Det här är en staty av Francisco Franco. Säkert känner dom flesta till att han var Spaniens diktator 1939-75. Han tog makten efter att ha vunnit ett blodigt inbördeskrig , spanska inbördeskriget som pågick 1933-39.
Fram tills idag har den här statyn stått på Plaza de Ayuntamiento (Rådhusplatsen) i staden Santander i norra Spanien. Förra året bestämde spanska regeringen att alla symboler som påminner om Francos styre ska bort från offentliga platser. Idag hade turen kommit till den här statyn. Det är inte så att man idag 33 år efter Francos död ser statyer och minnesmärken över den forna diktatorn överallt i Spanien. Det är faktiskt inte särskilt vanligt men förekommer. Jag har själv aldrig sett en staty över Franco trots att jag rest runt mycket i Spanien. Däremot har jag bland annat sett en skola och en gata som bar hans namn.
Jag och säkert många andra svenskar kan tycka det är lite märkligt att statyer och minnesmärken på gamla diktatorer finns kvar. Det är inget unikt för Spanien och säkert finns det många länder där det är mycket värre.
Dagens Spanien är ett helt annat land än det land Franco styrde. Sen Francos död 1975 har landet genomgått en enorm förändring och idag är det som vilket annat modernt västeuropeiskt land som helst. Hans gamla fascistparti Falange Española har bara cirka 2000 medlemmar och får få röster i valen. Man kan inte höra folk prata om att det var bättre på Francos tid och det finns nog väldigt få som längtar tillbaka. Samtidigt sägs det att det är ett ganska känsligt ämne och att Spanien inte har gjort upp med sitt förflutna. Det finns många hemskheter från inbördeskriget och diktaturen som aldrig pratats om offentligt.
Nu kan inte jag påstå att jag har upplevt det som en känslig fråga bland mina spanska vänner. Dom som är jämnåriga med mig var barn när Franco dog och har inga direkta minnen av diktaturen. Visst finns det i familjen berättelser särskilt från inbördeskriget men det är inget dom personligen har upplevt. En kompis berättade att det enda hon minns av Franco som dog när hon var 6 år var att skolan stängde , alla affärer höll stängt , folk stannade hemma från jobb och det var ovanligt lugnt och stilla ute på gatorna i den lilla staden i Andalusien där hon växte upp. Så minns hon lite annat som en klänning hon hade på sig och att en kompis som bodde på samma gata kom och lekte med henne.
Jag förstår att ett land vill plocka bort minnesmärken av en diktator. Samtidigt kan man inte bara radera en epok ur ett lands historia. När man tar bort minnesmärken på offentliga platser kanske man kunde skapa museum eller andra ställen där sånt kan visas upp i samband med att man informerar om dom här åren. För även om det inte är en trevlig epok i den spanska historien är det bra att informera om den särskilt för att undvika att det upprepas. I Sverige har vi ju haft (och kanske fortfarande har) projektet Levande Historia som informerat om förintelsen. I Tyskland finns museum och likande som tar upp förintelsen och nazism på ett informativt sätt. Spanien och andra länder som har lidit under diktaturer och inbördeskrig borde kanske tänka på liknade initiativ.
Som jag påpekade finns idag inte mycket i Spanien som påminner om Franco-diktaturen och det finns inget stöd för hans gamla parti och få om ens några spanjorer längtar tillbaka. Det närmaste man kan komma diktaturen idag är nog ett besök vid Valle de los Caidos utanför Madrid. Där ligger Franco begravd i en krypta i berget under ett enormt stenkors som syns på långt avstånd. Här finns också ett kloster där munkarna läser böner för den gamla diktatorn. I Valle de los Caidos ligger förutom Franco också en del oidentifierade offer från inbördeskriget både republikaner och fascister. Jag har besökt Valle de los Caidos en gång och tycker det är en kuslig plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar