Bästa städer

Jag hittade den här listan över vilka städer som var bäst att bo i. Vet inte riktigt hur den sammanställts. Man har något flummigt omätbart begrepp som livskvalitet och det är jag övertygad att man kan ha i så väl Pajala som Bangkok och Lima. Själv tycker jag nog det känns som om både Madrid och Barcelona hamnar väl långt ner på listan och jag saknar vissa städer som inte alls finns på listan. Var är Hong Kong och Uppsala? En god vän instämmer dock delvis i att både Brazzaville och Kinshaza inte är någon hit att bo i , fast ändå inte helt dåligt.

Själv tror jag inte att jag vill bo resten av mitt liv i Uppsala. Jag bor här nu och det är bra men skulle jag hitta en storstad i ett varmt klimat där hyrorna var låga , maten billig, folklivet kul och det var lätt att finna jobb skulle jag definitivt flytta. Min släkting som ska emigera till Rumäniens huvudstad Bukarest nästa månad kanske har en poäng ändå. Jag har aldrig varit där och fördomsfullt känner jag att jag inte vill bo där heller. Får väl åka ner på ett besök och se vad jag tycker men språket är ju ett stort problem. Jag kan säga två saker på rumänska och det är kamera och sova. Det kommer man inte så långt med. Men bo här är trevligt nu men inget jag tror jag alltid kommer att göra

att bo i ett annat land

Läste Lisa Marlunds krönika om att bo i Spanien. Trodde jag skulle känna igen mig men jag vet inte. Jag kan spanska. Riktigt bra spanska. Nog hör dom att jag är utlänning men det är ändå inte så att jag inte kan säga allt jag vill. Jag pratar inte flytande men har absolut ett bra ordförråd och kan grammatiken och uttalet är okay även om det ibland avslöjar att jag inte är spansk. Men jag förstår hennes poäng , det räcker inte bara att bo i ett land och se på TV några år för att lära sig språket. I ett annat land än Spanien hade jag varit lika borta som Liza.

Liza skriver också om att hennes utseende skiljer sig från spanjorernas. Hon är 182 cm lång och har ett BMI på 21.1. Jag kollade nu och inser att jag har ett BMI på 20 men jag är bara 162 centimeter lång (fuskar ofta med klackar) och dessutom mörkhårig. Ingen spanjor brukar tro att jag är svensk eftersom svenskar är långa och blonda. Jag har fått diverse förslag som fransk , polack, tysk mm. Dessutom har jag länge färgat in rött i mitt bruna hår så det ser kanske lite ljusare ut än det är. Nog väldigt mörk annars , båda mina föräldrar hade en gång i tiden nästan svart hår.

Men bortser man från hårfärg och läng (brist på läng) ser jag inte särskilt spansk eller sydeuropeisk ut i ansiktsdragen. Jag tror snare folk har blivit lite konfunderade var jag kommer från. jag pratar nästan perfekt spanska men ser inte spansk ut fast heller inte nord- eller öst-europeisk.

Sen när Liza blir förvånad att allt är stängt på helger undrar jag nästan hur länge hon har bott i Spanien. Efter någon vecka måste man väl veta att på söndagar är det knappast något öppet. Min räddning om jag glömt köpa mat var dyra Open Cor. Men en söndag i månaden hade man öppet på köpcentrum och mataffärer iallafall i Madrid. Hur det är i Marbella där Liza bor vet jag inte för där har jag bara varit väldigt hastigt. Men nog måste Open Cor finnas där.

Fast Lizas slutsats, Därav min ökade förståelse för människor som kommer till Sverige från jordens alla hörn. Välkomna! Jag tycker ni gör det jättebra.
Är något jag tror alla vi svenskar som tillbringat en eller flera längre perioder utomlands kan instämma i.

Tankar om Kina

Precis som många svenskar som varit i Kina blev jag förälskad i landet. Den enorma tillväxten och energin som finns där bländar oss alla. Det är som ett Europa på steroider gånger hundra , minst. Liksom det fantastiska folklivet , den goda maten och alla affärer. Finns något inte att köpa i dom kinesiska storstäderna vid kusten finns det överhuvudtaget inte i sinnevärlden känns det som. Landet kan dessutom visa upp en historia och kultur som saknar motstycke. Man blir vördnadsfull inför dom enorma sevärdheter och den levande kultur som finns överallt.

Men det finns ju även ett annat Kina som man som turist inte ser. Ett land där oliktänkande och religiösa förföljs. En enpartistat som inte tillåter opposition. Det land som avrättar i särklass flest människor i världen på ett synnerligen brutalt sätt. Ett land där minioritetskulturer visas upp som turistattraktioner samtidigt som dom diskrimineras.

Vill man ha en nyanserad bild av landet får man läsa otroligt mycket. Ofta är det svart eller vitt. Oftast viss - där tillväxten imponerar. Ibland nämns mänskliga rättigheter så där i förbifarten.

Jag tycker det är synd att Ulrika slutat skriva på sin blogg Älskade Beijing som var en favorit och gav en väldigt variernade och nyanserad bild av landet. Jag kanske skulle kontakta henne och tjata lite på att hon ska börja igen. Eller kanske inte. Jag förstår henne också för vill man inte skriva om en viss sak så ska man inte göra det och bloggen ligger ju kvar och går att läsa.

Om någon är intresserad av "det nya" Kina så hittade jag en intressant artikel jag kan rekommendera här

Lattesvenska

Sara har skrivit ett roligt inlägg om något hon kallar lattesvenska. Det är engelska uttryck som direktöversätts till svenska i olika tidningar. På engelska låter det helt okay men på svenska kan det bli lite märkligt. Som exempelt i Saras blogg att en känd mamma skulle kunna ta en kula för sitt barn.

Som den språkpolis jag tyvärr är har jag noterat att såna här uttryck blivit ganska vanliga i tidningar. Liksom att många svenskar i bloggar och dagligt tal använder engelska uttryck. Egentligen borde man väl bara rycka på axlarna åt det och säga att språket utvecklas. Fast jag kan inte låta bli att störa mig lite även om jag insett att det bara är att acceptera. Det kanske är jag som är gammalmodig och tråkig som tycker man ska prata och skriva ett språk i taget och översätta uttryck så dom låter okay på svenska. Men jag gillar Saras uttryck , lattesvenska.

Uppsalas bästa sushi?

