Jag skrev ju om Feria de Abril i Sevilla nyligen. Det är verkligen en mycket spansk fest och hela stan festar galet mycket under den veckan. Det är flamenco , traditionella kläder och musik , fino , öl och tapas i enorma mängder. Det halvår jag bodde i Sevilla och försökte lära mig grunderna i spanska upplevde jag Feria de Abril. På den tiden festade även jag galet mycket. Jag och några kompisar hade haft en synnerligen trevlig och sen kväll på ferian. Jag var minst sagt seg och att gå upp och gå till skolan och böja verb kändes inte så lockande. Helst ville jag bara ta igen mig så jag skulle bli redo för en ny kväll på ferian. Men jag masade mig upp och tänkte att jag iallafall inte skulle dricka något i skolan. Den första jag möter när jag kommer till skolan är rektorn och hon bjuder mig och några andra på ett stort glas fino. Istället för lektion får jag se min lärare dricka sig smått slirig på rödvin och dansa sevillanas , en variant av flamenco. Han var riktigt duktig , jag och mina klasskompisar var mindre duktiga.
På kvällen var vi åter vid feriaområdet och drack öl och dansade och övade spanska. Två av mina kompisar från skolan hittade ett ölfat som stod och drällde och verkade övergivet så dom bestämde sig för att ta hem det. Dom släpade i väg det tunga ölfatet och tog en taxi med det i baksätet. Taxichaffören undrade lite över fatet och dom sa att dom vunnit det på lotteri.
Sen skulle vi ha en fest i deras lägenhet och tömma fatet var det tänkt. Men vi hittade aldrig någon kran att öppna det med. Dom gjorde även ett försök att sälja det till en känd svensk före detta idrottssjärna som av någon lustig anledning dök upp i deras lägenhet på en fest en kväll. Till slut lämnades det kvar oöppnat i lägenheten och förhoppningsvis fick nästa hyresgäst glädje av det.
På ferian festar man i olika tält. En del offentliga och en del är privata så man måste vara inbjuden för att komma in. Två av mina tjejkompisar var överlyckliga för dom lyckades få en inbjudan till brandmännens tält. Precis som många tjejer tyckte dom att många brandmän är otroligt attraktiva. Jag har väl kanske inte riktigt förstått grejen med brandmän men jag har aldrig festat i ett tält fullt av spanska brandmän heller.
Ferian var väldigt kul och jag skulle väldigt gärna åka dit igen även om jag tror det skulle bli lite lugnare festande för min del. Numera festar jag inte galet mycket utan väldigt lite och sällan. Jag har väl blivit äldre och fått några barn.Fast ikväll ska jag faktiskt ut och festa lite. En engelsk kompis som bor i Paris kommer på besök över helgen och vi ska äta Krokofantens potatis och brie paj sen ska vi väl gå ut och kolla kroglivet i stan. Fast så galet som på ferian lär det inte bli utan ganska lugnt. Uppsalas nattliv är också mycket mera dött än ferian eller nattlivet i Sevilla överhuvudtaget. Men det blir säkert mycket trevligt. Det är alltid kul att träffa kompisar man inte sett på väldigt länge.
fredag, maj 30, 2008
torsdag, maj 29, 2008
vägsniglar , fartdårar och annat störande
Jag har inte kört bil i så många länder kanske 5-6 stycken. Mest har jag kört i Sverige och en hel del i Spanien. Den spanska trafiken är definitivt hetsigare , färre håller hastighetsgränser och få håller avstånd till bilen framför. Fast varför skulle man? Bilen framför ska ju ändå alltid köras om. Kommer man mot ett trafikljus , bilkö eller annat hinder håller man farten och tvärbromsar och gärna då med varningsblinkers på. Spanjorer som kan vara sävliga och verkligen personifiera mañana-mentaliteten får plötsligt extremt bråttom när dom sätter sig bakom en ratt. En taxiresa i Sydeuropa kan visa upp en rad sätt att förlora körkortet eller åtminstone få böter i Sverige.
Tidigare hade man en promillegräns på 0.8 och kollade bara nykterhet vid olyckor så många drack några öl eller lite vin och körde. Nu har man sänkt promillegränsen till svensk nivå och det finns kontroller ute på vägarna. Man har inga lampor på dagtid och spanjorernas sätt att parkera kan vara minst sagt kreativt.
Jag försöker verkligen att inte reta mig på medtrafikanter även om dom är av den typen att man undrar om dom köpte sitt körkort på postorder. Jag brukar nästan alltid också hålla hastighetsgränser och överhuvudtaget köra väldigt laglydigt.
Ändå finns det beteenden hos medtrafikanter som är lätt att reta sig på. Många nya bilar verkar sakna blinkers eller så vet inte föraren hur dessa ska användas. Att börja blinka samtidigt som man svänger känns inte heller helt okey men tyvärr inte ovanligt. Visst är det okey om folk vill vara vägsniglar för mig men ligger man och puttrar långt under tillåten hastighet kan man väl åtminstone hålla till höger och inte ligga mitt i vägen. Jag gillar inte heller när bilar ligger för nära och inte har något avstånd alls till bilen framför. Särskilt irriterande om jag kör bilen framför. Bilar som vinglar mellan filer och inte kan bestämma sig är inte heller kul att ligga bakom. Våghalsiga omkörningar och folk som kör väldigt mycket för fort känns inte heller bra.
Så tycker jag det är jobbigt med cyklister som ligger väldigt nära bilen och vinglar omkring eller cyklister som bara cyklar ut i gatan utan att se sig för. Dom kan dyka upp väldigt plötsligt och snabbt.
Nu låter det som om jag retar mig på väldigt mycket i trafiken men så är det inte riktigt. Jag är ganska lugn och försöker acceptera även dom som kanske inte borde köra så mycket. Så för att få lite diskussion här , vad retar ni er på i trafiken? Behöver inte bara vara sånt man upplever när man kör bil. Även ni som mest cyklar eller går retar väl er på något.
Tidigare hade man en promillegräns på 0.8 och kollade bara nykterhet vid olyckor så många drack några öl eller lite vin och körde. Nu har man sänkt promillegränsen till svensk nivå och det finns kontroller ute på vägarna. Man har inga lampor på dagtid och spanjorernas sätt att parkera kan vara minst sagt kreativt.
Jag försöker verkligen att inte reta mig på medtrafikanter även om dom är av den typen att man undrar om dom köpte sitt körkort på postorder. Jag brukar nästan alltid också hålla hastighetsgränser och överhuvudtaget köra väldigt laglydigt.
Ändå finns det beteenden hos medtrafikanter som är lätt att reta sig på. Många nya bilar verkar sakna blinkers eller så vet inte föraren hur dessa ska användas. Att börja blinka samtidigt som man svänger känns inte heller helt okey men tyvärr inte ovanligt. Visst är det okey om folk vill vara vägsniglar för mig men ligger man och puttrar långt under tillåten hastighet kan man väl åtminstone hålla till höger och inte ligga mitt i vägen. Jag gillar inte heller när bilar ligger för nära och inte har något avstånd alls till bilen framför. Särskilt irriterande om jag kör bilen framför. Bilar som vinglar mellan filer och inte kan bestämma sig är inte heller kul att ligga bakom. Våghalsiga omkörningar och folk som kör väldigt mycket för fort känns inte heller bra.
Så tycker jag det är jobbigt med cyklister som ligger väldigt nära bilen och vinglar omkring eller cyklister som bara cyklar ut i gatan utan att se sig för. Dom kan dyka upp väldigt plötsligt och snabbt.
Nu låter det som om jag retar mig på väldigt mycket i trafiken men så är det inte riktigt. Jag är ganska lugn och försöker acceptera även dom som kanske inte borde köra så mycket. Så för att få lite diskussion här , vad retar ni er på i trafiken? Behöver inte bara vara sånt man upplever när man kör bil. Även ni som mest cyklar eller går retar väl er på något.
onsdag, maj 28, 2008
cykling och en krock
I Uppsala där jag bor verkar alla cykla. Det är verkligen sjukt mycket cyklar överallt. Det kan till och med vara svårt att hitta ett cykelställ att parkera sin cykel på stan. Trots överfulla cykelställ och ibland lite trångt med alla cyklister så gillar jag att cykla och tycker det är trevligt att bo i en stad där många cyklar.Jag har ju förut publicerat den här några år gamla bilden med parkerade cyklar utanför järnvägsstationen i Uppsala.
Egentligen har jag inget emot alla cyklar för jag cyklar själv ofta och gärna. Tycker det är ett smidigt sätt att ta sig fram i Uppsala för staden är ganska liten och platt och cykelvägarna är många. Så som cykelstad får den absolut höga betyg av mig. Men jag ska erkänna att jag ibland har stört mig på cyklister när jag kör bil i stan. En del verkar helt okunniga i trafikregler och en del cyklar farligt nära bilen vilket är lite jobbigt. Många kanske cyklar för att dom inte har körkort eller kunskap om trafikregler har jag väl elakt tänkt. Så är det naturligtvis inte för jag har både körkort och bil och cyklar mycket precis som andra kompisar med körkort och bil. Fast jag gillar inte att cykla bredvid bilarna så går det att undvika och finns cykelvägar väljer jag det.
Nu har jag inte råkat ut för särskilt mycket otäcka saker varken med bil eller cykel. Eller det har jag faktiskt för drygt tio år sen bröt jag benet vid vintercykling på isiga gator. Läkaren som tog hand om mig var väldigt fotbollsintresserad och fascinerad av hur likt mitt och den gamla fotbollsspelaren Tomas Brolins benbrott var. Men då låg jag i morfindimmor och orkade inte riktigt lyssna var mest glad för morfinet som tagit bort smärtan. Så numera blir det ingen vintercykling för mig. Men med bil har inget otäckt hänt.
Fast idag blev jag faktiskt påkörd för första gången här i Uppsala. En stor lastbil körde in i min lilla Hyundai Atos. Fast både jag och Hyundaien är helt okey. Han som körde lastbilen blev dock väldigt skärrad. Men det var ingen fart att tala om så det mest irriterande var egentligen att jag var sen och hade väldigt bråttom.
Fast nu skulle det handla om cyklar. Som jag skrev kan det ibland vara knepigt att hitta ett ställe att parkera cykeln här i stan. Cykelställen i centrum är ofta överfulla och man får ibland leta lite. Eller så kan man vara kreativ och parkera ovanför cykelstället. Såg den här cykeln i trädet när jag var på stan idag och kunde inte låta bli att ta fram mobilen och fota.
Egentligen har jag inget emot alla cyklar för jag cyklar själv ofta och gärna. Tycker det är ett smidigt sätt att ta sig fram i Uppsala för staden är ganska liten och platt och cykelvägarna är många. Så som cykelstad får den absolut höga betyg av mig. Men jag ska erkänna att jag ibland har stört mig på cyklister när jag kör bil i stan. En del verkar helt okunniga i trafikregler och en del cyklar farligt nära bilen vilket är lite jobbigt. Många kanske cyklar för att dom inte har körkort eller kunskap om trafikregler har jag väl elakt tänkt. Så är det naturligtvis inte för jag har både körkort och bil och cyklar mycket precis som andra kompisar med körkort och bil. Fast jag gillar inte att cykla bredvid bilarna så går det att undvika och finns cykelvägar väljer jag det.
Nu har jag inte råkat ut för särskilt mycket otäcka saker varken med bil eller cykel. Eller det har jag faktiskt för drygt tio år sen bröt jag benet vid vintercykling på isiga gator. Läkaren som tog hand om mig var väldigt fotbollsintresserad och fascinerad av hur likt mitt och den gamla fotbollsspelaren Tomas Brolins benbrott var. Men då låg jag i morfindimmor och orkade inte riktigt lyssna var mest glad för morfinet som tagit bort smärtan. Så numera blir det ingen vintercykling för mig. Men med bil har inget otäckt hänt.
Fast idag blev jag faktiskt påkörd för första gången här i Uppsala. En stor lastbil körde in i min lilla Hyundai Atos. Fast både jag och Hyundaien är helt okey. Han som körde lastbilen blev dock väldigt skärrad. Men det var ingen fart att tala om så det mest irriterande var egentligen att jag var sen och hade väldigt bråttom.
Fast nu skulle det handla om cyklar. Som jag skrev kan det ibland vara knepigt att hitta ett ställe att parkera cykeln här i stan. Cykelställen i centrum är ofta överfulla och man får ibland leta lite. Eller så kan man vara kreativ och parkera ovanför cykelstället. Såg den här cykeln i trädet när jag var på stan idag och kunde inte låta bli att ta fram mobilen och fota.
Feria de Abril
Min ordlösa bild i förra inlägget var från Feria de Abril i Sevilla och jag fick lite frågor om Ferian. Den infaller två veckor efter påsk och håller på i sex dagar. Den startar vid midnatt mellan måndag och tisdag och avlutas med stort fyrverkeri på söndagskvällen.
Man firar inget särskilt helgon eller högtid utan ferian började som en boskapsmarknad på 1840-talet. Idag säljs inga boskap där men på dagen vimlar området av hästar och vagnar. På kvällarna är det musik , dans och tapas som gäller.
Ferian hålls i ett speciellt område vid floden Guadalaquvir. Här sätts mängder av caseatas - tält upp. En del tält är privata och bara för särskilt inbjudna eller kanske anställda på ett visst företag men många tält är också offentliga så man kan gå mellan tälten och dricka öl eller fino , prata med folk , dansa och ha kul.
Festen är väldigt traditionell och spansk. Väldigt många klär sig i traditionella kläder som flamencoklänning och speciell dräkt för männen. Nästan alla verkar kunna dansa sevillanas som är en variant på flamenco. Man ser små barn och gamla klädda i fina klänningar som dansar med otrolig skicklighet. Så det är mest den typen av musik som spelas. Det finns också gott om tapas för den som blir hungrig.
För den som önskar kan man festa både dag och natt för festligheterna håller i princip på dygnet runt. Kanske är det på dagen man ser mest traditionellt klädda människor men det är gott om dom på kvällen också. På Feria-området finns inte bara tält utan också ett litet tivoli.
Varje år byggs det också upp en stor port vid ingången till området
Utseendet varierar mellan olika år.
Det var ganska längesen jag tillbringade ett halvår i Sevilla och försökte lära mig grunderna i spanska och besökte Ferian. Men det var verkligen hur kul som helst och kan verkligen rekommenderas. En annan mycket traditionell fest i trakten som jag också kan rekommendera är Feria de Caballos i Jerez de la Frontera i maj.
Vill man besöka Feria de Abril nästa år så startar den 20 april och vill man vänta till 2010 med att festa på Feria de Abril så startar den 12 april.
Innan jag får beröm för fotona ska jag erkänna att dom inte är tagna av mig utan hittade på wikipedia
Man firar inget särskilt helgon eller högtid utan ferian började som en boskapsmarknad på 1840-talet. Idag säljs inga boskap där men på dagen vimlar området av hästar och vagnar. På kvällarna är det musik , dans och tapas som gäller.
Ferian hålls i ett speciellt område vid floden Guadalaquvir. Här sätts mängder av caseatas - tält upp. En del tält är privata och bara för särskilt inbjudna eller kanske anställda på ett visst företag men många tält är också offentliga så man kan gå mellan tälten och dricka öl eller fino , prata med folk , dansa och ha kul.
Festen är väldigt traditionell och spansk. Väldigt många klär sig i traditionella kläder som flamencoklänning och speciell dräkt för männen. Nästan alla verkar kunna dansa sevillanas som är en variant på flamenco. Man ser små barn och gamla klädda i fina klänningar som dansar med otrolig skicklighet. Så det är mest den typen av musik som spelas. Det finns också gott om tapas för den som blir hungrig.
För den som önskar kan man festa både dag och natt för festligheterna håller i princip på dygnet runt. Kanske är det på dagen man ser mest traditionellt klädda människor men det är gott om dom på kvällen också. På Feria-området finns inte bara tält utan också ett litet tivoli.
Varje år byggs det också upp en stor port vid ingången till området
Utseendet varierar mellan olika år.
