På den här lilla ön bor 4.5 miljoner människor. Tre fjärdedelar kineser, cirka 10% malajer och 10% tamiler som är ättlignar från Sydindien. Resten av befolkningen utgörs av mindre grupper såsom araber, judar, thailändare, japaner, européer och den eurasiska singaporeanska gruppen (ättlingar till européer och asiater). Man har fyra officiella språk, engelska , mandarin , malajiska och tamil. Landet har på bara 25-30 år förvandlats från djungel , träsk och kolonial avkrok till ett high tech och välfärdssamhälle med en av världens största hamnar trots att man saknar egna naturtillångar.
När jag för några år sen landade i Singapore mötte jag en australisk kille som sedan många år var bosatt i staden. Han rekommenderade några hotell och erbjöd sig att visa mig runt. Han sa att stället är så litet att du ser allt på tre timmar och då hinner du äta lunch också. Det blev ingen rundtur men vi sågs senare och tog en kaffe och sista dagen jag var i staden sprang jag på honom på en gata i det som kallades Chinatown så stort är det inte.
Trots skyskrapor och high tech har myndigheterna i sett till att behålla mycket grönska i och kring staden. Trots att det är så tätbefolkat kan man bara en bit från centrum se apor och det finns träsk där det bor krokodiler. Trafikinsiteten hålls nere. Bilar utsätts för straffskatter på hundratals procent , registreringsavgifter konsta tiotusentals kronor och det utkrävs nästan en månadslön för att få köra i stadens centrum under rusningstrafik. Ändå är bilarna många men trafikköerna få och tunnelbanan snabb, ren och med täta turer.
Många tänker på förbud och klinisk rent när man hör Singapore. Att det medför höga böter att kasta ett tuggummi eller en cigarettfimp på gatan. Visst är det rent. Otroligt rent. Tunnelbanan är ren som thoraxkliniken på vilket svenskt sjukhus som helst och nästan 200 regler reglerar tunnelbaneåkarnas vardag. Inte heller finns det tuggummin eller igarettfimpar på gatan men när jag var där var det säsong för den stinkade frukten durian så på vissa ställen låg skal av den i drivor. Singapore är ett samhälle som genom en kedja av kampanjer , följda av förbud , följda av straff och följda av publiciteten kring straffet , gjort sig till världens renaste stad. Dom offentliga toaletterna är många och alla jag såg var kliniskt rena. Det finns spolspioner som griper dom som inte spolar på offentliga toaletter , böter utdöms på plats och ibland publiceras syndarens ansikte och namn i den största tidningen The Straits Times eller direktlänk till tidningens websida
Staden är trevlig, säker och välordnad men ger samtidigt intrycket av att vara lite väl antiseptisk och artificiell. Vet inte om jag skulle vilja leva på en så välordnad plats i längden även om jag gärna skulle besöka Singapore fler gånger. Det känns som om platsen är full av kampanjer och förbudsskyltar på alla dom fyra officiella språken.
Att Singapore är en demokrati är väl en sanning med modifikation. Sedan självstädigheten 1965 har landet styrts av PAP Peoples Action Party som ofta innehaft samtliga av parlamentets 79 platser. PAP har ganska få medlemmar och det är komplicerat att bli medlem. Partiet har styrts med järnhand av Lee Kuan Yew som var landets premiärminister 1959-1990. Nu har han den specialinträttade posten Minister Mentor och hans son är premiärminister. Hans makt och inflytande om landet är stort. Han står bakom och engagerar sig i mängder av kampanjer och detaljfrågor som att förbjuda hundar av en viss storlek , familjeplanering där man uppmans sterilisera sig efter andra barnet. Tredje och fjärde barn fick lägre prioritet i utbildningen och sådana familjer fick färre ekonomiska avdrag. Lee införde också incitament för kvinnliga akademiker att skaffa tre eller fyra barn. 1983 satte Lee igång den "stora äktenskapsdebatten", när han uppmuntrade singaporeanska män att välja kvinnor med hög utbildning som fruar. Han oroades av att ett stort antal utbildade kvinnor var ogifta. Vissa delar av befolkningen, inklusive utbildade kvinnor, blev upprörda av hans åsikter. Trots detta inrättades en kontaktförmedlingsenhet Social Development Unit (SDU), för att främja umgänge mellan manliga och kvinnliga akademiker. Lee har till och med hotat att när han har försvunnit ur tiden ska han resa sig ur graven om inte ordningen upprätthålls.