Jag är mycket förtjust i sushi och idag har jag till min glädje hittat ett ställe som måste vara stans bästa , kanske till och med Sveriges bästa sushi. Det ligger inte helt centralt men är väl värt att ta sig dit om man befinner sig i Uppsala och vill äta sushi. Blir definitivt fler besök där för min del. Han jag lunchade med har tillbringat flera månader i Japan och gav också sushin mycket bra betyg. Jag tror jag provat dom flesta ställen i Uppsala som har sushi men Yukikos i Eriksberg är helt klart överlägset. Varför tog det mig två år att hitta dit? Har ju åkt förbi hur många gånger som helst utan att stanna. Hört att det ska vara bra men det överträffade mina förväntningar.

Jag har hittat en sida där man kan betygsätta och skriva omdömen om olika sushiställen i Sverige. Så är man sugen på sushi kan man kika vilka ställen som finns i närheten och vad dom som ätit där har för betyg och omdömen.

Inte oväntat får Yukikos genomgående väldigt bra betyg på sushikartan. Verkligen värt en omväg. Förutom god sushi också mysig japansk miljö och mycket trevlig personal. Dessutom finns en liten shop där man kan köpa sånt man behöver för att göra egen sushi , temuggar , grönt te och annat kul. Insåg idag att det gått för lång tid sen jag åt sushi sist. Får skärpa mig där. Någon gång tänkte jag också försöka mig på att laga egen sushi. har tänkt på det i flera år men det har ännu inte blivit av.

Jag åt vegetarisk sushi. Jag är ju så strikt att jag i princip aldrig smakar fisk och kött har jag inte ätit på 22 år. Han som jag lunchade med var väldigt nöjd med sina fisk och skaldjurs sushis också. Jag smakade faktiskt en bit lax och det var helt okay.

Sen när jag kom hem slötittade jag på ett matprogram på TV där kocken lagade en Peranakansk fiskkaka som såg så god ut att jag faktiskt är lite sugen på att prova. Jag överlever nog att prova fisk någon gång och är det gott så varför inte. Har ibland tänkt på det men känns lite svårt att ändra vanor när jag varken ätit fisk eller kött på 22 år. Så har jag lite svårt att veta vad jag skulle laga av fisken. Jag kan ju prova det här receptet och sen kanske fisk-sushi någon gång. Så ska jag erkänna att jag är lite nyfiken på surströmming. Skulle vilja hitta någon norrlänning eller annan rutinerad surströmmingsätare som kan visa mig hur man fixar till klämmor med tunnbröd , fisk , lök och vad det nu ska vara. Får väl se hur det blir med den saken men sushi ska jag försöka äta oftare och då gärna på Yukikos. För man blir ju verkligen glad av riktigt bra sushi.

Merlion

Den här figuren är en fisk med lejonhuvud som kallas Merlion. Merlion är en symbol för Singapore och i stan finns en hel del statyer och säljs souvenirer med figuren på. På en ö utan för Singapore finns en drygt 20 meter hög merlion. Dessutom kan man stöta på statyer i länder där det bor en del från Singapore som till exempel Kina och Japan. Singapore är för övrigt ett rätt speciellt ställe. Jag tror att jag gillade det men kan inte helt bestämma mig. Men jag skulle absolut åka dit igen om jag fick chansen och jag brukar dricka te ur en mugg med en merlion på.

Val i juni

Igår såg jag Gudrun Schyman här i stan. Hon stod och talade på torget. Jag stannade inte och lyssnade utan gick bara förbi. Gudrun kandiderar till EU-parlamentet och vi ska ju få rösta eller inte rösta på henne och andra kandidater 7 juni. Själv har jag aldrig röstat i valet till EU-parlamentet. Varför vet jag inte riktigt. Men jag är definitivt inte ensam. Majoriteten av alla svenskar som har rösträtt i det valet röstar inte och det är lika illa i dom flesta EU-länder. Enligt en undersökning som Aktuellt gjorde för cirka en vecka sen visst inte ens hälften av dom tillfrågade att det var val i år. Kanske känns EU-parlamentet för långt bort och man vet inte riktigt vad dom sysslar med så man orkar inte bry sig att rösta. Kanske kan det vara en medveten protest att man ogillar EU. Själv tillhör jag inte dom som varken ogillar eller gillar EU och vet inte om jag kommer rösta.

Just nu funderar jag mer på om jag är nöjd eller inte med min klippning. Lutar åt att jag är nöjd. Var hos frisör idag och dom som har sett resultatet har sagat att det är fint.

Bildligt talat - Vattenhjul, Cordoba

Se fler bilder i fotokedjan hos Mimo

Korrespondenterna

På torsdagar klockan 21.30 sänder SVT programmet Korrespondenterna som också går att se i efterhand på SVT Play. Jag kan särskilt rekommendera andra delen som sändes för en vecka sen. Har ni inte sett det måste ni kika på SVT Play.

Det handlade om ursprungsfolk i olika delar av världen. Man besökte Tibet och pratade med människor om tibetanernas situation och vardagsliv. Man besökte även Bolivia och pratade med motsåndare och anhängare till president Evo Morales som själv tillhör ursprungsbefolkningen aymara. Dessutom gavs en intressant men otäck historisk bild över hur Bolivias ursprungsbefolkning, som är en stor majoritet i landet, levt under en apartheid-likande diskriminering fram till nyligen.

Sist besökte man den indiska ögruppen Andamanerna där ursprungsbefolkningen jerawas lever. Dom är bara ett hundratal och lever i djungeln utan någon som helst kontakt med indierna och turisterna på öaran. Fast skrapar man på ytan visar det sig att det både finns kontakter och exploatering av dom. Reportraran kunde lätt fixa ett möte med jerawas som dom aldrig genomförde och genom jerawas omårde hade man byggt en motorväg. Vid vägen satt en märklig skylt med uppmaningar i punktform att låta jerawas vara i fred. En punkt var mata ej jerawas.

Alla program brukar vara mycket välgjorda och sevärda och handla om olika teaman och skildra olika platser i världen. Men just det här andra programmet var extra intressant och välgjort. Rekommenderas!

starkt rekord

Jag brukar gilla stark mat och aldrig ha något större problem att äta sånt som ger en ordentligt brinnande känsla i munnen. Men jämfört med 26-åriga Anandita Dutta Tamuly från den indiska delstaten Assam ligger jag i lä. Under övervakandet av den brittiska kändiskocken Gordon Ramsey har hon satt vad som tros vara rekord i chiliätande. På två minuter satte hon i sig 51 röda chilifrukter av den starkaste sorten utan att blinka. Efteråt gnuggade hon oberörd ögongen med frön från 26 chilifrukter. Anandita förklarar själv att hon hade en infektion i tungan som femåring och hennes mamma botade den med chlipasta. Efter detta utveckalde hon en förkärlek för chili , särskilt den i Assam lokala och starka sorten Bhut Jolokia. Hon förklarar att hon ätit chili i hela sitt liv och aldrig känt hetta i munnen.