Det var ganska längesen jag tillbringade ett halvår i Sevilla och försökte lära mig grunderna i spanska och besökte Ferian. Men det var verkligen hur kul som helst och kan verkligen rekommenderas. En annan mycket traditionell fest i trakten som jag också kan rekommendera är Feria de Caballos i Jerez de la Frontera i maj.
Vill man besöka Feria de Abril nästa år så startar den 20 april och vill man vänta till 2010 med att festa på Feria de Abril så startar den 12 april.
Innan jag får beröm för fotona ska jag erkänna att dom inte är tagna av mig utan hittade på wikipedia
tisdag, maj 27, 2008
spanjorskornas frisyrer
För många år sen när jag gick till en frisör krockade jag nästan med en äldre dam i dörren på väg in. Damen hade ett enormt uppburrat vitt hår , det såg nästan ut som om hon hade en svan i håret. Frisören berättade att hon kom en gång i veckan för att "lägga håret" det vill säga kamma och burra upp det.
I Sverige kanske det inte är så vanligt att man går till frisören bara för att kamm , föna och fixa håret. Men i Spanien är det inget ovanligt. Många spanska kvinnor går regelbundet och peinarse - kammar sig det vill säga fixar håret utan att klippa det. Inför en större fest är det nästan obligatoriskt att göra det. Liksom inför helger som till exempel jul och nyår. Många gör det också regelbundet en eller ett par gånger i månaden.
I Spanien är det nästan obligatoriskt att färga håret. Gråa strån får absolut inte synas om man är under 80 år. Många spanjorskor verkar också ha en förkärlek för blont hår. Fast det är inte alltid det blir så bra eller ser särskilt naturligt ut. Det är inte ovanligt med konstiga gula nyanser som ser väldigt onaturliga ut samt att man ofta glömmer ögonbrynen. Gult hår och mörka ögonbryn ser inte alltid så naturligt ut.
Generellt så tror jag att dom flesta spanjorskor lägger mer tid och pengar på sitt yttre än dom flesta svenskor. Man går ofta till frisören och fixar håret , går regelbundet på manikyr och likande. Ska man generalisera tror jag också spanjorskor konsumerar mer smink och kläder. Att vara lite mer naturligt sminkad det vill säga med bara lite smink är betydligt vanligare i Sverige än i Spanien. I Spanien sminkar man sig gärna så det syns ordentligt fast utan att se alltför extremt och spacklat ut. Många ser ut som damerna som jobbar på NKs parfymavdelning.
I Sverige kanske det inte är så vanligt att man går till frisören bara för att kamm , föna och fixa håret. Men i Spanien är det inget ovanligt. Många spanska kvinnor går regelbundet och peinarse - kammar sig det vill säga fixar håret utan att klippa det. Inför en större fest är det nästan obligatoriskt att göra det. Liksom inför helger som till exempel jul och nyår. Många gör det också regelbundet en eller ett par gånger i månaden.
I Spanien är det nästan obligatoriskt att färga håret. Gråa strån får absolut inte synas om man är under 80 år. Många spanjorskor verkar också ha en förkärlek för blont hår. Fast det är inte alltid det blir så bra eller ser särskilt naturligt ut. Det är inte ovanligt med konstiga gula nyanser som ser väldigt onaturliga ut samt att man ofta glömmer ögonbrynen. Gult hår och mörka ögonbryn ser inte alltid så naturligt ut.
Generellt så tror jag att dom flesta spanjorskor lägger mer tid och pengar på sitt yttre än dom flesta svenskor. Man går ofta till frisören och fixar håret , går regelbundet på manikyr och likande. Ska man generalisera tror jag också spanjorskor konsumerar mer smink och kläder. Att vara lite mer naturligt sminkad det vill säga med bara lite smink är betydligt vanligare i Sverige än i Spanien. I Spanien sminkar man sig gärna så det syns ordentligt fast utan att se alltför extremt och spacklat ut. Många ser ut som damerna som jobbar på NKs parfymavdelning.
kinesisk klänning
Jag är ingen större shoppare , tvärtom köper jag ganska lite prylar. Visst tycker jag det är kul att köpa nya kläder men ändå gör jag det inte så otroligt ofta. Inte heller när jag är ute och reser köper jag speciellt mycket. Men i Tanger , Marocko köpte jag en stor , fin matta som tar upp nästan hela vardagsrummet som jag verkligen tycker om. I Singapore och Paris har jag bland annat köpt halsdukar jag tycker mycket om och använder flitigt. Jag har också några temuggar från Singapore och Caracas , Venezuela som blir flitigt använda. Även om jag kan tycka att temuggar som det står Venezuela på är lite överturistiskt.
Men allt man köper blir ju inte så flitigt använt. I Dungarpur i Indien köpte jag två armband som var bland dom minst pråliga jag kunde hitta i affären. Väl hemma i Sverige känns dom lite för pråliga för mig som nästan alltid har små smycken. Så dom har hittills legat oanvända.
I Kina för 2.5 år sen köpte jag en typsik kinesisk klänning , röd , mönstrad , kort ärm och hög hals. Den är fin och av bra kvalitet. Knälång med slits på båda sidorna. Men den har hängt oanvänd i garderoben i 2.5 år. Jag känner mig lite utklädd i den för den är inte direkt lik andra klänningar jag brukar använda. Känns lite väl annorlunda och jag klär mig ganska fegt och vanligt. Vet inte om en sån här klänning riktigt känns son min stil. Andra klänningar jag har köpt utomlands är i stil mer lika klänningar jag köpt och använder i Sverige så dom blir använda. Den här känns inte heller som nåt man tar på sig på stan en sommardag eller när man går på krogen med några kompisar. Eller är jag bara inskränkt? I Kina tror jag att jag skulle kunna använda den utan att det skulle kännas för konstigt men där är jag alltför sällan. Det var 2.5 år sen sist och jag har ingen resa dit planerad.
Jag vill gärna ha lite råd. Kan man använda en sån här klänning och isåfall när och till vad? Eller ska den få fortsätta bo längst in i garderoben? Bilden är lite otydlig , tagen med min mobil , och klänningen är mer figursydd än den ser ut här.
Vi har väl säkert alla saker vi köpt utomlands som kändes okey då men väl hemma i Sverige fattar man inte hur man tänkte. Jag känner en som var i Manaus som ligger mitt inne i Amazonas i Brasilien. Han hade bland annat med sig ett fult halsband av träpärlor och en torkad piraya som kan hängas på väggen med sig hem. Båda grejerna ligger bortglömda i en låda. Jag har Maos lilla röda på kinesiska men den är inte särskilt flitigt läst. Jag är väldigt förtjust i mitt Majong-spel som jag köpte i Hong Kong även om det väldigt sällan används. Jag har ett pennställ som föreställer ett mexikanskt olmec-huvud. Det står i bokhyllan men inte så synligt.
Den här kinesiska väckarklockan köpte jag på en marknad i Hong Kong. Den står mest i ett skåp även om den är rysligt effektiv. Den skräller så den nästan kan få döda att vakna upp.
Så berätta gärna om konstiga saker ni köpt på resor som sällan eller aldrig används och kom med råd hur jag ska göra med klänningen. Använda eller inte? När och var i så fall?
Men allt man köper blir ju inte så flitigt använt. I Dungarpur i Indien köpte jag två armband som var bland dom minst pråliga jag kunde hitta i affären. Väl hemma i Sverige känns dom lite för pråliga för mig som nästan alltid har små smycken. Så dom har hittills legat oanvända.
I Kina för 2.5 år sen köpte jag en typsik kinesisk klänning , röd , mönstrad , kort ärm och hög hals. Den är fin och av bra kvalitet. Knälång med slits på båda sidorna. Men den har hängt oanvänd i garderoben i 2.5 år. Jag känner mig lite utklädd i den för den är inte direkt lik andra klänningar jag brukar använda. Känns lite väl annorlunda och jag klär mig ganska fegt och vanligt. Vet inte om en sån här klänning riktigt känns son min stil. Andra klänningar jag har köpt utomlands är i stil mer lika klänningar jag köpt och använder i Sverige så dom blir använda. Den här känns inte heller som nåt man tar på sig på stan en sommardag eller när man går på krogen med några kompisar. Eller är jag bara inskränkt? I Kina tror jag att jag skulle kunna använda den utan att det skulle kännas för konstigt men där är jag alltför sällan. Det var 2.5 år sen sist och jag har ingen resa dit planerad.
Jag vill gärna ha lite råd. Kan man använda en sån här klänning och isåfall när och till vad? Eller ska den få fortsätta bo längst in i garderoben? Bilden är lite otydlig , tagen med min mobil , och klänningen är mer figursydd än den ser ut här.
Vi har väl säkert alla saker vi köpt utomlands som kändes okey då men väl hemma i Sverige fattar man inte hur man tänkte. Jag känner en som var i Manaus som ligger mitt inne i Amazonas i Brasilien. Han hade bland annat med sig ett fult halsband av träpärlor och en torkad piraya som kan hängas på väggen med sig hem. Båda grejerna ligger bortglömda i en låda. Jag har Maos lilla röda på kinesiska men den är inte särskilt flitigt läst. Jag är väldigt förtjust i mitt Majong-spel som jag köpte i Hong Kong även om det väldigt sällan används. Jag har ett pennställ som föreställer ett mexikanskt olmec-huvud. Det står i bokhyllan men inte så synligt.
Den här kinesiska väckarklockan köpte jag på en marknad i Hong Kong. Den står mest i ett skåp även om den är rysligt effektiv. Den skräller så den nästan kan få döda att vakna upp.
Så berätta gärna om konstiga saker ni köpt på resor som sällan eller aldrig används och kom med råd hur jag ska göra med klänningen. Använda eller inte? När och var i så fall?
måndag, maj 26, 2008
kräset barn om att äta växter
När jag och dottern var ute och gick så berättade hon för mig vad olika djur åt. Hon är 6 år och älskar verkligen djur och drömmer om en egen hund. Hon berättade vilka djur som åt kött och vilka som åt växter. Så sa hon:
- människor äter kött
- ja, fast människor äter både kött och växter svarade jag
- inte jag , jag tycker att grönsaker är blä och jag har smakat gräs , det var inte gott.
- men du äter ju en del grönsaker, och potatis , pasta , ris och bröd är från växter svarade jag
- ja, så dricker jag saft som är från bär och det är ju växter och chokladen kommer från en växt så lite växter äter jag.
Min dotter är ganska käsen när det gäller mat. Hon är mycket misstänksam när det gäller att prova nya saker och grönsaker är särskilt läskigt. Helst äter hon kyckling och lax men all kött och fisk går bra. Fast jag hoppas det ska gå över. Min son var också lite kräsen när han var mindre men nu äter han precis allt. Han tycker liksom jag att det är jättekul att prova ny mat. Jag är vegetarian (fast jag just nu vacklar i frågan även om jag ännu inte vågat prova kött eller fisk men snart... kanske) men mina barn och deras pappa har alltid ätit kött. Jag har väl känt att det inte varit viktigt att göra dom till vegetarianer utan det är något dom själv får välja eller välja bort när dom känner för det.
- människor äter kött
- ja, fast människor äter både kött och växter svarade jag
- inte jag , jag tycker att grönsaker är blä och jag har smakat gräs , det var inte gott.
- men du äter ju en del grönsaker, och potatis , pasta , ris och bröd är från växter svarade jag
- ja, så dricker jag saft som är från bär och det är ju växter och chokladen kommer från en växt så lite växter äter jag.
Min dotter är ganska käsen när det gäller mat. Hon är mycket misstänksam när det gäller att prova nya saker och grönsaker är särskilt läskigt. Helst äter hon kyckling och lax men all kött och fisk går bra. Fast jag hoppas det ska gå över. Min son var också lite kräsen när han var mindre men nu äter han precis allt. Han tycker liksom jag att det är jättekul att prova ny mat. Jag är vegetarian (fast jag just nu vacklar i frågan även om jag ännu inte vågat prova kött eller fisk men snart... kanske) men mina barn och deras pappa har alltid ätit kött. Jag har väl känt att det inte varit viktigt att göra dom till vegetarianer utan det är något dom själv får välja eller välja bort när dom känner för det.
flaggskändning
Den svenska nationaldagen närmar sig och dom flesta svenskar får en ledig dag eftersom den sedan några år är en röd dag. Trots ledigheten är det svårt att uppbåda någon nationalistisk yra där massorna drar ut på gatan i folkdräkt och viftar med den svenska flaggan. Dom flesta använder väl bara ledigheten till att slappa , kanske umgås med vänner , åka till sommarstugan , fiska, gå ut och ta några öl eller något annat föga nationalistiskt.
I Sverige är det inte ovanligt att man har en flaggstång i trädgården och flaggar vid fester , födelsedagar och allmänna flaggdagar. Detta finns inte alls i Spanien. Där ser man bara flaggor på offentliga platser som torg och vid olika myndigheter. I allmänhet har man tre flagor , den spanska , regionens flagga och EU-flaggan.
Om man ska vara fördomsfull finns det folk som känner väldigt mycket för sin flagga och länder där patriotismen är betydligt mer utbredd än i Sverige. Lite fördomsfullt kan man väl säga att amerikaner blir nästan rörda till tårar när stjärnbaneret hissas.
Eftersom flaggan är en symbol för landet den representerar ser man då och då hur människor vid protester och demonstrationer bränner flaggor. I Sverige var den typen av flaggskändning förbjuden fram tills för cirka 20 år sen. Jag kan ju fatta det symboliska i att bränna en flagga men det är inget som stör mig särskilt mycket. För mig får man gärna bränna , klippa sönder eller snyta sig i svenska flaggan utan att jag blir upprörd. Fast jag skulle själv inte ägna mig åt såna aktiviteter. Men jag tycker inte det ska vara förbjudet. Dom som tycker det är kul eller att det känns bra kan gärna få roa sig med flaggskändning.
Ändå gillar jag Sverige väldigt mycket och tycker det är ett bra land att bo i. Jag hejar alltid på Sverige i olika idrottstävlingar och bryr mig om det går bra. Men jag kan liksom inte känna någon nationell stolthet eller få några speciella känslor för en blå-gul flagga. Jag kommer inte att fira något speciellt 6 juni och jag har ingen önskan om att svenskarna måste bli bättre på att fira sin nationaldag.
Fast i en internationell jämförelse är nog svenskarna ovanligt onationalistiska. Men jag tycker det är helt okey. Man kan ju gilla Sverige som ett bra land att leva i utan att klä sig i folkdräkt , vifta med flaggan och sjunga nationalsången. Det är förstås inget fult eller dåligt att ägna sig åt såna aktiviteter om man vill men jag tycker inte det är något att eftersträva. Det känns som nationaldagen i Sverige är lite konstlad och påtvingad. Bara för att man inte firar eller har några starka känslor för flaggan betyder det ju inte att man inte känner sig väldigt svensk men det kanske tar sig andra uttryck.
När den här vapenvägraraffischen ställdes ut på ett galleri i Stockholm 1967 beslagtogs den omedelbart av polisen. Konstnären Carl Johan De Geer dömdes sen för flggskändning och uppvigling. Idag är inte flaggskändning ett brott och att måla och ställa ut en sån här affisch bör man väl kunna göra utan att polisen kommer i en demokrati.
I Sverige är det inte ovanligt att man har en flaggstång i trädgården och flaggar vid fester , födelsedagar och allmänna flaggdagar. Detta finns inte alls i Spanien. Där ser man bara flaggor på offentliga platser som torg och vid olika myndigheter. I allmänhet har man tre flagor , den spanska , regionens flagga och EU-flaggan.
Om man ska vara fördomsfull finns det folk som känner väldigt mycket för sin flagga och länder där patriotismen är betydligt mer utbredd än i Sverige. Lite fördomsfullt kan man väl säga att amerikaner blir nästan rörda till tårar när stjärnbaneret hissas.
Eftersom flaggan är en symbol för landet den representerar ser man då och då hur människor vid protester och demonstrationer bränner flaggor. I Sverige var den typen av flaggskändning förbjuden fram tills för cirka 20 år sen. Jag kan ju fatta det symboliska i att bränna en flagga men det är inget som stör mig särskilt mycket. För mig får man gärna bränna , klippa sönder eller snyta sig i svenska flaggan utan att jag blir upprörd. Fast jag skulle själv inte ägna mig åt såna aktiviteter. Men jag tycker inte det ska vara förbjudet. Dom som tycker det är kul eller att det känns bra kan gärna få roa sig med flaggskändning.
