Jack-o-lantern

Traditionen kring Jack-o'-lantern går tillbaka till den irländska legenden om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka. Då djävulen hade förvandlat sig till ett mynt, lade Jack istället det i fickan tillsammans med ett silverkors vilket förhindrade djävulen att förvandla sig tillbaka. Till slut lovade djävulen att ge Jack uppskov på ett helt år innan han skulle komma tillbaka och kräva Jack på hans själ, vilket Jack gick med på. När djävulen ett år senare kom tillbaka, lovade Jack att lydigt följa med om djävulen bara ville ge honom ett äpple från ett visst äppelträd. Djävulen gick med på detta, men då han klättrat upp i trädet ristade Jack snabbt in ett kors längs med stammen och åter igen var djävulen fast och oförmögen att ta sig ner från trädet. Jack lät inte djävulen komma ner förrän denne svurit att ge avkall på Jacks själ för alltid. Men när så dagen kom då Jack dog, vägrades han inträde till himmelriket på grund av allt ofog han ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller djävulen, kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denna svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen. Således var Jack nu dömd att för alltid förbli en osalig ande på jorden. Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot. Han blev senare känd som "Jack med lyktan" ("Jack of the latern" eller "Jack-o'-lantern"), då han av människorna titt som tätt setts vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta, än idag oförmögen att få frid.

tofu

Jag har hört att tofu kallas köttet utan ben i Kina. Tofu är en massa gjord på sojabönan som innehåller mycket protein men lite fett och helt klart kan ersätta kött. Tofu är populärt i en del asiatiska länders matlagning. Vi svenskar kanske oftast ser det som dom vita små tärningar som finns i misosoppa på sushirestauranger.

Tofu i sig är väldigt smaklöst så det är användbart i grytor, soppor, wok och annat då det tar smak av kryddor och andra råvaror. Både gott och billigt och helt klart en bra ersättning för kött om det är väl tillagat. Mycket populärt i länder som till exempel Kina, Japan, Korea. Absolut värt att prova. Vet man inte hur man ska använda tofu är det enklaste att skära den i kuber och steka den med grönsaker (och kött) och kryddor och kanske blanda i någon sås och servera till ris. Eller i misosoppa. Den billigaste och bästa tofun hittar man oftast på asiatiska affärer även om ICA och Konsum också säljer tofu ibland. Men då är det oftast både dyrare och sämre tofu.

Men helt klart mycket gott och otroligt användbart. Dessutom billigt. Så köp och prova. Jag har faktiskt ett fantastisk gott recept där tofu spelar huvudrollen. Ma po tofu , den koppärriga kärringens tofu, där tofu blandas med en del starka kryddor och grönsaker och blir fantastiskt gott. Inte helt ovanlig rätt på bättre Kinarestauranger. Annars är det som sagt väldigt gott att bara steka med lite grönsaker, soja och kryddor som man gillar.

Vaccinera sig eller inte?

Det är ett himla prat om svininfluensan. Ska man vaccinera sig eller ska man inte? Nästa vecka har jag och mina barn möjlighet att börja vaccinera oss. Efter alla riskgrupper kommer barn under 18 år och deras föräldrar i staden där jag bor. Här ska man inte göra några vaccineringar på skolor. Så jag måste ta med mina barn till vårdcentralen och vaccinera oss. Om jag gör det. Jag har aldrig haft influensa.Inte vaccinerat mig mot det heller. Är inte särskilt rädd för svininfluensan heller. Så ni som läser, ska ni vaccinera er eller inte? Varför? Varför inte?

Real Madrid

Jag är usel på att hålla koll på sport. Men jag läser regelbundet spanska tidningar. Tydligen är det någon sorts kris i Real Madrid nu efter utklassningen av division tre laget Alcorón. Tränaren Miguel Pellegrinis dagar anses räknade. Real Madrid lyckades förlora med hela 0-4 mot Alcorón i spanska cupen, på hemmaplan. Real Madrid ska ju vara ett av Spaniens, ja hela Europas bästa lag. Spanska kungen håller på Real Madrid. Jag bodde nära deras hemarena Santiago Bernabeu Stadion i Madrid. Finns en tunnelbanestation med samma namn i Madrid.

Ska man dela upp Madridbornas fotbollssympatier så håller norra delen av staden på Real Madrid och södra delen på Atleticó Madrid. Om man generaliserar. Om man fortsätter generalisera bor det mer akademiker och tjänstemän i norra delen av staden och i södra delen är det fler arbetare.

I den södra förorten Getafe finns också ett fotbollslag med samma namn som har spelat i högsta divisionen men jag är osäker på om dom gör det nu.

När jag bodde i Madrid bodde jag i Alcobendas 13 kilometer norr om stan och självklart har vi ett eget lag med samma namn. Fast det går inte så bra för dom. Grannstaden San Sebastián de los Reyes som är hopväxt med Alcobendas har ett bättre fotbollslag som fler håller på. Fast inget av lagen spelar i primera division, dvs högsta serien.

Explanada de España, Alicante

De apatiska

Jag har nyligen läst Gellert Tamas bok "De apatiska - Om makt, myter och manipulation. En bok som inte lämnar någon oberörd. Även om det inte är någon trevlig läsning så är det en viktig bok alla borde läsa. Kan även rekommendera Gellert Tamas första bok "Lasermannen".

Att utvisa apatiska sängliggande barn som inte vill/kan tala eller äta själva är verkligen omänskligt. Tyvärr har svenska myndigheter gjort det upprepade gånger.
Eftersom jag blev så berörd av De Apatiska så tänkte jag utnyttja bloggen för lite propaganda. Länken nedan går till en protestlista.Listan som ska skickas till statsminister Fredrik Reinfeldt är en vädjan att inte göra om samma misstag att utvisa apatiska barn och deras familjer. Skriv gärna på och sprid gärna på er blogg, facebook, twitter eller hemsida.

Upprop

Gatukök södra Kina som serverar grillad potatis och tofu

Manekineko

Dom här söta japanska vinkande katterna ser man ibland på asiatiska restauranger i Sverige. Maneikineko som dom kallas är väldigt populära i Japan. Maneikineko anses lyckobringande och finns ofta finns i butiker eller skyltfönster för att locka dit besökare. Ordet Maneki Neko betyder "den 'kallande' katten". Det beror på att det ser ut som att katten vinkar till sig dig - "kom hit" säger den.

Maneki Nekos resta tass symboliserar olika saker. Om katten har vänster tass rest, sägs det att den kallar till sig kunder. Om den har höger tass rest, sägs det att den kallar till sig pengar och tur - fast alla Maneki Neko är såklart tursamma. Vissa Maneki Neko har båda tassar resta. Det symboliserar beskydd av hemmet eller företaget. Tassens höjd har också betydelse. Desto högre tassen är rest, desto mera tur, eller desto högre desto längre bortifrån kommer lyckan. Det finns de som tror att Maneki Nekos gest har att göra med det sätt som katter tvättar sig i ansiktet på.

Färgen för Maneki Neko varierar. Den traditionella sköldpadd- och vita färgen har över årens gång blivit till alla möjliga färger och nyanser - allt från vita och svarta till lila och gröna katter. Maneki Neko finns även i massor av olika designer och former, allt från de klassiska till moderna och riktigt unika katter! Vissa av färgerna kan ha speciella betydelser:

Sköldpadd och vit/Calico
Den klassiska Maneki Neko-färgen och även den färg som anses allra mest lyckobringande. Den här katten är vit med svarta fläckar kantade med brunt. Denna färg har varit populärast mycket länge och ansedd som tursam runt hela världen.

Vit
Den näst populäraste färgen är vitt, som symboliserar renhet och positiva saker.

Svart
Denna färg sägs jaga bort ondska och negativitet. Den är ibland kopplad till god hälsa, men det är inte ofta. Dessa Maneki Neko har blivit populära bland kvinnor eftersom det sägs att de skyddar mot förföljare.

Guld
Det sägs att en guldfärgad Maneki Neko bringar pengar.

Rosa
Den rosa Maneki Nekon är relativt ny, men den har blivit populär på sistone och symboliserar kärlek.

Röd
Denna färg symboliserar god hälsa. Den jagar även bort negativitet och ondska, precis som svart.

Grön
Gröna Maneki Neko är ganska ovanliga men när de dyker upp symboliserar de hälsa och akademiska triumfer/studier.

Det finns ett flertal andra färger som inte behöver ha någon speciell betydelse men som kan vara trevliga eller vackra som prydnad.

Maneki Neko har ofta en haklapp samt ett halsband med pingla kring halsen och håller även ibland i någonting annat speciellt. Det vanligaste är nog att Maneki Neko håller i ett guldmynt med japanska skrivtecken, en koban.

