lördag, september 13, 2008

kompliceras dejtandet när barn är inblandade?

Jag läste det här om en kille som föredrog att dejta singelmammor framför tjejer utan barn. Själv tycker jag absolut inte det spelar någon roll om den jag träffar har barn eller inte och det tyckte jag inte innan jag hade barn heller. Fast jag har egentligen ingen erfarenhet på området. Det skulle väl vara att jag för hundra år sen hade en extremt kort flirt med en kille som hade en dotter och nu har jag ju egna barn. Fast mina barn skulle jag hålla långt ifrån mitt eventuella dejtande innan det blir seriöst. Jag tycker inte dom ska behöva träffa olika personer som sen kanske försvinner ur deras liv. Sen bör ju en eventuellt ny partner fungera bra ihop med barnen. Dessutom kan jag nog inte flytta ihop med någon efter en vecka , en månad , ett år eller ens två år för jag tycker barnen behöver ensamtid med sin mamma. Fast det här är ju väldigt hypotetiska funderingar , hur det blir i praktiken om det blir aktuellt kanske är en annan sak. Möjligen tror jag att jag skulle tycka det var lite jobbigt att träffa dom blivande svärföräldrarna om inte killen jag träffade också hade barn. Fast jag vet inte varför , det är nog bara löjliga fördomar , förhoppningsvis är det väldigt få personer som skulle se det med barn som ett problem , svärföräldrar eller andra.

Jag kan inte förstå varför det skulle vara ett problem att träffa någon som har barn. Kommer man upp i en viss ålder och träffar jämnåriga så får man nästan räkna med att det kan hända. Händer det så får man ju så klart räkna med att barnen kommer i första hand och att den ensamstående föräldern inte kan ses jämt och ibland kanske det behövs lite planering. Naturligtvis vill många ensamstående föräldrar säkert med tiden flytta ihop , gifta sig och kanske skaffa fler barn men det kanske tar lite längre att komma dit när det finns barn med i bilden. Fast det är bara en gissning , egentligen har jag ingen aning om personer som redan har barn väntar längre med sånt. Det kanske beror mer på hur man är och hur förhållandet är än på om det finns barn inblandade eller inte.

Jag har så lite erfarenhet på området så jag kan inte ge några råd. Men jag har vänner som funkar jättebra med sina partners barn och andra vänner som träffat någon som funkat bra med deras barn. Jag har inte rotat så mycket i mina vänners liv att jag har så bra koll på hur dom gick till väga i början när dom träffade någon. Det är naturligtvis upp till var och en hur man känner att det är bäst att göra. Det vore kul om någon med erfarenhet på området ville dela med sig.

Jag kan inte förstå att det skulle vara ett problem att bli tillsammans med någon som har barn. Möjligen om det fanns ett galet ex med i bilden men förhoppningsvis är alla separerade föräldrar hyfsat vettiga. Dessutom kan man väl vänta ganska länge med att introducera sin nya för barnets andra förälder. För mig personligen spelar det ingen roll om han jag träffar har barn eller inte. Men det vore kul att höra andra åsikter. Vad är problemet och vad är fördelarna? Hur gör man om det tar slut , fortsätta hålla kontakt med barnet eller inte? Hur gör man när man har barn och träffar någon? Hur, när och på vilket sätt är det lämpligt att personen lär känna barnet? För efter en tid tillsammans vill nog dom flesta ha en del vardagsliv ihop och i vardagen är ju barnen också inkluderade.

Blev ganska mycket allmänt svammel om något jag inte har så mycket egen erfarenhet om. Men det vore kul med lite diskussion och åsikter både från er som har erfarenhet på området och från er som inte har det.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag träffade en man som hade barn ett tag. Hans barn och jag kom inte alls överens. Men kanske berodde det på att jag träffade barnen för snabbt och sov över där redan i början. Fast hela historien tog slut ganska snabbt och det berodde inte bara på barnen /Anna

Åsa sa...

Jag har inga barn men tycker inte barn är något hinder. Jag har varit tillsammans med en kille som hade barn varannan vecka i flera år. Jag gillade verkligen barnen och saknar dom mycket nu när vi inte längre är tillsammans. Jag tänker ofta på dom och skulle gärna träffa dom men deras pappa och jag har inte pratat på snart två år. Jag saknar inte honom men skulle gärna ha kontakt med barnen vet bara inte hur det skulle gå till. För som du skriver är det kanske jobbigt och tråkigt för barnen när dom träffar och lär känna någon som sen bara försvinner. Har ofta undrat om dom saknar mig. Visst blir det svårare när det finns barn inblandade men jag tycker inte det är ett hinder.

Anonym sa...

Helst skulle jag vilja träffa någon som inte har barn. Det blir jobbigare när det finns barn och ett ex med i bilden. Nu har jag en sambo utan barn och det känns bättre än han jag träffade som hade barn / Anna som skrev förut

niklas (fd Hans Ångest) sa...

Men om man träffar någon som har barn, och har bestämt att man skall ses på lördagen hemma hos henne - ja, då kan man ju förhoppningsvis få smaka av barnens lördagsgodis!

Thérèse sa...

Anna - ja jag vet ju inte hur tidigt man bör träffa barn och sova över. Det beror nog på hur förhållandet är och hur barnen är. Varierar säkert. Skönt att du har träffat någon det funkar med nu.

Åsa - det måste vara tråkigt att lära känna och tycka om barnen och sen bara bryts kontakten. Jag kan ju inte säga något om din situation men jag tycker nog att fler "bonusföräldrar" borde försöka hålla kontakt med barnen efter en separation. Det är ju upp till dom vuxna att se till att det funkar om både den vuxna och barnen vill det. Om barnen är små kan dom ju inte ringa och fixa möten och sånt. Tråkigt att du inte träffar barnen längre , förstår att du saknar dom.

Niklas - ha ha det är ju ett bra argument för att träffa någon som har barn. Hångel och lördagsgodis låter ju som en perfekt kväll. Annars kan man ju förstås skaffa egna barn och smaka av deras lördagsgodis. Eller köpa lördagsgodis trots att man inte har barn eller har någon partner med barn.

Pumita sa...

Det är klart att det är enklare att dejta någon som inte har barn... eller jag menar att ingen av parterna har barn eftersom man inte behöver ta hänsyn till annat än varandra då. Det är en stor fördel speciellt i början när man är nykär. Då är det lätt annars att barn hamnar i skymundan och inte får tillräckligt med omvårdnad och uppmärksamhet. Men det beror mycket på hur man är som person också.

Lite senare i förhållandet krävs det mer av en när man ska pussla ihop julfirande och annat med var och ens ex osv. Nu låter jag kanske negativ men det gäller att vara realist. Jag menar inte att man inte kan/ska dejta när man har barn men det är enklare utan. Och man ska inte introducera en massa plastmammor och -pappor till barnen... alltså inte i ett för tidigt skede. Det mår de inte bra av.

Thérèse sa...

Pumita - jag håller med , tycker man ska vara försiktig med att introducera en ny partner för barnen. Tror att även om man är nykär så sätter dom flesta föräldrar barnen främst. Mina barn har en tendens att fästa sig vid och sakna personer dom träffat ofta men inte kan träffa så¨ofta längre som till exempel vänner i Madrid. Några pojkvänner eller flickvänner till deras föräldrar har dom inte träffat men väl kompisar som dom gillar som bor i andra länder eller städer och dom inte längre kan träffa så ofta.