i kylan.

namnbyte

Enligt den här artikeln är svenskar ovanligt pigga på att byta namn. Något man tydligen inte sysslar med lika mycket "nere på kontinenten". Läste att det var populärt med namn som ska klinga lite adligt. Några nya namn som godkänt i år är Isensteirna , Lejonblad, Guldhjelm och Clintståhl men även Borste , Måntroll , Gåsull och Draköga. Adlig kling eller inte , jag vet inte. Förstår inte heller varför man skulle vilja vara adlig eller vilja ge sken av att vara det. Adeln har väl ändå ingen roll att spela i Sverige år 2007? Känns mer som en gammal förlegad kvarleva. Förr hade ju adeln diverse privilegier men dessa är helt avskaffade. Inte heller kan man bli adlad i Sverige längre och vad är det för vits med att vara adel numera egentligen.

Hur som helst har jag personligen aldrig känt något sug efter att byta namn. Jag har gjort det en gång - när jag gifte mig - och tyckte länge det kändes konstigt. Men jag ville gärna ha samma efternamn som mina barn som föddes innan jag gifte mig. Namnet är ju en del av ens identitet och Therese Sundqvist lät konstigt mycket konstigare än mitt gamla son-namn. Fast nu är jag van och tycker att mitt namn känns bra men det tog tid att vänja sig. Inte heller har jag haft något sug efter ett ovanligt namn. Min mamma har ett väldigt ovanligt efternamn men jag fick pappas och har flera gånger fått frågan om jag inte velat eller tänkt byta. Men nej det verkar krångligt. Vad spelar det för roll vad man heter och om man är ensam om sitt namn eller inte?

Nu var det absolut inte min mening att verkar nedlåtande eller dömande. Känns ens eget namn fel eller man av någon anledning vill byta så ska man så klart göra det. Det vanligast namnbytet är inte heller att man vill ha ett adligt klingande namn eller något annat utan att man vill ändra stavningen på sitt nuvarande namn så den blir lite mer originell. Andersson blir Anderzon.

En mindre grupp vill ha ett namn som inte sticker ut.Det finns de med ett utländskt klingande namn som tycker att de passar bättre in bättre med ett svenskt klingande namn. Att det var en mindre grupp gör mig lite glad för jag har en kompis som bytt sitt spanskklingande namn mot ett mer svenskklingande för att passa in bättre. Vilket gjorde mig lite ledsen att höra.

plastpåsar , bankomater och annat

I fredags kom barnens pappa hem från Madrid och ska nu stanna i Sverige. Jag och dottern var och mötte på flygplatsen. Sen åkte vi och handlade mat. Han började ta påsar och plocka i varorna men kom sen på att i Sverige betalar vi för plastpåsar i mataffären. Han fick också se att man på ICA har en hållare med små kort för cigaretter , snus och kondomer. Man tar sitt kort , håller fram det i kassan , betalar , går genom kassan och till en automat där man stoppar in det och får ut sin vara.

Naturligtvis stoppade han inte in sitt VISAkort uppochner i bankomaten. Sverige är det enda land jag känner till där man sätter in kortet uppochner i bankomaten. Brukar bli lite förvirrat varje gång man kommer hit efter en längre tid i utlandet. Varför gör vi det egentligen?
Redan i somras fick han förundras att man kunde betala på bussen med sms fast det fungerar bara om du har ett svenskt mobilabonnemang. Men min kompis upplyste häromdagen att vi var sena med det i Sverige , redan för 8 år sen kunde man betala med sms i Helsingfors.

Att det är kallt visste han ju men nu är det inte så kallt utan plusgrader och idag faktiskt sol. Madrid var tydligen rysligt kallt sista veckorna även om det var fler plusgrader. Särskilt inne i lägenheten var det kallt så han påpekade hur varmt jag hade det hemma. Man kan ju gå i t-shirt och shorts inne påpekade han. Så noterade han redan på resan från Arlanda att bilarna höll avstånd, gled åt sidan nä man ville köra om och trafiken var så lugn men precis som jag tyckte han det var väl mycket cyklister runt bilen i centrala Uppsala. Ha gav sig ut och handlade julklappar i värsta rusningen och noterade att trängsel i Uppsala är som en tisdagsförmiddag i Madrid. Håller med och tycker det är ganska skönt att slippa trängas men saknar folklivet. Den här stan kan vara ganska öde och folktom.

hålla liv i språk

Allt godis är uppätet och julmusten uppdrucken. Barnen har åkt till sin farmor i Småland för att fira jul en gång till. Känns som om jag har oceaner av egen tid framför mig men jag har lite att göra också. Fast idag har jag mest legat på soffan och tittat på film och läst och ätit för mycket glass och kakor. Känns lite tyst och tomt när barnen inte är här. Saknar dom redan fast dom åkte i morse. Det är väl så för alla föräldrar ,visst är det skön ibland med egen barnfri tid men ganska snart saknar man dom när man inte är tillsammans med dom. En varannan-veckas-pappa sa en gång till mig att det är inte varannan vecka barnen , varannan vecka fest utan varannan vecka barnen varannan vecka längtan efter barnen.

Men det var inte barnen jag hade tänkt skriva om utan en gammal "favorit i repris". Jag har pluggat så mycket spanska och bott och varit så mycket i spanskspråkiga länder att jag kan språket bra. Jag har inga problem att säga det jag vill men ska jag vara petig kan jag inte påstå att jag pratar flytande för det hörs att jag är utlänning och jag glömmer ord ibland. På just spanska är verbens böjning väldigt viktig och grammatiken sitter verkligen i huvudet på mig. Jag böjer sällan verben fel och tycker det låter konstigt när andra gör det. Däremot känner jag nu när jag inte längre dagligen pratar spanska eller bor där spanskan pratas att jag tappar ord. Jag vet att jag borde läsa och oftare se film på spanska (har gjort det idag) men det blir liksom bara av då och då. Dels är jag ganska lat och dels har jag en massa annat jag måste göra och läsa så då blir det inte riktigt av mer än då och då.

Visst läser jag spanska tidningar på nätet och där hittar jag då och då sånt att blogga om men det är ju bara en kort stund varje dag. Någon bok på spanska har jag inte läst sen i somras. Har funderat på att skaffa spanska TVE men jag tittar ju knappast på svensk TV och spansk TV tycker jag är ännu sämre. Så frågan är hur mycket jag verkligen skulle titta.

Då och då pratar jag spanska med kompisar och skriver mail och det är sällan några större problem. Ändå känner jag att jag tappar mitt ordförråd. Grammatiken har liksom nött sig fast i hjärnan men inte orden , i synnerhet inte då lite ovanligare ord som man kanske inte använder vid varje samtal.

Det här är väl lite av ett lyxproblem eftersom jag kan spanska bra men jag vill ju kunna det bra även i fortsättningen. Vet att ni är många som läser här som bor eller har bott utomlands. Har ni bra och gärna enkla tips på hur man håller liv i ett språk man kan men pratar , skriver , läser och hör alltför sällan?

månadens inlägg - julen

Jag skulle ha knåpat ihop ett månadens inlägg om julen. Men det har inte riktigt blivit av. Så jag tänkte göra en lat variant så här fem dagar för sent. Jag har skrivit lite om spansk jul här och lite allmänt om stressen kring jul här om någon är intresserad av att läsa. Vet inte om jag kommer på så mycket mer att skriva om julen och den är snart över. Nu börjar mellandagsrean (som jag tror att jag ska undvika i år), sen nyår och sen blir det vanlig vardag igen. Ganska skönt med helger men också skönt när dom är över och det blir lite mer som vanligt igen. Så istället för att skriva något lägger jag upp några nytagna bilder på julbelysning i Madrid. Känns nästan som om jag fuskar lite... Så även om julbilder börjar kännas lite uttjatat så var bilderna från Madrid fina så jag ville gärna få med dom här.

