torsdag, maj 31, 2007

möta blickar och ge komplimanger

Hittade ett intressant inlägg hos Tolken. Hon berättar om sin franska kompis som varit i Sverige för första gången. Den franska kompisen konstaterade efter hemkomsten att svenskar inte tittar på varandra. Varken i Stockholm eller andra städer dom besökte mötte människor spontant deras blick.

Jag har faktiskt flera gånger hört samma sak från utländska vänner som besökt Sverige första gången. Jag tror inte det är helt fel heller. Vi svenskar verkar undvika att möta varandras blickar så långt det går. I alla fall när det gäller personer vi inte känner. Mina utländska vänner har berättat att dom pratat med svenskar som undvikit att se dom i ögonen och det har känts väldigt märkligt.

Jag har hört någon gång att svenskar tror att en främmande person som ler mot dom på gatan antingen är amerikan , berusade , galen eller en kombination av allt detta. Riktigt så illa är det väl inte i verkligheten utan det här är ju mer ett skämt om än ett ganska träffande sådant. I alla fall om man frågar en del utlänningar som besökt Sverige.

En annan sak vi är dåliga på om man jämför med sydeuropéer är spontana komplimanger och beröm. I synnerhet till personer vi inte känner väl men jag tror att dom flesta svenskar är ganska dåliga på det även till människor som står dom nära.

I Spanien var det inte ovanligt att en man i kassan på Supermercado kunde komma med komplimanger, ja ibland nästan flirta med en. Faktiskt hände det mig på Willys här i stan förra helgen och på samma affär (samma kassör som säkert var 10-15 år yngre än mig) i veckan men det är enda gången i Sverige. Inte för att jag saknar just den biten för det kunde jag tycka kändes väl på fluget och sliskigt. Jag tycker nog trots allt att komplimanger och beröm är trevligast om det kommer från någon man känner.

En annan sak utlänningar jag känner som har besökt Sverige brukar påpeka är att det är så hiskeligt dyrt att beställa in lite vin till maten när man äter ute men det vet ju alla svenskar också.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Kul att du tog upp ämnet. Det är otroligt just detta med hur man ser på varandra!

Thérèse sa...

Tolken - Jag har faktiskt hört det flera gånger särskilt av spanjorer som besökt Sverige men även av en fransk kompis. Det är ju sånt man inte tänker på när man bor i Sverige. Jag tror inte svenskar är medvetet oartiga utan mer att vi är lite blyga och håller ordentlig distans till personer vi inte känner.

Anonym sa...

Det här med komplimanger känns som om det ligger något i det. Vi känns överlag ganska dåliga på att ge komplimanger, faktiskt. Jag har börjat tänka på det, att ge vänner komplimanger, för man blir så himla glad av det, bara att höra att man är fin i just den tröjan osv. Att få komplimanger från främlingar skulle jag tycka kännas märkligt, nästan lite påfluget. Okej om man är i en affär och butiksbiträdet berömmer en för en snygg tröja skulle det vara en sak, men om en vilt främmande människa någonannanstans skulle ge någon komplimang skulle det kännas lite konstigt.

Thérèse sa...

Johanna - exakt , jag tror vi är dåliga på det men jag håller med dig att det känns konstigt att få komplimanger från en vilt främmande människa. När killen på Willys sa att jag var söt och hoppades att jag skulle få en trevlig helg kändes det inte helt bekvämt. Att en anställd i en klädaffär säger att man passar i en tröja eller något känns som en helt annan sak likaså om en kompis säger något sånt.

Anonym sa...

Har du märkt hur sent jag är vaken, förresten? ;) Haha. Fy på mig. Nu ska jag sova.

Thérèse sa...

Johanna - fy på dig ;) Själv är jag nästan alltid vaken för sent fast jag måste upp tidigt varje morgon. Fy på mig. Kan man förresten anlita dig på msn för att få vg på tenta , boka i så fall upp mig på måndag för jag ska tenta tisdag och kan ingenting. Min institution är så elak att mellan 30-50% alltid får underkänt men jag har klarat mig hittills...

Anonym sa...

Haha, jaa, tydligen kan man säga till mig att det är mitt ansvar om man får VG eller inte, och så tar jag på mig det och gör mitt bästa... ;) Vad är det du ska ha tenta i?

Lugnetetc sa...

I Uppsala sade en gång pappan till tjejen som provade kläder bredvid att jag skulle köpa koftan jag provade!! Det ni för svenskarna...

I Södra Frankrike pratar folk gärna med en. När jag bodde där gjorde det mig generad fast jag är ju fransyska. Det har också att göra med att män gärna gör det och att jag upplevde dem som efterhängsna...

Anna Malaga sa...

Jag tittar faktiskt alltid folk i ögenen...hmmm...har nog glömt att man inte skulle göra det i sâ fall. Men kompisar ocksâ, menar ni?
Höll pâ att skratta ihjäl mig ât Lugnet-Fred som skrev om hur svenskarna solar pâ en liten plätt var som helst, bara solen tittar fram ur molnen ;-)
Andaluserna är experter pâ komplimanger och fjäsk. Jag har blivit sâdan ocksâ, men jag är inte sâ säker pâ om jag gillar det..

Thérèse sa...

Johanna - tentan är i historia , 1900-talet

Fred - jodå det finns såna svenskar också. Jag tycker ibland att vi svenskar framställer oss själva som ett folk som aldrig pratar med okända men det är ju inte helt sant. Så blyga är faktiskt inte alla svenskar. Jag håller med dig , jag tycker också det kan kännas lite jobbigt , för precis som i södra Frankrike är det mest spanska män som pratar med en och dom kan vara lite efterhängsna.

Anna - Nej kompisar och andra du känner väl ska man nog titta i ögonen och det gör man nog även i Sverige. Jag har precis som Tolken hört utlänningar på besök i Sverige klaga på det och då handlar det ju om personal på hotell , restaurang , museum , folk på gatan dom frågar om vägen och likande och inte direkt människor som umgås och är nära vänner. Måste kolla vad Fred har skrivit , det är sant att svenskar solar så fort solen tittar fram och badar så fort det finns ett hav som inte är istäckt. Har sett svenskar bada i februari i Malaga. Skulle aldrig en spanjor göra. Instämmer i att andaluserna är experter på fjäsk och komplimanger , mycket värre/bättre än folket i Madrid

Pumita sa...

Jag uppskattar nog mest komplimanger av folk jag känner, men det beror på situationen. Och det måste ju vara äkta och inte att man gör sig till och fjäskar. Öht borde vi bli bättre på att ge beröm isf bara klaga på allt och alla. Livet blir mycket trevligare då, både för en själv och omgivningen. :)

P.S. Jag gillar verkligen din blogg! Obs! Inge´fjäsk! ;D

Thérèse sa...

Pumita - tack , jag gillar verkligen din blogg med ;) Inget fjäsk , bara ärlighet.
Jag håller helt med att vi borde bli bättre på att ge beröm och komplimanger till varandra. Jag brukar tänka på att göra det ibland för man blir ju glad själv när man får beröm och komplimanger

Anonym sa...

1900-talshistoria? Hoho, skulle jag hjälpa dig med den skulle du inte få många rätt... :)

Thérèse sa...

Johanna - ha ha , jag är rädd för att jag inte får många rätt även utan din hjälp. Har inte öppnat böckerna i helgen fast jag skulle läsa så duktigt. Idag blir det bara plugga för mig , fast jag kanske sätter mig ute och läser så jag får njuta lite av sommaren