Det har varit mycket skriverier om Annika Östberg i dagarna. Hennes fall tillhör ju ett av dom mest uppmärksammade när det gäller en svensk medborgare som suttit fängslad utomlands. Några andra som "Tjock-Steffe" , Calle Jonsson, Guantanamo-svensken , en svensk man som mördade en prostituerad i Thailand , en diplomatdotter som dömdes för narkotikabrott i Bangkok och en svensk man som för några år sen dömdes för dråp på sin flickvän på spanska solkusten har också fått en del utrymme i media.
Det sitter nästan 200 svenska medborgare fängslade eller häktade i utlandet. Vissa fall är mer okända. Som att en 46-årig affärsman greps i Kina 2003 misstänkt för penningförfalskning och dömdes till livstids fängelse, att en morddömd 33-åring sedan 1996 sitter på livstid i USA och att en 39-årig kvinna sedan nio år avtjänar livstids fängelse i Filippinerna för narkotikabrott.
Bara en person har frihetsberövats av politiska skäl; den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak, vars brott betecknas som otillåten journalistik. Hans fall utmärker sig i fler avseenden. Han är inte bara den enda svenska politiska fången utan dessutom inne på sitt åttonde år i eritreanskt fängelse utan rättslig prövning.
När det gäller svenska medborgare i utländska fängelser så har alla utom Dawir Isaak begått brott dom skulle ha dömts för även i Sverige.
Ändå tycker jag det ibland finns en attityd i rapporteringen av svenskar som fängslas i utlandet att dom är offer för korrupta och bristfälliga rättssystem. Svenskarna är bara lite skyldiga om ens alls och det är dom hemska länderna där dom begått brott som dömer ut orättvisa straff på vaga grunder. Nu i dagarna har man i flera tidningar kunnat läsa artiklar där medias rapportering kring fallet Annika Östberg ifrågasätts. Om jag minns rätt skrevs en del självkritiska artiklar hur media hade skildrat det grekiska rättssystemet i samband med att Calle Jonsson häktades.
Visst har många länder bristfälliga rättssystem. Till exempel Eritrea som håller Dawit Isaak fängslad för journalistisk verksamhet. Men många länder har precis lika bra rättssystem som vi har i Sverige. Självklart finns det oskyldiga människor som dömts och fängslats felaktigt men dom flesta svenskar som sitter i utländska fängelser är nog lika skyldiga som svenskar i svenska fängelser. Sen kan man ha synpunkter på att vissa straff är orimliga som till exempel livstid för penningförfalskning ett brott som i Sverige hade gett max 4 år. I Kina är dessutom livstid just livstid , man sitter inne tills man dör. Hade Annika Östberg dömts för samma brott i Sverige som hon dömdes för i USA hade hon inte behövt sitta i fängelse 28 år. Men även om man tycker att en påföljd för ett visst brott är orimligt hård så gör det inte den dömda svensken mindre skyldig till det brott han eller hon dömts för.
Självklart är det medias uppgift att kritiskt granska rättsystem och domar. Visst fungerar det dåligt i många länder. Men det är inte bara Sverige som har ett väl fungerande rättssystem. Svenskar som begår brott i utlandet är inte alltid oskyldiga. Kanske är det här en attityd som inte bara gäller brott och straff utan vi svenskar har kanske många gånger en bild som att vara lite bättre , lite mer demokratiskt , lite mer jämlikt än alla andra länder. Jag tycker själv att Sverige är ett bra land på många sätt men den här ibland lite överlägsna attityden som bättre än alla andra länder kan jag ha lite svårt för.
För att ingen ska missförstå mig så vill jag också poängtera att jag har inget emot att Annika Östberg har kommit till Sverige och troligen blir fri snart. Hon har suttit så pass länge och jag får intrycket av att risken för återfall i brott är extremt liten så då kan jag inte se vad det skulle gagna henne eller omgivningen att hon sitter inlåst ytterligare år. Jag tror inte att någon blir bättre av att sitta många år i fängelse. Det jag vänder mig mot är hur ibland rapporteringen av svenskar som döms i utlandet blir väldigt underlig. Den dömda svensken framstår som ett offer för ett system mer än som en dömd brottlign. I vissa fall.
fredag, april 10, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Läste några av de kritiska artiklarna om Annika östberg och måste medge att jag själv varit en av dem som nog har tyckt att hon har fått sitt straff och kanske bör få komma hem.
Jag har läst Annikas bok "Sorgfågel" samt läst en hel del av det som har skrivits om henne i media under senare år. Och det är lite otäck med sådana här vinklade snyft-artikel där förövaren görs till offer. Det har ju varit mycket tal om att det var pojkvännen som höll i pistolen, inte Annika. Ofta glömmer man bort att skriva att Annika var med på det hela och såg till att distrahera offren så att pojkvännen kunde skjuta. Konstigt nog står det inte heller att läsa särskilt ofta att Annika faktiskt har suttit i fängelse en gång tidigare, då blev hon dömd för dråp. Så hon är knappast någon man bara skall tycka synd om.
Väldigt konstigt är det också att svenska folket känner en sådan djup sympati för en före detta prostituerad narkoman som blivit dömd för både två mord och ett dråp. Hur stor sympati känner vi för svenska interner i Sverige som begått samma brott?
Att Annika har väckt så starka känslor har säkert även en hel del att göra med att hon är kvinna. En man som hade begått samma brott som hon har utfört mot en kvinna (eller tre som i det här fallet...) hade bara väckt avsky.
Egentligen ogillar jag den här typen av snyfthistorier (trots att jag själv ibland berörs av dem). Ett annat typiskt exempel är ju El chocoboken om svensken som satt i fängelse i Boliva. även han framställs som en hyvens grabba som bara föll offer för omständigheterna.
Nadia - Jag har inte läst så mycket om Annika och inte boken Sorgfågel. Det lilla jag kollade upp via nätet inför det här inlägget var att det inte varit så självklart att pojkvännen höll i vapnet och gjorde han det så var hon synnerligen aktiv. Naturligtvis tycker jag att hon är välkommen till Sverige och säkert kan hon släppas utan att vara någon fara fara för andra. Men det är vinklingen jag ogillar , att andra länders rättsystem är så felaktiga när det gäller att döma svenskar. Då blir dom oskyldiga offer och det är knappast Annika Östberg. Den enda svenska medborgare som sitter fängslad för att inte ha begått brott är Dawit Isaak , för att skriva artiklar där man kräver demokrati och frihet i ett land kan knappast vara ett brott. Dessutom är han inte dömd. Han sitter häktad för journalistisk verksamhet.
Tror jag har hört om han som satt i fängelse i Bolivia även om jag inte läst boken. Var det inte narkotisksmuggling han dömdes för? Ett brott som hade gett ganska många år i Sverige också om han begått det här.
Skicka en kommentar