måndag, maj 26, 2008

flaggskändning

Den svenska nationaldagen närmar sig och dom flesta svenskar får en ledig dag eftersom den sedan några år är en röd dag. Trots ledigheten är det svårt att uppbåda någon nationalistisk yra där massorna drar ut på gatan i folkdräkt och viftar med den svenska flaggan. Dom flesta använder väl bara ledigheten till att slappa , kanske umgås med vänner , åka till sommarstugan , fiska, gå ut och ta några öl eller något annat föga nationalistiskt.

I Sverige är det inte ovanligt att man har en flaggstång i trädgården och flaggar vid fester , födelsedagar och allmänna flaggdagar. Detta finns inte alls i Spanien. Där ser man bara flaggor på offentliga platser som torg och vid olika myndigheter. I allmänhet har man tre flagor , den spanska , regionens flagga och EU-flaggan.

Om man ska vara fördomsfull finns det folk som känner väldigt mycket för sin flagga och länder där patriotismen är betydligt mer utbredd än i Sverige. Lite fördomsfullt kan man väl säga att amerikaner blir nästan rörda till tårar när stjärnbaneret hissas.

Eftersom flaggan är en symbol för landet den representerar ser man då och då hur människor vid protester och demonstrationer bränner flaggor. I Sverige var den typen av flaggskändning förbjuden fram tills för cirka 20 år sen. Jag kan ju fatta det symboliska i att bränna en flagga men det är inget som stör mig särskilt mycket. För mig får man gärna bränna , klippa sönder eller snyta sig i svenska flaggan utan att jag blir upprörd. Fast jag skulle själv inte ägna mig åt såna aktiviteter. Men jag tycker inte det ska vara förbjudet. Dom som tycker det är kul eller att det känns bra kan gärna få roa sig med flaggskändning.

Ändå gillar jag Sverige väldigt mycket och tycker det är ett bra land att bo i. Jag hejar alltid på Sverige i olika idrottstävlingar och bryr mig om det går bra. Men jag kan liksom inte känna någon nationell stolthet eller få några speciella känslor för en blå-gul flagga. Jag kommer inte att fira något speciellt 6 juni och jag har ingen önskan om att svenskarna måste bli bättre på att fira sin nationaldag.

Fast i en internationell jämförelse är nog svenskarna ovanligt onationalistiska. Men jag tycker det är helt okey. Man kan ju gilla Sverige som ett bra land att leva i utan att klä sig i folkdräkt , vifta med flaggan och sjunga nationalsången. Det är förstås inget fult eller dåligt att ägna sig åt såna aktiviteter om man vill men jag tycker inte det är något att eftersträva. Det känns som nationaldagen i Sverige är lite konstlad och påtvingad. Bara för att man inte firar eller har några starka känslor för flaggan betyder det ju inte att man inte känner sig väldigt svensk men det kanske tar sig andra uttryck.



När den här vapenvägraraffischen ställdes ut på ett galleri i Stockholm 1967 beslagtogs den omedelbart av polisen. Konstnären Carl Johan De Geer dömdes sen för flggskändning och uppvigling. Idag är inte flaggskändning ett brott och att måla och ställa ut en sån här affisch bör man väl kunna göra utan att polisen kommer i en demokrati.

5 kommentarer:

Helena sa...

För mig är nationsflaggan något högtidligt. Jag tycker därför att det är stötande att bränna, klippa sönder eller snyta sig i flaggan. Det finns ju regler runt vår flagga och de reglerna är inte så konstiga att de inte kan följas.

Niklas (fd Hans Ångest) sa...

Visserligen finns det regler - men regler är ju till för att brytas...

Nä, men skämt åsido.

Om jag, rent hypotetiskt, skulle vilja uttrycka mitt missnöje med Sveriges politik exempelvis, så bör jag ha möjligheten att göra det genom en handling. En sådan handling skulle kunna involvera flaggskändning... Eftersom det råder åsiktsfrihet i Sverige, så måste flaggskändning tillåtas.

Thérèse sa...

Helena - jag vet att du inte är ensam om att tycka så men jag känner inte riktigt att jag kan hålla med dig. Själv skulle jag aldrig bränna , klippa sönder eller snyta mig i svenska flaggan eller något annat lands flagga. Fast jag tycker dom som vill det ska få göra det och jag blir inte särskilt upprörd över det.

Niklas - Instämmer :)

Anonym sa...

När det gäller flaggskändning, så är det ju mer en attack mot det flaggan symboliserar och inte själva flaggan. Så när några bränner flaggor är det ett uttryck för att förnedra landet som har den flaggan som sin symbol. I Sverige tror jag att vi inte har ett riktigt lika starkt känslomässigt band till vår flagga som man har i en del andra länder. Den 6 juni var tidigare (och är kanske fortfarande?) svenska flaggans dag, men det tror jag inte gemene man direkt "firade". Man hissade flaggan om man hade någon, men mer var det inte.

Men jag håller inte riktigt med dig om att vi inte är nationalistiska i Sverige. Jag tror att nationalism kan yttra sig på olika sätt. Vi bryr oss inte så mycket om militärparader, och alla kan inte hela texten till nationalsången t ex. Många vet inte varför vi firar nationaldagen just den 6 juni.

Men jag tror vi uttrycker stolthet över vårt land på andra sätt och i andra situationer. Till exempel vid idrottstävlingar, tänker på landskamper i fotboll och ishockey, Björn Borg, Ingemar Stenmark, Carolina Klüft... Då sjungs det och dansas det och folk målar sig gula och blå i ansiktet. Många vill gärna vinka till de svenska kungligheterna om tillfälle ges, och kungafamiljen är ju en symbol för landet.

Det skrivs mycket om melodifestivalen och hur det svenska bidraget klarar sig i tävlingen. Svenskar är inte direkt ödmjuka när vi träffar folk från andra länder, vi anser ofta att vårt sätt att leva och vår svenska modell är den bästa i världen. Vi är stolta över att jämställdheten har kommit en bit på väg här, och det svenska välfärdssystemet med t ex förhållandevis generös föräldraförsäkringen osv.

Vi är stolta över svenska uppfinningar och entreprenörsskap, och svenska artister och musiker som lyckas även utomlands. Vi tittar gärna på Nobelfesten och är lite stolta över att Nobelpriset delas ut just i Sverige. Vi är stolta över vår natur. Så jag tror att nationalism och stolthet över sitt land kan yttra sig på olika sätt i olika länder och olika kulturer.

Det var ju så länge sedan vi deltog i krig, och därför tror jag att flaggviftande och militärparader, nationalsång och nationaldag inte betyder så mycket för oss, i andra länder är sådant förknippat med minnet av olika krigshändelser eller att länderna har blivit självständiga stater efter ockupation e dyl.

Nationaldagen är ju verkligen konstruerad, tycker jag, egentligen borde den vara midsommarafton tycker jag eftersom vi sedan urminnes tider firat den och det finns traditoner kring det.
/Anna S.

Thérèse sa...

Anna - du har rätt , svensk nationalism tar sig andra uttryck än att hylla flaggan och titta på militärparader elle klä sig i folkdräkt. Det stämmer att 6 juni förut var svenska flaggans dag men det är ändrat till nationaldagen.

Visst är flaggskändning en attack mot det flaggan symboliserar men hos mig väcker det inte så starka känslor om någon vill ägna sig åt det och jag tycker det ska vara tillåtet i en demokrati. Jag stör mig desto mer om det går dåligt i vissa sportsammanhang