Tankar om Kina

Precis som många svenskar som varit i Kina blev jag förälskad i landet. Den enorma tillväxten och energin som finns där bländar oss alla. Det är som ett Europa på steroider gånger hundra , minst. Liksom det fantastiska folklivet , den goda maten och alla affärer. Finns något inte att köpa i dom kinesiska storstäderna vid kusten finns det överhuvudtaget inte i sinnevärlden känns det som. Landet kan dessutom visa upp en historia och kultur som saknar motstycke. Man blir vördnadsfull inför dom enorma sevärdheter och den levande kultur som finns överallt.

Men det finns ju även ett annat Kina som man som turist inte ser. Ett land där oliktänkande och religiösa förföljs. En enpartistat som inte tillåter opposition. Det land som avrättar i särklass flest människor i världen på ett synnerligen brutalt sätt. Ett land där minioritetskulturer visas upp som turistattraktioner samtidigt som dom diskrimineras.

Vill man ha en nyanserad bild av landet får man läsa otroligt mycket. Ofta är det svart eller vitt. Oftast viss - där tillväxten imponerar. Ibland nämns mänskliga rättigheter så där i förbifarten.

Jag tycker det är synd att Ulrika slutat skriva på sin blogg Älskade Beijing som var en favorit och gav en väldigt variernade och nyanserad bild av landet. Jag kanske skulle kontakta henne och tjata lite på att hon ska börja igen. Eller kanske inte. Jag förstår henne också för vill man inte skriva om en viss sak så ska man inte göra det och bloggen ligger ju kvar och går att läsa.

Om någon är intresserad av "det nya" Kina så hittade jag en intressant artikel jag kan rekommendera här