Presidentvalet är gyllene tider för alla frankrikeälskare, när medierna svämmar över av frankrikerapporter. Frankofilerna är inte många om man jämför med alla dessa anglofiler men vi finns. Jag vet inte varför jag gillar Frankrike så mycket. Jag gillar landet , maten , vinet, språket , kulturen , ja allt. Det sägs att som en intiationsrit för att bli en äkta frankofil är att lära sig det där besvärliga språket. Där har jag en bra bit kvar , jag klarar mig än så länge bara på någon sorts halvdålig turistfranska. Men det går ju att ändra på i framtiden.
Att vara frankofil är att kunna ta del av ett annat sätt att se och beskriva världen. En del av den västerländska kulturen men ett alternativ till den dominerande anglosaxiska kulturen. Kanske hoppas man att Frankrike är ett land som är den sista bastionen mot den infantila kulturen som väller ver oss. Däralla från 8 år till 88 år ska se ut och vara som tonåringar. Där inget får tas på allvar och man inte kan sätta sig ner och diskutera och ha olika åsikter. Att diskutera , ha olika åsikter och vända och vrida på argumenten är någo som kännetecknar fransk sätt att umgås. Ibland säger folk emot inte så mycket för att dom tycker annorlunda utan att man vill ha en spänande disskusion.
En fransman sa en gång till mig att USA är en hel kontinet med gapiga överviktiga tonåringar som fortsätter äta tonårsmat och klä sig som tonåringar tills dom dör. Frankrike menade han var någon sorts motsatts till detta. Det här är natuligtvis att genealisera hårt och varken jag eller min franska kompis ogillar USA. Vi kanske bara gillar Frankrike lite mer än USA och dom flesta andra länder.
Kanske tycker någon att jag även borde titulera mig spaniofil om något sådant ord finns. Fast jag är nog ingen spaniofil. Jag älskar verkligen mitt Spanien men det är en konkret plats där jag har bott , har vänner och behärskar språket. Jag har haft en vardag där och jag har sett och upplevt sånt jag har älskat i det spanska samhället men också mycket som har gjort mig otroligt irriterad. Jag känner mig hemma i Spanien efter två år där vet jag hur saer och ting fungerar och klarar språket obehindrat. Natuligtvis tycker jag också om spansk kultur , mat , språk och annat. Frankrike är snarare ett vackert sagoland för mig. Jag har nog en överdrivet romantisk bild av landet trots att jag vet att det inte är så romantiskt som i min fantasi. Jag har aldrig levt i en fransk vardag , jag talar mycket dålig franska. Så i mitt Frankrike är allt soligt och glatt och vinet och osten god och vällagad. Allt är ett enda stort Amelie-från-Montmartre-land. Allt annat är lögn. Naturligtvis är jag medveten om att det finns många problem i Frankrike men det gör inte min kärlek till landet mindre.
Iallfall är det presidental i landet idag. Får man tro media verkar det redan klart vem som vinner. Lite cyniskt kan jag väl säga att för dom flesta fransmän och fransyskor blir nog inte skillnaden så stor oavsett om Royal eller Sarkozy flyttar in i Elyseepalatset.
Den 4 oktober 1958 bildades den femte republiken med Chales de Gaulle i ledningen. Den femte republiken är Frankrikes nuvarande statsform som vann i en folkomröstning 28 setember 1958. Den ger landets president betydande makt. Man kan nästan jämföra det med den makt Rysslands och USAs presidenter har. Presidenten har särskilt inflytande över utrikes- och försvars-politiken. Han eller hon har också som man brukar säga "knappar till kärnvapen". Frankrike är en av FNs säkerhetsråds peranenta medlemar. Man har kolonier i fyra världsdelar och ett stort inflytande i EU. Så Frankrike är en maktaktor i världen. Presidenten kan också ulysa nyval och beslutande folkomröstningar och han/hon tillsätter en del viktiga ministerposter.
Bilderna i det här inlägget kommer från en av mina favoritstäder , Paris
11 kommentarer:
Jag gillar när du skriver om Frankrike. Oväntat va? ;)
Jag har också en lite väl romantiserad bild av Frankrike. Och då tänker jag inte nödvändigtvis att det är romantiskt mellan ett kärlekspar, för det har jag aldrig förstått - att folk snackar om att Paris är så romantiskt. Inte mer än någon annan stad, tycker jag. Men hela Frnakrike är... ja, speciellt.