Ett imponerande rekord. Men samtidigt, vad är poängen med det? Dessutom kan jag inte låta bli att undra om hon har någon känsel överhuvudtaget i munnen. Känner hon överhuvudtaget smaken av annan mat?

Chili är annars en verkligt god krydda som finns i många varianter och smaker och förhöjer smaken på dom flesta maträtter. Chili är också väldigt lätt att odla. Sätt några frön i en kruka , vattna då och då och det kommer upp snabbt och blir frukter. Jag brukar odla både på balkongen och i köksfönstret. Men gnugga sig i ögonen med den eller ens med fingrar man tagit i chilin med utan att tvätta ska man nog låta bli. Kan nog både göra väldigt ont och orsaka skada.

bloggtorka

Har haft mycket annat att göra så jag har varken hunnit uppdatera , läsa andra bloggar eller svara på kommentarer på några dagar. Dessutom har datorn fått besök av en trojan som inte verkar vilja försvinna trots virusskydd. Så var noga med att alltid ha virusskydd och uppdatera dom. Just nu vet jag inte om eller när jag blir av med trojanen mitt virusskydd varnar för den och vill ta bort den men verkar inte lyckas då detta återkommer och datorn ibland beter sig konstigt. Så känner jag mig lite tom på bloggidéer men sånt brukar ju vända. Kan i brist på annat berätta att jag bjudit flera stycken på gryta gjord på spanskt rökt paprikapulver som en snäll karlavagn har skickat till mig. Det blev både gott och lyckat.

påsktraditioner

Jag firar inte påsk särskilt mycket. Jag har inget pynt med kycklingar , påskris och fjädrar hemma. Inte heller äter jag någon speciell mat eller fler ägg än annars. Kyrkobesök hoppar jag också över. Jag förstår att det är en viktig helg för alla kristna men för mig känns inte påsken som något särskilt. Visst är det trevligt att vara ledig och kanske umgås med familj och vänner och är vädret så fint som i år är det extra mysigt. En ursäkt att äta godis är heller aldrig fel. Så att ge och få påskägg vill jag inte missa. Ikväll blir det middag och sen film, godis och påskmust med en kompis. Känns som en bra påskafton. Imorgon blir det någon slags konstrunda. Vi ska besöka ett antal olika gallerier. Kan bli kul. Jag är så dålig på att komma iväg på sånt så bra när någon drar med mig. För titta på konst är alltid kul.

Seden att ge påskägg är både gammal och spridd i en stor del av världen. I Sverige brukar vi säga att påskharen har värpt och så gömmer vi påskäggen så den som ska få det får leta.

I Frankrike säger man att när kyrkklockorna i Vatikanen ringer in påsken flyger det påskägg ut från klockorna och landar i franska trädgårdar där barnen får leta upp dom.

Som jag tidigare har skrivit så firas påskveckan i Spanien med enorma processioner där män i huvor och kåpor bär runt stora statyer på Jesus och Maria. En väldigt speciell upplevelse.

Det finns platser i världen bland annat i Mexico och Filippinerna där människor låter korsfästa sig själva under långfredagen som en påminnelse om det som hände Jesus.

Brukar man i Sverige fira på något speciellt sätt utöver påskpynt , påskägg , klä ut sig till påskkärring på skärtorsdagen och måla och äta ägg? Finns det speciell mat eller dryck förknippad med påsken utöver ägg? Brukar folk fira så mycket i Sverige egentligen? Jag tror knappast jag känner någon som firar påsk särskilt mycket eller har så mycket traditioner kring det.

Reseguide till Lissabon

Jag skrev nyligen ett inlägg om Lissabon. Eller det var väl mer bildkavalkad än text. Portugals huvudstad är väldigt mysig och definitivt värt ett besök. Jag har själv varit där flera gånger och åker gärna tillbaka. Av en slump hittade jag en väldigt fin och ambitiös reseguide till Lissabon på svenska. Så om någon är intresserad av staden eller sugen på ett besök kan man börja med att gå in och titta här

Tarifa

Den sydligaste punkten på det europeiska fastlandet ligger i närheten av den lilla staden Tarifa i södra Spanien. Tarifa är en helt underbar stad. Jag liksom alla andra jag känner som besökt platsen har blivit stormförälskade i denna pärla. Det är svårt att sätta fingret på vad som är så fantastiskt med Tarifa. Staden är ganska liten , här bor bara drygt 17000 personer. Här finns otroliga stränder och mysiga kaféer. Här finns också gott om surfare. Tarifa lär vara ett av Europas främsta ställen för surfing på grund av att det alltid blåser rätt bra. Vinden utnyttjag också till dom många vindkraftverk man ser på bergen i närheten. Stämningen i staden är väldigt skön och avslappnad. En atmosfär man trivs i direkt när man anländer till platsen.

Europeiska fastlandets sydligaste punkt. I bakgrunden skymtar Marocko.

Man ser tydligt den marockanska kusten på andra sidan Gibraltar sund och på nätterna ser ljusen från Tanger väldigt vackert ut. Som en stad av ljus som flyter på havet. Trots att Marocko ligger så nära och lämpar sig väl för en dagsutflykt har jag träffat väldigt många människor som levt hela sitt liv i södra Spanien utan att någonsin besökt Marocko. Själv har jag gjort båtresan mellan Algerciras och Tanger. Det är en märklig upplevelse. Som att komma till en helt annan värld. Så nära men så annorlunda. Tanger är en vacker stad men dom gamla delarna är ganska slitna och förfallna. Trost det är dom gamla delarna som en labyrint av trånga gränder med små roliga affärer och kaféer där det är kul att vandra runt.

Puerta de Jerez i Tarifa

Tarifa är också ett utmärkt resmål med barn. Förutom dom långa vackra stränderna och det underbara klimatet finns gott om aktiviteter för barn. Stämningen är avslappnad och vänlig och det känns som en trygg småstad.