God jul

God jul till alla ni som läser här och speciellt till er som kommenterar. Det är mycket era kommentarer som gör den här bloggen rolig och som gör det roligt att skriva. Hoppas ni alla får en fin jul hur och var ni än väljer att fira. Själv ska jag fira väldigt traditionellt med föräldrar , syskon och barn. Titta på Kalle Anka , vräka i mig julmat , dricka massor av julmust, ge barnen julklappar och sånt som man "ska" göra. Blir säkert trevligt. Egentligen är jag inte så mycket för traditioner men det är trevligt att äta middag och umgås med familjen och just julen blir ju roligare när man firar med barn. Så självklart ska vi ha en tomte som kommer på besök också. Så tack för att ni läser och kommenterar och ha en mysig jul!

saknar , saknar inte och råd

I går pratade jag med Anna Malaga och det var verkligen kul att höra rösten på en bloggkompis vars blogg jag följer slaviskt. Skulle vara kul om vi kan ses någon gång i framtiden också och kanske dricka en café cortado i Andalusien eller bryggkaffe i Sverige. Hon jobbar på en radiostation och skulle fråga mig om att flytta från Spanien till Sverige. Måste säga att hon verkligen har en sån där urtrevlig radioröst. När hon frågade vad jag saknade från Madrid blev jag helt tom i huvudet trots att jag suttit och ältat det här på bloggen hur mycket som helst....

Men till Anna och alla andra som är intresserade:

Jag saknar klimatet , främst dom vara kvällarna då den svaga vinden är som en smekning från en hårfön.

Jag saknar tapaskulturen , att kunna gå till ett enkelt ställe och för en billig penning äta och dricka nåt gott och att tomater och oliver smakar så mycket mer. Annan mat jag saknar är queso curado och vinagre de jerez.

Jag saknar ponche men har fortfarande tre flaskor hemma och med min blygsamma alkoholkonsumtion lär dom räcka ett tag. Saknar också fino men det går att köpa här även om utbudet av sorter är begränsat och priserna ganska höga. Bland drycker jag saknar måste café cortado också nämnas , har ännu inte hittat något ställe i Sverige som serverar en god café cortado eller en god café con leche.

Jag saknar att småprata med grannar även om vissa av mina spanska granntanter var så nyfikna att det mer får kallas förhör än småprat. Här hejar jag på grannarna och kanske byter ett par ord om vädret eller nåt.

Jag saknar vindens rassel i palmerna , visst Madrid är inte palmernas stad men där jag bodde fanns några ganska stora och vackra och olivträden är också vackra. Nu har jag palmer och olivträd i kruka hemma.

Jag saknar att leva i en brusande storstad som aldrig sover och det är alltid fullt av folk överallt och utbudet av kultur , restauranger och affärer är oändligt. Uppsala kan inte med bästa vilja i världen kallas staden som aldrig sover trots ett par dygnet runt öppna mackar.

Jag saknar att kunna vistas ute mycket mer en stor del av året utan att förfrysa sig.

Jag saknar att prata spanska , visst gör jag det även här men i Madrid levde jag med spanska språket på ett helt annat sätt än här i Sverige.

Jag saknar attityden mot barn , i Spanien är om alltid välkomna överallt och får alltid mycket uppmärksamhet.

Jag saknar egen pool dom få varma dagar vi har här. Sån lyx har jag inte i Uppsala men hade i Madrid


MEN jag saknar INTE

Ständiga trafikköer som man fastnar i, ibland förundras man över att inte fler blir totalt vansinniga Som tur är har Madrid tunnelbana som fungerar mycket bra och då sliper man köer. Den är snabb och tågen går ofta men det kan vara hysteriskt trångt i vagnarna och på perrongerna.

Spansk trafik

Trängsel och att det tar tid att förflytta sig i en storstad som Madrid. Jag skulle gärna bo i Spanien igen någon gång i framtiden men kan jag välja kanske jag skulle välja en något mindre stad än Madrid fast absolut inte en liten by vare sig i Spanien eller Sverige.

Spansk byråkrati och att man måste tjafsa, höja rösten och bli arg för att något ska hända. Inte lätt för mig som konflikträdd svensk.

Rädslan för attentat var mer påtaglig och gjorde sig påmind av alla vakter i tunnelbanan , på pendeltåg och vissa ställen i stan.

Det begränsade utbudet av vegetarisk mat som quorn , sojaprodukter och liknande.

Känslan av att inte höra hemma , jag var invandrare som inte visste hur saker fungerade eller klarade språket lika bra som dom infödda och det skulle jag alltid vara i Spanien.Fast det är inget problem att vara svensk som invandrat till Spanien man blir väl bemött och folk har inga fördomar som jag kan tänka mig möter många andra invandrargrupper. Kan man dessutom tala spanska så har man inga som helst problem att komma in i det spanska samhället men spansk kan man nog aldrig bli.... eller kanske kan man det...

Spanska vinter-kvällar och -morgnar , vintern är visserligen relativt kort i stora delar av av landet men bostäderna är ofta mer byggda för att hålla värmen ute än inne. I Sevilla där jag bodde ett halvår var det rysligt kallt i lägenheten i januari och februari, särskilt nattetid, morgon och kväll. Är det plus 8 grader i november i Sverie tycker man det är riktigt varmt och gott men plus 8 grader i Madrid känns svinkallt.

Jag saknar inte den lite vemodiga längtan efter hemlandet , gamla vänner och familj och i mitt fall saltlakrits som då och då drabbar dom flesta som lever i ett annat land.

Jag saknar inte att inte ha något att göra på dagarna. Visst är det skönt att vara ledig men inte så länge som jag var i Madrid. Att vara någon sorts medföljande forskarhustru eller hemmafru passar nog inte mig. Fast det är möjligt att jag hade kunnat hitta ett jobb för min spanska är bra men av olika andra skäl kom tankar på att flytta tillbaka till Sverige ganska tidigt och idag är jag nöjd med det beslutet.

Råd?

Listan kan säkert göras hur lång som helst så jag sätter väl streck här. Jag saknar absolut Spanien och skulle gärna bo där en kortare eller längre tid någon gång i framtiden men inte just nu. Nu tänkte jag nöja mig med att försöka besöka landet regelbundet. Blev dessutom helt tom i huvudet när jag fick frågan om jag har några råd till den som vill/ska flytta till Spanien.

Egentligen har jag inte några fantastiska expertråd men om man är osäker kan det vara bra att ha kvar bostad och ta tjänstledigt från jobbet i Sverige så man har något att komma tillbaka till om det inte funkar. Har man chansen och vill så var inte rädd för att prova att bo utomlands ett kortare eller längre tag. Det är otroligt lärorikt och berikande på många sätt. För den som tänkt bo en längre tid i Spanien så tycker jag absolut man ska skaffa sig åtminstone grunderna i språket för engelska är inte så gångbart på många ställen och man missar en del av kulturen , samhället , landet , livsstilen om man inte kan språket. Även om man väljer att leva och umgås mestadels med andra svenskar tycker jag man ska försöka prata spanska. Man kan prata i affären , prata med grannar och andra. Var inte heller rädd för att ta kontakt med spanjorer. Dom brukar vara mycket pigga på att ta en kaffe eller en öl och umgås men räkna med att det tar tid innan det blir en djupare vänskap , det är mycket ytligt umgänge men även ytligt umgänge över en kopp kaffe är trevligt.

Ordlös onsdag - Genralife , Alhambra

Precis som Krokofanten och Barajagjohanna fixar jag en egen (nästan) ordlös onsdag.



Generalife är en del av Alhambra i Granda i södra Spanien. Det är ett stort borg- och palats-område som byggdes av morerna under 1200-1300-talet. Känt för sin otroligt vackra islamiska arkitektur. Alhambra ligger på en höjd med en fantastisk utsikt över staden Granada och bergskedjan Sierra Nevada. När jag besökte Granada så tillbringade jag en hel dag i Alhambra och kände att jag hade kunnat gå runt där i fera dagar. Ska man bara besöka en historisk byggnad i Spanien under hela sitt liv så ska man absolut välja Alhambra som är helt fantastiskt. Troligen är det en av Spaniens mest besökta sevärdheter men palatset är verkligen värt ett besök och staden Granada är väldigt mysig.