Det finns flera legender och teorier om Maneki Nekos ursprung, det är oklart vad som är sant och vad som är myt.. Man tror att de dök upp på Edoperiodens senare del. Det vill säga för ungefär tvåhundra år sen.

Dom är väldigt charmiga och man blir glad av dom. Har själv fått en i present för flera år sen som länge har stått på en hylla i mitt kök och vinkat. Rik har den väl inte gjort mig men jag hoppas att dom som besöker mitt kök känner sig lite extra välkomna av min Maneki Neko

Seigantoji på Kii-halvön , Japan

Gudfadern

Bland dom tidiga kristna uppstod bruket med att vid dopet utse gudföräldrar. Det sägs att det var p.g.a att så många dog martyrdöden som detta behövdes. Det fördes vidare in i Medeltiden då liv och död var osäkert. Man kunde dö i sjukdom, barnsäng eller annat väldigt plötsligt även om man tillhörde en välbärgad familj. Det gällde väl också under antiken. Nära vänner eller släktingar utsågs och utses än idag som gudmor och gudfar. Länge sågs en gudförälder som en del av familjen och kunde inte gifta sig med gudbarnet eller dennes syskon.

Idag betyder det inget rent juridiskt att vara gudförälder. Skulle dom biologiska föräldrarna dö är det inte så att vårdnaden automatiskt går till gudföräldrar. Enligt kyrkan kallas det inte längre gudmor och gudfar utan faddrar och dom ska vara en sorts mentor men också hjälpa till med barnets kristna uppfostran. Idag döper vi våra barn och utser våra vänner till faddrar/gudföräldrar utan att känna oss så kristna. Det är en fin tradition och vi är ju så goda vänner så naturligtvis ska han eller hon bli fadder till mitt barn.

Varken jag eller mina barns pappa är med i någon kyrka så vi har inte döpt våra barn. Visserligen går det ändå. Någon bekant eller släkting kan stå för dopet och då ta på sig ansvaret för barnets kristna uppfostran. Då mina barns släktingar inte har känt att detta har varit så angeläget har det inte blivit något dop.

Min dotter är nu åtta år och odöpt och verkar väldigt ointresserad av kyrkor och kristendom. Men hennes bästa kompis har en gudmor så hon vill också ha det. Fast döpa sig vill hon inte. Då kom hon med förslaget att hon skulle fråga en vuxen hon tycker mycket om ifall han ville bli hennes gudfar. Det ville han så klart. Detta skulle firas med att han, jag och dottern går på restaurang och sen åker hem till oss, där ska dom baka kladdkaka och skriva under ett papper hon skriver och ritar på. Papperet kommer vara fullt av tigrar och nallar och det kommer att stå något i stil med " Jag XXX lovar att vara XXX gudfar så länge jag lever och XXX kommer alltid att vara mitt favoritbarn" Han får köpa en ram och sätta upp det på väggen sa min dotter.

Juridiskt betyder det här ingenting men känslomässigt kan en sån sak betyda en hel del. Gudfadern är mycket glad och smickrad och dottern får en gudförälder precis som sin kompis.

Idag finns det olika typer av namngivningsceremonier som inte är kyrkliga dop. Jag har varit hos vänner som har visat upp bebisen, talat om namnet och bjudit på fika. Minst lika trevligt som ett dop. Det tror jag min dotters ceremoni att få en gudfar också blir.

Jag kan påpeka att jag tycker alla får ha den religion dom vill. Själv är jag inte troende men om mina barn blir det och vill döpa sig och gå med i någon kyrka skulle jag tycka det vore okey. Idag visar dom inget sånt intresse och då är det kul att min dotter har kommit på ett annat sätt att skaffa en gudfar. Han uppskattade det mycket och ceremonin med restaurangbesök och kladdkaksbakning blir trevlig.

Tapar

Tapas är spanska smårätter. Mycket populära och finns överallt. Kan vara allt från ett fat oliver, några bitar skinka eller ost till lagade maträtter. Är man hungrig beställer man en större portion una racion eller några olika tapas. Är man några stycken är det trevligt att beställa in flera olika tapas och dela på. Serveras alltid med bröd.

Ordet tapas kommer från det spanska ordet tapar som betyder täcka över. Från början fick man ett fat med något ätbart ovanpå glaset när man beställde vin eller öl. Även om man idag oftast får betala för sina tapas och dom serveras på små fat bredvid glaset finns det ställen som bjuder på gratis tapas. Men då får man leta lite och man gör bäst i att söka i områden dit inte så många turister kommer. Jag har skrivit om olika tapas tidigare och flera gånger fått frågan om jag vill göra det igen. Ett längre tapas-inlägg kommer. I väntan på det kan jag rekommendera tapasrecept på svenska och fina matbilder på Ett annorlunda Spanien

Hello Kitty affär och nallesoffa

Det här är en av Madrids Hello Kitty affärer. Finns några stycken för där precis som överallt är den lilla japanska kattflickan väldigt populär.

Idag öppnade en Hello Kitty affär här i stan. Sveriges största säger dom i reklamen. Jag och dottern var där och kikade på kläder, kameror, handdukar, väskor,högtalare, usb-minnen, pennor och mycket annat. Det fanns till och flera olika hello kitty mobiler. En som var en liten rund boll föreställande hello kittys huvud. Dom såg ut som leksaker men alla hade kamera, radio, gick att koppla upp sig till internet med och ladda ner musik på.

Jag såg en sån brödrost som vi hade i Madrid. En som gör märken som ser ut som Hello Kittys ansikte på brödet. Men 800 kronor är lite väl mycket för en brödrost och så där väldigt bra var det faktiskt inte heller även om den var otroligt söt. Hello Kitty saker är inte direkt billiga. Mobiltelefonerna var dock inte så farligt dyra men jag är nöjd med den mobil jag har.

Om man är riktigt fanatiskt Hello Kitty fan kanske ett Hello Kitty hus vore något. Det här ligger i Taipei, Taiwans huvudstad.

Om huset går att köpa och bosätta sig till eller om det används till något annat vet jag inte.
Tycker man inte att det är nog med gulli-gullig så kan man skaffa en sån här soffa gjord av nallar och ställa in.

Den nyöppnade Hello Kitty affären i Uppsala är absolut värt ett besök även om den inte ser ut som affären i Madrid och inte är lika extrem som Hello Kitty huset på Taiwan. Stort utbud och trevlig personal. Den ligger på Vaksalagatan 45 om någon som är intresserad har vägarna förbi Uppsala. Roligt att kolla där även om man inte köper något. Det blev inget köp för mig och dottern utan vi gick till en annan affär, köpte vaniljmunkar och styrde upp en trevlig fika.

Starbucks

Jag läser i DN att Starbucks ska öppna sitt första fik i Sverige. Nästa år öppnar man på Arlanda. Starbucks finns ju redan i så många länder att det väl egentligen bara varit en tidsfråga innan man kom till Sverige. Nästan konstigt att dom faktiskt inte finns här redan. För bland "trendigt folk" i Sverige verkar Starcks otroligt "hypat". Jag förstår mig inte alls på Starbucks-hypen. I Spanien finns inte alls samma hype kring Starbucks som här där kedjan inte finns. Där har företaget länge dragits med dålig lönsamhet och stänger kaféer. Dom flesta spanjorer dricker hellre sitt kaffe på den lokala baren. Trevligare och godare kaffe.

Starbucks är lite som kaffets McDonalds. Inte särskilt mysiga lokaler, inte särskilt gott kaffe och man får dricka ur pappmuggar. Svindyrt dessutom. För ungefär ett år sen köpte jag en latte på Starbucks på Kastrup i Köpenhamn 68 danska kronor kosta kalaset.

Jag tror att Starbucks-hypen kommer från alla amerikanska TV-serier där folk är vackra, coola och har en pappmugg med Starbucks-loggan på utsidan och blaskigt kaffe på insidan. I Sverige liksom i Spanien har vi redan gott kaffe och gott om olika varianter på kaféerna så att få hit Starbucks känns inte så angeläget. Jag kommer inte att bli stammis. Jag har inget emot att dom öppnar i Sverige men jag har inte saknat stället. Bodde faktiskt nästan granne med två Starbucks i Madrid, en av dom var jag aldrig in på den andra besökte jag en eller möjligen två gånger på 1.5 år. Dom skröt förresten om att David Beckham bruka fika där och hade bildbevis på väggarna fast han var inte dom gångerna jag var där. Bilden ovan är från Madrid men det är inget av dom Starbucks som låg vid mitt hus.

En sak som var trevligt med Starbucks i Spanien var att det var rökfritt. Många andra kaféer kan vara tämligen dimmiga p.g.a all rök. Men det problemet har vi ju inte längre i Sverige. En annan bra sak är att dom bara använder ekologiskt och rättvisemärkt kaffe. Men särskilt gott eller billigt är det inte. Bara väldigt "hypat".

