mat-minne

Egentligen tycker jag det är ganska kul att skriva om mat och tänker att jag borde göra det oftare. Jag gillar verkligen god mat och tycker det är väldigt spännande att prova nya maträtter och kök. Jag gillar också att laga mat speciellt lite roligare mat än den snabba och lite småtråkiga vardagsmaten man ofta svänger ihop efter jobb och skola.

Mat kan ju väcka otroligt starka minnen. Tyvärr har man ju sällan tid och råd att resa så mycket som man skulle vilja men ett besök på en grekiskt restaurang kan väcka minnet av den där semesterveckan på Rhodos. Jag tycker också att det är kul att laga mat som man ätit under någon resa,. Kanske äta den tillsammans med den man reste med och prata minnen.

För mig är tapas (länk till ett inlägg om tapas) , café cortado (espresso med en liten skvätt varm mjölk) och tinto de verano (hälften rött vin och hälften casera en läsk som påminner om seven-up) det jag främst förknippar med Spanien. Tyvärr har många svenska tapasställen inte det typsiskt spanska utseendet och man har ofta andra tapas än det typsikt spanska utbudet. Vilket kan vara väldigt gott men väcker inte dom starka minnen av att sitta på ett torg en varm sommarkväll någonstans i Spanien och äta tapas.

Den kinamat jag har ätit i Kina har varit så mycket roligare , kryddstarkare och mer varierad än den svenska kinamaten som tyvärr inte väcker minnen av Kina. Jag skulle verkligen önska att det fanns en kinakrog med "riktig kinesisk mat" som den smakar i Kina i Sverige. Har hört att Ho på Söder i Stockholm ska vara en sån krog men jag har aldrig besökt den.

Indisk mat i Sverige är bättre och mer lik den mat man serveras i Indien. Då får jag minnen av när jag bodde hos en familj i en fattig by och satt på stampat jordgolv och åt dom mest utsökta rätter med händerna. Aldrig har indisk mat varit så god som där trots att köket var litet, trångt och med svenska mått dåligt utrustat och maten lagades i en vedugn.

Mexico förknippar jag främst med tacos , quesadillas, grillade majskolvar (elote) och stora avokados. Allt det finns i Sverige och är lätt att laga hemma men jag får sällan till smakerna på samma sätt. I Sverige brukar jag av gammal vana mest använda hård tacosskal men i Mexico såg jag bara mjuka skal på dom ganska många tacosrestauranger jag besökte. Den svarta såsen mole som görs av bland annat kakao och chili och serveras till allt i Mexico känns också mycket Mexico för mig trots att det inte var någon favorit. Även koriander som mexikanarna verkar stoppa i all mat för tankarna till Mexico.

Venezuela är för mig intimt förknippat med arepas , majsbröd med olika fyllningar som säljs överallt , är goda och mättande och inte kostar särskilt mycket. Jag gillade speciellt arepas med den lokala osten queso guayanes som påminner lite om mozzarella. Många gånger har jag tänkt att jag skulle försöka göra arepas hemma för jag tror inte det är så svårt men än har det inte blivit av. Sugrör förknippar jag också starkt med Venezuela. Alltid när man köpte något att dricka fick man sugrör och glömde man att ta dom kunde kassörskan ropa på en eller till och med springa efter en. Öl , vatten , läsk , jucie , allt skulle alltid drickas i sugrör.

Ris, bönor och stekta matbananer är för mig väldigt förknippat med hela Latinamerika.

Listan på mat som väcker minnen från olika resor kan säkert göras lång. Det är kul att dela med sig av mat och reseminnen. För några år sen reste några kompisar till mig i Vietnam. När dom kom tillbaka bjöd dom hem lite kompisar på några typiska vietnamesiska rätter och diabildsvisning från resan. Väldigt lyckat och trevligt. En kompis som varit i Korea gjorde också samma sak. Fast då var det bara han , jag och ett av mina barn som var där och åt och tittade på bilder. Men trevligt var det. Han hade köpt en flaska koreansk sprit med en orm i som jag tackade nej till att provsmaka.

Mat kan också vara förknippat med vissa personer. Jag har en god vän som jag sällan men regelbundet brukar äta ostfondue tillsammans med. Vi har gjort det i väldigt många år och jag äter nästan aldrig ostfondue med någon annan än henne. En annan god vän har flera gånger haft med sig mina barns favorit, grillad kyckling, när han varit på besök så barnen förknippar honom starkt med kyckling. Vet dom att han ska komma brukar alltid någon kommentar om att han kanske har kycklingmed sig dyka upp. Så har jag släktingar som precis som många andra svenskar alltid grillar. är det bara barmark ska det grillas och äta ute även om man nästan måste svepa in sig i en filt och ha vantar på sig.

Idag ska jag fira min mammas födelsedag på en grekisk restaurang. Jag gillar verkligen grekisk mat och det var alltför längesen jag var i Grekland. Jag har dessutom endast besökt Rhodos. Finns så många platser i Grekland jag skulle vilja se och jag är väldigt nyfiken på huvudstaden Aten. Känns som ett perfekt resmål för mig som är väldigt intresserad av historia också.

Mat kan verkligen väcka minnen från resor, en speciell middag, ett restaurangbesök eller fest man varit på och en stor del av nöjet med att resa är ju att prova det lokala köket. Jag har svårt att utnämna något favoritkök eller favoriträtt för det varierar vad man är sugen på. Men olika asiatiska kök gillar jag väldigt mycket oavsett om jag rest i landet eller inte. Sushi är en stor favorit som jag tyvärr äter alltför sällan. Jag skulle vilja prova att laga egen sushi någon gång. Har ofta tänkt på det men än har det inte blivit av.

varför bloggar man?

Det här blir väl antagligen ett ganska svamligt inlägg med rätt meningslösa funderingar men det kan väl vara okey ibland.

För ungefär ett halvår sen fick jag frågan varför jag bloggade och vad jag ville uppnå med det. Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara. Jag har inte blivit berömd eller tjänat ett öre på min blogg och har inga ambitioner att bli det heller. Jag vill skriva när och om jag har lust och låta bli då jag inte känner för det. När jag bodde i Madrid var det alltid kul att blogga och jag skrev nästan bara om spanskt vardagsliv och skillnaden mellan Sverige och Spanien. även om det inte var medvetet och genomtänkt så kanske jag ville berätta om mina intryck av Spanien på ett sätt man inte får om man läser en faktabok eller turistguide. Kanske ville jag förmedla någon känsla av hur det var att leva utomlands med en svensk familj. Fast egentligen var inte bloggandet så strukturerat och genomtänkt utan då som nu skrev jag vad jag kände för så ofta eller sällan jag hade lust.

När jag ibland pingar på nyligen kan jag bara slumpmässigt klicka på olika bloggar och jag harfått intrycket av att en majoritet av alla bloggar är en sorts dagböcker där bloggaren skriver vad han/hon gör och gärna illustrerar allt med foton. Jag tycker så klart att vi som bloggar ska skriva vad vi vill på våra bloggar. Men personligen har jag inte lust att på nätet redovisa varje steg jag tar , vem jag träffar och vad vi gör. Att lägga ut bilder på kompisar ,barn , familj och även mig själv känns rätt främmande och ointressant. Jag skriver gärna om personliga upplevelser och intryck men lämnar helst anhöriga och vänner utanför bloggen.

Det har funnits perioder då jag varit ganska less på bloggen men efter några dagar har alltid lusten och idéerna kommit tillbaka. Men blir jag för less så slutar jag bara fast i nuläget är det inte aktuellt.

Som sagt jag tycker att alla ska skriva precis vad dom vill på sina bloggar och jag läser bara dom bloggar som intresserar mig samtidigt förstår jag inte riktigt hur dom som skriver om vilka kläder dom har på sig , vad dom äter till frukost och vilken gullig pojkvän dom har kan få så många läsare. Hur intressant är det? Jag kommer att fortsätta blogga men det blir få bilder på mig , inga på mina barn , vänner , familj och eventuella pojkvänner. Jag kan inte riktigt känna igen mig i bloggare som skriver om att dom är förebilder. Jag är verkligen ingen förebild utan en halt vanlig tjej som visserligen bott några år utomlands och funderar på att åka igen. Men oavsett var jag bor så är jag en vanlig svensson. Att jag skulle tänka på vad jag skriver här för att jag är någon förebild känns absurt. Jag tror att ni som läser här är mer intelligenta än att ha mig till förebild. Vad skulle poängen med det vara?

Känner mig hemskt elak efter ett sånt här inlägg. Vill åter påpeka att alla skriver om det som känns bäst för dom. Samtidigt vill jag avsluta lite snällt. Jag har inte många läsare men tillräckligt många för att få kommentarer på allt jag skriver. Jag gillar verkligen era kommentarer. Alla ni som skriver här är så snälla och kloka och kommer med bra råd och kommentarer. Trots att jag inte känner många av er som kommenterar har ni blivit som en sorts kompisar för mig - bloggkompisar. Jag skulle gärna träffa er alla på en fika och jag tror vi skulle har jättekul ihop

amning

Egentligen borde inte kanske inte skriva ett sånt här inlägg. Jag är mycket nöjd med att ha två barn, planerar inte fler , är inte gravid och jag har inte ens någon att skaffa barn med. Fast kanske är jag påverkad av att flera av dom bloggar jag läser regelbundet nyss har fått eller snart ska få barn.

I Sverige förväntas ALLA amma och helst amma väldigt länge. Annars är man nästan en dålig mamma. I Sverige ser man också mammor amma offentligt nästan överallt. Jag har fikat och ätit lunch med kompisar som ammat och har suttit på restauranger och kaféer där det suttit kvinnor vid bordet bredvid och ammat. Det här är absolut inget som stör mig. Tvärtom tycker jag det är helt okey. Dock inget jag själv har känt mig bekväm med att göra när jag ammade utan jag gick gärna undan lite när jag ammade ute så jag och barnet fick lite lugnt runt oss. I många andra länder såsom i Spanien där jag har bott ammar absolut inte kvinnor offentligt. Det är heller inte lika självklart att amma utan gravida kvinnor kan få frågan ska du amma eller inte. Eller man kan höra gravida kvinnor säga att jag har inte bestämt mig för om jag ska amma eller inte.

Jag tycker att man som förälder ska göra så som det känns bäst och jag tycker man ska slippa kritik om man av olika skäl inte vill eller kan amma. Bröstmjölken är ju skapad för barnet och det är så klart bra att amma. Våra kroppar är gjorda för att amma och för naturliga förlossningar men vill man absolut inte föda vaginalt så tycker jag så klart att man bör kunna få kejsarsnitt. Fast själv tycker jag kejsarsnitt verkar läskigare än en vanlig förlossning.