Vill man läsa en fin bok om Alhambra kan jag rekommendera Washington Irvings bok Tales of the Alhambra eller på spanska "Cuentos de la Alhambra". Tyvärr vet jag inte om den finns i svensk översättning.

Apotek

I dom flesta länder utanför Sverige är apoteken privata och lever på att sälja piller mot magont , huvudvärk , förstoppning , hosta , öronsus och annat. Det är inte alltid man är så där överdrivet noga med recept utan säger till kunden att du kan väl ta med det nästa gång. En hel del kul grejer säljs tydligen utan recept och billigt på apotek runt om i världen. När jag var i Indien fick jag höra att potensmedlet Viagra var både receptfritt och billigt. Fast hur det förhöll sig med den saken undersökte jag inte. Vid mitt enda besök på ett indiskt apotek nöjde jag mig med att köpa sårsprit , plåster och huvudvärkstabletter.

I Spanien finns otroligt många apotek. Det ligger minst ett i varje kvarter , ofta fler. Det känns lite obegripligt att alla kan gå runt , hur många kul piller och nikotintuggummin dom än säljer. Jag har även noterat samma sak i Paris. Den franska huvudstaden (och säkert dom flesta franska städer) kryllar av apotek. Verkar nästan vanligare än både caféer och bagerier. När jag gick in på apoteket i min Madridförort kunde jag ibland få lyssna på mina grannar när dom redogjorde för sina hjärtproblem , magbesvär eller ryggvärk en stund innan det blev min tur.



På spanska apotek kan man utan recept köpa den här nästan självlysande rosa hostmedicinen. Den är helt suverän. Hostan försvinner nästan direkt. Det finns en receptfri hostmedicin som heter bisolvon även på svenska apotek men den är tämligen värdelös , iallafall om man vill bli av med hostan.



I Hong Kong , där bilden är tagen , liksom i övriga Kina finns gott om apotek som säljer kinesisk medicin. Väldigt spännande att gå runt och titta i. Här hittar man små torkade fiskar , olika sjögräs , intressanta växter , mystiska torkade svampar och torkade djurhorn. Jag har även hört att torkad pulveriserade tigernos säljs för den påstås lugna bråkiga barn. Inget jag har sett själv som tur är. Tigrar är för sällsynta och vackra för att bli skjutna och få sina nosar malna och sålda på kinesiska apotek.

fulblogg om barn

Jag pratade nyligen med en kompis som har ett barn. Dom får ofta frågan om det inte är dags för ett syskon snart. Dom är nöjda med ett barn men säger man det så får man ibland höra hur hemskt och ensamt det är att växa upp utan syskon. Har man fler än två barn gillar vissa människor tydligen också att påpeka det. Fast har man två barn av samma kön kan det vara okey att man skaffar ett tredje för alla förstår ju att man vill ha en flicka om man har två pojkar eller en pojke om man har två flickor.

Själv har jag en pojke och en flicka så jag måste nog betraktas som ytterst normal och osuspekt i barnsammanhang. Egentligen är det rätt obegripligt att utomstående kommenterar antalet barn en familj väljer att skaffa. Personligen tror jag inte det är så farligt att växa upp utan syskon eller växa upp med många syskon. Jag har själv ett syskon men jag tvivlar på att jag blev mindre ensam som barn för det. Min bror och jag hade under vår uppväxt olika vänner och jag kan väl inte direkt påstå att han och jag lekte så otroligt mycket med varandra.

Om man efter en viss ålder inte vill ha barn ses det också som lite suspekt av vissa. Särskilt om man är kvinna. Ännu mer suspekt blir det om man lever i ett förhållande och väljer att inte skaffa barn.

Själv är jag väldigt nöjd med två barn. Just nu tycker jag det räcker. Men visst kan jag känna bebissug ibland när jag träffar bebisar men samtidigt känner jag att det är ganska jobbigt med bebisar också. Träffade en kompis med en ettåring igår och även om dom är hur gulliga och charmiga som helst i den åldern så har det sina fördelar när barnen blir större och klarar mer själva. Hur ljuvligt och mysigt det än är med bebisar så är det ju otroligt kul när man kan börja prata med sina barn. När dom blir så stora att dom kan berätta saker , dela med sig av sina funderingar och ibland ganska roliga frågor.

Jag tycker det är jättekul med barn. Gillar att umgås både med mina egna och andra barn. Så är det ju något speciellt att se sina barn växa och utvecklas och få en egen personlighet. Något jag tror alla föräldrar håller med om. Det är stort att få barn och leva med barn. Personligen har jag svårt att tänka mig ett liv utan barn men jag fördömer absolut inte dom som inte vill ha barn. De är upp till var och en att bestämma vad som känns rätt.

Blev lite svamlig fulblogg i brist på annat eller kanske lite "smita-ifrån-pluggande-inlägg".

julskrud , kungar , stock och lite annat

Anna Malaga hade nyligen en utmaning på sin blogg , att visa upp sin stad i julskrud. Jag har inte gett ut här i Uppsala och tagit kort än. Men Uppsala är väl kanske inte en stad som satsar jättemycket på sin julskrud. På Drottningatan har man samma lampor som på 70-talet och man har lite belysning i några kastanjer längs ån.


Saluhallen i Uppsala (bilden lånad från UNT)

Har rotat lite i mina gömmor och hittade en bild på varuhuset El Corte Ingles vid Puerta del Sol i centrala Madrid.



Den här julskruden hade dom förra året och året innan. Om dom har samma i år vet jag inte. Jag har tyvärr inte varit på plats i år eller frågat någon som har varit det. Även om det numera finns en del tomtar i spansk julskyltning och på spansk TV får dom flesta spanska barn vänta till trettondagen eller Los Reyes då Los Reyes Magicos (dom tre vise männen) kommer med presenter. Dom magiska kungarna Baltasar , Gaspar och Melchor som kommer med presenter till barnen brukar finnas med i julskyltningen. På trettondagen kan man se parader runt om i Spanien med kungarna och deras följe. Här skriver jag om en sån parad som jag och barnen var och tittade på när vi bodde i Madrid.


Här är Baltasar i en parad i den sydspanska staden El Puerto de Santa Maria i Cadiz-provinsen

Men naturligtvis man diverse jultraditioner vid dagarna kring julafton också i Spanien. Männisor är lediga från jobb och skola och umgås med familjen. Den 22 december bänkar sig dom flesta spanjorer framför TVn för då dras vinnaren i det stora jullotteriet. Lotten som ger högsta vinsten kallas El Gordo - den feta och förra året gav den 3 miljoner euro , andra vinsten ger 1 miljon euro och det finns gott om fler större och mindre vinster. Man får lätt intrycket att alla spanjorer köper en jullott. Även dom som inte brukar spela så mycket annars.



En annan tradition är att äta en julstock eller Tronco de Navidad. En sorts tårta i form av ett vedträ. Jag har smakat och jag gillar ju sötsaker så den är helt okey. Jag har aldrig bakat någon själv utan köpt färdig och ska jag vara lite elakt ärlig tillhör dom jg har smakat den där kategorin tårtor som ser underbart goda ut men inte smakar så mycket.



Den som känner sig sugen på att göra sin egen Tronco de Navidad i jul hittar recept här

julstress

En vecka kvar till julafton och jag har inte handlat en enda julklapp. Jag ska inte köpa presenter till så många. Men jag har ännu ingen aning om vad jag ska köpa. Blir kanske att stressa runt i sista minuten (som vanligt). Jag tycker det är mysigt med allt julpynt , bakning , lucia och sånt men just det här kommersiella kring jul tycker jag har blivit lite för mycket. Det är jag säkert inte ensam om heller. Ändå hakar nästan alla på det där med att köpa en massa prylar. Har man som jag barn känns det lite svårt att fira jul utan julklappar. Så är det faktiskt ganska kul att köpa och ge bort presenter , särskilt om man kommer på något bra. Naturligtvis är det också trevligt att få presenter speciellt om det är något man verkligen behöver och har önskat sig.