Tyvärr är inte Tarifa bara surfing , stränder , mysiga kaféer och vänliga människor. Hit kommer också många av dom båtar med illegala invandrare från Afrika. Vissa överlever inte resan på dåliga farkoster över sundet utan deras kroppar spolas upp på stränderna runt Tarifa. Andra överlever och lyckas i skydd av mörkret fly vidare in i Spanien. Andra överlever , tar av spanska polisen och skickas tillbaka. Det här är inget man ser något av när man som turist besöker platsen.

Inte långt från Tarifa ligger dom vackra ruinerna av den romerska staden Baelo Claudia. Även dessa är värda ett besök och ett absolut måste om man som jag är sjukligt intresserad av historia.

Det blåser alltid mycket i området kring Tarifa. Men det är en varm och behaglig vind. Detta har gjort att surfare och vindsurfare från hela Europa samlas här. Jag har faktiskt själv provat att surfa i Tarifa. En svensk tjej jag träffade i staden hade en kortare privatlektion med mig och sen fick jag låna hennes surfbräda. Det är mycket svårare än det ser ut kan jag konstatera. Jag behöver verkligen öva mer om jag skulle vilja bemästra det men det var kul att prova. Att det blåser mycket utnyttjas också till vindkraftverk. Bergen kring Tarifa kryllar av sådana.

Tarifa är en speciell plats som inte lämnar någon oberörd. En väldigt mysig stad som jag gärna återkommer till om jag får möjlighet. En stad som jag varmt kan rekommendera för ett besök.

saltlakrits , vegetarianer och hänsyn

Jag är ganska förtjust i att läsa Magdalena Ribbings vett och etikettspalt i DN. Ofta kommer hon med vettiga svar. Frågorna kan ibland vara väl mycket navelskåderi och ibland är dom så vansinniga att man tror att frågeställaren skämtar.

Som det här om en kille som undrar om hans date gjorde rätt när hon klagade på att han åt lakrits. Magdalenas svar att han borde visat hänsyn och inte ätit saltlakrits inför sin date om hon tyckte det var så äckligt känns också ganska märkligt. Jag tillhör dom som tycker att saltlakrits är bland det godaste man kan äta så att vara ihop med någon som skulle klaga på att jag åt det vore helt vansinnigt. Helt klart orsak att bryta. Hittills har varken pojkvänner eller kompisar klagat på mitt saltlakritsätande även om dom inte alltid delat min passion.

För att dra en parallell så tycker jag inte att jag som vegetarian kan kräva att andra människor ska låta bli att äta kött i min närhet. Jag tillhör dom vegetarianer som alltid levt med köttätare och aldrig försökt omvända dom eller klagat på deras vanor. Visst kan jag själv ha svårt att förstå att någon vill äta kött men det är ju inte min sak att bestämma vad andra ska äta. Dessutom är jag så van att på middagar , hemma med familjen och restauranger vara omgiven avc köttätare att det inte stör eller äcklar mig det minsta.

Det har hänt , även om det är ganska sällan , att folk har ifrågasatt att jag är vegetarian och det är helt okay. Jag försvarar gärna mitt val och svarar på frågor. Jag tar inte det minsta illa upp. Men klaga inte på mitt saltlakristsätande!

Djungelvrål. Visst ser det gott ut? Saltlakrits var faktiskt det enda jag saknade från Sverige när jag bodde i Spanien. Men jag fick regelbundna leveranser av denna delikatess. Hur kommer det sig att saltlakrits är uppskattat i så få länder? Det borde ju bli en exportsuccé. Fast dom vänner i utlandet som jag har bjudit på saltlakrits har inte uppskattat det. Jag känner även svenskar som inte förstår att uppskatta saltlakrits. Obegripligt.

pojköverskott

Att göra abort på grund av barnets kön är helt främmande för dom flesta svenskar. Dock är det något som förekommer i vissa länder. I länder som till exempel Kina och Indien har det här gjort att det går 120-140 pojkar på 100 flickor under tjugo år. I den kinesiska provinsen Jiangxi föds 192 pojkar per 100 flickor. Den normala siffran för dom flesta länder är cirka 107 pojkar på 100 flickor. Kina har 32 miljoner fler pojkar än flickor.

Dom här bilderna kommer från utställningen China Girl av konstnären Maria Ängqvist Klyvare Bilderna har tidigare varit med här på bloggen. Utställningen berörde mig starkt när jag såg den för några år sen. Konstnären skriver själv om utställningen som "50 miljoner kvinnor "fattas" i Kina. Varje dag försvinner 3200 små kinesiska flickebarn mellan 0-4 år. De är inte önskvärda utan bortsorterade genom aborter, mord och vanskötsel."
Bilden ovan är gjord av 3200 små flickansikten som alla har individuella drag. Bilden nedan är en närbild på ansiktena. Se fler bilder från utställningen här


I utställningen finns också "dom osaliga andarnas armé" som påminner om den berömda terrakottaarmén i Xian men här består av små kinesiska flickor.

Utställningen har i flera år visats i en rad städer i Sverige och ska besöka fler ställen under 2009 och 2010. Så har ni möjlighet att gå och se den så gör det. Den är obehaglig att se och berör verkligen men sätter fokus på en fråga vi kanske inte tänker så mycket på annars.

synen på svenskar inspärrade utomlands

Det har varit mycket skriverier om Annika Östberg i dagarna. Hennes fall tillhör ju ett av dom mest uppmärksammade när det gäller en svensk medborgare som suttit fängslad utomlands. Några andra som "Tjock-Steffe" , Calle Jonsson, Guantanamo-svensken , en svensk man som mördade en prostituerad i Thailand , en diplomatdotter som dömdes för narkotikabrott i Bangkok och en svensk man som för några år sen dömdes för dråp på sin flickvän på spanska solkusten har också fått en del utrymme i media.

Det sitter nästan 200 svenska medborgare fängslade eller häktade i utlandet. Vissa fall är mer okända. Som att en 46-årig affärsman greps i Kina 2003 misstänkt för penningförfalskning och dömdes till livstids fängelse, att en morddömd 33-åring sedan 1996 sitter på livstid i USA och att en 39-årig kvinna sedan nio år avtjänar livstids fängelse i Filippinerna för narkotikabrott.

Bara en person har frihetsberövats av politiska skäl; den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak, vars brott betecknas som otillåten journalistik. Hans fall utmärker sig i fler avseenden. Han är inte bara den enda svenska politiska fången utan dessutom inne på sitt åttonde år i eritreanskt fängelse utan rättslig prövning.

