fredag, maj 11, 2007

En historia från Sevilla

För ganska många år sen blev jag intresserad av att lära mig spanska. Eller jag valde mellan flera språk och studieorter men till slut bar det av till Sevilla i södra Spanien. Sevilla är en underbar stad. Otroligt spansk och otroligt vacker , säkert Spaniens , ja kanske Europas, vackraste stad. Sevilla är nog verkligen sinnebilden av det romantiska Spanien. Här lever verkligen traditioner som flamenco , tjurfäkning , siesta, fiesta och gränderna är trånga , husen gamla , solen het , tapasen godare än någon annanstans. Jag älskade Sevilla från första stund och den kärleken har bestått år efter år.

Jag bodde i en ganska sunkig lägenhet som hade det perfekta lägen mitt i stan , mellan katedralen , Barrio Santa Cruz (gamla stan som är otroligt mysig) och shoppinggatan calle Sierpes. Många av mina klasskompisar bodde i värdfamilj så det var ofta hos mig vi hade fester och annat kul.

Jag hade en balkong som vette mot en smal gågata och under min lägenhet låg en skoaffär. Från balkongen kunde jag blicka ut över en upplyst Giralda , katedralens vackra torn på kvällar och nätter. Många sena nätter blev det i det festglada Sevillla. Jag var väl då inte lika ansvarsfull och präktig som nu och jag hade färre barn. På gatan nedanför min balkong passerade alla påskprocessioner så jag såg dom på försa parkett med en kall Cruzcampo i handen och slapp trängas. Runt hörnet låg ett bilfritt torg med mysiga tapasbarer. Bara i mitt hus fanns sju barer.

Sevilla är en underbar stad och mitt halvår i Sevilla var underbart. Mina dagar såg väl ut som många studenters , skola på förmiddagen, siesta , läxa och sen ofta fest eller iallfall några tapas och något gott att dricka. På den tiden betalade man med pesetas i Spanien och det var fortfarande ett land där svenskt studiebidrag räckte länge.



Tyvärr är det ju sällan bara underbart. Efter några månader i Sevilla hände en tråkig sak. Jag kom hem från skolan mitt på dagen och det var otroligt varmt som det kan bli i Sevilla. Trött och dövad av hettan och kanske för mycket uteliv bestämde jag mig för att ta siesta. Alla affärer stänger några timmar mitt på dagen så jag tänkte lägga mig och sova en stund. Lägenheten saknade luftkonditionering så för att få in lite luft i lägenheten lät jag balkongdörren stå lite öppen. Jag var på andra våningen , det var mitt på dagen och på gatanunder balkongen låg affärer. Precis under balkongen låg en skoaffär. Dom hade ett par meter höga skyltfönster så det fann liksom inget att klättra på. Ja , jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att någon skulle klättra in via min balkong.

När jag vaknar minns jag vagt en dröm att någon stått vid forändan av min säng. Tänkte inte mer på det. Framåt kvällen började jag leta efter min kamera och lite pengar jag hade hemma. Kunde inte fatta var jag lagt dom. Sambon gick till och med ner och rotade i soporna om dom blivit slängda av misstag. Där fick han höra en oslagbar kommentar av några passerande amerikaner som började prata om honom "I can´t really understand it , the food here is really cheap".Min plånbok med körkort och VISAkort var också borta samt en mobil. Då insåg jag att jag nog inte hade drömt , någon hade troligen stått vi fotändan av min säng och sen försvunnit med diverse av mina saker och pengar. Inte kul. Ringde och spärrade kort och sånt.

Nästa dag gick jag och en kompis till polisen för att göra en anmälan. En liten man som var lika bred om midjan som han var hög, torkade ständigt sin svettiga flint med en servett och bad mig svara på massor av frågor och fylla i buntvis med papper. Naturligtvis ville han veta mina föräldrars namn och min mammas nam som ogift trots att jag var myndig sen flera år. Spanska myndigheter verkar gilla att fråga efter föräldrarnas namn hur gammal man än är. Något jag fick uppleva flera gånger i Madrid och då var jag tvåbarnsmor som för flera år sen passeat trettio. Hur som helst blev mannen förtvivlad att jag råkat ut för det här hemska i hans vackra stad , han bad om ursäkt hur många gånger som helst. Han lovade dessutom att snabbt skicka hem en tekniker till mig.

