kompliceras dejtandet när barn är inblandade?

Jag läste det här om en kille som föredrog att dejta singelmammor framför tjejer utan barn. Själv tycker jag absolut inte det spelar någon roll om den jag träffar har barn eller inte och det tyckte jag inte innan jag hade barn heller. Fast jag har egentligen ingen erfarenhet på området. Det skulle väl vara att jag för hundra år sen hade en extremt kort flirt med en kille som hade en dotter och nu har jag ju egna barn. Fast mina barn skulle jag hålla långt ifrån mitt eventuella dejtande innan det blir seriöst. Jag tycker inte dom ska behöva träffa olika personer som sen kanske försvinner ur deras liv. Sen bör ju en eventuellt ny partner fungera bra ihop med barnen. Dessutom kan jag nog inte flytta ihop med någon efter en vecka , en månad , ett år eller ens två år för jag tycker barnen behöver ensamtid med sin mamma. Fast det här är ju väldigt hypotetiska funderingar , hur det blir i praktiken om det blir aktuellt kanske är en annan sak. Möjligen tror jag att jag skulle tycka det var lite jobbigt att träffa dom blivande svärföräldrarna om inte killen jag träffade också hade barn. Fast jag vet inte varför , det är nog bara löjliga fördomar , förhoppningsvis är det väldigt få personer som skulle se det med barn som ett problem , svärföräldrar eller andra.

Jag kan inte förstå varför det skulle vara ett problem att träffa någon som har barn. Kommer man upp i en viss ålder och träffar jämnåriga så får man nästan räkna med att det kan hända. Händer det så får man ju så klart räkna med att barnen kommer i första hand och att den ensamstående föräldern inte kan ses jämt och ibland kanske det behövs lite planering. Naturligtvis vill många ensamstående föräldrar säkert med tiden flytta ihop , gifta sig och kanske skaffa fler barn men det kanske tar lite längre att komma dit när det finns barn med i bilden. Fast det är bara en gissning , egentligen har jag ingen aning om personer som redan har barn väntar längre med sånt. Det kanske beror mer på hur man är och hur förhållandet är än på om det finns barn inblandade eller inte.

Jag har så lite erfarenhet på området så jag kan inte ge några råd. Men jag har vänner som funkar jättebra med sina partners barn och andra vänner som träffat någon som funkat bra med deras barn. Jag har inte rotat så mycket i mina vänners liv att jag har så bra koll på hur dom gick till väga i början när dom träffade någon. Det är naturligtvis upp till var och en hur man känner att det är bäst att göra. Det vore kul om någon med erfarenhet på området ville dela med sig.

Jag kan inte förstå att det skulle vara ett problem att bli tillsammans med någon som har barn. Möjligen om det fanns ett galet ex med i bilden men förhoppningsvis är alla separerade föräldrar hyfsat vettiga. Dessutom kan man väl vänta ganska länge med att introducera sin nya för barnets andra förälder. För mig personligen spelar det ingen roll om han jag träffar har barn eller inte. Men det vore kul att höra andra åsikter. Vad är problemet och vad är fördelarna? Hur gör man om det tar slut , fortsätta hålla kontakt med barnet eller inte? Hur gör man när man har barn och träffar någon? Hur, när och på vilket sätt är det lämpligt att personen lär känna barnet? För efter en tid tillsammans vill nog dom flesta ha en del vardagsliv ihop och i vardagen är ju barnen också inkluderade.

Blev ganska mycket allmänt svammel om något jag inte har så mycket egen erfarenhet om. Men det vore kul med lite diskussion och åsikter både från er som har erfarenhet på området och från er som inte har det.