Vissa brott kan leda till enorma böter och man har även spöstraff och dödsstraff för bland annat mord och narkotikahandel. Det sistnämnd möter besökare på stora skyltar redan på flygplatsen. Amnesty har kritiserat Singapore för att ha "möjligen den högsta andelen avrättningar i världen" per capita. Yttrande och åsiktsfriheten är inskränkt och den politiska oppositionen liten och noga kontrollerad. Kritiska tidningar , filmer, böcker och musik censureras hårt men handlas på andra sidan gränsen i Malaysia. Reportrar utan gränser rankade Singapore som 140:e av 167 länder i sitt tryckfrihetsindex 2005. Misshagliga kan hållas i fängelse på obestämd tid utan att åtal väcks.
Skatterna är låga och välfärssystemet väl utvecklat. Dom flesta innevånare bor i statligt subventionerade lägenheter och betalar bara några procent i skatt. Lägnheternas standard är bra och det sägs att innevånarna här bor bäst i Asien. Dom flesta stora företag är statliga. Det är en märklig kombination av statligt ägande och extrem kapitalism kanske lite som det man kan se i dagens Kina. Elaka tungor har ibland kallat Singapore för Lee inc eller Lee AB som vi kanske skulle säga på svenska.
På grund av bristen på yttrandefrihet har gjort att ett antal bloggare som skrivt bland annat rasistiska saker har straffats hårt. Regeringen i Singapore har ansträngt sig att upprätthålla etnisk harmoni efter att etniskt motiverade upplopp utbröt under 1960-talet. Man har betonat harmoni mellan olika folkgrupper i alla delar av samhället, däribland utbildning, militären och boendet. Denna politik har än så länge till stor del varit framgångsrik, och få tecken på etniska spänningar har synts sedan början av 1970-talet.
Visst är det en härlig plats om än lite för välordnad och artificell och årligen kommer många turister hit. Det är ett shoppingparadis och på Orchad road ligger varuhusen tätt men även i områden som Little India , Arab Street och det som brukar kallas Chinatown finns små roliga affärer och marknader. Det är gott om restauranger där man äter gott i alla prisklasser. Det finns många så kallade food courts utomhus som är både trevliga och prisvärda. Här har jag ätit bland den bästa vegetariska kinesiska mat jag någonsin smakat och då var den inte heller dum i Hong Kong , Macao och Kina. Andra stora turistattraktioner är det fina Singapore zoo oh Sentosa Island utanför staden. Sentosa Island är fins med många olika attraktioner som akvarium , delfiner , bad , nöjespark och mycket annat. Men ön känns verkligen plastig på något sätt. Ännu mer articifiell än resten av staden.
Många turister tar sig också till lyxhotellet Raffles där den berömda drinken Singapore Sling skapades. Även jag har druckit den i hotellets bar i kolonial stil där alla bjuds på jordnötter till drinkarna och skalen kastas direkt på golvet. Drinken var inte så speciell men miljön är häftig.
För den som är intresserad av religion vimlar det av kinseiska och hinduistiska tempel , kyrkor , synagoger och moskéer. Det finns många mysiga områden att promenera i och en restaurang , ett kafé eller en bar är aldrig långt borta liksom en skinande ren offentlig toalett. Men det finns hela tiden en känsla av kontroll och "Storebror" ser dig. På mitt hotell fanns till och med en övervakningskamera i rummet. När jag hängde en tröja över kom genast någon anställd och tog bort den. Även om jag sov ensam var det lite konstigt att bli övervakad i sovrummet. Mina grannar som flera gånger om dygnet satte igång en högljudd kärleksakt på kinesiska lyckades jag dessutom få en skymt av på övervaknings-TV i receptionen när jag hämtade nyckeln. En skymt av dom i en i en mycket privat situation , som jag gärna hade sluppit sen.
Men jag gillar Singapore trots att det är ett märkligt och lite konstgjort ställe. Jag skulle gärna resa dit igen men det kanske inte är någon plats man stannar länge på. Mina fem dagar i landet kändes fullt tillräckliga och då hann jag även med en dagstur till Malaysia. Flygplatsen liksom flygbolaget röstas ständigt fram till den bästa i världen. Trots det jag har skrivit om bristen på demokrati och övervakning får du inte känslan av diktatur som jag upplevt på andra ställen i världen.
