Hittade ett intressant inlägg hos Nadia om prutning . När man reser i fattiga länder och vill köpa något eller åka taxi eller något liknande blir det oftast förhandlande om priset. Många gånger går säkert lokalbefolkningen ut med ett högt bud eftersom man uppfattas som rik västerlänning. Ofta är inte shopping och taxiresor i fattiga länder särsklit dyrt för oss svenskar heller. Jag kan känna att det känns okey att betala lite mer om det gynnar lokala familjer som lever under små omständigheter.
Samtidigt kan det vara oerhört påfrestande och irreterande att känna att folk ser dig som en vandrande penningpung som dom vill tjäna s mycket pengar på som möjligt. Den här upplevelsen får man väl främst på platser dit många västerländska turister söker sig. Två exempel jag själv kommer att tänka på är staden Panajajel i Guatemala och Udaipur i Indien.
Vistas man en längre tid i ett land där prutning hör till vid alla affärer kommer man snabbt in i det och börjar pruta utan att tänka på det. Visar man ointresse för en vara eller pratar spanska i Latinamerika , som en läsare skriver i en kommentar till Nadias inlägg, sjunker också priset direkt.
Jag har sett svenskar stå och försöka pruta ner priset med ett par kronor. Ett par kronor som inte är mycket för dom men kan betyda mycket för den lokala försäljarenoch hans eller hennes familj.
Intressant ämne som går att skriva och diskutera hur mycket som helst om. Rekommnderar Nadias intresanta inlägg och hoppas på lite intressanta kommentarer här.
onsdag, maj 16, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Min kusin reste runt i Asien och Australien och Nya Zeeland i 10 månader och upplevde när han var i Asien att han fick betala så mycket mer än lokalbefolkningen. Han var riktigt förbannad över det, eftersom han som backpacker hade ganska ansträngd ekonomi. Men jag kan, precis som du skriver, känna att det också är lite okej att betala ett något högre pris (om man kan) som gynnar lokalbefolkningen.
Prutning är för övrigt inget som jag är bra på... alls. Det handlar nog om ovana.
Jag är också beredd att betala mer än de lokala när/om jag har råd med det. Ser det som nån sorts u-hjälp. Nackdelen är att priserna brukar höjas för alla om turisterna betalar ett högre pris. Jag vet inte om jag någonsin känner mig obesvärad när jag ska pruta, men jag har blivit mycket bättre på det. Jag vill ju inte betala ockerpris men samtidigt känns det dumt när man vet hur väl de behöver pengarna. Ett par kronor bryr jag mig inte om, man ska inte överdriva.
Panajachel är en riktig turistmagnet, likaså Cusco, och där får man inte vara ifred.
Johanna - jag förstår din kusin och har väl haft liknande känslor själv när jag backpakat med liten budget. Samtidigt tycker jag att man kan gynna lokalbefolkingen , tycker det är svårt. Visst handlar det om ovana , jag har själv varit rätt kass på prutande men efter 1 månad i Indien eller 4 månader i Latinamerika bli du en mästare på det. Jag lovar! T.o.m jag blev det.
Pumita - jag håller med ,ser det okså som viss hjälp och är villig att betala lite mer men samtidigt vill man inte betala ockerpriser. Jag tycker det kan vara svårt att veta vad som är ett rimligt pris när man är på ett nytt ställe och inte vet hur hgt överpris lokalbefolkningen går ut med. Kan tänka mig att Cusco och Panajajel är rätt lika på det här sättet. Det som jag tyckte var jobbigast i Panajajel var att inte få vara i fred när jag satt och åt på restauranger , drack kaffe och sånt. Att bli påhoppad på gatan känns mer okey. I Udaipur fick man ofta höra att ens vänner och släkt skulle hata en för evigt och liknande nä man var ointresserad av att köpa något.
Köp aldrig tingeltangel på marknader i sådana länder, det är samma skit du kan köpa på vilken festival som helst i Sverige.
Man kunde ju önska att lokalbefolkningen kunde fatta inkomstklassen på "folk och folk". En backpacker har ju sällan särskilt bra ekonomi -alla pengarna gick ju åt till resan, så då vill man ha kul billigt i det exotiska landet och inte bli skjörtad på alla sina pengar.
Per - fast oftast är det billigre på tingel-tangel marknad i asien eller latinamerika än på en svensk festival
Skicka en kommentar