För ett tag sen berättade min 6 åriga dotter att hon var kär i en kille i sin klass. Min första tanke var oj men hon är bara 6 år. Sen kom jag faktiskt på att jag också var kär i en kille i klassen i den åldern. Fast vi gjorde inget särskilt för så tidigt hade man inte börjat fråga chans och sånt. Minns att han en gång råkade tappa en gunga som jag fick på mig och jag fick en rejäl blåtira efter den händelsen.
Sen frågade dottern vad hon skulle göra nu när hon var kär. Skulle hon kanske pussa honom eller tala om för honom att hon var kär.
Vilket fick mig att tänka på att om jag skulle bli kär i någon idag så har jag ingen aning om vad jag skulle göra. Troligen skulle jag inte göra något alls utan bara gå och hoppas. Fast det verkar mesigt. Men vad gör man egentligen? Troligen kommer det väl att lösa sig av sig själv om det händer. Det var så längesen jag var i den situationen att jag faktiskt inte skulle veta vad jag skulle göra idag. Kanske fråga någon killkompis om råd för jag skulle vara lika förvirrad som en 6 åring. Men om det händer så fixar det sig nog för jag är ganska bra på att prata och umgås med folk. Men ett och annat råd i förebyggande syfte är kanske inte heller helt fel.Just nu känns det som om det där med förhållanden är något jag lagt bakom mig och det kanske är lika bra för jag skulle nog bara bli förvirrad, okoncentrerad och tramsig om jag blev kär.
Blev lite tramsinlägg nu , ta det inte för seriöst men kom gärna med något råd om ni har något. Dottern är förresten inte kär längre fick jag veta eller hon var mest kär i mamma sa hon.
fredag, maj 09, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Barn är ju för söta : ) Det var som min kompis dotter, när hon var ngt år äldre äl din dotter och kom hem och berättade att hon hade pussat grannpojken... av en slump. De hade suttit och sjungit och så hade de bara råkat pussas... ha ha ha. Det får hon fortfarande höra för idag.
Att vara kär är nog inte så enkelt, men troligen är det enklare i din dotter ålder än för oss vuxna. Att vara kär är jobbigt, man blir verkligen tramsig och tappar kontrollen... och så känns det som om man var 14 igen.
Jag har tyvärr inga råd för hur man hanterar dessa känslor, annat än att härda ut och försöka njuta. Det blir inte lättare med åren, det enda som blir enklare är att man i alla fall vet att dte kommer en framtid utan denna personen om det inte skulle fungera (fast å andra sidan inser man kanske inte det just i den stunden).
Du får väl blogga om hur det känns när du väl blir kär ; )
Haha, vad söt hon är, din dotter. Mest kär i mamma... :)
Det där med kärlek... ÄH! säger jag bara.
Sanbarnet - ja barn kan verkligen berätta hur roliga och söta saker som helst. Ja jag får väl se om jag blir kär och om det då känns bloggbart. Just nu känns det som jag lagt sånt på hyllan mycket lång tid framåt men man ska väl aldrig säga aldrig
Johanna - visst är hon söt. Det där med mest kär i mamma värmde. Håller med om att kärleken är ÄH. Känns som det tillhör en mycket avlägsen framtid om ens någonsin men man kan ju förstås aldrig veta. Fast karlar kan vara så konstiga så det är kanske bäst att låta bli.
Vad gulligt att hon redan är kär! Jag blev kär första gången när jag var fem år och gick på dagis, men jag tror att det mest var för att han hade sjömanskostym :)
Nu när man är vuxen är det inte så lätt, man kan ju inte bara fråga chans precis. Jag är världens mes när det gäller att ta initiativ så jag har inga råd förutom att fladdra lite med ögonfransarna ;)
Skicka en kommentar