Systemet eller inte?

Var på Systembolaget häromdagen och köpte en flaska vin. Fick visa leg. Blev smått generad men också smickrad. Sa till damen i kassan att det här ska jag sprida bland mina vänner. Ja, det tycker jag, du ser verkligen ung ut fick jag till svar.

Alltså ser jag ut som nitton öppnas ju nya möjligheter... Jag kanske ska börja ragga på studentställen. Eller kanske inte. Tror varken mina barn eller han jag är tillsammans med skulle uppskatta att jag raggade tjugoåringar.

Men åter till Systembolaget. Det har vi ju en gång fått för att minska supandet i landet som vid förra sekelskiftet var enormt. Den då nya arbetarrörelsen, frikyrkorna och nykterhetsförbunden gjorde gemensam sak att stoppa fylleriet. Vi hade motbok med en viss ranson varje månad. Ett ganska märkligt system då en kvinna fick lägre ranson och den som var rik fick en högre ranson. Man kunde också ansöka om extra ranson om man fyllde 50, skulle ha bröllop eller annat stort kalas.

Idag är vi ett av dom få länder i världen som inte säljer alkohol i livsmedelsbutikerna. Bra eller dåligt? Jag vet inte. Alla känner vi väl någon eller några med alkoholproblem. Vissa av oss har upplevt det på väldigt nära håll andra bara bland avlägsna bekanta eller jobbarkompisar. Systemet har inte ändrat på deras supande. Men kanske skulle det ha varit värre om Systembolaget inte fanns. Jag vet inte.

Personligen har jag inget emot Systembolaget. Jag dricker väldigt lite själv och jag gillar att dom har ett så stort utbud. Det utbudet som Systemet har har ingen av mina spanska affärer haft och jag tror inte min lokala ICA skulle ha det heller. Fast jag tror att även om Systemets monopol avskaffades skulle ICA bara sälja dom mest populära sorterna så Systemet skulle kunna finnas kvar som en butik med stort sortiment och kunnig personal.

Jag kommer inte att lobba för att Systemets monopol ska avskaffas men jag kommer inte heller att bli ledsen om det blir så.

Vad säger ni som läser? För eller mot Systemet? Ni har väl inte missat att jag fick visa leg? Det skev jag i inledningen. Jag fick visa leg på Systemet! Jag ser ut att vara yngre en tjugo! I allfall enligt damen i kassan på Systembolaget

antiabort demostration i Madrid

I helgen demonstrerade drygt en miljon spanjorer i Madrid mot den spanska regeringens nya förslag till abortlag. Ett förslag som troligen kommer gå genom. Det innebär fri och gratis abort fram till graviditetsvecka 14 och att man från 16 års ålder kan göra abort utan föräldrarnas vetskap. Om det finns risk för moderns hälsa, missbildningar eller skador på fostret tillåts abort till graviditetsvecka 22. Hittills har abort varit förbjudet i Spanien och Jämställdhetsminister Bibiana Aido förklarar att med den nya lagen närmar sig Spanien resten av Europa. Fast förbjudet är inte helt sant. Kan man betala finns det gott om privata kliniker som gör abort och dom gör helt öppet reklam om det. Det finns inga fanatiska abortmotståndare som demonstrerar utanför klinikerna.

Jag tycker det är sorgligt att rätten till abort ifrågasätts. Att göra en abort är inte ett lätt beslut men ibland kanske det är det enda eller åtminstone det bästa alternativet. Förbjuder man abort kommer det alltid att finnas illegala aborter och redan idag dör miljontals kvinnor världen över årligen i illegala aborter. Dom som har pengar och kontakter kan alltid fixa en abort oavsett vilket land dom bor i.

I Sverige är rätten till fri abort inte någon kontroversiell fråga men tyvärr är det inte så i alla länder. Jag tycker det är en viktig fråga att kvinnan själv kan besluta om hon ska göra abort eller inte och väljer hon abort ska den göras så medicinsk säkert som möjligt. Jag tror inte att det förekommer att folk använder aborter som preventivmedel, i så fall är det ytterst sällsynt. För dom flesta är det nog inget enkelt val. Självklart är det bäst om man kan skydda sig så man inte blir gravid men så ser inte verkligheten alltid ut för alla och inget skydd är 100% säkert.

Även om det inte har med saken att göra så har jag själv inte gjort någon abort. Men jag tycker att möjligheten ska finnas för mig och alla andra om det av olika skäl blir nödvändigt. Det ska inte vara en rättighet bara för svenskor utan även spanjorskor och andra nationaliteter bör ha samma rätt till fri och säker abort.

Under 1.5 år då jag själv bodde i Madrid diskuterade politikerna aldrig abort. Däremot såg jag en gång en stor demonstration inne i centrala Madrid och då var det parkeringsavgifter man demonstrerade mot. I några delar av stan skulle p-automater sättas upp och det gillade inte befolkningen i Madrid. Staden där man kan se många kreativa och intressanta parkeringar. Men nu kom jag i från ämnet. Grattis till dom spanska kvinnorna som äntligen får tillgång till fri abort.

Haraldur

Färöarna är en liten ögrupp ute i Nordatlanten som tillhör Danmark men inte är med i EU (precis som Grönland) man har också eget språk, egna traditioner och ett eget parlament. Från Färöarna kommer Haraldur. Haraldur är en riktig färöing som bara äter kokt torsk, valspäck och rökt fårkött och enbart klär sig färöiska ulltröjor. Han är en extrem nationalist som älskar sina öar över allt annat. Tyvärr är han fast i det mesiga Köpenhamn då hans fru inte vill flytta hem till hans älskade öar.

I somras gick Haraldurs stora dröm i uppfyllelse. Han fick hålla tal till Färöarnas ära under Olavsvakan, Färöarnas nationaldag. Inför en jublande folkmassa ropade han saker som ”Fosterlandet är allt!”

I publiken fanns sex sverigedemokrater (bla. partisekreteraren, presschefen, ungdomsförbundets ordförande) som när dom kom hem skrev en hänförd artikel i SD-kuriren (Sverigedemokraternas tidning) om hur Haraldurs tal varit höjdpunkten på resan.

Det här blev rätt omskrivet i färöisk press. Färöingarna tyckte det var mycket roligt. För Haraldur finns inte på riktigt. Den perukförsedde Haraldur är skapad av komikern Sjúrdur Skaale, och är känd från ett sketchprogram i färöisk tv. Skaale är även vänsterpolitiker – motsvarande socialdemokraterna – och sitter i Färöarnas parlament Lagtinget.
”Med figuren Haraldur driver jag med precis det slags övernationalistiska personer som finns i Sverigedemokraterna. Det är tragiskt och komiskt att de tog honom på allvar”, säger Sjúrdur Skaale.

Under en period umgicks jag mycket med en tjej från Färöarna. Men tyvärr flyttade hon tillbaka dit och efter en tid tappade vi kontakten. Jag har sökt henne på facebook som är en guldgruva om man vill hitta vänner från förr, men tyvärr utan resultat. Vi gjorde till och med ett par resor ihop tyvärr ingen till Färöarna för det är ett ställe jag gärna skulle besöka. Men en av våra resor slutade med att jag fick en amöba eller något av vatten och blev minst sagt sjuk på ett konstigt sätt. Men det är en annan historia.

Figurer som är så extrema som Haraldur finns inte på Färöarna. Han bodde ett tag i Köpenhamn och retade sig på den framgång som Pia Kjersgard och Danske folkepartiet hade med sitt nationalistiska och rasistiska budskap och skapade sin karaktär för att driva med detta fenomen.

Bilden överst i inlägget är från färöarnas största tidning Dimmalaeting som skriver om att svenskarna gillade Haraldur. Eftersom jag inte kan någon färöiska har jag inte läst artikeln däremot har jag faktiskt en skiva med några välkända sånger på färöiska bland annat Ulf Lundells Öppna Landskap, en present från min färöiska kompis. Men för att återgå till ämnet så tycker jag nationalism som ideologi är fullständigt ologisk och har orsakat alltför mycket krig och elände. Nationalism som ideologi är inte samma sak som att gilla platsen man föddes på, det gör nog dom flesta.

skola för autistiska barn i Lima

Ni som har läst min blogg ett tag vet att jag har en autistisk son. Jag får ofta frågan hur det funkade att bo i Spanien. Hur är skolorna för autistiska där? Jag kan bara svara att dom skolor jag såg imponerade. Dom hade väldigt mycket resurser och kunnig och välutbildad personal. Vilket faktiskt inte alltid är fallet i Sverige. Min son går just nu i en helt fantastisk skola men det beror mycket på den engagerade och duktiga personalen än gott om resurser. Tyvärr har hans svenska skolor inte alltid varit så bra. Så när vi flyttade till Spanien var det faktiskt ett lyft.

