månadens inlägg - en resa

Vi är ett gäng bloggare som varje månad den 20de skriver ett månadens inlägg på samma tema. Den här månaden ska vi skriva om en resa. Mitt är tyvärr lite försenat den här gången men nu har jag äntligen kommit till skott.

Den resa som har gjort djupast intryck på mig är nog min resa till Indien. Att bo och leva med fattig familjer på den indiska landsbygden "in the middle of nowhere" var otroligt jobbigt men lärorikt. Att komma så nära fattigdomen gav mig ett annat perspektiv på livet och för mig är bekämpning av fattigdomen i världen något oerhört viktigt.

Nu har jag skrivit så mycket om Indien och även om jag kan skriva hur mycket som helst om det tänkte jag välja en annan resa som jag gjorde för ganska längesen. Också den ganska speciell.

I augusti 1991 blev Estland självständigt efter att Sovjetunionen hade kollapsat. Jag bodde då som nu i Uppsala och universitetet här i stan hade ett intensivt utbyte med universitetet i Tartu i sydöstra Estland. En bekants mamma som jobbade på universitet var engagerad utbytet och letade sovplats till estniska forskare som skulle komma hit. Jag delade en lägenhet med en komps och vi tyckte att vi kunde ta emot en est några dagar.

Våren 1993 blev jag uppringd av en forskare på en instution och som tack för att jag haft en est boende hos mig blev jag inbjuden att följa med och lämna över gamla datorer till universitetet i Tartu. Vi skulle bo hos ester , resa runt i landet och ett visst program ingick. Allt även flygbiljetten skulle jag få gratis så självklart tackade jag ja.

Vi kom till huvudstaden Tallin och blev guidade runt i den vackra gamla stan innan vi åkte ut till en gräslig betongförort och blev bjuden på sibirisk mat av en kvinna från Sibirien vars son var någon slags forskare och involverad i det svensk-estniska forskarutbytet som jag hade ganska dålig koll på. På kvällen tog vi tåget till Tartu som är en verklig pärla men man fick verkligen känslan av att vara förflyttad in i någon gammal pisnerfilm från 40-talet. Bara Edvard Persson saknades.

Vi fick diverse guidning både i staden och på olika universitetsbyggnader. Tjejen jag bodde hos var hur gullig som helst även om vi knappt kunde prata med varandra. Hon gav mig sin säng och sov själv på golvet , fixade vegetarisk mat till mig fast hon verkade tycka det var underligt att inte äta kött. Hon bodde i en väligt liten etta utan varmt vatten och pratade förutom estniska bara ryska så min engelska funkade ganska dåligt.

En dag blev vi bjudna på en typisk estnisk bastufest på landet. Vi åkte ut en bit utanför stan. I ett litet hus som låg vackert fanns ett stort bord med buffémat uppdukat och givetvis ett stort kylskåp fullt med iskall öl och vodka. Innanför matrummet låg bastun och duschar. Vi fick lära oss att man bastar hela dagen. Man går in i astun 10-15 minuter sen går man ut , äter lite , dricker lite öl , röker , andas frisk luft, pratar eller vad man nu vill en stund. Sen in i bastun igen. Så höll vi väl på större delen av eftermidagen. Kul sätt att basta. När kvällen kom kände vi oss sugna på lite fest så våra estniska värdar lovade att ta oss till stans bästa bar. Vi tog en taxi men istället för att köra in i centrala stan körde taxin till det stora sjukhusområdet. Lite tveksamma klev vi av utanför akuten. Ännu mer tveksamma gick vi in på akuten. Där inne fanns en typisk sjukhuskorridor med en hiss. Vi åkte ner en våning , till källarn. När hissdörrarna öppnades möttes vi av en röd heltäckningsmatta och röda sammetstapeter , en stor bar , extremt rökig lokal och massor av folk. Kul men lite udda ställe. Senare på natten hamnade vi på efterfest hos en antropolog med ett enormt skägg och väggarna fulla av yxor från Sibirien. Han studerade visst olika folk som levde med renar på den sibiriska tundran. Yxorna gick utmärkt att öppna öl med i brist på ölöppnare.

Efter någa dagar i Tartu blev det dags för rundresa. Vi reste till Päru och Haapsalu. Haapsalu är en liten vacker stad somligger vackert vid havet och här växte Ilon Wikland som har illustrerat många av Astrid Lidgrens böcker upp. Många av hennes illustrationer är hämtade från miljöer i stan och en gammal slottsruin i stadens utkant ska ha varit förebild för Mattisborgen i Ronja Rövardotter.

Från Haapsulu tog vi färjan till Dagö och besökte dom gamla svenskbygderna där. Mycket intressant. Landskapet på Dagö påminde väldigt mycket om Gotland. En vacker och mysig ö med en intressant historia.

Vi hann också med att besöka en vingård som dom kallade det. Det var stora äppelodlingar där det gjordes äppelvinsom var riktigt gott men farligt starkt fast det är en annan historia. Blev lite äppelvinsfest och grillning på Dagö. Det är klart att ett besök hos en äpelvinstillverkare inte är lika intressant som att besöka en spanska bodega och se hur vinet tillverkas. Men esterna som jobbade med äppelvinet var otroligt stolta över sitt vin.

Eftersom det är 14 år sen jag var i Estland antar jag att landet förändrats en hel del. Det skulle vara väldigt roligt att åka tillbaka. Det är ett jättefint land och var iallfall när jag var där väldigt billigt. Människor var otroligt vänliga och gästfria men det var lite si och så med språkkunskaper. Förutom estniska och ryska fanns en del som kunde tyska. Intresset för att läsa svenska fanns också. Vi besökte instutionen för svenska på Tartu universitet och där gick ganska många studenter som blev glada att få öva sina svenskaunskaper på oss. En gotlnning i sällskapet hade dom så svårt att förstå att dom tvivlade på att han pratade svenska.
Jag skulle tro att kunskaper i engelska är mer spridda idag än för 14 år sen och även om man inte har något gemensamt språk brukar det alltid gå att kommunicera med människor ändå.

Läs fler månadens inlägg hos Anna Malaga , Pumita , Tolken , Barajagjohanna , Robban och Sofia , Krokofanten , Nejma , Brazilian Linda , Carin , Tokyo-Linda , Annelie , Haydee , Jove och Agnes