Läste Lisa Marlunds krönika om att bo i Spanien. Trodde jag skulle känna igen mig men jag vet inte. Jag kan spanska. Riktigt bra spanska. Nog hör dom att jag är utlänning men det är ändå inte så att jag inte kan säga allt jag vill. Jag pratar inte flytande men har absolut ett bra ordförråd och kan grammatiken och uttalet är okay även om det ibland avslöjar att jag inte är spansk. Men jag förstår hennes poäng , det räcker inte bara att bo i ett land och se på TV några år för att lära sig språket. I ett annat land än Spanien hade jag varit lika borta som Liza.
Liza skriver också om att hennes utseende skiljer sig från spanjorernas. Hon är 182 cm lång och har ett BMI på 21.1. Jag kollade nu och inser att jag har ett BMI på 20 men jag är bara 162 centimeter lång (fuskar ofta med klackar) och dessutom mörkhårig. Ingen spanjor brukar tro att jag är svensk eftersom svenskar är långa och blonda. Jag har fått diverse förslag som fransk , polack, tysk mm. Dessutom har jag länge färgat in rött i mitt bruna hår så det ser kanske lite ljusare ut än det är. Nog väldigt mörk annars , båda mina föräldrar hade en gång i tiden nästan svart hår.
Men bortser man från hårfärg och läng (brist på läng) ser jag inte särskilt spansk eller sydeuropeisk ut i ansiktsdragen. Jag tror snare folk har blivit lite konfunderade var jag kommer från. jag pratar nästan perfekt spanska men ser inte spansk ut fast heller inte nord- eller öst-europeisk.
Sen när Liza blir förvånad att allt är stängt på helger undrar jag nästan hur länge hon har bott i Spanien. Efter någon vecka måste man väl veta att på söndagar är det knappast något öppet. Min räddning om jag glömt köpa mat var dyra Open Cor. Men en söndag i månaden hade man öppet på köpcentrum och mataffärer iallafall i Madrid. Hur det är i Marbella där Liza bor vet jag inte för där har jag bara varit väldigt hastigt. Men nog måste Open Cor finnas där.
Fast Lizas slutsats, Därav min ökade förståelse för människor som kommer till Sverige från jordens alla hörn. Välkomna! Jag tycker ni gör det jättebra.
Är något jag tror alla vi svenskar som tillbringat en eller flera längre perioder utomlands kan instämma i.
onsdag, april 29, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
hej! Häftigt att du bor i Spanien; det är min dröm. Jag och en tjejkompis drog till spanien för några år sedan; hon är nog ganska lik dig till utseendet.
Eftersom det var jag som läst spanska på gymnasiet försökte jag tala med folk; med det slutade oftast med att de stirrade på min tjejkompis och väntade på svar...
ha en fin dag!
Jag läste Liza Marklunds krönika och, ja, jag upplever henne nog som ganska korkad. I hennes fall verkar det mer handla om långtidsturism än om att bo i landet. Men det är ju hennes val och inget som jag har med att göra.
Kan bara instamma i vad Hanna sager. Kronikan kandes ganska ytlig...att bo i ett annat land handlar ju om sa mycket mer an att se annorlunda ut. Men svenskar boendes i sodra Spanien och deras ovilja till integration ar ju ett valkant faktum. Manga verkar ju inte vara ett dyft intresserade av att vara delaktiga i samhallet de lever i, de ar bara pa en livslang semester.
Det är nog viktigt, oavsett vem som bor var, att man har ett öppet sinne. Det är det som jag tycker är så kul att läsa när jag är här, din öppenhet Therese och din förmåga att förmedla din nyfiken het via din text.
Tja, den där krönikan handlar ju inte om att bo i Spanien, utan i vilket land som helst där man inte kan sprâket.
Sussi - Tyvärr bor jag inte i Spanien längre , jag har gjort och skulle gärna kunna göra det i framtiden
Hanna - Jag håller med dig
Nadia - Precis det känns som om Liza bor i en typisk svenskkoloni i södra Spanien och egentligen inte är så intresserad av att lära sig mer spanska än man behöver för att beställa i baren och handla på en marknad.
Erica - Åh tack det var verkligen gulligt skrivet.
Anna _ Jo så är det väl. Nu tycker jag kanske att en del av det hon skrev känns som hon inte heller vill bli särskilt spansk och hon verkar skila ut sig från spanjorer på ett ganska märkligt sätt , man kan faktiskt vara lång, blond och smal även som spanjorska , blont hår är verkligen inte ovanligt och blonda hårfärgsnyanser säljer nog rätt bra i Spanien
Jag bor i Spanien sedan tio år tillbaka och fick mig ett riktigt gott skratt när jag läste Lizas krönika. Jag tror nog snarare att den är skriven med glimten i ögat och att hon ironiserar över sig själv, inte över spanjorer och Spanien ...
Angelika
Skicka en kommentar