Nyligen sa en person till mig att i andra länder gömmer man undan handikappade och lägger inte alls dom resurser vi gör i Sverige. Det är tyvärr nog också sant men inte hela sanningen. Det finns flera länder som är kända för att vara mycket bra på att ta hand om barn som behöver extra resurser. Det finns också länder som inte har så bra rykte på området trots att det är välfärdsländer i Europa. Till exempel har jag hört att i Storbritannien är man bra på autism medan i Frankrike ligger man lite efter även om det har blivit bättre.

Ett exempel som är lite roligt och brukar förvåna folk är att en av dom skolor som alltid brukar imponera vid internationella möten om autism ligger i Lima, Peru. Skolan startades av en kvinna som verkligen har varit drivande att informera om autism och krävt resurser till skolan. Hon har t.ex. tagit med alla elever upp till politiker när hon har krävt stöd till skolan. Skolan är mycket känd och respekterad och det är absolut inte bara elitens barn som får gå där utan alla som har behov. Det första eleverna lär sig är att ta sig till skolan. I Peru finns inte färdtjänst och skolskjuts med taxi så det är viktigt att eleverna lär sig åka kollektivt till skolan. Förutom läsa, skriva, räkna och sånt lär sig också eleverna ett yrke och får sen hjälp att hitta ett arbete så dom kan bli självförsörjande. Skolan har fått så bra rykte och eleverna har blivit populära för dom är duktiga att passa tider och jobbar bra.

Säkert har många autistiska det vädigt svårt i många länder iallfall om dom inte kommer från en familj som har råd att betala för stöd och har förståelse för vad barnen behöver. Autism finns troligen överallt och har troligen alltid funnits men kunskapen och autism finns inte alltid överallt och har troligen inte alltid funnits. Det finns berättelser från antiken om folk som man idag tror var autistiska liksom från 1600-1700-talet och framåt. Innan min son fick sin diagnos hade inte jag heller någon kunskap om autism. Inte mer än att jag hade sett filmen Rainman... Idag tror jag faktiskt att inte bara jag utan folk i Sverige överhuvudtaget har mer kunskap om autism än för tio år sen.

bensinpengar och rundor

Häromdagen fick jag skjuts av en kompis från Stockholm hem till Uppsala. Det var väldigt trevligt och vi satt och pratade och åt choklad i bilen. Långt senare kom tanken på att man kanske bör erbjuda sig att betala lite för bensin och biltull. Jag tänkte faktiskt inte alls på det ska jag erkänna. Hon erbjöd mig skjuts och hon skulle åka samma väg.

Jag minns att jag vid något tillfälle pratade med spanska vänner om detta med att dela på bensinpengar om man samåker en längre sträcka. Mina spanska kompisar tyckte det var helt absurt. Inte skulle dom kräva bensinpengar av någon som följer med när man ändå själv ska åka samma sträcka även om det är en längre sträcka. Men bensin är ju ruskigt dyrt i Sverige. Det är inte billigt i Spanien heller men inte riktigt lika dyrt.

I Spanien är man dock lite mer för att bjuda. Går jag ut och tar en öl eller kaffe med några kompisar är det inte ovanligt att någon bjuder. Någon annan kan betala nästa gång och på sikt jämnar det ut sig. Är vi några stycken som sitter och dricker några öl köper kanske någon till alla nu och när våra glas är tomma betalar en annan person nästa runda. Även om inte alla betalar någon runda just idag så betalar man någon annan gång. En spanjor tar inte heller upp sitt cigarettpaket och tar en cigarett utan att bjuda dom som sitter vid bordet. Men kaffe, öl och cigaretter kostar heller inte lika mycket i Spanien. Påtår finns inte och ölen kommer i mindre glas.

Men nu till min bilresa. Jag hade själv inte krävt bensinpengar om jag ändå skulle åt det hållet. Även om det var en bit. Skjutsade till exempel en kompis gratis mellan Göteborg och Malmö när jag ändå skulle till Malmö. Min kompis som skjutsade mig från Stockholm till Uppsala sa inget om bensinpengar. Men borde jag ha erbjudit mig? Stockholm hade dessutom blivit dyrt för henne då hon hade fått en p-bot. Den andra på en vecka på Norrmalm i Stockholm... Det är ju inte försent. Jag träffar henne efter helgen. Så vad tycker ni som läser? Ska jag ge henne lite bensinpengar eller åtminstone erbjuda mig att göra det?

Var sjätte människa svälter

I spåren av den ekonomiska krisen i världen har andelen svältande ökat. Sen sjuttiotalet har det varit en stadig minskning av andelen svältande i världen men nu har trenden alltså vänt. Var sjätte människa på jorden svälter idag. Svält förekommer i alla världsdelar men värst är läget i Afrika söder om Sahara. När man hör såna här siffror känner man sig både arg och ledsen men också frustrerad över att det är så lite man kan göra på egen hand.

Jag tror att svälten i världen skulle gå att utrota om FN och världens stater enades om att lägga dom resurser som krävs på detta. Någon gång hörde jag att om man tar 5% av alla resurser som satsas på krig och vapen skulle det räcka till att utrota världssvälten, ge alla rent vatten , grundläggande hälsovård och utbildning. Om siffran stämmer har jag inte kollat men säkert är det så att bara man frigör en liten del av resurser som går till krig och använder dom till fattigdomsbekämpning kan man göra enorm skillnad.

Visst skänker jag regelbundet pengar till olika organisationer och sånt men hör man att var sjätte människa svälter blir man så frustrerad och önskar att man kunde göra mer. Åtminstone för en stund för sen kommer tyvärr vardagen och man har inte alltid tid och ork att tänka så mycket på fattiga människor långt borta i en annan världsdel. Fast man nog borde orka. Men även om vi alla kan skänka ett litet bidrag till organisationer som arbetar mot fattigdom då och då tror jag att det egentligen krävs större operationer och vilja om man helt vill utrota svält i världen. Där stater och internationella organisationer som FN samverkar och prioriterar resurser till fattigdomsbekämpning.

Berömt foto

Den 5 mars 1960 var en sorgens dag i Kubas huvudstad Havanna. Det var ovanligt kyligt för årstiden, och himlen var gråmulen, vilket passade scenariot väl. Dagen före hade minst 76 människor omkommit när det franska fartyget La Coubre, fullastat med belgiska vapen, totalförstörts av två massiva explosioner i Havannas hamn.
Fotojournalisten och före detta modefotografen Alberto Diáz Gutiérrez, med artistnamnet Korda, fanns på plats i ett gathörn vid Colóns kyrkogård för att bevaka sorgeceremonin för dagstidningen Revolución. Korda fotograferade en del av höjdarna på ceremonin. Naturligtvis fotade han Fidel Castro som tagit över makten i landet några månader tidigare. Vid Fidels sida syntes Kubas nya finansminister och chef över riksbanken Ernesto "Che" Guevara. Korda knäppte två bilder på honom men tidningen var inte intresserad av en bild på finansministern. Tidningen Revolución valde istället att publicera bilder på Fidel och dom kända gästerna Sarte och Beavoir

Korda satte upp den refuserade bilden på väggen i sin ateljé. Inte förrän ett år senare när Dr Ernesto Guevara skulle föreläsa på universitetet i Havanna publicerades bilden i en tidningsannons


Det skulle dröja sju år till det internationella genombrottet. Bara månader innan Che Guevara 1967 greps och avrättades av bolivianska regeringsstyrkor och kubansk-amerikanska CIA-agenter, skrev journalisten Jean Lartéguy ett dokument om gerillarörelsen i Latinamerika. Artikeln illustrerades med bilden av Che och publicerades i Paris Match juli 1967.

Samma år hade italienaren Giangiacomo Feltrinelli köpt rättigheterna till rebellernas dagbok och fått tillstånd att gratis använda Kordas bild på omslaget. Efter Che Guevaras död hösten 1967 gav han ut Dagbok från Bolivia. Den irländska konstnären Jim Fitzpatrick såg bilden och omvandlade fotografiet genom att förstärka kontrasterna till max. Han tryckte tusentals affischer i svart och rött som han gav bort och dom kom sedan att användas och spridas bland annat vid studentrevolten i Paris i maj 1968.


Jim Fitzpatricks orginalaffisch.


Idag påstås bilden vara en av världens mest spridda och har synts inte bara på t-shirts och affischer utan diverse olika typer av varor. Giangiacomo Feltrinelli har troligen tjänat miljoner på bilden. Korda som avled 2001 krävde honom aldrig på pengar men fick mot slutet av sitt liv ändå 50000 dollar för bilden då det uppmärksammats att han inte tjänat ett öre (eller en enda peso) på foto. Korda skänkte alltihopa till den statliga kubanska hälsovården. Han menade att det var så Che hade velat att pengarna skulle ha använts.