Från polisstationen hem till mig var det cirka 15 minuters promenad. När jag och kompisen kom hem var redan en tekniker på plats hos sambon. Ännu en rundlätt herre som torkade flinten med en servett och ständigt upprepade Que calor! (vilken värme). Han hade kostym och portfölj , ur portföljen tog han upp något pulver och en pensel och började leta fingeravtryck på fönster och glasbordet som fanns i lägenheten. Fick lite känslan av kommisarie Clouseau möter Kalle Blomkvist på spanska. Kul och trevligt var det. Min brittiska kompis bjöd honom på öl som han villigt tog emot (det var ju varmt) och vi fick öva spanska. På den tiden var min spanska ganska dålig , det var först efter Sevilla när jag pluggade spanska hemma i Sverige och 3 månader i Cadiz som jag blev riktigt duktig. Just Cadiz-tiden lyfte språket något enormt ,då pluggade jag spanska på avancerad nivå och blev verkligen duktig. Sen var ju Madrid bra för att få igång språket igen och få upp det där flytet som jag tappat eftersom jag inte använt spanskan på länge. Madrid fick mig också att se Spanien som ett andra hemland , gav mig spanska vänner och en stad att älska och längta till. Madrid gjorde också mina barn iallfall delvis spanskspråkiga och fick dom att känna sig delaktiga i ett annat land , språk och kultur. Ikväll pratade jag med en vän i Madrid , bara några minuter men min Madrid-längtan slog till med full kraft. Förhoppningsvis ska jag snart dit på ett besök iallfall.

Naturligtvis var det här mycket obehagligt och jag tyckte inte om att vara ensam i lägenheten precis efter det hade hänt. Inte heller hittade man mina saker men jag fick tillbaka en del på försäkring och banken fixade ett nytt VISA och av Vägverket fick jag nytt körkort.

Det här är ingen varning utan bara en personlig berättelse som jag ville skriva ner. Jag känner mig lika trygg i Spanien som i Sverige. Naturligtvis ska man använda sunt förnuft och vara försiktig oavsett om man befinner sig i Sverige eller utlandet.

9 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Mmmm, vad härligt det lâter!
Utsikten över Giralda, alltsâ, inte en tjuv vid sängen.
Samma sak hände ju mig, trots att jag bodde pâ tredje vâningen. Fasadklättrarna är ju superlätta och supertysta, sâ man mâste antingen ha stängt fönster eller galler. Ganska obehaglig känsla att ha legat och snarkat med främmande personer i lägenheten - jag var nojig i veckor efterât.
Hahaha - sambon kanske hittade nâgot användbart, när han ändâ rotade!

Thérèse sa...

Haha ja det var underbart , jag hade det verkligen bra i Sevilla. Bodde perekt och lärde mig iallfall grunderna i spanska. Ska fråga "sambon" han är ju numera exmannen och en väldigt bra vän. Skrev sambon för då var vi inte gifta och hade barnen. Visst är det obehagligt , jag var också nojig i veckor.

Pumita sa...

Sevilla låter alldeles underbart, men det där med inbrott var läskigt! Nu menar jag inte att det inte skulle kunna hända i Sverige för det gör det.

Thérèse sa...

Pumita - Sevilla är en underbar stad , har du inte varit där är det dags för ett besök ;)

Nadia sa...

Ha,ha, vilken kul historia! Det ar ju inte alla svenska studenter som far hembesok av sevillanska detektiver.

Thérèse sa...

Nadia - nej den spanska detektiven var speciell haha , men det var inte så kul att ha inbott när man lg och sov. Hade en obehaglig känsla och var nojig länge efteråt. Men det är faktiskt det enda jag har råkat ut för om man bortser från att min väska som hängde på min stol försvann påen uteservering i Göteborg för längesen. Jag har inte blivit rånad eller haft något annat inbrott

Karlavagnen sa...

Kul inlägg. Jag har blivit rånad i hemmet (babbel trick som nederländerna kallar det) och haft inbrott i min svenska lägenhet - precis innan flytten. Polisen trodde att brorsan drev med dem, när han kom med specen på tillhörigheter. Jag hade ju skrivit ner allt inför flytten tom serie nr på elvispen som de aldrig stal. Men visst blir man påverkad. Trodde det bara var nederländska hyresvärdar som ville ha dina föräldrars namn och adress samt din mors flicknamn... Även spanska polisen... Jaja...

Thérèse sa...

Karlavagnen - inte så kul egentligen men jag kan inte låta bli att skratta åt dom där poliserna som trodd du drev med dom. Jag fyllde i mina föräldrars namn på diverse blanketter i Spanien. Hos polis , på sjukhus , när jag flyttade och registrerade mig som permanent boende i landet. Så dom gillar sånt i Neerländerna också

Micke Valier sa...

Hej

Jag vet att det här blogginlägget är gammalt, men vi ska åka till Sevilla nu under höstlovet, och tänkte att du kanske hade några tips.

Vi åker med våra tonårsbarn kille 16 o tjej 18, och det vore kul att hitta några ställen där de kunde gå ut själva. Vi kommer att bo centralt på Calle Levies.De vill gärna prkatisera sin spanska, och helst med andra ungdomar såklart.
Finns såna ställen där man kommer in utan mamma och pappa i den åldern?

Också roligt om du hade andra tips, kanske nåt badhus, nån skön restaurang, eller bästa flamencostället.
Vi gillar lite ruffiga ställen, inte lyxprylen.

Mvh

Micke Valier