Jag har åter tagit tag i det där med att läsa in lärarbehörighet. Började men blev sjuk, opererade knän och blev bra. Hittills har det väl funkat ganska bra att plugga och jobba lite extra. Tycker det är kul att plugga egentligen. Nu ska jag skriva ett större arbete som mina klasskompisar ska ha åsikter om. Känns väldigt läskigt att skriva något som andra läser. Känner att jag inte alls kan skriva eller uttrycka mig på svenska. Jag är insatt i det jag ska skriva om , har läst på fakta och vet i huvudet ungefär vad jag vill skriva men det går inte att få ner i datorn.
Det är märkligt för här på bloggen kan jag skriva hur mycket som helst och ni är betydligt fler än mina klasskompisar som läser och kommenterar. Ändå har jag väldigt dåligt självförtroende när det gäller att skriva och uttrycka mig på svenska. Här bryr jag mig liksom inte. Sitter aldrig och pillar med inlägg utan skriver bara spontant och lägger ut. Kanske är det just det där med att sitta och tänka på hur man ska formulera sig som gör att jag blir nervös , känner att jag inte kan och det blir inget skrivet.
Tanken på att hoppa av pluggandet för att slippa skriva större arbeten har slagit mig. Det blir ett ännu större arbete till våren om jag fortsätter plugga. Just nu lockar tanken på att sluta. Fast det vore väldigt dumt. Det känns ändå som jag vill ha den här utbildningen men jag vill slippa skriva. Jag har pluggat väldigt mycket för många år sen och skrivit många större arbeten utan att det har känts jobbigt på det här sättet. Vet inte varför jag har fått ett så uselt självförtroende på området uttrycka sig skriftligt. Tanken på att andra ska läsa ger mig smått panik. Verkligen konstig och helt ologiskt med tanke på att jag bloggar och tycker det är jättekul att skriva och få kommentarer här.
Förstår inte att jag är så här konstig. Visserligen tycker jag det är lite jobbigt att människor jag känner läser bloggen så många av mina nära vänner känner inte ens till den , andra vänner vet och det finns dessutom dom som har hittat den av en slump. Fast jag ska inte överdriva , så väldigt jobbigt är det inte att folk jag känner läser. Hellre det än att skriva uppsatser och annts som ska vara seriösa , välformulerade och läsas av andra. Vet att jag är konstig.
Finns det kurser man kan gå eller böcker man kan läsa för att lära sig uttrycka sig i skrift? Finns det kanske någon som läser här som haft dåligt självförtroende på området men kommit över det? Berätta gärna hur ni gjorde! Börjar dessutom bli bråttom att få till något. Har suttit i flera dagar och stirrat på datorn utan att det blir något trots att jag vet vad jag ska skriva. Så vad ska man göra för att komma över det här eller borde jag sluta med pluggnadet?
måndag, december 08, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Du ska definitivt inte sluta plugga! Av det jag har läst här på din blogg så träder en människa fram som jag absolut tror skulle vara på sitt rätta ställe som lärare.
Erica - tack för din fina kommentar och uppmuntran. Hoppa av ska jag väl inte. Tänkte tvinga mig att börja skriva hur läskigt det än känns , då kanske jag kommer in i det och det flyter på efter ett tag. Faktiskt bara 15 personer som ska läsa , konstigt nog känns det jobbigare än bloggen och här läser ju fler än 15
Svårt att ge råd, jag tillhör dem som alltid älskat att skriva uppsats, men jag antar att det finns litteratur i ämnet. Men att få sådan där skrivkramp när man dessutom har en deadline... Fy! Usch, att jag inte kan ge något vettigt råd!
Lycka till i alla fall!
Du ska absolut inte hoppa av! Jag har skrivit olika saker, men aldrig haft någon ångest eller vad man ska kalla det att andra ska läsa vad man skriver, skolarbeten o sånt brukar inte vara särksilt personliga eller privata heller, men om ditt är det kan jag förstå att du tycker det är jobbigt.