Säga vad man vill om Che och det hans stod för men snygg var han. Rysligt snygg. Så visst hade det gått att stå ut med lite revolutionsprat för att få hångla mot någon bardisk eller något mer. Säkert var han inte lätt att leva med. Han skiljde sig från sin första fru, en kvinna från Guatemala, när han mötte kubanska Aleida Marcha. Aleida lever idag i Havanna och är omgift. Ches och hennes fyra gemensamma barn lever också på Kuba. Med sin första fru hade han dottern Hilda som dog 1995. Den första frun även hon med namnet Hilda är också död.

John Lee Anderson har skrivit två mycket läsvärda böcker om Che guevara, hans liv och den tid han levde i. Nyligen har det också kommit två filmer om Che med Benicio del Toro i huvudrollen. Jag har sett en av dom och den var helt klart sevärd. Naturligtvis kan man ha mycket åsikter om Che och den ideologi han stod för men det här inlägget var tänkt att fokusera på det berömda fotot och inte hur han var som person och hans politik. Även om han såg mycket bra ut så är jag så klart glad att han jag är tillsammans med och helst hånglar mot en bardisk med inte har särskilt många likheter med Che.

feta

Något företag som säljer feta-ost gjorde nyligen reklam för att 15 oktober är feta-ostens dag. Det var nämligen den 15 oktober 2007 som EU beslutade att Grekland skulle få ensamrätt på ordet feta. Enbart ostar tillverkade i Grekland skulle få kallas feta. Riktig feta ska vara gjord på fårmjölk. I affärerna kan man ibland hitta ost av "feta-typ", "sallads-ost" och likande för något som ser ut som feta men är gjort på komjölk. Det ger inte alls den där typiska smaken som riktig fetaost ska ha.

Det här med att ha olika dagar för olika livsmedel kan ju tyckas lite fånigt. Ändå kunde jag inte låta bli att baka och äta kanelbullar förra söndagen som ju var kanelbullens dag. Om jag ska äta feta imorgon vet jag inte. Jag har gjort det idag. Varje gång jag äter riktig god feta brukar jag tänka att det här måste jag göra oftare. Egentligen kan man göra det enkelt som på bilden. God feta, lite oliver, god olivolja, bröd och kanske ett glas rött. Enkelt och mycket gott.

En grekisk sallad med feta, oliver, tomat, sallad, gurka med en god dressing gjord på en smakrik olivolja och en god vinäger är ju så otroligt gott. Feta funkar ju bra att använda i annan mat också som grytor, pastasåser, på gratänger och i kalla såser. Vill man ha den i en varm sås eller gryta är det bäst att tillsätta den på slutet så den inte smälter för mycket. Att bara göra en tomatsås på krossade tomater, lök, vitlök, salt, peppar, oregano och hacka i lite feta blir otroligt gott. Har man lite grön paprika och kanske champinjoner passar det jättebra i. Stek lök och ev paprika och champinjoner i lite olivolja häll på tomaterna och ha i några hackade vitlöksklyftor, ta i en nypa socker eller lite ketchup. Låt det gärna koka länge och späd med vatten om det blir för tjockt. Smaka av med salt, svartpeppar och oregano och/eller basilika. Tärna fetan och ha i den straxt innan det ska serveras med nykokt pasta. Vill man kan man ju även ha i köttfärs eller quornfärs i det hela och göra det som en lite lyxigare kött- eller quorn-färssås.

Jag borde nästan starta en matblogg. Jag kan verkligen bli lyrisk över god mat och dryck. Jag gillar verkligen att laga mat, helst tillsammans med någon. Fast självklart lever jag ibland på nudlar och snabbmakaroner och känner att jag inte har tid eller lust till matlagning. Så jag är ingen matsnobb som kräver gastronomiska höjdpunkter vid varje måltid.

Men en god ost som riktigt god feta är alltid trevligt. Jag är också väldigt förtjust i fransk getost och goda smakrika mögelostar av olika slag är aldrig fel. Så har jag min spanska favorit queso curado som jag har skrivit om flera gånger. Tyvärr verkar den svår att hitta i Sverige eller så har jag inte letat tillräckligt bra. Fast oftast blir det inte så kulinariska utsvävningar när det gäller ost utan det blir knäckemackor , rostat bröd eller baguette med prästost, herrgård eller något likande till morgonkaffet.

Olivplockning

Det här är spanska oliver i närbild. Jag älskar oliver och äter det så ofta jag kan. Senast idag stod jag och barnen och mumsade oliver direkt ur en burk. En sak jag saknar med Spanien är oliverna. Där var dom godare och smakade mycket mer. Precis som tomaterna. Alla som har ätit tomater vid medelhavet vet att den smakupplevelsen får man inte i Sverige.

Nyligen läste jag att det finns resor till Italien och Grekland för olivfantaster. Man får plocka oliver, se hur inläggningen och tillverkningen av olja går till och säkert finns möjlighet att köpa både oliver och olja. Jag berättade om detta för en grekisk kompis och sa hur fantastiskt skulle det inte vara att åka till Grekland och plocka oliver. Hon delade inte alls min uppfattning. Hon såg inget romantiskt och mysigt med att plocka oliver i Grekland. För henne var det förknippat med barnarbete och hårt slit då hennes mormor som sjuåring varit tvungen att jobba med att plocka oliver. Ett tungt och slitigt jobb för en sjuåring i ett då fattigt land. Idag är ju Grekland ett modernt Västeuropeiskt land helt annorlunda det land min kompis mormor växte upp i. Men min kompis hade under hela sin uppväxt hört sin mormor berätta om det hårda slitet vid olivskörden då hon var barn och kunde inte se något mysigt med att åka på oliv-plockar resor. Men vi var överens om att oliver och riktigt god olivolja är gott, mycket gott.

språktips

Det här med att hålla igång ett språk man inte använder så ofta är inte helt lätt. Jag har ju en gång varit mer eller mindre flytande på spanska även om jag gjorde misstag och man hörde att jag var utlänning. Trots att det är 2.5 år sen jag bodde i Spanien och dagligen pratade spanska, mycket spanska inte bara i affärer utan hade mitt hela umgänge på spanska, så sitter spanskan. I helgen pratade jag spanska och jag blir lika förvånad varje gång hur lätt det går. Börjar jag så flyter det liksom bara på. Grammatik och uttal sitter men det jag märker är att jag tappar ord när jag inte längre dagligen använder spanskan. Fortfarande kan jag säga allt jag vill men det är irriterande att ibland inte kunna hitta ord man vet att man kan eller att dom kommer efter en stunds funderande.

Jag har tänkt att se mer spansk film och läsa mer på spanska. Båda sakerna gör jag väl delvis men det är i perioder. Visserligen läser jag nästan dagligen spanska tidningar på nätet men jag har lite svårare att läsa böcker. Blir bara då och då.

Nyligen fick jag en trevlig present av en kompis mamma. 25 nummer av en tidskrift som heter La Aventura de la Historia. Eftersom historia är ett av mina stora intressen har jag låtit tidningarna ligga på mitt soffbord och läser nästan dagligen lite i dom. Ett jättebra sätt att få motivation att läsa och hålla igång ordförrådet. Något jag kan rekommendera alla som vill hålla igång ett språk eller kanske lära sig mer. Köp nischade tidningar av den typen man kanske inte läser från pärm till pärm på en kväll och sitt och bläddra och läs då och då. Lättare än att ta sig an en bok särskilt om man känner att tiden inte räcker till det. Är det något man är intresserad av så blir det nästan automatiskt så att man bläddrar och läser om tidningarna ligger framme.

Så är du intresserad av historia, sport, flugfiske, hundar, mode eller vad som helst köp på dig tidningar i ämnet på språket du vill hålla igång eller öva.

plastikoperationer och miss-skolor

Precis som dom flesta andra har jag väl varit missnöjd med saker i mitt utseende. Men jag har aldrig tänkt tanken att operera mig för att ändra utseende. Jag är inte principiellt emot plastikoperationer men det är inget för mig. Däremot tycker jag att ska man förändra (förbättra?) sitt utseende genom plastikkirurgi ska det se hyfsat naturligt ut. Läppar som ser ut som en anknäbb och bröst med en liter silikon i varje på en anorektisk kropp ser bara fult och osmakligt ut.

I helgen korades Miss Plastic i en skönhetstävling för plastikopererade i Budapest, Ungern. Reka som vann fick bland annat en lägenhet i Budapest och även hennes plastikkirurg tog emot ett pris för sin insats. Vet inte om det fanns några svenska tävlande.

När jag var i Venezuela, ett land där plastikoperationer är populära, läste jag i en tidning om ett nytt populärt ingrepp som jag inte tror har kommit till Sverige. Man nöjer sig inte bara med silikon i brösten utan man fyller också rumpan med silikon för att få en välformad sådan. Jag är väldigt oinsatt i branschen men jag har ännu inte hört eller läst om att silikonrumpor kommit till Sverige. Fast det skulle inte förvåna mig om det har det eller snart dyker upp här.