I ett globalt perspektiv är amning så klart bra. Har man inte tillgång till rent vatten och möjlighet att köpa bröstmjölksersättning och tillreda den så sterilt som möjligt så är ju amning det enda alternativet. Vi har säkert alla hört historier om fattiga kvinnor som luras i tron på att det är bäst för barnet att betala pengar dom inte har för ersättning istället för att amma. Så har dom inte tillgång till vatten och inte råd att ta den mängd ersättning som krävs utan späder med mer vatten. Vilket gör att barnet kan drabbas av sjukdomar , undernäring och kanske till och med dö. Men det är ju inte situationen för svenska nyblivna mödrar.

Som jag redan skrivit tycker jag att amning eller inte är ett val mamman ska göra och omgivningen ska inte fördöma och komma med pekpinnar. Fast det skadar ju inte att prova att amma och känner man att det inte funkar eller man inte vill så kan man gå över till bröstmjölksersättning.

Nu tänkte jag bli lite personlig och berätta om mina egna erfarenheter av amning som har varit ganska olika dom två gånger jag har fått barn.

När min son föddes ville jag absolut amma för det hade man hört var det bästa. Jag försökte och försökte med ganska blandat resultat. Det kändes som om det alltid strulade. Efter cirka 3 månader gav jag delvis upp och började ge bröstmjölksersättning parallellt med amningen. Efter 4-5 månader gav jag upp amningen helt och kände mig mycket misslyckad. När min son var några år gammal fick han diagnosen autism något som absolut inte märktes det första året utan att något är fel brukar man märka senare. Jag har i efterhand fått höra att amningsproblem är väldigt vanliga hos autistiska barn då sjukdomen är medfödd men märks först efter några år. Nu vill jag inte skrämma någon , problem med amning kan ha mängder av orsaker och autism är ovanligt. Sen tycker jag förstås inte det är hela världen att ha ett autistiskt barn. Men det skulle bli ett helt inlägg att förklara att det faktiskt inte är så jobbigt.

När min dotter föddes sex år senare funkade amningen utan några som helst problem. Jag ammade henne i 9-10 månader och sen blev det liksom naturligt att vi slutade. Hon var inte lika sugen och jag tyckte det var skönt att sluta. Men jag har kompisar som ammat sina barn i 1.5-2 år. Jag tyckte det var väldigt praktiskt att amma. Man hade alltid maten med sig , den hade rätt temperatur och var steril. Visst var man beroende av att vara med barnet jämt men det var bara mysigt. Dottern sov dessutom mycket i min säng så det var ganska lätt att amma nattetid utan att gå upp och många gånger var jag bara halvvaken.

Så till det här med att få bröst som taxöron om man ammar. Jag har inte och har aldrig haft hängbröst. Tyvärr har inte bh-storleken ökat efter amningen heller men det kan jag leva med. Jag tycker det finns så många myter om att en graviditet förstör kroppen något enormt. Kroppen förändras så klart för att man blir äldre men jag är inte full av bristningar eller har hängbröst. Jag har inte gått på några mirakeldieter ,tvärtom tog det mig säkert minst ett halvår att komma i mina gamla byxor efter graviditeten. Jag väger straxt under 50 kilo vilket kanske är en aning för lite till mina 162 centimeter fast jag har alltid varit kort och smal. Men jag äter vad jag vill och kommer fortfarande i kläder jag hade innan jag födde barn. Jag är absolut inte något undantag utan dom flesta av mina kompisar ser ut ungefär som innan dom födde barn. Om man får se ett antal nakna 30-35 åringar tror jag inte i allmänhet det syns någon skillnad på vem som fött barn och ammat eller inte. Om man kikar runt i ett omklädningsrum på gymet eller badet kan man knappast se att den har fött barn men inte den på kvinnor i en viss ålder. Sen förändras självklart kroppen med åren oavsett om man fött barn eller inte har man inte samma kropp när man är 35 som när man var 20.

Jag har inget råd att ge i amningsfrågan. Jag tycker alla ska göra så som det känns bäst för dom och vill man inte amma eller tycker att det inte funkar ska man inte kritiseras för det. Min mamma har varken ammat mig eller min bror och vi har överlevt , inte varit särskilt sjuka och har inga allergier. Jag tror det är ganska många i vår generation som inte blev ammade eller bara blev ammade en mycket kort tid. Det är inte skadligt för barnet att få ersättning istället för modersmjölk och den som väljer att inte amma är ingen dålig mamma.

Cadiz

Många av er som gissade på bilden i förra inlägget gissade helt korrekt på Spanien. Pumita lyckades till och med pricka in rätt stad. Det är den underbart vackra och mysiga lilla staden Cadiz i sydvästra Spanien. Staden är verkligen en pärla med en underbar stämning som jag varmt kan rekommendera för ett besök. Som ni ser på satellit-bilden ovan ligger den på en lång , smal halvö. Dom gamla delarna som är vackrast och där alla bilder i det här inlägget är tagna ligger längst ut på halvön. Att staden är omgiven av Atlanten på tre sidor ger den ett mycket speciellt och vackert ljus. Här vimlar det av smala gränder som ofta mynnar mot havet i båda riktningarna. Det finns gott om små mysiga torg och små tapasbarer som serverar mycket fisk och skaldjur gärna tillsammans med ett glas fino (torr sherry som görs i dessa trakter)

Staden är också den äldsta i Europa som har har varit bebodd oavbrutet. Den grundades av fenicierna på 1100-talet f.Kr. Vid stadens vackraste torg Plaza de Mina ligger det fina historiska museet där man kan lära sig mer om stadens rika historia. Det var också härifrån flera av conquistadorerna seglade till Latinamerika och det var här centrum för handeln med Latinamerika låg. Stan har också haft betydelse i flera sammanhang i Spaniens moderna historia.
Här tillbringade jag en sommar med att plugga spanska och jobba på en bar. Här finns verkligen allt , en underbar stämning , mysiga caféer och barer , roligt nattliv (det var här jag lärde mig dansa salas med hjälp av lokalbefolkningen) , underbara stränder, rik historia och kultur. Här hålls varje år en av Spaniens största och mest berömda karnevaler som jag faktiskt också har lyckats besöka under den termin jag pluggade i Sevilla. jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Cadiz och ösa superlativ över staden men bilderna får tala för sig själva.

Utan ord

Se fler bilder i fotokedjan hos Pumita

Guatemala

Pumans dotter är en av mina favoritbloggar som tillhör min dagliga läsning. Även om jag inte känner Pumita mer än genom bloggen tror jag vi har en del gemensamt som bland annat vår kärlek till den spanskspråkiga världen. Vi har också rest en del i samma områden i Mexico och Centralamerika. Till skillnad från mig är Pumita ganska duktig på att skriva om den här delen av världen på sin blogg. Alla som går in på hennes blogg måste absolut ta en titt på den fantastiska headern som föreställer den vackra sjön Lago Atitlan i Guatemala. Sjön är omgiven av flera vulkaner och staden som syns på bilden är Panajachel , den största staden vid Lago de Atitlan.

Jag har också rest i Guatemala och efter några veckor där har man hunnit se större delen av det varierande och fascinerande landet. Här finns en stor färgstark befolkning som är ättlingar till mayaindianerna. Dom pratar ett antal olika gamla mayaspråk, går klädda i otroligt vackra och färgglada kläder och håller hårt på sina traditioner. Marknaderna i landet är otroligt färgstarka, roliga och kaotiska , det kanske är en bra beskrivning på hela landet.

Här finns på en liten yta storstäder som Guatemala City/Ciudad de Guatemala , tropisk regnskog som gömmer en av mayarikets största och vackraste städer - Tikal. Att vandra runt bland dom mäktiga ruinerna samtidigt som apor och papegojor tjattar i träden är ett upplevelse. Här finns på en liten yta mängder av vulkaner och många aktiva. Här finns vackra kolonialstäder som pärlan Antigua. I staden Chichicastenango ligger centralamerikas största marknad och ett besök där är verkligen en upplevelse. Det finns höga berg , vackra floder, kust mot både karibien (en liten men vacker kuststräcka) och Stilla havet med långa vackra och nästan folktomma stränder. Att resa i landet är också en upplevelse , vägarna är liksom bussarna dåliga och bussarna stannar ständigt för att ta upp och släppa av folk. En resa på tio mil kan ta flera timmar. Men det gör inte så mycket för jag har alltid haft kul med mina medresenärer. Vi var alltid dom enda utlänningarna på bussarna och med en liten svensk bebis och en sexåring så fick man snabbt många nya vänner. Ett stort antal vänliga kvinnor har kallat sig mina barns guatemalska mammor. Visserligen fick jag lite bannor ibland för att dottern som var bebis inte hade hål i öronen , folk kunde ju tro att hon var en pojke , hu så hemskt! Jag kan förresten avslöja att hon fyllde sju år för två veckor sen och har fortfarande inte hål i öronen. Men den dag hon själv vill ta är det förstås helt okey för mig.

Guatemala är förstås inte bara storslagen natur , färgstark kultur, vackra städer och en fascinerande maya-historia utan tyvärr också stor fattigdom. Det är alltid jobbigt att se stor och utbredd fattigdom på nära håll under resor i länder som Guatemala. Speciellt jobbigt tycker jag det är att se fattiga , magra och smutsiga barn. Men det är ju tyvärr inget som är unikt för Guatemala.

Men Guatemala är ett fascinerande och färgstarkt land som jag gärna skulle återvända till och som jag varmt rekommenderar för den som vill resa i området. Missa absolut inte Tikal , Antigua och Lago de Atitlan (jag tyckte mycket om den lilla staden San Pedro vid Lago de Atitlan, för att komma dit tar man båt tvärs över sjön från den större staden Panajachel) men huvudstaden Guatemala City/Ciudad Guatemala tycker jag personligen inte var så speciell så den kan man missa. Vill man plugga spanska på resan finns en uppsjö av språkskolor i Antigua som till bra priser erbjuder intensivkurser ofta har man inga klasskompisar utan undervisas enskilt av en lärare så man gör troligen snabbt framsteg. Jag har inte själv pluggat spanska där.

Trots mina försök känns det svårt att i ord beskriva känslan av Guatemala. Så jag slänger in en enorm bildkavalkad att njuta av istället. Ska också erkänna att jag inte tagit alla bilder , några är från Wikipedia men jag har varit på alla ställen som visas. Dock har jag inte flugit över Flores men jag har varit där ett par dagar. Därifrån tar det en timme med bil till Tikal (en resa genom tät regnskog) dit jag gjorde en dagsutflykt men det finns möjlighet att övernatta vid ruinstaden också.