Läste i tidningen häromdagen att fler och fler köper julklappar på kredit. Den är stressen att man måste köpa grejer även om man inte har pengar till det kan ju inte vara kul. Själv tycker jag kredit är lite läskigt och skulle aldrig köpa presenter på avbetalning. Vet inte hur det ska gå till men jag skulle gilla om man kunde göra julen mindre kommersiell och mer av att bara umgås och ha mysigt.



Visst är det trevligt med mat. Men just runt jul frossas det något kopiöst av enorma julbord. Lite grann kan jag tycka att det finns en slags hysteri kring julmaten som ska intas ofta och i enorma mängder. Vi har ju tillgång till mat året om så det är kanske inte nödvändigt att frossa så enormt. Men jag kanske bara är gnällig och tråkig. Fast trots allt negativt jag har skrivit här så tycker jag att julen är väldigt mysig men jag brukar också tycka det är skönt när helgerna är över och allt återgår till det normala igen. Även om jag inte är så förtjust i snö så hade det varit mysigt med lite snö på julen i år men det verkar inte bli så , iallafall inte om man ska tro meteorologerna.

Parador

Parador är inte bara ett billigt och inte så gott starkt vin som finns på Systemet. Jag kanske har fördomar men jag har fått för mig att Parador är ett sånt vin som många unga dricker sig fulla på dom första gångerna och något parkbänksalkisarna som inte har pengar till sprit dricker. Alltså inget man stället på bordet på finmiddagen eller bjuder på , på en dejt.

Vad jag vet finns i Spanien inget vin som heter Parador även om det som säljs på Systembolaget är spanskt. I Spanien är Paradores istället ett slags statligt drivna hotell , ofta belägna i vackra kulturbyggnader som gamla slott eller kloster. Många är också väldigt vackert belägna med en fantastisk utsikt och vackra omgivningar. Paradorer har funnits sen 1928 i Spanien. Det är lyxiga hotell men priserna för att bo där är mycket bra. Paradores finns över hela landet. Nästa år kommer spanska staten att öppna den 100de Paradoren. Jag har själv aldrig bott på en Parador men många verkar väldigt mysiga så jag skulle gärna besöka och övernatta på en någon gång.













Här är en liten bildkavalkad som visar olika Paradorer som jag hittade på Wikipedia Samma system med lyxiga statliga hotell i gamla kulturbyggnader finns i Portugal men kallas där Pousadas

andra språk än engelska

I Sverige verkar det som om engelska är det enda viktiga främmande språket. Ibland hör man att vi svenskar inte är så bra på engelska som vi tror. Det kan nog stämma till viss del. Jag tycker man ganska ofta ser svenskar skriva felaktiga uttryck på engelska och härmodagen såg jag någon slags dokusåpa på TV när några par var ute och reste och förvånades att unga människor knappast kunde uttrycka sig på engelska. Men dom flesta svenskar är trots allt väldigt duktiga på engelska och att man sätter in fel prepositioner i något uttryck är väl inte hela världen.

Tyvärr är inte engelska lika stort och fungerar lika bra i alla länder. Läste nyligen att man gjort en undersökning bland företag som gör affärer i andra europeiska länder och 20% hade haft problem vid affärer på grund av språket. I många länder till exempel i Sydeuropa är inte engelska lika stort som i Sverige och man behöver kunna det lokala språket om man vill göra affärer.

Har också hört att färre och färre elever i skolan väljer ett andra språk utöver engelska. Det är lite tråkigt även om jag har viss förståelse för det är jobbigt och tidskrävande att lära sig ett nytt språk. Fast spanska lär ha ökat i popularitet bland svenska gymnasieelever dom senaste åren men språk som franska och tyska minskar. Språk är ju också roligare att lära sig på plats när man kan gå ut och använda det på gatan och i affärer och inte i ett svenskt klassrum. Även om man väljer att inte läsa språk på gymnasiet kan man ju alltid lära sig senare. Så det kanske inte är någon katastrof att färre elever väljer ett andra språk. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka det är lite tråkigt att många svenskar tycker det räcker med att kunna engelska bra.

Förutom att man kan hjälpa företag att göra affärer och klara att beställa mat på semestern så öppnar språk också dörren till en ny kultur. Jag kan verkligen rekommendera alla att försöka lära sig ett till språk utöver engelska. Det är absolut bra att kunna vad man än ska arbeta med i framtiden.

Jag önskar att jag kunde fler språk för det är verkligen kul att kunna men jobbigt att lära sig. Förutom engelska så är det "bara" spanska jag kan bra. Jag är väldigt glad för min spanska. Så om något företag vill ha min hjälp att göra affärer i Spanien eller Latinamerika är det bara att höra av er. Jag vill gärna till ett varmt och trevligt ställe. Ni betalar naturligtvis resa och boende och en rätt saftig lön för min insats.

Att folk i Spanien generellt är dåliga på främmande språk är ingen nyhet. Inom EU är det bara britterna som är sämre på andra språk än sitt eget. Det är en enorm skillnad när man reser över gränsen till Portugal. Där har man inga större problem att klara sig på engelska ens i avlägsna byar. I Spanien blir det knepigt att klara sig på engelska om man reser utanför turismområden om man inte träffar människor med internationella jobb. Fast spanjorer är alltid vänliga och även om man inte kan spanska eller bara några glosor försöker dom förstå och kommunicera.

marinarkeologi i Cadiz

Satt i bilen och rattade genom stan och försökte hålla undan för alla cyklister (den här stan vimlar av cyklister som inte har så bra koll på trafikregler. Kan vara irriterande när man kör bil här.) när jag hörde ett inressant radioprogram som jag bara inte kan motstå att rekommendera. Det handlade om några marinarkeologer som dök vid några vrak utanför staden Cadiz i södra Spanien. De spanska vattnen är rena eldoradot för marinarkeologer. Tusentals vrak ligger längs med kusterna -feniciska och romerska skepp, men framför allt spanska gallioner lastade med guld från Sydamerika. Men den spanska staten tar inte tillvara på landets rika kulturarv. Medan vrakplundrare är utrustade med djuphavsrobotar och stora expeditionsfartyg kämpar de statsanställda marinarkeologerna med minimala resurser.

Så är ni intresserade av historia och arkeologi i Atlanten utanför Cadiz gå in och lyssna HÄR

Cadiz är en otroligt vacker liten stad i södra Spanien. Staden grundades av fenicierna för över 3000 år den och anses vara en av Europas äldsta städer , äldre än Aten och Rom. Det är en verklig pärla. Man har ett litet fint museum där man kan följa stadens historia. Museets hemsida kunde väl vara lite roligare men , men. Är man svensk och har vägarna förbi så ta med passet för alla EU-medborgare går in gratis på museet. Bredvid museet ligger ett av stans mysigaste torg , det vackra och grönskande Plaza de Mina. Perfekt att sätta sig och ta en kaffe , ett glas vin eller några tapas efter ett museiebesök.


Museo de Cadiz vid Plaza de Mina

kylslagen lucia

Vintern är för lång , mörk och kall i Sverige. Den här årstiden tänker nog många av oss som bor här att om inte den här kylan och mörkret dödar mig så finns det inget som gör det. Det som inte dödar , härdar brukar man ju säga... vet inte om det gäller mörkret och kylan. Sen jag blev vuxen har jag många vintrar tillbringat hela eller delar av vintern på varmare och soligare breddgrader men i år blir det att vara hemma och frysa.