I Venezuelas huvudstad Caracas finns mängder av kliniker som utför plastikoperationer och att fylla brösten och rumpan med silikon är populärt. Här finns också "miss-skolor", något jag tror är världsunikt, åtminstone i den omfattningen det har i Caracas. Det är skolor där kvinnor som vill bli skönhetsmisssar lär sig gå rätt, banta, sköta sitt utseende och kanske bättra på det med operationer.

Miss Universum är en statsangelägenhet i Venezuela. Alla är engagerade i tävlingen och den har högt anseende. Man har också vunnit 6 gånger och det är en gång mindre än USA som haft flest miss Universum. Både 2008 och 2009 har titeln gått till venezuelanskor. Det är stort i hemlandet och tjejerna blir riktiga superstjärnor.

Miss Universum 1981 Irene Sáez blev en populär politiker och borgmästare i en av dom rikaste delarna av huvudstaden Caracas. Numera har hon dock lämnat politiken, gift sig och blivit hemmafru i Miami i USA.

Venezuelanska Alicia Machado som blev miss Universum 1996 orsakade en del rabalder då hon direkt efter segern gick upp 13 kilo. Hon skyllde på att hon svalt och kräktes inför tävlingen och när det äntligen var över ville hon fira med kakor och mammas hemlagade mat som hon saknat. Man hotade ta ifrån henne titeln så hon fogade sig och banta igen. Sen hade hon lite roller i latinamerikanska såpoperor, Telenovelas, som är mycket populära i Venezuela. Idag är hon gift med en mexikansk affärsman, bor i Mexico City, har en dotter och är hemmafru.

Förra årets miss Universum Dayana Mendoza från Venezuela råkade i blåsväder då hon besökte den amerikanska militärbasen Guantanamo och uttala sig om hur trevligt det var där och hur kul hon haft. Hon sa "Guantanamo was such a relaxing place, so calm and beautiful .we saw the jails, where they shower, how the recreate themselves with movies, classes of art, books. It was very interesting". Idag jobbar hon som modell

Nuvarande miss Universum heter Stefania Fernandez och kommer från staden Merida i sydvästra Venezuela.

Dåligt och korkat val

Barack Obama har fått Nobels fredspris. Först trodde jag det var ett skämt. Men tyvärr inte. Obama kanske är bra som person och president, men vad har han gjort för freden? Man kan beundra Obama för många saker men knappast för att han är en fredsaktivist. Att vara president i ett land som just nu är involverat i två krig borde kanske vara ett hinder att få fredspriset. Obama har inte ens varit president i ett år. Om han i framtiden lyckas bidra till att skapa fred och stabilitet någonstans på något sätt så kanske han skulle kunna få priset efter sin presidentperiod. Obama firade priset genom att några timmar efter beskedet fatta beslut att skicka ännu fler soldater till Afghanistan.

Jag tycker att fredspriset bör gå till en person eller organisation som under många år gjort en insats för fred och stabilitet. Det kan vara sånt som att jobba för mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, bekämpa fattigdom, jobba med utbildning eller något likande. Kandidater till priset saknas knappast utan listan på enskilda personer och organisationer kan göras lång. Nästa år får gänget i den norska Nobelpris-kommittén gärna kontakta mig för lite hjälp så det inte blir ett lika dåligt och konstigt val som i år.

Till och med att ge priset till mig hade varit ett bättre val. Jag har aldrig deltagit i krig. Sist jag använde fysiskt våld var när jag som barn slogs med min bror. Han är förövrigt den enda jag har slagit. Jag mäklar ofta och framgångsrikt fred när mina barn råkar i luven på varandra. Jag är bästa vän med mitt ex, något många inte verkar klara av. Jag är dessutom medlem i flera organisationer som arbetar för fred och mänskliga rättigheter. Jag har jobbat som volontär i Indien och bott hos väldigt fattiga människor så fattigdomsbekämpning är något jag anser är mycket viktigt och gärna och ofta talar om. Jag är också grym på att laga mat och den som blir bjuden på riktigt god mat blir lycklig och vill absolut inte bråka, kriga eller på annat sätt göra skada.

Tai O

Min header föreställer Hong Kong, en av mina favoritstäder. För den som känner till Hong Kong är det Hong Kong ön tagen från Tsim Sha Tsui i Kowloon. Oavsett om vi har varit i Hong Kong eller inte tänker vi oss staden som en skog av skyskrapor. Som Manhattan gånger tio eller nåt. Det är så klart delvis sant för Hong Kong har fler skyskrapor än någon annan stad i världen.



Men det finns också ett annat Hong Kong. För ungefär ett halvår sen skrev jag ett inlägg om natur i Hong Kong. Här finns vacker natur, orörda stränder, små byar och öar som är helt underbara. Allt väldigt nära den hektiska storstaden.

På ön Lantau ligger den lilla fiskebyn Tai O som är värd ett besök. Ön Lantau sitter ihop med Hong Kong ön med en tunnel och en bro. På Lantau finns den internationella flygplatsen och Hong Kong Disney Land men också en enorm buddhastaty vackert belägen på ett högt berg som jag nämner i inlägget jag länkar.

Här ligger också den lilla fiskebyn Tai O. Det är väl inte stället inga turister hittar till men inte heller en stor turistfälla utan något mittemellan.

köpa film till kameran

Man skulle kunna skriva en blogg om barns roliga uttryck och funderingar. Måste ju vara någon som gör eller har gjort det fast jag inte hittat till den bloggen. Mina barn har nästan svårt att tro mig när jag berättar att när jag var barn fanns det bara två TV-kanaler, ingen reklam på TV, ingen hade dator eller internet hemma, mobiltelefoner och telefonsvarare fanns inte. Jo min morbror som hade ett tjusigt chefsjobb och reste mycket fick en mobil, en stor sak som bars i en rem över axeln och vägde flera kilo. Den möttes av en hel del beundran.

Idag såg min 8 åriga dotter något gammalt barnprogram på TV där dom skulle köpa film till kameran. Också helst obegripligt för henne. Vaddå köpa film till kameran? Vad menar dom med det?

Tala inför publik

För ett tag sen hörde jag om en undersökning där man hade frågat ett antal svenskar vad dom tyckte var mest obehagligt. På första plats kom att prata/hålla ett anförande inför en grupp. På andra plats kom döden.

Visst har vi väl alla någon gång känt oss nervösa när vi skulle hålla föredrag i skolan eller på annat sätt prata inför en grupp. Är man riktigt nervös kan det nästan kännas som att hellre dör jag än går upp och pratar. Fast sen när man väl står där och håller sitt föredrag brukar nervositeten släppa och det brukar inte kännas så jobbigt.

Sen är det nog en vanesak. Lärare, politiker och andra som ständigt pratar inför grupper av människor blir säkert så vana att det mesta av nervositeten försvinner. Är man dessutom bra förberedd brukar det kännas lättare och mindre nervöst. Det sägs att när Winston Churchill skulle tala inför den amerikanska kongressen i december 1941 för att få hjälp av USA i kriget mot Tyskland förberedde han sitt tal dygnet runt i tre veckor. Men talet var så skickligt förberett att när han väl stod inför kongressen verkade det som att varje ord och formulering spontant uppkom just då.

Personligen tycker jag också det är lättare att tala om sånt som inte är så personligt. Då kan jag gå in i en slags roll och det handlar inte om mig. Lite som att spela teater. Nu har jag aldrig stått och pratat om mig själv och särskilt personliga saker inför en grupp. Det närmaste jag kan komma sånt är anställningsintervjuer där man ska sitta och framhäva sig själv och sina bra egenskaper. Jag är inte särskilt bra på det och tycker det är väldigt svårt.

trött och gift med handbojor

När jag var yngre och hade färre barn pluggade jag under ett halvår spanska i den vackra staden Sevilla. Det var inte bara plugg och verbböjningar utan en hel del festande också. När jag en morgon kom till skolan tämligen trött och rödögd efter en kul natt på stan fråga min lärare hur det var med mig och jag svara att jag var casado vilket betyder gift. Vilket roade min lärare och klassen väldigt mycket. Det jag ville säga var trött som heter cansado.

När jag gick gymnasiet hade vi en utbytesstudent i klassen. Hon var från Sydney, Australien. Hon hade väldigt roligt åt dom två betydelserna ordet gift har i svenskan.

Om man ska fortsätta på temat språk och äktenskap så heter fru esposa på spanska med ett s på slutet blir det plural - fruar. Men ordet esposas betyder även handbojor på spanska.