När det gäller svenska medborgare i utländska fängelser så har alla utom Dawir Isaak begått brott dom skulle ha dömts för även i Sverige.

Ändå tycker jag det ibland finns en attityd i rapporteringen av svenskar som fängslas i utlandet att dom är offer för korrupta och bristfälliga rättssystem. Svenskarna är bara lite skyldiga om ens alls och det är dom hemska länderna där dom begått brott som dömer ut orättvisa straff på vaga grunder. Nu i dagarna har man i flera tidningar kunnat läsa artiklar där medias rapportering kring fallet Annika Östberg ifrågasätts. Om jag minns rätt skrevs en del självkritiska artiklar hur media hade skildrat det grekiska rättssystemet i samband med att Calle Jonsson häktades.

Visst har många länder bristfälliga rättssystem. Till exempel Eritrea som håller Dawit Isaak fängslad för journalistisk verksamhet. Men många länder har precis lika bra rättssystem som vi har i Sverige. Självklart finns det oskyldiga människor som dömts och fängslats felaktigt men dom flesta svenskar som sitter i utländska fängelser är nog lika skyldiga som svenskar i svenska fängelser. Sen kan man ha synpunkter på att vissa straff är orimliga som till exempel livstid för penningförfalskning ett brott som i Sverige hade gett max 4 år. I Kina är dessutom livstid just livstid , man sitter inne tills man dör. Hade Annika Östberg dömts för samma brott i Sverige som hon dömdes för i USA hade hon inte behövt sitta i fängelse 28 år. Men även om man tycker att en påföljd för ett visst brott är orimligt hård så gör det inte den dömda svensken mindre skyldig till det brott han eller hon dömts för.

Självklart är det medias uppgift att kritiskt granska rättsystem och domar. Visst fungerar det dåligt i många länder. Men det är inte bara Sverige som har ett väl fungerande rättssystem. Svenskar som begår brott i utlandet är inte alltid oskyldiga. Kanske är det här en attityd som inte bara gäller brott och straff utan vi svenskar har kanske många gånger en bild som att vara lite bättre , lite mer demokratiskt , lite mer jämlikt än alla andra länder. Jag tycker själv att Sverige är ett bra land på många sätt men den här ibland lite överlägsna attityden som bättre än alla andra länder kan jag ha lite svårt för.

För att ingen ska missförstå mig så vill jag också poängtera att jag har inget emot att Annika Östberg har kommit till Sverige och troligen blir fri snart. Hon har suttit så pass länge och jag får intrycket av att risken för återfall i brott är extremt liten så då kan jag inte se vad det skulle gagna henne eller omgivningen att hon sitter inlåst ytterligare år. Jag tror inte att någon blir bättre av att sitta många år i fängelse. Det jag vänder mig mot är hur ibland rapporteringen av svenskar som döms i utlandet blir väldigt underlig. Den dömda svensken framstår som ett offer för ett system mer än som en dömd brottlign. I vissa fall.

Madrid

hångel

En stor skillnad mellan Spanien och Sverige är att du inte ser så mycket offentligt hångel i Sverige. Spanska tonåringar håller till ute i parker och på bänkar och hånglar loss ordentligt. Ibland är det nästan sex. Så avancerat hånglas det.

Minns en gång när jag var ung och pluggade spanska i Sevilla. Vi åkte till Malaga över en helg. Vi skulle ut och festa. Så vi satt på en bänk på ett torg och drack vin direkt ur förpackningen. På alla andra bänkar runt oss hånglades det. Riktigt avancerat hångel.

Samma sak såg jag i parker i Madrid och Cadiz där jag också bott. Men vart skall dom kärlekskranka spanska ungdomarna gå? Dom är ofta trångbodda och att ha en pojkvän som sover över går liksom inte. I Madrid träffade jag en dansk som var ihop med en 25 årig spanjorska och hon bodde hos sina föräldrar så sova över var det inte tal om även om dom gillade honom.

I Sverige kan ju tonåringen ha pojk- eller flick-vännen som sover över och man är ganska mycket ensam hemma om mamma och pappa jobbar så därför kanske man inte ser några grovhånglande tonåringar ute i parker.

Jag vill inte döma vad som är rätt eller fel. Jag kan förstå att man inte vill ha tonåringens pojk- eller flick-vän sovandes över som ändå är vanligt i Sverige men samtidigt kan det inte kännas så kul att dom håller på så avancerat offentligt. Det är nog inte bara tonåringar utan även äldre man kan se i parker. Så säkert förekommer en del spanskt (och kanske svenskt?) vänsterprassel på parkbänkar.

hitta någon att prata med

Det här med att kunna ett språk men sällan prata det gör att man glömmer. Iallfall tappar man ordförrådet. Jag läser böcker och tidningar på spanska och skriver ibland mail men jag pratar väldigt sällan numera. I Madrid blev det ju dagligen. Dessutom hade jag inga svenska kompisar mest spanska och några franska som jag också pratade spanska med samt en jag pratade engelska med.

Jag har ibland tänkt att vi är många som någon gång pluggat ett språk eller har bott utomlands och inte vill tappa alltför mycket men inte har någon att prata med. Vi borde ju träffas men hur hittar man varandra? Men man ska ju inte bara prata samma språk man ska ju ha något att prata om med varandra också.

I lördags var jag på släktkalas i Stockholm. Det var en moster som fyllde jämt. Vi är en stor släkt och bor ganska nära varandra (dom flesta i Stockholm, några i Uppsala) men det blir liksom aldrig av att vi ses. En av mina kusiners sambo har en affär i centrala Stockholm. Jag brukar gå in och säga hej när jag har vägarna förbi. Hon är mycket trevlig , vi är i samma ålder och har barn i samma ålder. Så berättade hon att eftersom hon är halvspanjorska men född och uppvuxen i Sverige så har hon haft svårt att hålla igång spanskan. Särskilt sen hennse pappa dog för några år sen. Sen dess har hennes kontakt med släkten i Spanien varit ytterst sporadisk.