Men just idag får många av oss här uppe i norr njuta av lite extra ljus och stämning under lucia-firandet. Kan behövas så här års. Själv tycker jag att julen kan vara väl kommersiell och stressig för många. Men lucia tycker jag är en finstämd och vacker högtid. Vi som har mindre barn firar så klart helst lucia på skolor och dagis idag. Tittar på när våra barn går i luciatåg , lyssnar på deras sånger , fikar och pratar med andra föräldrar. På min dotters skola hade dom luciafirandet ute på gården sent på eftermiddagen och det var mörkt och kallt och alla hade klätt på sig så mycket kläder det bara gick. Jag kan inte påstå att jag gillar att vistas ute i kylan och hade föredragit om dom hade haft luciatåget inomhus men det var fint och trevligt och jag hade så många lager kläder att jag faktiskt inte frös. Fast dottern och jag åkte hem och fikade med sonen och min mamma istället för att sitta och frysa och fika på skolgården.



Vi som läser Anna Malagas blogg vet också att Lucia är det populäraste flicknamnet hos nyfödda i Spanien idag. Annars vet nog många att Lucia är ett helgon som firas idag i det protestantiska Sverige. Hon levde i Syrakusa på Sicilien, var kristen , avla ett kyskhetslöfte , vägrade gifta sig och led martyrdöden år 304. Inom katolska kyrkan är hon bland annat skyddspatron för synskadade, sjuka barn, prostituerade som ångrar sig, vävare m.fl.



Den här tiden med lucia , julkalender , julpynt, pyssel , bakning och annat är inget jag var så förtjust i under många år. Tyckte mest julen och hela december var lite för mycket och för kommersiellt. Vilken skillnad det blev när jag fick egna barn och dom blev lite större och mer intresserade av julen. Nu tycker jag det är jättemysigt att julpynta, pyssla och baka och eftersom barnen är så entusiastiska smittar det av sig på mig. Man får faktiskt tillbaka lite av den där julkänslan man själv hade som barn. Väldigt mysigt.

lära känna folk

Som jag skrev förut så om jag ska summera det här året sen jag flyttade från Madrid till en stad där jag nästan inte känner någon så har jag känt mig förfärligt ensam. Det känns otroligt svårt att lära känna folk. Jag har aldrig tidigare varit så här ensam i mitt liv och det har inte varit en särskilt positiv upplevelse.

Fast egentligen är det inte så lätt att lära känna folk i Spanien heller. Om man ska generalisera grovt , vilket kan vara kul ibland, så verkar spanjorer umgås mycket med sin familj. Det är mycket lättare än i Sverige att börja prata med grannarna , gå ut och ta en öl eller kaffe men det känns som om det ofta blir en väldigt ytlig vänskap. Man träffas, skämtar och har kul och det är fest. Vilket naturligtvis är jättetrevligt. Fast jag tror många utlänningar upplever det som väldigt svårt att få nära vänner i Spanien men lätt att träffa mer ytliga bekanta. I Spanien pratar man mer med grannarna och går oftare ut och tar en öl med jobbarkompisarna. I Sverige nöjer man sig med en nick eller ett kort hej är man möter grannarna och tar sällan e öl med jobbarkompisarna men en gång om året är det firmafest och då super man rejält med kollegorna , kanske hånglar med fel person och/eller säger pinsamma saker och gör bort sig. Nästa dag vaknar man med huvudvärk och ångest. Fast nu generaliserar jag väldigt. Självklart är inte alla svenskar eller alla spanjorer lika

I Sverige tror jag , om jag ska generalisera ,att man sällan blir ytliga bekanta utan man vill ha nära vänner. Som nyinflyttad i Sverige (oavsett om man är svensk som bott i utlandet eller utlänning) så är det väldigt svårt och tar tid att lära känna människor. Men gör man väl det så har man nära vänner.

Nu generaliserar jag naturligtvis oerhört för det finns massor av svenskar som känner en eller flera personer dom bara träffar när det är fest.

Ordlös onsdag - Choroni Venezuela

Se flera ordlösa bilder här

mindre ensam

Det verkar som om mina ensamma dagar kommer att bli lite mindre ensamma snart. Det har verkligen varit jobbigt att flytta till en ny stad där man nästan inte känner någon. Jag har bott här i stan i snart 9 månader men känner fortfarande inte en enda människa jag kan ringa och föreslå en fika , lunch , en öl , bio eller annat. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så här ensam och det har periodvis varit riktigt jobbigt och fruktansvärt tråkigt. Visst träffar jag folk när jag pluggar och jobbar men det blir bara lite kallprat och inget umgänge på fritiden. Visst har jag en del kontakt med mina barns kompisars föräldrar men också det ganska ytligt. Mest har jag varit hemma själv med mina barn , vilket är jättemysigt men ibland hade det varit kul att göra nåt annat och träffa bara vuxna.

Jag hade inte trott att det här året sen jag lämnade Madrid skulle vara så jobbigt och ensamt. Samtidigt är jag säker på att jag gjorde rätt när jag flyttade och trivs bra men lite vänner eller kul grejer att göra någon gång vore inte fel. Trodde inte jag skulle bli så ensam och må så dåligt av att vara så ensam. Just nu längtar jag verkligen efter en fika , kul fest eller nåt annat.

Inte bara för mig har det varit jobbigt utan barnen har saknat sin pappa. Nu kommer barnens pappa hem från Madrid och bosätter sig här. Barnen är så klart glada att få träffa honom mer och jag tycker det är trevligt att få någon att gå och fika med eller hitta på annat ibland. Förhoppningsvis kanske jag kan lära känna hans kompisar också och då få lite vänner som bor närmare. Nästan alla mina kompisar bor i andra städer eller andra länder idag tyvärr. Blivit mycket tid i telefon/skype och mail.

Så om jag ska summera det här året då jag har bott ensam med mina barn och deras pappa har varit i Madrid och jobbat så har det varit jobbigare än jag trodde att vara ensam mamma och det har varit jobbigt att bo i en stad där man inte känner någon. Så visst ska det bli otroligt skönt att kunna dela mer på ansvar för barnen och få någon att umgås med ibland. Så blir det skönt att kunna få mer tid för mig själv. Jag ska försöka bli bättre på att hitta på saker på egen hand , man kan ju faktiskt gå på bio, gå på museum , äta lunch och annat ensam. Eller bara sitta hemma , mysa , läsa en god bok och ta det lugnt. Jag ser också fram emot att få sovmorgon ibland och inte alltid gå upp tidigt och laga frukost. Jag är väldigt morgontrött , spelar ingen roll hur tidigt jag lägger mig.

Annars har allt det praktiska fungerat bra men visst är det jobbigt att ha hela ansvaret själv och tråkigt att inte ha någon annan vuxen att dela vardagen med. Men barnen trivs bra i skolan och vi är nöjda med lägenheten och området där vi bor. Vi har fått vardagsrutiner som fungerar bra och barnen har snabbt fått kompisar. Vi har haft och har kul och mysigt tillsammans.