Ändå gillar jag Sverige väldigt mycket och tycker det är ett bra land att bo i. Jag hejar alltid på Sverige i olika idrottstävlingar och bryr mig om det går bra. Men jag kan liksom inte känna någon nationell stolthet eller få några speciella känslor för en blå-gul flagga. Jag kommer inte att fira något speciellt 6 juni och jag har ingen önskan om att svenskarna måste bli bättre på att fira sin nationaldag.
Fast i en internationell jämförelse är nog svenskarna ovanligt onationalistiska. Men jag tycker det är helt okey. Man kan ju gilla Sverige som ett bra land att leva i utan att klä sig i folkdräkt , vifta med flaggan och sjunga nationalsången. Det är förstås inget fult eller dåligt att ägna sig åt såna aktiviteter om man vill men jag tycker inte det är något att eftersträva. Det känns som nationaldagen i Sverige är lite konstlad och påtvingad. Bara för att man inte firar eller har några starka känslor för flaggan betyder det ju inte att man inte känner sig väldigt svensk men det kanske tar sig andra uttryck.
När den här vapenvägraraffischen ställdes ut på ett galleri i Stockholm 1967 beslagtogs den omedelbart av polisen. Konstnären Carl Johan De Geer dömdes sen för flggskändning och uppvigling. Idag är inte flaggskändning ett brott och att måla och ställa ut en sån här affisch bör man väl kunna göra utan att polisen kommer i en demokrati.
söndag, maj 25, 2008
avslappnat och fula kläder
Många svenskar klär sig väldigt avslappnat. Kanske lite väl avslappnat om man jämför med många människor längre söderut i Europa. I Sverige kan man nästan se folk glida ner på ICA i pyamas och köpa frukost eller morgontidning. Osminkade såklart. Tar man en tur på stan i vilken svensk stad som helst ser man individer klädda i både mysbyxor och träningsoverallsbyxor. Det är inte bara folk som tar en snabb tur på stan för att fixa ett ärende utan man kan sitta och fika , käka lunch , träffa kompisar och ta en öl i mysbyxor i det här landet. Kanske till och med med crocs eller foppatofflor på fötterna även om dom tack och lov verkar minska i populäritet.
I Spanien ser man ALDRIG folk på stan eller caféer med mysbyxor. Man går inte ens ut och köper morgontidningen klädd så. Samma sak gäller nog för en stor del av Europa.
Jag är absolut ingen som fixar mig så det ser ut som jag ska på nobelfesten bara för att gå ner och köpa en tidning. Visst kan jag gå ut osminkad även om jag vanligtvis har iallfall lite smink på mig. Nu har mina knän blivit bra så skor med klackar har åkt fram ur garderoben också. Jättekul. Men jag går lika gärna i platta skor också. Men att gå ut i mysbyxor skulle jag absolut inte göra. Jag har inte ens på mig mysbyxor när jag är ensam hemma. Träningsoverallsbyxor har man väl bara när man tränar?
Självklart tycker jag att människor får klä sig precis som dom vill. Men ska jag vara ärlig har jag lite svårt för den extremt avslappnade klädstilen många svenskar har. Det är lite väl avslappnat med mysbyxor på stan , i affären , på krogen och på café. Man kan väl orka dra på sig ett par vanliga byxor iallafall utan att man blir extremt uppklädd eller klassas som klädsnobb.
Vilka kläder som är fula eller snygga är väl högst subjektivt för smaken är ju olika. Men min lista på otänkbara kläder som jag hoppas fler delar blir:
jeansjacka
snickarbyxor (nej inte ens på gravida)
rutiga byxor (även rutiga kavajer)
keps (både gubbkeps och sportigare "ungdomligare" keps)
gällivarehäng
Ni får gärna hjälpa mig att fylla på listan över fula kläder. Jag har säkert glömt massor. Jag tar med era bästa förslag här i inlägget. Att foppatofflor är fula är så självklart så det tog jag inte ens med. På tal om skor är jag sjukt nöjd med att mina knän blivit friska och jag har kunnat plocka fram höga klackar ur garderoben. Är väldigt sugen på att köpa fler skor nu. Fast jag går gärna i platta skor också med klackar är roligt ibland och man känner sig på något sätt lite snyggare klädd. Jag tillhör dom som gärna har klänning eller kjol hellre än byxor men det är bara för jag trivs bäst i det. Men man kan ju vara snyggt klädd i byxor också. Fast det här skulle inte handla om mig utan om fenomenet att det i Sverige är socialt accepterat att gå ut extremt avslappnat klädd. Något det absolut inte är i Spanien och många andra delar av Europa.
I Spanien ser man ALDRIG folk på stan eller caféer med mysbyxor. Man går inte ens ut och köper morgontidningen klädd så. Samma sak gäller nog för en stor del av Europa.
Jag är absolut ingen som fixar mig så det ser ut som jag ska på nobelfesten bara för att gå ner och köpa en tidning. Visst kan jag gå ut osminkad även om jag vanligtvis har iallfall lite smink på mig. Nu har mina knän blivit bra så skor med klackar har åkt fram ur garderoben också. Jättekul. Men jag går lika gärna i platta skor också. Men att gå ut i mysbyxor skulle jag absolut inte göra. Jag har inte ens på mig mysbyxor när jag är ensam hemma. Träningsoverallsbyxor har man väl bara när man tränar?
Självklart tycker jag att människor får klä sig precis som dom vill. Men ska jag vara ärlig har jag lite svårt för den extremt avslappnade klädstilen många svenskar har. Det är lite väl avslappnat med mysbyxor på stan , i affären , på krogen och på café. Man kan väl orka dra på sig ett par vanliga byxor iallafall utan att man blir extremt uppklädd eller klassas som klädsnobb.
Vilka kläder som är fula eller snygga är väl högst subjektivt för smaken är ju olika. Men min lista på otänkbara kläder som jag hoppas fler delar blir:
jeansjacka
snickarbyxor (nej inte ens på gravida)
rutiga byxor (även rutiga kavajer)
keps (både gubbkeps och sportigare "ungdomligare" keps)
gällivarehäng
Ni får gärna hjälpa mig att fylla på listan över fula kläder. Jag har säkert glömt massor. Jag tar med era bästa förslag här i inlägget. Att foppatofflor är fula är så självklart så det tog jag inte ens med. På tal om skor är jag sjukt nöjd med att mina knän blivit friska och jag har kunnat plocka fram höga klackar ur garderoben. Är väldigt sugen på att köpa fler skor nu. Fast jag går gärna i platta skor också med klackar är roligt ibland och man känner sig på något sätt lite snyggare klädd. Jag tillhör dom som gärna har klänning eller kjol hellre än byxor men det är bara för jag trivs bäst i det. Men man kan ju vara snyggt klädd i byxor också. Fast det här skulle inte handla om mig utan om fenomenet att det i Sverige är socialt accepterat att gå ut extremt avslappnat klädd. Något det absolut inte är i Spanien och många andra delar av Europa.
LEKSAND
Kul med alla som gissade på förra inlägget. Det är gågatan i Leksand på bilden. Kanske inte helt lätt att gissa om man inte varit där. Min ledtråd bröd och vintersport syftar på Leksandsknäcke och stadens hockeylag.
fredag, maj 23, 2008
gissa staden
Eftersom det här verkar svårt så ska jag komma med två ledtrådar
Vintersport och bröd
Känner mig lite uttråkad så jag kör lite fulblogg. Slänger in en bild och kollar om någon kan gissa vilken stad det är. Kanske är det inte helt lätt. Det är gågatan en svensk stad iallfall men det famgår ju tydligt av bilden.
Vintersport och bröd
Känner mig lite uttråkad så jag kör lite fulblogg. Slänger in en bild och kollar om någon kan gissa vilken stad det är. Kanske är det inte helt lätt. Det är gågatan en svensk stad iallfall men det famgår ju tydligt av bilden.
aborter , lagar och män
Det görs uppskattningsvis 50 miljoner aborter i världen varje år. Av dessa är närmare 30 miljoner legala och nästan 20 miljoner är illegala abortingrepp. Uppskattningsvis dör 68 000 kvinnor varje år i samband med en illegal abort. Så klart är det bäst om man slipper genomgå en abort och man kan arbeta förebyggnade för att minska antalet aborter. Men hamnar man i en situation då man ser det som enda möjligheten anser jag att vi har en bra lagstiftning i Sverige. Där vem som helst oavsett plånbokens storlek kan få en medicinskt säker abort fram till 18 graviditetsveckan och kvinnan behöver inte uppge några skäl till sitt val att göra abort.
I vissa länder är frågan om abort väldigt kontroversiell och vissa länder har totalförbud mot abort , andra länder har vissa undantag där abort kan tillåtas. Så kan det förstås i praktiken vara förbjudet men har man pengar kan man alltid få en abort utförd på en privatklinik.
Den som är intresserad kan titta på den här kartan över abortlagar i världen.
Trots att det finns hur många skäl som helst för en kvinna att välja abort och hon är säker på att det är rätt beslut kan man bli känslomässigt påverkad och känna sig nedstämd. Man kan ibland också påverkas känslomässigt så pass allvarligt efter en abort att det får konsekvenser i vardagslivet. Man kan till exempel drabbas av sömnsvårigheter, ångest eller skuldkänslor. Fast hur man upplever det är oerhört individuellt och för dom som behöver finns möjlighet att gå och prata med en kurator på abortmottagningen.
Förhoppningsvis är inte kvinnan ensam utan det finns en man som kan stötta och kanske även han blir känslomässigt påverkad av aborten. Lever man i ett förhållande är det väl vanligen ett gemensamt beslut som man pratar om. Fast det kan ju också vara så att förhållandet är över eller det bara var en tillfällig historia med mannen. Ska man då berätta? Har han på något sätt rätt att veta? Borde det vara så att man ska uppge mannens namn så han blir kontaktad av sjukvården om inte kvinnan vill kontakta honom om det här?
Det kan ju vara så att han har familj och har varit ute och vänstrat eller att han hunnit skaffa ett nytt förhållande. Då kanske det bara gör mer skada en nytta om ett gammalt ex eller en gammal engångshistoria dyker upp några månader senare och berättar att hon är gravid och ska göra abort. Frun eller den nya flickvännen lär knappast uppskatta en sån situation och det är ju inte så mycket mannen kan göra. Fast visst borde han kunna vara lite stöd men det kanske finns andra i kvinnans närhet som är ett bättre stöd än ett gammalt ex hon knappt pratat med på månader eller en man hon knappast känner. Naturligtvis tycker jag att mannen får ta konsekvenserna och ställa upp för barnet om kvinnan väljer att föda det oavsett om han har familj, ny flickvän eller något annat men det är ju en annan diskussion.
Jag frågade en kille vad han tyckte om det här och han sa att han inte ansåg att mannen har rätt att veta och ibland kanske det är bäst att inte veta. "Det man inte vet har man inte ont av" som han uttryckte det. Fast det känns ju också som en ganska självisk inställning och jag vet inte om den är representativ för majoriteten av männen.
Personligen tycker jag inte att mannen har någon automatisk rätt att få veta. Det är upp till kvinnan om hon vill berätta eller inte. Samtidigt kan jag tycka att det borde vara mannes angelägenhet lika mycket som kvinnans. Dom flesta vill nog berätta och det kan ju vara schysst att tala om det men många gånger kanske det är lika bra eller bättre att låta bli. Det finns ju inget rätt och fel eller någon mall hur man ska göra. Var och en får väl besluta vad som känns bäst i just den situationen den personen befinner sig. Men vad tycker ni som läser? Har mannen alltid rätt att få veta eller finns det situationer där det är bättre att låta bli att berätta?
I vissa länder är frågan om abort väldigt kontroversiell och vissa länder har totalförbud mot abort , andra länder har vissa undantag där abort kan tillåtas. Så kan det förstås i praktiken vara förbjudet men har man pengar kan man alltid få en abort utförd på en privatklinik.
Den som är intresserad kan titta på den här kartan över abortlagar i världen.
Trots att det finns hur många skäl som helst för en kvinna att välja abort och hon är säker på att det är rätt beslut kan man bli känslomässigt påverkad och känna sig nedstämd. Man kan ibland också påverkas känslomässigt så pass allvarligt efter en abort att det får konsekvenser i vardagslivet. Man kan till exempel drabbas av sömnsvårigheter, ångest eller skuldkänslor. Fast hur man upplever det är oerhört individuellt och för dom som behöver finns möjlighet att gå och prata med en kurator på abortmottagningen.
Förhoppningsvis är inte kvinnan ensam utan det finns en man som kan stötta och kanske även han blir känslomässigt påverkad av aborten. Lever man i ett förhållande är det väl vanligen ett gemensamt beslut som man pratar om. Fast det kan ju också vara så att förhållandet är över eller det bara var en tillfällig historia med mannen. Ska man då berätta? Har han på något sätt rätt att veta? Borde det vara så att man ska uppge mannens namn så han blir kontaktad av sjukvården om inte kvinnan vill kontakta honom om det här?
Det kan ju vara så att han har familj och har varit ute och vänstrat eller att han hunnit skaffa ett nytt förhållande. Då kanske det bara gör mer skada en nytta om ett gammalt ex eller en gammal engångshistoria dyker upp några månader senare och berättar att hon är gravid och ska göra abort. Frun eller den nya flickvännen lär knappast uppskatta en sån situation och det är ju inte så mycket mannen kan göra. Fast visst borde han kunna vara lite stöd men det kanske finns andra i kvinnans närhet som är ett bättre stöd än ett gammalt ex hon knappt pratat med på månader eller en man hon knappast känner. Naturligtvis tycker jag att mannen får ta konsekvenserna och ställa upp för barnet om kvinnan väljer att föda det oavsett om han har familj, ny flickvän eller något annat men det är ju en annan diskussion.
Jag frågade en kille vad han tyckte om det här och han sa att han inte ansåg att mannen har rätt att veta och ibland kanske det är bäst att inte veta. "Det man inte vet har man inte ont av" som han uttryckte det. Fast det känns ju också som en ganska självisk inställning och jag vet inte om den är representativ för majoriteten av männen.
Personligen tycker jag inte att mannen har någon automatisk rätt att få veta. Det är upp till kvinnan om hon vill berätta eller inte. Samtidigt kan jag tycka att det borde vara mannes angelägenhet lika mycket som kvinnans. Dom flesta vill nog berätta och det kan ju vara schysst att tala om det men många gånger kanske det är lika bra eller bättre att låta bli. Det finns ju inget rätt och fel eller någon mall hur man ska göra. Var och en får väl besluta vad som känns bäst i just den situationen den personen befinner sig. Men vad tycker ni som läser? Har mannen alltid rätt att få veta eller finns det situationer där det är bättre att låta bli att berätta?
is
Is....kopiösa mängder is.....så mycket is att det spelar ingen roll om Nordpolen smälter jag kan bygga upp skiten igen. Så fortsätt spraya hårklet, elda kylskåp, köra tvåtaktsmotorer för jag har läget under kontroll.
När jag skrev förra inlägget surfade jag lite på min gamla blogg. Det här var mitt svar på frågan vad jag hade i mitt kylskåp sommaren 2006. Faktiskt stämmer det ännu bättre idag. Jag har verkligen sjukt mycket iskuber i form av hjärtan , stjärnor , pusselbitar och annat gulligull i min frys. Vet inte varför jag har lyckats samla på mig så måna iskubslådor. Sommar 2006 bodde jag i Madrid där det i juli kunde vara temperaturer runt 40 grader så då gick det ju åt en hel del isvatten. Men nu är min konsumtion mer blygsam trots att ett glas vatten ofta blir godare med några isbitar i. Nåväl smälter Nordpolen ska jag nog kunna fixa det.