Så vi bestämde oss för att öva lite spanska på släktkalaset. Vi fick väl en minut innan min dotter dök upp och tog över , på spanska. Jag är verkligen imponerad av att hon kommer ihåg så mycket spanska som hon gör. Hon vill aldrig prata med mig men ser gära en film på spanska med mig. Vi har Bambi och några till barnfilmer på spanska. När hon måste så pratar hon. Jag har träffat ett par från Sydamerika som bor i samma område som mig som har en liten bebis. Med dom har dottern pratat spanska men sen sagt säg inte till mina kompisar att jag kan så här mycket spanska. Behöver vi springa till bussen eller skolan för att hon är sen ropar hon alltid corr! corre! till mig. Måste hon så pratar hon även om hon helst undviker det. Känns ändå bra att hon kan om hon vill.

Själv funderar jag på att ta en spansk fika med kusinens sambo som behöver öva mer än jag och som är väldigt trevlig.

en frankofil?

Min sjuåriga dotter drömmer om en resa till Paris. Jag hoppas ju så klart att jag har fostrat en frankolfil. Fast det är nog Disneyland som lockar och kanske också att det var staden där jag och hennes pappa gifte oss. Men troligen mest Disneyland Paris. Kanske ligger inte heller en resa till Paris så långt borta för mig och min dotter. Men ett besök på Disneyland? Jag är skeptisk och vad kostar kalaset? Är det värt det? Fast vad skulle jag göra på Louvren och likande ställen med en sjuåring om vi tar oss till Paris.

calimucho , rebujito och tinto de verano

Min franska kompis i Madrid förfasade sig över att spanjorerna blandade rödvin med coca cola. Det skulle man aldrig göra i Frankrike menade han. Själv skulle han så klart aldrig dricka något så barbariskt. Rödvin och cola kallas calimucho och är betydligt godre än det låter. Fast man tar så klart inte det där dyra vinet man fått i present eller köpt för åtskilliga hundralappar utan billigt bordsvin. Det är också främst något som ungdomar dricker och inget man blir bjuden på om man är hembjuden på middag hos en spansk familj. Men helt drickbart och godare än det låter.

Det är inte bara vin som blandas med coca cola i Spanien utan även whisky. Låter också konstigare än vad det smakar. Fullt drickbart. Till och med ganska gott.

Den torra sherryn fino blandas ibland med seven up och kallas då rebujito. Serveras gärna med is. Ganska gott och uppfriskande faktiskt.

Öl blandat med casera (ungefär som sockerdricka eller seven up) kallas Clara och är också fullt drickbart även om jag föredrar casera för sig och öl för sig. Den här varianten av öl blandat med en sockerdrickslikande läsk finns i flera länder. I England kallas den shandy och i Frankrike panaché.

Min favorit bland spanska blandningar är tinto de verano. Det är rött vin som blandas med casera , hälften av varje. Serveras ofta med en citronskiva och mycket is. Väldigt gott.

Så finns ju den välkända spanska vinblandningen sangria som förutom casera innehåller honung , brandy och bitar av frukt. Jag har aldrig blandat själv utan enbart druckit färdigblandad och det ganska få gånger. Jag föredrar en tinto de verano framför sangria.

tinto de verano

I en mataffär i Hong Kong hittade jag en märklig drink. Färdigblandad whisky och grönt jasmin te i tetrapack. Skulle serveras väl kyld , gärna med is och innehöll bara 5% alkohol. Provsmakade faktiskt på en bar som hade blandningen i 33 cl burkar i kylen bakom bardisken. Ingen kulinarisk upplevelse men fullt drickbart det också. Fast jag föredrar nog whiskyn för sig och det gröna jasmin teet för sig.

Semana Santa

Det är påsk i helgen och i Sverige firar vi med att ge varandra påskägg fyllda med godis , måla och äta ägg och kanske umgås med familjen. I Spanien firar man med enorma religiösa processioner. Särskilt i södra Spanien. I Sevilla är det enormt stort och jag bodde i ett hus där nästan alla processioner passerade. Det pågick nästan dygnet runt i en vecka. Vilket gjorde att jag hade svårt att ta mig ut och hem på grund av den enorma trängseln kring processionerna men jag hade utsikt utan trängsel från min balkong. Fast så mycket sova blev det inte för min del. Trumpeterna håller en vaken.

En del tycker det hela är fantastiskt vackert och en stor andlig upplevelse även om man inte är troende. Jag tyckte det var kul första dagen... Så får jag lite otäcka vibbar av religiösa processioner även om jag inte kan neka till att dom på natten endast upplysta av facklor har en speciell stämning. Fast jag föredrar nog den mer profana festen , Feria de Abril som hålls i Sevilla två veckor efter påsk. Otroligt mycket folk, dans , tapas , fino , hästar, tivoli och annat kul.

Dom enorma flottarna med olika scener ur Jesus liv och Maria-statyer väger flera ton och bärs av en stor grupp män. Ett tungt arbete så processionerna förflyttar sig mycket långsamt. Deltagarna i dessa processioner har den typen av huvor som syns på tredje bilden. Färgerna på kläderna varierar mellan olika sällskap. Självklart är det en upplevelse att se detta på plats. Fast själv har jag sett det så många gånger att det inte är något jag saknar och längtar efter att uppleva igen. Jag åker nog hellre till Sevilla en annan tid på året än påskveckan.

Lissabon

Portugal har en väldigt vacker huvudstad med en trevlig och avslappnad atmosfär. Här finns gott om sevärdheter och saker att göra och se. Jag kan rekommendera det enormt stora akvariet , Oceanarium. Lissabon har också gott om små mysiga restauranger och caféer och många små roliga affärer. En mycket trevlig stad.

Världens bästa flygbolag

Skytrax World Airline Awards delar varje år ut pris till världens bästa flygbolag. Det är passagerarna själva som röstar fram vinnarna. I år deltog 15,4 miljoner människor av 95 olika nationaliteter. Vann gjorde Hong Kong bolgaet Cathay Pacific. Jag kan bara instämma. Jag har rest med Cathay Pacific flera gånger och av dom bolag jag rest med är Cathay det jag gillar bäst.

Här finns hela listan på vinnare i olika kategorier

Kimchi

Idag åt jag lunch på en asiatisk restaurang. Det var en sån här klassik asiatisk buffé och även sushi ingick. Inget märkvärdigt men helt okay. Till min stora glädje serverades kimchin. Något jag tycker är väldigt gott men äter alltför sällan.

Kimchi är en koreansk rätt och det sägs att ingen koreansk måltid är komplett utan kimchi. En koreansk fest utan två eller tre sorters kimchi är ingen fest. Det finns mängder av kimchi-sorter men den med salladskål är den absolut vanligaste. Ibland tillsätts andra grönsaker eller räkor. Tillverkningsprocessen är en sorts mjölksyrning som påminner om surkålens. Men kimchi är kryddstarkt med smak av både chili och vitlök. Kimchi ska vara otroligt hölsosamt och förebygga mängder av sjukdomar och åkommor. Förutom att äta det som tillbehör används det också i olika grytor.

