Som alltid när jag skriver om hur svenskar är så generaliserar jag grovt. Men det vet jag att ni som läser förstår.
I Sverige är det nästan katastrof om folk tycker olika. Vi vill gärna vara överens och det ska råda harmoni. Om två personer vid en middagsbjudning har helt motsatta åsikter lämnar vi gärna ämnet och pratar om sånt vi alla kan enas om.
En fransman jag känner sa en gång att i Frankrike är vi så förtjusta i att argumentera att någon gärna slänger ur sig ett provocerande påstående eller säger emot den som talar för att det ska bli diskussion. Så kan man sitta och ha en livlig middagsdiskussion men man är på inget sätt osams efteråt. Nu kanske han överdrev lite. Jag känner inte till Frankrike så bra men i Spanien är man inte rädd för att diskutera och ha olika uppfattningar.
Politik är ett känsligt ämne i Sverige. Man kan vara väldigt engagerad och ha väldigt olika uppfattningar. Så man håller hårt på valhemligheten. Kanske berättar man inte ens för sin familj vilket parti man röstade på. En sydeuropé berättar mer än gärna för alla vilka han eller hon röstade på. ja han skriker gärna ut det för hela gatan för att sen även skrika ut att han aldrig mer ska rösta på den skurken. Kanske något överdrivet men det är absolut inte lika känsligt i Spanien som i Sverige att tala om vilket parti man röstade på eller ska rösta på. Att diskutera politik och ha olika uppfattningar är heller inte hela världen. Det är ju så kul att diskutera och argumentera och man är ju ändå vänner trots att ens motparts politiska värderingar är helt idiotiska.
Jag tycker själv att jag blir en delvis annan person när jag pratar spanska. Jag diskuterar och argumenterar mer. Jag gestikulerar definitivt mer och har inga problem (nåja nästan inga problem) med att avbryta den jag talar med. Vill man ha något sagt i Spanien får man lära sig avbryta. Det förväntas att man gör det och är absolut inte oartigt. Något som inte är helt lätt för en svensk som fostrats i att det är fult att avbryta. Ett litet tips som eventuellt underlättar när man ska avbryta är att lägga handen på personens överarm eller axel, titta denna i ögonen och säga men jag tycker att... jag tror att.. och komma med sin synpunkt.
tisdag, oktober 06, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller med dig!
Det är verkligen förbjudet här i Sverige att vara "oense". Det är egentligen då man lär sig som mest! Att kunna respektera varandras olikheter även i åsikter är något jag försöker lära mina barn, men det är svårt inser jag. De flesta i vårt samhälle utgår från att det är något som inte är bra om det finns människor som håller olika ståndpunkter i en fråga. Så synd egentligen, det finns så mycket att hämta i olika synsätt, så mycket att lära!
Erica - Jag håller med dig i teorin men i praktiken ska jag erkänna att jag är ganska konflikträdd. Men jag tycker egentligen inte man ska vara det och varför ska man inte kunna diskutera, ha olika ståndpunkter men ändå vara vänner. Jag har ju haft en del diskussioner med spanska vänner där jag känt mig väldigt svensk och haft en helt annan syn på saker och ting. Ståndpunkter som inte hade varit det minsta kontroversiella i Sverige
Skicka en kommentar