Mitt tips är att försöka avdramatisera det hela, låtsas att du skriver för bloggen, för dig själv eller för dina barn så går det säkert enklare. Det som jag tycker är lättast är att bestämma vilka rubriker arbetet ska ha och sen börja fylla på med stödord vad som ska stå vart, och skriva inledningen sist, men det där beror helt på vad det är du ska skriva. Lycka till!
Sara - jag har också älskat att skriva uppsats. Gillade det så mycket att jag i många år hade planer på att bli journalist men arbetsmarkanden avskräckte. Jag älskar att skriva på bloggen och bli läst och få kommentarer. Har pluggat många år och olika saker när jag var yngre och skrivit flera uppsatser utan problem. Vet inte vad som hänt nu , jag känner mig bara dålig och tycker det är jobbigt att andra ska läsa. Eftersom jag har ont om tid blir det nog svårt med kurser och böcker så jag tänkte helt enkelt tvinga mig själv och hoppas på att det flyter på efter ett tag. Vet ju ungefär vad jag ska skriva och är påläst.
Christel - Det är inte det minsta personligt en uppsats om historia och jag ska granska hur svensk media skildrade en statskupp och en diktatur. SAå på det sättet är det inte känsligt. Som jag skrev till Sara , jag har älskat att skriva , älskar att skriva och bli läst här på bloggen och har skrivit flera uppsatser på universitet förr utan problem. Min klass som ska läsa är bara 15 personer och alla är väldigt trevliga så någon hård sågning förväntrar jag mig inte. är mycket påläst och insatt så+ faktafel blir det nog inte men möjligen formaliafel men tror jag fixar det hyfast också. Vet inte vad som har hänt. Det har liksom bara låst sig , jag känner mig dålig och tanken på att andra ska läsa ger mig panik , känner också att jag inte kan uttrycka mig på svenska. Troligen bara hjärnspöken som jag nfår försöka döda på något sätt
Jag har inget annat råd att komma med än att helt enkelt bara sätta sig ned och göra uppgiften! Du har ju pluggat förr och klarat av sådana här skrivuppgifter, eller hur?
Varför inte ta fram en gammal skrivuppgift om du har sparat några, och titta lite i. Vad känns mest jobbigt, är det innehållet eller det rent skrivtekniska? Om det är det rent skrivtekniska kan du titta på en gammal skrivuppgift om du har någon kvar, och det finns handledningar i akademibokhandeln hur man skriver olika slags akdemiska uppsatser o dyl, det vet jag.
Men jag tror att om du bara helt enkelt slutför den här uppgiften, så kommer det att lossna. Du är kanske bara lite ringrostig? Har du ingen kurskamrat som du kan mejla och bolla lite formuleringar och upplägg med? Eller be någon student som har läst fler terminer, om du kan få kika lite på någon liknande skrivuppgift?
Jag tycker det vore synd om du ger upp för en sådan här sak, om du verkligen vill bli lärare! Lite skrivångest hör till, men man brukar ta sig igenom det ändå, eller hur!
/Anna S.
Hej,
Läste ditt inlägg och jag känner igen känslan. Jag skriver ganska ofta olika sammanställningar och rapporter på mitt jobb och får ganska ofta små kommentarer angående grammatiken i mina remissutskick. Man får se det som att det man inte kan får man lära sig. Låt någon annan läsa arbetet innan du lämnar in det så får man lite hjälp och man kan justera de värsta bitarna innan man lämnar in det eller lämnar ut det till en större grupp. D
et verkar inte som att du har något problem med att skriva enligt det jag läst i din blogg. Är det så att du oroar dig för innehållet och sakfrågorna och om att man ska uttrycka sina egna tolkningar så kan man försöka diskutera kring ämnet med klasskamraterna först och då får man ofta ganska myckt ideer om vad man ska skriva.
Jag tycker inte att du ska låta en sån här sak stoppa dig. Som sagt enligt det jag läst på din blogg verkar det inte som att du har problem med att skriva och det du inte kan det är ju meningen att du ska lära dig :-)
Tack för all uppmuntran. Skrivandet har lossnat och pågår för fullt. Tror det kommer att bli något till slut. Kanske hade jag bara en svacka och behövde höra att jag kan skriva.
Skicka en kommentar