Det finns ofta färdig kimchi att köpa i asiatiska affärer men i en asiatisk kokbok jag har hemma hittade jag ett recept. Det sägs att det finns mängder av recept och att varje koreansk familj har sitt eget. Jag har aldrig provat att göra egen kimchi men det verkar inte så svårt utan bara tidskrävande.

Man behöver
2 kilo salladskål
2 dl havssalt
3 cm ingefära
5 vitlöksklyftor
1 stor purjolök
25 cm rättika
5 mask kodjokaro (koreanskt chilipulver)
1 msk strösocker
1 msk koreansk fisksås

Halvera salladskålen på längden och varva salt och kål i en skål. Slå på lite vatten och lägg en tallrik eller ett lock över och placera en tyngd på detta så kålen hamnar i press. Låt stå ett dygn.

Skölj kålen så att överflödigt salt försvinner. Skala och finhacka ingefära och vitlök samt hacka purjolök och rättika fint.

Blanda ingefära , vitlök , purjolök , rättika , chilipulver, socker och fisksås till en pasta. Gnid in pastan i kålen. Se till att pastan fördelas ordentligt runt kålen och mellan bladen. Lägg kålen tätt sammanpackad i en burk med tätsittande lock.

Låt stå i kylskåpet tio dagar innan servering. Vill man skynda på jäsningsprocessen kan man låta burken stå i rumstemperatur en dag och sen fem till sju dagar i kylskåpet.

Kimchin äts som den är som tillbehör till vilken måltid som helst eller så kan man ha den i grytor med kött , grönsaker och tofu. Ofta smaksatta med sesamolja.

Kimchi

Pais Vasco / Pays Basque

Spanien består av många regioner som skiljer sig mycket åt när det gäller kultur och natur. Jag får ibland frågan vilken del av Spanien som är min favorit. Något jag omöjligt kan svara på för alla regioner har sin charm. Så klart känner jag mycket för Madrid (där jag bodde lite mer än ett år) och Andalusien (jag har bott i Sevilla och Cadiz lite mindre än ett år).

Men en annan region jag är mycket förtjust i är Baskien i norra Spanien. Otroligt vacker natur och mysiga städer och känt för att ha Spaniens bästa kök. Staden San Sebastian som ligger vid en underbar bukt med fina stränder och vimlar av trånga gränder där det kryllar av fantastiska tapasbarer är en pärla. Bilbao med det relativt nyöppnade Guggenheim-muséet är en mycket trevlig stad. Ska man resa runt i Baskien tycker jag man ska göra en avstickare till den franska sidan också. En tredjedel av Baskien ligger i Frankrike och här hittar man den mysiga staden Biarritz som är känd för surfing och vacker arkitektur. Surfare från hela Europa samlas här. I närheten av Biarritz ligger också den lilla staden bayonne , känd för sin skinka.

Funderar man på att plugga spanska någonstans men vill leta sig utanför dom främsta turiststråken kan jag varmt rekommendera Baskien. Otroligt mysigt. Dessutom mycket billigare med både skolavgifter och hyror än i städer som Madrid , Barcelona , Malaga.

Jag blev otroligt sugen på att resa till Baskien igen när jag läste den här artikeln



San Sebastian

Monsieur Chat

Alla som bloggar får liksom jag säkert ibland inspiration till nya inlägg när man läser bloggar. Det är jättekul att komma på saker att skriva om när man läser ett intressant blogginlägg. Precis som det är väldigt kul om någon annan får inspiration att skriva något efter att ha varit inne på min sida och läst.

I inlägget under har jag en katt som jag stötte på under en promenad vid Canal Saint Martin i Paris. Jag tyckte den var charmig och man blir glad av den men jag trodde det bara var vanlig graffiti. Men nu har en av mina bloggkompisar , Christel som skriver Äventyrsbloggen skrivit ett inlägg om Monsieur Chat som hon har stött på i andra delar av Paris. Han är visst ganska spridd och förutom att synas på väggar så brukar han delta i demonstrationer mot Le Pen och andra högerextremister och mot Irak-kriget. Gå in och läs hennes inlägg här

Bildligt talat - vid Canal Saint Martin

 

Se fler bilder hos Mimo

Ätpinnar 箸

Jag äter alltid asiatisk mat med pinnar. Jag lärde mig äta med pinnar redan som barn. Jag gillar ätpinnar även om en servitör på en kinarestaurang en gång sa till mig när jag frågade efter pinnar "Varför vill du ha det? Kniv och gaffel är ju så mycket bättre ätverktyg.

Jag har till och med fått beröm av flera japaner för att jag är så duktig att hantera pinnar. Dessutom har jag vunnit en fånig tävling mot ett gäng asiater. Man skulle plocka jordnötter som låg i olja med pinnar.

Men jag känner både barn och vuxna som inte kan äta med pinnar eller hanterar ätpinnar med svårighet. Om man känner att man inte behärskar konsten att äta med pinnar men vill lära sig så kan man köpa olika nybörjargrejer. Dels har jag sett en sak som man sätter på pinnarna så dom sitter ihop som en pincett och dels finns det barnpinnar som sitter ihop i toppen med en rolig figur och har hål där man kan stoppa in fingrarna. Väldigt söta är dom också även om dom mer ser ut som leksaker än ätverktyg.

Tecknet i rubriken är det japanska kanji-tecknet för ätpinnar som uttalas hashi. Hashi är även det japanska ordet för bro.

Spansk roadtrip

Spanien verkar vara ett härligt land att resa runt i.

Missbedömning

Guantánamo på Kuba där USA håller människor fängslade utan rättegång och dom är ett kul ställe. Så summerade venezuelanska Dayana Mendoza som bär titeln Miss Universum sitt besök där. Hon besökte nyligen Guantánamo tillsammans med miss USA , Crystle Stewart. Varför två skönhets-missar besöker Guantánamo har jag ingen aning om. Är dom där för att underhålla soldaterna? Vad gör dom då? Jonglerar? Sjunger? Går omkring lättklädda? För av uttalandet att döma var dom knappast där för att prata politik och mänskliga rättigheter.