Jag har skrivit detta förut men det är alltid lika kul om ni som läser vill dela med er av era språkliga felsägningar som har fått en helt annan betydelse än vad ni tänkt och blivit lite roliga. Iallfall roliga i efterhand, just då kanske det var lite pinsamt.

diskutera och avbryta

Som alltid när jag skriver om hur svenskar är så generaliserar jag grovt. Men det vet jag att ni som läser förstår.

I Sverige är det nästan katastrof om folk tycker olika. Vi vill gärna vara överens och det ska råda harmoni. Om två personer vid en middagsbjudning har helt motsatta åsikter lämnar vi gärna ämnet och pratar om sånt vi alla kan enas om.

En fransman jag känner sa en gång att i Frankrike är vi så förtjusta i att argumentera att någon gärna slänger ur sig ett provocerande påstående eller säger emot den som talar för att det ska bli diskussion. Så kan man sitta och ha en livlig middagsdiskussion men man är på inget sätt osams efteråt. Nu kanske han överdrev lite. Jag känner inte till Frankrike så bra men i Spanien är man inte rädd för att diskutera och ha olika uppfattningar.

Politik är ett känsligt ämne i Sverige. Man kan vara väldigt engagerad och ha väldigt olika uppfattningar. Så man håller hårt på valhemligheten. Kanske berättar man inte ens för sin familj vilket parti man röstade på. En sydeuropé berättar mer än gärna för alla vilka han eller hon röstade på. ja han skriker gärna ut det för hela gatan för att sen även skrika ut att han aldrig mer ska rösta på den skurken. Kanske något överdrivet men det är absolut inte lika känsligt i Spanien som i Sverige att tala om vilket parti man röstade på eller ska rösta på. Att diskutera politik och ha olika uppfattningar är heller inte hela världen. Det är ju så kul att diskutera och argumentera och man är ju ändå vänner trots att ens motparts politiska värderingar är helt idiotiska.

Jag tycker själv att jag blir en delvis annan person när jag pratar spanska. Jag diskuterar och argumenterar mer. Jag gestikulerar definitivt mer och har inga problem (nåja nästan inga problem) med att avbryta den jag talar med. Vill man ha något sagt i Spanien får man lära sig avbryta. Det förväntas att man gör det och är absolut inte oartigt. Något som inte är helt lätt för en svensk som fostrats i att det är fult att avbryta. Ett litet tips som eventuellt underlättar när man ska avbryta är att lägga handen på personens överarm eller axel, titta denna i ögonen och säga men jag tycker att... jag tror att.. och komma med sin synpunkt.

Hémishère Sud och andra dofter

Den här parfymen Hémisphère Sud från det franska märket Comptoir Sud Pacifique är en av mina absoluta favoritparfymer. Tyvärr svår att få tag i Sverige. Själv fick jag en i present som var köpt i Nice i somras. Tidigare har jag köpt den i Paris och Madrid. Men den går också att köpa på nätet, direkt från företaget eller vissa sidor som säljer parfym. Den doftar verkligen ljuvligt.



En annan doft som jag är förtjust i är parfymen med det vackra namnet, Un Jardin Sur le Nil.


En tredje favorit som jag har använt av och till i hur många år som helst är den klassiska Anais Anais. Jag tröttnar faktiskt aldrig på den.

Det finns så klart massor av roliga parfymer och det är kul att variera sig och inte ha samma doft varje dag.Genom egna resor och med hjälp av en bror som i sitt jobb kan köpa parfym billigt har jag samlat på mig ett litet lager väldofter. Men dessa tre är mina favoriter och i synnerhet den första , Hémisphère Sud.

ta körkort

Idag är det svårare och dyrare att ta körkort än när jag gjorde det. Det är väl på sätt och vis bra att man ska kunna köra riktigt bra innan man blir godkänd på uppkörningen. Men det skulle väl inte behöva vara så dyrt. Min japanska kompis berättade att i Japan tar dom flesta körkort i skolan på gymnasiet. Borde det inte gå att införa här? Nu får man ju börja övningsköra när man är 16 år och då hinner man ju öva i två år innan man kör upp.

Nyligen har man ändrat så att det krävs att man klarar uppkörningen inom två månader efter godkänt teoriprov. Då det kan vara ganska svårt att få tider så blir det väldigt ont om tid om man kuggar. Ett halvår borde väl kunna vara rimlig tid?

Sen 1 april har man infört en obligatorisk kurs om alkohol och droger på tre timmar som kostar 700 kronor. Kursen går ut på att det är farligt att köra med alkohol eller droger i kroppen. Inte någon nyhet. Fast ändå gör ju folk det. Tveksam till att en sån kurs minskar att folk kör påverkade. Vill man nu ha mer sånt i teorin kan det väl utökas i teoriboken och i teoriprovet istället

Nu får man heller inte köra upp med en privatbil utan vill man köra upp privat måste man hyra en bil av vägverket. Något jag kan ha en viss förståelse för då jag förstår att den som ska bedöma uppkörningen vill ha en bil med dubbelkomando. Tror den lagen är cirka tio år men när jag tog körkort för femton år sen gick det bra köra upp med en privatbil. Även om jag själv inte gjorde det.

För att få öva privat nu ska man gå en handledarkurs då både eleven och den som ska vara lärare ska delta. Så även om jag och en annan person har gått kursen med andra måste vi gå den igen. Jag är och har varit körlärare och tyckte nog kursen var ganska bra. Tycker egentligen det är bra om man övar mycket och verkligen kan allt när man till slut kör upp men måste det vara så dyrt? Jag är verkligen glad att jag har mitt körkort och slipper körlektioner, plugga teori, uppkörning och sånt.

Spanjor eller brasilienare

Jaha så det är en spanjor man ska hitta. Eller möjligen någon från Brasilien. Svenskarna ligger tydligen dåligt till. Jag borde alltså inte ha flyttat från Madrid.

El Choco

Jag har precis läst en bok som heter El Choco. Boken handlar om Jonas Andersson från Kungälv som har problem med droger och har stora skulder. För att bli av med skulderna och få 50000 kronor att börja ett nytt drogfritt liv med blir han erbjuden att åka till Bolivia och ta med sig två resväskor tillbaka till Sverige. Jonas grips på flygplatsen i La Paz med nästan 3 kilo kokain i väskorna och döms till 8 års fängelse. Han hamnar i det ökända fängelset San Pedro i Bolivias huvudstad La Paz.

I två eller fler-rumslägenheter på lyxavdelningen La Posta på San Pedro – där Jonas i kraft av sina pengar har hyrt in sig – sitter knarkbaronerna som fortfarande styr över sina knarkimperier, medan fattiga fångar, inte sällan bolivianska indianer, lever i trånga cementceller på de sämsta avdelningarna.

Allt kan köpas för pengar, strafftid, bekvämlighet, inflytande. Och allt detta emanerar ur ett samhällssystem där kokainet är motorn och där presidentkandidater går till val på sitt försvar för odlingen av kokaplantan och inte sällan äger sådana odlingar själva. Kokaplantan framstår som landets enda naturtillgång, men det gör inte befolkningen mindre fattig.

I fängelset är de intagna inte inlåsta i sina celler; vakterna lägger sig inte i deras förehavanden utan kan lugnt stå en bit ifrån och titta på när fångar blir ihjälslagna av andra fångar. Innan Jonas Andersson gör misstaget att försöka smuggla kokain till Sverige, för att bli kvitt skulder till olika långivare, har han träffat en boliviansk kvinna vid namn Deysi; hon blir Jonas räddning. Hon söker upp honom och får bo tillsammans med honom. De gifter sig i fängelset, får två barn tillsammans och Jonas har på ett tidigt stadium bestämt sig för att hålla sig drogfri.

I boken varvas Jonas historia med beskrivningar av den politiska utvecklingen i Bolivia. Boken är spännande och läsvärd. Även om man känner sympati för Jonas och han framstår som en trevlig kille känns det inte som att man kommer honom riktigt nära.

Tapas i Stockholm?

Eftersom jag bott i Spanien i 2,5 år och ofta längtar tillbaka har jag tänkt dämpa min längtan med lite mat. Lite tapas. Tänkte ta med mig en kompis ut på lite tapas om vi kan hitta en bra och genuin spansk restaurang i Stockholm. För i Uppsala där jag bor finns ingen men kanske i Stockholm dit jag pendlar. Men jag har ingen koll på var i Stockholm man går om man vill äta tapas i en genuin spansk atmosfär. Någon som kan komma med tips på ett bra ställe?

kraftiga hyreshöjningar i gruppbostäder

I Sverige finns en lag som heter LSS - lagen om stöd och service för funktionshindrade. Min son som är autistisk omfattas av den här lagen och kan få viss hjälp och stöd. Än är det inte aktuellt för honom att flytta hemifrån men den dagen det blir det blir det troligen någon form av gruppbostad. Vilket också är vad jag vill för jag tror att han skulle bli väldigt ensam och isolerad i en egen lägenhet.