När jag skrev förra inlägget surfade jag lite på min gamla blogg. Det här var mitt svar på frågan vad jag hade i mitt kylskåp sommaren 2006. Faktiskt stämmer det ännu bättre idag. Jag har verkligen sjukt mycket iskuber i form av hjärtan , stjärnor , pusselbitar och annat gulligull i min frys. Vet inte varför jag har lyckats samla på mig så måna iskubslådor. Sommar 2006 bodde jag i Madrid där det i juli kunde vara temperaturer runt 40 grader så då gick det ju åt en hel del isvatten. Men nu är min konsumtion mer blygsam trots att ett glas vatten ofta blir godare med några isbitar i. Nåväl smälter Nordpolen ska jag nog kunna fixa det.
blok
En kompis berättade för mig att många bloggar kommer numera ut i bok. En bloggbok kallas tydligen blok. Jag hade ingen aning om att en del ger ut bok med dom bästa inläggen ur sina bloggar och jag har aldrig läst någon blok. Har själv aldrig haft en tanke på att min blogg skulle komma ut som bok. Fast jag antar att det är bloggar med betydligt större läskrets än min som får erbjudande från förlag. Dessutom hade jag tackat nej till ett sånt erbjudande.
Visst kan det säkert vara kul att få se sin blogg som en bok men samtidigt undrar jag varför man köper en blok. Alla mina inlägg både från den här bloggen och min gamla blogg som jag skrev i Madrid finns ju att läsa här på nätet helt gratis. Så varför skulle någon betala för att läsa samma inlägg i en bok?
I min gamla blogg som skrevs i Madrid finns inlägg om när jag jagar kackelackor med japanska kackelacksfällor gokiburi hoi , när jag irriterar mig på spansk byråkrati och helvetesföretaget Telefonica , jag längtar vansinnigt mycket efter saltlakrits , snubblar nästan över alla hånglande spanska par i parken där haschdoften ligger tät , åker till IKEA för att köpa knäckebröd , äter tapas och sunkig hemlevererad ful-kina-mat , dricker massor av cortado (kaffe med lite mjölk) blir för full på Santa Teresa rom (måste ju köpa en flaska som det står mitt namn på) , sjunger karaoke fast jag inte kan sjunga , skryter om mina barns framgångar i spanska språket och hur bra deras skolor är , hänger vid poolen , gnäller över att gasen i butano-behållaren är slut och därmed har jag inget varmvatten, följer fotbolls-VM slaviskt , bjuder en chockerad fransman på surströmming så han flyr ut på balkongen , en annan fransman lyckas jag chocka genom att bjuda på calimucho som är rödvin blandat med coca cola , så skriver jag om utlandssvenskar som Frippe och Noppe som spelar golf pratar aktier och sippar drinkar, så dricker jag för mycket Captain Morgan
Kanske var min blogg roligare när jag bodde i Madrid. I den här bloggen minns jag knappast vad jag skrivit men jag har väl gnällt över det usla svenska vädret och att jag känner mig ensam här i stan där jag knappt känner några, min cykel har blivit stulen och kommit tillbaka , jag har opererat mina knän och blivit frisk , har saknat Spanien ibland , gnällt över köttätande men det ska nog mest tas som ett skämt då jag aldrig gör det i vanliga livet och nu funderar på att bli en själv, klagat på franska folkets val av president , grubblat över hur jag inte ska tappa alltför mycket av min spanska nu när jag så sällan pratar, druckit alldeles för lite Captain Morgan.
Hur som helst vill någon läsa gamla grejer både här och i min gamla blogg så går det utmärkt att göra alldeles gratis. Någon blok kommer jag aldrig att ge ut. Men skulle någon vilja ge ut sin blogg som blok eller en bok ni skrivit och inte lyckas få ett förlag som nappar kan jag tipsa om en häftig sida där man kan göra sin egen bok. Där går det också bra att köpa böcker som andra gjort , både bloks och andra böcker.
Visst kan det säkert vara kul att få se sin blogg som en bok men samtidigt undrar jag varför man köper en blok. Alla mina inlägg både från den här bloggen och min gamla blogg som jag skrev i Madrid finns ju att läsa här på nätet helt gratis. Så varför skulle någon betala för att läsa samma inlägg i en bok?
I min gamla blogg som skrevs i Madrid finns inlägg om när jag jagar kackelackor med japanska kackelacksfällor gokiburi hoi , när jag irriterar mig på spansk byråkrati och helvetesföretaget Telefonica , jag längtar vansinnigt mycket efter saltlakrits , snubblar nästan över alla hånglande spanska par i parken där haschdoften ligger tät , åker till IKEA för att köpa knäckebröd , äter tapas och sunkig hemlevererad ful-kina-mat , dricker massor av cortado (kaffe med lite mjölk) blir för full på Santa Teresa rom (måste ju köpa en flaska som det står mitt namn på) , sjunger karaoke fast jag inte kan sjunga , skryter om mina barns framgångar i spanska språket och hur bra deras skolor är , hänger vid poolen , gnäller över att gasen i butano-behållaren är slut och därmed har jag inget varmvatten, följer fotbolls-VM slaviskt , bjuder en chockerad fransman på surströmming så han flyr ut på balkongen , en annan fransman lyckas jag chocka genom att bjuda på calimucho som är rödvin blandat med coca cola , så skriver jag om utlandssvenskar som Frippe och Noppe som spelar golf pratar aktier och sippar drinkar, så dricker jag för mycket Captain Morgan
Kanske var min blogg roligare när jag bodde i Madrid. I den här bloggen minns jag knappast vad jag skrivit men jag har väl gnällt över det usla svenska vädret och att jag känner mig ensam här i stan där jag knappt känner några, min cykel har blivit stulen och kommit tillbaka , jag har opererat mina knän och blivit frisk , har saknat Spanien ibland , gnällt över köttätande men det ska nog mest tas som ett skämt då jag aldrig gör det i vanliga livet och nu funderar på att bli en själv, klagat på franska folkets val av president , grubblat över hur jag inte ska tappa alltför mycket av min spanska nu när jag så sällan pratar, druckit alldeles för lite Captain Morgan.
Hur som helst vill någon läsa gamla grejer både här och i min gamla blogg så går det utmärkt att göra alldeles gratis. Någon blok kommer jag aldrig att ge ut. Men skulle någon vilja ge ut sin blogg som blok eller en bok ni skrivit och inte lyckas få ett förlag som nappar kan jag tipsa om en häftig sida där man kan göra sin egen bok. Där går det också bra att köpa böcker som andra gjort , både bloks och andra böcker.
Oh Captain my Captain!
torsdag, maj 22, 2008
Ippai
Jag är väldigt förtjust i sushi. Men sen jag flyttade till Uppsala har jag inte ätit det så ofta tyvärr. Jag har varit på Ayakos som ligger på Geijersgatan 14 några gånger och det kan jag rekommendera.
Igår åt jag sushi-lunch på ett nytt ställe som heter Ippai och ligger på Svartbäcksgatan 21. Det var verkligen bra. Dom hade lite roliga och annorlunda varianter. Jag var mycket nöjd och det lär bli fler besök där. Så det kan jag absolut rekommendera för alla som gillar sushi och bor i eller besöker Uppsala.
Jag vet inte om lite av poängen med sushi försvinner om man som jag äter vegetarisk sushi. Man missar ju fisken. På senare tid har jag faktiskt funderat på att börja äta fisk och kött men har ännu inte gjort något försök så vi får se hur det blir. Anledningen till mina funderingar är bland annat att det finns mer rätteratt välja på , jag är lite nyfiken på vissa maträtter och det är enklare om man blir bjuden på mat. Har någon tips eller förslag på kött- eller fisk-rätter som kan vara lätta att börja med när man inte ätit sånt på 21 år så vill jag gärna höra. Förhoppningsvis ska jag snart bli bjuden på en icke-vegetarisk middag.
Fast nu skulle det här handla om sushi. Förutom dom vanliga veg.sushi-varianterna som avokado, omelett , gurka fick man två stutar nori fylld med en väldigt god röra som jag inte riktigt lyckades lista ut vad det var och en liten stut nori fylld med shitake och ris.
Kompisen som jag lunchade med har ännu inte tagit steget att bli vegetarian så han åt en vanlig fisk-sushi. Han verkade också mycket nöjd med stället och tyckte som jag att det var kul att dom hade lite annorlunda sushi. Förutom dom vanliga sorterna fick han bland annat en risboll med en liten röd hel bläckfisk på. Jag tyckte den såg lite läskig ut med kropp , armar och allt men han åt glatt och påstod att den var god. Där fanns också ål och en liten strut av nori med någon tonfiskröra i.
Enda minus med stället var att enbart te och vatten ingick i lunchpriset. Ville man ha annan dricka till kostade en läsk, lättöl eller mineralvatten 15 kronor. Fast grönt te är ju egentligen den bästa drycken till sushi. Så jag kan verkligen rekommendera Ippai och jag kommer definitivt att besöka stället fler gånger.
För den som liksom jag gillar sushi finns ett ställe på nätet där olika sushirestauragner betygsätts och får omdömen av personer som ätit där. Vem som helst kan bli medlem och hylla eller dissa ställen där man ätit sushi. Kan ju också vara en kul sida att hitta nya ställen att prova och sushirestauranger i andra svenska städer.
Klicka här för att komma till Sushikartan
Igår åt jag sushi-lunch på ett nytt ställe som heter Ippai och ligger på Svartbäcksgatan 21. Det var verkligen bra. Dom hade lite roliga och annorlunda varianter. Jag var mycket nöjd och det lär bli fler besök där. Så det kan jag absolut rekommendera för alla som gillar sushi och bor i eller besöker Uppsala.
Jag vet inte om lite av poängen med sushi försvinner om man som jag äter vegetarisk sushi. Man missar ju fisken. På senare tid har jag faktiskt funderat på att börja äta fisk och kött men har ännu inte gjort något försök så vi får se hur det blir. Anledningen till mina funderingar är bland annat att det finns mer rätteratt välja på , jag är lite nyfiken på vissa maträtter och det är enklare om man blir bjuden på mat. Har någon tips eller förslag på kött- eller fisk-rätter som kan vara lätta att börja med när man inte ätit sånt på 21 år så vill jag gärna höra. Förhoppningsvis ska jag snart bli bjuden på en icke-vegetarisk middag.
Fast nu skulle det här handla om sushi. Förutom dom vanliga veg.sushi-varianterna som avokado, omelett , gurka fick man två stutar nori fylld med en väldigt god röra som jag inte riktigt lyckades lista ut vad det var och en liten stut nori fylld med shitake och ris.
Kompisen som jag lunchade med har ännu inte tagit steget att bli vegetarian så han åt en vanlig fisk-sushi. Han verkade också mycket nöjd med stället och tyckte som jag att det var kul att dom hade lite annorlunda sushi. Förutom dom vanliga sorterna fick han bland annat en risboll med en liten röd hel bläckfisk på. Jag tyckte den såg lite läskig ut med kropp , armar och allt men han åt glatt och påstod att den var god. Där fanns också ål och en liten strut av nori med någon tonfiskröra i.
Enda minus med stället var att enbart te och vatten ingick i lunchpriset. Ville man ha annan dricka till kostade en läsk, lättöl eller mineralvatten 15 kronor. Fast grönt te är ju egentligen den bästa drycken till sushi. Så jag kan verkligen rekommendera Ippai och jag kommer definitivt att besöka stället fler gånger.
För den som liksom jag gillar sushi finns ett ställe på nätet där olika sushirestauragner betygsätts och får omdömen av personer som ätit där. Vem som helst kan bli medlem och hylla eller dissa ställen där man ätit sushi. Kan ju också vara en kul sida att hitta nya ställen att prova och sushirestauranger i andra svenska städer.
Klicka här för att komma till Sushikartan
onsdag, maj 21, 2008
¡Feliz Cumpleaños!
Tydligen ska Platon och Dante Alighieri ha fötts 21 maj. Fast jag tvivlar på att man kan veta det säkert. Den isolerade ön Sankta Helena i Sydatlanten upptäcktes den här dagen 1502. Den här dagen flög Charles Lindbergh över Atlandet (1927), riksdagen beslutar att motboken ska bort (1954) , britterna sätter in trupper på Falklandsöarna (1982) och Indiens premiärminister Rajiv Gandhi mördas (1991).
Någon gång på 70-talet den 21 maj föddes jag. Så det ska väl firas på något sätt. Har inte så mycket mer planerat än en sushi-lunch med en vän och tårta med familjen. Men det räcker bra och båda grejerna blir nog väldigt mysigt. På ett vuxenpoängtest blev jag nyligen 23.2 år men jag fyller lite mer än så idag... Om någon vill ge mig presenter , bjuda på resor , middag eller annat är det naturligtvis inte förbjudet men annars duger ett vanligt grattis precis lika bra.
tisdag, maj 20, 2008
Feng shui torn
Det här är en bild jag har haft med förut här på bloggen. Hade tänkt att ha med den i ordlös onsdag den här veckan men istället blev det en nattvy över Hong Kongs hamn och skyskrapor. Det här är en av skyskraporna i Hong Kong , Bank of China tower. Den syns i högra delen av panoramabilden över Hong Kong , det är byggnaden med tjocka , vita diagonala streck. Syns tydligare om ni klickar på bilden så den blir större.
Jag tycker Bank of China tower är så otroligt fin. Den är verkligen speciell och sticker ut bland dom andra ganska intetsägande skyskraporna. Jag har hört att den ska vara byggd efter feng shui principer. Fast jag är inte så insatt i feng shui och exakt vad som är feng shui med det här huset vet jag inte men arkitekturen är väldigt häftig.
hockeyfrilla
You know that the mullet didn't just happen in the 80s. It is alive and well in Spain.Står det i punkt 28 i inlägget You know you've lived in Spain when... Om hockeyfrilla tillhör god smak eller inte kan ju diskutera. På 80-talet ansåg väl ganska många att en hockey var häftig men numera är det inte lika populärt. Det är ganska få dagar man är så lyckligt lottad att man får syn på en hockeyfrilla på stan. I Spanien är det betydligt lättare att få syn på dom. Inte för att hockey är något som man finner på var mans huvud men det är definitivt vanligare än i Sverige.
För den som möjligen inte vet vad en hockyfrilla är kanske följande citat från den utmärkta sidan hockeyfrossa kan bringa klarhet "Varde en frisyr som skiljer vett från vansinne." Och Gud skapade en frisyr som var kort där uppe och lång bak i nacken och skiljde på så sätt vettet från vansinnet. Och Gud såg att det var gott. Och Gud sade: "Må den nyskapade frisyren bliva känd som Hockeyfrillan, och låt frisörernas tumregel kallas 3:1, minimum tre gånger så långt i nacken som uppe på huvudet." På sidan Hockeyfrossa kan man frossa i bilder på hockeyfrillor , läsa skötselråd och om olika typer av hockeyfrillor och vilka individer som bär dessa. Rekommenderas starkt! Det är där jag har lånat dom små bilderna till bildgalleriet. Den översta bilden skickade en annan bloggare till mig för ett par år sen så jag har tidigare använt den i bloggen.
Bilderna får nog tala för sig själva och kanske kan dom inspirera någon som funderar på att byta frisyr. Eller kanske inte. Titta och njut! Dom två första bilderna går att klicka på och se i en större version.
För den som möjligen inte vet vad en hockyfrilla är kanske följande citat från den utmärkta sidan hockeyfrossa kan bringa klarhet "Varde en frisyr som skiljer vett från vansinne." Och Gud skapade en frisyr som var kort där uppe och lång bak i nacken och skiljde på så sätt vettet från vansinnet. Och Gud såg att det var gott. Och Gud sade: "Må den nyskapade frisyren bliva känd som Hockeyfrillan, och låt frisörernas tumregel kallas 3:1, minimum tre gånger så långt i nacken som uppe på huvudet." På sidan Hockeyfrossa kan man frossa i bilder på hockeyfrillor , läsa skötselråd och om olika typer av hockeyfrillor och vilka individer som bär dessa. Rekommenderas starkt! Det är där jag har lånat dom små bilderna till bildgalleriet. Den översta bilden skickade en annan bloggare till mig för ett par år sen så jag har tidigare använt den i bloggen.