Lago de Atitlan , i bakgrunden vulkanen med samma namn

Lago de Atitlan och vy över staden San Pedro de la Laguna

branta stränder runt Lago de Atitlan

San Pedro de la Laguna vid Lago de Atitlan

Grönsaksmarknad i San Pedro de la Laguna

staden Flores i norra Guatemala

staden Flores från ett flygplan

Tikal , många av byggnaderna är så höga att dom sticker upp långt över regnskogens trädtoppar

Marknad

Marknaden i Chichicastenango

Chichicastenango

Livingstone vid karibiska kusten

gata i Antigua och i bakgrunden vulkanen Agua. Vulkanen hade förresten ett mindre utbrott efter många års vila när jag var där. Inte farligt på något sätt utan tvärtom vackert att efter mörkrets inbrott kunna sitta på takterassen till hotellet och njuta av det vackra naturfenomenet.

Antigua

kyrka i Antigua

Sex and the City

Häromdagen var jag och såg Sex and the City filmen. Jag har gillat TV-serien även om jag inte följt den slaviskt och nu är det snart tre år sen som jag hade TV3. Visserligen laddade jag ner några säsonger i början av sommaren för att fräscha upp minnet innan jag skulle se filmen men av olika skäl kom jag inte iväg på filmen förrän nu i helgen.

Naturligtvis blev det klänning och riktigt höga klackar till en sån film. Sen mina knän blev bra efter mer än ett års jobbiga inflammationer som periodvis gjorde att jag knappt kunde gå har jag blivit väldigt förtjust i klackar , nästan ju högre desto bättre och gärna jämt. Mer extrem än jag varit tidigare då jag bara hade klackar då och då. Jag har nog en ganska ytlig och fåfäng sida som varken kommer fram här i bloggen eller i verkliga livet. Jag är betydligt mer intresserad av mode , kläder , skor , smink, hår , mitt utseende och sånt än vad folk som känner mig (och även folk som läser bloggen) tror. Jag går gärna i klänning eller kjol och numera med klackar till och går inte så gärna ut osminkad även om jag absolut kan det. Fast kläder , skor och smink är kul så är det långt ifrån det viktigaste i livet och inget jag diskuterar särskilt ofta eller skulle ha lust att skriva blogginlägg om.

Men filmen då. Måste säga att jag faktiskt blev lite besviken. Tjejerna hade inte alls lika mycket karaktär som i serien. Även om det fanns en hel del småroliga kommentarer och repliker så var dom mer stela och tråkiga och inte så bitska, fräcka och roliga som i serien. Filmen var inte heller så rolig och mysig som många avsnitt av serien utan mer lite sorglig och ledsam i långa period. Jämfört med Tv-serien var det ganska dåligt med sexscener men det tyckte jag inte spelade någon roll. Däremot fanns det några repliker som störde mig enormt. Att klaga på en väninna som inte vaxat bikinilinjen och på en annan som lagt på sig några kilo men inte ens var mullig känns inte roligt bara omoget. Kändes också som filmen slutade ungefär som TV-serien.

Visst var det kul att titta på kläderna för det har bland annat varit lite därför jag fastnat för serien. kläderna okey ögongodis och många klädbyten var det. Fast jag tycker nog att kläderna i serien var både roligare och mer inspirerade kombinationer. I TV-serien rökte huvudpersonen en hel del men i filmen förekom inte ett enda bloss. Fast rökningen tillförde inte serien något så det var inget jag saknade i filmen utan jag bara noterade det.

Dålig var det inte men inte heller bra. Jag känner inte att jag behöver se om den. Avsnitt av TV-serien kan jag däremot gärna se om. Har ju fem säsonger som jag laddat ner. Är inte så stort fan att jag skulle köpa dvd-boxen.

utbudet i spanska livsmedelsaffärer

Nadia har skrivit om utbudet av utländska varor i chilenska mataffärer som är ganska dåligt. Det får mig att tänka på dom spanska livsmedelsaffärerna. Inte för att det säger så mycket men den här Al Campo butiken var den affär jag oftast handlade mat i när jag bodde i Madrid. Den låg några minuters promenad från mitt hem och det var en otroligt stor och välsorterad affär. Fast när det gällde utländsk mat var utbudet ganska skralt. Mexikansk mat som tacos och olika såser fanns det dock gott om. Värre var det med asiatisk mat även om man kunde hitta bambuskott , nudlar och kokosmjölk.

Utbudet av kryddor var inte heller så fascinerande. Den spanska curryn av det vanligaste märket Camencita hade mest som funktion att färga maten gul för särskilt mycket smak hade den inte. Visserligen fanns väl i stort sett alla kryddor man hittar i Sverige men så mycket smak hade dom inte och jag saknade spiskummin. Fast bor man i Madrid och vill handla billiga kryddor till bra kvalitet finns ett antal asiatiska butiker mellan den storta söndagsloppmarknaden El Rastro och det mysiga torget Plaza Mayor som hade bra utbud , bra kvalitet och låga priser.

En annan sak med spanska livsmedelsaffärer som jag klagade på flera gånger när jag bodde i Madrid är utbudet av vegetariska produkter. I princip finns inget alls. I Sverige har ju varje ICA och Konsum ett stort utbud av quorn och sojaprodukter. Något jag verkligen saknade i Spanien. Trots idogt letande lyckades jag aldrig hitta quron. Något jag verkligen saknade. För er som mot förmodan inte vet är quron en vegetarisk produkt framställd av en svamp och den är både fettsnål och proteinrik. Finns i många varianter. Kolla in quorns sortiment här om ni är nyfikna. Ville man ha någon form av vegetariska biffar fick man leta på häslokost och även där var utbudet dåligt och dessutom väldigt dyrt. Fast i Sverige är det idag relativt vanligt att vara vegetarian. Det är stor skillnad på idag och när jag för 21år sen slutade äta kött och fisk. I Spanien är det väldigt ovanligt (jag har aldrig träffat en spansk vegetarian) och restaurangerna har inte alltid vegetariska alternativ om man inte äter fisk. Fast man kan alltid be dom fixa något.

Jag tror att spanjorer i allmänhet är väldigt traditionella när det gäller mat. Visst finns det ett stort utbud av restauranger från hela världen i Madrid men för att vara en så stor stad är utbudet inte så imponerade. I Sverige är ju situationen nästan den omvända. Svenskar i allmänhet äter hellre sushi , thaimat ,pizza och kebab än pölsa , fläsk , kalops och rotmos. Själv gillar jag den spanska maten väldigt mycket och särskilt tapaskulturen. Mycket trevligt att gå ut några stycken och beställa några fat av olika tapas och dela på.


finns inte i Spanien

sommarpratare

Jag har missat dom flesta som har sommarpratat på radion i år. Vissa år har jag varit ganska flitig lyssnar och andra år har jag jag knappt lyssnat på någon. I år har jag lyssnat på max tio sommarpratare. Två stycken program berörde mig lite extra och jag skulle gärna rekommendera dom till dom som har tid och lust att lyssna på nätet i efterhand. Programmen går att lyssna på i 30 dagar efter att dom sänts.

Humorduon Klara Zimmergren och Mia Skäringer pratade mycket öppenhjärtigt om bland annat sitt arbete , separationer och sex med fel person som ger ångest efteråt. Väldigt gripande , träffande, självutlämnade och mycket bra.

>komikern Mikael Tornving berättade om sin uppväxt med en pappa som var alkoholist. Det fick mig att vilja skriva ett blogginlägg om alla barn som fasar inför julen , inte vill ta hem kompisar och ständigt går med en klump i magen av rädsla för att en eller båda föräldrarna ska dricka sig fulla. Även om barnen drabbas hårdast så drabbas ju alla anhöriga kring en alkoholist som fortsätter dricka. Som Mikael Tornving sa "Jag tror inte det går att rädda en missbrukare som inte vill bli räddad". Det är hemskt för omgivningen att se en person dricka sig sjukare och sjukare trots att man gör allt för att personen inte ska dricka. Tyvärr en verklighet för alltför många då man räknar att ungefär 10% av Sveriges befolkning är alkoholister och endast ett litet fåtal av dessa är så utslagna att man ser dom på bänkarn. Dom flesta har familj , jobb och ett ganska vanligt liv men människor runt omkring kommer till skada av deras drickande. Om siffran 10% stämmer så är det otroligt många barn som på olika sätt drabbas av att ha en förälder som har alkoholproblem. Vanligt är det nog tyvärr för jag tror att vi alla vet någon eller några som dricker för mycket.

Båda programmen handlade också om mycket annat och mer lättsamma saker. Bland annat hade Mikael Tornving gjort samma upptäckt som jag gjorde när jag en natt i juni körde bil från Dalafjällen till Uppsala (länk till mitt inlägg om fjällresan). Han hade precis som jag kört bil en natt och precis som jag under resan lyssnat på nattradion. Mellan midnatt och klockan sex på morgonen sänder P3 och P4 gemensamt programmet Vakna
. Mikael Tornving lyckades ge en suvrän beskrivning av programmet. Han sa ungefär att : "Dom som är vakna klockan tre på natten och ringer radion är knappast något tvärsnitt av befolkningen och bara det gör det lite spännade. Det var två killar i studion , människor ringde in pratade lite och önskade en låt. Det verkade inte finnas någon växel eller annat filter som sorterade bort dom värsta kokosnötterna utan telefonen gick direkt in till killarna i direktsändning"

Jag har precis samma intryck jag hade av programmet. Lite kul och spännande var det definitivt att lyssna på men jag hade inte samma tur som Mikael Tornving. När han lyssnade ringde en kille in och ville fria till sin tjej som satt bredvid honom i bilen. Tjejen vägrade svara fast killarna i radion tjatade och ett tag blev stämningen minst sagt märklig. Sen ville killen spela en romantisk låt för tjejen och önskade något med Motorhead. Hoppas det gick bra och han fick ett ja till slut. Annars var det gott om speciella personer som ringde in även den natten jag körde med sovande ressällskap och lyssnade på nattradion.

surströmming

Jag läste att det är surströmmingspremiär nu. Måste erkänna att trots att jag sedan 21 år tillbaka är vegetarian som inte äter kött eller fisk är jag lite nyfiken på surströmming. Kanske beror det på att jag tycker det verkar så udda och märklig mat har en tendens att göra mig sugen på att prova. Ska väl också erkänna att trots att jag är vegetarian har jag några gånger i sommar för första gången på 21 år ätit fisk. Jag har smakat tonfisk , lax och makrill några gånger och uppskattat det. Vet inte om det kommer att bli någon vana eller om det bara är ett tillfälligt ryck. Jag menar jag bestämmer ju själv vad jag vill äta. Fast på ett sätt kan det kännas kul att kunna äta mer olika saker. Fast återigen inget hindrar mig att äta precis vad jag vill, det är ju enbart upp till mig.

