Det här med att kunna ett språk men sällan prata det gör att man glömmer. Iallfall tappar man ordförrådet. Jag läser böcker och tidningar på spanska och skriver ibland mail men jag pratar väldigt sällan numera. I Madrid blev det ju dagligen. Dessutom hade jag inga svenska kompisar mest spanska och några franska som jag också pratade spanska med samt en jag pratade engelska med.
Jag har ibland tänkt att vi är många som någon gång pluggat ett språk eller har bott utomlands och inte vill tappa alltför mycket men inte har någon att prata med. Vi borde ju träffas men hur hittar man varandra? Men man ska ju inte bara prata samma språk man ska ju ha något att prata om med varandra också.
I lördags var jag på släktkalas i Stockholm. Det var en moster som fyllde jämt. Vi är en stor släkt och bor ganska nära varandra (dom flesta i Stockholm, några i Uppsala) men det blir liksom aldrig av att vi ses. En av mina kusiners sambo har en affär i centrala Stockholm. Jag brukar gå in och säga hej när jag har vägarna förbi. Hon är mycket trevlig , vi är i samma ålder och har barn i samma ålder. Så berättade hon att eftersom hon är halvspanjorska men född och uppvuxen i Sverige så har hon haft svårt att hålla igång spanskan. Särskilt sen hennse pappa dog för några år sen. Sen dess har hennes kontakt med släkten i Spanien varit ytterst sporadisk.
Så vi bestämde oss för att öva lite spanska på släktkalaset. Vi fick väl en minut innan min dotter dök upp och tog över , på spanska. Jag är verkligen imponerad av att hon kommer ihåg så mycket spanska som hon gör. Hon vill aldrig prata med mig men ser gära en film på spanska med mig. Vi har Bambi och några till barnfilmer på spanska. När hon måste så pratar hon. Jag har träffat ett par från Sydamerika som bor i samma område som mig som har en liten bebis. Med dom har dottern pratat spanska men sen sagt säg inte till mina kompisar att jag kan så här mycket spanska. Behöver vi springa till bussen eller skolan för att hon är sen ropar hon alltid corr! corre! till mig. Måste hon så pratar hon även om hon helst undviker det. Känns ändå bra att hon kan om hon vill.
Själv funderar jag på att ta en spansk fika med kusinens sambo som behöver öva mer än jag och som är väldigt trevlig.
fredag, april 10, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ett intressant ämne. Min spanska är mycket blygsam men tyskan kunde jag rätt bra en tid. Nu försöker jag läsa tidningar på nätet och se tysk TV via satellit. Det ger en del men jag saknar att få prata. Jag tycker att i större städer borde det finnas tillfällen att träffas och umgås på både det ena och andra språket? I mina trakter är det nog mycket svårare att hitta liknande.
Så trevligt för dig att du ändå har några att prata spanska med. Kusinens sambo verkar ju klockrent! Roligt med din dotter också som tydligen kan en hel del spanska, när hon vill! Hoppas hon kan fortsätta tala spanska mer framöver. Det är ju verkligen en skatt om man kan tala flera språk från det man är barn!
Skicka en kommentar