flaggskändning

Den svenska nationaldagen närmar sig och dom flesta svenskar får en ledig dag eftersom den sedan några år är en röd dag. Trots ledigheten är det svårt att uppbåda någon nationalistisk yra där massorna drar ut på gatan i folkdräkt och viftar med den svenska flaggan. Dom flesta använder väl bara ledigheten till att slappa , kanske umgås med vänner , åka till sommarstugan , fiska, gå ut och ta några öl eller något annat föga nationalistiskt.

I Sverige är det inte ovanligt att man har en flaggstång i trädgården och flaggar vid fester , födelsedagar och allmänna flaggdagar. Detta finns inte alls i Spanien. Där ser man bara flaggor på offentliga platser som torg och vid olika myndigheter. I allmänhet har man tre flagor , den spanska , regionens flagga och EU-flaggan.

Om man ska vara fördomsfull finns det folk som känner väldigt mycket för sin flagga och länder där patriotismen är betydligt mer utbredd än i Sverige. Lite fördomsfullt kan man väl säga att amerikaner blir nästan rörda till tårar när stjärnbaneret hissas.

Eftersom flaggan är en symbol för landet den representerar ser man då och då hur människor vid protester och demonstrationer bränner flaggor. I Sverige var den typen av flaggskändning förbjuden fram tills för cirka 20 år sen. Jag kan ju fatta det symboliska i att bränna en flagga men det är inget som stör mig särskilt mycket. För mig får man gärna bränna , klippa sönder eller snyta sig i svenska flaggan utan att jag blir upprörd. Fast jag skulle själv inte ägna mig åt såna aktiviteter. Men jag tycker inte det ska vara förbjudet. Dom som tycker det är kul eller att det känns bra kan gärna få roa sig med flaggskändning.

Ändå gillar jag Sverige väldigt mycket och tycker det är ett bra land att bo i. Jag hejar alltid på Sverige i olika idrottstävlingar och bryr mig om det går bra. Men jag kan liksom inte känna någon nationell stolthet eller få några speciella känslor för en blå-gul flagga. Jag kommer inte att fira något speciellt 6 juni och jag har ingen önskan om att svenskarna måste bli bättre på att fira sin nationaldag.

Fast i en internationell jämförelse är nog svenskarna ovanligt onationalistiska. Men jag tycker det är helt okey. Man kan ju gilla Sverige som ett bra land att leva i utan att klä sig i folkdräkt , vifta med flaggan och sjunga nationalsången. Det är förstås inget fult eller dåligt att ägna sig åt såna aktiviteter om man vill men jag tycker inte det är något att eftersträva. Det känns som nationaldagen i Sverige är lite konstlad och påtvingad. Bara för att man inte firar eller har några starka känslor för flaggan betyder det ju inte att man inte känner sig väldigt svensk men det kanske tar sig andra uttryck.



När den här vapenvägraraffischen ställdes ut på ett galleri i Stockholm 1967 beslagtogs den omedelbart av polisen. Konstnären Carl Johan De Geer dömdes sen för flggskändning och uppvigling. Idag är inte flaggskändning ett brott och att måla och ställa ut en sån här affisch bör man väl kunna göra utan att polisen kommer i en demokrati.