Även om jag tycker Sverige är alldeles för kallt , speciellt den här årstiden , så var flytten från Madrid bra för mig och jag trots ensamhet är jag gladare och mår bättre nu. Ännu bättre blir det när barnens pappa och jag bor i samma stad. Så jag är säker på att nästa år kommer att bli bättre och mindre ensamt än det som varit.

kunskaper om omvärlden

Lago Atitlan med vulkanen San Pedro i bakgrunden

Jag skrev ju i förra inlägget om bristande geografikunskaper hos amerikaner och till viss del svenskar. När man som svensk reser i Latinamerika får man ofta frågan om man är från USA. När man berättar att man är från Sverige i Europa brukar många bli ganska nyfikna och fråga en del. Ofta är latinamerikanernas kunskaper om Europa ganska skrala och om Sverige brukar dom inte veta något. Men det finns naturligtvis undantag och många har ändå en viss koll på dom större länderna som Spanien , Frankrike, England och Tyskland.


byn San Pedro la Laguna vid Lago Atitlan

En man jag träffade i Acapulco i Mexico var otroligt intresserad av vikingar och blev förtjust över att träffa någon från Sverige. Jag fick en mindre föreläsning om vikingar och om Leif Eriksson som grundade en bosättning i Amerika , L'Anse aux Meadows på Newfoundland i Kanada I Mexico hände det också flera gånger att studenter kom fram och ville öva sin engelska med mig. I Venezuela träffade jag en kvinna vars dotter bodde i Göteborg så hon hade besökt Sverige flera gånger. Hon tyckte det var fint men kallt och tyst.


hus vid vattnet vid Lago Atitlan

Många har ingen eller dålig kunskap om Sverige och Europa men det betyder inte att dom inte tycker det är lite spännande och exotiskt att möta någon från ett så avlägset land. För majoriteten av människorna i Latinamerika finns det ingen som helst möjlighet att ge sig ut och resa ända till Europa och Sverige. Det känns ganska jobbigt att se fattigdom på nära håll när man reser. Ibland har mina barn träffat jämnåriga som levt under helt andra förhållanden. Bland annat blev vi hembjudna till en familj som bodde i ett skjul i San Pedro la Laguna i Guatemala som är med på bilderna i det här inlägget. Deras barn var jämnåriga med mina och jag kunde inte låta bli att tänka på vilken otroligt olika framtid dom och mina barn har.


Grönsaksmarknad i San Pedro la Laguna

I en liten stad i norra Guatemala dit få turister hittar och det inte finns så mycket att se eller göra fastnade jag en natt. Där kände jag marken skaka till när jag skulle sova. Det hade varit jordbävning i södra Mexico och den kändes bort till Huehuetenango i norra Guatemala.

På morgonen innan vi skulle lämna staden gick vi ut för att äta frukost. Vi hittade en restaurang som var ganska fullsatt av frukostätare men klämde oss ner vid ett bord. I Guatemala äter man rejäl frukost bönor , ris , kött , majsbrödet tortilla. Jag som har svårt att äta på morgonen undrade hur jag skulle få i mig det. Fast när jag bodde hos en indisk familj i en by i södra Rajasthan åt jag faktiskt ris till frukost varje dag i en månad. Ingen favorit men det gick. Hur som helst började servitrisen i Huehuetenango fråga var vi kom från och när hon fick reda på att vi var europeer kallade hon på sina kollegor och vi blev minst sagt uttittade. Dom ställde mängder av frågor och var hur vänliga som helst och nu skulle det fixas fram europeisk frukost trots våra protester. Vi fick rostat bröd , marmelad och kaffe. När vi åt stod ett gäng servitriser runt bordet och frågade om det smakade bra vid varje tugga. Flera av restaurangens gäster samlades också runt vårt bord och tittade och frågade. Kändes inte helt lätt att äta frukost , svara på frågor och bli uttittad. Lite ovant och påträngande var det så klart men ändå vänligt.


Byn San Pedro la Laguna vid foten av vulkanen San Pedro och Lago Atitlan

Annars har jag inte blivit särskilt uttittad i Latinamerika. Däremot i den indiska byn där jag bodde en månad hängde byns barn efter en när man var ute och kom till huset där vi bodde för att titta på oss. Ibland kunde det dyka upp 40-50 barn på en gång för att titta på oss eller gå efter oss ute. Dom var vänliga och nyfikna och "bara barn" men det kändes ändå märkligt och ovant med all uppmärksamhet.

Det här inlägget var väl mest en ursäkt att visa lite bilder från Lago Atitlan och byn San Pedro i Guatemala. Otroligt vackert ställe. I byn San Pedro fanns förutom kaffeodlande byinnevånare också en mindre hippiekoloni som fastnat där någon gång för längesen. På tal om kunskaper om Sverige träffade jag i San Pedro en byinnevånare som gillade ABBA men att dom var svenska visste han inte. Han blev så glad att han spelade ABBA för mig och ville bjuda på ruskigt mycket öl.

geografikunskaper

Hittade det här på Aftonbladet. Det handlar om countrysångerskan Kellie Pickler som tävlar i en frågesport på amerikansk TV. En del av konversationen låter så här:

När ämnet geografi och frågan ”I vilket land är Budapest huvudstad” dyker upp blir det blankt i Picklers ögon. Hon tittar skeptiskt upp på programledaren Jeff Foxworthy och säger:
”Det här är kanske en dum fråga... men jag trodde att Europa var ett land.””Jag vet att de pratar franska där, eller hur?”
”Är Frankrike ett land?”
Sen fortsätter det
Rätt svar är Ungern (Hungary, på engelska). Sedan följer en konversation som inte låter sig översättas, men lyder:
"Hungry?” säger hon förvånat.
"That's a country?
"I've heard of Turkey, but Hungry?
"I've never heard of it."

Jag har också träffat amerikaner som varit ruggigt dåliga på geografi. Bland annat träffade jag två amerikanska killar när jag pluggade spanska i Cadiz. En svensk kille på skolan berättade för den ena amerikanen att han bodde i en stad i Sverige som hette Jönköping. Amerikanen hävdade att han visste var Sverige låg men inte Jönköping så den svenska killen tog fram en karta och visade. "Åh det är i Europa" sa amerikanen häpet.

En rast vi hade stod vi och pratade lite och en tjej frågade dom två amerikanska killarna hur många som bodde i USA. Dom började diskutera med varandra om det kunde vara 1 miljon människor för i hela världen bodde väl 10 miljoner trodde den ena killen. Hans kompis trodde att det kanske var mer än 10 miljoner människor i hela världen och förelog 10 miljoner i USA och 100 miljoner i världen. Men det möttes genast av protester , "Inte kan det väl bo 100 miljoner människor i världen".

Dom två amerikanska killarna hade hyrt en bil och skulle köra runt lite i Portugal. Dagen innan dom skulle ge sig iväg frågade en av dom mig om jag varit i Portugal och vilka platser jag kune rekommendera. Jag sa att Lissabon var en väldigt vacker stad. "Jaha vad är det för plats , ligger det i Portugal , är det en stor stad?" frågade amerikanen. När jag sa att det var Portugals huvudstad så tittade dom förvånat på mig.

Att förväxla Sverige och Schweiz är också en klassiker. I Bangkok träffade jag två tyskar som inte hade någon koll på var dom var och vart dom skulle. Dom skulle resa lite i Thailand och grannländerna sa dom. När jag sa att jag skulle flyga vidare till Malaysia hade dom ingen aning om var det låg eller hade hört talas om det.

Fast ibland tycker kanske vi svenskar att vi är lite väl duktiga och blir häpna när amerikaner inte har någon koll på Sverige eller Europa. Jag tror att många svenskar har otroligt dåliga geografikunskaper när det gäller Afrika. Ofta verkar det som om Afrika är ett enda land. Där det kryllar av svält , fattigdom , aids och man kan åka på safari och se spännande djur. Väldigt många svenskar skulle nog inte klara att räkan upp 10-15 afrikanska länder och deras huvudstäder. Man känner till Egypten , Marocko , Tunisien , Sydafrika , Kenya , Tanzania, Etiopien, Moçambique där Henning Mankell bor och kanske något mer land och huvudstäder är det väl si och så med.

Även svenskars kunskaper om Latinamerika kan nog många gånger vara lite si och så men just Afrika är nog den världsdel dom flesta har sämst koll på. Även om vi kan betydligt mer om USA så skulle nog väldigt många göra fel om man skulle namnge alla delstater på en vit karta eller glömma några om man skulle räkna upp dom.

Fast många svenskar har dålig koll på delar av världen tror jag ändå att vi med internationella mått är rätt hyfsade på geografi och har koll på omvärlden och svensk media har bättre utlandsbevakning än många andra länder. Fast just Afrika tror jag tyvärr är en världsdel som dom flesta svenskar och andra europeer har riktigt dålig koll på och ofta behandlar som om det var ett enda land och inte 54 (då är Västsahara medräknat) länder som alla är väldigt olika.