Hur som helst tillhör jag inte dom som säger "usch , vad läskigt det skulle jag aldrig äta" utan snarare tvärtom , när jag hör om någon mer udda mat brukar jag bli nyfiken och vilja testa. Hade jag ätit kött hade jag nog i princip testat vad som helst. Fast risken att jag ska börja äta kött inom en snar framtiden känns minimal. Fast man ska väl aldrig säga aldrig. Jag har till exempel en kompis som av nyfikenhet provad hund i Korea. Något många svenskar kanske skulle dra sig för. Enligt dom rapporter jag fick var dock inte hund någon höjdare.

Jäst fisk som dessutom luktar ordentligt som surströmming låter ju väldigt spännande och får jag chansen att prova så kommer jag nog inte att kunna låta bli. Jag har förstås haft chansen flera gånger för längesen. Men då var jag väl mer renlärig vegetarian och avböjde även om jag nog var lite nyfiken då också. Förhoppningsvis jag får chansen i år. Åtminstone har en jag känner nappat på att vi ska äta det och förhoppningsvis blir det av. Blir det inte av så kommer säkert andra chanser att prova surströmming i framtiden och kanske tycker jag det verkar lika spännande då.

Jag skrev för en månad sen att jag skulle få smaka natto hos min japanska granne. Natto är jästa bönor och enligt vad jag hör är ska jästa bönorna innehålla rikligt med b12 vitamin. Men den starka lukten och kletiga konsistensen gör den till ett livsmedel som kräver en viss invänjningsperiod. Låter ju väldigt spännande. Hoppas det blir av att jag får prova.

Nu kanske inte surströmming anses så märkligt i Sverige. Ni som har ätit det vad tycker ni? Ni som har ätit andra märkliga saker får gärna berätta vad ni ätit och vad ni tyckte. Själv har jag tyvärr inte ätit så mycket udda mat. Kanske för att jag är vegetarian och grönsaker inte känns så märkliga ens om det är ovanliga sorter. Eller så har jag bara inte haft chansen att äta något riktigt udda men får jag spännande förslag från er som provat något kul kanske jag försöker mig på det någon gång.

Utan ord

Fler bilder hos Pumita

sjön suger

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om språkliga felsägningar Även om jag då nämnde svenska handlade det mest om felsägningar på främmande språk. Nyligen fick jag höra en charmig historia om språkliga missförstånd mellan generationer av en bekant till mina föräldrar.

Mina föräldrars bekanta hade haft med sitt barnbarn till sommarstugan. Morfar och killen som var i lågstadieåldern hade varit ute länge med båten och fiskat. När dom kom hem hade mormor maten färdig.

- Vad gott , jag är jättehungrig sa killen
- Ja , sjön suger sa morfar
- Nä, jag tyckte det var roligt sa killen

pruta

När jag såg Rapport idag fanns förutom inslaget om aborter som jag skrev om i inlägget nedan även ett inslag om märkeskopior i Kina. Reportern frågade några svenska turister i Beijing/Peking om vad dom betalat för kläder dom köpt och om dom prutade. En person sa att vill dom ha 100 kronor ska man inte betala mer än 20 kronor.

I en del länder är prutandet en del av att handla och man förväntas pruta. I staden Shenzhen i södra Kina tittade jag på ett par solglsögon jag inte visste om jag ville köpa. Hon som sålde föreslog ett pris jag sa att jag inte var intresserad , hon halverade priset. Jag bestämde mig för att jag inte ville ha dom och gick då kom hon springande efter mig och föreslog hälften av det halverade priset. Då köpte jag faktiskt dom och är i efterhand glad för det eftersom jag använder dom mycket. Vet inte riktigt om det kan räknas till prutande.

Jag har under många resor prutat mycket och tycker det är ganska kul. Dessutom har det visat sig att jag är bra på det. Fast jag kan också tycka det är lite problematiskt med att pruta. I dom länder där prutning är comme il faut är ofta befolkningen fattig och priserna redan låga för en svensk. Jag har sett svenskar stå och försöka pruta på redan små summor och försöka få ner dom några kronor. Som att betala 18 kronor istället för 20 kronor. Som svensk är man ofta väldigt välbärgad om man jämför med folk som säljer saker på marknader och liknade i fattiga länder. Många av dessa människor hankar sig fram i den informella sektorn och har det kanske ofta svårt att få det att gå ihop. Som svensk tycker jag då att jag kan betala ett visst överpris. Det svider inte i min plånbok och gagnar försäljaren. Säkert får man oftast som turist och utlänning betala mer än vad lokalbefolkningen gör. Istället för att pruta ner 20 kronor till 18 kronor kanske man kan betala 25-30 kronor som inte är mycket pengar för någon svensk men kan vara för den som säljer.

Även om jag tycker det kan vara kul att pruta och det förväntas att man ska göra det på vissa ställen tycker jag det inte känns helt oproblematiskt och vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till det.

aborter

Såg på rapport idag att Sverige är ett av dom länder där det utförs flest aborter per 1000 kvinnor. Antalet aborter har dessutom ökat i Sverige samtidigt som användningen av p-piller har minskat. I Danmark är det tvärtom. Enligt siffrorna som presenterades i Rapport så har 17.5 av 1000 kvinnor mellan 17 och 49 år gjort abort senaste året.

Jag tycker att rätten till fri och säker abort är självklar och viktigt. Man ska heller inte behöva förklara sina skäl till varför man inte väljer att föda barnet. I världen dör och skadas årligen mängder av kvinnor i illegala aborter. Vilket egentligen ingen kvinna skulle behöva.

Som individer reagerar vi olika på samma sak. En del tar en abort väldigt hårt, kan bli deprimerade under en lång tid och må dåligt för andra är det inte lika traumatiskt. Men det är knappast någon som tycker det är kul att genomgå en abort. Så därför borde så mycket som möjligt göras för att förebygga aborter. Sen kan man ju tyvärr bli gravid även när man använder preventivmedel även om risken är relativt liten men inget preventivmedel är 100% säkert men många kanske är 98-99% säkra.

I förebyggande syfte som kanske delvis kan ingå i sexualundervisningen i skolan tycker jag även att män ska involveras. Idag kanske man i många fall ser abort som enbart en fråga för kvinnor. I den bästa av världar tycker jag att även mannen ska ställa upp så mycket det går. Jag vet också fall där killar vägrat ställa upp samt fall där kvinnan inte tyckt det varit lönt att säga något eftersom han ändå inte skulle bry sig eller ställa upp. Jag vet ytterligare fall där man valt att inte berätta men några månader senare ångrat sig och tyckt att han borde ha vetat men då känns det lite för sent att ta kontakt och berätta. Man vill lägga det bakom sig och gå vidare. Om man ska berätta eller inte skrev jag det här inlägget för tre månader sen. Visst kan jag tycka att man av princip ska berätta för mannen för man är faktiskt två inblandade när någon blir gravid. Lever man i ett förhållande är det nog självklart att berätta. Mår man redan dålig över aborten och är relativt säker på att han inte skulle bry sig eller ställa upp så är det troligt att man kommer att må ännu sämre av att berätta och få ett svar i stil med "jaha , det struntar väl jag i" Nu tror jag att dom flesta män vill vara delaktiga och ställa upp vid en abort men tyvärr inte alla. Så finns det såklart också män som mår dåligt och känner sig nere av en abort.

Nu kom jag lite ifrån ämnet. Det jag ville skriva var att jag tycker fri och säker abort är viktigt och borde finnas för alla kvinnor i alla länder. Men jag tycker också att man med information ska försöka minimera antalet aborter och med information även få män att inse att det angår dom lika mycket som kvinnan. Gör man en abort ska man inte behöva ange sina skäl och få dom inskrivna i journalen. Vilket man ju inte behöver i Sverige. Mår man dåligt efteråt ska det finnas möjlighet att gå och prata med någon. Ett erbjudande jag tror alla som gör abort i Sverige får.

garderob för shopping-kassar

För ett tag sen var jag på stan och handlade rätt mycket i olika affärer. Dels saker jag själv behövde och dels födelsedagspresenter till tre stycken. Som alla vet kan det ju vara lite drygt att gå runt och bära en massa kassar på stan. Kom att tänka på Spanien där man inte får ta in påsar och stora väskor i mataffärer utan måste lämna dom till en vakt och får en nummerbricka. Ungefär som när man hänger in sin jacka på krogen fast det kostar inget i "garderobsavgift". Vill man absolut ta med en stor väska eller kasse in i mataffärer brukar det ofta finnas ett system där den stoppas i en stor genomskinlig plastpåse, sen smälter en apparat ihop plasten precis under handtaget så man måste riva sönder påsen när man vill öppna den. I början kändes systemet lite konstigt och både en och två gånger hann jag ut på gatan innan jag kom på att jag hade lämnat in grejer hos vakten. Men sen kom jag på att det var ganska skönt att slippa släpa runt på kassar och stora väskor i affären. Om man skulle handla mycket i olika affärer och inte vill gå och släpa på grejerna så kan man ju dessutom vara lite fräck och lämna dom i en affär medan man går på stan. Eller man kanske vill ta en fika eller äta något efter att ha gått länge på stan och kanske handlat mycket eller tunga grejer. Då kan man ju vara lite fräck och lämna dom hos en vakt vid någon mataffär t.ex den på El Corte Ingles vid Puerta del Sol i centrala Madrid.

utan ord

Pumans dotter har liksom många andra märkt att det är lite svajigt på ordlös onsdag. Så Pumita tänkte dra igång ett eget projekt, Utan ord, med att visa bilder på bloggen för alla bloggare som är intresserade. Det ska absolut inte vara någon konkurrent till Nejmas ordlös onsdag utan vi hoppas att hon snart är tillbaka.När ordlös onsdag är igång så går det ju alldeles utmärkt att delta både där och i Pumitas, Utan ord på måndagar. Jag har inte varit med på ordlös onsdag på några veckor. Men jag hoppas vara med då och då i framtiden samt att jag får tummen ur och fotar eller letar fram foton till Utan ord.Den som vill får också gärna säkert sprida det här för ju fler bilder som deltar desto fler bilder får man också att titta på. Själv tog jag mig friheten att sprida det här utan att fråga Pumita men jag är säker på att hon också vill att så många som möjligt som vill delta hittar dit.

svensk gemenskap i utlandet

När jag bodde i Madrid och skrev min gamla blogg så skrev jag regelbundet om svenskar i utlandet. Trots att jag inte kände en enda svensk i Madrid. Inspirerad av Nadia som skrivit det här och det här inlägget i ämnet så tänkte jag försöka få ihop något om mina egna erfarenheter.