Bilderna får nog tala för sig själva och kanske kan dom inspirera någon som funderar på att byta frisyr. Eller kanske inte. Titta och njut! Dom två första bilderna går att klicka på och se i en större version.
måndag, maj 19, 2008
bimbo
För ett par dagar sen klagade jag på hur svårt det ibland är att skriva om Spanien och spanskt vardagsliv när jag inte längre bor och har någon vardag där. Ju längre tiden går sen jag flyttade tillbaka till Sverige desto oftare känns det svårt. Men när jag publicerade listan i inlägget nedan fick jag massor av idéer igen.
Bimbo är det lite märkliga namnet på ett av dom vanligast bröden i Spanien. Det är ett vitt formbröd som rostas. Varför det heter bimbo vet jag faktiskt inte men som det stod på punkt 26 i inlägget "You know you've lived in Spain when..." "You know Bimbo isn't a slutty woman, it's a make of 'pan de molde
Jag tror att rostat vitt bröd är mycket vanligare i Spanien än i Sverige. I Spanien äter man väldigt lite fullkornsbröd , svart bröd , limpor och knäckebröd utan det är mest olika typer av baguetter och rostat bimbo-bröd. Brödet är inte något som bara äts till frukost och mellanmål utan är en viktig del av alla spanska måltider. Ofta äts det väldigt färskt och inte med smör på utan bryts i bitar. Bimbo-bröd som man rostar brukar man inte ha till maten utan då är det färskt bröd av baguettetyp. Men brödet är alltid vitt.
Bimbo-bröd är väl mer till frukost och mellanmål. Den spanska frukosten lämnar väl en del att önska för en svensk. Ingen fil , flingor eller müsli. Dom flesta nöjer sig med en slät kopp kaffe eller en cafe con leche kaffe med mjölk. Kanske med en cigarett till för rökning är betydligt vanligare i Spanien än i Sverige. Matvarken tar en bit baguette med ost eller skinka eller en croaissant. I Spanien drar man sig inte heller för att ge barnen bredbar chockladkärm på det rostade bimbo-brödet till frukost.Något som skulle vara otänkbart för dom flesta svenskar.
Bimbo är det lite märkliga namnet på ett av dom vanligast bröden i Spanien. Det är ett vitt formbröd som rostas. Varför det heter bimbo vet jag faktiskt inte men som det stod på punkt 26 i inlägget "You know you've lived in Spain when..." "You know Bimbo isn't a slutty woman, it's a make of 'pan de molde
Jag tror att rostat vitt bröd är mycket vanligare i Spanien än i Sverige. I Spanien äter man väldigt lite fullkornsbröd , svart bröd , limpor och knäckebröd utan det är mest olika typer av baguetter och rostat bimbo-bröd. Brödet är inte något som bara äts till frukost och mellanmål utan är en viktig del av alla spanska måltider. Ofta äts det väldigt färskt och inte med smör på utan bryts i bitar. Bimbo-bröd som man rostar brukar man inte ha till maten utan då är det färskt bröd av baguettetyp. Men brödet är alltid vitt.
Bimbo-bröd är väl mer till frukost och mellanmål. Den spanska frukosten lämnar väl en del att önska för en svensk. Ingen fil , flingor eller müsli. Dom flesta nöjer sig med en slät kopp kaffe eller en cafe con leche kaffe med mjölk. Kanske med en cigarett till för rökning är betydligt vanligare i Spanien än i Sverige. Matvarken tar en bit baguette med ost eller skinka eller en croaissant. I Spanien drar man sig inte heller för att ge barnen bredbar chockladkärm på det rostade bimbo-brödet till frukost.Något som skulle vara otänkbart för dom flesta svenskar.
söndag, maj 18, 2008
You know you've lived in Spain when...
Fick det här i ett mail och skrattade igenkännande åt det mesta. Ganska kul. Alla som har bott eller vistas i Spanien en del kommer garanterat att känna igen många punkter. Texten är som ni ser på engelska men eftersom jag tror dom flesta som läser här kan läsa utan problem och det tar tid att översätta så väljer jag att behålla den engelska texten. Det är ganska många punkter men väldigt kul och träffande så jag hoppas någon orkar läs.
1) You think adding lemonade, fanta or even coke to red wine is a good idea.
2) You can't get over how early bars & clubs shut back home - surely they're shutting just as you should be going out?
3) You aren't just surprised that the plumber/decorator has turned up on time, you're surprised he turned up at all.
4) You've been part of a botellon.
5) You think it's fine to comment on everyone's appearance. And to openly stare at strangers.
6) Not giving every new acquaintance dos besos seems so rude.
7) You're shocked by people getting their legs out at the first hint of sun - surely they should wait until at least late June?
8) On msn you sometimes type 'jajaja' instead of 'hahaha'
9) You think that aceite de oliva is a vital part of every meal. And don't understand how anyone could think olive oil on toast is weird.
10) You're amazed when TV ad breaks last less than half an hour, especially right before the end of films.
11) You forget to say please when asking for things - you implied it in your tone of voice, right?
12) You love the phenomenon of giving 'toques' - but hate explaining it in English
14) You don't see sunflower seeds as a healthy snack - they're just what all the cool kids eat.
15) You know what a pijo is and how to spot one.
16) Every sentence you speak contains at least one of these words: 'bueno,' 'coño,' 'vale,' 'venga,' 'pues nada'...
17) You know what a 'resaca' is.
18) You know how to eat boquerones.
19) A bull's head on the wall of a bar isn't a talking point for you, it's just a part of the decor.
20) You eat lunch after 2pm & would never even think of having your evening meal before 9.
21) You know that after 2pm there's no point in going shopping, you might as well just have a siesta until 5 when the shops re-open.
22) If anyone insults your mother, they better watch out...
23) You know how to change a bombona. And if you don't, you were either lazy or lucky enough to live somewhere nice.
24) It's not rude to answer the intercom to your flat by asking 'Quien?' (or maybe that was just my flatmate...)
25) You don't accept beer that's anything less than ice-cold.
26) You know Bimbo isn't a slutty woman, it's a make of 'pan de molde' (which, incidentally, isn't mouldy)
27) The sound of mopeds in the background is the soundtrack to your life.
28) You know that the mullet didn't just happen in the 80s. It is alive and well in Spain.
29) You know the difference between cojones and cajones, tener calor and estar caliente, bacalao and bakalao, pollo and polla, estar hecho polvo and echar un polvo...and maybe you learned the differences the hard way!
30) On some Sunday mornings you sometimes have breakfast before going to bed, not after you get up.
31) You don't see anything wrong with having a couple of beers before lunch if you feel like it.
32) Floors in certain bars are an ideal dumping ground for your colillas, servilletas etc. Why use a bin?!
33) You see clapping as an art form, not just a way to express approval.
34) You know ensaladilla rusa has nothing to do with Russia.
35) When you burst out laughing every time you see a Mitsubishi Pajero (thanks Stuart Line for reminding me of that one!)
36) You have friends named Jesus, Jose Maria, Maria Jose, Angel, maybe even Inmaculada Concepcion...
37) You know that 'ahora' doesn't really mean now. Hasta ahora, ahora vuelvo...etc
38)When you make arrangements to meet friends at 3, the first person turns up at 3.15...if you're lucky!
39) Central heating is most definitely a foreign concept. In winter, you just huddle around the heater under the table & pull the blanket up over your knees...and sleep with about 5 blankets on your bed! (OK I accepot this is probably just in the south!)
40) When you laugh, you don't laugh your head off - te partas de risa.
41) Aceite de oliva is 'muy sano', of course. So you help yourself to a bit more.
42)When women think that clear bra straps are in fact invisible.
43) When it's totally normal for every kitchen to have a deep-fat fryer but no kettle.
44) Te cagas en la leche....
45) To avoid that cheap Eristoff vodka you have to ask for 'un esmirnoff'
46) When you know what a guiri is / have been called one
47) When you add 'super' in front of any adjective for emphasis
48) Blonde girls actually start to think their name is 'rubia'
49) When you accept that paying with a 50 euro note is going to get you a dirty look if you're buying something that costs less than 40 euros
50) If something is great, it's 'de puta madre'
51) You can eat up to 5 times a day - first breakfast, 2nd breakfast around 11.30, almuerzo, merienda, cena
52) You know the jingle for Los Cuarenta Principales...
53) If you see someone wearing a T-shirt with something written on it in English, you can almost guarantee it won't make sense. (Pebble Night was a personal favourite)
54) When you go into a bank/bakery etc, it's standard practice to ask 'Quien es la ultima?'
55) Who needs a dryer when you have a washing line outside the window of your apartment?
56) You know what 'marcha' and 'juerga' are.
57) You are more likely to call your friends tio/a, nena, chaval, macho or even tronco than their real name.
58) Love it or hate it, you can't escape reggaeton.
59) You answer the phone by saying 'Yes', (well, or 'Tell me') and when identifying yourself you say 'I'm...' not 'It's...'. But when you try those tactics back home, everyone thinks you're mad or rude!
60) You carry on buying UHT milk when you get back home and your friends think this is disgusting but you can't understand their point of view.
61) Jamon, jamon y mas jamon....
(Can't say this was my favourite thing, being a a vegetarian and all, but I agree it's very much part of Spanish life!)
62) If you eat a lot of something, you're not going to 'turn into' it, you're going to 'get the face of it,' e.g 'te vas a poner cara de chocolate.' Somehow a lot more amusing!
63) Drinking coffee out of a glass is entirely normal.
64) 'Son las nueve, las ocho en Canarias' is how you are used to hearing radio DJs announce the time
65) You've been to your local town's feria/fiesta/semana santa
1) You think adding lemonade, fanta or even coke to red wine is a good idea.
2) You can't get over how early bars & clubs shut back home - surely they're shutting just as you should be going out?
3) You aren't just surprised that the plumber/decorator has turned up on time, you're surprised he turned up at all.
4) You've been part of a botellon.
5) You think it's fine to comment on everyone's appearance. And to openly stare at strangers.
6) Not giving every new acquaintance dos besos seems so rude.
7) You're shocked by people getting their legs out at the first hint of sun - surely they should wait until at least late June?
8) On msn you sometimes type 'jajaja' instead of 'hahaha'
9) You think that aceite de oliva is a vital part of every meal. And don't understand how anyone could think olive oil on toast is weird.
10) You're amazed when TV ad breaks last less than half an hour, especially right before the end of films.
11) You forget to say please when asking for things - you implied it in your tone of voice, right?
12) You love the phenomenon of giving 'toques' - but hate explaining it in English
14) You don't see sunflower seeds as a healthy snack - they're just what all the cool kids eat.
15) You know what a pijo is and how to spot one.
16) Every sentence you speak contains at least one of these words: 'bueno,' 'coño,' 'vale,' 'venga,' 'pues nada'...
17) You know what a 'resaca' is.
18) You know how to eat boquerones.
19) A bull's head on the wall of a bar isn't a talking point for you, it's just a part of the decor.
20) You eat lunch after 2pm & would never even think of having your evening meal before 9.
21) You know that after 2pm there's no point in going shopping, you might as well just have a siesta until 5 when the shops re-open.
22) If anyone insults your mother, they better watch out...
23) You know how to change a bombona. And if you don't, you were either lazy or lucky enough to live somewhere nice.
24) It's not rude to answer the intercom to your flat by asking 'Quien?' (or maybe that was just my flatmate...)
25) You don't accept beer that's anything less than ice-cold.
26) You know Bimbo isn't a slutty woman, it's a make of 'pan de molde' (which, incidentally, isn't mouldy)
27) The sound of mopeds in the background is the soundtrack to your life.
28) You know that the mullet didn't just happen in the 80s. It is alive and well in Spain.
29) You know the difference between cojones and cajones, tener calor and estar caliente, bacalao and bakalao, pollo and polla, estar hecho polvo and echar un polvo...and maybe you learned the differences the hard way!
30) On some Sunday mornings you sometimes have breakfast before going to bed, not after you get up.
31) You don't see anything wrong with having a couple of beers before lunch if you feel like it.
32) Floors in certain bars are an ideal dumping ground for your colillas, servilletas etc. Why use a bin?!
33) You see clapping as an art form, not just a way to express approval.
34) You know ensaladilla rusa has nothing to do with Russia.
35) When you burst out laughing every time you see a Mitsubishi Pajero (thanks Stuart Line for reminding me of that one!)
36) You have friends named Jesus, Jose Maria, Maria Jose, Angel, maybe even Inmaculada Concepcion...
37) You know that 'ahora' doesn't really mean now. Hasta ahora, ahora vuelvo...etc
38)When you make arrangements to meet friends at 3, the first person turns up at 3.15...if you're lucky!
39) Central heating is most definitely a foreign concept. In winter, you just huddle around the heater under the table & pull the blanket up over your knees...and sleep with about 5 blankets on your bed! (OK I accepot this is probably just in the south!)
40) When you laugh, you don't laugh your head off - te partas de risa.
41) Aceite de oliva is 'muy sano', of course. So you help yourself to a bit more.
42)When women think that clear bra straps are in fact invisible.
43) When it's totally normal for every kitchen to have a deep-fat fryer but no kettle.
44) Te cagas en la leche....
45) To avoid that cheap Eristoff vodka you have to ask for 'un esmirnoff'
46) When you know what a guiri is / have been called one
47) When you add 'super' in front of any adjective for emphasis
48) Blonde girls actually start to think their name is 'rubia'
49) When you accept that paying with a 50 euro note is going to get you a dirty look if you're buying something that costs less than 40 euros
50) If something is great, it's 'de puta madre'
51) You can eat up to 5 times a day - first breakfast, 2nd breakfast around 11.30, almuerzo, merienda, cena
52) You know the jingle for Los Cuarenta Principales...
53) If you see someone wearing a T-shirt with something written on it in English, you can almost guarantee it won't make sense. (Pebble Night was a personal favourite)
54) When you go into a bank/bakery etc, it's standard practice to ask 'Quien es la ultima?'
55) Who needs a dryer when you have a washing line outside the window of your apartment?
56) You know what 'marcha' and 'juerga' are.
57) You are more likely to call your friends tio/a, nena, chaval, macho or even tronco than their real name.
58) Love it or hate it, you can't escape reggaeton.
59) You answer the phone by saying 'Yes', (well, or 'Tell me') and when identifying yourself you say 'I'm...' not 'It's...'. But when you try those tactics back home, everyone thinks you're mad or rude!
60) You carry on buying UHT milk when you get back home and your friends think this is disgusting but you can't understand their point of view.
61) Jamon, jamon y mas jamon....
(Can't say this was my favourite thing, being a a vegetarian and all, but I agree it's very much part of Spanish life!)
62) If you eat a lot of something, you're not going to 'turn into' it, you're going to 'get the face of it,' e.g 'te vas a poner cara de chocolate.' Somehow a lot more amusing!
63) Drinking coffee out of a glass is entirely normal.
64) 'Son las nueve, las ocho en Canarias' is how you are used to hearing radio DJs announce the time
65) You've been to your local town's feria/fiesta/semana santa
lördag, maj 17, 2008
Blogga om Spanien
Jag började blogga när jag bodde i Madrid. Då skrev jag mycket om att bo utomlands, längtan efter saltlakrits , skillnader mellan Sverige och Spanien och annat. Ofta var det små vardasgrejer som var annorlunda i Spanien som jag tog upp. Eftersom jag inte längre har någon vardag i Spanien känns det svårare och svårare att skriva om Spanien. Visst har jag mailkontakt med folk som bor där och visst läser jag spanska tidningar på nätet men det blir liksom inte samma sak som när jag själv levde där. Skriva om svensk vardag på svenska lockar inte så mycket.
Även om Spanien på många sätt är ett land som känns väldigt hemma är jag inte något fanatiskt Spanien-freak. Totalt har jag bott i Spanien i två år och klarar mig bra , vet hur saker fugerar , hur man beter sig och kan språket. Visst skulle jag kunna bo där igen och visst saknar jag vissa saker som storstad , värmen, folklivet och annat. Om jag någon gång flyttar utomlands igen så kan det lika gärna bli ett helt annat land och alla mina framtida utlandsresor kommer inte att gå till Spanien eller spansktalande länder.