I en gruppbostad bor ca 4-5 personer i egna lägenheter men där finns också en extra lägenhet som fungerar som gemensamma utrymmen och personal dygnet runt. Dom gemensamma utrymmena används någon gång i veckan för gemensam middag, fika eller annan social aktivitet och vissa delar fungerar även som personalrum. Det är inte ett utrymme dom boende har tillgång till dygnet runt då det oftast låses på kvällen. Vanligen är många boende i gruppbostäder på någon form av sysselsättning dagtid så det är relativt få timmar dom har möjlighet att utnyttja dom gemensamma utrymmena.

Enligt paragraf 19 i LSS-lagen ska ett funktionshinder inte innebära merkostnader för den som omfattas av LSS. Trots detta har vissa kommuner chockhöjt hyran för boende i gruppbostäder. Man menar att dom ska betala för dom gemensamma utrymmena. Så hyran för den lägenheten läggs på hyran för övriga lägenheter i gruppbostaden. Vilket innebär cirka 30-40 % högre hyra än motsvarande lägenheter i samma hus/område. '

Dom flesta som bor i gruppbostäder lever på baspension och står utanför den reguljära arbetsmarkanden. Även om dom har någon form av sysselsättning så betalas den med aktivitetsstöd. Förutom det har dom möjlighet att få bostadsbidrag men bara upp till en viss nivå, lite drygt tvåtusen. Visst kan man få socialbidrag om man bor i gruppbostad och har sysselsättning men då krävs att man inte har några pengar på banken, aktier, värdepapper, konst eller andra värdeföremål.

Idag är det ett fåtal kommuner som kräver hyra för gemensamma utrymmen av dom boende i gruppbostäder. Vissa fall har kommit upp i hyresnämnden, länsrätten och kammarrätten men det har dömts olika beroende på instans och var i Sverige domen har utfärdats. Att funktionshindrade som bor i gruppbostad i vissa kommuner ska drabbas av högre hyra p.g.a dom ska betala för gemensamma utrymmen men i andra kommuner slipper är knappast rättvist. Jag har hört om fall då boende i gruppbostäder behöver ekonomiskt stöd från anhöriga för att klara sig. Vilket knappast bör vara meningen om man är vuxen och vill leva ett självständigt liv.

Då det faktiskt är ganska få människor som bor i gruppbostäder så är det här inte någon större besparing för kommunerna heller.

Jag skulle kunna fortsätta skriva mycket om detta. Jag vet att jag är partisk. Det här att höja hyror med 30-40 % är något ganska nytt som få kommuner idag tillämpar. Men det drabbar en redan ekonomiskt svag grupp. Sånt här borde våra skattepengar kunna gå till. Det är små summor men drabbar den enskilde väldigt hårt. Dessutom är det inte rättvist att det förekommer i vissa kommuner men inte i andra. För mig var det dessutom tills nyligen helt okänt. Jag önskar att det kom upp i pressen. Då jag inte själv har möjlighet att skriva i någon tidning får jag försöka sprida det här i bloggen som inte läses av så många men av några som jag hoppas håller med mig om att det är fel att ta ut så höga hyror av en redan svag och liten grupp.

häst-bastu

En kompis som kommer från Finland och håller på med travhästar berättade för mig att i Finland bastar hästar. Det har blivit så populärt att det har byggts spa-anläggningar med bastu och solarium för hästar. Solarium för hästar finns redan i Sverige men inte bastu.

I Finland började det med en man som köpte en ganska dålig häst som inte lyckades på travtävlingar. Då byggde mannen en bastu till hästen och efter att hästen fick basta regelbundet vann den massor av tävlingar. Både mannen och hästen blev kända i Finland och det har gjorts en TV-dokumentär om dom. Dessutom har fler häst-bastur byggts och hela spa-anläggningar för hästar.

Häst-bastun sägs mjuka upp muskler och senor, öka blodcirkulationen och ämnesomsättningen. Kombinerar man med solarium får hästen dessutom en dos D-vitamin och immunförsvaret ökar.

Ska man vara tråkigt skeptisk så kan det så klart finnas andra förklaringar än bastu till att en häst som lyckats ganska dåligt i tävlingssammanhang börjar vinna mycket. Ändå har häst-bastu blivit populärt i Finland men det har ännu inte nått Sverige.

Ban Ki-Moon och Kofi Annan

FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon var i Uppsala och höll ett föredrag idag. Jag var lite sugen att gå men hann inte fixa någon biljett då dessa tog slut på nolltid.

Tycker dock att jag som på många sätt gör mig förtjänt av Nobels Fredspris borde fått gå. Jag medlar ständigt fred med framgång mellan mina barn som bråkar och lyckas vara bästa vän med min ex-make. Vi ses flera gånger i veckan utan problem, bara det bör väl vara värt ett fredspris. Dessutom blir jag aldrig osams med folk överhuvudtaget. Så brukar jag propagera för hur viktigt det är med fred, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter.

För ungefär tio år sen var FNs dåvarande generalsekreterare Kofi Annan på besök i Lund och skulle träffa studenter. En bekant som då pluggade i Lund blev uppringd av universitetets rektor och som sa att dom lottat fram några platser till utvalda studenter. Min bekant blev lite förvånad då han inte deltagit i något lotteri men tyckte det lät kul så han tackade ja till att komma. Kofi skulle inför en liten grupp studenter prata om sitt jobb och FNs roll. Alla närvarande skulle få ställa en fråga var.

Min bekant fick av rektorn order om att vara uppklädd. Finskor skulle det vara och jeans var inte tillåtet. Slips inget krav men skjorta som skulle vara instoppad i byxorna gällde. Han hade nyligen flyttat till Lund och gick sällan på finevenemang så det fick bli mörka jeans, skjortan instoppad och ett par gympadojor. Med den outfiten kom han in utan problem. Värre var det med hans fråga. Han ville fråga vad FN ansåg om NATOs bombningar av Serbien. Det tilläts inte. Bara frågor i stil med vad Kofi gillade att göra på sin fritid, hur det var att ha ett sånt krävande jobb och vara pappa, vad han tyckte om Sverige mm.

Min bekant som är ganska intresserad av internationell politik valde att iallfall ställa sin fråga som då var väldigt aktuell. Då bröt genast universitetsledningen på plats.

Jag tycker att frågan var bra och relevant och inte särskilt provocerande och mer intressant än vad Kofi gör på sin fritid. Nu var det inte Kofi Annans eller FNs fel att man inte fick ställa frågor om FNs arbete och vad FN ansåg om aktuella politiska händelser. Dåligt av Lunds universitet att ordna ett möte med studenter där inte politiska frågor fick ställas till FNs generalsekreterare.

Jag hade nog inte ställt någon fråga till Ban Ki-Moon om jag hade lyckats få en biljett. Däremot hade jag gärna lyssnat på vad han och FN hade att säga om klimatförändringar som var temat för föredraget. Men jag hade blivit väldigt sur om jag hade hindrats från att ställa en fråga.

Betty blue och Mot väggen

Idag såg jag den Betty Blue en gammal klassik film som blev rätt omtalad när den kom. Minns att jag då såg den på bio och tyckte den var så himla bra då den kom på 80-talet. har inte sett den sen dess och nu blev jag rätt besviken. En ganska seg historia utan någon egentlig handling. Man blir nästan irriterad att hon är så galen och hennes kille alltid tar henne i försvar fast hon beter sig totalt vansinnigt. Han framstår som gullig, snäll men också väl mesig. Dom omtalade sexscenerna är mycket realistiska. Så realistiska att man undrar om dom inte gör det på riktigt. Annars mycket dricka, röka och vansinne. Den går att se även om den bitvis känns både fånig och orealistisk.

Så skippa Betty Blue och se istället den tyska filmen Mot Väggen som jag såg igår. Mycket bra film. Den handlar om två turkiska invandrare i Tyskland. En drygt 40 årig deprimerad man som har försökt ta livet av sig, dricker för mycket, tar för mycket droger och träffar många olika kvinnor. Han går med på ett låtsasäktenskap med en drygt 20 år gammal flicka med turkiska föräldrar som känner sig som en tysk och vill leva som sina tyska jämnåriga men föräldrarna motsätter sig att hon flyttar hemifrån, bor själv, har tysk pojkvän mm. Trots den 40 åriga mannens alla problem kan dom acceptera honom som svärson eftersom han är turk. Paret bor tillsammans med lever skilda liv men så blir dom förälskade i varandra.

Kanske låter inte min beskrivning av filmen så väldigt spännande men det är en mycket välgjord och sevärd film som har fått otroligt bra kritik och vunnit diverse filmpriser. En film som bör ses. Problem som rasism och att leva i två olika kulturer och olika generationers värderingar kommer fram i filmen. Mycket sevärd till skillnad från Betty Blue.