Diwali

Jag besökte Indien hösten 2003 och när jag var där firades en av hinduimsens stora högtider. Ljusfesten Diali som firas till minnet av guden Ramas återvändande från exilen. Jag är ganska dålig på indska gudar och mytologin så jag vet bara att Rama är en av dom viktigaste gudarna inte varför han levde i exil.



Jag befann mig i staden Dungarpur när festen firades. Det var mycket ljus ,blommor och utsmyckningr med lampor. Väldigt fint på kvällen. Det var också massor av fyrverkerier och smällare. Indiska smällare är inte som svenska kinapuffar utan mer som mindre bomber. En smått berusad herre förklarade för mig att smällarna måste höras ordentligt för dom skulle väcka eller uppmärksamma gudarna så dom också kunde se firandet. Varje år skadas och dödas många indier och särsklit då barn av smällare och fyrverkerier.



Diwali är ändå en glad och ljus fest. På kvällen åkte vi in till staden Dungarpur och eftersom den ligger bortom allfartsvägarna är besökare sällsynta och speciellt så långväg besökare som från Sverige. Man fick otroligt myckt uppmärksamhet bara man visade sig ute. Speciellt från barn. Fast dom var bara vänligt nyfikna så det var inte så jobbig uppmärksamhet även om jag personlien föredrar at gå runt utan att bli uttittad eller förföljd av en skock glada barn.



På stan var alla affärer öppna och det brann ljus överallt och det va mycket lampor och ljusslingor uppsatta. I affärerna bjöd ägarna på snacks och skakade hand med förbipasserande. Vi gick runt , åt snacks , önskade happy diwali , kramade på barn och hade allmänt småmysigt. Ska väl ärligt säga att snacksen inte var så roliga mest frön och nötter som smakade ganska lite. Mycket folk ute också. Ganska lugnt. Mycket av en familjefest och väldigt nyktert även om en och annan hade sett till att berusa sig rejält. I mindre indiska städer dit få turister kommer finns sällan barer och sånt då renlärga muslimer och hinduer inte ska dricka alkohol. I Dungarpur stod gubbar och drack i spritaffären. Men i svenskar var nyktra och städade på stan.



Sen blev det hem och äta en god middag vår kock hade lagat. Han lagade fenomenal indisk mat. Jag åt bara indiskt i drygt en månad , dels som kocken lagade , dels hos familjen jag bodde och lite på restaurang. Jag tröttnade inte. Efter maten blev det några indiska öl och kocken, jag och några till ägnade oss åt smällare och fyrverkerier. Hela natten smällde det rätt bra överallt. Ändå är det säket mycket värre i stora städer. I små fattiga byar därmin indiska familj bodde har man sällan råd att köpa smällare utan man nöjer sig med att kä sig så fin man kan , ha kokosolja i håret om man är kvinna så det ska bli blankt och väldoftande och tända ljus utanför huset. Har man kor, getter eller andra jur med horn målar man hornen i glada färger. Ibland enfärgat ibland randigt i många färger. Färgen satt kvar flera veckor på djuren i byn.



En annan populär sak att göra inför Diwali , iallfall i södra Rajasthan där jag var, är att kinnorna målar händerna med henna i vackra mönster. Det är populärt på alla relgösa fester , bröllop och likande. Några av mina svenska kompisar gick till ett ställe och fick jättefina hennamänster på händerna. Jag provade tyvärr inte det själv men det vore kul att göra någon gång. Hennamålningar på händer och fötter är ju vanliga i många länder inte bara Indien.

För den som skulle vilja uppleva Diwali på plats infaller det i år 9 november och nästa år den 28 oktober. Jag vet inte hur firandet skiljer sig i olika delar av landet men det är en stor och viktig fest i hela Indien som överallt firas med ljus och fyrverkerier. Jag har ju bara sett det på plats i en liten småstad i södra Rajasthan och vet inte hur det ser ut i storstäderna eller mer välbärgade områden.