Tack alla ni som skrev så gulliga saker och kom med tips under mitt inlägg att flytta Det värmde verkligen. Jag blev jätteglad för all omtanke från fina "bloggkompisar".
Nu är det inte så att jag alltid går omkring och känner mig ensam. Jag är oftast med mina barn och att mysa med dom är bland det bästa jag vet. Jag är säker på att jag kommer att lära känna människor här i stan också, men det tar ju lite tid. Jag har ju bara bott här en månad. Just igår när det festades i hela stan och jag inte hade någon att gå ut och kika på festligheterna med kändes det extra ensamt. Jag hade gjort ett försök att hitta någon att gå ut och kika på festligheterna med men fått ett nekande svar när jag ville följa med några ut.
Normala dagar känner jag mig inte så ensam. Jag är med mina barn , pratar mycket i telefonen och på skype. Jag trivs ganska bra att pyssla med mitt och att mysa med barnen.
Fast ibland känner jag för att göra vuxensaker som att gå på fest , gå ut och ta en drink eller öl , ta en fika eller något. Då har jag inte direkt någon att fråga. Ibland vill barnen sova hos mina föräldrar och dom två senaste gångerna dom har gjort det har jag bara känt att det varit tråkigt och ensamt att sitta hemma och glo på TV. Har väl försökt få någon att hitta på något med mig då men utan framgång. Har ibland funderat på att gå ut på krogen själv eller gå och ta en fika ensam men det känns inte riktigt kul på något sätt eller så är jag bara feg.
I förra veckan hände en sak jag inte vill skriva om som gjorde mig väldigt nere flera dagar. Då saknade jag att det inte fanns någon som kunde komma förbi och en mig en kram eller sju.
Men jag är inte asocial och har inte svårt att lära känna folk så jag är säker på att det löser sig med tiden. Att vara med sina barn och prata i telefon mycket är heller inte tråkigt och ensamt. Jag trivs trots allt bra i nya lägenheten och hemstaden och med tillvaron i allmänhet. Men ibland känns det såklart lite ensamt och då värmde era gulliga komentarer. Stort tack!
Det här blev ett väl personligt inlägg som jag länge tvekade att publicera men gör det ändå. Som sagt mår jag oftast bra och trivs bra med tillvaron. Om jag vill gå ut på stan nästa valborg behöver jag säkert inte göra det ensam.
tisdag, maj 01, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kul att du mâr lite bättre!
Pâ tal om det här med att träffa folk pâ nätet: Jag är som du ganska skeptisk mot att "leta" efter partner pâ det viset. Kanske för att vi redan var upptagna när internet-boomen kom, och tycker att det skulle vara lika pinsamt som att sätta in en kontaktannons (vilket kanske inte heller är pinsamt, men jag hade nog tyckt det)
I alla fall - jag känner folk som har träffats pâ nätet och det har gâtt jättebra. Och när jag tänker efter är väl en skum bar inte heller det bästa stället att hitta nâgon pâ.
Jag har träffat folk IRL efter att ha diskuterat pâ forum, och de var verkligen precis som jag hade tänkt mig. Sâ visst gâr det att lära känna folk väldigt väl pâ nätet. Men när det gäller vänner är det ju bara personligheten man är intresserad av, sâ det är ju inte sâ pinsamt dâ. Du kanske förstâr hur jag menar...?
I alla fall - jag hoppas att du kan gâ pâ en rolig fest snart, och vad bra att du fâr barnvakt ibland.
Hajar precis hur du menar. Blev förflyttad av min arbetsgivare till Spanien. Fick ge upp hela mitt liv i NL. Tursamt nog har jag några stycken kompisar här nere redan, men även de har nog med sitt. Men nu efter några månader har jag ett litet men bra kontaktnät. Det tar tid och det är en himla berg och dalbana som är skitjobbig, men det ljusnar - jag lovar!!!
Anna - Jag är väl också sån som skulle tycka det är pinsamt att sätt in en kontaktannons trots att det inte är det....
Jag är ju inte riktigt singel utan det finns någon jag kan krama ibland men det har jag valt att lämna utanför bloggen. Så att leta partner på nätet är inte aktuellt. Visst skulle jag kunna annonsera ändå för att träffa någon att ta en drink med men det skulle ju bli lite underligt om han är ute efter en dejt med någon tjej. Sen skulle det ju vara konstigt mot en viss person i min närhet att göra det också....
Så det är ju vänner jag letar efter. Det känns lite märkligt att annonsera eftr vänner också. Jag har bytt telefonnummer och ringt en av dotterns kompisars mamma , vi har pratat om att ses och det blir säkert av. Pratar lite med dom i klassen på raster och så.Jag har faktiskt träffat två bloggare i verkligheten. Mandimoon och jag bodde i Madrid samtidigt och hann både dricka drinkar och fira midsommar ihop och hon var precis lika trevlig som jag trott. Även Barajagjohanna och jag har hunnit med en fika och det blir säkert flera. Hon var också precis lika trevlig i verkligheten som hon verkar i sin blogg.
Jag är bjuden på bröllop i oktober så då om inte förr får jag gå på en kul fest.
Karlavagnen - jag vet att det kommer att ta tid men jag är säker på att det ljusnar. Etersom jag har barnen känns et ändå inte så ensamt men visst vore det kul med lite mer vuxna kompisar och att gå på någon fest , äta lunch med någon annan än mamma eller ringa någon för en fika.
Så fort jag kommer till Uppsala, kan vi ta en öl, fika eller whatever! Ska bara rehabilitera mig lite till så jag orkar med tågresa och en dag utan att behöva lägga mig eller så... :)
Angående kontaktannonser och internetdejtande kan jag ställa upp och svara på frågor ifall nån undrar hur det går till - hahaha! Har dock inga överdrivet positiva erfarenheter... :)
Johanna - låter jättekul ser fram mot en fika , öl eller whatever. Men rehablitera dig klart först innan du kommer till stan
Ha ha , tack men som sagt jag är inte direkt singel så att börja dejta andra känns inte så lockande även om det vore kul att träffa någon som ville ta en öl , fika eller nåt med mig.
Skicka en kommentar