synen på arbete

I Thomas Gustafssons utmärkta bok Spanien sol och skugga läser jag:

"I den lutherska kulturen har arbetet en central roll i människors liv och många svenskar klassificerar männikor som de träfar beroende på vad de sysslar med. En av de första frågorna man ställer till en ny bekantskap i Sverige brukar vara "Och vad jobbar du med då?" I Spanien uppfattas en sån fråga som synnerligen oartig och påflugen. Speciellt om den ställs av en person som man precis har mött på en bar. I Spanien kan folk umgås med varandra i åratal utan att egentligen veta vad den andra jobbar med. Det spelar väl ingen roll hur folk ordnar sin försörjning. Jobbet har väl heller inte med en människas personlighet att göra. Det behöver väl inte hellr påpekas att det uppfattas som synnerligen ohyfsat att fråga någon hur mycket han eller hon tjänar"

Jag håller nog bara delvis med. Jag har inte upplevt att det skulle vara konstigare eller ovanligare att få eller ställa frågan vad någon jobbar med i Spanien än i Sverige. Att man iallfall i vissa kretsar eller sammanhang bemöts annorlunda om man har ett "finare" jobb tror jag gäller såväl Sverige som Spanien. Mina barns pappa som är doktor och forskar på universitetet blir aldrig titulerad doktor i Sverige däremot ofta i Spanien. Hans spanska chef tituleras naturligtvis professor Flores istället för señor Flores.

Naturligtvis frågar man inte personer man inte känner mycket väl vad dom tjänar men det gör man väl inte i Sverige heller. Egentligen kanske man ska vara lite försiktig att fråga människor man nyss träffat vad dom sysslar med oavsett land. En hel del personer är ju arbetslösa eller har jobb dom inte trivs med och då kanske det inte är vad dom önskar prata om på en fest eller likande.

Jag tror dock att vi i Sverige och Nordeuropa lägger större vikt vid arbetet och att vi ÄR det vi jobbar med på ett annat sätt än i Sydeuropa. Vårt yrke är en del av vår identitet i betydligt större utsträckning i Nordeuropa än i Sydeuropa.