Fast jag ska erkänna att jag nyligen var så otroligt trött och less på att bo här att jag sökte ett par jobb i Spanien, började leta lägenhet och hade mycket långtgående planer på att flytta. Jag kände att jag bara måste bort. Kanske har jag någon rastlöshet inom mig som jag inte riktigt vet om själv. Fast ska man flytta bör väl det primära skälet vara att man vill till en plats och inte att man vill från en plats. Insåg också att jag har mitt liv här just nu men vem vet hur det blir i framtiden. Det kan bli Spanien , något annat land, en annan svensk stad eller så blir jag kvar här. Fast visst leker jag med tanken och när tillvaron här känns outhärdlig kollar jag ibland jobb i utlandet. Visst har jag fått riktigt ordentlig ångest och vill bort. Men ångest går ju att bota med vodka , kul piller och kul gräs... Nejdå jag skämtar, att hålla på med sånt är inte direkt min grej, ångest är kanske fel ord att använda jag var less och vill bort men många dagar trivs jag också bra här. Det är inte särskilt troligt att jag flyttar någonstans på länge även om man så klart aldrig ska säga aldrig. Ibland kan ju livet förändras snabbt.
Jag känner att jag borde skriva inlägg om Spanien då och då men det blir svårare och svårare. Fast självklart kommer jag att fortsätta skriva om Spanien men kanske blir glesare mellan inläggen om Spanien och mer om andra länder och om svenska företeelser. Kanske inte. Jag lovar inget för som sagt jag skriver om det jag känner för och ni har redan märkt att det här absolut inte är någon renodlad Spanien-blogg. På något sätt kommer Spanien nog alltid att vara ett återkommande tema här på bloggen. Ibland känns det svårare att blogga från Sverige överhuvudtaget , ibland går det hur bra som helst. Den här månaden har jag hittills varit otroligt produktiv här på bloggen och lite Spanien har det också blivit. Så sluta blogga har jag absolut ingen tanke på.
Vill ni läsa om Spanien så har jag flera bloggar i mina länkar som skrivs av svenskar som bor där. Els Junyent är en tvåspråkig blogg som skrivs av Monika i Barcelona. Grancanariamamma skrivs av en småbarnsmamma på Gran Canaria. Sandbarnet bor i Sevilla
Karlavagnen bloggar från Madrid.
Vilse i tapaslandet är en vilande blogg som skrivs av Carin i Malaga men jag hoppas hon snart börjar blogga igen. Även Anna som skriver en av mina favoritbloggar, Nytt under solen, bor i Malaga och har en bloggpaus. Men jag hoppas den inte blir långvarig.
Så kan jag även rekommendera Spanienbloggen som bara handlar om Spanien och skrivs av Thomas Gustafsson
Även om Spanien på många sätt är ett land som känns väldigt hemma är jag inte något fanatiskt Spanien-freak. Totalt har jag bott i Spanien i två år och klarar mig bra , vet hur saker fugerar , hur man beter sig och kan språket. Visst skulle jag kunna bo där igen och visst saknar jag vissa saker som storstad , värmen, folklivet och annat. Om jag någon gång flyttar utomlands igen så kan det lika gärna bli ett helt annat land och alla mina framtida utlandsresor kommer inte att gå till Spanien eller spansktalande länder.
Fast jag ska erkänna att jag nyligen var så otroligt trött och less på att bo här att jag sökte ett par jobb i Spanien, började leta lägenhet och hade mycket långtgående planer på att flytta. Jag kände att jag bara måste bort. Kanske har jag någon rastlöshet inom mig som jag inte riktigt vet om själv. Fast ska man flytta bör väl det primära skälet vara att man vill till en plats och inte att man vill från en plats. Insåg också att jag har mitt liv här just nu men vem vet hur det blir i framtiden. Det kan bli Spanien , något annat land, en annan svensk stad eller så blir jag kvar här. Fast visst leker jag med tanken och när tillvaron här känns outhärdlig kollar jag ibland jobb i utlandet. Visst har jag fått riktigt ordentlig ångest och vill bort. Men ångest går ju att bota med vodka , kul piller och kul gräs... Nejdå jag skämtar, att hålla på med sånt är inte direkt min grej, ångest är kanske fel ord att använda jag var less och vill bort men många dagar trivs jag också bra här. Det är inte särskilt troligt att jag flyttar någonstans på länge även om man så klart aldrig ska säga aldrig. Ibland kan ju livet förändras snabbt.
Jag känner att jag borde skriva inlägg om Spanien då och då men det blir svårare och svårare. Fast självklart kommer jag att fortsätta skriva om Spanien men kanske blir glesare mellan inläggen om Spanien och mer om andra länder och om svenska företeelser. Kanske inte. Jag lovar inget för som sagt jag skriver om det jag känner för och ni har redan märkt att det här absolut inte är någon renodlad Spanien-blogg. På något sätt kommer Spanien nog alltid att vara ett återkommande tema här på bloggen. Ibland känns det svårare att blogga från Sverige överhuvudtaget , ibland går det hur bra som helst. Den här månaden har jag hittills varit otroligt produktiv här på bloggen och lite Spanien har det också blivit. Så sluta blogga har jag absolut ingen tanke på.
Vill ni läsa om Spanien så har jag flera bloggar i mina länkar som skrivs av svenskar som bor där. Els Junyent är en tvåspråkig blogg som skrivs av Monika i Barcelona. Grancanariamamma skrivs av en småbarnsmamma på Gran Canaria. Sandbarnet bor i Sevilla
Karlavagnen bloggar från Madrid.
Vilse i tapaslandet är en vilande blogg som skrivs av Carin i Malaga men jag hoppas hon snart börjar blogga igen. Även Anna som skriver en av mina favoritbloggar, Nytt under solen, bor i Malaga och har en bloggpaus. Men jag hoppas den inte blir långvarig.
Så kan jag även rekommendera Spanienbloggen som bara handlar om Spanien och skrivs av Thomas Gustafsson
fredag, maj 16, 2008
kakor, bakelse eller tårta?
Det finns en berömd anekdot som säkert alla har hört. Den franska drottningen Marie Antoinette säger "Om folket inte har bröd varför äter dom inte kakor?" Det är väl just en anekdot och inte belagt att hon verkligen sa det. Citatet spreds väl för att visa hur långt ifrån det svältande folket kungafamiljen levde och att deras verklighetsuppfattning var minst sagt skev.
Jag hade nyligen en diskussion med en kompis om vad hon sa eller rättare sagt sägs ha sagt. Jag har alltid hört kakor. Min kompis hävdade bestämt att hon sa bakelser. När jag sökte på nätet hittade jag även tårta. Jag förstår ju att det säkert finns många varianter på en sån här anekdot. Men jag har faktiskt aldrig hört något annat än kakor. Vad har ni som läser här hört att hon ska ha sagt? Har jag eller min kompis rätt? Eller finns det kanske en annan variant som är mer spridd?
Jag hade nyligen en diskussion med en kompis om vad hon sa eller rättare sagt sägs ha sagt. Jag har alltid hört kakor. Min kompis hävdade bestämt att hon sa bakelser. När jag sökte på nätet hittade jag även tårta. Jag förstår ju att det säkert finns många varianter på en sån här anekdot. Men jag har faktiskt aldrig hört något annat än kakor. Vad har ni som läser här hört att hon ska ha sagt? Har jag eller min kompis rätt? Eller finns det kanske en annan variant som är mer spridd?
Hugo
Jag brukar sällan skriva så mycket om nära vänner och familj här men tänkte göra ett undantag för jag fick höra en ganska kul historia idag.
Mina föräldrar bor i villa med ganska stor trädgård. Dom är båda trädgårdsintresserade så det fins en massa spännande växter , ett stort växthus och en ganska stor trädgårdsdamm med vattenfall och grejer. Igår gick dom och la sig runt midnatt och då såg dammen ut som vanligt. I morse gick min pappa upp redan klockan sex och såg då den här skylten bredvid dammen.
I dammen simmade en cirka 30 centimeter koi-karp omkring. Bredvid skylten stod en stor burk med mat till Hugo. Mina föräldrar riktade genast misstankarna mot vissa personer i bekantskapskresten men vid en rundringning nekade alla. Vilket ju naturligtvis inte betyder att någon är oskyldig. För det är väl inte så troligt att någon åker runt på natten och släpper ut koi-karpar i okända människors dammar.
Mina föräldrar verkar inte direkt överlyckliga över det nya husdjuret även om dom nog tänker behålla Hugo. Tydligen kan koi-karpar leva i 30-40 år och det känns ju inte så lockande. Så behöver man komma ihåg och mata dom. Hittills har dammens djurliv bestått av trollsländor och grodyngel men nu har dessa fått en kompis. Jag har några gånger föreslagit att dom skulle ha sköldpaddor i dammen som i en damm i en park jag brukade leka med barnen i Madrid. Men mamma gillar tydligen inte sköldpaddor. "Som en råtta med skal , usch" har hon sagt. Själv har jag inte något emot varken sköldpaddor eller råttor.Jag har ännu inte haft nöjet att träffa Hugo men jag ska försöka göra det snart.Fast jag ska väl erkänna att jag inte tycker det är så spännande att umgås med fiskar om man inte dyker eller kikar på stora häftiga akvarium. Men lite nyfiken är jag ,och säkert mina föräldrar också, på vem som ligger bakom Hugos flytt till mina föräldrars damm.
Förresten det här fotot och andra som har en liten färgglad fyrkant under går att klicka på för att se i större format. Finns inte så många såna bilder tror det bara är två till och det är bilder på mig i mina inlägg om hårfärg. Men det kommer fler foton med den färgglad fyrkanten eftersom jag gillar Picasa mer och mer.
Mina föräldrar bor i villa med ganska stor trädgård. Dom är båda trädgårdsintresserade så det fins en massa spännande växter , ett stort växthus och en ganska stor trädgårdsdamm med vattenfall och grejer. Igår gick dom och la sig runt midnatt och då såg dammen ut som vanligt. I morse gick min pappa upp redan klockan sex och såg då den här skylten bredvid dammen.
I dammen simmade en cirka 30 centimeter koi-karp omkring. Bredvid skylten stod en stor burk med mat till Hugo. Mina föräldrar riktade genast misstankarna mot vissa personer i bekantskapskresten men vid en rundringning nekade alla. Vilket ju naturligtvis inte betyder att någon är oskyldig. För det är väl inte så troligt att någon åker runt på natten och släpper ut koi-karpar i okända människors dammar.
Mina föräldrar verkar inte direkt överlyckliga över det nya husdjuret även om dom nog tänker behålla Hugo. Tydligen kan koi-karpar leva i 30-40 år och det känns ju inte så lockande. Så behöver man komma ihåg och mata dom. Hittills har dammens djurliv bestått av trollsländor och grodyngel men nu har dessa fått en kompis. Jag har några gånger föreslagit att dom skulle ha sköldpaddor i dammen som i en damm i en park jag brukade leka med barnen i Madrid. Men mamma gillar tydligen inte sköldpaddor. "Som en råtta med skal , usch" har hon sagt. Själv har jag inte något emot varken sköldpaddor eller råttor.Jag har ännu inte haft nöjet att träffa Hugo men jag ska försöka göra det snart.Fast jag ska väl erkänna att jag inte tycker det är så spännande att umgås med fiskar om man inte dyker eller kikar på stora häftiga akvarium. Men lite nyfiken är jag ,och säkert mina föräldrar också, på vem som ligger bakom Hugos flytt till mina föräldrars damm.
Förresten det här fotot och andra som har en liten färgglad fyrkant under går att klicka på för att se i större format. Finns inte så många såna bilder tror det bara är två till och det är bilder på mig i mina inlägg om hårfärg. Men det kommer fler foton med den färgglad fyrkanten eftersom jag gillar Picasa mer och mer.
torsdag, maj 15, 2008
una pregunta
Jag fick en fråga i en kommentar på inlägget nedan men jag kan tyvärr inte hjälpa tjejen som frågade. Kanske någon som läser bloggen har något tips till henne så jag lägger ut frågan i ett inlägg.
Känner du - eller kanske någon annan som läser bloggen? - till något barnhem i Syd- eller Centralamerika som man kan kontakta? Vill göra ett projektarbete i trean om barnhem på något sätt. Vill i så fall erbjuda volontärhjälp i 2 veckor, men utan att gå via organisation. Jättesnällt om någon tipsar! Helst i Venezuela, Mexico eller sådär.. men det spelar ingen större roll
Känner du - eller kanske någon annan som läser bloggen? - till något barnhem i Syd- eller Centralamerika som man kan kontakta? Vill göra ett projektarbete i trean om barnhem på något sätt. Vill i så fall erbjuda volontärhjälp i 2 veckor, men utan att gå via organisation. Jättesnällt om någon tipsar! Helst i Venezuela, Mexico eller sådär.. men det spelar ingen större roll
Tacky
En av mina favoritbloggare Krokofanten var nyligen i London och verkade hunnit mycket och bjöd oss läsare på fina bilder. Krokofanten hann med ett besök på varuhuset Harrods som ägs av Mohamed Al-Fayed - pappa till Dodi Al-Fayed som var prinsessan Dianas pojkvän. Mohamed Al-Fayed har låtit göra ett minnesmonument över sin son och Diana inne på Harrods. Monumentet är så gräsligt fult att jag inte kunde motstå att lägga upp en bild här på bloggen. Det känns lite hemskt att säga så om ett minnesmärke över två döda men här går det tyvärr inte att säga något annat. Krokofanten använder det engelska ordet "tacky" som beskrivning vilket jag bara kan instämma i. "Tacky" är verkligen ett bra ord på denna hemska skapelse. Visst, folks har varierande smak vad som är fint eller inte. Men att någon skulle tycka det här är vackert känns helt absurt.
För att vara korrekt nu ska jag påpeka att det faktiskt finns ett till minnesmonument. En staty som inte är fullt så hemskt , även om den är långt ifrån vacker, som ni kan kika på här
För att vara korrekt nu ska jag påpeka att det faktiskt finns ett till minnesmonument. En staty som inte är fullt så hemskt , även om den är långt ifrån vacker, som ni kan kika på här
matpriser och hungerkravaller
Jag brukar baka ibland. Oftast blir det matbröd. Olivbröd är en favorit som är lätt att göra och blir väldigt gott. När jag före jul köpte en liten påse mjöl på Willys kostade den 6.50 och nu kostar samma påse 9.50. En ökning på 46%. Alla har säkert märkt att matpriserna på kort tid ökat ganska mycket både i Sverige och utomlands. För mig och dom flesta andra svenskar är dom där tre kronorna mjölet har ökat med en ganska liten summa och vi kan fortsätta köpa det och annan mat.
För många människor i världen är den ökningen skillnaden mellan att äta sig mätt och svälta. Världsmarkandspriset på ris som är en basföda för miljarder människor har fördubblats sedan årsskiftet, vete har ökat med 130% och priset på många andra grödor har stigit kraftigt.Nyligen såg jag en lista över länder som sedan årsskiftet drabbats av hungerkravaller. Den var skrämmande lång. Jag kommer inte ihåg alla länder men några är
Haiti , Niger, Senegal, Kamerun, Burkina Faso, Somalia Marocko, Mauretanien, Elfenbenskusten, Egypten, Mexiko, Jemen, Indien, Indonesien, Filippinerna med fler. Enligt FNs jordbruksorgan FAO råder det extrem matkris i 36 länder. Enligt Världsbanken hotas 100 miljoner människor av svår hunger.
Jag har inte fördjupat mig i ämnet men har förstått att det finns många orsaker som bland annat dåliga skördar , mer spannmål går till drivmedel istället för mat , ökade produktions- och transportkostnader på grund av stigande priser på olja och gas, ökad efterfrågan från Kina och Indien mm. FN har begärt 500 miljoner dollar i extra nödhjälpsbidrag av sina medlemsstater. Att kunna äta sig mätt varje dag på en nyttig och varierande kost borde vara en mänsklig rättighet men tyvärr är det inte det för väldigt många människor i världen.
