måndag, december 01, 2008

Aids

Idag är det världsaids-dagen och jag tänkte jag skulle skriva något klokt om det. Fast jag har nog inte så mycket klokt att säga. Jag har ganska dålig kunskap om hiv och aids och har inte haft någon kontakt med det. Jag tror dock att det tyvärr finns mycket fördomar kring sjukdomen även i Sverige där vi anser oss vara öppna och fördomsfria. Förhoppningsvis har jag fel för det borde inte vara så.

I Sverige kan den som drabbas inte undvika fördomar men man kan få bromsmediciner och leva ett långt och vanligt liv. Majoriteten av människorna som drabbas av aids är fattiga människor i tredje världen som inte har tillgång till mediciner. I vissa länder är sjukdomen så spridd att den i områden slagit ut en stor del av den vuxna arbetsföra befolkningen - kvar finns bara barn och gamla. Detta i länder som redan är tyngda av fattigdom och kanske även korruption och vanstyre.

En av orsakerna till att hiv och aids är så stigmatiserat är kanske att det bland annat sprids via sexuella kontakter. Man talar nog heller inte gärna öppet om att man drabbas av mindre allvarliga sexuellt överförbara sjukdomar som klamydia , kondylom , herpes , gonorré mm. Trots allt är sexuellt överförbara sjukdomar väldigt vanliga men få vet om någon av deras bekanta är eller har varit drabbade. Självklart har man heller ingen skyldighet att berätta om vilka sjukdomar man har och andra sexuellt överförbara sjukdomar kan ge komplikationer men går trots allt att bota.

Mot hiv och aids finns än nu ingen bot men effektiva bromsmediciner. Som alla säkert vet blir man inte smittad av kramar , pussar eller vardaglig kontakt och kondom skyddar mot att smittan sprids sexuellt.

Som ni märker det blir inget särskilt klokt skrivet. Jag hoppas och tror att fördomar mot människor som har hiv och aids kommer att försvinna. Jag tror också att det har minskat både i Sverige och andra länder även om det finns mycket kvar. Så hoppas jag på ett botemedel i framtiden även om läkarvetenskapen säger att det dröjer. Så tycker jag det är orättvist att fattiga länder främst i Afrika ska vara så otroligt hårt drabbade av hiv och aids. För några år sen hörde jag författaren Henning Mankell prata om hiv och aids i Afrika och han berättade att han hade träffat en kvinna i en fattig by där nästan alla var hiv-smittade som hade sagt "Vi dör för att vi älskar".

Att drabbas av en allvarlig och livslång sjukdom är naturligtvis ett lidande för varje drabbad individ oavsett vilket land han eller hon bor i. Att det dessutom finns fördomar kring sjukdomen gör lidandet ännu större. Det är bra att sjukdomen särskilt uppmärksammas 1 december varje år men fördomar kring sjukdomen borde bekämpas alla dagar - året om - i alla länder.

7 kommentarer:

Daniel sa...

Du har så rätt i det du skriver!

grancanariamamman sa...

Intressant inlägg i ett ämne jag sällan, för att inte säga aldrig, reflekterar över...

Thérèse sa...

Daniel -tack , jag kände att jag egentligen var för oinsatt för att skriva något så var väl inte helt nöjd därför trevligt med positiv respons , tack

Grancanariamamma - jag reflekterar sällan över ämnet heller om jag ska vara ärlig. Ingen i min närhet har hiv eller aids och det känns som det skrivs ganska sällan om det i tidningarna också. Ville ändå skriva något litet om det idag. Kul att du tyckte det var intressant.

pumita sa...

Jag får säga som Grancanariamamman: aids finns knappt "i min värld"... inget jag tänker på. Precis som du känner jag ingen som har det (öppet) eller ens hiv, som tur är.

När jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på en händelse från t-banan häromdagen. Den har egentligen inget med aids att göra men med fördomar och vilken människosyn en del har.

En något överförfriskad man i övre medelåldern försökte prata med andra resenärer och folk tittade knappt på honom. Han sträckte fram handen och presenterade sig för en kvinna som satt bredvid mig men hon flög nästan upp från sätet... och såg helt förstörd ut, som om hon hade sett en pestsmittad! Han var varken smutsig eller äcklig, bara något onykter. Då började han prata med mig istället. Frågade vad klockan var och annat trivialt. Efter några stationer skulle han gå av och då säger han: "Får jag säga en sak till dig? Du är f*n bästa tjejen i den här stan!"

Vad kostade det mig att vara trevlig? Inte ett dugg!

Thérèse sa...

Pumita - Precis som du och Grancanariamamman tänker jag sällan på det här och känner ingen som är drabbad (vad jag vet). Henning Mankells föredrag på bokmässan om hiv och aids i Afrika berörde mig dock väldigt mycket , men det är några år sen. Råkade se i tidningen att det var världsaids-dagen (är alltid 1/12) så jag tänkte jag borde skriva ett litet inlägg om det. Särskilt fördomar och situationen i vissa hårt drabbade länder stör mig enormt.

Håller med honom du är säker f*n bästa tjejen i stan ;) Nej men jag tycker ofta att folk är väldigt dryga när okända börjar prata på tunnelbanan, på bussen eller på stan särskilt om den pratsamma är lite onykter. Så farligt är det väl inte att byta några ord om väder och vind eller bara lyssna på personen en kort stund. Precis som du brukar jag försöka ta mig tid att prata lite en kort stund och inte ignorera folk eller behandla dom som pestsmittade bara för att dom är onyktra

pumita sa...

Hmm, nu ska vi inte överdriva... det finns många bra tjejer i den här stan - och i Uppsala också! ;)

Egentligen har jag rätt svårt för folk som pratar en massa strunt när de är fulla, läspar och snörvlar och har sig. Då kan jag bli jäkligt irriterad men den här mannen var inte så full, bara tillräckligt glad i hatten för att våga prata med stropparna.

Thérèse sa...

Pumita - jag ska väl inte heller överdriva , jag kan också ha svårt för fylleprat från okända på stan. Fast jag brukar försöka att inte bara avfärda dom utan svara något eller lyssna en kort stund. Mest kanske för min egen skull , jag skulle känna mig så hemsk om jag bara ignorerade någon som försökte prata med mig.