Att jag inte lärde känna och umgicks med svenskar i Madrid var mest en slump. Jag bodde där lite mer än ett år och saknade inte svenska vänner alls. Jag flyttade ju dit med min svenska man och våra barn så vi pratade svenska hemma och klagade på spansk byråkrati och annat tillsammans. Dessutom hade jag bloggen där jag beskrev spanska företeelser och klagade ibland och jag hade mycket kontakt med vänner och familj i Sverige. Anledningen till flytten var att mannen fått jobb på ett universitet i stan och hans arbetskamrater var nästan alla spanska.

När vi kom till Madrid besökte vi svenska skolan där för att titta på den och eventuellt låta våra barn gå där. Vi tittade även på spanska skolor. Det jag såg av den svenska skolan i Madrid var inte så imponerande. Dagiset där dottern eventullt skulle gått hade ganska dåliga lokaler och lite personal. Dessutom låg det visserligen hyfsat nära där vi bodde men det var dåliga bussförbindelser och vår bil var kvar i Sverige. Dessutom var det ganska dyrt , 500 euro i månaden. Den spanska skola vi valde kostade mindre än häften , här var fina lokaler , gott om personal och man gjorde många utflykter och hade olika teman. Hade svenska dagiset i Madrid legat i Sverige hade det blivit klassat som ett uselt ställe tror jag. En annan sak som också delvis spelade in var att många svenska familjer som bott väldigt länge i Madrid knappast talade spanska och inte heller deras barn efter många år på skolan. Man umgicks mest med svenskar och bodde i samma område , dom flesta jobbade också på svenska företag. Så ska jag väl säga att det gällde absolut inte alla. En del spansk-svenska barn gick också på skolan. Dessutom var vi där på en trevlig luciafest.

Då jag fösta gången reste till Spanien en längre tid åkte jag för att plugga spanska i den vackra staden Sevilla. Där blev det så att jag mest umgicks med svenskar som gick på min skola. Trots att det är tio år sen har jag fortfarande kontakt och är nära vän med många av dom likaså med personer från Danmark , England och USA. Men spanska vänner var det ont om och det berodde delvis på mig själv som inte aktivt letade. En brittisk tjej hade en spansk pojkvän så honom och hans vänner umgicks jag lite med. En svensk kille bodde inneboende hos ett gay-par med två ettriga mini-hundar som nästan var som karaktärer i en Almodovar-film. Dom var mycket trevliga och mannen som ägde lägenheten var konstnär , hyfsat känd också tydligen. Vad hans fästman (det är väl korrekt då dom var förlovade?) gjorde vet jag inte riktigt. Konstnären målade tavlor och tog rejält med droger och hade en del fester som jag lyckades vara med på. Minst sagt blandat klientel på festerna och mycket droger öppet. Där fanns transvistiter och läderbögar och andra konstnärer samt en och annan student från universitetet i Sevilla. Minns en jättesnygg transvistit med enorm peruk som sjöng Cher hela kvällen och en annan transvistit som hade flamencoklänning och försökte lära mig danssteg men han var ganska full eller hög så danslektionen blev rätt misslyckad. Fast då vi umgicks ganska lite med dom här personerna kan jag knappast kalla dom spanska vänner.

När jag senare åkte till Cadiz och pluggade i tre månader umgicks jag inte lika mycket med svenskar. Dels var jag den enda svensken i min klass. Jag pratade också mest spanska med klasskompisarna , dels för att vi läste spanska på en hög nivå så alla kunde prata redan från början och dels för att jag hade klasskompisar som inte kunde engelska eller var ganska dåliga på det. Dessutom jobbade jag lite extra i en minimal bar , ett sk. hål-i-väggen och där var det mest spanska stammisar man förväntades småprata lite med. Fanns bara enklare tapas som oliver och gazpacho så det var inga som gick dit och åt utan man tog en öl med kollegorna efter jobbet innan man gick hem eller en öl/drink innan eller efter man gick ut och åt.

Åter till Madrid. Vi åkte dit för att min man hade fått jobb där. Eftersom vi inte kände någon när vi kom och mannen bara jobbade med spanjorer så blev det så att vi mest umgicks med spanjorer. Någon fransman , japan och polack fanns också i bekantskapskresten. Samtliga grannar var spanska. Våra barn gick i spansk skola. Så det blev liksom aldrig så att jag träffade svenskar. Undantaget var en svensk tjej som pluggade i Madrid som läst min blogg och ville ses. Vi sågs några gånger och fikade eller åt middag och det var trevligt.

Jag tror att om jag hade bott i ett land där kultur och livsstil skiljde sig ganska mycket från den svenska tror jag mitt behov av att träffa andra svenskar hade varit större. Kanske också om jag bott själv eller med spansk familj i Madrid. Som svensk som dessutom pratar spanska är det ganska lätt att leva i Spanien och livet skiljer sig inte så mycket från det man lever i Sverige. Trots alla mina skriverier här på bloggen om hur svenskar och spanjorer är så är vi ganska lika om jag ska vara seriös. Olikheter finns såklart men när jag skrivit om det har jag dragit saker till sin spets och generaliserat mycket.

För några år sen visade TV4s Kalla Fakta en dokumentär om svenskar på Costa del Sol. Svenskar som bara umgicks med varandra och ungdomar som gått många år i svenska skolan utan att prata spanska eller umgås med spanska ungdomar. Svenskarna i dokumentären satt också och beklagade sig över invandrare i Sverige som inte var integrerade och en man sa att "jag är ingen invandrare". När reportern hävdade att han var det gav han till slut med sig med påpekade "någon svartskalle är jag inte". Jag har också hört en radiodokumentär på samma tema. Förhoppningsvis är det här skräckexempel dom har lyckats hitta.

Jag tycker att om jag hade bott i ett annat land hade jag velat lära mig språket så mycket att jag klarade rent praktiskt klara vardagliga situationer som gå till läkare , tandläkare , handla , gåtill frisören , anlita hantverkare och annat och hänga med i nyheter och annat som händer i landet. Jag tycker också man bör lära sig lite om landets kultur. Men självklart kan det vara trevligt att umgås med landsmän och andra utlänningar. Det kan ju till och med vara svårt att som nykomling lära känna den inhemska befolkningen eller iallafall ta tid innan man gör det. Personligen har jag lite svårt att tänka mig att flytta till ett annat land och bara bo bland svenskar och bara umgås med svenskar. Fast långt bort från Sverige och kanske från Europa kommer ju då och då känslor av hemlängtan och saknaden efter andra svenskar eller européer även om man trivs i landet.

varannan vecka

Min japanska kompis som var på besök i början av sommaren blev chockerad över att många svenska barn lever varannan vecka hos sin mamma och varannan vecka hos sin pappa. Att flytta fram och tillbaka på det sättet under hela sin uppväxt måste vara konstigt tyckte han. Det måste påverka barnet på olika sätt. Han nämnde bland annat rotlöshet.

I Sverige lever cirka 500000 barn under 18 år med skilda föräldrar. Hur stor del av dessa som lever varanna-vecka-liv finns ingen statistik på. Men en gissning är att det är ganska många och att det blir vanligare och vanligare.

Där jag växte upp fanns knappast någon med skilda föräldrar men dom få som hade det bodde vanligen hos sin mamma och träffade sin pappa vissa helger och delar av loven. Även om pappan bodde i samma stad kanske ganska nära barnet till och med. När barnen sen blev äldre kunde dom naturligtvis ringa och själva åka mellan men det blev nog ofta så att dom fortsatte att mest bo hos den förälder där dom alltid bott. Fenomenet med varannan vecka är nog så pass nytt att dom första som levt så kanske är runt 20 idag om jag får gissa lite.

En varannan-veckas-pappa sa till min japanska kompis att det var bra för barnen att leva så för när barnen kommer då är man helt koncentrerad på att vara med dom , hittar på kul grejer , leker hela tiden och gör det så kul och bra som möjligt för dom. Samma sak blir det när veckan är slut och dom åker till den andra föräldern. Så barnen är alltid hos en förälder som är totalt fokuserad på dom. Min japanska kompis invände med att det kunde inte vara bra utan gav en skev bild av livet. Om det alltid var uppåt , kul , saker , favoritmaten mm. under hela uppväxten hos den förälder där man just då bodde fick dom en konstig bild av livet. Ingen grå, småtråkig vardag utan det skulle alltid vara kul och dom skulle alltid vara i centrum. Jag kan nog inte låta bli att tycka att min japanska kompis faktiskt har en poäng här.

Jag vet inte om varannan vecka är något svenskt fenomen men det är nog vanligare i Sverige än i många andra länder. Dels därför att vi har en hög andel skilsmässor och dels därför att båda föräldrarna redan från början förväntas ta lika stort ansvar med bland annat obligatorisk pappaledighet och annat. Det sägs ju att ingenstans i världen ser man så många pappor med barnvagn som i Sverige , något som också en spansk kompis som besökte Stockholm påpekade.

Jag är på inget sätt emot skilsmässor. Tvärtom så tycker jag det ska vara möjligt både ekonomiskt och socialt att kunna bryta upp från ett dåligt förhållande även om man har barn. Jag tror också att barnen mår bättre av två föräldrar som mår bra på skilda håll än två föräldrar som bor ihop och ständigt bråkar. Varken barn eller föräldrar ska behöva leva i en familj som fungerar dåligt. Jag tror verkligen inte några par skiljer sig för lätt , speciellt inte om det finns barn inblandade. Man försöker nog i det längsta undvika en skilsmässa. Sen tycker jag så klart att i den bästa av världar ska barnets bästa sättas främst i skilsmässor. Det vill och försöker säkert alla föräldrar göra men det kanske inte alltid är så lätt. Tyvärr tror jag inte det är helt ovanligt att föräldrar talar illa om den andra och dennes eventuella nya partner inför barnen. Något dom flesta ändå tycker man ska undvika.Tyvärr finns det få om ens några lyckliga skilsmässor. Fast för barnen skull kan man kanske försöka att bo relativt nära varandra om det är möjligt och försöka att då och då umgås tillsammans som på skolavslutningar , barnens födelsedagar och ibland ta en fika eller något tillsammans och försöka att för en stund lägga eventuella motsättningar åt sidan även om det känns svårt.