Jag är inte religiös men det hinduistiska Sri Mariamman templet i Singapore är mycket vackert och stämningsfullt.
Här finns en bild som tidigare varit publicerad på min blogg på stadens symbol merlion blandning mellan lejon (lion) och sjöjungfru (mermaid) med några av stadens skyskrapor i bakgrunden
5 kommentarer:
Kul att läsa! Får se om jag läggar upp några bilder som kan komplettera vad du skrivit om. Isf blir det senare under natten... när jag inte har så mycket att göra på jobbet..
Så kul att någon orkar läsa hela och kommentera. Jag hade gärna kunnat skriva ännu mer. Funderar på att fortsätta med ett kortare inlägg om stadsdelen Little India. Skulle vara jättekul om du la upp lite bilder. Det är 3-4 år sen jag var i Singapore och jag har bara varit där i fem dagar , jag gillade det men samtidigt var det lite speciellt och kanske lite för välordnat och rent
Jag visste inte om att det var sån censur där! Läste the straits times ganska ofta när jag var där och tyckte det stog mycket mer om bla terrorattackerna i Thailand än vad det gjorde i någon svensk tidning. Och inte heller visste jag det där om många avrättningar!!!
Men Singapore är nog den stad jag besökt som har störst del av invånarna som inte kommer därifrån. Tyckte man såg människor som såg "icke-kinesiska" ut överallt. Speciellt i hamnarna, det vimlade av indier och bangladeshianer som jobbade konstant och sov i baracker, pratade med några, de sa att de hade 3 månader visum och de försökte jobba så mycket de kunde.
Fick också känslan av att "storebror vakar över en" med alla kamerorna, men samtidigt kändes det tryggt på ett sätt, att allt verkade vara så välorganiserat.
Mer om själva staden, jag tycker inte den påminner om någon annan stad i sydostasien, det är så mycket renare och bättre kommunikationer än tex bangkok och ho chi minh. Tokyo skulle vara den staden jag mest tycker liknar Singapore.
Christel - jag håller med dig om att staden inte påminner om någon annan asiatisk stad jag har besökt. Renare, bättre kommunikationer och mycket grönt i staden. Fast det är lite övervakningskänsla så håller jag med om att det kändes tryggt. Jag hamnade där när jag reste ensam och kände mig aldrig otrygg när jag gick runt själv på gatorna eller i tunnelbanan ens på kvällarna.
Jag har också läst Straits times och uppfattade den inte som hård censur. Fast det fanns namn och bilder på personer som gripits när dom glömt spola offentliga toaletter. Den australiska killen jag mötte över en kaffe som bott där många år sa att censuren i media var ganska omfattande. Många åkte till Malaysia och köpte förbjudna filmer påstod han. I närmaste staden på andra sidan gränsen fanns en enorm marknad för piratkopierade förbjudna filmer och böcker. Har också läst att PAP är och har i princip varit det enda partiet sen 50-60-talet. Visst finns några små oppositionspartier men dom får aldrig mer än kanske 1-2 platser i parlamentet och hålls noga efter.
Dom kanske inte har så många avrättningar per år (har inte kollat någon statistik) men dom är ju ganska få så dom kanske kommer upp i mest avrättningar per capita. Läser man vad Amnesty skriver om Singapore så är det dels avrättningar , inskränkt yttrandefrihet och godtyckligt fängslande och godtyckliga rättegångar.
Samtidigt får man som besökare ett trevligare intryck av staden och det är ju en otrolig blandning av folk från hela världen. Ingen verkar ha sitt ursprung där. Man känner ju inte det som om man reser i en diktatur på det sättet som man kunde göra i t.ex Sovjet och gamla Östeuropa. Det är lätt att tycka om staden även om den ibland kan kännas lite artificiell och Sentosa Island gav mig verkligen en plastig och konstgjord känsla även om jag gillade naturen , akvariet , delfinerna , stränderna.
Haha, håller verkligen med vad du skriver om Sentosa! Ett låtsas-lekland för barn kändes det som.
Skicka en kommentar