varför bloggar man?

Det här blir väl antagligen ett ganska svamligt inlägg med rätt meningslösa funderingar men det kan väl vara okey ibland.

För ungefär ett halvår sen fick jag frågan varför jag bloggade och vad jag ville uppnå med det. Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara. Jag har inte blivit berömd eller tjänat ett öre på min blogg och har inga ambitioner att bli det heller. Jag vill skriva när och om jag har lust och låta bli då jag inte känner för det. När jag bodde i Madrid var det alltid kul att blogga och jag skrev nästan bara om spanskt vardagsliv och skillnaden mellan Sverige och Spanien. även om det inte var medvetet och genomtänkt så kanske jag ville berätta om mina intryck av Spanien på ett sätt man inte får om man läser en faktabok eller turistguide. Kanske ville jag förmedla någon känsla av hur det var att leva utomlands med en svensk familj. Fast egentligen var inte bloggandet så strukturerat och genomtänkt utan då som nu skrev jag vad jag kände för så ofta eller sällan jag hade lust.

När jag ibland pingar på nyligen kan jag bara slumpmässigt klicka på olika bloggar och jag harfått intrycket av att en majoritet av alla bloggar är en sorts dagböcker där bloggaren skriver vad han/hon gör och gärna illustrerar allt med foton. Jag tycker så klart att vi som bloggar ska skriva vad vi vill på våra bloggar. Men personligen har jag inte lust att på nätet redovisa varje steg jag tar , vem jag träffar och vad vi gör. Att lägga ut bilder på kompisar ,barn , familj och även mig själv känns rätt främmande och ointressant. Jag skriver gärna om personliga upplevelser och intryck men lämnar helst anhöriga och vänner utanför bloggen.

Det har funnits perioder då jag varit ganska less på bloggen men efter några dagar har alltid lusten och idéerna kommit tillbaka. Men blir jag för less så slutar jag bara fast i nuläget är det inte aktuellt.

Som sagt jag tycker att alla ska skriva precis vad dom vill på sina bloggar och jag läser bara dom bloggar som intresserar mig samtidigt förstår jag inte riktigt hur dom som skriver om vilka kläder dom har på sig , vad dom äter till frukost och vilken gullig pojkvän dom har kan få så många läsare. Hur intressant är det? Jag kommer att fortsätta blogga men det blir få bilder på mig , inga på mina barn , vänner , familj och eventuella pojkvänner. Jag kan inte riktigt känna igen mig i bloggare som skriver om att dom är förebilder. Jag är verkligen ingen förebild utan en halt vanlig tjej som visserligen bott några år utomlands och funderar på att åka igen. Men oavsett var jag bor så är jag en vanlig svensson. Att jag skulle tänka på vad jag skriver här för att jag är någon förebild känns absurt. Jag tror att ni som läser här är mer intelligenta än att ha mig till förebild. Vad skulle poängen med det vara?

Känner mig hemskt elak efter ett sånt här inlägg. Vill åter påpeka att alla skriver om det som känns bäst för dom. Samtidigt vill jag avsluta lite snällt. Jag har inte många läsare men tillräckligt många för att få kommentarer på allt jag skriver. Jag gillar verkligen era kommentarer. Alla ni som skriver här är så snälla och kloka och kommer med bra råd och kommentarer. Trots att jag inte känner många av er som kommenterar har ni blivit som en sorts kompisar för mig - bloggkompisar. Jag skulle gärna träffa er alla på en fika och jag tror vi skulle har jättekul ihop