Den som vill se hela klippet där Kellie Pickler demonstrerar sina bristande kunskaper i geografi kan klicka här

spansk modern musik?

Jag kollade vad folk som hade hamnat på den här bloggen har sökt på. Dom flesta har hamnat här när dom har googlat på spansk modern musik. Något jag inte tror att jag har skrivit om alls. Visst har jag några cd-skivor med hyfsat moderna spanska och latinamerikanska artister och jag läser spanska tidningar på nätet. Fast egentligen har jag ganska dålig koll på modern spansk musik. Jag gillar salsa och har dansat en del förut och gillar mer traditionell musik som viss modern flamenco och en suverän skiva jag har med tonsatta dikter av Lorca. Ni är ju en del som läser som känner till Spanien som kanske kan hjälpa mig med tips på modern spansk musik. Jag känner till Joaqiun Sabina som har skrivit en vacker sång som verkligen beskriver Madrid. Kan inte låta bli att publicera texten här fast jag har gjort det tidigare.


Allá donde se cruzan los caminos,
donde el mar no se puede concebir,
donde regresa siempre el fugitivo,
pongamos que hablo de Madrid.
Donde el deseo viaja en ascensores,
un agujero queda para mí,
que me dejo la vida en sus rincones,
pongamos que hablo de Madrid.
Las niñas ya no quieren ser princesas,
y a los niños les da por perseguir
el mar dentro de un vaso de ginebra,
pongamos que hablo de Madrid.
Los pájaros visitan al psiquiatra,
las estrellas se olvidan de salir,
la muerte viaja en ambulancias blancas,
pongamos que hablo de Madrid.
El sol es una estufa de butano,
la vida un metro a punto de partir,
hay una jeringuilla en el lavabo,
pongamos que hablo de Madrid.
Cuando la muerte venga a visitarme,
que me lleven al sur donde nací,
aquí no queda sitio para nadie,
pongamos que hablo de Madrid

usla arbetsförhållanden

Ofta tänker vi inte på hur det vi handlar är producerat. Man går bara till affären och köper den mat man vill ha eller kläder och saker man gillar. Det kan ju ofta vara svårt och tidskrävande att ta reda på varifrån en vara eller råvaran till en produkt kommer och under vilka förhållanden den har producerats.

Idag rapporterade hjälporganisationen Actionaid om läget på bananplantager i Costa Rica. Plantagen besprutas med farliga kemikalier när arbetarna arbetar helt utan skyddskläder. Lönerna har sänkt och många tvingas arbeta 15 timmar om dagen för att få ihop till ackordet. Kvinnor tvingas till sex för att få behålla jobbet och dom som klagar får sparken. I Sverige äter vi 19 kilo bananer per person och år , många av dom från Costa Rica.

Nyligen rapporterades det om situationen för bomullsarbetare i Uzbekistan. Skolor stängs och barn tvingas ut på fälten för att skörda bomull. Arbetsdagarna är långa och slitsamma och dåligt betalda. Uzbekistan är en av världens största bomullsproducent och en del av bomullen hamnar i kläder som bland annat säljs hos HM.

Även tobak är en gröda där barnarbete ofta förekommer. I länder som Brasilien och Malawi där mycket tobak odlas arbetar barn på tobaksplantagen och plantagen besprutas utan att arbetarna alltid har skyddskläder. Tobak är dessutom en gröda som förstör miljön , jorden utarmas snabbt på näringsämnen och ny jord måste odlas upp inte sällan är det på nerhuggen eller bränd regnskog nya tobaksplantage växer upp.

En del av dom snittblommor vi kan köpa i Sverige vintertid odlas i Colombia under förhållanden som inte heller är särskilt trevliga.

Listan på varor som produceras under förhållanden som är vidriga för dom anställda och där barnarbete förekommer kan säkert göras hur lång som helst. Jag har hört om te, kaffe , kakao och mycket annat tidigare. Jag är själv inte så duktig på att ta reda på ursprunget på dom varor jag köper trots att jag blir väldigt arg och ledsen varje gång jag hör rapporter om hur varor och mat produceras under vidriga förhållanden. Jag skulle verkligen vilja bli bättre på det och handla mer rättvisemärkt men det är väl ren lathet och gammal vana. Så är det väl lite snålhet också , rättvisemärkt kaffe är ganska mycket dyrare men det är det egentligen värt att betala för att veta att det produceras schysst. Jag tycker dock att frågorna är väldigt viktiga och kan man som konsument påverka borde man göra det. Så är förstås frågan hur kontrollen går till av rättvisemärkta produkter och hur man kan veta att det verkligen är schysst producerat om det har rättvisestämpel. Så är det inte alltid lätt att välja när man står i affären kanske hungrig och stressad och det kanske inte alltid finns bra alternativ till det man vill köpa.

att sätta barnen främst

Läste Annas inlägg om att sätta barnen i första rummet som handlar om föräldrar som skaffar barn utomlands och sen skiljer sig och en förälder tar barnen med till Sverige efter skilsmässan. Ofta vinklas det i svenska tidningar som stackars den svenska föräldern som inte får bo i trygga Sverige med sitt barn. Jag håller i stort sett med Anna. Barn behöver båda sina föräldrar om inte en förälder är direkt olämplig och då får man efter en skilsmässa se till att barnen har tillgång till både mamma och pappa. Hur man ska lösa det rent praktiskt är så klart upp till varje familj. Att hålla sams och sätta barnen i första rummet borde vara självklart för alla efter en skilsmässa. Att inte prata illa om den andra föräldern inför barnen hur irriterade man än är på varandra borde också vara självklart. Fast tyvärr är det inte alltid så även om jag tror att dom flesta försöker skilja sig så "snyggt" som möjligt när dom har barn.

Jag flyttade själv ifrån Madrid och mina barns pappa till Sverige med mina barn för ett år sen. Det har ibland varit väldigt jobbigt för mina barn som har längtat otroligt mycket efter sin pappa. Och han efter dom naturligtvis. Visst håller dom kontakten på telefon och skype och han har varit här mycket men det är ju inte samma sak som att ha en vardag med sin pappa eller sina barn. Själv har jag också tyckte det varit jobbigt ibland att vara ensam förälder och ha allt ansvar och jag har känt att jag har blivit ganska låst hemma med barnen. Visst kan mina föräldrar vara barnvakt då och då om jag vill göra något särskilt men då krävs det lite mer planering än när man är två föräldrar som bor tillsammans.

Nu går mina barns pappas jobbkontrakt i Madrid ut vid årsskiftet och till jul kommer han att bosätta sig här. Vilket både jag och barnen ser fram mot. Barnen får vara mer med sin pappa och jag får någon att umgås med för fortfarande känner jag inte så många här i stan och känner mig ibland lite ensam.

Jag tvekade länge om jag skulle flytta till Sverige eller stanna i Madrid. Dels trivdes jag bra i Spanien och dels kändes det jobbigt att ta barnen så långt bort från sin pappa. Även om jag fortfarande saknar Spanien ibland var det nog bra att flytta hit. Mina barn trivs otroligt bra i sina skolor och sonen som är autistisk går på en suveränt bra skola och har gjort enorma framsteg.

Ofta är nog en skilsmässa jobbigare för barnen än vi tror. Dom kan känna skuld och tro att det är deras fel att mamma och pappa flyttar i sär och drömmer ofta om att mamma och pappa ska bli ihop igen. Att då helt eller nästan helt förlora kontakten med den ena föräldern är säkert fruktansvärt jobbigt. Att dessutom behöva lämna det land där man är född , har gått i skolan , har kompisar , kan språket mm. gör ju inte tillvaron lättare. Så jag håller helt med Anna har man skaffat barn i ett annat land så kan man inte bara ta barnen och sticka. Man får försöka bygga upp en tillvaro där eller vill/måste man flytta måste det vara ett beslut som tas gemensamt av båda föräldrarna.