Uttalandet fick stark kritik från flera håll. Några dagar senare gick folk som håller i tävlingen ut med en överslätande kommentar på misstävlingens internetsida. Dayana Mendoza syftade på soldaternas vänliga mottagande och gästfrihet och inget annat.

Man ska väl inte ha fördomar att skönhetsmissar är nerbantade, plastikopererade, utseendefixerade tjejer som så fort dom ska prata politik som ett mantra rabblar "Jag vill ha fred på jorden". Men Dayana Mendozas uttalande tar knappast död på den typen av fördomar.

Fångar på Guantánamobasen.

Att USA har en militärbas på Kuba kan förresten tyckas märkligt. Efter det spansk-amerikanska kriget på Kuba 1898 blev Kuba formellt självständigt men var i praktiken mer eller mindre en lydstat till USA. 1903 hyrde USA basen på obestämd tid. Sedan den kubanska revolutionen har Castro-styret försökt få bort basen utan att lyckas. USA betalar hyran varje år. Kuba vägrar lösa in checken. Kuba anser att hyreskontraktet inte gäller eftersom det kom till under våld. Enligt Amnesty hålls i nuläget 430 personer fångna på obestämd tid på Gunantánamo. President Obama har dock sagt att fånglägret ska stängas inom ett år.

Mc Donalds på Guantánamobasen , den enda Mc Donalds på hela Kuba.

Bank of China Tower

Den här bilden som föreställer Bank of China Tower i Hong Kong har jag tidigare haft med på bloggen. I vanliga fall tycker jag inte att enskilda skyskrapor är så vackra (däremot kan ett landskap av skyskrapor vara vackert) men den här är otroligt snygg. Den är byggd efter feng shui. Något som inte är helt ovanligt att man tillämpar när man bygger hus och inreder kontor i Hong Kong , Kina och Taiwan.

Jag är inte så insatt i feng shui men det är en kinesisk lära för att bestämma var och hur hus bör byggas och inredas för att dra nytta av och inte komma i konflikt med olika energiflöden. Feng shui bygger på läran om dom fem elementen , trä , eld , jord , metall och vatten , samt qi. Qi är en sorts kraft eller "livsenergi som påstås finnas i alla människor och djur. Tankar som härstammar från daoismen.

Det finns inga vetenskapliga bevis för några effekter av feng shui men visst blir man glad av vackra hus och inredningar. Jag tycker Bank of China Tower är den absolut vackraste och häftigaste skyskrapan i Hong Kong. Klicka gärna på bilden för att få den större. Det går att göra med dom flesta bilderna här på bloggen.

kändisar som adopterar

I tidningarna har man kunnat läsa att Madonna är i det afrikanska landet Malawi för att adoptera ett barn. Förra våren adopterade hon en pojke från samma land och nu är det tydligen dags för en flicka. Paret Angelina Jolie och Brad Pitt har också adopterat flera barn från Afrika och Asien.

Ibland tycker jag att det framställs som om dessa rika kändisar ägnar sig åt någon slags välgörenhet när dom åker till barnhem i fattiga länder och tar med ett barn hem. Personligen får jag dock en känsla av att det känns osmakligt. Extremt rika människor kan åka till ett land och peka på ett barn dom vill ha.

Jag har inget emot adoptioner men jag tycker det ska ske med viss försiktighet. Speciellt när det handlar om adoptioner från andra länder. Man tar ett barn från dess ursprung och kultur och låter det växa upp i ett annat land , många gånger utan någon som helst kontakt med landet , språket och kulturen där barnet föddes. Många klarar det hur bra som helst. Andra adoptivbarn för identitetsproblem och kan må dåligt trots att dom har helt fantastiska adoptivföräldrar.

Jag tycker absolut inte att adoptioner ska ses som någon slags välgörenhet där man "räddar" ett barn. Naturligtvis är det inget fel att adoptera men det sker oftast för att föräldrarna längtar efter ett barn och inte i första hand för barnets skull. När det gäller paret Jolie-Pitt så känns det smått maniskt att åka och hämta fattiga barn från världens alla hörn. Vet inte hur många barn paret har men det är åtskilliga och minst 3-4 adoptivbarn och i media kan man då och då läsa att dom är sugna på att adoptera fler.

Kanske har jag helt fel men jag kan inte inte riktig släppa känslan att det är osmakligt att rika människor åker till ett fattigt land och pekar på ett barn dom vill ha. Ungefär som om barnet är någon slags vara. Sen kan dessa människor självklart vara hur bra föräldrar som helst.

Var ligger Jakobs Stege ?

Små otillgängliga öar är på något sätt fascinerande även om jag säkert skulle bli galen av att bo på en sån plats. Men jag skulle gärna besöka såna ställen. Ön som syns här på bilden är verkligen isolerad. Den saknar flygplats så vill man ta sig dit får man åka det kombinerade passagerar- och last-fartyget som kommer till ön ungefär en gång i månaden. Eller segla med egen båt. På ön finns världens längsta trappa, Jakobs stege, med 699 trappsteg. Den som syns på bilden och staden nedanför är den enda staden på ön. På hela ön bor bara 5500 innevånare och ön var obebodd när den upptäcktes 21 maj 1502. Ön är ingen självständig stat utan tillhör ett annat land. Det är definitivt en ö dom flesta känner till även om det som ön är mest känt för hände för nästan 200 år sen.

Tänkte ha en liten gissningstävling. Är det någon som genom bilderna och mina ledtrådar tror sig veta var vi befinner oss så gissa i kommentarerna. Det går bra att komma med flera gissningar och dra er inte för att komma med vilda gissningar. Bara kul om några vill vara med och gissa.

Här syns Jakobs stege nerifrån staden. Jacobs stege är förresten i Bibeln stegen som förbinder Gud med människan. Den omnämns i Första Mosteboken och har fått sitt namn efter att Jakob såg stegen i en dröm. Alla som minns det glada 80-talet minns säkert också ett populärt svenskt TV-program med samma namn som leddes av Jacob Dahlin.

Här är en bild där man ser stora delar av den största staden på ön som ligger i en smal ravin. Jag har inte själv varit här men har fått höra lite roliga berättelser av en som har besökt platsen. Eftersom ön är så svår att ta sig till och även saknar bra badstränder är det inget större turistmål. Men tänker man på öns isolerade läge och hur omständligt det är att ta sig dit kommer förvånansvärt många turister. Främst av den orsak som har gjort ön känd.

Nu ser jag fram emot att bombarderas av gissningar. Vilken ö är det?