nattliga funderinga

Fick ett fint mail från en gammal kompis idag som grubblade lite över tillvaron , framtiden och om val man gjort. Det gör vi väl alla då och då. Eftersom jag har druckit för mycket kaffe ikväll verkar jag inte kunna somna så det blir ett till lite väl personligt inlägg. Fast jag hade ju tänkt undvika såna här personliga inlägg. Får väl bättra mig i framtiden.

Jag trivs väldigt bra här och vet att jag har gjort rätt som har flyttat. Ändå kan jag tvivla. Visst känner jag mig lite ensam som jag skrev men riktigt så ensam är jag inte. Jag har mina barn och det finns någon som är himla mysig och som jag tycker om att umgås med som jag träffar ganska ofta.

Samtidigt så saknar jag Spanien i allmänhet och Madrid i synnerhet. Min kärlek till den spanskspråkiga världen kommer nog aldrig att försvinna. Jag kan absolut tänka mig att bo i Spanien igen. Fast just nu känns det osäkert om jag kommer att göra det. Gärna i Madrid men lika gärna någon annanstans i Spanien. Jag saknar en del av livsstilen som inte finns här. Klimatet naturligtvis , att kunna umgås ute året om på ett annat sätt än här. Tapas-kulturen , att bara kunna slinka in på en bar, ensam eller med familjen och vännrna , ta några tapas och dricka något gott.

Spanien för mig är mer intensiva ljud och dofter (på gott och ont) som inte finns här. Sverige är ett jättebra land att leva i men kanske mer "utslätat" än Spanien om någon begriper vad jag menar. Kanske är det ordet lagom jag menar. Livet här är mindre intensivt på gott och ont. Naturligtvis blir det vardag var man än bor. Egentligen samma vardag där som här. Spanien är inget dumt ställe att ha sin vardag på. Men just nu tror jag att jag föredrar min svenska vardag.

Det här med att börja plugga när man är ensam med två barn kan jag också tvivla på. Visst vore det bra att fixa det och jag tycker det är väldigt kul just nu. Det som får mig att tvivla är att vi lever rätt knapert och kommer att göra så ganska länge. Kommer vi att orka det och är det värt det?

Just nu är det också jobbigt att barnens pappa bor så långt borta. I synnerhet för barnen men också för honom och mig naturligtvis. Men han kommer att flytta hit och han kommer på täta besök , det finns skype och webbkameror så dom kan prata hur myckt dom vill. Mina barn mår väldigt bra här vilket också gör att det känns rätt att bo här. Det är ju ändå dom jag tänker på i första hand och försöker göra det som bra som möjligt för. Visst känns det jobbigt att det fanns barn inblandade när det blev som det blev. Samtidigt så har dom två föräldrar som gör allt för att deras tillvaro ska vara så bra som möjligt och jag tror och hoppas vi lyckats ganska bra. Men även barnen kan sakna Madrid och ibland lagar vi spanska mat och pratar spanska med varandra när saknaden blir för stor.

Totalt har jag tillringat två år i Spanien varav ett i Madrid. Det har blivit ett sorts andra hemland och språket sitter så bra att det har blivit en självklar del av mig. Ibland funerar jag naturligvis på om jag skulle ha stannat istället. Kanske skaffat jobb och egen lägenhet i Madrid eller flyttat till Costa del Sol och jobbat med turism eller inom mäklarbranschen på nåt sätt. Eller något annat jag hade hittat.

Samtidigt vet jag att jag gjorde rätt som flyttade. Jag trivs här och tillvaron är enklare men kanske lite mer "utslätad". Jag känner att studier , jobb , barn , framtid, kärleken , ja livet här, kommer att bli bra. Eller bli , det ÄR bra fast det hindrar ju inte mig från att fundera och längta till Spanien. Spanien och Madrid ligger är bara några timmars flygresa bort så det finns ju kvar och kan räkna med många besök från mig i framtiden. Fast känna mig spanska kommer jag nog aldrig att göra. Jag får betrakta och älska Spanien med mina svenska ögon.

Jag har nog ett nordiskt stråk av vemod inom mig och kan känna mg vemodig över att saker inte blev som jag trodde. Fast att det inte blir som man tror betyder ju inte att det inte kan bli bra. Trots ett visst vemod , vissa funderingar och en del ensamhet känns det ändå som det blivit och kommer att bli bra. Fast kanske bra på ett annat sätt än vad jag trodde.