Naturligtvis finns det fall där skilsmässa är en lättnad för barnen. Kanske har det funnits missbruk och våld i hemmet eller den ena föräldern har varit direkt olämplig av någon orsak. Då kan det naturligtvis finnas skäl att ge sig av till ett annat land eller att barnen inte ska träffa den andra föräldern. Men dessa fall hör ju inte till vanligheten. Dom flesta föräldrar är utmärkta föräldrar både före och efter en skilsmässa.

I Sverige lever en halv miljon barn med en ensamstående förälder eller med en förälder och en styvförälder. Dom flesta bor med sin mamma bara 17% bor med pappa. Fast många bor varannan vecka hos sina föräldrar eller är dom lite större och föräldrarna bor nära kanske dom går mellan lite som dom vill. Som jag tidigare skrev så försöker nog nästan alla föräldrar sköta sin skilsmässa så det blir så bra som möjligt för barnen. Även om det inte alltid är lätt att vara sams så försöker man nog så långt det går.

Det här blev ett lite väl personligt inlägg. Samtidigt ville jag få med hur jobbigt det kan vara för barn att ibland ha den ena föräldern boende långt borta. Jag har själv aldrig varit osams med mina barns pappa utan vi pratar mycket och ofta och har kul och trevligt när vi umgås och mina barn har kunnat ringa honom i Madrid så ofta dom velat. Ändå har det varit jobbigt för dom och dom är precis som jag väldigt glada att deras pappa snart flyttar hit.

Änglarnas stad, lungor och film

Bangkok betyder änglarnas stad. Eller egentligen är det det thailändska namnet Krung Thep som betyder det. Bangkok kommer av Bang Makok, vilket betyder "olivlundarnas stad", och är vad de tidiga kolonialisterna kallade staden. Stadens fullständiga thailändska namn är Krung Thep Maha Nakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Ayutthaya Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udom Ratchaniwet Mahasathan Amon Phiman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanu Kamprasit vilket gör det till världens längsta ortnamn.

Jag har besökt Bangkok en gång och stannade bara där i fyra dagar innan jag reste vidare till Malaysia och Singapore. Jag vet inte varför men jag blev inte så förtjust i staden. Visst var det mysigt att åka båt på kanalerna och titta på vackra tempel och palats och visst var shoppingen bra och billig. Jag bodde på Khao San Road där många backpackers hamnar. Ganska kul och annorlunda ställe men kanske inte så typiskt för Bangkok. Om jag återvänder ska jag nog bo i någon annan del av stan. Fast det finns många ställen jag är mer intresserad av att se än Bangkok. Jag har lite svårt att förstå att så många svenskar är så förtjusta i Thailand. Visst det är väl trevligt men jag har nog uppskattat länder som Indien , Kina , Mexico och Venezuela mer. Fast jag kanske borde ge Thailand en ny chans någon gång i framtiden.

En annan stad som betyder Änglarna stad är Los Angeles vars fullständiga namn egentligen är El Pueblo de Nuestra Señora Reina de Los Angeles de la Porciuncula vilket betyder Vår frus drottning över änglarna från Porciunculas stad. Där har jag inte varit och är väl inte så sugen på att åka dit heller om jag ska vara ärlig. Det finns andra städer i USA som lockar mer om jag ska dit , främst New York men också Key West , New Orleans och San Fransisco.

Förresten varför säger man New York men Nya Zeeland på svenska? Finns det regler för vilka platser som uttalas på orginalspråk och vilka som får ett mer svenskt namn? Fast skulle jag gissa så tror jag att det bara är tradition att säga på olika sätt.

På tal om språk och långa ord så läste jag häromdagen att engelskans längsta ord är Pneumonoultramicroscopicsilicovolcanoconiosis men i dagligt tal nöjer man sig med att säga Pneumoconiosis. Ordet betyder silikos eller (sten)dammslunga på svenska. En sjukdom som som orsakas av att man inandas farliga ämnen eller mycket stendamm som förstör lungorna. Sjukdomen kan i värsta fall leda till lungcancer. Men idag är den relativt ovanlig i Sverige då dom som arbetar med farliga ämnen har fått bättre och bättre skydd. Förr var den vanlig hos bland annat gruvarbetare och stenhuggare. Många stenhuggare som byggde Europas stora och vackra kyrkor under medeltiden drabbades av silikos och för tidig död.

På tal om Änglarnas stad så gjordes det en film med det namnet 1998 med Meg Ryan och Nicolas Cage i huvudrollerna. Jag har sett den och var väl inte så imponerad. Filmen är en nyinspelning med ganska stora förändringar i manus av den kända filmen Himmel över Berlin som gjordes 1987 och som jag såg för väldigt många år sen. Då tyckte jag väldigt mycket om den och det skulle vara kul att se den igen. Vet inte vad jag skulle tycka idag så jag vågar inte tipsa om filmen. Fem år senare kom uppföljaren Fjärran så nära som jag inte blev så väldigt förtjust i.

Himmel över Berlin handlar om två änglar som strövar runt i staden , iakttar och lyssnar till människornas tankar.Trots att de enbart ska vara betraktare och inte kan interagera fysiskt med människornas värld, förälskar sig en av änglarna, Damiel i en cirkusartist. En annan del av filmen skildrar Peter Falk i rollen som sig själv, på besök i Berlin för en film- eller tv-inspelning. Det framkommer att Peter Falk tidigare varit en ängel precis som Damiel, men avsagt sig existensen som odödlig åskådare för att istället få bli dödlig och delta i livet. Så småningom väljer också Damiel att bli en människa, som kan interagera med världen och till slut förenas han med kvinnan som han åtrått så länge. Filmen växlar mellan färg och svartvitt. För musiken svarar Nick Cave och filmen innehåller också scener från en konsert med honom. När jag såg filmen tyckte jag den var mysig , vemodig och lite annorlunda.

Arehucas

Jag gillar rom men dricker det alltför sällan. Har dock ett par flaskor stående i ett skåp här hemma så jag får väl skärpa mig. En av favoriterna är den venezuleanska romen Santa Teresa som jag faktiskt har två flaskor av hemma. Annars är en mörk kubansk rom aldrig fel.



Den mesta romen kommer från Karibien. Men det görs faktiskt rom i Europa. På Kanarieöarna odlas sockerrör som sen omvandlas till denna ädla dryck. Jag har provat den kanariska romen Arehucas och tycker den är helt okey. Tyvärr tror jag inte att den går att hitta på Systembolaget. Men för den som besöker Gran Canaria och inte bara vill ligga på stranden finns det möjlighet att besöka Arehucas romfabrik , få en guidad tur i fabriken , provsmaka rom och handla i fabrikens butik. Det är lite billigare att köpa sin rom där än i affärer och på Las Palmas flygplats.



Jag har aldrig besökt en romfabrik men några sherrybodegor i Cadizprovinsen i södra Spanien. Man får en guidad tur som är ganska intressant och för veta hur tillverkningen går till och det snålas inte vid provsmakningen. En lustig detalj är att diverse spanska kändisar har signerat faten som sherryn och romen lagras i. Tyvärr är det inte säkert att dom har guidning på andra språk än spanska. Även om jag själv inte har varit på Gran Canaria men hört att det är spanska som gäller på romfabriken.

Fábrica y Museo del Ron ligger i byn Arucas och dit tar man sig på en kvart från Las Palmas med buss 205, 206 och 210 eller hyrbil. Fabriken ligger på Era de San Pedro 2 i Arucas. Jag har bara smakat den mörka romen men det tillverkas också ljus rom och rom smaksatt med honung , citrus och kokos.

Oj vad sugen jag blev på att dricka rom när jag hade skrivit det här. Gärna festa hela natten , bli småberusad , dansa och hångla mot en bardisk och annat som ibland hör romdrickande till. Men det blir väl förhoppningsvis någon annan dag.

När jag skriver om rom måste jag få med en bild på Captain Morgan också. En favorit från Jamaica.


oh Captain , my Captain!