För en del , särskilt kanske för dom som inte har barn , låter varannan-vecka-livet som ett optimalt sätt att leva. Varannan vecka barnen och varannan vecka polare , party, ragg, hångel och allmänt kul. Varannan vecka barnen och varannan vecka kung/drottning på krogen och i "liggalandet". Fast i realiteten är det nog så att det är varannan vecka barnen och varannan vecka längtan och saknad efter barnen. Kanske ofta en vanlig tråkig vardag då man känner sig ganska ensam. Många har nog dåligt samvete och skuldkänslor mot barnen för att dom inte kunde leva med den andra föräldern oavsett orsakerna. Skuldkänslor för att barnen måste tillbringa sin uppväxt flyttandes mellan två hem och skuldkänslor för att man inte alltid kan umgås med sina barn.

Varannan vecka är säkert inget optimalt liv för många inblandade men vad är alternativen? Att barnet bara träffar den ena föräldern vissa lov och helger och inte får en vardag där gör ju att barnet troligen inte kommer att stå den föräldern lika nära i framtiden. Kanske skulle man kunna tänka sig en lösning med tre bostäder där barnen bor på ett ställe , föräldrarna har varsin bostad och flyttar varannan vecka till barnen. Men det känns orealistiskt då det dels skulla vara väldigt dyrt med en extra bostad och dels skulle barnen inte känna sig hemma i föräldrarnas hem.

Jag vill med det här inlägget inte tala om för någon hur dom ska leva. Jag är övertygad om att varje familj själv vet vad som är bäst för dom. Som jag skrev är jag absolut inte emot skilsmässor utan tror att det många gånger kan vara bättre för barnen än att föräldrarna håller ihop i dåliga förhållanden för "barnens skull" som påverkar barnen mer negativt. Min tanke var bara att diskutera fenomenet med att flytta mellan föräldrarna varannan vecka. Ett fenomen som blir allt vanligare. Hur det eventuellt påverkar barnen på gott och ont att ha en sån uppväxt. Trots ett långt inlägg så hoppas jag ni orkar läsa och komma med kloka och intressanta kommentarer om det här.

Allt om Australien

Tänkte jag skulle fortsätta utnyttja er som läser för att få lite tips igen. Jag skulle vilja veta allt om Australien i allmänhet och Sydney i synnerhet. Jag har inte själv varit där och har dålig koll på landet. Fast jag har en känsla av att det är ett land som det är lätt att tycka om. Vad bör man absolut se och göra? Prisnivå? Mat? Shopping? Aussie livsstil? Atmosfär? Nöjen? Roliga tips, anekdoter, länkar och småsaker. Det bästa respektive det sämsta med Australien? Allt är kul och intressant att veta. Ni som inte har varit i Australien är naturligtvis också välkomna att svara , ni kanske har läst något eller fått något berättat av någon som varit där. Alla svar uppskattas och gör mig jätteglad.

82 åriga ex-president Fidel Castro har hakat på bloggtrenden

Idag fyller den gamla revolutionären Fidel Castro 82 år. Eftersom jag inte är bjuden på kalaset har jag ingen aning om hur han firar men eftersom han är ganska sjuk så jag gissar på ett stillsamt firande utan rom och salsa. Som dom flesta redan vet är han inte längre Cubas president. Den posten har hans bror Raul tagit över. Men han fördriver sina dagar som pensionär med att blogga. Fast jag är lite skeptisk till att kalla hans sida blogg. Jag tycker att en definition av en blogg är att läsarna ska kunna kommentera på något sätt. Det går inte att göra på Fidels "blogg". Men han är väldigt produktiv , skriver ingen alltför svår spanska utan den som kan hyfsad spanska bör kunna läsa den och han använder ibland en del roliga uttryck. Fast jag kommer nog inte att följa Fidels blogg för så rolig är den inte.

Fidels blogg finns här

Lite mer information om "bloggen", Fidel och Cuba finns på Thomas Gustafssons utmärkta Cuba-blogg
Fast själv är jag en mer flitig läsare av hans utmärkta Spanienblogg

consume con moderación

I Madrid är det väldigt torrt och få regninga dagar. I närheten finns inte heller några större floder eller sjöar. Jag har hört att floden Manzanares som rinner genom Madrid brukar torka ut på sommaren och kallas ibland el rio sin agua - floden utan vatten. Vattenbrist är något man är oerhört medveten om och överallt på busshållplaster och i tunnelbanor sitter såna här affischer. Det är Madrids kommun som sätter upp dom. På den första står det Consume con moderación - konsumera med måtta. På den andra står Madrid necesita más agua - Madrid behöver mer vatten. Längst ner på båda står telefono del agua 900 123 420 vad som nu menas med det. Ska man ringa dit om man hittar vatten? Ska man ringa och tipsa hur man kan spara vatten?

Tidningar och TV ger mängder av tips hur man kan spara vatten. En av dom vanligaste reklamfilmerna, eller kanske informationsfilm, med uppmaning att spara vatten var inspelad vid Atazar-dammen som jag skriver om i inlägget. Tipsen var av typen diska för hand i balja istället för diskmaskin, duscha istället för att bada, vattna i trädgården på kvällen, spola inte toan utan ha en pet-flaska med lite vatten bredvis toan att hälla i istället o.s.v.

I Sverige har vi ju väldigt gott om vatten och dom regniga dagarna är många så det här kändes lite ovant när jag bodde i Madrid. Ska väl erkänna att jag inte ändrade min livsstil så mycket trots alla uppmaningar. Jag hade ingen trädgård att vattna och jag duschade oftare än jag badade men jag använde diskmaskin (som jag inte körde förrän den var helt full) och spolade toan på vanligt vis.

Situationen med vattenbrist är på inget sätt unik för Madrid utan gäller större delen av Spanien samt en stor del av världen. Vattnet i världen är mycket ojämnt fördelat. Man kan säga att vi människor egentligen bor på fel ställen. 8 av 10 människor bor i u-länder som ofta har för lite vatten på grund av torrt klimat, medan 2 av 10 bor i i-länder som ofta har gott om vatten. Det finns ett samband med vattenbrist och ökenspridning i världen och man tror att fler och fler konflikter i framtiden kommer att handla om tillgången till vatten.

Atazar dammen

Om man besöker Madrid en kortare tid vill man kanske njuta av storstaden. Gör man några utflykter utanför staden skulle jag i första hand rekommendera den underbara staden Toledo cirka en timmes tåg- eller buss-resa söder om Madrid. Även El Escorial och Aranjuez några mil utanför staden är värda ett besök. Är man i Madrid en längre tid kan det vara trevligt att göra en utflykt upp i bergen nordväst om staden. Bergskedjan Sierra de Guadarrama når på flera ställen 2500 meter över havet och topparna är snötäckta mer än halva året trots att snö är ovanligt i staden Madrid. Bergen syns från norra delarna av staden.

Här finns flera skidorter som Navacerrada , Valdesqui och La Pinilla. Länkarna är på spanska men innehåller en del bilder. Dessutom många fina vandringsleder som jag själv har vandrat. Jag är egentligen väldigt dålig och ointresserad av att ta mig ut i naturen. Jag brukar tycka det är lite trevligt att ha något grönt i bakgrunden när man sitter ute och fikar , äter eller tar en drink men varför man nödvändigtvis ska gå dit fattar jag inte. Men dom gånger jag har blivit medsläpad som nu senast till fjällen för 1.5 månad sen så har jag tyckt det har varit trevligt.

Uppe i bergen norr om Madrid ligger den lilla pittoreska byn El Atazar. Vid byn ligger den stora, mäktiga Embalse de El Atazar det vill säga Atazar-dammen. Dammen ligger i ett vackert begslandskap och är så stor att man kan se personer bada eller åka båt på den. Jag såg till och med en segelbåt på dammen när jag var där. Man kan både köra bil och gå på själva damm-kanten och utsikten därifrån är hänförande. Dammen är 134 meter hög och 370 meter bred vid krönet, vid basen är bredden 52,3 meter. Reservoaren rymmer 424 miljoner kubikmeter. Det är den äldsta valvdammen i världen. Den bågformade konstruktionen av dammbyggnaden är optimum för det smala pass i vilket dammen byggdes för att hålla kvar vattnen i reservoaren. Valvdammar är tunna och mindre material erfordras för konstruktionen än för andra typer av dammar. Dammen ligger i Lozoyafloden mycket nära den plats där den flyter samman med Jaramafloden. Det kanske inte är den utflykt jag i första hand skulle prioritera att göra från Madrid. Men vistas man lite längre i Madrid-takten och är intresserad av att komma ut i naturen och kanske tycker dammar är spännande kan den absolut vara värt ett besök. För Atazar-dammen är utan tvivel stor , mäktig och imponerande.

märklig fest

Jag vet inte om jag har varit på så många märkliga fester. Tror på sin höjd att mina erfarenheter av märkligheter vid fester sträcker sig till att jag träffat på en och annan kuf i festsammanhang och några gånger varit på samma fest som diverse kända eller halvkända figurer. Fast såna historier kan nog dom flesta komma med. Liksom vara på en fest där man själv eller någon annan blir för full , hånglar med fel person , gör bort sig på ett eller annat sätt eller någon råkar ut för något.

Kom dock att tänka på en kille jag kände under det glada 90-talet. Tyvärr har vi sen länge tappat kontakten kanske på grund av diverse flyttar eller ren lathet. Han berättade för mig om en riktigt underlig fest någonstans i skogen i Hälsingland i början av 90-talet. Jag var inte själv på plats och det känns inte riktigt som en fest jag hade uppskattat. Festen hölls i ett stort och isolerat beläget hus som var fyllt av mat och starka drycker. Väldigt mycket folk hade kommit till festen. Alla festdeltagarna var tvungna att satsa 100 kronor på vem som skulle spy först. Om den du satsat på spydde först fick du och dom andra som eventuellt satsat på samma person hela potten med 100-lappar. Enligt min bekant blev stämningen extremt konstig för folk vaktade på sina satsningar och försökte supa dessa fulla plus att man själv försökte hålla drickandet på en sansad nivå så man kunde ha koll på sin satsning. Sent på nattkröken hördes rop från trädgården. En glad tjej skrek "Han spyr , han spyr och han är min!".