Samtidigt har många som handlar med livsmedel sett kraftigt ökade vinster. Fyra multinationella företag står för merparten av all handel med livsmedel. Det är amerikanska Cargill, Bunge och Archer Daniels Midland, samt franska Louis Dreyfus. Cargill ökade vinsten med 86% till 6,4 miljarder kronor under perioden december till och med februari. Archer Daniels Midland ökade vinsten med 42% till 3,2 miljarder kronor under december till februari.
För många människor i världen är den ökningen skillnaden mellan att äta sig mätt och svälta. Världsmarkandspriset på ris som är en basföda för miljarder människor har fördubblats sedan årsskiftet, vete har ökat med 130% och priset på många andra grödor har stigit kraftigt.Nyligen såg jag en lista över länder som sedan årsskiftet drabbats av hungerkravaller. Den var skrämmande lång. Jag kommer inte ihåg alla länder men några är
Haiti , Niger, Senegal, Kamerun, Burkina Faso, Somalia Marocko, Mauretanien, Elfenbenskusten, Egypten, Mexiko, Jemen, Indien, Indonesien, Filippinerna med fler. Enligt FNs jordbruksorgan FAO råder det extrem matkris i 36 länder. Enligt Världsbanken hotas 100 miljoner människor av svår hunger.
Jag har inte fördjupat mig i ämnet men har förstått att det finns många orsaker som bland annat dåliga skördar , mer spannmål går till drivmedel istället för mat , ökade produktions- och transportkostnader på grund av stigande priser på olja och gas, ökad efterfrågan från Kina och Indien mm. FN har begärt 500 miljoner dollar i extra nödhjälpsbidrag av sina medlemsstater. Att kunna äta sig mätt varje dag på en nyttig och varierande kost borde vara en mänsklig rättighet men tyvärr är det inte det för väldigt många människor i världen.
Samtidigt har många som handlar med livsmedel sett kraftigt ökade vinster. Fyra multinationella företag står för merparten av all handel med livsmedel. Det är amerikanska Cargill, Bunge och Archer Daniels Midland, samt franska Louis Dreyfus. Cargill ökade vinsten med 86% till 6,4 miljarder kronor under perioden december till och med februari. Archer Daniels Midland ökade vinsten med 42% till 3,2 miljarder kronor under december till februari.
58% hippie!
Hos Sandbarnet hittade jag ett kul test. Hur mycket hippie är du? Mitt resultat blev:
Therese, du är 58% Hippie. Du är lite hippie! Keep it up! 58% var inte illa , så mycket hippie trodde jag inte att jag var. Coolt!
Gör testet här
Therese, du är 58% Hippie. Du är lite hippie! Keep it up! 58% var inte illa , så mycket hippie trodde jag inte att jag var. Coolt!
Gör testet här
tisdag, maj 13, 2008
ljusbrun hårfärg kanske...
Jag är lite förvånad att jag fick så många kommentarer på inlägget nedan om min eventuella förvandling till blondin. Tack för alla kommentarer och fortsätt gärna ha åsikter i frågan. Känner mig dock mer osäker idag än jag var igår när jag skrev det här. En av dom som sett mig i verkligheten var ganska mycket emot och jag är själv tveksam för jag har väldigt mörkbrunt hår. Numera har jag page nästan till axlarna som syns på bilderna i förra inlägget. På den första bilden där syns också att jag har väldigt mörkt hår. Jag kanske skulle ösa i mer rött eller prova med ljusbrunt istället för att bli blond. Får tänka lite och kom gärna med kommentarer på det också.
Håll ut lite för jag brukar inte skriva så här många ytliga och egocentrerade inlägg. Men eftersom jag fick många kommentarer tänkte jag skriva ett till på samma tema. Vill inte gärna visa för tydliga bilder på mig själv på nätet. Blir aldrig bra på kort och jag vill vara så hemlig det går när man bloggar under sitt riktiga namn. Dessutom har sällan en bild på mig nåt med inläggen jag skriver att göra.
Men nu är det hår och jag hittade en två år gammal bild på mig där jag inte syns men mitt hår. Att jag sitter lite konstigt beror på att jag håller en bebis som jag valt att ta bort när jag visar kortet här för jag vet inte vad bebiens föräldrar skulle tycka. Här är det väldigt mycket rött i håret för jag är egentligen mörkbrun. Fast rött har jag haft så ofta och så mycket så det vore kul att prova något annat. Nu har jag inte heller så här långt hår utan page som slutar lite ovanför axlarna. Funderar ibland på att spara långt igen men håret blir så platt och trist då. Kanske gör jag någon kompromiss och låter pagen växa ut lite men skaffar inte långt. Nåja ber om ursäkt för tramsiga och ytliga inlägg , det kommer bättre jag lovar. Här syns min röda färg men inte jag så mycket. Fast då mitt ansikte inte syns kanske det inte är någon vidare bra bild om någon vill råda mig i hårfärgningsfrågan.
På sätt och vis är jag sugen på att göra något radikalt men det ska ju bli bra också. Är lite mer tveksam på mig som blond idag men har inte helt avfärdat idén. Så hoppas jag på flera råd som jag inte lovar att jag kommer att följa. Kanske blir det bara så att jag inte gör nåt alls med håret till slut. Men lite kul vore det med en radikal förändring om det blir bra.
Håll ut lite för jag brukar inte skriva så här många ytliga och egocentrerade inlägg. Men eftersom jag fick många kommentarer tänkte jag skriva ett till på samma tema. Vill inte gärna visa för tydliga bilder på mig själv på nätet. Blir aldrig bra på kort och jag vill vara så hemlig det går när man bloggar under sitt riktiga namn. Dessutom har sällan en bild på mig nåt med inläggen jag skriver att göra.
Men nu är det hår och jag hittade en två år gammal bild på mig där jag inte syns men mitt hår. Att jag sitter lite konstigt beror på att jag håller en bebis som jag valt att ta bort när jag visar kortet här för jag vet inte vad bebiens föräldrar skulle tycka. Här är det väldigt mycket rött i håret för jag är egentligen mörkbrun. Fast rött har jag haft så ofta och så mycket så det vore kul att prova något annat. Nu har jag inte heller så här långt hår utan page som slutar lite ovanför axlarna. Funderar ibland på att spara långt igen men håret blir så platt och trist då. Kanske gör jag någon kompromiss och låter pagen växa ut lite men skaffar inte långt. Nåja ber om ursäkt för tramsiga och ytliga inlägg , det kommer bättre jag lovar. Här syns min röda färg men inte jag så mycket. Fast då mitt ansikte inte syns kanske det inte är någon vidare bra bild om någon vill råda mig i hårfärgningsfrågan.
På sätt och vis är jag sugen på att göra något radikalt men det ska ju bli bra också. Är lite mer tveksam på mig som blond idag men har inte helt avfärdat idén. Så hoppas jag på flera råd som jag inte lovar att jag kommer att följa. Kanske blir det bara så att jag inte gör nåt alls med håret till slut. Men lite kul vore det med en radikal förändring om det blir bra.
blond eller brunett?
Nu får jag väl varn för ett lite oseriöst tramsinlägg igen... Jag vet ju att ni som läser och kommenterar här är väldigt bra och hjälpsamma på alla sätt och vis så jag tänkte ta mig friheten att fråga om ett råd. Inget livsavgörande råd på något sätt och jag kan inte lova att jag följer era rekommendationer.
Jag tror dom flesta ibland känner sig less på sig själva och vill göra något radikalt åt sitt utseende. Min fundering på att göra något radikal är att bli blond. Jag har alltid varit mörkhörig. Alla i min familj har väldigt mörkbrunt , nästan svart hår. Det enda jag brukar göra när jag färgar är att färga håret lite rött så det får en rödbrun ton. Känns ju inte så radikalt.
Samtidigt är jag lite rädd för att göra något så drastiskt som att bli blond. Jag tänker att det kommer att se konstigt och onaturligt ut ungefär som alla spanska tanter som försöker bli blonda men får gult hår istället. Jag har så svårt att "se" hur det kommer att se ut. Många som har mörkt hår passar inte särsklit bra som blonda men på en del blir det väldigt fint och ser helt naturligt ut. Bestämmer jag mig för att bli blondin så ska jag naturligtvis inte sitta hemma och kladda utan det får bli en frisör som tar hand om jobbet. Det är ju heller inte för evigt utan jag vill bara prova ett tag.
Jag är inte så förtjust i att lägga upp bilder på mig själv men jag förstår att det behövs bilder för att komma med råd. Jag blir aldrig bra på kort och är lite feg när det gäller att lägga upp bilder på mig själv så ni får hålla till godo med dom lite otydliga bilderna jag lägger upp nu. Har också en väldigt suddig profilbild här på bloggen. Så någon som sett mig i verkligheten får också gärna komma med råd. Vet att bildern kanske inte hjälper så mycket men vill ändå ha råd i denna ytliga fråga. Ska jag våga bli blond för första gången i mitt liv? Kommer det att se okey ut eller ser det bara konstigt ut så det är bättre jag fortsätter som brunett?
Jag tror dom flesta ibland känner sig less på sig själva och vill göra något radikalt åt sitt utseende. Min fundering på att göra något radikal är att bli blond. Jag har alltid varit mörkhörig. Alla i min familj har väldigt mörkbrunt , nästan svart hår. Det enda jag brukar göra när jag färgar är att färga håret lite rött så det får en rödbrun ton. Känns ju inte så radikalt.
Samtidigt är jag lite rädd för att göra något så drastiskt som att bli blond. Jag tänker att det kommer att se konstigt och onaturligt ut ungefär som alla spanska tanter som försöker bli blonda men får gult hår istället. Jag har så svårt att "se" hur det kommer att se ut. Många som har mörkt hår passar inte särsklit bra som blonda men på en del blir det väldigt fint och ser helt naturligt ut. Bestämmer jag mig för att bli blondin så ska jag naturligtvis inte sitta hemma och kladda utan det får bli en frisör som tar hand om jobbet. Det är ju heller inte för evigt utan jag vill bara prova ett tag.
Jag är inte så förtjust i att lägga upp bilder på mig själv men jag förstår att det behövs bilder för att komma med råd. Jag blir aldrig bra på kort och är lite feg när det gäller att lägga upp bilder på mig själv så ni får hålla till godo med dom lite otydliga bilderna jag lägger upp nu. Har också en väldigt suddig profilbild här på bloggen. Så någon som sett mig i verkligheten får också gärna komma med råd. Vet att bildern kanske inte hjälper så mycket men vill ändå ha råd i denna ytliga fråga. Ska jag våga bli blond för första gången i mitt liv? Kommer det att se okey ut eller ser det bara konstigt ut så det är bättre jag fortsätter som brunett?
måndag, maj 12, 2008
pajillas
I inlägget köp 11 betala för 10 så skrev jag om Venezuela. Jag reste runt där i lite mer än en månad för några år sen. Det är verkligen ett fantastiskt land att turista i. Där finns allt från Amazonas regnskog , Andernas bergstoppar , världens högsta vattenfall och karibiska stränder och öar. Det är väldigt billigt att bo , äta , resa och leva där och det finns mycket kul att se och göra. Så det är verkligen ett land jag kan rekommendera och jag vill gärna tillbaka någon gång.
Nästan jämt och överallt spelas hög musik , nästan alltid karibiska rytmer. Människor är vänliga och pratar gärna med turister. Fast folk är i allmänhet ganska trevliga överallt.
En märklig sak som skiljer Venezuela från dom flesta länder jag har besökt är att man verkar gilla sugrör extremt mycket. Alltid när man köper något att dricka får man sugrör. Då behöver det inte vara en så tjusig drink som på bilden utan även när man köper en flaska vatten på en bensinmack får man sugrör på köpet. Många gånger betalade jag och tog jag min vattenflaska, läsk eller juice och började gå när någon ropade mig tillbaka för att jag hade glömt sugrör. Tror att jag använde fler sugrör den månaden i Venezuela än jag gör i Sverige på flera år. För jag är verkligen ingen storkonsument av sugrör. Visst kan det väl vara okey att dricka ur sugrör men man klarar sig utmärkt utan och det blir aldrig av att jag köper några.
dans
Länge var jag inte så förtjust i att dansa när jag gick ut. Tyckte att jag var ganska dålig på det och satt oftare och hängde i baren istället. Första gången jag åkte till Spanien för att plugga hamnade jag i Sevilla och där var det mycket fest och sena nätter. Då upptäckte jag hur kul det kunde vara att dansa en hel kväll på discon.
Ett år senare åkte jag tillbaka till Spanien för att plugga spanska i Cadiz. Där fanns en del salsaställen som vi brukade hänga på. Grundstegen i salsa är väldigt enkla och dansar man med någon som kan så är det inte så väldigt svårt.
Av någon märklig anledning har jag alltid dansat mycket mer i Spanien än i Sverige. Kanske för att det är mer fart där. Det känns som alla dansar och har kul , i Sverige kan ofta dansgolven vara halvtomma. Ska man generalisera så är det väldigt mycket tjejer som dansar i Sverige men svenska killar är inte lika intresserade av att dansa som spanska. Nu generaliserar jag grovt för det varierar så klart mellan olika ställen och egentligen borde jag inte uttala mig alls om det här för jag går så sällan ut.
Även när jag bodde i Madrid dansade jag en hel del på fester och liknande. Blev inte så många disco-besök där utan mer fester där även barnen var med och dansade.
Nu har jag haft svåra knäproblem en längre tid. Envisa inflammationer som trots starka mediciner inte velat ge sig. Eftersom jag periodvis till och med har haft svårt att gå har det inte blivit något dansande på väldigt länge för mig. Men efter två operationer har jag blivit mycket bättre och är nästan helt frisk nu. Så för ungefär en och en halv vecka sen dansade jag på en fest och det är faktiskt hur kul som helst även om jag inte är så duktig. Sen har jag fuldansat lite hemma med mina barn. Det är så skönt att knäna blivit så bra att jag kan göra en massa saker jag inte klarat att göra på ett ganska långt tag nu. Hoppas verkligen att knäna inte får något återfall (men det är inte så troligt enligt läkarna) utan att jag blir helt frisk.
Fast fortfarande tycker jag det är roligare och känner mig mindre hämmad när jag dansar i Spanien. Vet inte varför. Kanske för att alla dansar och har kul på ett annat sätt där. Om man ska generalisera så tycker jag att alla spanjorer är så otroligt duktiga på att dansa och verkligen har känsla för rytm och inte alls som många klumpiga svenskar som rör sig som kylskåp. Även om jag nog aldrig kommer att bli någon stor disco-fantast så är det ibland väldigt kul att dansa loss till gamla dåliga hits man trodde man glömt.
Hittade ett klipp på en kille som verkligen gillar att dansa. Jag kan väl inte påstå att jag delar hans musiksmak eller dansstil eller ens hans stora dansintresse.
Ett år senare åkte jag tillbaka till Spanien för att plugga spanska i Cadiz. Där fanns en del salsaställen som vi brukade hänga på. Grundstegen i salsa är väldigt enkla och dansar man med någon som kan så är det inte så väldigt svårt.
Av någon märklig anledning har jag alltid dansat mycket mer i Spanien än i Sverige. Kanske för att det är mer fart där. Det känns som alla dansar och har kul , i Sverige kan ofta dansgolven vara halvtomma. Ska man generalisera så är det väldigt mycket tjejer som dansar i Sverige men svenska killar är inte lika intresserade av att dansa som spanska. Nu generaliserar jag grovt för det varierar så klart mellan olika ställen och egentligen borde jag inte uttala mig alls om det här för jag går så sällan ut.
Även när jag bodde i Madrid dansade jag en hel del på fester och liknande. Blev inte så många disco-besök där utan mer fester där även barnen var med och dansade.
Nu har jag haft svåra knäproblem en längre tid. Envisa inflammationer som trots starka mediciner inte velat ge sig. Eftersom jag periodvis till och med har haft svårt att gå har det inte blivit något dansande på väldigt länge för mig. Men efter två operationer har jag blivit mycket bättre och är nästan helt frisk nu. Så för ungefär en och en halv vecka sen dansade jag på en fest och det är faktiskt hur kul som helst även om jag inte är så duktig. Sen har jag fuldansat lite hemma med mina barn. Det är så skönt att knäna blivit så bra att jag kan göra en massa saker jag inte klarat att göra på ett ganska långt tag nu. Hoppas verkligen att knäna inte får något återfall (men det är inte så troligt enligt läkarna) utan att jag blir helt frisk.
