söndag, maj 04, 2008

Juno



Nu har jag äntligen sett filmen Juno och jag kan bara instämma i hyllningskören. Trots ämnet är det verkligen en "feel-good-film" med smarta och roliga repliker. 16 åriga Juno blir gravid med sin bästa vän. Hon tänker göra abort men det blir inte så utan istället väljer hon att föda barnet och adoptera bort det till en familj dom hittar. Juno besväras av gravitetens fysiska påfrestningar, samtidigt som hon ser fram emot att skänka lycka till två främmande människor. Hon lär känna de blivande adoptivföräldrarna. Filmen bjuder på en hel del skratt och varma ögonblick som sitter kvar långt efter att sluttexterna börjat rulla. Den är inte bara unik i sitt ämne, utan även hur den hanterar ett så pass tungt tema och omvandlar det till en alldeles underbar film som riktar sig till såväl gamla som unga hos båda könen. Ämnet i sig kommer säkert hålla den manliga publiken på avstånd, men det är trots allt en film som alla borde se.

Samtidigt är det ett allvarligt ämne och det är rent ut sagt förjävligt att mängder av kvinnor varje år dör i illegala aborter eller tvingas föda barn för att adoptera bort. I Sverige tvingas ingen idag adoptera bort sitt barn och väljer man att föda och behålla ett oplanerat barn som ensam mamma finns det stöd att få. Precis om man väljer att göra abort i samma situation. Fast det är fortfarande kvinnorna som tar ansvar och beslut i såna här frågor och kanske inte alltid självklart att mannen bryr sig - särskilt inte om förhållandet är över. Många gånger kanske inte kvinnorna ens känner att det är någon idé att kontakta mannen utan smidigast att göra abort.

Jag är inte så säker på att jag själv skulle berätta om förhållandet var över. Det beror lite på hur långt förhållande vi haft och vilken relation vi har och hur jag tror han skulle reagera. Har vi ingen kontakt , jag tror att han inte skulle bry sig eller han har gått vidare med en ny tjej och jag vill gå vidare är det inte särskilt troligt att jag skulle berätta om en oönskad graviditet om jag inte valde att föda barnet. Skulle bara kännas som jag var besvärlig men samtidigt tycker jag egentligen att mannen har rätt att veta. Principiellt tycker jag nog att han borde ta något sorts ansvar men vet jag att han inte skulle göra det utan bara tycka jag är jobbiga skulle det vara lättast att låta bli att säga något. Fast finns det nog gott om män som fått veta och inte brytt sig. Samtidigt finns det säkert gott om män som brytt sig och varit otroligt stöttande trots att förhållandet varit över. Hade jag fortfarande ett förhållande med mannen skulle vi självklart prata om det men det är ju inte situationen i filmen. Nu blev det lite lösa och allvarliga funderingar som kan vara kul att få läsarreaktioner på.

Annars kan jag bara tipsa alla som ännu inte sett Juno att gå och se den. Den är jätterolig och inte så allvarlig som mitt inlägg blev trots det allvarliga ämnet. Jag hoppas också att alla män som drabbas av en oönskad graviditet är där och ställer upp trots att förhållandet är slut.

4 kommentarer:

Bandini sa...

Tack för rådet. Har också hört att det är en mycket rolig film.
Tycker du om spanska filmer?

Hälsningar

Thérèse sa...

Bandini - Ja jag tycker mycket om spanska filmer. Väldigt mycket Almodovar har gjort tycker jag om , fast inte allt. Brukar försöka se spansk film regelbundet på grund av språket och så gillar jag dom spanska miljöerna i filmerna.

Pumita sa...

Vi brukar ju ha samma smak när det gäller filmer så jag litar på dig. Den måste jag se! ;D

Thérèse sa...

Pumita - välkommen tillbaka , kul att se dig här igen. Du har varit mycket saknad. Tycker absolut du ska se Juno