Otroligt märklig idé för en fest och den förutsätter också att någon eller några ballar ur med en ordentlig svinfylla och spyr. Vilket ju egentligen inte brukar vara så kul varken för den som blir aspackad och spyr eller för omgivningen. En sån här fest skulle nog funka dåligt i sydeuropa där man sällan dricker för att bli så packad så man spyr.

Nu vill jag inte falla in i klyschan att i sydeuropa kan man hantera alkohol medans vi svenskar alltid blir fulla och vinglar omkring och bröölar på stan. Visst finns det spanjorer som dricker för mycket och visst finns alkoholister även i södra Europa. Fast chansen att man ska stöta på någon som vinglar omkring , bröölar och spyr på stan är betydligt större i Sverige än i Spanien. Min känsla är också att fulla spanjorer/sydeuropeer skärper sig och ballar inte ur , börjar brööla , slåss , säga konstiga saker eller bete sig underligt om man nu ska generalisera.

En engelsman jag känner som bott i Sverige tycker att om man ska generalisera så är svenskar betydligt måttligare med drickandet än britter. Dessutom vill fulla britter i större utsträckning slåss och i Sverige såg han sällan bråk utanför krogarna på nätterna. Om han har rätt eller inte vet jag inte för jag har bara varit i London ett par gånger och då mest turistat och inte festat särskilt mycket eller särskilt sent. Fast jag har nästan aldrig sett fulla individer bråka på stan i Sverige, kan inte komma ihåg att jag sett något slagsmål , har jag det var det längesen. Men det kanske är en kombination av tur och att jag väldigt sällan går ut på krogen.

barnkalas och klippning

Ibland känns det som jag utnyttjar er som läser här med hjälp kring allt från dataproblem till kläder. Men ni är ju så snälla och kommer med så bra råd och tips så jag tänkte ta mig friheten att fortsätta. Dessutom är det väl inte helt fel om vi på våra bloggar kan hjälpa varandra och komma med tips och information om olika saker. Så jag slänger in två frågor i det här inlägget. I inlägget under finns också en uppmaning för er som känner till den spanska staden Cordoba att komma med tips på vad man kan göra och berätta lite om staden. Jag har skrivit lite men jag tror tjejen som frågade mig i en kommentar gärna vill ha mer information.

Jag börjar med den viktigaste frågan. Imorgon fyller båda mina barn år. Dom är födda på samma dag men det skiljer sex år mellan dom. Dottern blir sju år och sonen fyller tretton. Det ska naturligtvis firas. Men imorgon blir det bara familj och lite släktingar som kommer över på tårta. När skolorna har kommit igång ska sjuåringen ha kalas. Vi har redan lite lösa tankar och idéer och hon får naturligtvis bestämma ganska mycket. Men jag tar gärna emot tips på aktiviteter , lekar och annat kul man kan göra med 15 stycken sjuåringar. Dessutom har jag inte bestämt vad jag ska bjuda på , om det bara ska bli tårta , glass eller något eller även någon enklare mat. Så tips på sånt tas också gärna emot. Så undrar jag om någon känner till någon sida på nätet där man kan skriva ut och kanske även göra sina egna inbjudningskort. Visst kan man både köpa och göra inbjudningskort själv men finns det en sida så kikar jag gärna på den.

Nu till det lite mer ytliga och inte fullt så viktiga frågan. Jag har länge haft page som nu har växt ner till axlarna. Går och velar om jag ska klippa av håret cirka fem centimeter eller om jag ska spara det lite till. Har inte klippt mig sen januari-februari någon gång men håret är förvånansvärt nog inte särskilt risigt än. Så min fråga är ska jag klippa eller är den nuvarande längden bra eller ska jag kanske till och med låta håret växa lite till. Förstår att ett sånt här inlägg kräver en bild då dom flesta av er som läser aldrig har sett mig. Jag är inte så förtjust i att figurera på kort men hade nyligen en bild med på bloggen. Den är med flit lite suddig men tagen för ungefär en vecka sen. Så ni får kika på den igen.

Jag blir väldigt glad och tacksam för svar på frågor och tips om barnkalas , frisyr och i inlägget under om Cordoba. Ni som har möjlighet och tar er tid att svara är verkligen jättegulliga. Tack så mycket!

information om Cordoba önskas

I förra inlägget fick jag en kommentar av en tjej som ska plugga i Cordoba i höst. Hon ville veta lite om staden, vad man kan göra och hur nöjeslivet är. Jag har ju bott drygt ett år i Madrid , pluggat ett halvår i Sevilla och pluggat tre månader i Cadiz. Cordoba har jag bara varit i två gånger så jag har inte jättebra koll på staden. Så om någon känner till Cordoba svara gärna i kommentarerna. Hade Anna Malaga fortfarande bloggat känns det här som en perfekt fråga att bolla över till henne. Var dock inne på Annas blogg och hittade det här långa och intressanta inlägget om Cordoba.

Mitt intryck av Cordoba är dock väldigt positivt. Det är en väldigt finns stad men några av Spaniens mest kända historiska byggnader som den gamla moskén La Mezquita , Real Alcazar, den romerska bron över floden Guadalaquvir. Dessutom är den gamla staden otroligt vacker med smala gränder och vitkalkade hus. Känns väldigt spanskt.

Den nya delen av staden har jag sämre koll på. Fast det lilla jag har sett har jag tyckt varit väldigt mysigt. Även om jag inte varit ute och festat i Cordoba är jag övertygad om att nöjeslivet är suveränt. Jag tycker överlag att det är mycket roligare att gå ut i Spanien än i Sverige. Mer fart på ställena , fler som dansar och verkligen har kul. Även i städer som är betydligt mindre än Cordoba är nöjeslivet minst sagt intensivt. Dessutom finns det gott om små tapasbarer där man kan sitta och äta tapas och dricka ett glas vin, öl eller tinto de verano (god blandning av rödvin och läsken casera ungefär som seven-up). Eller varför inte dricka en god spansk café cortado eller con leche på dessa ställen.

Vill man ta sig ut till kusten eller till huvudstaden Madrid går det snabbt med tåg. Det är en vacker stad och Andalusien är ett väldigt trevligt ställe med bra klimat, öppna människor och roligt folkliv. Även om jag inte säkert vet så skulle jag tro att det finns både roliga affärer och marknader som kan vara kul att besöka i Cordoba. Dock tycker jag personligen att dialekten i Andalusien inte hör till den spanska som är lättast att förstå trots att jag själv tillbringat nio månader där. Men det är nog en vanesak och helt obegriplig är inte den andalusiska dialekten. Så jag tycker nog att Cordoba låter som ett mycket bra val av studieort.

Nu blev det här inlägget lite vagt och kanske inte så informativt men om någon vet mer om Cordoba och har lite tips så skriv gärna en kommentar. Här och här finns bilder från Cordoba som jag tidigare haft med på bloggen.

kräftskiva och lite surströmming

Jag har varit på årets första kräftskiva. Det är några släktingar som har en varje år och förra året var jag för första gången med. Både i år och förra året var det mycket trevligt. Kräftskivor känns ju så där verkligt svenskt. Man sitter i trädgården under papplamporna med löjliga hattar , sjunger och har allmänt trevligt. Om jag är rätt informerad förekommer kräftskivor i den svenska formen bara i Sverige och Finland. Förr var det ju en speciell kräftpremiär i augusti då kräftor fick börja säljas. Numera kan man köpa frysta kräftor året runt i Sverige. Visst äter man kräftor även i andra länder men mitt intryck är att havskräftor är vanligast och då kanske äts på en skaldjurstallrik och inte omgärdas av någon speciell fest.

Även om jag tycker att kräftskivor är trevligt så har jag svårt för ätandet av kräftor och andra skaldjur. Nu är jag vegetarian och äter inte kött , fisk eller skaldjur överhuvudtaget men jag har ju inget emot att äta tillsammans med folk som äter kött eller fisk. Skaldjur däremot känns lite läskiga. Dom ser ut som stora insekter (jag brukar kalla dom vatteninsekter ibland) ögon , ben , antenner och allt. Sitta och bryta sönder dom , pilla ut extremt små köttbitar och suga och slafsa med kroppar och ben känns smått motbjudande. Fast jag brukar ju inte få medhåll när jag yppar såna här åsikter. Många människor verkar älska skaldjur och jag kanske bara är överdrivet känslig och löjlig.

Nu är jag inte jobbig och ouppfostrad och sitter och tjatar om sånt här på kräftskivor. Jag går gärna på kräftskiva men då för att umgås med trevliga människor och inte för att äta kräftor.

Förresten så säger många här i Uppsala kräfter istället för kräftor. Tror -er-ändelsen används mer än så för man hör också ganska ofta väsker istället för väskor.



Som sagt gårdagens kräftskiva var mycket lyckad. Vissa som var där träffar jag alltför sällan så det var kul. Jag har alltid haft väldigt kul på kräftskivor trots att ätande av vatteninsekter förekommer. Jag är faktiskt bjuden på ytterligare en kräftskiva om två veckor och hoppas att jag kommer att kunna närvara även om det är lite osäkert just nu.

I slutet av augusti är det traditionellt premiär för surströmming även om jag tror man kan köpa även den året om. Någon gång vore det kul att gå på surströmmingsfest eller iallafall prova att äta det med någon eller några vana surströmmingsätare. Jag har aldrig provat men skulle kunna tänka mig trots att jag inte brukar äta fisk. Surströmming känns så där spännande att jag blir så nyfiken att jag skulle ha svårt att inte prova. Dessutom ser den inte ut som insekter och tittar inte på mig så jag skulle nog prova. Låter också ganska gott med en klämma på tunnbröd med surströmming , lök, mandelpotatis och gräddfil. Det luktar mycket och det luktar speciellt men även om det inte luktar parfym så tycker jag faktiskt inte att surströmming luktar så illa. Fast som vegetarian som knappast känner någon som äter surströmming är väl mina chanser att bli bjuden på en sån fest minimala.

Ska påpeka att bilderna inte är från kräftskivan jag var på för då stannade kameran i min väska. Jag hittade dom på expressen och wikipedia.

frosk

Jag har haft det väldigt bra. Man behöver resa bort ibland , träffa vänner , bara ha det trevligt i en mysig stad och se och göra lite annat. Fast det är också väldigt skönt att komma hem även om jag bara varit borta några dagar. Det kommer absolut att bli flera resor till Köpenhamn i framtiden. Tyvärr blev hemkomsten lite tråkig då jag fick veta att en av mina bästa vänner råkat ut för något hemskt. Det känns så tråkigt och orättvist och jag är verkligen ledsen och bekymrad för hennes skull.

