möta blickar och ge komplimanger

Hittade ett intressant inlägg hos Tolken. Hon berättar om sin franska kompis som varit i Sverige för första gången. Den franska kompisen konstaterade efter hemkomsten att svenskar inte tittar på varandra. Varken i Stockholm eller andra städer dom besökte mötte människor spontant deras blick.

Jag har faktiskt flera gånger hört samma sak från utländska vänner som besökt Sverige första gången. Jag tror inte det är helt fel heller. Vi svenskar verkar undvika att möta varandras blickar så långt det går. I alla fall när det gäller personer vi inte känner. Mina utländska vänner har berättat att dom pratat med svenskar som undvikit att se dom i ögonen och det har känts väldigt märkligt.

Jag har hört någon gång att svenskar tror att en främmande person som ler mot dom på gatan antingen är amerikan , berusade , galen eller en kombination av allt detta. Riktigt så illa är det väl inte i verkligheten utan det här är ju mer ett skämt om än ett ganska träffande sådant. I alla fall om man frågar en del utlänningar som besökt Sverige.

En annan sak vi är dåliga på om man jämför med sydeuropéer är spontana komplimanger och beröm. I synnerhet till personer vi inte känner väl men jag tror att dom flesta svenskar är ganska dåliga på det även till människor som står dom nära.

I Spanien var det inte ovanligt att en man i kassan på Supermercado kunde komma med komplimanger, ja ibland nästan flirta med en. Faktiskt hände det mig på Willys här i stan förra helgen och på samma affär (samma kassör som säkert var 10-15 år yngre än mig) i veckan men det är enda gången i Sverige. Inte för att jag saknar just den biten för det kunde jag tycka kändes väl på fluget och sliskigt. Jag tycker nog trots allt att komplimanger och beröm är trevligast om det kommer från någon man känner.

En annan sak utlänningar jag känner som har besökt Sverige brukar påpeka är att det är så hiskeligt dyrt att beställa in lite vin till maten när man äter ute men det vet ju alla svenskar också.