Jag har ju haft en vardag i Frankrike ett litet tag och trivdes varenda sekund (förutom de två veckorna jag var au pair, men om man bara ser till det vackra stället med de vackra språket och de mysiga boulangerierna trivdes jag absolut). Den här romantiserade bilden har jag faktiskt fått sedan jag kom hem. Varje gång jag har besökt Paris efteråt har jag blivit lite besviken, då jag har målat upp allt mycket bättre än det kanske i själva verket är. Undantaget är visserligen när jag var där för precis ett år sedan - då var det så bra som jag mindes.
Jaadu. Frankrike är något speciellt. Av någon anledning jag ännu inte kommit på.
Johanna - ha ha jag tänkte på dig när jag skrev det här faktiskt. Nej jag tänkte inte på romantik mellan ett kärlekspar utan min romantiserade bild av Frankrike. Jag vet ju att det finns stora problem i Frankrike men det är inte dom jag tänker på när jag tänker Frankrike.
Fast jag håller inte med dig om att Paris inte är mer romantiskt än någon annan stad. Få städer har så många vackra och mysiga miljöer. Visst kan dom vara mysiga att strosa runt i hand i hand med sin partner men naturlitvis också mysigt att strosa runt med en kompis , släkting , ensam eller vad som helst.
Det är något speciellt med Frankike och Paris men det är svårt att förklara för den som inte förstår det.
Jaha, sâ blev det Sarkozy dâ..
Jag tycker att Paris är världens vackraste stad och pratar hyfsad franska, men är inte sâ förtjust i framsmän sâdär generellt, hehe..
Som jag skrev i min blogg, parisborna gnäller ocksâ nâgot fasligt över vädret, politikerna, invandrarna, osv.
I övrigt hâller jag med om allt i ditt inlägg. Frankrike har t.ex. fortfarande vuxna TV-program, för vuxna människor och inte för "eviga trettonâringar". I mânga andra delar av världen klär sig nästan alla som barn, äter som barn och roar sig som barn.
Kanske. Jaa. Montmartre är ju visserligen väldigt romantiskt - men då den mindre turistiga delen av Montmartre...
Det jag menar med att folk snackar om att Paris är så romantiskt är alla dessa som ska göra "en romantisk resa till Paris" och man kan vinna "en romantisk resa för två till Paris". Många tar det nog som romantiskt mellan ett kärlekspar. Jag har iofs haft många mysiga stunder i Paris med vänner och det kan man ju kalla romantiskt kanske?
Exakt - det är svårt att förklara för någon som inte riktigt har samma bild av Frankrike och Paris. Jag blir så satans uppspelt när jag går omkring på vackra platser i Paris, men ingen har riktigt delat det med mig än... :)
Anna - ja men även svenskar är rätt duktiga på det där med att gnälla. Det gäller kanske folk i norra Europa överhuvudtage. Om jag ska generalisera så tycker jag nog att spanjorer är lättsammare att umgås med. He he. På något sätt ska det (på gott och ont) alltid vara kul/fest när man umgås med spanska vänner.
Johanna - ja det där med "romantikens huvudstad" och "romantiska resor till Paris" är ju populärt men var inge jag tänkte på när jag skrev det här. Fast självklart måste det vara mer mysigt att gå runt hand i hand och pussas med sin käresta i Paris än i Enköping.... Fast det är klart är man kär kan man väl pussas överallt. Det här var egntligen ett helt ovidkommande sidospår. Jag har förresten hör att franmännen tycker att Venedig är världen mest romantiska stad.
Som du beskriver det låter frankofil riktigt sympatiskt att vara. Men jag har en bit kvar dit. Jag är inte någon sorts fil (än). Varken frankofil, homofil, lättfil eller Dr Phil. Bajenlimpa finns som bekant, men inte någon Bajenfil.
Cliff hanger - ha ha , då får jag hoppas dom snart börjar tillverka Bajenfil så du kan bli någon sorts fil. Dr Phil verkar inget bra alternativ , han är väl rätt jobbig och besserwisseraktig om jag minns rätt. Längesen jag såg honom nu och jag har inte saknat honom.
(Besswewisseraktig var helt rätt ord på tönt-Dr Phil.)
Jag tycker om fil men inte Franco. Paris skulle jag hemskt gärna åka till. Och Giverny.
Nog sant att det tyvärr inte blir jätteskillnad efter presidantvalet. Jättefina bilder.
Johanna - ja , han är inte min favorit trots att jag aldrig sett ett helt program med honom.
Pumans dotter - ha ha , jag gillar också fil men inte Franco
Tolken - nej så är det nog tyvärr trots alla löften. Ja , visst är bilderna fina
Skicka en kommentar