Fast fortfarande tycker jag det är roligare och känner mig mindre hämmad när jag dansar i Spanien. Vet inte varför. Kanske för att alla dansar och har kul på ett annat sätt där. Om man ska generalisera så tycker jag att alla spanjorer är så otroligt duktiga på att dansa och verkligen har känsla för rytm och inte alls som många klumpiga svenskar som rör sig som kylskåp. Även om jag nog aldrig kommer att bli någon stor disco-fantast så är det ibland väldigt kul att dansa loss till gamla dåliga hits man trodde man glömt.
Hittade ett klipp på en kille som verkligen gillar att dansa. Jag kan väl inte påstå att jag delar hans musiksmak eller dansstil eller ens hans stora dansintresse.
söndag, maj 11, 2008
köp 11 betala för 10
Idag har det varit riktigt sommarvärme och när jag på kvällen gick genom stan på väg hem var det verkligen som en sån där härlig sommarkväll. Alla uteserveringar var fulla av folk. För mig blev det inget besök på någon uteservering men jag satt en stund på en bänk och njöt av sommarkvällen.
Jag går så sällan ut på krogen så jag vet inte om det förekommer köp en betala för två när det gäller dryck i Sverige. Vet att vissa ställen ibland har happy hour då man kan dricka billigare men om det är så billigt har jag ingen koll på. I utlandet förekommer ju såna rabatter ibland.
Det märkligaste erbjudandet jag har sett i den vägen var på en kinarestaurang i Venezuelas huvudstad Caracas. Köp 11 öl betala för 10!
Då ölen är väldigt billig i Venezuela gör man knappast någon större besparing ens om man dricker enorma mängder. Fast vem dricker 10 öl själv? Visst det här var inte stora stark utan flaskor men det är ändå väldigt mycket. Delar man erbjudandet med ett par vänner så tjänar man i princip ingenting på det. Jag blev lite nyfiken på att fråga om någon nappat på erbjudandet men lät bli. Vad var tanken bakom? Ville dom har extremt fulla gäster? Kinakrogen i Caracas var en sån där sunkig fulkina som finns över hela världen och där mat och dryck inte kostar så mycket. Fast maten var god och man fick mycket. Ungefär som på många fulkina i Sverige.
Jag går så sällan ut på krogen så jag vet inte om det förekommer köp en betala för två när det gäller dryck i Sverige. Vet att vissa ställen ibland har happy hour då man kan dricka billigare men om det är så billigt har jag ingen koll på. I utlandet förekommer ju såna rabatter ibland.
Det märkligaste erbjudandet jag har sett i den vägen var på en kinarestaurang i Venezuelas huvudstad Caracas. Köp 11 öl betala för 10!
Då ölen är väldigt billig i Venezuela gör man knappast någon större besparing ens om man dricker enorma mängder. Fast vem dricker 10 öl själv? Visst det här var inte stora stark utan flaskor men det är ändå väldigt mycket. Delar man erbjudandet med ett par vänner så tjänar man i princip ingenting på det. Jag blev lite nyfiken på att fråga om någon nappat på erbjudandet men lät bli. Vad var tanken bakom? Ville dom har extremt fulla gäster? Kinakrogen i Caracas var en sån där sunkig fulkina som finns över hela världen och där mat och dryck inte kostar så mycket. Fast maten var god och man fick mycket. Ungefär som på många fulkina i Sverige.
fredag, maj 09, 2008
Tack!
Wow! Idag passerade räknaren på min blogg 100000 besökare. Inte unika besökare och säkert står jag själv för merparten av besöken. Hur kul som helst. Jag började ju skriva här för lite mer än ett år sen och skaffade då räknaren. Så stort tack till alla ni som läser och ett extra tack till er som tar er tid att skriva kommentarer. Utan era kommentarer och alla diskussioner , råd och tips hade det inte varit så kul att blogga. Hoppas ni fortsätter läsa och kommentera här. Hoppas också att också ni som ibland läser här i det tysta tar er tid att lämna en kommentar. Det går utmärkt att vara anonym eller använda alias om man vill det. Innan jag började blogga hade jag aldrig tänkt på att jag skulle skriva något som personer jag inte känner skulle läsa och kommentera. Hade aldrig trott att det kunde vara så kul att skriva och få reaktioner. Men jag tycker verkligen det är otroligt kul att blogga även om idéerna och tiden ibland saknas.
Så stort tack till ni som läser och kommenterar. Gillar ni bloggen så sprid den gärna vidare. Är det något särskilt ni vill att jag ska skriva om så kom gärna med förslag. Jag får väl fira det här på något sätt. Fast kvällens glass och godis frossa i sommarvärmen var ett ganska bra firande. Med risk för att bli lite tjatig , tack alla ni som läser och kommenterar. Jag uppskattar det otroligt mycket.
Så stort tack till ni som läser och kommenterar. Gillar ni bloggen så sprid den gärna vidare. Är det något särskilt ni vill att jag ska skriva om så kom gärna med förslag. Jag får väl fira det här på något sätt. Fast kvällens glass och godis frossa i sommarvärmen var ett ganska bra firande. Med risk för att bli lite tjatig , tack alla ni som läser och kommenterar. Jag uppskattar det otroligt mycket.
dyra hyror - låga löner
Det är dyrt att bo i Spanien och speciellt i storstäderna Madrid och Barcelona är det allt annat än billigt. Hyrorna är betyligt högre än i Sverige. Tror att jag någon gång läst att av alla euro-länders huvudstäder så var Madrid den näst dyraste att bo i. Bara Paris var värre. Förutom hyran är det inte ovanligt att det krävs en bankgaranti på ett par tusen euro. Så får man lägga en deposition när man flyttar in. Vanligen 2-3 månadshyror som man får tillbaka om lägenheten är okey när man flyttar därifrån.
Inte heller är priserna längre så låga i Spanien. Mat och kläder kostar ungefär som i Sverige. Alkohol och tobak är dock mycket billigare samt resor med buss , tåg , taxi , metro. Gå ut och äta är också billigare men inte så otroligt billigt. Standardpris för en kopp kaffe brukar vara en euro vilket ju är billigare än i Sverige men inte vansinnigt billigt , dessutom ingår aldrig påtår.
Lönespridningen är betydligt större i Spanien också. Har man en högre position inom ett företag kan man tjäna riktigt bra , betydligt bättre än i Sverige. Men många jobb har riktigt dåliga löner. En person som jobbar i bar , på kafé , städar , sitter i kassan tjänar väsentligt mindre än vad man tjänar i Sverige med samma jobb.
Med låga löner , dyra hyror och svenska matpriser har jag svårt att förstå hur många spanjorer får det att gå ihop. Dessutom är arbetslösheten högre än i Sverige. Visst finns det former av a-kassa och socialbidrag men det är inte lika generöst som i Sverige. Visst hjälper man varandra mer inom familjen i Spanien men alla spanjorer har inte någon stor familj. Jag tycker det är ett mysterium hur många klarar sig.
Inte heller är priserna längre så låga i Spanien. Mat och kläder kostar ungefär som i Sverige. Alkohol och tobak är dock mycket billigare samt resor med buss , tåg , taxi , metro. Gå ut och äta är också billigare men inte så otroligt billigt. Standardpris för en kopp kaffe brukar vara en euro vilket ju är billigare än i Sverige men inte vansinnigt billigt , dessutom ingår aldrig påtår.
Lönespridningen är betydligt större i Spanien också. Har man en högre position inom ett företag kan man tjäna riktigt bra , betydligt bättre än i Sverige. Men många jobb har riktigt dåliga löner. En person som jobbar i bar , på kafé , städar , sitter i kassan tjänar väsentligt mindre än vad man tjänar i Sverige med samma jobb.
Med låga löner , dyra hyror och svenska matpriser har jag svårt att förstå hur många spanjorer får det att gå ihop. Dessutom är arbetslösheten högre än i Sverige. Visst finns det former av a-kassa och socialbidrag men det är inte lika generöst som i Sverige. Visst hjälper man varandra mer inom familjen i Spanien men alla spanjorer har inte någon stor familj. Jag tycker det är ett mysterium hur många klarar sig.
vad gör man egentligen?
För ett tag sen berättade min 6 åriga dotter att hon var kär i en kille i sin klass. Min första tanke var oj men hon är bara 6 år. Sen kom jag faktiskt på att jag också var kär i en kille i klassen i den åldern. Fast vi gjorde inget särskilt för så tidigt hade man inte börjat fråga chans och sånt. Minns att han en gång råkade tappa en gunga som jag fick på mig och jag fick en rejäl blåtira efter den händelsen.
Sen frågade dottern vad hon skulle göra nu när hon var kär. Skulle hon kanske pussa honom eller tala om för honom att hon var kär.
Vilket fick mig att tänka på att om jag skulle bli kär i någon idag så har jag ingen aning om vad jag skulle göra. Troligen skulle jag inte göra något alls utan bara gå och hoppas. Fast det verkar mesigt. Men vad gör man egentligen? Troligen kommer det väl att lösa sig av sig själv om det händer. Det var så längesen jag var i den situationen att jag faktiskt inte skulle veta vad jag skulle göra idag. Kanske fråga någon killkompis om råd för jag skulle vara lika förvirrad som en 6 åring. Men om det händer så fixar det sig nog för jag är ganska bra på att prata och umgås med folk. Men ett och annat råd i förebyggande syfte är kanske inte heller helt fel.Just nu känns det som om det där med förhållanden är något jag lagt bakom mig och det kanske är lika bra för jag skulle nog bara bli förvirrad, okoncentrerad och tramsig om jag blev kär.
Blev lite tramsinlägg nu , ta det inte för seriöst men kom gärna med något råd om ni har något. Dottern är förresten inte kär längre fick jag veta eller hon var mest kär i mamma sa hon.
Sen frågade dottern vad hon skulle göra nu när hon var kär. Skulle hon kanske pussa honom eller tala om för honom att hon var kär.
Vilket fick mig att tänka på att om jag skulle bli kär i någon idag så har jag ingen aning om vad jag skulle göra. Troligen skulle jag inte göra något alls utan bara gå och hoppas. Fast det verkar mesigt. Men vad gör man egentligen? Troligen kommer det väl att lösa sig av sig själv om det händer. Det var så längesen jag var i den situationen att jag faktiskt inte skulle veta vad jag skulle göra idag. Kanske fråga någon killkompis om råd för jag skulle vara lika förvirrad som en 6 åring. Men om det händer så fixar det sig nog för jag är ganska bra på att prata och umgås med folk. Men ett och annat råd i förebyggande syfte är kanske inte heller helt fel.Just nu känns det som om det där med förhållanden är något jag lagt bakom mig och det kanske är lika bra för jag skulle nog bara bli förvirrad, okoncentrerad och tramsig om jag blev kär.
Blev lite tramsinlägg nu , ta det inte för seriöst men kom gärna med något råd om ni har något. Dottern är förresten inte kär längre fick jag veta eller hon var mest kär i mamma sa hon.
onsdag, maj 07, 2008
Flogstavrålet
Eftersom förra inlägget handlade om Uppsala så kör jag ett till om stan. 3 kilometer väster om centrum i Uppsala ligger stadsdelen Flogsta där det finns två stora studentområden. Dels ett med lägenheter och Flogsta höghus med studentkorridorer.
En sak som skiljer Flogsta från andra studentområden i Uppsala är Flogstavrålet. Klockan 22.00 varje kväll öppnar studenter sina fönster och vrålar ut sin ångest på grund av tentor, pluggångest och stress. Fenomenet är känt sedan 1970-talet. Jag har hört vrålet många gånger och det vrålas verkligen varje dag men det är lite mer intensivt och fler deltagare på helgerna när folk har fester och så. I dessa moderna tider finns naturligtvis Flogstavrålet på youtube. Jag kollade ett flertal filmer och kunde inte bestämma mig. Tycker dom här två kompletterar varandra utmärkt. Ett somrigt och ett höstmörkt vrål. Så titta på båda.
Som ni ser står tjejerna på hustaket. Höghusen har alla en liten byggnad mitt på taket, innehållande bastu och allmänrum för fester och liknande. Ganska häftigt.
En sak som skiljer Flogsta från andra studentområden i Uppsala är Flogstavrålet. Klockan 22.00 varje kväll öppnar studenter sina fönster och vrålar ut sin ångest på grund av tentor, pluggångest och stress. Fenomenet är känt sedan 1970-talet. Jag har hört vrålet många gånger och det vrålas verkligen varje dag men det är lite mer intensivt och fler deltagare på helgerna när folk har fester och så. I dessa moderna tider finns naturligtvis Flogstavrålet på youtube. Jag kollade ett flertal filmer och kunde inte bestämma mig. Tycker dom här två kompletterar varandra utmärkt. Ett somrigt och ett höstmörkt vrål. Så titta på båda.
Som ni ser står tjejerna på hustaket. Höghusen har alla en liten byggnad mitt på taket, innehållande bastu och allmänrum för fester och liknande. Ganska häftigt.
affischkonst
Ibland tänker jag att jag kanske inte bara skulle skriva om Spanien och utlandet utan också lite om Uppsala som sen 1 år är min hemstad. Fast det blir liksom inte av. Det är inte lika lätt och självklart som att skriva om Madrid och spanska fenomen. Sen är jag ju dålig på att turista i Uppsala nu när jag bor här.
Men jag var nyligen på vernissage på Uppsala konstmuseum Det var en utställning med affischkonst från 70-talet som invigdes av konstnären Carl Johan de Geer. Utställningen kommer att pågå till 21 maj och är gratis , vill man gå in på museet så kostar det 30 kronor men första onsdagen i varje månad är det fri entré. Museet huserar på 3 våningar på Uppsala Slott och har gamla holländska 1600-1700-tals tavlor , Bruno Liljefors tavlor , Uppsala Ekeby keramik och mycket annat och är absolut värt ett besök.
Jag tog en del bilder på affischerna med min mobilkamera under vernissaget. På något sätt blir man glad av dom där 70-tals affischerna även om det kanske inte alltid var så realistiskt och ibland väl extremt. Men engagemanget var det absolut inte något fel på. Så titta och njut och har ni vägarna förbi Uppsala kan jag absolut rekommendera ett besök. Det fanns många fler roliga affischer än dom som syns här men det var svårt att fota för det var otroligt mycket folk på vernissaget.
Visst blir man glad på något sätt kanske speciellt av den första och den fjärde. Ibland önskar jag att jag var lite mer cool , tuff , protest , rock och punk och inte en så vanlig som jag är. Men det kanske vore lite patetiskt att vara punk i min ålder förstås.
Men jag var nyligen på vernissage på Uppsala konstmuseum Det var en utställning med affischkonst från 70-talet som invigdes av konstnären Carl Johan de Geer. Utställningen kommer att pågå till 21 maj och är gratis , vill man gå in på museet så kostar det 30 kronor men första onsdagen i varje månad är det fri entré. Museet huserar på 3 våningar på Uppsala Slott och har gamla holländska 1600-1700-tals tavlor , Bruno Liljefors tavlor , Uppsala Ekeby keramik och mycket annat och är absolut värt ett besök.
Jag tog en del bilder på affischerna med min mobilkamera under vernissaget. På något sätt blir man glad av dom där 70-tals affischerna även om det kanske inte alltid var så realistiskt och ibland väl extremt. Men engagemanget var det absolut inte något fel på. Så titta och njut och har ni vägarna förbi Uppsala kan jag absolut rekommendera ett besök. Det fanns många fler roliga affischer än dom som syns här men det var svårt att fota för det var otroligt mycket folk på vernissaget.
Visst blir man glad på något sätt kanske speciellt av den första och den fjärde. Ibland önskar jag att jag var lite mer cool , tuff , protest , rock och punk och inte en så vanlig som jag är. Men det kanske vore lite patetiskt att vara punk i min ålder förstås.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