Sitter och slötittar på OS-invigningen. Imponerande. Både vackert och storslaget men också väldigt långt och segt. Jag tillhör väl inte dom som slaviskt kommer att följa tävlingarna. Mitt sportintresse är ganska måttligt.

Hade tänkt lägga upp lite bilder för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Köpenhamn är otroligt mysigt, vackert och trevligt. Fullt av gemytliga danskar som pratar ett roligt men ibland oförståeligt språk. Jag förstår ändå mer än vad jag tror fast på danska siffror är jag helt borta. Knepigt varje gång man ska betala. På tal om danska så är rubriken till det här inlägget ett danskt ord. Jag tänkte kolla om någon som läser här vågar sig på en gissning vad det betyder.

Iallafall blir det inga danska bilder nu , kanske senare, utan jag tänkte slänga in några bilder från småländska landsbygden. Varje gång jag gör en längre resa genom Sverige tänker jag på hur vackert men glest befolkat stora delar av vårt land är.


småländsk bygdegård


metodistkyrka någonstans i Småland


Men nu vill jag ha gissningar på ordet frosk!

Ska även försöka komma igång med klotter för jag har samlat på mig en del och fått tips av snälla läsare. Tack till er som skickat klotter , jag ska lägga upp allt. När jag är igång med tackandet kan jag också passa på att tacka all er som läser och kommenterar här. Era kommentarer uppskattas verkligen och det är så kul att diskutera med er. Jag borde tacka er oftare för utan er skulle inte den här bloggen vara lika rolig. Hoppas ni fortsätter läsa och kommentera.

Stockholmsnatt

Idag skulle jag ha åkt till Köpenhamn för att hälsa på några kompisar och "hygge" mig. Men jag har inte kommit längre än till Stockholm. Det vill säga 7 mil söder om Uppsala. Sitter hos en god vän. Vi har lagat och ätit en massa mat och haft allmänt trevligt. Jag har dessutom blivit riktigt duktig på gitarr i sommar , för tre månader sen kunde jag inte ta ett ackord, nu kan jag spela en hel del. Vilket jag har tvingat min vän att lyssna på. Så har vi också sett den gamla kult-filmen Stockholmsnatt. Hu! vad dålig den var och vilka rysligt dåliga skådisar. Fast jag tyckte inte ens den var bra då vi såg den i skolan på 80-talet. Paolo Roberto själv var förresten med på visningen i min skola och svarade på frågor. Iallafall fick jag en idé. Jag ska snart på maskerad (eller det är hemma hos mig maskeraden ska vara) och har funderat på att klä ut mig till gitarr , katt eller liemannen. Men nu är jag lite sugen på att istället klä ut mig till Paolo Roberto i Stockholmsnatt. Indier kanske också skulle funka det har jag klätt ut mig till en gång här på bloggen Fast just nu är mest jag inne att vara Paolo Roberto i Stockholmsnatt. Eller vad tycker ni? Andra förslag på vad man kan klä ut sig till är också välkomna.

om någon är nyfiken på filmen så finns ett klipp här

Nu väntar sängen för jag ska upp tidigt och köra genom södra Sverige imorgon. Att jag åker till Köpenhamn innebär kanske att det blir några dagars tystand här på bloggen. Fast inte helt säkert. Det går att blogga därifrån också. Vet inte hur länge jag blir borta men senast fredag är jag tillbaka för då ska jag på kräftskiva trots att jag inte äter vatteninsekter. Jag tycker kräftor ser ut som stora insekter och inte något som är gott att äta men kräftskivor brukar vara trevliga.

när mamma var barn

När jag var barn var ganska mycket var annorlunda i Sverige men mycket var också sig likt. Ibland brukar man säga att vi ska lära av historien trots att hela mänsklighetens utveckling är ett bevis på att vi ingenting lär av historien. Men en sak kan vi säkert alla instämma i när det gäller det förflutna , allt förändras. Det var absolut inte bättre förr bara annorlunda.Jag ska väl också påpeka att bilden inte är historisk utan faktiskt har jag själv tagit den idag med min mobilkamera. Den är medvetet suddig, ändå är det nog det tydligaste fotot jag haft med här, för jag gillar inte att synas här på bloggen även om jag gör undantag ibland. Ska jag vara fåfäng kan jag också påpeka att jag hunnit bli ganska snyggt solbränd i sommar men det syns inte på den här bilden och det spelar inte heller så stor roll.

Min 6 åriga (ja hon fyller faktiskt 7 år om en vecka) dotter blev väldigt förvånad när jag berättade för henne att när jag var liten hade man inga mobiltelefoner, telefonsvarare , nummerpresentatör , datorer eller internet och på TV fanns bara två kanaler som inte visade program på dagarna och TV-reklam fanns inte. Min kompis som var på besök från Paris kände visserligen till det svenska Systembolaget sen tidigare men blev lite förvånad över att höra att i Uppsala finns endast fem ställen man kan handla alkohol på. Dessutom hade han synpunkter på priserna även om han gillade det stora utbudet. Jag har en systemkatalog från 1985 liggande hemma som jag plockade fram. Då var inte utbudet direkt imponerande. Katalogen är en kvadratisk sak på 30 sidor och ölen tar upp endast en sida.

På tal om alkohol så tror jag både attityder och sättet att dricka har förändrats ganska mycket i Sverige. På min lokal ICA har man i frukt- och grönsaks-disken en skylt där det står "75% av alla hjärtinfarkter går att undvika med frukt , grönt och vin" Jag har känslan av att det skulle blivit ett himla liv om ICA hade haft en sån skylt när jag var barn. När jag var barn drack nog dom vuxna vin på fester och så men troligen inte lika ofta och lika mycket som nu. När mina föräldrar var barn var det nog knappast någon som drack vin och ketchup fanns inte.

Då fanns ikoner bara i ortodoxa kyrkor. Såpa var något man surade golvet med och surf var ett tvättmedel. Fast surfa kunde man också göra i Söderhavet det hade alla sett i Elvis-filmen Blue Hawaii eller barnprogrammet Villervalle i Söderhavet. Här hemma gick det bra att vindsurfa om man var lite cool och trendig.

En chaterresa till Kanarieöarna , Mallorca , Rhodos eller något annat ställe i Sydeuropa sågs som väldigt exotiskt. I princip ingen familj med småbarn skulle få för sig att tillbringa julen i Thailand. Nu är man ju nästan en udda figur om man aldrig satt sin fot i Thailand.

Dom flesta åt svensk husmanskost. Ris och pasta åt man bara då och då. Potatis var det absolut vanligast. Kina-mat , pizza och pasta var lite exotiskt och spännande. Ingen skulle komma på tanken att till lunch äta kallt ris och rå fisk och försöka få i sig anrättningen med två träpinnar. Ja , det fanns nog knappt någon sushirestaurang i Sverige när jag var barn. Grillen sålde korv och hamburgare men kebab var sällsynt. Att vara vegetarian var ytterst ovanligt och ansågs nog av många som lite suspekt.

Telefonerna hade snurrskiva och ringde man någon som inte var hemma så fick man försöka senare för ingen nummerpresentatör eller telefonsvarare fanns. Man skrev brev för hand eller på skrivmaskin , stoppade i kuvert och skickade med posten. Jag vet inte när jag sist skrev ett handskrivet brev men det är nog många år sen. Mail skriver jag däremot ofta.

Dvd var ännu inte uppfunnet och videon kom väl så småningom. Hade man ingen video kunde man hyra en movie-box när man hyrde film. Tror inte det finns idag , finns väl inte heller så många ställen som hyr ut video-film längre.

Det fanns få invandrare och dom som fanns betraktades som en exotisk färgklick och inte som några konstiga och jobbiga figurer. Flyktingförläggningar fanns inte. Min kompis som kom till Sverige som barn från Argentina fick bo på hotell med familjen. När dom sen fick stanna (beslutet togs fort) fick föräldrarna jobb som läkare och ekonom som dom var utbildade till i hemlandet.

Listan kan säkert göras väldigt lång och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ett luddigt förr som sträcker sig mellan 70-80-tal då jag var barn och bakåt till kanske 50-talet. Sverige och svenskarna levde annorlunda och begrepp som folkhem och solidaritet var fortfarande något viktigt och reellt. Hjälp mig gärna att fylla på listan och kika även in hos Cliff hanger som gjort en liknade lista där han bland annat påpekar att då fanns Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Som sagt förslag på flera saker som förändrats eller tillkommit är bara kul så kommentera gärna.

Calle Sierpes

Dom här bilderna visar gågatan calle Sierpes i Sevilla. Som ni ser så är det stora tyg eller segel uppspända över gatan. Det är för att skydda mot solen och är vanligt på gågator i städer i södra Spanien under sommaren. Väldigt skönt faktiskt. Verkar vara ett sydspanskt fenomen för jag har aldrig sett det i Madrid och där kan det vara minst lika varmt som i Sevilla , Malaga och Cordoba under sommaren. Notera också att den andra bilden är tagen under siestan , det är relativt lite folk på gatorna och affärerna är stängda. I södra Spanien stänger verkligen allt (utom varuhuset El Corte Ingles) några timmar mitt på dagen. I Madrid märker man inte lika mycket av siestan även om en del mindre affärer har stängt.

finsk disco-lektion

Det är sommarvärme ute , helg och många kanske har semester. Så kanske har några av er som läser här planer på att gå ut och roa er. Vill ni bli kung/drottning på dansgolvet måste ni absolut kolla in det här klippet och lära er stegen. Efter halva tiden drar musiken igång och då kan alla se vilken kung på dansgolvet instruktören är. Ja , jäklar! Kolla också i slutet när Mr Disco-kung får gummiben. Då äger han dansgolvet! Den här videon har cirkulerat ett tag på nätet och jag tror att jag själv sett den redan för något år sen. Säkert har många redan sett den men jag kunde ändå inte motstå att lägga upp den här. Den är ju så underbar. Så titta , njut , lär er stegen och rörelserna och ni kommer att göra succé på nästa fest eller utekväll.

Johnny Hallyday

Att Elvis är död vet varenda fransman men Johnny Hallyday lever. Johnny Hallyday är en fransk rock-kung som slog igen på 60-talet med att sjunga amerikanska rock-hits på franska. Han har under åren haft ett antal hits i hemlandet Frankrike, bland annat Que je t'aime, Le bon temps de rock 'n roll och Un jour viendra. Han har sålt mängder av skivor och ger fortfarande konserter. Av någon märklig anledning är han i det närmaste okänd i Sverige. Kanske för att många tycker att rock inte gör sig så bra på franska. Här är ett klipp med hans hit Le bon temps de rock'n roll.