I tidningarna har man kunnat läsa att Madonna är i det afrikanska landet Malawi för att adoptera ett barn. Förra våren adopterade hon en pojke från samma land och nu är det tydligen dags för en flicka. Paret Angelina Jolie och Brad Pitt har också adopterat flera barn från Afrika och Asien.
Ibland tycker jag att det framställs som om dessa rika kändisar ägnar sig åt någon slags välgörenhet när dom åker till barnhem i fattiga länder och tar med ett barn hem. Personligen får jag dock en känsla av att det känns osmakligt. Extremt rika människor kan åka till ett land och peka på ett barn dom vill ha.
Jag har inget emot adoptioner men jag tycker det ska ske med viss försiktighet. Speciellt när det handlar om adoptioner från andra länder. Man tar ett barn från dess ursprung och kultur och låter det växa upp i ett annat land , många gånger utan någon som helst kontakt med landet , språket och kulturen där barnet föddes. Många klarar det hur bra som helst. Andra adoptivbarn för identitetsproblem och kan må dåligt trots att dom har helt fantastiska adoptivföräldrar.
Jag tycker absolut inte att adoptioner ska ses som någon slags välgörenhet där man "räddar" ett barn. Naturligtvis är det inget fel att adoptera men det sker oftast för att föräldrarna längtar efter ett barn och inte i första hand för barnets skull. När det gäller paret Jolie-Pitt så känns det smått maniskt att åka och hämta fattiga barn från världens alla hörn. Vet inte hur många barn paret har men det är åtskilliga och minst 3-4 adoptivbarn och i media kan man då och då läsa att dom är sugna på att adoptera fler.
Kanske har jag helt fel men jag kan inte inte riktig släppa känslan att det är osmakligt att rika människor åker till ett fattigt land och pekar på ett barn dom vill ha. Ungefär som om barnet är någon slags vara. Sen kan dessa människor självklart vara hur bra föräldrar som helst.
fredag, april 03, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag undrar ofta varför folk tycker att det är fel med "kändisadoptioner". Att barnen får det bra är väl huvudsaken? Då tycker inte jag att orsaken till adoptionen riktigt spelar någon roll. :)
Sedan tycker jag att Brad & Angelina beter sig som alla andra 10-15barnsföräldrar som man ibland ser på tv... just med att de "måste" ha barn... och tja, tycka vad man tycka vill om det! :)
Johanna - Madonna och andra kändisar kan säkert vara jättebra föräldrar , det har jag ingen aning om. Men det jag kände som lite osmakligt var just den här grejen att en rik vit kvinna från Väst åker till ett fattigt afrikanskt land , pekar på ett barn hon vill ha och betalar. Sen kan säkert barnet få det jättebra hemma hos henne. Det finns ju andra sätt än att adoptera att hjälpa barn att få det bra. Jag tycker inte att adoptioner är fel varken om dom görs av kändisar eller andra. Men en adoption är säkert väldigt traumatisk för ett barn och många adopterade upplever det jobbigt att vara adopterade i perioder av sitt liv. Inte alla så klart. Det har inget att göra med hur bra föräldrar dom fått eller inte. Så jag tycker nog att man i första hand ska försöka hjälpa barn på andra sätt än att adoptera dom till andra länder.
Vilket intressant ämne du har tagit upp. Jag är själv adopterad och har funderat mycket kring det här med att vara adopterad. Jag har insett att åsikterna om adoption är olika och ibland samstämmiga med mina. Jag tycker du tar upp en rätt så intressant vinkel, det här att man gör sig så "god" som tar hand om ett övergivet barn. ´Jag själv är oerhört glad att jag blev adopterad och hamnade här i Sverig, oavsett alla saker jag får brottas med, som tex att jag aldrig hundraprocentigt accepteras som svensk även om jag känner mig svensk. Jag skulle inte vilja ha det annorlunda. Jag tror däremot att när man adopterar ett barn måste inse att det är sina egna egoistiska behov som tillfredsställs, precis som när man får biologiska barn. Det är ingen välgörenhet mot någon annan man håller på med. Kul att du tog upp det här ämnet.
Fast nu har jag precis last pa Aftonbladet att nagon domstol nekat henne adoptionen. Och det om nagot tyder val, som du papekar, pa att saker och ting inte har gatt till som de borde.
Kanske bor man inte vara for snar med att domma men jag far ocksa en latt kansla av att man aker till ett fattigt land, valjer ut ett "stackars barn" som gors till ett valgorenhetsprojekt och struntar
i vad landets adoptionslagar sager. For man har ju pengar att betala och gor dessutom en "god garning".
Forstar Johannas tanke om att det viktigaste ar att barnen far det bra. Fast samtidigt tycker jag att den har typen av kandisadoptioner ger en felaktig bild av adoptioner. Adoption skall inte ses som ett valgorenhetsprojekt. Barnet skall inte sta i nagon slags tacksamhetsskull till sina rika, vita foraldrar som var saa snalla och raddade barnet fran fattigdom, aids, misar och gud vet vad.
Skall man adoptera sa skall man val gora det for att man vill ha ett barn. Inte for att radda varlden eller gora en god garning.
Erica, jag håller med dig. Jag är också adopterad, och har växt upp i en familj där allt funnits i överflöd. Jag har dock aldrig stått i tacksamhets skuld till mina rika vita föräldrar. Sedan är det precis som du säger, man brottas med andra saker i stället, men känner mig inte mer räddad än någon annan av mina föräldrar. Tycker inte heller att enbart fattiga människor ska få adoptera barn så länge man har råd att försörja de barn man adopterar tycker jag inte att det ska spela någon roll vad din sociala ställning är :o). Att skaffa barn vare sig man adopterar eller skaffar biologiska barn är en självisk aktion.
Att adoptioner sker med försiktighet är en stor underdrift. Jag kan inte få barn. Ett tag stressade det mig en del och jag kollade upp möjligheterna att adoptera, vilket i stort sett var omöjligt, trots att jag är en rekorderlig person på alla vis. Jag tyckte snarare att det fanns för mycket försiktighet. För faktiskt, de barn som adopteras bort från fattiga länder får större möjligheter till ett bra liv. Jag inser självklart att de barnen kan få brottas med sin identitet, men hade inte de allra flesta av oss sådana problem under uppväxten, adopterade eller inte? Man kan inte skydda ett barn från svårigheter, men man kan hjälpa det att hantera dem och växa av dem.
Puh. Svårt och komplext ämne det där ;-)
Skicka en kommentar